SFS 1948:237

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

f ilet loci aaii@ ler, isi .;■ ^;' s ings­sih­li­hfi. '■i ■’'■ 37. -'s thn utkom frfin tryc­ket den 27 maj 1948. 4 nr 237. sli­ogs­tår dslag; given stock­holms slott den 21 maj 19^8. ix?i gustaf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven- ws konung, göra veter­ligt: att vi, med ^iks­da­gen^ fun­nit gott irordna som föl­jer. [’ a - ftfni­fif,-; f’ cili-​i, " lyi­citt ’ .'1' .u ’ f all­männa bestäm­mel­ser. 1 §. n ( skogs­mark med därå väx­ande skog bör genom utnytt­jande på lämp­ligt itt av mar­kens vir­kes­alst­rande för­måga skö­tas så, att till­freds­stäl­lande eko- oiniskt utbyte vin­nes och, såvitt möj­ligt, i huvud­sak jämn avkast­ning er- älles. il 2 §. ^med skogs­mark för­stås för skogs­pro­duk­tion lämp­lig mark, som ej i vä- mtlig utsträck­ning nytt­jas för annat ända­mål. mark, som lig­ger helt eller i ® u^dsak out­nytt­jad, skall dock ej anses såsom skogs­mark, om mar­ken är tfera ägnad att använ­das annor­le­des än till skogs­hörd eller på grund av sär- dlda för­hål­lan­den ej bör tagas i anspråk för skogs­pro­duk­tion. andå att det ej föl­jer av bestäm­mel­serna i första styc­ket, skall mark anses isom skogs­mark, såframt skog därå bör fin­nas till skydd mot sand- eller ^rdflykt eller fjäll­grän­sens ned­gå­ende eller med hän­syn till annan där­med imför­lig omstän­dig­het. 3 §. ifav­se­ende å rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter, som enligt denna lag äro för- tiade med ägan­de­rätt till fast egen­dom, skall med ägare lik­stäl­las åbo å hem- lan­fel­ler lägen­het under stad­gad åbo­rätt, där han äger att för­foga över av- astmngen av sko­gen utö­ver hus­be­ho­vet. i råder tvist om ägan­de­rätt till mark, skall såsom ägare anses den, som med gai­i­de­rätt­san­språk inne­har mar­ken. j|)enna lag med­för ej rubb­ning i den rätt till skog, som enligt vad sär­skilt rvstad­gat till­kom­mer lap­parna. om till­syns­myn­dig­he­ter. 4 §.för varje lands­tings­om­råde eller, där konungen så för­ord­nar, för annat mråde skall fin­nas en skogs­vårds­sty­relse, vil­ken skall hava upp­sikt över tt skogs­mark med därå väx­ande skog skö­tes i enlig­het med vad i denna ig stad­gas. riks­da­gona skri­velse 1948: 143. lif j/8002^t. svensk för­fatt­nings­sam­lino 19j/8) nr 237. c f '''\ •v-,, l ¬ i fv’ 15 i! i i [i j n i;t [ /'i '1: i j j : d^' 412 ■va ' 1948. ■it^ i fråga om skogs­mark, belä­gen inom områ­det för stad, som icke' i lands­ting, utövas upp­sik­ten av den skogs­vårds­sty­relse, vars verk område i övrigt helt eller till större delen omgi­ver sta­den. i 5 §. vskogs­sty­rel­sen skall över­vaka skogs­vårds­sty­rel­ser­nas verk­sam­het denna lag. om avverk­ning ’. 6 §.utveck­lings­bar skog må icke utan skogs­vårds­sty­rel­sens till­stånd aw annor­le­des än genom gall­ring, som är för sko­gens utveck­ling ända­måls skog är att anse såsom utveck­lings­bar, så länge det under för­ut­sättni lämp­lig sköt­sel måste anta­gas bliva mera lönande att låta sko­gen kvars att ome­del­bart avverka den. 7 §. avverk­ning av icke utveck­lings­bar skog må ej å någon fas­tig­het skogs­vårds­sty­rel­sens till­stånd så före­ta­gas, att större rubb­ningar i av ning­ens jämn­het upp­komma. ' ej hel­ler må avverk­ning av icke utveck­lings­bar skog så bedri­vas, att gens åter­växt avse­värt för­svå­ras. , 8 §. skogs­vårds­sty­rel­sen äger på ansö­kan med­giva, att viss mark, som ut av fas­tig­hets­del eller två eller flera fas­tig­he­ter eller fas­tig­hets­de­lar, fråga om avverk­ning av icke utveck­lings­bar skog betrak­tas såsom en f het. f över­går del av sådan mark, utan att mar­ken sam­las å en hand, till som förut ej äger del däri, må skogs­vårds­sty­rel­sen för­klara med­gi­vande fal­let. ' 9 §.besvä­ras fas­tig­het av ser­vi­tut, som inne­fat­tar rätt till skogs­fång, o med hän­syn till plan­lagd eller påbör­jad avverk­ning eller eljest fara före­ligga, att nämnda rätt ej skall kunna begag­nas i avsedd utsträc äger skogs­vårds­sty­rel­sen, där så kan ske utan för­fång för inne­ha­vare dan avverk­nings­rätt, som åtnju­ter bättre rätt än ser­vi­tu­tet, med­dela d skrif­ter angå­ende avverk­ning av skog å fas­tig­he­ten eller del därav, s för­hål­lan­dena påkal­las. begag­nas skogs­fångs­ser­vi­tut på ett sätt, som är till men för skogsv å den av ser­vi­tu­tet besvä­rade fas­tig­he­ten, eller fin­nes fara före­ligga f. dant begag­nande, må ock skogs­vårds­sty­rel­sen, där så kan ske utan a der upp­står för utnytt­jande i avsedd utsträck­ning av ser\dtu­tei eller elj annan till­kom­mande rätt till avverk­ning å fas­tig­he­ten, på ansö­kan a nas ägare med­dela de före­skrif­ter angå­ende avverk­ningen å fas­tig­he­ten del därav, som av för­hål­lan­dena påkal­las. 10 §. vill någon, med hän­syn till av honom plan­lagd eller påbör­jad awer erhålla ytt­rande av skogs­vårds­sty­rel­sen, huruvida viss skog är att an som utveck­lings­bar eller huru avverk­ning bör före­ta­gas utan att stad i 6 och 7 §§ över­trä­das, må han göra skrift­lig ansö­kan därom hos vård sst3tel sen. avverk­ning, som före­ta­ges i över­ens­stäm­melse med sådant ytt­ran att anse såsom lag­lig. .a r ' ear : ips' r#: ilall f'; rdö­li­i­railti jgrlissi' [iji­laj­tirle "".3, itall ■lik­scm l!5(i^leil{( 'tijä riti­its elle else h ej ötfff ■^‘la föéd ilt­hoe ■ ':^tosk wm att .