Lag (1927:56) om ned­sätt­ning av pengar hos myn­dig­het

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1927:56
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2012:76
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1927:56
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 1927-​03-24
Änd­rad: t.o.m. SFS

2012:76
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Väg­rar bor­ge­när att mot­taga erbju­den betal­ning av för­fal­len gäld, som skall erläg­gas i pen­ningar, eller är på grund av bor­ge­närs bor­to­varo eller sjuk­dom eller någon annan av honom bero­ende omstän­dig­het gäl­de­nä­ren hind­rad att verk­ställa betal­ning av sådan gäld, äge gäl­de­nä­ren full­göra betal­ningen genom att för bor­ge­nä­rens räk­ning ned­sätta belop­pet hos läns­sty­rel­sen.

Lag samma vare, där gäl­de­nä­ren ej vet eller bör veta vem som är bor­ge­när, så ock där oviss­het råder om vem av två eller flera som är rätt bor­ge­när samt gäl­de­nä­ren icke skä­li­gen kan anses plik­tig att på eget även­tyr bedöma, till vil­ken av dem betal­ningen skall erläg­gas. Lag (1981:804).

2 §   Den som vill ned­sätta pen­ningar till betal­ning av gäld har att för läns­sty­rel­sen upp­giva det för­hål­lande, å vil­ket han grun­dar sitt anspråk att full­göra betal­ningen genom ned­sätt­ning.

Vid verk­stäl­lande av ned­sätt­ning ålig­ger det ock gäl­de­nä­ren att angiva de omstän­dig­he­ter, som kunna vara erfor­der­liga till före­byg­gande av miss­tag vid det ned­satta belop­pets utbe­ta­lande. Sker det ej, och var­der i följd därav belop­pet betalt till annan än rätt bor­ge­när, må gäl­de­nä­ren ej åbe­ropa ned­sätt­ningen till befri­else från skul­den. Lag (1981:804).

3 §   Om verk­ställd ned­sätt­ning har gäl­de­nä­ren att, så vitt ske kan, oför­dröj­li­gen under­rätta bor­ge­nä­ren eller, i hän­delse flera kunna anta­gas göra anspråk på det ned­satta belop­pet, en var av dem.
Under­lå­tes det, svare gäl­de­nä­ren för för­lust, som där­i­ge­nom upp­står.

4 §   Gäl­de­nä­ren stånde fritt att vid ned­sätt­ningen för­be­hålla sig rätt att åter­taga det ned­satta belop­pet.

Var­der ned­satt belopp åter­ta­get, vare så ansett som om ned­sätt­ning icke ägt rum.

5 §   Har någon, till vars för­mån ned­sätt­ning skett, hos läns­sty­rel­sen givit till känna att han gör anspråk på ned­satt belopp, må gäl­de­nä­ren ej utan hans sam­tycke göra gäl­lande för­be­håll som i 4 § sägs, med mindre ansprå­ket ogil­lats genom dom som äger laga kraft. Lag (1981:804).

6 §   Har ned­sätt­ning för­an­letts av oviss­het om vem av två eller flera som är rätt bor­ge­när, må läns­sty­rel­sen icke utan att de äro därom ense till någon av dem utbe­tala det ned­satta belop­pet, för­rän genom dom i rät­te­gång, som en av dem anhäng­ig­gjort mot den andre eller de övriga, eller genom för­lik­ning eller på annat sätt bli­vit slut­gil­tigt avgjort vem som är rätt bor­ge­när. Lag (1981:804).

7 §   Är det ned­satta belop­pet fort­fa­rande inne­stå­ende tio år efter ned­sätt­ningen och finns det inte anled­ning att anta att frå­gan om rät­ten till belop­pet är bero­ende på pröv­ning, får gäl­de­nä­ren lyfta belop­pet, även om inte för­be­håll har gjorts enligt 4 §. Gäl­de­nä­ren skall dock anmäla sig inom ett år. I annat fall till­fal­ler belop­pet sta­ten. Lag (1981:135).

8 §   Medel som är ned­satta hos läns­sty­rel­sen skall genast pla­ce­ras på ett rän­te­bä­rande konto. Detta behö­ver dock inte ske, om det kan antas att utbe­tal­ning kom­mer att göras inom två vec­kor från det att med­len sat­tes ned.

Rän­tan skall bete­las till den som får lyfta belop­pet. Lag (1994:510).

9 §   Bestäm­mel­serna i 7 § och 8 § andra styc­ket tilläm­pas också i andra fall när medel enligt för­fatt­ning har betalts in till en myn­dig­het för att utges till den som är berät­ti­gad till med­len.
Belop­pet skall dock all­tid stå inne så länge rät­ten till det är bero­ende av en fram­tida hän­delse.

Rät­ten att efter den tid som anges i 7 § lyfta inbe­talda medel till­kom­mer den som har gjort inbe­tal­ningen eller, när medel har tagits ut genom en exe­ku­tiv för­rätt­ning, den som för­rätt­ningen har ägt rum hos. Lag (1994:510).

9 a §   Ett beslut av läns­sty­rel­sen får över­kla­gas till tings­rät­ten på den ort där läns­sty­rel­sen finns. Vid över­kla­gande gäl­ler lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den.

Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om vilka läns­sty­rel­ser som ansva­rar för upp­gif­ter enligt denna lag. Lag (2012:76).

10 §   Om det i annan lag har med­de­lats någon bestäm­melse som avvi­ker från vad som före­skrivs i denna lag, gäl­ler den bestäm­mel­sen. Lag (1981:135).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1996:250

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1996. Har ett beslut med­de­lats före lagens ikraft­trä­dande tilläm­pas fort­fa­rande äldre bestäm­mel­ser, om beslu­tet över­kla­gas.