SFS 1974:1066

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1974: 1065 3§ den som icke åtnö­jes med åkla­ga­res beslut enligt 2§ tredje styc­ket får innan egen­do­men för­sålts eller för­störts hos åkla­ga­ren anmäla miss­nöje med beslu­tet. anmä­les miss­nöje skall åkla­ga­ren, om han vill att beslu­tet skall bestå, väcka talan därom inom en månad efter det att anmä­lan gjor­des. väc­kes ej talan, skall åkla­ga­ren häva beslu­tet om egen­do­mens tagande i för­var. väc­ker åkla­ga­ren åtal för brott, som för­an­lett att egen­dom tagits i för­var, innan egen­do­men för­sålts eller för­störts, skall dom­sto­len i sam­band med åta­let pröva om egen­do­men fort­fa­rande skall hål­las i för­var. åkla­ga­ren skall ome­del­bart under­rätta polis­sty­rel­sen i det distrikt där egen­do­men för­va­ras om miss­nö­je­san­mä­lan enligt första styc­ket och om talan enligt andra styc­ket. i avvak­tan på att saken slut­ligt prö­vas får vidare åtgärd med egen­do­men ej äga rum, om den kan vår­das utan fara för för­stö­relse. 4§ föres talan om egen­doms tagande i för­var enligt 2 § andra styc­ket eller 3 § första styc­ket mot någon, som ej är till­ta­lad, skall om sådan talan i tillämp­liga delar gälla vad i rät­te­gångs­bal­ken är före­skri­vet angå­ende åtal för brott på vil­ket icke kan följa svå­rare straff än böter. 5§ denna lag gäl­ler ej i fall där lagen (1938:121) om hitte­gods är tillämp­lig. denna lag trä­der i kraft den i juli 1975. carl gustaf lennart gei­jer (justi­tie­de­par­te­men­tet) sfs 1974: 1066 lag utkom från tryc­ket om för­fa­rande med för­ver­kad egen­dom och hitte­gods den 14 janu­ari 1975 m.m.; utfär­dad den 29 novem­ber 1974. kungl. maj:t för­ord­nar föl­jande med riks­da­gen!. 1§ denna lag gäl­ler, om ej annat föl­jer av bestäm­mel­ser i lag eller annan för­fatt­ning, egen­dom som ]. till­fal­lit sta­ten på grund av för­ver­kande eller 2. till­fal­lit sta­ten enligt lagen (1938:121) om hitte­gods eller 3. tagits i för­var enligt lagen (1974: 1065) om visst stöld­gods m.m. 28 egen­dom som tagits i för­var med stöd av lagen (1974: 1065) om visst stöld­gods m.m. skall för­va­ras hos polis­myn­dig­he­ten j minst sex måna­der efter det att beslut med­de­lats om att egen­do­men skall vara 2256 i prop. 1974:124, juu 29, rskr 298. tredje tagen i för­var. denna frist skall i fall som avses i 2§ tredje styc­ket sfs 1974: 1066 ww . nämnda lag räk­nas från dagen för åkla­ga­rens beslut, även om detta ten, 03 [ prö­vats av dom­stol, och i övriga fall räk­nas från den dag då lagakraft-​​ wt: = ägande avgö­rande före­lig­ger om att egen­do­men skall vara tagen i beslu, för­var. vad som sagts i första styc­ket gäl­ler ej i fall som avses i 3 och 4 §§. m kyy har det under den i första styc­ket angivna tiden icke kun­nat utre­das mtek vem som har rätt till egen­do­men, skall polis­myn­dig­he­ten på lämp­ligt ahiy, sätt låta kun­göra för­hål­lan­det med upp­gift om egen­do­men och om de omstän­dig­he­ter under vilka den anträf­fats. i kun­gö­rel­sen anges även ju, viss tid, ej under­sti­gande en månad, inom vil­ken den som vill göra an- nl up språk på egen­do­men skall ge sig till känna. fram­stäl­les icke anspråk ita inom denna tid eller avstår den som har rätt till egen­do­men från "år denna, skall med egen­do­men för­fa­ras på sätt som anges i denna lag. 3§ har egen­dom tagits i för­var med stöd av lagen (1974: 1065) om ing visst stöld­gods m.m., där­för att äga­ren eller annan som har rätt till dg egen­do­men ej gör anspråk på den, skall med egen­do­men för­fa­ras på !link sätt som anges i denna lag. firki 4§ myn­dig­het som omhän­der­har egen­dom som avses i denna lag får hika ome­del­bart