^^'fli­esti­fls tjij­fllfr ■ ar förlu arse' i 13 j .-'-li'ili­aii ib , ^ larh '"''aret­hi­lir'mif sl .; iötf) ■ 'ut ¬ ■.å s “il k®' h. las i' ? . 37. - 413 11 §. 3m. fin­ner skogs­vårds­sty­rel­sen under­sök­ning å mar­ken vara behöv-​ r ’avgö­rande av ansö­kan i ärende, som avses i 6 —10 §§, verk­stäl­les så- nder­sök­ning av län­sjäg­mäs­ta­ren eller på annat sätt, varom sty­rel­sen dnar. tnad för dylik under­sök­ning bestri­des av medel, som av skogsvårds-​ p;élsen för­val­tas; dock skall sökan­den till­han­da­hålla nödig hant­lang­ning fet bekosta erfor­der­lig upp­skatt­ning av skogs­till­gång­arna å fas­tig­he­ten ^éhsom, där­est på hans begä­ran verk­stäl­les utsy­ning eller utstämp­ling, ut- ersätt­ning här­för efter grun­der, som fast­stäl­las av skogs­vårds­sty­rel­sen. skogs­vårds­sty­rel­sens beslut i ärende, varom i 6 —10 §§ sägs, skall idj­jig­fj­r­ne­hålla de före­skrif­ter eller, i fråga om ytt­rande enligt 10 §, de anvis-​ itui­läd^går, som kunna anses påkal­lade, samt angiva den tid, högst tio år, för '^'ll^én heslu­tet skall gälla. beslu­tet skall så snart ske kan bevis­li­gen till- iiläs sökan­den samt, i fall som avses i 9 §, jäm­väl en var annan, som ogs­vårds­sty­rel­sen veter­li­gen äger rätt till skogs­fång å fas­tig­he­ten, 12 §. skör avverk­ning i strid mot bestäm­mel­serna i 6 eller 7 § eller mot före- iijfs^léi­uf­ter, varom för­mä­les i 11 § 2 mom., eller fin­ner skogs­vårds­sty­rel­sen på upd av före­ta­gen utstämp­ling eller eljest skä­lig anled­ning antaga, att av- rkning plan­lags, vil­ken skulle komma i strid mot nämnda bestäm­mel­ser ,. .iör före­skrif­ter, skall skogs­vårds­sty­rel­sen, där ej annorlunda i 13 § stad- ‘/^sf söka träffa över­ens­kom­melse med fas­tig­he­tens ägare rörande awerk-​ å fas­tig­he­ten och, där så anses påkal­lat, jäm­väl rörande awerkning-​ ™®[^^atmed denna sam­bru­kad fas­tig­het. vad nu sagts om äga­ren skall, då av- i tiding verk­ställts eller plan­lagts av annan, gälla även denne, jjöy­e­rens­kom­melse skall avfat­tas skrift­li­gen samt' avse viss tid, högst tio år. itet­llltej 13 §. ^ . t mom. kan ej över­ens­kom­melse träf­fas eller sker avverk­ning eller upp- else av avverk­nings­rätt i strid mot över­ens­kom­melse, äger skogsvårdssty-​ ('spi­sen med­dela för­bud att å den fas­tig­het, varå avverk­ningen ägt rum eller isis­rwi^nlägts, ävensom, där så anses påkal­lat, å där­med sam­bru­kad fas­tig­het t'&'i^|a’erka skog utan skogs­vårds­sty­rel­sens till­stånd. för­bu­det må av skogsvårds-​ rri­i­iai^^rel­sen begrän­sas att gälla alle­nast viss del av sådan fas­tig­het som nu i([«i'^ptints eller eljest inskrän­kas på visst sätt, såsom genom tillå­telse att av- ]rka -nssa träd eller bestånd eller att avverka till hus­be­hov för fas­tig­het hjesfkm berö­res av för­bu­det eller är i sam­bruk med sådan fas­tig­het. där­est j3[n5p4 ’all .50m avses i 12 § skynd­sam­het är av nöden eller skogs­vårds­sty­rel­sen ji^i'ppn|r skä­lig anled­ning antaga, att över­ens­kom­melse icke skall kunna träf- att, om över­ens­kom­melse inginges, den­samma icke skulle hål­las, må ^[i££?v^rknings­för­bud med­de­las utan att för­sök gjorts att få över­ens­kom­melse j^flilft­ki­stånd. innan för­bud med­de­las, skall till­fälle bere­das fas­tig­he­tens ägare liit, där avverk­ning verk­ställts eller plan­lagts av annan, jäm­väl denne att tra sig i ären­det. fin­ner skogs­vårds­sty­rel­sen saken ej tåla upp­skov, må den ,.j!)§k, innan ären­det slut­li­gen avgö­res, med­dela för­bud tills vidare och intill annorlunda för­ord­nas. j ävverk­nings­för­bud skall utan hin­der av besvär genast träda i kraft samt, fråga icke är om för­bud enligt första styc­ket sista punk­ten, gälla för viss högst fem år, med rätt för skogs­vårds­sty­rel­sen att, om så anses påkal­lat, utgången av denna tid för­länga för­bu­det för ytter­li­gare högst fem år. ^ för­bu­dets inne­håll skall oför­dröj ligen genom skogs­vårds­sty­rel­sens för- j v- / ¬ l t v t ] r. 414 1948. • < \f . sorg fas­tig­he­tens ägare samt, där avverk­ning verk­ställts eller p annan, jäm­väl denne bevis­li­gen under­rät­tas. awerk­nings­för­bud skall gälla mot fram­tida ägare av skogs­mar 2 mom. sko gsv^ds sty­rel sen äger bemyn­diga län­sjäg­mäs­ta­ren eller' hos sty­rel­sen anställd tjäns­te­man med högre skog­lig utbild­ning att, är