SFS 1960:74

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling x960 • nr 74 och 75 utkom från tryc­ket den 29 april i960 nr 74 civil­för­svars­lag; given. stock­holms slott den 22 april 1960. vi gustaf adolf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra veter­ligt; att vi, med riks­da­gen^, fun­nit gott för­ordna som föl­jer. 1 kap. all­männa bestäm­mel­ser 1 §. civil­för­sva­ret har till upp­gift att i de hän­se­en­den konungen bestäm­mer utöva sådan verk­sam­het för rikets för­svar, som avser att skydda och rädda liv och egen­dom vid anfall mot riket och som icke åvi­lar krigs­mak­ten, så ock annan likar­tad verk­sam­het. för olika slag av civil­för­svars verk­sam­het skola fin­nas sär­skilda tjänste gre­nar. konungen äger för­ordna, att per­so­nal, som krigs­pla­ce­rats för tjänst göring inom tjäns­te­gre­nen ordnings-​ och bevak­nings­tjänst, skall, då riket är i krig, vara skyl­dig att i anslut­ning till tjäns­te­gre­nen ålig­gande upp­gif­ter utöva jäm­väl sådan för­svars­verk­sam­het, som eljest åvi­lar krigs­mak­ten. sådan per­so­nal till­hör under krig krigs­mak­ten. 2 §. befin­ner sig riket i krig eller krigs­fara, äger konungen för­ordna, att inom riket eller del därav civil­för­sva­ret skall intaga för­stärkt bered­skap ( civil­för­svars­be­red­skap). när­mare bestäm­mel­ser angå­ende olika gra­der av civil­för­svars­be­red­skap (bered­skaps­gra­der) med­de­las av konungen. 2 kap. grund­dra­gen av civil­för­sva­ret 3 §. den cen­trala led­ningen av civil­för­sva­ret utövas under konungen av civil-​ för­svars­sty­rel­sen. 1 prop. 1960: 5; l=u 3; rskr 133. 49—607024. svensk för­fatt­nings­sam­ling 1960, nr 7d och 75 ¬ 152 i960 . nr - • 4 §. inom varje län hand­har läns­sty­rel­sen led­ningen av civil­för­sva­ret. om civil­be­fäl­ha­vares befatt­ning med civil­för­sva­ret stad­gas sär­skilt. 5 §. riket inde­las i civil­för­svars­om­rå­den för det lokala civil­för­sva­ret och, i den utsträck­ning det fin­nes erfor­der­ligt, i sär­skilda områ­den för det regiov' nala civil­för­sva­ret. om indel­ningen för­ord­nar konungen. ' ingå i civil­för­svars­om­råde delar av skilda län, bestäm­mer konungen till. vil­ket län områ­det skall höra i ci-​sdlförsvarshänseende. läns­sty­rel­sen äger, då det fin­nes ända­måls­en­ligt, för­ordna om indel­ning^,! av civil­för­svars­om­råde i civil­för­svars­di­strikt. 6 §. inom civil­för­svars­om­råde utövas led­ningen av civil­för­sva­ret under civil för­svars­be­red­skap samt, om konungen i fråga om visst civil­för­svars­om­råde ^ så för­ord­nar, även eljest av en civil­för­svars­chef. för civil­för­svars­e­li­e­fen' skall fin­nas en ställ­fö­re­trä­dare. civil­för­svars­chef och ställ­fö­re­trä­dare utses av läns­sty­rel­sen, om ej ko'^^ nungen för visst civil­för­svars­om­råde för­ord­nar annorlunda. för led­ningen under civil­för­svars­be­red­skap av civil­för­sva­ret inom civil-​ för­svars­di­strikt må läns­sty­rel­sen för­ordna en distrikts­chef. befatt­nings­ha­vare vid polis-​ och brand­vä­sen­det är skyl­dig att mot­taga' upp­drag som avses i denna para­graf. 7 §. civil­för­sva­ret skall anord­nas dels som all­mänt civil­för­svar lokalt för jrjiå­ijäli varje chil­för­svars­om­råde samt regi­o­nalt för varje för regi­o­nalt civil­för­svar, riiii avsett område, dels i den mån det fin­nes erfor­der­ligt med hän­syn till be-' inl'iu byg­gei­sens beskaf­fen­het eller eljest som verk­skydd för sär­skilda anlägg-​ ^ cgitji®; ningar och bygg­na­der. ' . esa­til lokalt all­mänt civil­för­svar och verk­skydd må anord­nas gemen­samt, om det fin­nes ända­måls­en­ligt med hän­syn till för­hål­lan­dena på viss ort och" kan ske utan minsk­ning av civil­för­sva­rets för­måga att full­göra sina upp gif­ter. 8§. till avvär­jande av skada må civil­för­sva­ret under civil­för­svars­be­red­skap tagas i anspråk för upp­gif­ter, som ej röra det egna områ­det eller den egna anlägg­ningen eller bygg­na­den, enligt grun­der som konungen eller, efter . konung­ens bemyn­di­gande, cml­för­svars­sty­rel­sen bestäm­mer. 9 §. full­gö­ran­det av civil­för­sva­ret åvi­lande upp­gif­ter. civil­för­sva­rets omfatt­ning och beskaf­fen­het inom varje civil­för­svar­s­oin^ råde skall till sina huvud­drag angi­vas i sär­skild orga­ni­sa­tions­plan. _ • orga­ni­sa­tions­plan upp­rät­tas av läns­sty­rel­sen och skall, lik­som änd­rin däri, fast­stäl­las av civil­för­svars­sty­rel­sen i den mån konungen sä för­ord­nar.^ k t om det för nödig sam­ord­ning av civil­för­sva­ret och krigs­mak­ten prö­vas ound­gäng­ligt, må konungen eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, över­ber fäl­ha­va­ren för­ordna, att under högsta civil­för­svars­be­red­skap mili­tär myn dig­het må för sär­skilda fall med­dela civil­för­svars­myn­dig­het före­skrift om tsrj; ti; 10 §. .fe »il ¬ . nr 74 153 3 kap. civil­för­svars­plikt 11 §. i riket boende svensk med­bor­gare är från och med det kalen­derår, var under han fyl­ler sex­ton år, till och med det kalen­derår, varun­der han fyl­ler sex­tio­fem år, skyl­dig att full­göra sådan tjänst­gö­ring i civil­för­sva­ret som hans kropps­kraf­ter och häl­so­till­stånd med­giva (civil­för­svars­plikt). konungen äger i den utsträck­ning som fin­nes lämp­lig för­ordna, att vad sålunda stad­gats skall äga mot­sva­rande tillämp­ning å utlän­ning här i riket. 12 §. 1 mom. civil­för­svars­plikt skall under tid, då civil­för­svars­be­red­skap rå der, full­gö­ras i den omfatt­ning som är nödig med hän­syn till fient­lig verk sam­het eller fara där­för samt till beho­vet av utbild­ning och övning i civil för­svars­tjänst. 2 mom. under annan tid än i 1 mom. sägs är civil­för­svars­plik­tig icke skyl­dig att tjänst­göra i civil­för­sva­ret annat än för utbild­ning och övning. civil­för­svars­plik­tig, som jäm­likt 17 § är inskri­ven i civil­för­sva­ret, må för utbild­ning tagas i ansprålc under högst tret­tio dagar; dock må utbild­nings tiden för civil­för­svars­plik­tig som krigs­pla­ce­rats i högre befäls­be­fatt­ning el ler i annan befatt­ning, vil­ken krä­ver sär­skilda insik­ter eller fär­dig­he­ter, ut sträc­kas till högst sex­tio dagar. envar civil­för­svars­plik­tig är skyl­dig att under varje följd av tre kalen derår del­taga högst sex­tio tim­mar i övning, som anord­nas av civil­för­svars myn­dig­het. 3 mom. utan hin­der av vad i 2 mom. stad­gas må värn­plik­tig, som är in skri­ven i civil­för­sva­ret, åläg­gas att del­taga i utbild­ning och övning under den längre tid, som han efter inskriv­ningen i civil­för­sva­ret kun­nat åläg­gas att för mot­sva­rande ända­mål tjänst­göra vid krigs­mak­ten. har konungen beslu­tat att bered­skaps­öv­ning enligt 27 § 2. värn­plikts lagen må anord­nas vid krigs­mak­ten, äger konungen tillika för­ordna, att värn­plik­tig, som avses i näst­fö­re­gå­ende stycke, må åläg­gas tjänst­gö­ring för utbild­ning och övning i civil­för­sva­ret sam­man­lagt högst ett­hund­ra­åt­tio dagar utö­ver den tid, som han enligt vad förut sagts är skyl­dig att full­göra sådan tjänst­gö­ring. 4 mom. konungen med­de­lar när­mare bestäm­mel­ser om den utsträck­ning, vari olika grup­per av civil­för­svars­plik­tiga må tagas i anspråk vid olika tider. 