SFS 1988:97

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1988:97 om för­fa­ran­det hos kom­mu­nerna, förvaltnings-​​ utkom från tryc­ket myn­dig­he­terna och dom­sto­larna under krig eller den 22 mars i988 krigs­fara m. m.; utfär­dad den 18 feb­ru­ari 1988. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. lagens tillämp­ning 1 § denna lag är tillämp­lig på be slu­tande kom­mu­nala för­sam­lingar samt på för­valt­nings­myn­dig­he­ter och dom­sto­lar. bestäm­mel­serna i 32—36 §§ gäl­ler också hos rege­ringen. lagen gäl­ler inte för­valt­nings­myn­dig­he­ter under riks­da­gen eller kyrko mötet. 2 § bestäm­mel­serna i 5-37 §§ skall tilläm­pas om riket är i krig. är riket i krigs­fara eller råder det sådana uto­mor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av krig eller av krigs­fara vari riket har befun­nit sig, far rege­ringen före­skriva att 5-37 §§ helt eller del­vis skall tilläm­pas från den tid­punkt som rege­ringen be stäm­mer. under den tid när 5—37 §§ tilläm­pas gäl­ler dessa bestäm­mel­ser eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av dem i stäl­let för avvi­kande bestäm­mel­ser i någon annan lag eller för­fatt­ning. 3 § en före­skrift enligt 2 § andra styc­ket skall under­stäl­las riks­da­gen inom en månad från utfär­dan­det. om riksmöte inte pågår då, räk­nas tiden från böl­jan av nästa riksmöte. före­skrif­ten upp­hör att gälla, om den inte under­ställs riks­da­gen i rätt tid eller om riks­da­gen inte god­kän­ner den inom två måna­der från den dag då under­ställ­ningen skedde. rege­ringen skall före­skriva att bestäm­mel­serna i 5-37 §§ inte skall tilläm­pas, när det inte längre råder sådana för­hål­lan­den som avses i 2 § första och andra styc­kena. 4 § befo­gen­het som ges i den na lag får utnytt­jas bara i den utsträck­ning som behövs på grund av sådana för­hål­lan­den som avses i 2 § första och andra styc­kena. ' prop. 1987/88:6, ku 16. rskr. 113. 245 ¬ \ sfs 1988:97 bestäm­mel­ser om kom­mu­nerna 5 § i denna lag avses med full­mäk­tige; kom­mun­full­mäk­tige, lands­ting, full­mäk­tige i kom­munal­för bund, kyr­ko­full­mäk­tige, för­sam­lings­de­le­ge­rade och stifts­full­mäk­tige, sty­relse: kom­mun­sty­relse, för­valt­nings­ut­skott, sty­relse i kom­munal­för bund med fullmä ktige, kyr­koråd och stifts­sty­relse. 6 § full­mäk­tige får hand­lägga ett ärende endast om mer än en tred­je­del av leda­mö­terna är när­va­rande. full­mäk­tige kan dock före­skriva att en inter­pel­la­tion eller fråga får besva­ras, även om anta­let när­va­rande är lägre. om en när­va­rande leda­mot i full­mäk­tige på grund av jäv är hind­rad att delta i hand­lägg­ningen av e tt visst ärende, far full­mäk­tige hand­lägga detta, även om anta­let när­va­rande på grund av hind­ret inte upp­går till det antal som avses i första styc­ket. ett sam­man­träde med en beslu­tande kom­mu­nal för­sam­ling kan utan hin­der av vad som annars är före­skri­vet kun­gö­ras på annat betryg­gande sätt som ord­fö­ran­den bestäm­mer. 7 § sty­rel­sen får i ett ärende som inte kan anstå besluta i stäl­let för full­mäk­tige eller kyr­ko­stäm­man. sty­rel­sen far dock inte besluta i ett ären de som rör , 1. val av leda­mö­ter och sup­ple­an­ter i sty­rel­sen eller någon annan nämnd eller av revi­so­rer och revi­sors­sup­ple­an­ter, 2. ansvars­fri­het för sty­rel­sens eller en annan nämnds leda­mö­ter eller åtgärd för att bevara kom­mu­nens, lands­tings­kom­mu­nens, kom­munal­för bun­dets, för­sam­ling­ens eller den kyrk­liga sam­fal­lig­he­tens rätt. beslut som har fat­tats med stöd av första styc­ket skall anmä­las till full­mäk­tige eller stäm­man vid nästa sam­man­träde. 