SFS 1942:87

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

att­hi­was­säh­ling. 7 1942 nr 87. e m utkom från tryc­ket den 14: mars 19i2. 1 nr 87. lag med sär­skilda bestäm­mel­ser angå­ende stats-​​ och kom­mu­nal­myn­dig ­heterna och deras verk­sam­het vid krig eller krigs­fara m. m.; • • given sioch­holms slott den is mars 1942. . vi gustaf, nied guds nå de, s ver igesj göte s o ch ven­des , k o n u n g, g ö r n v e t e r 1 i g t: att vi, med riks­da­gen^, fun­nit gott- att, - på sätt all­mänt kyr­komöte jäm­väl sam­tycku, för­ordna som föl­jer. a vid krig eller krigs­fara, vari riket befin­ner sig, eller eljest under utom ­ ordent­liga, av krig för­an­ledda för­hål­lan­den äger konungen, när riks­da­gen ej äf-​sam­lad, för­ordna, att bestäm­mel­serna i 2 —13 •§§ skola tilläm­pas; dock må sådant för­ord­nande ej med­de­las med mindre konungen låtit riks­dags­kal­lelse utgå eller riks­da­gen ändock skall sam­man­träda'inom tret­tio dagar. var­der ej med­de­lat för­ord­nande av näst­föl­jande riks­dag inom tret­tio dagar från riks ­ dagens bör­jan gil­lat, skall det­samma efter utgången av nämnda tid upp­höra ätt lända till efter­rät­telse. prö­vas under tid, då riks­da­gen är sam­lad, för­hål­lan­den vara för han­den, som avses i första styc­ket, äger konungen med riks­da­gens sam­tycke med­dela för­ord­nande, som där avses. under tid, då för­ord­nande, som nu sagts, är i kraft, gälla icke i lag eller för­fatt­ning med­de­lade stad­gan­den i den mån de strida mot vad enligt förörd-​​ ! nan­det bli­vit bestämt. - 'dénna lag äger ej tillämp­ning beträf­fande riks­da­gen eller all­männa k3t ’ko- mötet, deras avdel­ningar, utskott, nämn­der, depu­te­rade, revi­so­rer, ombuds-​​ ’ män och verk eller i fråga om krigs­dom­sto­lar eller myn­dig­he­ter, som. avses i lägen med sär­skilda bestäm­mel­ser angå­ende dom­sto­larna och rät­te­gången , vid krig eller krigs­fara m. m., eller beträf­fande mål eller ärende, varom stad- ^ gåts i' sist­nämnda lag eller lagen med sär­skilda bestäm­mel­ser angå­ende patent vid krig.eller krigs­fara m. m. med, den begräns­ning, som fram­går av näsu före­gå­ende st5rcke, för­stås i 'denna lag med stats­mjmdig­het: alla till sta­tens för­valt­ning hörande myn­dig­he­ter och inrätt­ningar, nämn­der, kom­mis­sio­ner och kom­mit­téer; samt i med, kom­mu­nal­myn­dig­het: alla till kom­mu­nal sty­relse eller för­valt­ning hö- ; rande stäm­mor och repre­sen­ta­tio­ner, niyn­dig­he­ter, sty­rel­ser, kol­le­gier, nämn- der, råd, kom­mis­sio­ner, revi­so­rer, utskott och kom­mit­téer jämte underlydan-​​ : de verk och inrätt­ningar. ? • o o 2 §• då det fin­nes påkal­lat på grund av för­hål­lan­den, som avses i 1 § första styc­ket, äger konungen för­ordna, 1. att upp­gift, som till­kom­mer konungen, skall i fråga om visst slag av mål eller ären­den över­ta­gas av under­ord­nad myn­dig­het; * riks­da­gens skri­velse 1942: 40. ® kyr­komö­tets skri­velse 1941: 3. i • 19^i2, nr 87. \ ¬ 5 220 — 1942. nr a jlf] fa jr. k faf _ 2. att de upp­gif­ter, som till­komma viss stats­myn­dig­het, skola helt eller del* vis över­ta­gas av annau stats­myn­dig­het eller av kom­mu­nal­myn­dig­het eller. af4 ^ i fråga om visst slag av mål eller ären­den talan mot stats­myn­dig­hets beslut' icke må full­föl­jas; a ' 3. att de upp­gif­ter, som till­komma viss kom­mu­nal­myn­dig­het, skola helt eller del­vis över­ta­gas av annan kom­mu­nal­myn­dig­het i samma kom­mun eller, om , ^ hin­der här­för möter, av stats­myn­dig­het eller av kom­mu­nal­myn­dig­het i annan ' kom­mun ; 4. att i fall, då enligt lag eller för­fatt­ning sup­ple­an­ter skola utses till viss antal, sådana må utses till visst större antal; 5. att myn­dig­het må hava sin verk­sam­het helt eller del­vis för­lagd till annan . ort än den, där verk­sam­he­ten eljest skall utövas; samt " 6. att myn­dig­het må fatta beslut i annan sam­man­sätt­ning eller med mindre ' antal leda­mö­ter eller i annan ord­ning än eljest är stad­gat. i den mån det fin­nes påkal­lat på grund av för­hål­lan­den, som avses il första styc­ket, må konungen ock bestämma, att befatt­nings­ha­vare i sta­ten tjänst skall tjänst­göra i annan stat­lig befait­ning än den han inne­har eller i ‘ kom­mu­nal befatt­ning. ^ §■ då det fin­nes påkal­lat på grund av för­hål­lan­den, som avses i 1 § första styc­ket, äger konungen för­ordna om anstånd med val av leda­mot i kom­mu­nal ■ repre­sen­ta­tion eller inne­ha­vare av annat all­mänt upp­drag så ock före­skriva den jämk­ning av val­pe­ri­o­dens längd, som därav må påkal­las. har på grund av sådant för­ord­nande eller eljest val ej hål­lits, skall den tidi­gare valde, ehuru den tid utgått för vil­ken han valts, kvar­stå i upp­dra­get, till dess annan valts och har att till­träda upp­dra­get. bestäm­mel­serna i första styc­ket skola äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om inne­ha­vare av all­mänt upp­drag, vil­ken skall till­sät­tas för viss tid i annan ord­ning än genom val. vad i lag eller för­fatt­ning är stad­gat därom, att kvinna eller den, '/som redan inne­haft upp­drag viss tid eller upp­nått viss ålder, må avsäga sig upp- ■ drag, äge ej tillämp­ning; dock vare den som fyllt sjut­tio år ej skyl­dig att mot­taga upp­drag eller kvar­stå däri. ar i lag eller för­fatt­ning före­skri­vet, att sam­man­träde eller för­rätt­ning skall hål­las eller annan sådan upp­gift skall full­gö­ras inom viss tid, äger ko- iiii nungen i den mån det fin­nes påkal­lat på grund av för­hål­lan­den, som avses i•. 1 § första styc­ket, för­ordna om jämk­ning av sådan tid. kan på grund av för­hål­lan­den, som avses i 1 § första styc­ket, visst sam­ man­träde eller viss annan åtgärd, som myn­dig­het har att före­taga, icke utan ' väsent­lig olä­gen­het äga rum å det ställe, som i lag eller för­fatt­ning är före skri­vet, må bestäm­mas annat ställe, som fin­nes lämp­ligt. . 5 §. är i fråga om mål eller ärende i lag eller för­fatt­ning före­skri­vet, att myn ­ dig­het skall höras eller eljest viss utred­ning skall före­bringas eller att åter­ för­vis­ning skall äga rum, och fin­nes på grund av för­hål­lan­den, som avses i 1 § första styc­ket, åtgär­den vara för­e­nad med väsent­lig olä­gen­het, äge myn­ dig­he­ten i stäl­let i annan ord­ning för­an­stalta om den utred­ning, som må erfordras, eller, då fråga är om åter­för­vis­ning, utan sådan fort­sätta hand ­ lägg­ningen, 6 §• ^ behand­ling av mål eller ärende, soni angår part till­kom­mande rät­tig­het eller för­mån eller honom ålig­gande skyl­dig­het eller bestraff­ning, skall av myn­ dig­het för­kla­ras skola anstå, om anled­ning är ^ a att å rund av för- e( å l-ii ål '4 iv. 1 b bao i ‘ :b11 ’ va a ¬ . f * — 2. nr 87. — 221 - liål­lan­den, som avses i 1 § första styc­ket, part är ur stånd att bevaka sin talan eller hin­der eljest möter för utred­ningen. fin­nes frå­gan kunna nöjal­c­tigt ut ­ redas, må dock målet eller ären­det hand­läg­gas och avgö­ras, om det- för part är av syn­ner­lig vikt eller eljest sär­skilda skäl för­an­leda där­till har med behand­ling av mål eller ärende enligt 6 § för­kla­rats skola , anstå, 1 skall det åter­upp­ta­gas till hand­lägg­ning, så snart hin­der enligt nämnda para- graf ej längre före­lig­ger eller för­hål­lande inträtt, som enligt samma para­graf -" skulle påkal­lat fort­satt hand­lägg­ning. _ _ . 