av syn­ner­lig vikt att awerk­nings­för­bud kom­mer till stånd innan ‘ sen hin­ner sam­man­träda, med­dela sådant för­bud å sty­rel­sens väg­nar, för­bud skall del­gi­vas den, som verk­ställt eller plan­lagt awerk­ningen! denne ej anträf­fas, må del­giv­ning ske genom att med­de­lande om förb anslås å awerk­nings­plat­sen och upp­lä­ses för awerk­nings­man­ska­pet. lunda med­de­lat för­bud skall tjäns­te­man­nen utan dröjs­mål göra anmä­lan sty­rel­sens ord­fö­rande, och skall det där­ef­ter ankomma på sty­rel­sen ären­det för­ordna. fast­stäl­les ej för­bu­det av sty­rel­sen inom tjugu dagar del­giv­ningen, skall det­samma vara för­fal­let. 3 mom. med­de­lar skogs­vårds­sty­rel­sen efter ansö­kan till­stånd, so mom. sägs, och fin­ner stj­rel­sen där­vid erfor­der­ligt att verk­ställa uts eller utstämp­ling, skall skä­lig ersätt­ning för sådan för­rätt­ning gäl­das a kan­den. vid dylik för­rätt­ning ävensom vid annan under­sök­ning å m som skogs­vårds­sty­rel­sen fin­ner behöv­lig för pröv­ning av ansö­kan o stånd varom nyss nämnts, skall sökan­den till­han­da­hålla nödig han­tian om åtgär­der för att erhålla nöj­ak­tigt skogs­till­stånd. 14 §. där vid awerk­ning icke kvar­läm­nats skog av sådan tät­het och bes het, att den­samma med hän­syn till rådande natur­för­hål­lan­den kan nöj­ak­tig, skola sådana åtgär­der vid­ta­gas, som äro erfor­der­liga för att tig åter­växt inom skä­lig tid efter awerk­ningen kom­mer att fin­nas å d ver­kade områ­det. skyl­dig­het att vid­taga dylika åtgär­der skall dock ej ligga, sedan den upp­komna sko­gen nått sådan utveck­ling, att den icke är att räkna som plant­skog. t 15 §. upp­kom­mer i skog skada genom brand, storm, snö­brott, insekts eller annan dylik hän­delse eller genom bet­ning av hem­djur eller åver­kan, skall vad i 14 § före­skri­ves om vid­ta­gande av åtgär­der för att ^ nöj alt­tig åter­växt efter awerk­ning äga mot­sva­rande tillämp­ning, än skyl­dig­het där­till ej före­lig­ger enligt sagda para­graf. där mar­kens ägare ej upp­såt­li­gen för­or­sa­kat eller genom att åsid någon honom ålig­gande skyl­dig­het vål­lat ska­de­gö­rel­sen, må åtgärd åter­väx­tens tryg­gande icke fordras till större kost­nad än som mots vär­det av de vid ska­de­gö­rel­sen fällda träd, som fin­nas kvar å område av äga­ren till­go­dogjorts, ävensom av de kvar­stå­ende träd, vilka bli­vit s dade, att de ej böra bibe­hål­las eller eljest måste såsom hin­der­liga för gan­det av nöj­ak­tig åter­växt bort­ta­gas, jämte den ersätt­ning markä anled­ning av ska­dan upp­bu­rit eller kun­nat upp­bära. skulle i nu a fall även denna skyl­dig­het bliva syn­ner­li­gen betung­ande, må skogs­vär rel­sen på ansö­kan kunna med­giva skä­lig begräns­ning därav. 16 §. är å skogs­mark skogs­till­stån­det uppen­bar­li­gen otill­freds­stäl­lande, ändå att skyl­dig­het att sörja för åter­växt icke före­lig­ger enligt 14 eller sådana åtgär­der vid­ta­gas, som erfordras för att inom skä­lig tid n skog skall fin­nas å mar­ken; dock må åtgär­der icke fordras till störrc; i- ili­ols ni - m ■ liii jjjjj­jiil fjli'ii ' '[mjttö­tit ' stiff ralijpfk !l<1 å ffl d ira­ei­is­lirj [feji­koml iå iff­li­i­trå iail link sia eiåi 'liniki­iid ■ ' fbilda ■' ipe­raa. ’ äijira iff alter ia!ai{ • 'hid» llläl­liws "tlai­ligi im ¬ i v\ 37. — 415 ivs\ ytsi­seii ■ led­t­lsv; hjsi •* som mot­sva­rar vär­det av de träd, vilka böra fäl­las i sam­band med érnas vid­ta­gande. 17 §.i 15 och 16 §§ sagts om inskränk­ning i skyl­dig­he­ten att vid­taga åt- r för att erhålla nöj­ak­tigt skogs­till­stånd skall icke äga tillämp­ning, t skä­ligt bidrag till täc­kande av kost­na­derna för åtgär­derna kan erhål­las inänna medel. are före­skrif­ter om sådana bidrag med­de­las av konungen. 18 §. or vid­ta­gande av de åtgär­der, som kunna erfordras för att erhålla nöj- , gt skogs­till­stånd, är skogs­mar­kens ägare ansva­rig. avverk­ning före­ta­gits av tidi­gare ägare eller av avverkningsrättsinne-​ ' e, är jäm­väl denne gente­mot skogs­vårds­sty­rel­sen ansva­rig för kost- rna för de åter­växtåt­gär­der, som för­an­le­das av hans avverk­ning. vad ör sådant ända­mål utgi­vit må han dock söka åter av mar­kens ägare, ej annat bli­vit avta­lat eller, vad angår awerk­nings­rätts­in­ne­ha­vare, nom att över­skrida den upp­låtna avverk­nings­rät­ten själv varit vål- till att åtgär­derna måst vid­ta­gas. 19 §. ner skogs­vårds­sty­rel­sen, att åtgär­der för att trygga åter­växt jäm­likt ler 15 § är o eller kunna för­vän­tas bliva påkal­lade eller att skogs­mark ‘‘sådant skick, att åtgär­der enligt 16 § böra vid­ta­gas, äger sty­rel­sen söka fa över­ens­kom­melse med mar­kens ägare om de åtgär­der, som böra kom- , j till stånd, och om den tid, inom vil­ken envar av dem skall vara verk- . sådan över­ens­kom­melse skall avfat­tas skrift­li­gen. över­ens­kom­melse träf­fas, må