8 § sty­rel­sen eller en annan nämnd får hand­lägga ett ärende endast pm mer än en tred­je­del av leda­mö­terna är när­va­rande. anta­let leda­mö­ter skall dock all­tid vara minst tre. 9 § om det är av syn­ner­lig vikt att ett beslut som enligt 7 § eller på annan grund ankom­mer på sty­rel­sen fat­tas innan sty­rel­sen kan sam­man­träda, får dess ord­fö­rande besluta i ären­det. det­samma gäl­ler en annan nämnds ord­fö­rande i fråga om beslut som ankom­mer på den nämn­den. ett beslut som har fat­tats med stöd av första styc­ket skall anmä­las till sty­rel­sen respek­tive nämn­den vid dess nästa sam­man­träde. 10 § full­mäk­tige får upp­dra åt sty­rel­sen eller åt en eller flera andra nämn­der att helt eller del­vis handha för­valt­ning eller verk­stäl­lig­het som annars enligt lag eller annan för­fatt­ning ankom­mer på annan nämnd än sty­rel­sen. i stock­holms kom­mun får full­mäk­tige besluta att sty­rel­sens upp­gif­ter skall över­tas av bor­gar­råds­be­red­ningen. om ett sådant beslut fat­tas, skall vad som sägs i första styc­ket och i 7-9 §§ om sty­rel­sen i stäl­let gälla bor­gar­råds­be­red­ningen. 246 ¬ bestäm­mel­ser om för­valt­nings­myn­dig­he­terna sfs 1988:97 11 § rege­ringen får före­skriva att en för­valt­nings­myn­dig­hets upp­gif­ter inte skall full­gö­ras eller att de skall över­tas av en annan sådan myn­dig­het eller av e n dom­stol. rege­ringen får där­vid besluta de ytter­li­gare bestäm mel­ser som behövs till följd av a tt sådana före­skrif­ter med­de­las. rege­ringen får före­skriva eller i sär­skilda fall besluta att de som tjänst gör hos en för­valt­nings­myn­dig­het skall tjänst­göra i andra anställ­ningar eller upp­drag hos det all­männa. rege­ringen får över­låta sin befo­gen­het enligt andra styc­ket att besluta i sär­skilda fall till stat­liga för­valt­nings­myn­dig­he­ter, när det gäl­ler dem som tjänst­gör hos sta­ten, och till beslu­tande kom­mu­nala för­sam­lingar och för­valt­nings­myn­dig­he­ter, när det gäl­ler dem som tjänst­gör hos kom­mu­nen. 12 § rege­ringen får före­skriva att en upp­gift, som till­kom­mer rege­ringen i ett visst slag av för­valt­nings­ä­ren­den, skall över­tas av en stat­lig för­valt nings­myn­dig­het. om upp­gif­ten enligt gru ndlag ankom­mer på rege­ringen, gäl­ler vad som nu sa gts endast för fall av krig eller ome­del­bar krigs­fara. 13 § för fall då riket är i krig och för­bin­del­sen mel­lan en del av riket och riks­sty­rel­sen inte alls eller endast med avse­värda svå­rig­he­ter kan upp­rätt hål­las eller ome­del­bara åtgär­der annars måste vid­tas får rege­ringen överlå ta åt civil­be­fäl­ha­va­ren eller läns­sty­rel­sen att inom sitt område full­göra de upp­gif­ter, som enligt 8 kap. rege­rings­for­men ankom­mer på rege­ringen, och besluta att en lag i ett visst ämne skall böija tilläm­pas. 14 § i fråga om stat­liga för­valt­nings­myn­dig­he­ter far rege­ringen 1. för eskriva eller i sär­skilda fall besluta att en myn­dig­het får ha sin verk­sam­het helt eller del­vis för­lagd till ann an ort än den där den annars utövas, 2. före­skriva att en myn­dig­het får fatta beslut i en annan sam­man­sätt­ning eller med ett mindre antal leda­mö­ter eller i en annan ord­ning än som annars gäl­ler, 3. före­skriva att en myn­dig­hets beslut inte får över­kla­gas. rege­ringen får över­låta sina befo­gen­he­ter enligt första styc­ket 1 och 2 till en stat­lig för­valt­nings­myn­dig­het. rege­ringen f år med­dela de bestäm­mel­ser som behövs till följd av att rege­ringen har beslu­tat före­skrif­ter enligt första styc­ket 3. 