låta för­sälja den om i. den ej kan vår­das utan fara för för­stö­ring, 2. vår­den av den är för­e­nad med allt­för stora kost­na­der, eller 3. sär­skilda skäl eljest före­lig­ger. 5§ egen­dom som kan befa­ras komma till brotts­lig använd­ning eller eljest är olämp­lig för för­sälj­ning skall oskad­lig­gö­ras. kl 6§ egen­dom som ej sålts enligt 4 § eller oskad­lig­gjorts enligt 5 § skall säl­jas av för­e­nade fabriks­ver­ken, om ej egen­do­men på grund av sin beskaf­fen­het eller omstän­dig­he­terna i övrigt bör säl­jas i annan ord­ning genom den för­va­rande myn­dig­he­tens försorg. kan egen­do­men ej lligi säl­jas, får den för­stö­ras. 7§ gör äga­ren eller annar rätts­in­ne­ha­vare anspråk på egen­dom som tagits i för­var med stöd av lagen (1974: 1065) om visst stöld­gods m.m. skall den läm­nas ut till honom efter beslut av polis­myn­dig­he­ten, om den ej redan för­sålts eller för­störts. har egen­do­men repa­re­rats eller på annat sätt för­bätt­rats, är den som nit gör anspråk gäl­lande enligt första styc­ket skyl­dig att betala kost­na­den här­för innan han utfår egen­do­men. beta­lar han ej inom en månad efter det att sär­skild upp­ma­ning därom del­gi­vits honom, får egen­do­men för- l säl­jas i den ord­ning som anges i denna lag. me 8§ för­sälj­ning av egen­dom som tagits i för­var med stöd av lagen 1065) (1974: 1065) om visst stöld­gods m.m. sker för stats­ver­kets räk­ning. mins s! har egen­do­men för­sålts, har äga­ren eller annan rält­s­in­ne­ha­vare rit! all vä? till ersätt­ning. denna utgår dock ej med högre belopp än som influ­til vid för­sälj­ningen. i fall som avses i 7§ andra styc­ket skall kost­na­den nn1 'n j för för­bätt­ringen avräk­nas från ersätt­ningen. 142—sfs 1974 sfs 1974: 1066 ansö­kan om ersätt­ning ges in till rikspo­lis­sty­rel­sen som. efter verk- ställd utred­ning i ären­det, prö­var frå­gan om ersätt­ning. 9§ mot polis­myn­dig­hets beslut i ärende om utläm­nande av egen­dom enligt 7 § första styc­ket föres talan hos läns­sty­rel­sen genom besvär. mot läns­sty­rel­sens beslut i sådant ärende samt mot rikspo­lis­sty­rel­sens beslut i ärende som avses i 8 § tredje styc­ket föres talan hos kammuar-​​ rätt genom besvär. 10§ i fråga om pengar skall i stäl­let för vad som sägs om för­sälj­ning i denna lag gälla att belop­pet redo­vi­sas till stats­ver­ket enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. 11 § rikspo­lis­sty­rel­sen läm­nar när­mare före­skrif­ter om ]. sät­tet för kun­gö­rande enligt 2 §. 2. polis­myn­dig­hets för­fa­rande med egen­dom som avses i denna lag. denna lag trä­der i kraft den i juli 1975. carl gustaf lennart gei­jer justi­tie­de­par­te­men­tet) sfs 1974: 1067 lag utkom frän tryc­ket om änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken; den 14 janu­ari 1975 utfär­dad den 29 novem­ber 1974. kungl. maj:t för­ord­nar med riks­da­gen! att 27 kap. 7 § rättegångs-​​ bal­ken skall ha nedan angivna lydelse. 27 kap. 7$ då rät­ten för­ord­nar om beslag eller fast­stäl­ler verk­ställt beslag. skall, om ej åtal redan väckts, rät­ten utsätta den tid, inom vil­ken åtal skall väc­kas. denna må ej bestäm­mas längre, än som fin­nes ound- gäng­li­gen erfor­der­ligt. i annat fall än som avses i första styc­ket skall åtal väc­kas inom en månad, sedan besla­get verk­ställ­des, om ej den beslag­tagna egen­do­mens värde under­sti­ger ettu­sen kro­nor. fin­nes tid, som avses i första eller andra styc­ket, otill­räck­lig, må rät­ten om fram­ställ­ning därom göres före tidens utgång, med­giva för­läng­ning av tiden. denna lag trä­der i kraft den i juli 1975. carl gustaf lennart gei­jer 2258 (justi­tie­de­par­te­men­tet) ' prop. 1974:124, juu 29. rskr 298.