skogs­vårds­sty­rel­sen hos skogssty-​ „ påkalla under­sök­ning av det område varom fråga är. skogsstyrel-​ örord­nar i anled­ning härav sak­kun­nig per­son att med biträde av två ‘ga gode män, vilka av för­rätt­nings­man­nen utses bland dem, som äro ifef safe elnings­nämn­de­män eller gode män vid lant­mä­te­ri­för­rätt­ningar eller leda ­ er av nämnd vid härads­rätt, å stäl­let under­söka för­hål­lan­det. om tiden "rrätt­ningen skola genom för­rätt­nings­man­nens försorg skogsvårdssty-​ och fas­tig­he­tens ägare ävensom annan, som kan vara ansva­rig för kost- ‘ a för åtgär­derna, bevis­li­gen under­rät­tas. syne­män­nen skola till skogs-​ itil#é elsen avgiva redo­gö­relse med för­slag till de åtgär­der, som må fin- erhålla nöj­ak­tigt .skogs­till­stånd. stanna syne­män­nen i olika , skola de sär­skilda mening­arna med­de­las skogs­vårds­sty­rel­sen. under­sök­ning hål­lits, skall skogs­vårds­sty­rel­sen, om redo­gö­rel­sen för ingen giver anled­ning där­till, ånyo söka få till stånd överenskom-​ i 20 §. ej över­ens­kom­melse träf­fas på sätt i 19 § sägs, skall skogsvårdssty-​ väcka talan hos dom­stol. denna äger före­skriva de åtgär­der för er- de av nöj­ak­tigt skogs­till­stånd, som av för­hål­lan­dena pål­cal­las, samt ' • i« y « »ti t 1 j?*" * ___ :__ _____________ n .. 11 ^ ..4.ägga viss tid, inom vil­ken vad sålunda före­skri­vits skall vara full­gjort. ^ ’ 91 r o* ^,ad i över­ens­kom­melse eller dom bli­vit bestämt om åtgär­der för att er- a nöj­ak­tigt skogs­till­stånd samt om tiden där­för skall gälla mot fram­tida av skogs­mar­ken. 22 §. den tid, inom vil­ken åtgärd för att erhålla nöj­ak­tigt skogs­till­stånd över­ens­kom­melse eller dom skulle hava vid­ta­gits, gått till ända, och > t- •• \ ¬ 4 < 416 — 1948, före­kom­mer anled­ning antaga, att åtgär­den icke full­gjorts, skall " sty­rel­sen låta under­söka för­hål­lan­det genom besikt­ning å mark besikt­ning verk­stal­les efter skogs­vårds­sty­rel­sens för­ord­nande av länsj taren eller annan sak­kun­nig per­son jämte två av sty­rel­sen till­kal­lade gode män som i 19 § andra styc­ket omför­mä­las. till för­rätt­ningéh' mar­kä­ga­ren samt, där skogs­vårds­sty­rel­sen avser att gent emot annanc gäl­lande för­plik­telse att ansvara för kost­na­derna för åtgär­den, jäm­väl d genom sty­rel­sens försorg bevis­li­gen kal­las. redo­gö­relse över för­rätt ' skall avgi­vas till skogs­vårds­sty­rel­sen. erhål­les veder­bö­ran­des skrift­liga erkän­nande, att före­skri­ven åtgärd vid­ta­gits, erfordras ej besikt­ning. det ankom­mer på skogs­vårds­sty­rel­sen att för­an­stalta om åtgärd, soni fun­nits efter­satt. 23 §. ; har åtgärd bli­vit enligt 22 § vid­ta­gen genom skogs­vårds­sty­rel­sens fö staltände, äger på fram­ställ­ning av sty­rel­sen över­ex­e­ku­tor låta hos ve rande ome­del­bart uttaga kost­na­derna för såväl själva åtgär­den som den gående besikt­ningen, där sty­rel­sen visar, att för­sum­melse befun­nits ligga, och kost­nads­be­lop­pet styr­kes medelst behö­riga räk­ningar. vill den hos vil­ken utmät­ning skett för kost­nad varom ovan sägs ell . ken, utan före­gången utmät­ning, erlagt betal­ning med för­be­håll om rä söka åter­vin­ning, anställa klan­der emot det till betal­ning fast­ställda belö eller eljest söka åter­vin­ning, skall han väcka talan därom hos dom­sto inom en månad från det utmät­ningen skedde eller betal­ningen erla­des. ' 24 §. före­ta­ges avverk­ning på sådant sätt, att för erhål­lande av åter­växt^ i 14 § sägs, kom­mer att i mera bety­dande omfatt­ning erfordras sådd, tering eller andra jäm­fö­rel­se­vis kost­samma kul­turåt­gär­der, eller skogs­vårds­sty­rel­sen på grund av före­ta­gen utstämp­ling eller eljest skäl' led­ning antaga, att avverk­ning plan­lagts, vil­ken skulle komma att kräv lika åtgär­der, äger skogs­vårds­sty­rel­sen, där den ej i den i 10 § angivn ningen för­kla­rat sådan säker­het icke erfor­der­lig, av veder­bö­rande for betryg­gande säker­het stäl­les för kost­nad, som dessa åtgär­der av sty­reis räk­nas med­föra. stäl­les ej säker­het på anford­ran, må skogs­vårds­sty­rel­sen med­dela a , nings­för­bud som i 13 § sägs. sålunda med­de­lat för­bud upp­hör, där yrkad säker­het stäl­les eller erf liga åtgär­der för åter­väx­tens tryg­gande vid­ta­gits av den där­till skyl­dig betal­ning för åtgärd, som utförts på hans bekost­nad, bli­vit skogs­vård sen gott­gjord. v t sär­skilda bestäm­mel­ser ang-​ående svår­för­yng­rade sko­gar , och skydds­sko­gar. u i 25 §. där det, på grund av skogs­marks belä­gen­het i havs­ban­det eller på eller eljest i sär­skilt expo­ne­rat eller i kli­ma­tiskt hän­se­ende ogynns måste befa­ras, att i någon trakt olämp­lig avverk­ning av befint­lig sko . män­het skulle omöj­lig­göra eller avse­värt för­svåra åter­väx­ten, må, se och under­sök­ning ägt rum, konungen för­ordna, att sko­gen