15 § om det i en lag e ller annan för­fatt­ning i fråga om för­valt­nings­ä­ren den av visst slag har före­skri­vits att en myn­dig­het skall höras eller att någon annan sär­skild utred­ning skall inför­skaf­fas och det är för­e­nat med väsent­liga olä­gen­he­ter att låta utreda ett ärende på detta sätt, far ären­det utre­das på något annat lämp­ligt sätt. 16 § en för­valt­nings­myn­dig­hets hand­lägg­ning av ett ärende som avser myn­dig­hets­ut­öv­ning mot någon enskild skall upp­skju­tas, om en part är ur stånd a tt bevaka sin rätt eller om det finns något annat hin­der för utred ningen till följd av för­hål­lan­den som avses i 2 § första och andra styc­kena. kan ären­det utre­das till­freds­stäl­lande, får det dock hand­läg­gas och avgö ras, om det är av syn­ner­lig vikt för en part att ären­det avgörs eller om det 247 före­lig­ger andra sär­skilda skäl. ¬ sfs 1988:97 bestäm­mel­ser om dom­sto­larna m. m. 17 § rege­ringen får före­skriva 1. att upp­gif­ter som ankom­mer på en viss tings­rätt, hov­rätt, läns­rätt, kam­mar­rätt eller för­säk­rings­rätt skall över­tas av en annan dom­stol av samma slag, 2. att upp­gif­ter som ankom­mer på en dom­stol, som inte är all­män dom­stol, all­män för­valt­nings­dom­stol eller för­säk­rings­rätt, inte skall fullgö ras eller skall full­gö­ras av en annan dom­stol, 3. att en tings­rätt är dom­för med en lag­fa­ren domare i sådana fall då det enligt rät­te­gångs­bal­ken eller annan lag krävs tre lag­farna domare, 4. att en fas­tig­hets­dom­stol är dom­för med en i stäl­let för två lag­farna leda­mö­ter, 5. att en dom­stol skall ha sin verk­sam­het helt eller del­vis för­lagd till annan ort än den där verk­sam­he­ten annars utövas, 6. att en dom­stol inte behö­ver vara delad i avdel­ningar. rege­ringen får med­dela de bestäm­mel­ser som behövs till följd av att rege­ringen har beslu­tat före­skrif­ter enligt första styc­ket 2. 18 § rege­ringen får i sär­skilda fall besluta att en inne­ha­vare av ordi­na­rie domar­tjänst skall full­göra en högre eller en i fråga om anställ­nings­förmå nerna jäm­ställd domar­tjänst vid en annan dom­stol än den han till­hör. detta gäl­ler dock inte justi­ti­e­råd och rege­rings­råd. rege­ringen får i fråga om dem som tjänst­gör vid en dom­stol men inte är ordi­na­rie domare före­skriva eller i sär­skilda fall besluta att de skall tjänst göra i andr a anställ­ningar eller upp­drag i dom stol. rege­ringen får över­låta sina befo­gen­he­ter enligt första eller andra styck et att fatta beslut i sär­skilda fall till hov­rät­ter och kam­mar­rät­ter när det gäl­ler det egna dom­stols­om­rå­det. 19 § för fall då riket är i krig och för­bin­del­sen mel­lan en del av riket och riks­sty­rel­sen inte alls eller endast med avse­värda svå­rig­he­ter kan upp­rätt hål­las eller annars ome­del­bara åtgär­der måste vid­tas, får rege­ringen i fråga om den delen av riket över­låta sina befo­gen­he­ter enligt 8 kap. rege­rings­for men att med­dela före­skrif­ter om dom­sto­larna och deras verk­sam­het till en dom­stol eller en annan myn­dig­het. 20 § om det är lämp­ligt med hän­syn till utred­ningen och övriga omstän dig­he­ter, far rät­ten besluta att ett mål eller ärende som är anhäng­igt vid dom­sto­len skall flyt­tas över till en annan dom­stol av samma slag. 21 § är en part i et t tvis­te­mål för­hind­rad att inställa sig per­son­li­gen på grund av för­hål­lan­den som avses i 2 § första och andra styc­kena, får målet ändå hand­läg­gas och avgö­ras, om saken kan utre­das till­freds­stäl­lande. ett mål i en för­valt­nings­dom stol får hand­läg­gas och avgö­ras utan hin­der av vad som annars är före­skri­vet om munt­liga för­hand­lingar, om saken kan utre­das till­freds­stäl­lande utan en sådan för­hand­ling. 22 § kan en part vid all­män dom­stol ant as vara ur stånd att ta till