13 §. ej må utan till­stånd av konungen eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, av över­be­fäl­ha­va­ren tjänst­gö­ring i chd­l­för­sva­ret åläg­gas någon å sådan tid, att han där­i­ge­nom hind­ras full­göra honom på grund av värn­plikt eller såsom hem­värns­man eller eljest åvi­lande skyl­dig­het att tjänst­göra vid krigs­mak­ten. 14 §. om befri­else för vissa befatt­nings­ha­vare eller yrkes­grup­per från fullgö rande av civil­för­svars­plikt äger konungen med­dela bestäm­mel­ser. för­kla­rar civil­för­svars­plik­tig att bruk av vapen mot annan skulle för ho nom med­föra djup sam­vet­snöd ocli gör han genom intyg av minst två tro vär­diga per­so­ner san­no­likt, att hans sam­vets­be­tänk­lig­he­ter äro all­var­ligt grun­dade, må tjänst­gö­ring inom ordnings-​ och bevak­nings­tjäns­ten icke åläg­gas honom. -.•t. • .j ¬ 154 i960 . nr 7 bosta­den. civil­för­svars­tjänst­gö­ring, som kom­mu­nalt anställd, i civil­för­sva­ret inskri ven per­so­nal full­gör under oivil­för­svars­be­red­skap, skall anses full­gjord i den kom­mu­nala anställ­ningen, om arbets­upp­gif­terna äro av samma eller lik­nande slag. », j , j , , konungen må för­ordna, att vad sålunda stad­gats beträf­fande tjänstgö ring under civil­för­svars­be­red­skap skall gälla även vid tjänst­gö­ring för ut bild­ning eller övning under tid, då civil­för­svars­be­red­skap ej råder. id då ci vi iförs varsplik­tig första gången gjort fram­ställ­ning, som avses i andra styc­ket, skall han intill dess ären­det slut­ligt avgjorts vara fri från' ^ j skyl­dig­het att tjänst­göra inom ordnings-​ och bevak­nings­tjäns­ten. §. på anma­ning av läns­sty­rel­sen eller civil­för­svars­che­fen är civilförsvars-​ plik­tig skyl­dig att inom tid, som före­skri­vits i sam­band med anma­ning­eix, lämna erfor­der­liga upp­lys­ningar rörande per­son­liga för­hål­lan­den av be tydelse för frå­gan om den civil­för­svars­plik­ti­ges tjänst­gö­ring i civil­för­sva­ret. 16 §. den som kal­las till tjänst­gö­ring i civil­för­sva­ret är skyl­dig efter­komma kal­lel­sen. är han av laga för­fall hind­rad att inställa sig, skall han så snart ske kan anmäla för­fal­let till den civil­för­svars­myn­dig­het, som utfär­dat kal lel­sen. i avse­ende å tjänst­gö­ringen skall han ställa sig till efter­rät­telse de före skrif­ter som med­de­las honom av veder­bö­rande befäl. £2 i 17 §. , per­so­nal som är avsedd att under civil­för­svars­be­red­skap tjänst­göra i det all­männa civil­för­sva­ret eller i verk­skyd­det må på för­hand utta­gas där­till genom inskriv­ning i den ord­ning konungen bestäm­mer. vid inskriv­ning skall såvitt möj­ligt till­ses, att per­so­nal­be­ho­vet fyl­les med dem som fri­vil­ligt anmäla sig till uttag­ning, såframt fråga ej är om perso ner, som på grund av kom­mu­nal anställ­ning eller av annan sär­skild orsak böra utta­gas i första hand. inskriv­ning må kunna avse, för­u­tom civil­för­svars­plik­tig, jäm­väl annan som för­kla­rat sig vil­lig där­till, min­derå­rig lik­väl icke utan sam­tycke av vård­nads­ha­va­ren. har annan än civil­för­svars­plik­tig inskri­vits, skall beträf­fande honom i tillämp­liga delar gälla vad i detta kapi­tel stad­gas om civil­för­svars­plik­tig. 18 §. civil­för­svars­plik­tig ålig­ger att, då fråga upp­kom­mer om hans inskriv ning i civil­för­sva­ret, efter kal­lelse per­son­li­gen inställa sig å utsatt tid och plats inom det civil­för­svars­om­råde, där han vis­tas. är han av laga för­fall hind­rad att inställa sig, skall han så snart ske kan anmäla för­fal­let till den civil­för­svars­myn­dig­het, som utfär­dat kal­lel­sen. 19 §. under högsta civil­för­svars­be­red­skap må ej den, som är inskri­ven i civil för­sva­ret och krigs­pla­ce­rad för tjänst­gö­ring i lokalt civil­för­svar, utan med givande av civil­för­svars­che­fen eller den civil­för­svars­che­fen bestäm­mer läm na civil­för­svars­om­rå­det, såvida ej tjänst­gö­ring utan­för områ­det ålagts ho- nom enligt lagen den 17 decem­ber 1943 om poli­sens ställ­ning under krig. vad sålunda stad­gats skall icke utgöra hin­der för den som har sin ar bets­plats eller sta­dig­va­rande bostad utom civil­för­svars­om­rå­det att, då hans : tjänst­gö­ring i civil­för­sva­ret tillå­ter det, begiva sig till arbets­plat­sen eller 'fel'; 20 §. ¬ . nr 74 155 21 §. hind­ras någon genom full­gö­rande av civil­för­svars­plikt att utföra åta­get arbete, må det icke åbe­ro­pas mot honom såsom grund för ska­de­stånd eller eljest. om arbets­ta­ga­res rätt att under tjänst­gö­ring åt det all­männa bibe­hål­las vid anställ­ning och vissa med denna för­e­nade för­må­ner är sär­skilt stad­gat. 4 kap. anord­nande av skydds­rum 22 §. för civil­för­sva­rets verk­sam­het och befolk­ning­ens skydd un>der krig skola skydds­rum anord­nas enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel. skydds­rum benäm­nes med hän­syn till den avsedda använd­ningen all mänt skydds­rum eller enskilt skydds­rum. i avse­ende å beskaf­fen­ji­e­ten skall skydds­rum inrät­tas som berg­fast skydds­rum eller som nor­mal­skydds­rum. 23 §. all­männa skydds­rum skola, i den utsträck­ning det fin­nes erfor­der­ligt, anord­nas inom stad, köping och annat tätt­be­byggt område, som icke är av endast ringa omfatt­ning och bety­delse, samt annor­stä­des, där sär­skilda för­hål­lan­den påkalla det, för att under krig bereda skydd åt tjänst­gö­rande civil­för­svars­per­so­nal och, om konungen så för­ord­nar, åt befolk­ningen inom områ­det. konungen eller, i den mån konungen så för­ord­nar, civil­för­svars­sty­rel­sen utser de orter, områ­den och plat­ser, där all­männa skydds­rum för civil­för svars­per­so­nal skola anord­nas, samt fast­stäl­ler anta­let all­männa skydds­rum å sådan ort. de all­männa skydds­rum­mens när­mare belä­gen­het skall angi vas i orga­ni­sa­tions­pla­nen. 24 §. 1 mom. enskilda skydds­rum skola inom område eller å plats, som be stäm­mes av konungen eller efter konung­ens bemyn­di­gande av civil­för svars­sty­rel­sen, anord­nas vid föl­jande anlägg­ningar och bygg­na­der till skydd för dem, som uppe­hålla sig där, näm­li­gen vid 1. ham­nar, flyg­plat­ser, järn­vägs­sta­tio­ner och där­med jäm­för­liga anlägg ningar, som äro av vikt för den all­männa sam­färdseln; 2. indust­ri­ella anlägg­ningar, vid vilka i regel minst tju­gu­fem per­so­ner sam­ti­digt äro sys­sel­satta eller som till­sam­mans med annan eller andra när belägna anlägg­ningar utgöra en grupp, inom vil­ken i regel minst tju­gu­fem per­so­ner äro sys­sel­satta; 3. anlägg­ningar, som inrymma undervisnings-​ eller vår­dan­stal­ter eller hotell eller pen­sio­nat och äro avsedda att hysa minst tju­gu­fem per­so­ner; 4. bygg­na­der som äro upp­förda i mera än två våningar och som till vä sent­lig del äro avsedda för bostads-​, kontors-​ eller affär­sän­da­mål, dock ej en- eller två­fa­milj shus; samt 5. andra anlägg­ningar eller bygg­na­der, inom -​sulka män­ni­skor bo eller eljest van­li­gen vis­tas, om läns­sty­rel­sen fin­ner skydds­rum erfor­der­ligt med hän­syn till anlägg­ning­ens eller bygg­na­dens beskaf­fen­het och läge. 2 mom. för två eller flera när­be­lägna anlägg­ningar eller bygg­na­der skall gemen­samt skydds­rum vara anord­nat, om anlägg­ning­arna eller bygg­na­derna ej lämp­li­gen kunna var för sig för­ses med skydds­rum. .