inom såd skall såsom svår­för­yng­rad vara under­kas­tad de i 26 —28 §§ medd stäm­mel­serna. ^ st lilst­t­lit fcror^ dtrlijh ’ ilhor ■ år al iiola i ( saridu irfrölrjd diir ^ jmr­ki­i­ids ■ ‘dar ste aié’as( ■; 1) eller ääi-​eller j itied­tiea □ filers-​ år ann kin\_ irte­tyre fill medsav fihh ' "am - ■ rsärta^ stcfs­rird. t sti\'eds erliéas ' la '-'en. ®a'år(jf h'f ti i 1 - ¬ ,t- 237: — 417 attg ' iida,' • i öra' 1 ’ 'cshii^ ungen äger ock efter syn och under­sök­ning för­ordna, att nyss­nämnda elser skola äga tillämp­ning å sko­gar, vil­kas bestånd prö­vas erfor-​ till skydd mot sand- eller jord­flykt (skydds­sko­gar). "nnés för­ord­nande, som med­de­lats enligt första eller andra styc­ket, i sin et eller till någon del icke vidare vara behöv­ligt, må det av konungen kal­las. 26 §. fråga öm avverk­ning av svår­för­yng­rad skog och skydds­skog skall, jämte i 6 —-13 §§ är stad­gat, iakt­ta­gas il.) att, där skogs­vårds­sty­rel­sen fin­ner nödigt, att vissa träd över­hål­las så- '®‘^|oin frö­träd eller att till skydd för åter­väx­ten avverk­ning till hus­be­hov inom ksst område tills vidare ej äger rum, sty­rel­sen må med­dela före­skrift där- toi; och skola i dylikt fall frö­trä­den för­ses med tyd­liga mär­ken ävensom ifte­ilå­dant område, varom nyss sagts, å mar­ken tyd­ligt utmär­kas, var­ef­ter av- tofit/erk­ning av frö­trä­den eller inom områ­det ej må ske, för­rän skogsvårdssty-​ #ad ‘elseh där­till läm­nat till­stånd; samt adiälrt 2) att avverk­ning för annat ända­mål än hus­be­hov må äga rum alle­nast ti!iened:itill­stånd av skogs­vårds­sty­rel­sen. mopjé}' pd pröv­ning av fråga om med­de­lande av före­skrift eller bevil­jande av till- r^ltkånd enligt 1) eller 2) ovan skall beträf­fande skydds­skog beak­tas, att skyd- 1» tel et? inot sand- eller jord­flykt icke även­ty­ras. ""'"5 /, 27 §. tpå till­stånd till avverk­ning enligt 26 § med­de­las, skall i all­män­het ske ut- i^ing, som efter skogs­vårds­sty­rel­sens för­ord­nande verk­stäl­les av länsjäg-​ éii­feäs­ta­ren eller annan sak­kun­nig per­son. vid utsy­ningen skola, där så lämp- dcéi{ge^ kan ske, de utsy­nade trä­den genom för­rätt­nings­man­nens försorg för­ses skogs­vårds­sty­rel­sens stäm­pel­märke såväl vid roten som å stam­men vid låi^hlrost­höjd. vid med­de­lan­det av awerk­nings­till­stånd skall före­skri­vas, att ttcrj!:lid^':åvverk­ning av sålunda märkt träd mär­ket vid roten skall kvar­läm­nas å ailh­dub­ben. (latif­fij i stäl­let för utsy­ning må, där sådant fin­nes vara till­räck­ligt, viss trakt an- ^'lai­ifji­sas^ därå avverk­ningen får före­ta­gas. grän­serna för trak­ten skola där­vid yff­ligt utmär­kas. fin­ner skogs­vårds­sty­rel­sen uppen­bart, att genom avverk­ning, vartill till- tåri0\jsö­kes, sko­gens åter­växt eller skyd­det mot sand- eller jord­flykt icke ven­ty­ras, erfordras ej utsy­ning eller anvis­ning. i till­stånd till avverk­ning må inta­gas de före­skrif­ter i avse­ende på sät­tet l^jvj^ör.-​äifyerkningen, som kunna fin­nas erfor­der­liga. ' 28 §. i -​fråga om åtgär­der för att trygga åter­växt skall beträf­fande svårföryng-​ skog och skydds­skog, jämte vad i 14 —24 §§ är stad­gat, gälla 1) att, då till­stånd till avverk­ning med­de­las, skogs­vårds­sty­rel­sen tillika ifall före­skriva de åtgär­der, genom vilka den i 14 § stad­gade skyl­dig­he­ten feall anses full­gjord, ävensom den tid, inom vil­ken åtgär­derna skola vara j-/erk­ställda; i2) att beträf­fande sålunda före­skrivna åtgär­der vad i 21 —24 §§ är stad- ^^*a{ät för där avsedda fall skall äga mot­sva­rande tillämp­ning; samt ätt, dar för främ­jande av åter­väx­ten å skydds­skog prö­vas erfor­der­ligt, räil^ltp­bete ä sko­gen för­bju­des helt eller i viss mån, såsom beträf­fande vissa tgjor­lag­jäy hem­djur eller under viss tid av året, läns­sty­rel­sen äger med­dela fö- -i^rie­skrift ^äroki. v:' i ¬ 418 .'-h, -^'1 ’ 1 1948. '‘ i: 29 §• :c kost­nad för för­rätt­ning enligt 27 § bestri­des av medel, som av sko sty­rel­sen för­val­tas; dock skall sökan­den till­han­da­hålla nödig iiantl sär­skilda bestäm­mel­ser angå­ende omlägg­ning av skogs rt' 30 §. 7 mom. vad i denna lag stad­gas skall ej utgöra hin­der för att skog omläg­ges vare sig till träd­gård, åker, bygg­nads­tomt, väg eller annat t ända­mål eller, så framt mar­ken är där­till lämp­lig och icke av större . än som kan anses skä­ligt, till äng eller betes­mark för var­ak­tigt betes dock erfordras för omlägg­ning som nu sagts till­stånd av skogs­vårds rel­sen, där­est mar­ken ingåj-​ i område, angå­ende vil­ket för­ord­nande e 25 § med­de­lats, eller, beträf­fande annan skogs­mark, där­est omlägg­ning* äng eller betes­mark ifrå­ga­sät­tes. i först­nämnda fall må omlägg­ning me ' alle­nast om mar­ken prö­vas icke böra fort­fa­rande använ­das för skog till skydd för när­lig­gande mar­ker. till annat ändamm än