vara sin rätt på grund av för­hål­lan­den som avses i 2 § fö rsta och andra styc­kena, 248 skall rät­ten för­ordna ett sär­skilt ombud för honom, om det är av syn­ner­lig ¬ vikt för honom eller för mot­par­ten att målet eller ären­det hand­läggs och sfs 1988:97 avgörs eller om detta är ange­lä­get från all­män syn­punkt. ett sär­skilt ombud skall ent­le­di­gas så snart par­ten per­son­li­gen eller genom ett eget ombud kan ta till vara sin rätt. till sär­skilt ombud bör en advo­kat för­ord­nas, om en sådan finns tillgäng-​​ 1ig. ett sär­skilt ombud får inte motta del­giv­ning av stäm­ning i brott­mål. i övrigt skall bestäm­mel­serna i 12 kap . rät­te­gångs­bal­ken om rät­te­gångsom bud med full­makt för ett visst mål tilläm­pas. 23 § ' ett sär­skilt ombud har rätt till skä­lig ersätt­ning av all­männa medel för arbete, tids­spil­lan och utlägg. ersätt­ningen fast­ställs av rät­ten. i fråga om kost­na­derna för ombu­det skall bestäm­mel­serna i lag om parts rät­te­gångs­kost­nad tilläm­pas utom beträf­fande ersätt­ning för ränta. mot part eller annan som är ersätt­nings­skyl­dig för sådana kost­na­der skall åläg­gas att utge ersätt­ningen till sta­ten. belopp, som inte annan sålunda för­plik­tas erlägga, skall åter­be­ta­las till st aten av den för vil­ken ombu­det har för­ord­nats, dock inte i den mån det över­sti­ger det för honom gäl­lande max­i­mi­be­lop­pet för rätts­hjälps­av­gift vid all­män rätts­hjälp enligt rätts hjälpsla­gen (1972:429). om ersätt­ningen till om budet under­sti­ger ett visst av rege­ringen före skri­vet belopp, skall åter­be­tal­nings­skyl­dig­het inte åläg­gas. beträf­fande kost­na­derna för ett sär­skilt ombud för en till­ta­lad i brott­mål tilläm­pas bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om skyl­dig­het för till­ta­lad eller annan att till sta­ten åter­be­tala kost­nad för offent­lig för­sva­rare. 24 § när en nämn­de­man har för­hin­der får rät­tens ord­fö­rande kalla någon till tjänst­gö­ring som är val­bar till nämn­de­man inom eller utom dom­kret­sen. när en sär­skild leda­mot, tek­nisk leda­mot eller någon annan sådan leda mot i dom­stol har för­hin­der får en annan lämp­lig per­son till­kal­las. 25 § om inte någon behö­rig per­son finns att tillgå för ett upp­drag som offent­lig för­sva­rare, får en annan lämp­lig per­son för­ord­nas. 26 § bestäm­mel­serna i 11-16 §§ tillämpa s i s täl­let för 17-25 §§ såvitt gäl­ler dom­sto­lar­nas hand­lägg­ning av för­valt­nings­ä­ren­den. 27 § om den som skall höras under för­un­der­sök­ning bedöms kunna inställa sig till för­hö­ret utan avse­värda olä­gen­he­ter men under­lå­ter att inställa sig på kal­lelse, får han häm­tas även om avstån­det mel­lan plat­sen för för­hö­ret och hans bostad eller uppe­hålls­plats är längre än som anges i 23 kap. 7 § rät­te­gångs­bal­ken. 28 § om det är av syn­ner­lig vikt för utred­ningen av ett brott för vil­ket det är före­skri­vet fäng­else i två år eller mer, får rät­ten beträf­fande en tele­fon appa­rat, som inne­has av den som är skä­li­gen miss­tänkt för brot­tet eller som kan komma att använ­das av honom, tillåta att sam­tal för­hind­ras eller för­dröjs, att anslut­ningen stängs av för sam­tal eller att tele­ver­ket läm­nar upp­gift om sam­tal till ell er från appa­ra­ten. sådant till­stånd med­de­las på yrkande av under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren. det får gälla för högst en 249 ¬ sfs 1988:97 månad från den dag då till­stån­det del­gavs behö­rig befatt­nings­ha­vare (hos tele­ver­ket. samma tid gäl­ler för till­stånd enligt 27 kap. 16 § rättegångsbal-​​- ken till avlyss­ning av tele­fon­sam­tal. j kan det befa­ras att det skulle med­föra