-•-f ¬ 1960 . nr jam­val i andra fall må gemen­samt skydds­rum anord­nas, om det vid prö ning 1 den ord­ning konungen bestäm­mer fin­nes kunna ske utan efter­giv de av ska­liga anspråk på skydd mot skada av fient­lig verk­sam­het. 25 §. enskilt skydds­rum skall vara anord­nat på sådant ställe inom eller i närr lie­ten av anlägg­ning eller bygg­nad, för vil­ken det är avsett, att det snabbt kan upp­nås av dem, som vis­tas i anlägg­ningen eller bygg­na­den. 26 §. 1 mom. berg­fast skydds­rum skall så anord­nas att det giver skydd mot verk­ning­arna av alla slag av vapen, som kunna anta­gas komma till använd ning vid luft­an­fall med massin­sats, samt mot andra verk­ningar av kärnva pen än verk­ning­arna i och när­mast omkring deto­na­tions­cent­rum. nor­mal­skydds­rum skall erhålla sådant utfö­rande, att det giver skydd mot ,1 a) andra verk­ningar av alla slag av vapen, som kunna anta­gas komma till använd­ning vid luft­an­fall med massin­sats, än ome­del­bar träff­ver­kan; 1 b) ti-​jmkverkan av kärn­va­pen i den mån denna till sin styrka ej översti-​ ; } ger tryck­ver­kan, mot vil­ken nor­mal­skydds­rum skall giva skydd enligt a); •; samt •_ •' c) radi­o­ak­tiv strål­ning, som här­rör från kärn­va­pen. vid anord­nande av nor­mal­skydds­rum inom eller i ome­del­bar när­het avr , bygg­nad skall sär­skilt iakt­ta­gas att skydds­rum­met får sådan håll­fast­het, att ! det mot­står den belast­ning, som kan upp­komma, om bygg­na­den stör­tar'/ : sara­man. i 2 mom. de bygg­nads­tek­niska anord­ning­arna i skydds­rum skola vara av ', sta­dig­va­rande natur. skydds­rum skall vara för­sett med reservut­gång samt, om det är anord­nat i bygg­nad, utfö­ras på det sätt, som med hän­syn till / bygg­na­dens beskaf­fen­het och läge är mest ända­måls­en­ligt. , tek­niska bestäm­mel­ser för de olika sla­gen av skydds­rum fast­stäl­las av' konungen eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, av civil­för­svars­sty­rel­sen;'i 27 §. n skydds­rum bör om möj­ligt inrät­tas på sådant sätt att det kan nytt­jas "' under fred. före­skrif­ter om freds­an­vänd­ning av skydds­rum utfär­das av/ civil­för­svars­sty­rel­sen. # 28 §. all­mänt skydds­rum skall enligt konung­ens bestäm­mande anord­nas soin berg­fast skydds­rum eller som nor­mal­skydds­rum. ^ enskilt skydds­rum skall vara anord­nat som nor­mal­skydds­rum, om ej ' konungen för sär­skilt fall för­ord­nar, att det skall fylla större krav på* skydds­för­måga. 29 §. enskilt skydds­rum, avsett för bostads­hus, skall kunna hysa minst sa många per­so­ner som beräk­nas under freds­tid i all­män­het vara bosatta inom bygg­na­den. . ' det antal per­so­ner som enskilt skydds­rum, avsett för annan anlägg­ning eller bygg­nad, skall kunna hysa bestäm­mes enligt grun­der, som konungen eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, civil­för­svars­sty­rel­sen fast­stäl­ler. hä vid må ej krä­vas att skydds­rum­met skall kunna hysa flera per­so­ner än s under freds­tid i all­män­het vis­tas i anlägg­ningen eller bygg­na­den. ^j konungen äger för sär­skilda fall för­ordna att enskilt skydds­rum s ^ fylla större krav på utrymme än som föl­jer av denna para­graf. ¬ . nr 7i 157 f» 30 § . där­est anord­nande jäm­likt bestäm­mel­serna i 23—26 samt 29 §§ av skydds­rum, som skall vara nor­mal­skydds­rum och som icke enligt ko nung­ens för­ord­nande skall fylla sär­skilda krav på skydds­för­måga eller ut rymme, prö­vas med­föra oskä­lig kost­nad, äger läns­sty­rel­sen med­giva undan-​ eu tag från bestäm­mel­serna om nor­mal­skydds­rum. dylikt undan­tag må ock eljest med­gi­vas i den mån det kan ske utan efter­gi­vande av skä­liga anspråk på skydd mot skada av fient­lig verk­sam­het. konungen eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, civil­för­svars­sty­rel­sen äger med­giva undan­tag från bestäm­mel­serna i 26 § om beskaf­fen­he­ten av berg­fast skydds­rum. 31 §. fin­nes skydds­rum lämp­li­gen böra anord­nas å all­män plats eller annat ^ område, som enligt gäl­lande bygg­nads­be­stäm­mel­ser ej får bebyg­gas eller är avsett för sär­skilt ända­mål, må läns­sty­rel­sen med­giva undan­tag från bygg­nads­be­stäm­mel­serna, ijife 32 §. har på grund av före­skrift i denna lag skydds­rum anord­nats i käl­lare till bygg­nad eller bygg­na­der, som utgöra eller till­höra slu­ten kvarters-​ bebyg­gelse eller annan sam­man­häng­ande bebyg­gelse av minst fyr­tio me ters längd, och fin­nes i bebyg­gel­sen bygg­nad med mer än två våningar, må 5!iii civil­för­svars­che­fen, då led­ningen av civil­för­sva­ret ankom­mer på honom, liii och eljest läns­sty­rel­sen för­ordna, att öpp­ning skall upp­ta­gas i käl­lar­mur js!? mel­lan olika delar av bebyg­gel­sen (käl­lar­murs­ge­nom­hrott), där­est före skrivna reservut­gångar prö­vas icke säker­ställa de för­bin­del­ser utåt, som äro nödiga i hän­delse av bygg­nads­ras. atti 33 §. ^ i de fall, då skyl­dig­het före­lig­ger att söka bygg­nads­lov, ankom­mer det på bygg­nads­nämn­den att vid pröv­ning av ansö­kan om sådant lov tillse, att bygg­nads­fö­re­ta­get över­ens­stäm­mer med bestäm­mel­serna i detta kapi­tel och med stöd därav med­de­lade före­skrif­ter. i fråga om anlägg­ning eller bygg nad, som avses i 24 § 1 mom. 1—3, så ock i fråga om berg­fast skydds­rum skall av bygg­nads­nämnd med­de­lat lov till nybygg­nad av nämn­den under-​ iijlu; stäl­las läns­sty­rel­sens pröv­ning i de hän­se­en­den nyss sagts, gö vill någon, då skyl­dig­het ej före­lig­ger att söka bygg­nads­lov, utföra ny bygg­nad, beträf­fande vil­ken gäl­ler skyl­dig­het att anordna skydds­rum, ålig­ger det honom att i för­väg inhämta läns­sty­rel­sens god­kän­nande av bygg nads­fö­re­ta­get i omför­mälda hän­se­en­den, dock ej i fråga om bygg­nad som till­hör kro­nan. vad i denna para­graf sägs om nybygg­nad skall ock gälla om sådan för­änd­ring av befint­lig bygg­nad som enligt vad konungen därom stad­gat är att hän­föra till nybygg­nad. 5 kap. sär­skilda civil­för­svars­åt­gär­der vid krig eller krigs­fara utrym­ning och inkvar­te­ring 0^ 34 §. 