i första styc­ket avses må omlägg­ning ske en efter till­stånd av skogs­vårds­sty­rel­sen. ; 2 mom. då till­stånd jäm­likt 1 mom. läm­nas, skall skogs­vårds­sty­rel' jäm­väl bestämma tid, inom vil­ken de åtgär­der, som erfordras för omlä ningen, skola vara vid­tagna. : 3 mom. i fråga om ansö­kan om till­stånd att omlägga skogs­mark skall i 11 § är stad­gat för där avsedda fall äga mot­sva­rande tillämp­ning. 31 §. vill mar­kä­gare verk­ställa sådan omlägg­ning av skogs­mark, som enligt må ske utan till­stånd av skogs­vårds­sty­rel­sen, äger sty­rel­sen avfordra ho. skrift­lig för­bin­delse att inom viss, av sty­rel­sen god­känd tid vid­taga för lägg­ningen erfor­der­liga åtgär­der. läm­nas ej sådan för­bin­delse, må vårds­sty­rel­sen bestämma tid, inom vil­ken åtgär­derna skola vara verk­stä 32 §. har jäm­likt 30 § 2 mom. eller 31 § bestämd tid gått till ända, och förek mer anled­ning antaga att, ehuru avverk­ning skett, erfor­der­liga omläg åtgär­der ej verk­ställts, skall besikt­ning ske i den ord­ning, som angi­ves i’ första styc­ket. erkän­ner veder­bö­rande skrift­li­gen, att åtgär­derna ej ut erfordras dock ej besikt­ning. . där­est åtgärd för mar­kens omlägg­ning befun­nits efter­satt, skall s vårds­sty­rel­sen, så framt den ej fin­ner skäl bevilja anstånd med fullgö av åtgär­den, väcka talan hos dom­stol. denna äger antingen före­lägga för full­gö­rande av åtgär­der, som erfordras för omlägg­ningen, eller fö na att mar­ken skall åter­för­sät­tas i skog­hä­rande skick och föresltri där­för skall vid­ta­gas. har dom­stol för­ord­nat, att mar­ken skall åter­för­sät­tas i skog­bä­rande och fin­nes anled­ning antaga att de i sam­band där­med före­skrivna åt na icke full­gjorts inom före­lagd tid, skall vad i 22 och 23 §§ för där avs fall stad­gats äga mot­sva­rande tillämp­ning. 33 §. vad i för­bin­delse, beslut av skogs­vårds­sty­relse eller dom bli­vit bes om tid, inom vil­ken åtgär­der för omlägg­ning av skogs­mark skola vara: ställda, så ock vad dom­stol beslu­tat om marks åter­för­sät­tande i skogb skick samt om tiden där­för skall gälla mot fram­tida ägare av mark . \å ■ im ' jtslätm* irjäfsk . iti­ni­err ii'" iil före­tage; iuld­wltsd' nlfä­i­die<i eifotej­till adir­deo femte riä avh q lib iiifd eeilms sam löl­bgstijl irän­ct­li­iii si fall, ■ bom!' . klt ■ ¥ ¬ t r 237. — 419 ■? ^ \ \ om åtgär­der mot insekts­härj­ning. 34 §. sat upp­kom­mer i skog insekts­härj­ning av större omfatt­ning eller före­lig­ger rhäng­ande fara där­för på grund av skogs­eld, storm­fäll­ning, snö­brott eller ' nat, som kan giva upp­hov till mass­för­ök­ning av för sko­gen skad­liga in- skogs­mar­kens ägare skyl­dig att inom tid, som skogs­sty­rel­sen be- mer, vid­taga de åtgär­der mot insekts­härj­ningen, som skogs­sty­rel­sen ef- hörande av sta­tens skogs­forsk­nings­in­sti­tut fin­ner erfor­der­ligt före­skriva. har den av skogs­sty­rel­sen bestämda tiden gått till ända och före­kom­mer led­ning antaga, att före­skri­ven åtgärd ej vid­ta­gits, skall vad i 22 och 23 §§ där avsedda fall stad­gats äga mot­sva­rande tillämp­ning. 35 §. å åtgär­der före­skri­vits enligt 34 §, skall skä­ligt bidrag till täc­kande av naderna för åtgär­derna utgå av all­männa medel. angå­ende sådant hi- för­ord­nar konungen. uii itir ' diiut ■ lio ■ ' mrå­i­i­i­ifi oin­li­ji­iii; i it; aafif­tet ijä t i ansvars­be­stäm­mel­ser. 36 §. mom. före­ta­ger den som äger för­foga över skog avverk­ning därå i up- 'nbar strid mot vad i 6 §, 7 §, 26 § första styc­ket 2) eller 30 § 1 mom. stad- , straf­fes med dags­bö­ter. kan avverk­ningen anta­gas hava skett av oför- tånd, må dock ej till straff dömas. 2 mom. där den som äger för­foga över skog före­ta­ger avverk­ning därå i t^oi^id mot före­skrift eller awerk­nings­för­bud, som med­de­lats enligt denna lag, felael­ler mot sådan av honom med skogs­vårds­sty­rel­sen ingången överenskom-​ ^élru­raélse som i 12 ^ sägs, straf­fes med dags­bö­ter. mom. lika med awer­kare som i 1 och 2 mom. sägs skall anses mark- iifeli­rat­ä­gare, med vars sam­tycke annan före­ta­git avverk­ning å mar­ken. 'tif 37 §. , bry­ter någon upp­såt­li­gen mot före­skrift, som med­de­lats enligt 28 § 3), ^ ,//straf­fes med dags­bö­ter. begår någon sådan för­se­else av oakt­sam­het, dömes till böter från och med fem till och med fem­tio kro­nor. %■ 38 §. föi­te­ta­ges i fall, där jäm­likt 30 § skogs­vårds­sty­rel­sens till­stånd erfordras skogs­marks omlägg­ning till annan använd­ning, avverk­ning, men efter-​ sät­tes åtgärd, för vars vid­ta­gande tid bli­vit bestämd, vare straf­fet dags­bö­ter. hava under den före­satta tiden flera varit för åtgär­dens vid­ta­gande ansva-​ riga, vare dock den av dem, som fin­nes ej hava i avse­värd grad bidra­git till j^j^atf åtgär­den icke bli­vit verk­ställd, från ansvar fri. j 39 §. ;fäl­les någon till ansvar enligt 36 §, skall dom­sto­len, där ej sär­skilda för- itål­lan­den till annat för­an­leda, för­klara det avver­kade vir­ket för­ver­kat, så- jjjj­fjf yida det lig­ger å sko­gen kvar eller, om det är bort­fört, fort­fa­rande är i den iöll­ta­la­deg besitt­ning, och eljest för­plikta den till­ta­lade att utgiva dess värde. (ej må döök virke, som avver­kats i strid mot före­skrift eller awerkningsför-​ .