en sådan för­dröj­ning eller annan olä­gen­het som är av väsent­lig bety­delse för utred­ningen ifall r ättens till stånd skall inhäm­tas enligt första styc­ket, får åtgär­den beslu­tas av under sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren. det­samma gäl­ler kvar­hål­lande av för­sän delse enligt 27 kap. 9 § rät­te­gångs­bal­ken. i det fal­let skall anmä­lan som avses i tredje styc­ket i nämnda para­graf göras hos den som har fat­tat beslu­tet. denne skall pröva beslags­frå­gan. om under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren har med­de­lat ett beslut med stöd av andra styc­ket, skall det genast anmä­las hos rät­ten. anmä­lan skall vara skrift­lig och inne­hålla skä­len för beslu­tet. rät­ten skall pröva ären­det snabbt. anser rät­ten att beslu­tet inte bör bestå, skall det upp­hä­vas. gemen­samma bestäm­mel­ser 29 § mål o ch ären­den skall hand­läg­gas i d en tur­ord­ning som krävs av hän­syn till allmä nna intres­sen. om de är av bety­delse för total­för­sva­ret, skall de ges sär­skilt före­träde. 30 § rege­ringen får före­skriva om anstånd med val av ledamö ter i bes lu tande kom­mu­nala för­sam­lingar eller av inne­ha­vare av andra all­männa upp­drag. i en sådan före­skrift skall det sät­tas ut en ny tid för valet och anges vad som åter­står av man­dat­pe­ri­o­den. det­samma gäl­ler i fråga om all­männa upp­drag i vilka till­sätt ningen sker på annat sätt än genom val. 31 § rege­ringen får före­skriva att fler sup­ple­an­ter skall utses än som annars är före­skri­vet samt att tid för sam­man­träde, för­rätt­ning eller fullgö rande av någon annan upp­gift skall änd­ras. 32 § rege­ringen får före­skriva om för­läng­ning av 1. tiden för över kla­gande eller ompröv­ning, för ansö­kan om res­ning, för besvär över dom­villa eller för annan lik­nande åtgärd, 2. annan tids­frist för att anhäng­ig­göra eller bevaka talan hos dom­stol, 3. den tid inom vil­ken en ansö­kan eller anmä­lan eller en annan lik­nande åtgärd annars måste vid­tas för att en för­mån eller en rät­tig­het skall beva­kas eller en skyl­dig­het full­gö­ras. en kun­gö­relse om krigs­till­stånd skall anses inne­fatta en före­skrift enligt första styc­ket 1 och 2 om en för­läng­ning av tiden till tre vec­kor från dagen för kun­gö­rel­sens utfär­dande, om rege­ringen inte före­skri­ver annat. 33 § har en skri­velse med öve rkla­gande kom­mit in för s ent till en my n dig­het och kan det skä­li­gen antas att laga för­fall före­le­gat på grund av för­hål­lan­den som avses i 2 § första och andra styc­kena, skall skri­vel­sen anses ha kom­mit in i rätt tid, om den kom­mit in inom tr e vec­kor från det för­fal­let upp­hörde. har det som nu sagts tilläm­pats när en part väd­jat i tvis­te­mål eller brott­mål, räk­nas den tid som anges i 50 kap. 2 § och 5 1 kap . 2 § rät tegångs­bal­ken från den dag då rät­ten beslu­tat att inte avvisa vade- 250 talan. ¬ 34 § ' ' för fall då någon på grund av för­hål­lan­den som avses i 2 § första sfs 1988:97 och ahdra styc­kena för­sut­tit tiden för att anhäng­ig­göra eller bevaka talan hos dom­stol, ansöka om res­ning eller anföra besvär över dom­villa, eller annars för­sut­tit den tid inom vil­ken en ansö­kan eller en anmä­lan eller en annan lik­nande åtgärd vid en myn­dig­het måste vid­tas för att en för­mån eller en rät­tig­het skall beva­kas eller en skyl­dig­het full­gö­ras; får rege­ringen före­skriva att en myn­dig­het efter ansö­kan får sätta ut en ny tid för åtgär den. 35 § sådan ansö­kan som avses i 34 § eller ansö­kan om åter­stäl­lande av för­sut­ten tid enligt 58 kap. 12 § rät­te­gångs­bal­ken skall göras inom tre vec­kor sedan för­fal­let upp­hörde eller inom den