8 §. ' ■ är enligt lag eller för­fatt­ning med under­lå­ten­het av part eller annan att full­göra vad myn­dig­het före­lagt honom för måls eller ären­des hand­lägg­ning för­e­nad påföljd av talans avvi­sande eller ogil­lande eller av böter, vite eller , hämt­ning och har han på grund av för­hål­lan­den, som avses i 1 § första styc- ;■ ket, haft gil­tig ursäkt för sin under­lå­ten­het, skall under­lå­ten­he­ten icke leda / iill sådan påföljd för honom. är ej för myn­dig­he­ten känt, huruvida han så- lunda haft gil­tig ursäkt för sin under­lå­ten­het, skall upp­lysniög därom in ­ häm­tas genom mjmdig­he­tens försorg. ‘ konungen äger, i den mån det fin­nes påkal­lat på grund av för­hällån­den, som avses i 1 § första styc­ket, för­ordna om för­läng­ning av den tid, inom , vil­ken besvär skola anfö­ras eller annan åtgärd för full­föl­jande av talan mot myn­dig­hets beslut skall äga rum. under för­ut­sätt­ning som nyss sagts-​​äger konungen tillika för­ordna, att vad i lag eller för­fatt­ning fin­nes stad­gat ■ om skyl­dig­het att göra anmä­lan om full­föl­jande av talan hos annan myn­dig­het än den, hos vil­ken besvär skola ingi­vas, icke skall äga tillämp­ning, j har för full­föl­jande av talan mot beslut, som utan, hin­der av sådan talan : skall lända till efter­rät­telse, besvärsin­laga ingi­vits - eller annan åtgärd" före ­ tagits efter utgången av den där­för bestämda tiden, skall åtgär­den dock anses hava skett i rätt tid, om den myn­dig­het, där talan skall full­föl­jas, fin­ner att , kla­gan­den på grund av för­hål­lan­den, som avses i 1 § första styc­ket, haft gil- ' tig^ ursäkt för sin under­lå­ten­het. • ■ är i lag eller för­fatt­ning före­skri­vet, att besvärsin­laga skall ingi­vas till x annan myn­dig­het än den, som har att pröva den full­följda talan, må inla­gan , ■' stäl­let med laga ver­kan ingi­vas till sist­nämnda myn­dig­het, j vad i lag eller för­fatt­ning är stad­gat därom att hand­ling skall ingi­vas före wisst klock­slag å dagen äge ej tillämp­ning. i ' beträf­fande full­föl­jande eller beva­kande av talan hos dom­stol eller annan 'myn­dig­het, som avses i lagen med sär­skilda bestämmelser-​​ angå­ende dom­sto ­ larna och rät­te­gången vid krig eller krigs­fara m. m., skola före­skrif­terna i , \ämnda lag äga tillämp­ning. 10 §. ^ /1 då det i annat fall an i 9 § sägs fin­nes påkal­lat på grund av för­hål­lan­den, ; som avses i 1 § första styc­ket, äger konxm­gen för­ordna om för­läng­ning av sådan i lag eller för­fatt­ning före­skri­ven tid, inom vil­ken någon har att. för ? beva­kande av lio­nom till­kom­mande rät­tig­het eller för­mån eller full­gö­rande av honom ålig­gande skyl­dig­het hos myn­dig­het göra ansö­kan eller anmä­lan i eller före­taga annan sådan åtgärd. fin­nes någon på grund av för­hål­lan­den, som avses i 1 § första styc­ket, hava varit ur stånd att inom före­skri­ven tid. vid­taga åtgär­den, må konungen efter ansö­kan utsätta ny tid för åtgär­den. 11 §.befo­gen­het, som enligt 2 § första styc­ket 2 —6 eller andra styc­ket, 3 § första eller andra styc­ket, 4 § första styc­ket eller 10 § andra styc­ket till­kom­mer ¬ 1:^'- . 