(bud enligt denna lag, för­kla­ras för­ver­kat eller ersätt­ning där­för utdö­mas, ■ döii] t/idärest efter avverk­ningen före­skrif­ten eller avverk­nings­för­bu­det åter­kal­lats upp­havts genom laga kraft­vun­net beslut, på grund av att före­skrif­ten ller för­bu­det icke bort med­de­las, eller ock avverk­nings­för­bu­det för­fal­lit. ireäf 1^-^8002^/. svensk ör att­ninp­saam­linp 1948, nr 237. l t \\ ■j-- ■ ¬ i t ' i > 420 k,->■ c- ■ — 1948. '. . . -i ’ , v 40 §. all­män åkla­gare och skogs­vårds­sty­rel­sen skola äga lika behö­rig­het at för­se­el­ser, varom i 36 —38 §§ sägs, samt att med beslag belägga virkö, kan för­kla­ras för­ver­kat. sist­nämnda befo­gen­het skall jäm­väl till­komma jäg­mäs­tare eller annan skogs­vårds­sty­rel­sens befatt­nings­ha­vare med sk utbild­ning; dock skall i sådan ord­ning verk­ställt beslag så snart ske kaa senast inom fjor­ton dagar anmä­las hos någon av de åtals­be­rät­ti­gade. väc­kes ej åtal inom fyr­tio­fem dagar från det beslag skedde, skall besl vara för­fal­let. skogs­vårds­sty­rel­sen äger att, innan åtal väckts, häva be som verk­ställts av någon dess befatt­nings­ha­vare. 41 §. virke, som enligt denna lag för­kla­rats för­ver­kat, skall av åkla­ga­ren säl­jas å offent­lig auk­tion, så kun­gjord som om auk­tion å utmätt lös e dom är stad­gat. begär, innan frå­gan om vir­kes för­ver­kande slut­li­gen vats, vir­kets ägare, att för­sälj­ning skall äga rum, eller fin­ner, på anmäl ålcla­gare, över­ex­e­ku­tor, att fara före­lig­ger för vir­kets för­stö­relse eller • kost­na­den för dess för­va­rande skulle bliva större än skä­ligt är, skall ö' exe­ku­tor för­ordna, att vir­ket skall säl­jas i den ord­ning nyss sagts; och s i sådant fall vir­kets ägare, där han är känd och inom riket boende, eller, han bor utom riket men inom riket har känt ombud, som äger att för ho mot­taga stäm­ning och avgiva sva­ro­mål, ombu­det genom åkla­ga­rens för bevis­li­gen under­rät­tas om auk­tio­nen minst åtta dagar innan den hål­les,, mälan av åkla­gare, varom här ovan sägs, skall vara åtföljd av full­ständi två tro­vär­diga per­so­ner styrkt för­teck­ning, utvi­sande vir­kets mängd oc skaf f enhet. 42 §. »> böter, som ådö­mas enligt denna lag, ävensom genom för­sälj­ning av^ ver­kat virke upp­kom­men behåll­ning och utdömd ersätt­ning för virke falla den av skogs­vårds­sty­rel­sen omhän­der­havda skogs­vårds­kas­san. för­säl­jes i beslag taget virke, innan det för­kla­rats för­ver­kat, skall, till frå­gan därom bli­vit slut­li­gen avgjord, för­sälj­nings­sum­man ned­sät­tas i ban­ken på sätt sär­skilt är stad­gat; och skall om sådana medels insät i ban­k­in­rätt­nihg vidare gälla vad i 160 § utsök­nings­la­gen sägs. om full­följd av talan. 43 §. 1 mom. är någon miss­nöjd med beslut, som enli^ denna lag med av skogs­vårds­sty­relse, må han där­ö­ver anföra besvär hos skogs­styr dock att kla­gan icke må föras mot beslut enligt 10 §. i fall, som i 13 24 § avses, är rät­ten till kla­gan ej inskränkt till viss tid. i andra fall besvä­ren, vid talans för­lust, hava inkom­mit inom en månad efter det gan­den erhöll del av beslu­tet. under­rät­telse härom skall med­de­las i besl 2 mom. över skogs­sty­rel­sens beslut i ärende, varom i denna lag förm så ock över läns­sty­rel­ses beslut i ärende, som avses i 28 § 3), må klag ^ ras hos konungen genom besvär, som skola hava inkom­mit till jordb depar­te­men­tet inom en månad från den dag kla­gan­den erhöll del av be kla­gan må jäm­väl föras av skogs­vårds­sty­relse, där skogs­sty­rel­sen eller upp­hävt skogs­vårds­sty­rel­sens beslut. 44 §. över åtgärd av över­ex­e­ku­tor i anled­ning av fram­ställ­ning, vnro­iil 5 sägs, må kla­gan ej föras. -t öii­i­iij f/in iil ii!::) ■ lig! 1^4 ' iia hit­nini fal 'tafa sfj fas!'j limei'll •51 ätil­sij égill] i tsli ■ q1 ' ' rsi­liat iil tillä äil i' t k i* -5 ¬ r 1 237. — 421 i?fö.,^ |v om undan­tag från lagens tiuämp­lig­li­ets­om­råde. mom. från tillämp­ningen av denna lag undan­ta­ges skogs­mark med därå ande skog<i) lydande under lagen om häradsall­män­ningar eller lagen om allmän-​ ^jsi­fi­i­iji­nings­sko­gar i norr­land och dalarna; å eck­le­si­astika bostäl­len och andra fas­tig­he­ter av kyrk­lig natur; p3) å sådana fas­tig­he­ter, som avses i § 4 för­ord­ningen den 26 janu­ari 1894 angå­ende hus­håll­ningen med de all­männa sko­garna i riket; samt ,,, t(i4) å övriga kro­nan till­hö­riga fas­tig­he­ter, som icke inne­ha­vas med stad­gad ig mom. lig­ger skog, som i 1 mom. 2) —4) angi­ves, i sam­fäl­lig­het med l^^-^liög, som lyder under denna lag, skall lagen äga tillämp­ning å det sam­fällda f ®'!!