SFS 1992:1402

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1992:1402 lag utkom från tryc­ket ohi undan­forscl och för­stö­ring; den 29 decem­ber 1992 utfär­dad den 17 decem­ber 1992. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. laj c3i inle­dande bestäm­mel­ser "' tös i § är sve­rige i krig, skall 5—10 §§ tilläm­pas. 3444 ' prop. 1992/93; 78, bet. 1992/93: föu3, rskr. 1992/93 :84. 2 § rege­ringen får före­skriva att 5 —10 §§ skall tilläm­pas, om [ 1. sve­rige är i krigs­fara, 2. det råder sådana uto­mor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av | att det är krig utan­för sve­ri­ges grän­ser eller av att sve­rige har varit i krig eller krigs­fara. ^ 3 § en före­skrift enligt 2 § skall un der­stäl­las riks­da­gens pröv­ning inom en månad från det att den utfär­da­des eller, om riksmöte inte pågår, inom en månad från bör­jan av när­mast föl­jande riksmöte. före­skrif­ten upp­hör att gälla, om 1. den inte under­ställs riks­da­gen inom angi­ven tid, 2. riks­da­gen inte god­kän­ner före­skrif­ten inom två måna­der från det att den under­ställ­des. 'i ej t!, ¬ 4 § om det inte längre råder sådana för­hål­lan­den som avses i 1 eller 2 §, sfs 1992:1402 skall rege­ringen före­skriva att 5-10 §§ inte längre skall tilläm­pas. undan­for­sei 5 § för att för­hindra att egen­dom som har bety­delse för total­för­sva­ret eller egen­dom av stor histo­risk eller kul­tu­rell bety­delse till följd av krigs hand­lingar för­störs eller på annat sätt för­lo­ras, får det beslu­tas att egendo men skall föras från den plats där den finns till en annan plats. även annan egen­dom än sådan som sägs i första styc­ket får undan­fö­ras, om det finns risk för att egen­do­men kan falla i en angri­pa­res hän­der och under­lätta den­nes krigs­an­sträng­ningar. 6 § för de ända­mål som sägs i 5 § får även före­skri­vas eller i sär­skilt fall beslu­tas att sådan egen­dom som avses där inte får föras till en viss del av lan­det. för­stö­ring 7 § om undan­för­sel enligt 5 § inte kan anses vara en till­räck­lig åtgärd eller inte rim­li­gen kan genom­fö­ras, får egen­do­men för­stö­ras, om det finns bety­dande risk för att egen­do­men kan falla i en angri­pa­res hän­der och under­lätta den­nes krigs­an­sträng­ningar. beslut 8 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före lägga den som äger eller inne­har egen­dom att föra undan eller för­störa den. om det är lämp­li­gare, får rege­ringen eller d en myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer i stäl­let besluta att egen­do­men skall föras undan eller för­stö­ras av en stat­lig myn­dig­het. om den som fått ett före­läg­gande enligt första styc­ket inte kan följa detta, skall han genast anmäla det till den som med­de­lat före­läg­gan­det. om en myn­dig het skall föra undan eller för­störa egen­dom, skall äga­ren eller inne­ha­va­ren lämna den hjälp som behövs. 9 § rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter enligt 6 §. beslut i sär­skilt fall enligt samma para­graf med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. för­fo­gande 10 § har rege­ringen eller en myn­dig­het beslu­tat om undan­för­sel eller för­stö­ring får rege­ringen, myn­dig­he­ten eller någon annan myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer besluta att ta i an språk mark­om­rå­den, bygg­na­der, trans­port­me­del, mate­riel eller annat som behövs för att beslu­tet om un dan­för­sel eller för­stö­ring skall kunna verk­stäl­las. här­vid skall bestäm­mel serna i för­fo­gan­de­la­gen (1978:2 62) tilläm­pas. 3445 ¬ sfs 1992:1402 