222 1942. nx f- eön­tirt­gen, må, pa uppdl'ag av konungen utövas av under­ord­nad myn­digli i träpga!nde fall ägfe läns­sty­relse i.vad angår länet även utan sådant upp­dra . för , stats­för­valt­ning­ens ocli den kom­mu­nala verk­sam­he­tens upp­rätt­hål­lande^* utöva befo­gen­het, som enligt denna lag till­kom­mer konungen. : §. del­git­ming med den, som full­gör tjänst­gö­ring vid krigs­mak­ten, skall ske genom . mili­tär myn­dig­hets försorg. intyg av sådan myn­dig­het gälle såsom v fullt ;bevis, att del­giv­ning bli­vit så verk­ställd som inty­get inne­hål­ler. avser; del­giv­ning kal­lelse att infinna sig inför myn­dig­het, skall inty­get tillika inne-' hålla upp­gift, huruvida den kal­lade på . grund av sin tjänst­gö­ring är hindra att inställa sig. har del­giv­ning verk­ställts annor­le­des än genom mili­tär myn ­ dig­het^ •.'^are­deii gäl­lande; dock må del­giv­ning ej ske genom hand­lings in-, förande i all­männa tid­ning­arna eller dess fäs­tande å den sök­tes hus­dörr och upp­lä­sände för hans. hus­folk eller på annat sådant sätt. ; ^ , _13 §.. . äräl­lag eller föt­fatt­ning före­skri­vet, att sam­man­träde med kom­mu­nal­myn dig­heit: skall kun­gö­ras på visst sätt, äge myn­dig­he­ten, om det fin­nes påkal­lat på grund av för­hål­lan­den, som avses i 1 första styc­ket, besluta, att kungö ­ ran­det skall ske på annat sätt, som fin­lies betryg­gande. i träng­ande fall må, beslut.idä­tom fat­tas av den, som har att utfärda kal­lelse till sam­man­trä­det. : . 14. §._■ kör­ningen méd­de­lar de när­mare före­skrif­ter, som erfordras för tillämp­ning ­ en av-​denna lag. (j r t 'n 3! 1 im k denna lag trä­der i kraft den 1 april .1942. utan hin­der av denna lag skall vad i lag är stad­gat om befo­gen­het för ’ konungen att med­dela bestäm­mel­ser om del­giv­ning, genom kun­gö­relse eller annor­le­des, fort­fa­rande gälla. i fråga om för­ord­nande, som sägs i 2 §, med­de­lar konungen när­mare be­ stäm­mel­ser i anled­ning av dess upp­hö­rande. stad­gan­det i 3 § första styc­ket andra punk­ten skall, sedan för­ord­nande .enligt 1 § upp­hört att gälla, tilläm­ pas, till dess annan inne­ha­vare av upp­dra­get valts och har att till­träda upp ­ dra­get; vad nu sagts, äge mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om upp­drag, som avses i 3 § andra styc­ket. har med stöd av 6 § behand­ling av mål eller ärende för­kla­rats skola anstå, skall beslu­tet fort­fa­rande gälla, till dess de i laga ord­ning hävesi för­ord­nande, som med­de­lats med stöd av 9 § först styc­ket eller 10 § första styc­ket, skall fort­fa­rande tilläm­pas i fråga om åtgärd; för vars vid­ta­gande tid bör­jat löpa före för­ord­nan­dets upp­hö­rande. har för. vid­ta­gande av åtgärd, som avses i 9 § andra, tredje eller fjärde styc­ket eller 10 .§ andra styc­ket, tid bör­jat löpa, då lag­rum­met ännu var tillämp­ligt, skall ock sagda lag­rum fort­fa­rande lända till efter­rät­telse. ■•q ,5'itel det alla som veder­bör liava sig hör­sam­li­gen . att efter­rätta. till yttermexa visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill' bekräfta låtit. stock­holms slott den 13 mars 1942. . i,’ >!1 j under hans maj;ts min aller­nå­digste konungs och her­res sjuk­dom: ■ gustaf adolf. (l.: s.) . (justi­tie­de­par­te­men­tet.) k. g. west­man. 5.1 ' 1 1 i nr 87, va ark. stock­holm 1942. kungl. bok or. ''ii ¬