10 vid krig eller krigs­fara, vari riket befin­ner sig, äger konungen eller den :r0 myn­dig­het konungen bestäm­mer upp­mana eller ålägga invå­nare inom om- räde, som bli­vit eller kan anta­gas bliva utsatt för fient­lig verk­sam­het eller 40 inom vil­ket eljest mili­tära åtgär­der av syn­ner­lig bety­delse vid­ta­gas eller ¬ 158 i960 . nr bortflyttnings-​ och inflytt­nings­för­bud 37 §. konungen eller den myn­dig­het konungen bestäm­mer äger vid krig eller krigs­fara, vari riket befin­ner sig, med­dela för­bud för dem som uppe­hålla sig inom visst område att lämna detta (bort­flytt­nings­för­bud). myn­dig­het, som beträf­fande visst område beslu­tat om utrym­ning, äger utan sär­skilt bemyn­di­gande med­dela dem inom områ­det, vilka icke omfat tas av utrym­nings­be­slu­tet, för­bud som i första styc­ket sägs. vid krig eller krigs­fara äger konungen eller myn­dig­het, som konungen bestäm­mer, i fråga om visst område jäm­väl för­bjuda att den, som icke är bosatt inom detta, tager uppe­håll inom områ­det (inflytt­nings­för­bud). all­männa påbud 39 §. om alar­me­ring och mörk­lägg­ning, så ock om tra­fi­ken samt den all­männa ord­ningen och säker­be­ten under civil­för­svars­be­red­skap äger konungen med­dela sär­skilda bestäm­mel­ser. kunna för­vän­tas, att lämna sin bostad och taga uppe­håll utom angi­vet c råde under den tid, för vil­ken upp­ma­ningen eller åläg­gan­det gäl­ler (utrym ning). ^ har åläg­gande om utrym­ning med­de­lats, må jäm­väl för­ord­nas att den som är bosatt inom viss del av det med utrym­nings­be­slu­tet avsedda områ­det skau < såsom ett led i utrym­ningen taga uppe­håll inom annan del av områ­det (om- \ flytt­ning). ej må upp­ma­ning eller åläg­gande som i denna para­graf sägs med­de­las i • vidare mån än det prö­vas erfor­der­ligt för att skydda befolk­ningen mot följ derna av fient­lig verk­sam­het eller eljest hän­sy­nen till rikets för­svar krä­ver det. 35 §. i den mån det prö­vas nödigt för vin­nande av det med utrym­ning avsedda syf­tet äger konungen eller den mjmdig­bet konungen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter rörande uppe­bålls­plats för dem, som på grund av beslu­tet om ^ utrym­ning lämna sin bostad. • . 36 §. rii­eiöj' inom civil­för­svars­om­råde skola vid­ta­gas åtgär­der för inkvar­te­ring och iitspis­ning av samt annat bistånd åt dem, som bli­vit i behov härav i anled-​ ning av krigs­skada eller utrym­ning eller andra med krig eller krigs­fara sam­man­häng­ande för­hål­lan­den. te sal te 38 §. bort­flytt­nings­för­bud må med­de­las alle­nast, a) då det kan befa­ras, att åtgär­der av syn­ner­lig bety­delse, vilka vid­ta­gas eller san­no­likt komma att vid­ta­gas inom områ­det av krigs­mak­ten eller civil­för­sva­ret, eljest skulle bliva väsent­ligt för­svå­rade; b) då till­gäng­liga trans­port­me­del äro nöd­vän­diga för trans­por­ter, som . . böra äga före­träde fram­för bort­flytt­ningen; c) då bort­flytt­ning är för­e­nad med uppen­bar livs­fara; eller d) då beho­vet i orten av arbets­kraft för civil­för­sva­rets verk­sam­het eljest , icke skulle bliva till­go­do­sett. . . • t inflytt­nings­för­bud må med­de­las alle­nast, då för­hål­lande som angi­vits ' ovan under a) före­lig­ger eller då inflytt­ningen är för­e­nad med uppen­bar y', • ^ livs­fara. ¬ .nr 74: 159 läns­sty­rel­sen äger för­ordna, att sålunda utfär­dade bestäm­mel­ser skola äga tillämp­ning jäm­väl under civil­för­svars­öv­ning, och där­vid tillika med­dela före­skrif­ter, i vad mån all­män­he­ten samt indu­strier och andra före­tag skola med­verka vid övningen; dock skall, om denna är avsedd att pågå längre tid än tre dagar. konung­ens med­gi­vande till för­ord­nan­det inhäm­tas. under högsta civil­för­svars­be­red­skap äger läns­sty­rel­sen för­ordna om för bud mot använ­dande av sam­lings­lo­kal, såvitt för besö­kande i loka­len be räk­nat skydds­rum icke fin­nes att tillgå. 6 kap. kom­mu­nerna och civil­för­sva­ret 40 §. 1 mom. det ålig­ger kom­mun att a) genom sina myn­dig­he­ter lämna läns­sty­rel­sen och civil­för­svars­che­fen biträde i sådana frå­gor rörande civil­för­sva­ret som hava sam­band med de sär­skilda myn­dig­he­ter­nas verk­sam­hets­om­rå­den, var­vid kom­mun bland an nat har att på därom gjord fram­ställ­ning till­han­da­hålla till­gäng­liga, för civil­för­sva­ret erfor­der­liga bygg­nads­rit­ningar, kar­tor och dylikt; b) i enlig­het med gäl­lande orga­ni­sa­tions­plan inrätta och utrusta all­män na skydds­rum samt vid­taga andra bygg­nads­an­ord­ningar ävensom reserv anord­ningar för vatten-​, gas- och elekt­ri­ci­tets­för­sörj­ningen så ock under ci vil­för­svars­be­red­skap, i den omfatt­ning civil­för­svars­sty­rel­sen eller efter den nas all­männa anvis­ningar läns­sty­rel­sen bestäm­mer, utföra skydds­rum och vid­taga andra bygg­nads­tek­niska åtgär­der avse­ende det lokala civil­för­sva­ret, oal­ctat åtgär­derna icke upp­ta­gits i orga­ni­sa­tions­pla­nen; c) utföra käl­lar­murs­ge­nom­brott för all­männa och enskilda skydds­rum; d) vårda och under­hålla de under b) omför­mälda anord­ning­arna; e) för­vara och under­hålla sådan för det all­männa civil­för­sva­rets ord nings-​ och bevak­nings­tjänst, brand­tjänst samt tek­niska tjänst anskaf­fad mate­riel, som icke utgör per­son­lig utrust­ning för tjäns­te­gre­nar­nas per­so­nal; f) till­han­da­hålla lämp­liga loka­ler för civil­för­sva­rets admi­nist­ra­tion samt, i den mån skyl­dig­het häru­tin­nan icke åvi­lar ägare eller inne­ha­vare av an lägg­ning eller bygg­nad, för för­va­ring av annan mate­riel och utrust­ning för civil­för­sva­ret än som avses under e) ävensom för utbild­nings­verk­sam­he­ten inom civil­för­sva­ret; g) svara för avlö­ning och annan ersätt­ning till per­so­nal, vars tjänstgö ring i civil­för­sva­ret enligt 20 § skall anses full­gjord i kom­mu­nal anställ ning; h) under civil­för­svars­be­red­skap samt vid utbild­ning och ö^^ling, i den omfatt­ning orga­ni­sa­tions­pla­nen angi­ver, till all­männa civil­för­sva­rets för fogande ställa kom­mu­nen till­hö­rig mate­riel och annan egen­dom; samt i) å tra­fik­led eller annan all­män plats, där kom­mu­nen ansva­rar för gatu- eller väg­be­lys­ning, vid­taga erfor­der­liga anord­ningar för den vägle dande belys­ning, som enligt orga­ni­sa­tions­pla­nen skall fin­nas där under mörk­lägg­ning. 2 mom. där­est åtgärd, som avses i 1 mom. b)—e), enligt orga­ni­sa­tions pla­nen hän­för sig till flera i samma civil­för­svars­om­råde helt eller del­vis in gående kom­mu­ner, skall den kom­mun läns­sty­rel­sen bestäm­mer vid­taga åt gär­den och för­skjuta kost­na­derna där­för. i den mån kost­na­derna icke täc­kas av stats­me­del, skola de årli­gen för delas mel­lan kom­mu­nerna i för­hål­lande till det antal skat­tek­ro­nor och skat­teö­ren, som inom varje kom­mun eller del av kom­mun påförts de skatt-​ 50—607024. svensk för­fatt­nings­sam­ling 1960, nr 74 och 75 ¬ 160 i960 . nr si/ärl skyl­diga vid näst­fö­re­gå­ende års tax­e­ring till all­män kom­mu­nal­skatt. på står kom­mun, att sär­skilda skäl fin­nas för annan för­del­nings­grund, såsom att vid­ta­gen åtgärd kan anta­gas bliva till sär­skilt gagn för viss kom­mun, eller upp­kom­mer eljest tvist mel­lan kom­mu­nerna beträf­fande skyl­dig­he­ten att bidraga till kost­na­derna, äger läns­sty­rel­sen efter fram­ställ­ning för­ordna, hur för­del­ningen skall ske. sådan fram­ställ­ning skall göras sist inom tre måna­der efter det kom­mun anmo­dats erlägga sin kost­nads­an­del eller, om fram­ställ­ningen göres av kom­mun, som för­skju­tit kost­na­derna, efter ut gången av det kalen­derår, under vil­ket desamma för­skju­tits. till den kom mun, som för­skju­tit kost­na­derna, hava övriga kom­mu­ner att i över­ens stäm­melse med för­del­ning som nu sagts utgiva på dem belö­pande ande­lar. vad i andra styc­ket stad­gas skall äga mot­sva­rande tillämp­ning beträf-​ fande sådan i 1 mom. g) avsedd kost­nad som upp­kom­mit under civilför-​ svars­be­red­skap och hän­för sig till ända­mål, vil­ket angi­vits i organisations-​ li pla­nen såsom gemen­samt för flera kom­mu­ner, samt beträf­fande för­lust i anled­ning av skada å kom­mun till­hö­rig mate­riel eller annan egen­dom, som jäm­likt 1 mom. h) under civil­för­svars­be­red­skap ställts till civil­för­sva­rets för­fo­gande för ända­mål som nu sagts. 