längre tid som rege­ringen före­skri­ver. bestäm­mel­sen i 58 kap. 12 § rät­te­gångs­bal­ken om att ansö­kan skall göras senast inom ett år från den dag då tiden gick ut skall inte tilläm­pas, om sökan­den in te har kun­nat iaktta bestäm­mel­sen på grund av för­hål­lan den som avses i 2 § första och andra styc­kena. 36 § del­giv­ning med den som tjänst­gör vid för­svars­mak­ten skall ske genom en mili­tär myn­dig­hets försorg. ett intyg av en sådan myn­dig­het skall gälla som fullt bevis att del­giv­ning har skett på det sätt som anges i inty­get. avser del­giv­ningen per­son­lig instäl­lelse, skall inty­get om delgiv-​​ ningen inne­hålla upp­gift om huruvida den kal­lade är för­hind­rad att inställa sig på grund av sin tjänst­gö­ring. del­giv­ning med den som tjänst­gör inom för­svars­mak­ten får inte ske på de sätt som avses i 12 eller 15 § del­giv­nings­la­gen (1970:42 8). har del­giv ning annars skett enligt del­giv­nings­la­gen, skall den anses ha skett på behö­rigt vis, även om den inte har verk­ställts genom mili­tär myn­dig­het. rege­ringen får före­skriva om andra avvi­kel­ser från vad som annars gäl­ler i frå ga om del­giv­ning i mål och ären­den hos dom­sto­lar och andra myn­dig­he­ter. 37 § har en före­skrift med­de­lats enligt 30 § eller har ett val inte hål­lits av andra skäl, skall den tidi­gare inne­ha­va­ren kvar­stå i upp­dra­get till dess a tt någon annan har va lts och till­trätt upp­dra­get. bestäm­mel­ser om att en nämn­de­man eller annan inne­ha­vare av ett upp­drag vid en myn­dig­het får avsäga sig upp­dra­get på grund av att han redan har haft detta under en viss tid eller har upp­nått en viss ålder skall inte tilläm­pas. även om tiden går ut för för­ord­nande som sär­skild leda­mot eller annan sådan leda­mot i dom­stol, som leda­mot eller som ersät­tare i arbets­dom­sto len eller som sär­skild sak­kun­nig i för­valt­nings­dom­stol, skall för­ord­nan­det bestå tills ett nytt beslut med­de­las. 38 § har rege­ringen före­skri­vit att 5-37 §§ inte skall tilläm­pas län gre, skall 1. bestäm­mel­serna i 37 § första styc­ket ändå tilläm­pas till dess att någon annan skall till­träda upp­dra­get, 251 ¬ sfs 1988; 97 2. den som har del­ta­git i hand­lägg­ningen av ett mål eller ärende på grund av bestäm­mel­serna i 24 § eller 37 § an dra eller tredje styc­ket alltjämt yara behö­rig i det målet eller ären­det, 3. den som har för­ord­nats till sär­skilt ombud enligt 22 § ha kvar sitt upp­drag till dess han ent­le­di­gas enligt före­skrif­terna i samma para­graf/ en före­skrift om att 5-37 §§ inte skall tilläm­pas längre inver­kar inte på tid som dess­förin­nan har för­längts enligt 32 §. bestäm­mel­serna i 34 .o ch 35 §§ skall fort­fara nde tilläm­pas, om tiden har böl­jat löpa innan före­skrif ten trädde i kraft. 1. denna lag trä­der i kr aft den 1 janu­ari 1989. 2. genom lagen upp­hävs j. a) lagen (1942:87) med sär­skilda bestäm­mel­ser angå­ende stats-​​ och kom­mu­nal­myn­dig­he­terna och deras verk­sam­het vid krig eller krigs­fara m.m., b) lagen (1957; 132) med sär­skilda bestäm­mel­ser angå­ende dom­sto­larna och rät­te­gången vid krig eller krigs­fara m.m., c) kun­gö­rel­sen (1943:137) om tillämp­ningen av lagen den 13 mars 1 942 (nr 87) med sär­skilda bestäm­mel­ser angå­ende stats-​​ och kom­mu­nal­myn dig­he­terna och deras verk­sam­het vid krig eller krigs­fara m. m. , 3. om det i en lag eller i en för­fatt­ning som har beslu­tats av rege­ringen hän­vi­sas till en för eskrift som har ersatts genom en före­skrift i denna lag, tilläm­pas i stäl­let den nya före­skrif­ten. på rege­ring­ens väg­nar ing­var carls­son b • anna-​greta leijon (justi­tie­de­par­te­men­tet) ¬