plan­lägg­ning 11 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­lägga den som äger eller inne­har egen­dom som kan antas komma i fråga för undan­för­sel eller för­stö­ring att med­verka vid den plan­lägg­ning och de andra för­be­re­del­ser som behövs för att en sådan åtgärd skall kunna genom­fö­ras. före­läg­gan­det får för­e­nas med vite. ersätt­ning 12 § den som enligt 11 § ålag ts att vidta åtgär­der har rätt till ersätt­ning av sta­ten för sina kost­na­der. är kost­na­derna ringa läm­nas ingen ersätt ning. ersätt­ningen beslu­tas av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege ringen bestäm­mer. 13 § ägare till egen­dom som för­störts har rätt till ersätt­ning av sta­ten mot­sva­rande vad det vid tid­punk­ten för för­stö­ringen skulle ha kostat att få egen­do­men ersatt med ny egen­dom av samma slag, efter avdrag för vad egen­do­men kan ha för­lo­rat i värde genom ålder och för­slit­ning. ägare till egen­dom som ska­dats i sam­band med undan­för­sel h ar rätt till ersätt­ning av sta­ten mot­sva­rande vad det när ska­dan inträf­fade skulle ha kostat att åter­ställa egen­do­men till det skick den hade före ska­dan. om åter­stäl­lande inte är möj­ligt eller inte lämp­li­gen bör ske, skall ersätt­ningen mot­svara den vär­de­minsk­ning som egen­do­men genom­gått till följd av ska­dan beräk­nad efter egen­do­mens värde när ska­dan inträf­fade. är ska­dan ringa läm­nas ingen ersätt­ning. 14 § den som enligt 8 § första styc­ket har ålagts att föra undan eller för­störa egen­dom eller som har läm­nat hjälp enligt 8 § tredje styc­ket ha r rätt till ersätt­ning av sta­ten för sina kost­na­der. den som äger eller inne­har egen­dom som förts undan har rätt till ersätt­ning av sta­ten för sina kost­na­der för att åter­föra egen­do­men. är kost­na­den enligt första eller andra styc­ket ringa läm­nas ingen ersätt ning. 15 § ersätt­ning enligt 13 och 14 §§ får be stäm­mas till högre eller lägre belopp än vad som säg s där om sär­skilda skäl talar för detta. 16 § ären­den om ersätt­ning enligt 13 och 14 §§ prö­vas på det sätt som före­skrivs i för­fo­gan­de­la­gen (1978; 262). ansvar 17 § den som upp­såt­li­gen under­lå­ter att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt 8 § eller bry­ter mot före­skrif­ter eller beslut som med­de­lats enligt 6 § , döms till böter eller fäng­else i hö gst ett år eller, om brot­tet är grovt, till fäng­else i lägst sex måna­der och högst fyra år. vid bedö­mande av om brot­tet är grovt skall sär­skilt beak­tas om gär­ning en har begåtts när sve­rige är i krig eller avsett egen­dom som har stor bety­delse för total­för­sva­ret eller som i angri­pa­rens hän­der väsent­ligt kan under­lätta den­nes krigs­an­sträng­ningar. ¬ 18 § den som av oakt­sam­het begår sådant brott som sägs i 17 §, d öms sfs 1992:1402 till böter eller fäng­else i högst ett år. för­ver­kande 19 § egen­dom som varit fore­mål for brott enligt denna lag skall för­kla­ras för­ver­kad, om det inte är uppen­bart oskä­ligt. i stäl­let för egen­do­men kan dess värde för­kla­ras för­ver­kat. även utbyte av ett sådant brott skall för­kla ras för­ver­kat, om det inte är uppen­bart oskä­ligt. över­kla­gande 20 § beslut av en myn­dig­het med stöd av 8 eller 9 § får inte över­kla­gas. beslut av en myn­dig­het enligt 11 och 12 §§ får över­kla­gas till kam­mar­rät ten. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1993, då lagen (1961:655) om undan­för­sel och för­stö­ring skall upp­höra att gälla. på rege­ring­ens väg­nar carl bildt anders björck (för­svars­de­par­te­men­tet) ¬