3 mom. när­mare bestäm­mel­ser rörande sam­ord­ningen mel­lan de kommu nala myn­dig­he­ter­nas verk­sam­het och civil­för­sva­ret med­de­las av konungen. 41 §. 1 mom. i varje kom­mun skola de kom­mu­nen med avse­ende å civil­för sva­ret åvi­lande upp­gif­terna hand­ha­vas av en civil­för svars­nämnd. kom­mun äger till­sätta sär­skild civil­för­svars­nämnd. under civil­för­svars bered­skap må konungen för­ordna, att sär­skild civil­för­svars­nämnd skall till­sät­tas. där sär­skild ciaöl­för­svars­nämnd ej fin­nes, skall i stad drät­sel­kam­ma­ren och i annan kom­mun kom­mu­nal­nämn­den vara civil­för­svars­nämnd; kom mun dock obe­ta­get att upp­draga åt annat kom­mu­nalt organ att vara cml- för­svars­nämnd. 2 mom. leda­mö­ter och sup­ple­an­ter i sär­skild civil­för­svars­nämnd väl­jas av kom­mu­nens full­mäk­tige till det antal full­mäk­tige bestämma. anta­let leda­mö­ter må dock icke vara under fem. valet skall vara pro­por­tio­nellt, där­est det begä­res av minst så många väl­jande, som mot­svara det tal, vil­ket erhål­les, om samt­liga väl­jan­des antal delas med det antal per­so­ner valet avser, ökat med 1. om för­fa­ran­det vid sådant pro­por­tio­nellt val är sär­skilt stad­gat. sker ej val av sup­ple­an­ter pro­por­tio­nellt skall tillika bestäm­mas den ord­ning, i vil­ken sup­ple­an­terna skola inkal­las till tjänst­gö­ring. i fråga om civil­för­svars­nämnd i annan kom­mun än stock­holm skall där jämte vad i 32—42 §§ kom­mu­nal­la­gen är stad­gat rörande kom­mu­nens sty relse ävensom i 45 § andra och tredje styc­kena samma lag i fråga om där avsedd nämnd äga mot­sva­rande tillämp­ning, dock att det ej är erfor­der­ligt ^ att pro­to­koll upp­ta­ger annat än för­teck­ning å när­va­rande leda­mö­ter ocli , beslu­tet i varje ärende. _ t beträf­fande civil­för­svars­nämnd i stock­holm skola, utö­ver vad i detta mo ments första stycke sägs, bestäm­mel­serna i 51 § kom­mu­nal­la­gen för stock holm äga tillämp­ning, varjämte skall gälla vad stads­full­mäk­tige med iakt tagande av stad­gan­dena i sagda lag före­skriva. pro­to­koll som föres vid ci\ålför­svars­nämn­dens sam­man­träde behö­ver dock ej upp­taga annat än för teck­ning å när­va­rande leda­mö­ter och beslu­tet i varje ärende. 3 mom. vid civil­för­svars­nämnds sam­man­träde äger civil­för­svars­che­fen, även om han ej är leda­mot eller sup­ple­ant, när­vara och del­taga i över­lägg ning­arna men ej i beslu­ten. om han så öns­kar, äger han få sin mening an- teck­nad till pro­to­kol­let. i ¬ . nr ii 161 läns­sty­rel­sen äger kalla civil­för­svars­nä­rand att sam­man­träda med läns sty­rel­sen eller före­trä­dare för denna. under civil­för­sy­ars­be­red­skap ävensom eljest, då led­ningen av civil­för­sva­ret ankom­mer på civil­för­svars­che­fen, äger denne påkalla sam­man­träde av nämn­den för behand­ling av upp­givna frå­gor. 42 §. för kost­nad, som kom­mun fått ^ndkän­nas på grund av åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) eller c) eller 54 §, äger kom­mu­nen erhålla stats­bi­drag med två tred­je­de­lar av kost­na­dens belopp, i den mån kost­na­den kan anses skä­lig. från anskaff­nings­kost­na­den för skydds­rum, som inrät­tas av kom­mun, skall vid bidra­gets bestäm­mande dra­gas vär­det av freds­an­vänd­ningen. till an skaff­nings­kost­na­den skall här­vid hän­fö­ras jäm­väl den mer­kost­nad, som betingas av att skydds­rum­met utfö­res för freds­an­vänd­ning. innan medel fir­mas till­gäng­liga för beräk­nat stats­bi­drag må skyl­dig­het för kom­mun att vid­taga åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) eller c) ej göras gäl lande mot kom­mu­nen. stats­bi­drag fast­stäl­les för varje kalen­derår av läns­sty­rel­sen, om ej ko nungen annorlunda för­ord­nar. ansö­kan om stats­bi­drag för visst kalender-​ år skall göras före utgången av nästa kalen­derår. när skäl äro där­till, må jrh dock ansö­kan prö­vas, oali­tat den göres senare. fin­ner läns­sty­rel­sen ansök ningen såsom för sent inkom­men ej böra upp­ta­gas till pröv­ning, skall av- 2;,;. vis­nings­be­slu­tet under­stäl­las konungen. -j läns­sty­rel­sen äger att till kom­mun utgiva för­skott å stats­bi­drag i enlig-​ /tjf. het med de när­mare före­skrif­ter konungen med­de­lar. 43 §. där­est sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­leda det, äger konungen med­giva, att kom­mun må för kost­nad, som kom­mu­nen fått vid­kän­nas på grund av ^ åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) eller c) eller 54 §, erhålla högre stats­bi­drag än i 42 § stad­gas. 44 §. till­han­da­hål­ler kom­mun loka­ler för civil­för­sva­rets admi­nist­ra­tion, för för­va­ring av annan mate­riel eller utrust­ning för civil­för­sva­ret än som avses i 40 § 1 mom. e) eller för annan civil­för­svars­ut­bild­ning än sådan som avser det egna civil­för­svars­om­rå­dets per­so­nal, skall skä­lig ersätt­ning där­för ut givas av stats­me­del. 45 §. ^ har kom­mu­nalt anställd per­so­nal, till­hö­rande det all­männa civilförsva-​ ret, jäm­likt 8 § tagits i ansprålc för upp­gif­ter som ej röra det egna civilför-​ svars­om­rå­det, äger kom­mu­nen av stats­me­del erhålla skä­lig gott­gö­relse för avlö­ning och arman ersätt­ning, som kom­mu­nen till följd av bestäm­mel­serna i 20 § utgi­vit för tjänst­gö­ringen. om under högsta civil­för­svars­be­red­skap mate­riel eller annan egen­dom, som kom­mun enligt gäl­lande orga­ni­sa­tions­plan ställt till all­männa civil för­sva­rets för­fo­gande, avse­värt ska­dats på grund av fient­lig verk­sam­het el ler ock under använd­ning utom det egna civil­för­svars­om­rå­det, äger kom munen erhålla skä­lig gott­gö­relse av stats­me­del. gott­gö­relse enligt denna para­graf bestäm­mes av läns­sty­rel­sen i det län, där den ersätt­nings­be­rät­ti­gade kom­mu­nen är belä­gen. 46 §. ingår muni­ci­pal­s­am­hälle eller del därav i civil­för­svars­om­råde skola föl jande sär­skilda bestäm­mel­ser gälla: 1) vad som stad­gas i 40 § 1 mom. a) samt g), b) oeh i) jämte där­till ¬ 162 i960 . nr anslu­tande bestäm­mel­ser i 40 § 2 mom. skall äga mot­sva­rande tillämp ä muni­ci­pal­s­amj­läl­let. , ' 2) muni­ci­pal­s­am­häl­let äger samma rätt till gott­gö­relse av stats­me­del so beträf­fande kom­mun stad­gas i 45 §. 