>:skögs­om­rå­det i dess hel­het. ö ver­gångs­be­stäm­mel­ser.mim^i sinislk­cii'imké!"' penna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1949. r..'-​jfljtv(genom lagen upp­hä­vas ,|skogs­vårds­la­gen den 15 juni 1923 (nr 212); för­ord­ningen den 24 juli 1903 (nr 79, s. 20) angå­ende för­valt­ningen av ■ j lula t ^ n.j, al.,, ■ .sta­der­nas sko­gar ; t'imn­gö­rel­sen den 20 juni 1924 (nr 272) med vissa före­skrif­ter om tillämp-​ qih­gen av nyss­nämnda för­ord­ning; samt för­ord­ningen den 26 janu­ari 1894 (nr 17) angå­ende hus­håll­ningen med de pgfid^ljj­jiänna sko­garna i riket, såvitt den­samma äger tillämp­ning beträf­fande iin­tes­fx­sko­gar å kro­no­hem­man och kro­no­lä­gen­he­ter, som inne­ha­vas med stad­gad ilopw­teå­bo­rätt, samt å all­männa inrätt­ning­ars hem­man och lägen­he­ter, som icke lifj­fi­ri­i­aaro av kyrk­lig natur. där i lag eller sär­skild för­fatt­ning före­kom­mer hän­vis­ning till lag­rum, som i(iiae^i^^%rsatts genom bestäm­melse i den nya lagen, skall denna i stäl­let tilläm­pas. v med avse­ende å infö­ran­det av den nya lagen skall iakt­ta­gas: 1 1) beträf­fande avverk­ning, som ägt rum före denna lags ikraft­trä­dande, ^^ensom i fråga om skyl­dig­het att vid­taga åtgär­der för att trygga åter­växt f|inled­ning av sådan i 15 § avsedd skada, som dess­förin­nan upp­kom­mit, förut gäl­lande bestäm­mel­ser lända till efter­rät­telse; dock att den nya , j^ijla­gen skall med det undan­tag som nedan angi­ves gälla i fråga om den ord- f ^ vari ingri­pande må ske i anled­ning av verk­ställd eller plan­lagd avverk-​ 1'^ “’\ p'tn^ing eller för att trygga åter­växt eller i anled­ning av omlägg­ning av skogs-​ ihfös^rfark. i'2) om före den nya lagens trä­dande i kraft talan väckts jäm­likt 13 eller iaförj24 p före­nämnda lag den 15 juni 1923 eller jäm­likt 18 eller 22 § lagen den 0 juni 1932 (nr 180) om vård av vissa sko­gar inom väs­ter­bot­tens och norr- jcaii^jbot­tens läns lapp­mar­ker med flera områ­den, skall den lag, på grund varav iij'^menna talan väckts, fort­fa­rande tilläm­pas i avse­ende å sådan talan, intill ^öht^mess den bli­vit slut­li­gen avgjord.w: ^ ^, 3) över­ens­kom­melse enligt 12 § lagen den 15 juni 1923 eller 18 § lagen 10 juni 1932, så ock för­bin­delse enligt 24 § lagen den 15 juni 1923 skola hava samma ver­kan som om över­ens­kom­mel­sen ingåtts eller för­bin­del­sen avläm­nats enligt den nya lagen. det­samma skall gälla jäm­likt äldre lag , ,;i läm­nat med­gi­vande eller utfär­dad före­skrift av beskaf­fen­het som sägs i 8 §, r.f- \ s. '.■tv' . ¬ 422 1948. < 9 § första styc­ket, 26 § första styc­ket 1) samt 27 eller 28 § den ny likaså skall utslag enligt 13 eller 24 § lagen den 15 juni 1923 eller e eller 22 § lagen den 10 juni 1932 hava samma ver­kan som enligt d lagen med­de­lad dom i mot­sva­rande fråga. ^ 4) avverk­nings­för­bud, som med­de­lats enligt äldre lag, skall efter den lagens ikraft­trä­dande fort­fa­rande gälla under högst' fem år, med rätt skogs­vårds­sty­rel­sen att, om så anses påkal­lat, vid utgången av denna tid f länga för­bu­det för ytter­li­gare högst fem år. om ansvar för över­trä­delse av dylikt för­bud skall gälla vad i den nya la fin­nes stad­gat om ansvar för över­trä­delse av avverk­nings­för­bud, som m delats enligt samma lag. 5} i fråga om sko­garna inom got­lands län och land­ska­pet öland, in väs­ter­bot­tens och norr­bot­tens läns lapp­mar­ker samt inom särna och sock­nar av kopp­ar­bergs län, så ock beträf­fande sko­gar i övriga delar riket, å vilka bestäm­mel­serna i 4 kap. lagen den 15 juni 1923 hit­tills “ tillämp­ning, skall så anses som om för­ord­nande med­de­lats enligt 25 § f“ styc­ket eller, beträf­fande här avsedda sko­gar i hal­lands län, 25 § an styc­ket nya lagen. 6) genom den nya lagen för­ringas ej gil­tig­he­ten av utsy­ning eller utstä ling, som före dess ikraft­trä­dande verk­ställts genom skogs­vårds­styr försorg eller god­känts av skogs­vårds­sty­relse, eller av annat av skogs relse jäm­likt äldre lag läm­nat till­stånd till avverk­ning eller till oraläg av skogs­mark; dock skall utsy­ning eller utstämp­ling ej gälla, sedan fe för­flu­tit från utsy­ningen eller utstämp­lingen. det alla som veder­bör hava sig bör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl, bekräfta låtit. stock­holms slott den 21 maj 1948. d gustaf. (l, s.) (jord­bruks­de­par­te­men­tet.) per edvin sk ö i . \ ..f nr 237, iv2 ark. slock­bolm 1948. enngl. boktryc­ke­riot, p. a. nora­todt & sönor. t k i cl ss t! p. ifisths rto­nui­irli [iiitl­täiu , (jis­raii: éii­lej­fi­ishp fetöfsllipp ’tst­läpi­lei k il te i lii­ifds 'iijil­li­i­i­iil . i® ■ mfa­sjlipt (iiiii ¬