7 kap. fas­tig­hets­ä­garna och civil­för­sva­ret, m. m. verk­skydd m. m. 47 §. _ , ägare av anlägg­ning eller bygg­nad, för vil­ken verk­skydd skall vara or- gani­se­rat, är plik­tig jcfe' a) att plan­lägga verk­skyd­det; rs b) att anskaffa, för­vara och under­bålla mate­riel, utrust­ning och andra ' för­nö­den­he­ter, som erfordras för verk­skyd­dets verk­sam­het; c) att i mån av behov inrätta, utrusta och under­hålla led­nings­cen­tral och andra uppe­hålls­plat­ser för verk­skydds­per­so­na­len; d) att enligt bestäm­mel­ser, som konungen utfär­dar, bestrida kost­na­der för utbild­ning av verk­skydds­per­so­na­len; e) att på anmo­dan av civil­för­svars­myn­dig­het till­han­da­hålla denna de upp­lys­ningar och hand­lingar rörande anlägg­ningen eller bygg­na­den eller , där bedri­ven eller tilläm­nad verk­sam­het, som äro erfor­der­liga för myn­dig hetens befatt­ning med verk­skyd­det; samt f) att i övrigt vid­taga de sär­skilda anord­ningar och åtgär­der, som äro erfor­der­liga för verk­skyd­dets verk­sam­het. utbild­ning av verk­skydds­per­so­nal genom­fö­res av civil­för­svars­myn­dig­het, i den mån läns­sty­rel­sen ej med­gi­ver att utbild­ning må ske genom äga­rens försorg. den som dri­ver verk­sam­het inom anlägg­ning eller bygg­nad, för vil­ken verk­skydd fin­nes, är plik­tig att utgiva ersätt­ning för tjänst­gö­ring i verk- skyd­det till de i hans tjänst anställda. ersätt­ningen skall utgå enligt de grun­der konungen bestäm­mer. 48 §. är anlägg­ning eller bygg­nad i sin hel­het upp­lå­ten till någon med nytt jan­de­rätt, skall vad i 47 § stad­gas om ägare i stäl­let gälla nyttj anderätts-​ hava­ren, om ej läns­sty­rel­sen för visst fall för­ord­nar annorlunda; dock att, då nyttj ande­rät­ten avser kor­tare tid än två år, det alle­nast skall åligga nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren att plan­lägga verk­skyd­det, bestrida kost­nad för ut bild­ning av dess per­so­nal, till­han­da­hålla upp­lys­ningar och hand­lingar samt vårda verk­skyd­dets mate­riel. 49 §. länsst3trelsen äger, om över­ens­kom­melse ej kan träf­fas, för­ordna att för två eller flera anlägg­ningar eller bygg­na­der ger­nen­samt verk­skydd sk^l; orga­ni­se­ras samt bestämma de grun­der, enligt vilka kost­na­den skall för^ delas. 50 §. gemen­sam orga­ni­sa­tion för lokalt all­mänt civil­för­svar och ett eller flera, verk­skydd skall grun­das på avtal mel­lan läns­sty­rel­sen och den eller dem, som äro skyl­diga att anordna verk­skydd. i avta­let skola grun­derna för or gani­sa­tio­nen och för för­del­ningen av kost­na­derna för denna angi­vas. ¬ . nr 74 163 51 §. ^ har jäm­likt 8 § verk­skydd tagits i anspråk för upp­gif­ter som ej röra den anlägg­ning eller bygg­nad, för vil­ken det är avsett, skall skä­lig ersätt­ning utgå av stats­me­del dels för vad som utgi­vits till verk­skydds­per­so­na­len e^igt 47 § tredje styc­ket, dels för skada å mate­riel eller annan egen­dom, där­est ska­dan ej är ringa. anspråk på ersätt­ning prö­vas i den ord­ning som är stad­gad beträf­fande rek­vi­si­tion för krigs­mak­tens behov. 52 §. ägare eller inne­ha­vare av anlägg­ning eller bygg­nad, så ock den som i fråga om till­syn därå före­trä­der äga­ren eller inne­ha­va­ren är plik­tig att till­han­dagå civil­för­svars­myn­dig­het med att anskaffa upp­lys­ningar om dem som bo eller äro verk­samma inom anlägg­ningen eller bygg­na­den samt att till dem för­medla åläg­gan­den och andra med­de­lan­den från civil­för­svars myn­dig­het. vad nu sagts skall, såvitt gäl­ler anställda, äga mot­sva­rande tillämp­ning å arbets­gi­va­ren och den som före­trä­der honom. skydds­rum och andra anord­ningar 53 §. i mom. enskilt skydds­rum, som enligt 24 § skall fin­nas för anlägg­ning eller bygg­nad, skall inrät­tas, utrus­tas och under­hål­las av den­nas ägare. den som med nytt­jan­de­rätt inne­har fas­tig­het eller bygg­nad eller del där av må ej hindra äga­ren att där inrätta skydds­rum. 1 skydds­rum­mets utrust­ning skall ingå brand-​ och sjuk­vårds­ma­te­riel en ligt anvis­ningar, som utfär­das av civil­för­svars­sty­rel­sen. 2 mom. upp­hör inom visst område eller å viss plats skyl­dig­het att anordna enskilt skydds­rum, må konungen eller myn­dig­het, som konungen bestäm mer, för­ordna, att där befint­liga skydds­rum lik­väl skola utrus­tas och under hål­las. 54 §. skall ett i orga­ni­sa­tions­pla­nen upp­ta­get all­mänt skydds­rum inrät­tas som berg­fast skydds­rum på mark, som äges eller nytt­jas av annan än kom mun, må läns­sty­rel­sen med­giva honom att i stäl­let för kom­mu­nen inrätta och utrusta skydds­rum­met, där­est det kan ske utan olä­gen­het för skydds rums­frå­gans ord­nande. anord­na­ren äger för sådant fall att enligt de all männa före­skrif­ter konungen med­de­lar av kom­mu­nen utfå den del av an lägg­nings­kost­na­den, som över­sti­ger skä­ligt freds­an­vänd­nings­värde. för­del ningen av kost­na­den i fall som här avses bestäm­mes av läns­sty­rel­sen. 55 §. kan ej över­ens­kom­melse träf­fas om anord­nande av gemen­samt skydds rum efter vad i 24 § 2 mom. första styc­ket sägs, ankom­mer det på läns­sty rel­sen att för­ordna om sådant skydds­rum och dess belä­gen­het, så ock att be stämma grun­derna för kost­na­dens för­del­ning. fin­nes ägare icke skä­li­gen kunna inrätta erfor­der­ligt skydds­rum i egen fas­tig­het eller bygg­nad och kan beho­vet av skydds­rum icke lämp­li­gen till godo­ses genom anord­nande av gemen­samt skydds­rum, äger läns­sty­rel­sen med­giva äga­ren rätt att inrätta skydds­rum i annan till­hö­rig fas­tig­het eller bygg­nad. för skada eller intrång, som genom inrät­tande av gemen­samt skydds rum eller av skydds­rum i annan till­hö­rig fas­tig­het eller bygg­nad åsam­kas ¬ i? 164 i960 . nr ^ : äga­ren till den fas­tig­het eller bygg­nad, i vil­ken skydds­rum­met inrät­tas, äga­ren, om ska­dan eller intrånget icke är att anse såsom alle­nast rin erhålla skä­lig ersätt­ning. mot­sva­rande rätt till ersätt­ning till­kom­mer jäm väl nytt­jan­de­rätts­ha­vare. hos läns­sty­rel­sen skall i för­väg stäl­las pant eller bor­gen för ersätt­ning­ens ^ gäl­dande; dock skall vad sålunda stad­gas icke gälla kro­nan eller kom­munt 57 §. ägare av anlägg­ning eller bygg­nad är plik­tig a) att vid­taga erfor­der­liga anord­ningar för alar­me­ring av dem som vis- tas i eller vid anlägg­ningen eller bygg­na­den; b) att vid­taga erfor­der­liga anord­ningar för mörk­lägg­ning av anlägg ningen eller bygg­na­den; c) att, om det fin­nes vara av sär­skild bety­delse att anlägg­ningen eller bygg­na­den maske­ras, under civil­för­svars­be­red­skap tåla eller vid­taga sådan här­för erfor­der­lig åtgärd, som anbe­fal­les av läns­sty­rel­sen eller, efter läns- sty­rel­sens bemyn­di­gande, av civil­för­svars­c­be­fen, samt d) att, enligt vad konungen därom för­ord­nar, för­be­reda och under civil-​ ' för­svars­be­red­skap förse anlägg­ningen eller bygg­na­den med anord­ningar, som kunna bereda dem som vis­tas där skä­ligt skydd mot radi­o­ak­tiv strål ning. är anlägg­ningen eller bygg­na­den helt eller del­vis upp­lå­ten till annan, skall i fråga om skyl­dig­het som angi­ves under b) och d) äga­ren vara an sva­rig för anskaff­ning och till­pass­ning av mate­ri­e­len ävensom för anskaff-​ > ning och upp­sätt­ning av anord­ningar för dess anbring­ande, medan inne- bava­ren skall svara för mate­ri­e­lens anbring­ande och övriga åtgär­der för dess använd­ning. vad under c) stad­gas skall gälla jäm­väl inne­ha­vare. • 58 §. har bygg­nad, som använ­des eller lämp­li­gen kan använ­das för bostads ända­mål, ska­dats genom fient­lig verk­sam­het, är bygg­na­dens ägare eller inne­ha­vare under högsta civil­för­svars­be­red­skap plik­tig att följa de före skrif­ter i fråga om bygg­na­dens iord­ning­stäl­lande, som med­de­las av läns sty­rel­sen eller civil­för­svars­c­be­fen. ej må dock någon åläg­gas att ombe­sörja åtgärd, som skulle med­föra oskä­lig kost­nad eller väsent­lig olä­gen­het för honom. utrym­ning 59 §. har beslut med­de­lats om utrym­ning av visst område, ålig­ger det envar, som omfat­tas av beslu­tet, att följa de sär­skilda före­skrif­ter, som utfär­das i anled­ning härav. den som inom områ­det dri­ver sjuk­bus, barn­hem, ålder­doms­hem eller annan vår­dan­stalt är skyl­dig att utan ersätt­ning till­han­da­hålla civilförsvars-​ myn­dig­het utrust­ning, som efter utrym­ningen icke erfordras för anstal­tens verk­sam­het inom områ­det, för för­lägg­ning, i vil­ken per­so­ner från anstal­ten skola inkvar­te­ras, 60 §. den som sva­rar för avlö­ning av per­so­nal vid undervisnings-​ eller vård anstalt är skyl­dig att avlöna per­so­nal med mot­sva­rande arbets­upp­gif­ter vid för­lägg­ning, som efter anstal­tens utrym­ning anord­nats för den­nas ele- ver eller intagna. ¬ nr 74 165 gemen­samma hestäm­mel­ser 61 §. fin­ner läns­sty­rel­sen i fråga om viss egen­dom annan åtgärd än förut i detta kapi­tel sägs ound­gäng­lig för till­go­do­se­ende av ända­mål, som civil för­sva­ret har att ombe­sörja, äger läns­sty­rel­sen ålägga egen­do­mens ägare eller inne­ha­vare att tåla eller vid­taga åtgär­den. 62 §. den som med stöd av 28 eller 29 § ålagts att anordna enskilt skydds­rum av sär­skild beskaf­fen­het eller stor­lek så ock den som med stöd av 57 § första styc­ket c) eller 61 § ålagts att vid­taga eller tåla åtgärd, som avses i nämnda lag­rum, är berät­ti­gad till skä­lig ersätt­ning av stats­me­del för kost nad eller skada, som åsam­kats honom. vid ersätt­ning­ens bestäm­mande skall hän­syn tagas till den nytta, åtgär­den kan med­föra för honom. är kost­na­den eller ska­dan ringa, utgår icke ersätt­ning. anspråk på ersätt­ning prö­vas i den ord­ning som är stad­gad beträf­fande rek­vi­si­tion för krigs­mak­tens behov. 63 §. om anlägg­ning eller bygg­nad eller del därav inne­ha­ves med nytt­jan­de­rätt vid full­bor­dan­det av sådan sär­skild anord­ning eller åtgärd, som jäm­likt denna lag eller med stöd därav läm­nad före­skrift ålig­ger äga­ren, är nytt- jan­de­rätts­ha­va­ren, såframt där­ef­ter minst två år åter­stå av tiden för nytt- jan­de­rät­ten och det fin­nes uppen­bart obil­ligt, att äga­ren skall vid­kän­nas hela kost­na­den, plik­tig att på yrkande av äga­ren utgiva skä­ligt bidrag bär till. 64 §. skall för bygg­nad, som till­hör bostads­rätts­för­e­ning, sär­skild anord­ning eller åtgärd vid­ta­gas, som bygg­na­dens ägare jäm­likt denna lag bar att om besörja, äro bostads­rätts­ba­varna, utan bin­der av vad i för­e­ning­ens stad­gar bestämts, plik­tiga att till­skjuta det belopp, som erfordras för bestri­dande av kost­na­den. å beslut om till­skott för sådant ända­mål skall vad i 60 § 1. lagen om bostads­rätts­för­e­ningar är stad­gat ej äga tillämp­ning. 65 §. för utrö­nande av vilka åtgär­der som vid­ta­gits eller böra vid­ta­gas inom eller vid anlägg­ning eller bygg­nad för bevak­ning, som ankom­mer på civil för­sva­ret, eller eljest till skydd mot skada av fient­lig verk­sam­het, så ock i vad mån anlägg­ningen eller bygg­na­den lämp­li­gen kan använ­das för civil för­sva­ret äger civil­för­svars­myn­dig­bet besik­tiga anlägg­ningen eller bygg naden. 66 §. det ålig­ger envar att vid för­frå­gan av veder­bör­lig myn­dig­het lämna upp lys­ning, huruvida och till vil­ken myc­ken­het lian inne­bar egen­dom som kan komma att erfordras för civil­för­sva­ret eller bliva före­mål för åtgärd enligt denna lag. väg­rar någon att lämna begärd upp­lys­ning eller fin­nes skä­lig anled­ning miss­tänka att han söker vil­se­leda myn­dig­het rörande för­hål­lan­den, om vilka upp­lys­ning begärts, må under civil­för­svars­be­red­skap hans kon­tor, lager­lo­kal eller annan lägen­het, varö­ver han för­fo­gar, under­sö­kas och hans ban­dels­böc­ker och affärs­hand­lingar grans­kas. vid sådan under­sök­ning skall vad i 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken är stad­gat om hus­rann­sa­kan gälla i tillämp­liga delar, var­vid läns­sty­rel­sen eller civil­för­svars­c­be­fen skall utöva ¬ 166 i960 . nr den befo­gen­het, som vid hus­rann­sa­kan till­kom­mer under­sök­nings­le­daré åkla­ga­ren eller rät­ten. 67 §. såsom ägare av anlägg­ning, bygg­nad eller annan egen­dom anses i denna lag jäm­väl den, som inne­har egen­do­men med fri för­fo­gan­de­rätt eller fidei kom­miss­rätt eller där­med jäm­för­lig rätt. 8 kap. för­fo­gan­de­rätt för civil­för­sva­rets behov 68 §. civil­för­svars­chef och chef för iind­sätt­nings­kår inom civil­för­sva­ret även som läns­sty­relse äga under civil­för­vars­be­red­skap taga i ansprålc mark områ­den, bygg­na­der, utrym­men, livs­me­del, trans­port­me­del, utrust­nings per­sed­lar, mate­riel och annan egen­dom, som inne­ha­ves av annan än sta­ten, där­est det fin­nes erfor­der­ligt för att stat­lig civil­för­svars­upp­gift skall kunna full­gö­ras och över­ens­kom­melse om egen­do­mens avstå­ende ej kan träf­fas till­räck­ligt skynd­samt. civil­för­svars­chef och läns­sty­relse äga här­vid en dast taga i anspråk sådan egen­dom, som fin­nes inom deras verk­sam­hets område; dock må efter läns­sty­rel­sens med­gi­vande civil­för­svars­chef taga motor­for­don, släp­for­don och motor­red­skap i anspråk, även om de fin­nas inom annat till länet hörande civil­för­svars­om­råde. , i den mån det prö­vas nödigt för full­gö­rande av kom­muns skyl­dig­he­ter enligt 40 § 1 mom. b) och c) att egen­dom tages i anspråk för kom­muns räk­ning, skall vad i näst­fö­re­gå­ende stycke sägs äga mot­sva­rande tillämp-​ jati ning såvitt gäl­ler egen­dom, som fin­nes inom kom­mu­nen. vad sålunda stad­gats skall i fråga om utfö­rande av bygg­nads­an­ord­ning och källarmurs-​ genom­brott gälla jäm­väl under tid, då civil­för­svars­be­red­skap icke råder; för­fo­gan­de­rät­ten må här­vid dock endast utövas av läns­sty­rel­sen. 69 §. då egen­dom tages i anspråk, skall såvitt möj­ligt hän­syn tagas till äga rens eller inne­ha­va­rens till­gång på egen­dom, varom fråga är, och behov därav för sin näring. vad som ound­gäng­li­gen erfordras för någons näring må ej utan tving­ande skäl tagas i anspråk. 70 §. 1 mom. har ägare eller inne­ha­vare av bygg­nad som tages i anspråk sta­dig­va­rande bostad i bygg­na­den, skall på anford­ran nödigt bostadsut-​ , rymme där anvi­sas honom och hans familj. 2 mom. den som äger eller har nytt­jan­de­rätt till bygg­nad eller del av • bygg­nad, vil­ken tages i anspråk för inkvar­te­ring av utrym­mande befolk-​ bijj, ' nings­grupp, skall, om han till­hör denna grupp och öns­kar taga bostad i bygg­na­den, få nödigt bostads­ut­rymme anvi­sat åt sig i denna. det­samma skall gälla om ägan­de­rät­ten eller nytt­jan­de­rät­ten till­kom­mer någon i den utrym­man­des familj. där­est tillämp­ning av vad nu sagts skulle med­föra all­var­ligt hin­der för bygg­na­dens planen­liga använd­ning, skall bostads­ut­rymme i stäl­let anvi­sas inom annan bygg­nad i samma civil­för­svars­om­råde. ^ 71 §. '• mark­om­råde, bygg­na­der och utrym­men, så ock trans­port­me­del, vilka icke sta­dig­va­rande erfordras för civil­för­sva­rets behov, tagas i anspråk med nytt­jan­de­rätt. egen­dom, som kan anta­gas bliva för­bru­kad eller för­störd i ¬ nr 74 167 eller komma att väsent­ligt minska i värde, tages i anspråk med ägan­de­rätt. annan egen­dom tages i anspråk med nytt­jan­de­rätt, såvida icke den som ut övar för­fo­gan­de­rät­ten fin­ner lämp­ligt eller äga­ren påford­rar, att egen­do­men över­ta­ges med ägan­de­rätt. 72 §. ägare eller inne­ha­vare av egen­dom, som tagits i anspråk med nytt­jande rätt, är skyl­dig att, i den mån det påfordras, tåla eller vid­taga änd­ring eller för­flytt­ning av inred­ning eller utrust­ning, som hör till egen­do­men, samt att i övrigt tåla de åtgär­der beträf­fande egen­do­men, vilka den som utö­var för fogan­de­rät­ten fin­ner erfor­der­liga, 73 §. har egen­dom tagits i anspråk jäm­likt 68 § eller åtgärd vid­ta­gits jäm­likt 72 §, är egen­do­mens ägare eller inne­ha­vare berät­ti­gad till ersätt­ning enligt de grun­der, som äro stad­gade i fråga om rek­vi­si­tion för krigs­mak­tens behov. anspråk på ersätt­ning skall prö­vas i den ord­ning, som gäl­ler för ersätt nings­an­språk i anled­ning av sådan rek­vi­si­tion med iakt­ta­gande av att efter taxa utgå­ende ersätt­ning fast­stäl­les till belop­pet av den, som utö­var för fogan­de­rät­ten. även om egen­dom, som tages i anspråk, är avsedd att till han­da­hål­las endast vid sär­skilda till­fäl­len, må ersätt­ningen bestäm­mas en gång för alla, dock att inskränk­ning icke häri­ge­nom sker i rät­ten till er sätt­ning för skada, som ej för­ut­setts. ersätt­ning gäl­das, om egen­do­men tagits i anspråk för kom­muns räk­ning, av kom­mu­nen och eljest av sta­ten. 74 §. har någon till säker­het för ford­ran panträtt i egen­dom, som tagits i anspråk med ägan­de­rätt, äger han fram­för äga­ren rätt att utfå sin ford­ran ur ersätt­nings­be­lop­pet, även om ford­ringen ej är för­fal­len till betal­ning. det­samma skall ock gälla den, som har rätt att kvar­hålla egen­do­men till säker­het för för­fal­len ford­ran. ersätt­nings­be­lopp för egen­dom, som är utmätt, skall utgi­vas till utmät nings­man­nen, om bor­ge­nä­ren yrkar det. avser belop­pet egen­dom, som satts i kvar­stad eller under sking­rings­för­bud, skall det, om part så begär, utgi­vas till över­ex­e­ku­tor, som har att för­fara där­med på sätt är stad­gat i i86 § utsök­nings­la­gen. 75 §. i den mån det prö­vas ound­gäng­ligt för att annan civil­för­svars­upp­gift än som avses i 68 § skall kunna full­gö­ras, äger civil­för­svars­myn­dig­het, i en lig­het med vad konungen när­mare för­ord­nar därom, under civil­för­svars bered­skap taga i anspråk egen­dom, som inne­ha­ves av annan än sta­ten. här­vid skola bestäm­mel­serna i 68—74 §§ lända till efter­rät­telse i tillämp liga delar. 76 §. väg­rar eller för­sum­mar någon att behö­ri­gen eller i rätt tid till­handa hålla egen­dom, som tagits i ansprålc med för­fo­gan­de­rätt enligt denna lag, äger polis­myn­dig­het uttaga egen­do­men. kan dröjs­mål med­föra våda och är polis­myn­dig­het icke att tillgå, till­kom­mer samma rätt den som utö­vat för­fo­gan­de­rät­ten. 51—60702//. svensk för­fatt­nings­sam­ling 1960, nr 7d och 75 ¬ 168 i960 . nr *'! 9 kap. ansvars­be­stäm­mel­ser m. m. 77 §. ute­blir någon utan anmält laga för­fall från tjänst­gö­ring i civil­för­sva­retj som jäm­likt denna lag åvi­lar honom och vartill han bli­vit kal­lad i veder bör­lig, ord­ning, eller awi­ker någon olov­li­gen där­i­från, må han på. fraixi; ' ställ­ning av läns­sty­rel­sen, chef för und­sätt­nings­kår eller civil­för­svars­che fen ome­del­bart bäm­tas på egen bekost­nad genom polis­myn­dig­he­tens för sorg. det­samma skall gälla om civil­för­svars­plik­tig utan anmält laga för-{ fall under­lå­ter att efter­komma jäm­likt 18 8 utfär­dad kal­lelse till per­son­lig instäl­lelse. 78 §. är någon jäm­likt 15 § eller bestäm­melse i 6 eller 7 kap. eller före­skrift, som med­de­lats med stöd av dylik bestäm­melse, eller jäm­likt 80 § andra styc­ket skyl­dig att full­göra något och under­lå­ter han det, äger läns­sty­rel­sen före­lägga honom lämp­ligt vite. länsst^elsen må ock i sådant fall lämna erfor­der­lig handräck­ning eller ombe­sörja före­skri­ven åtgärd samt uttaga kost­na­den här­för av den för­sum­lige, i den mån han icke på grund av stad- . gande i denna lag är berät­ti­gad till ersätt­ning för kost­na­den. 79 §. 1 mom. den som under­lå­ter att lämna upp­lys­ningar i enlig­het med 15 § straf­fes med böter, högst tre­hundra kro­nor. 2 mom. med böter, högst tre­hundra kro­nor, straf­fes civil­för­svars­plik­tig, som utan laga för­fall under­lå­ter att efter­komma kal­lelse jäm­likt 18 §, även som civil­för­svars­plik­tig, som i sådant fall för sin ute­varo har laga för­fall men under­lå­ter att anmäla detta så snart ske kan, 3 mom. den som är civil­för­svars­plik­tig eller eljest inskri­ven i civil­för sva­ret och som av oakt­sam­het, som ej är ringa, under­lå­ter att efter veder bör­lig kal­lelse inställa sig till tjänst­gö­ring eller eljest olov­li­gen undan­hål­ler sig där­i­från straf­fes med dags­bö­ter. har han laga för­fall för sin ute­varo men under­lå­ter han att anmäla detta så snart ske kan, straf­fes med böter, högst tre­hundra kro­nor. har civil­för­svars­plik­tig eller den, som eljest är inskri­ven i cml­för­sva­ret, om rekom­men­de­rad för­sän­delse mot­ta­git avi, av vil­ken fram­går att för sän­del­sen avsänts av civil­för­svars­myn­dig­het, och under­lå­ter han utan laga;, för­fall att avhämta för­sän­del­sen och taga del av dess inne­håll eller väg­rar han att utkvit­tera eller mot­taga för­sän­delse från ci\dlför­svars­myn­dig­liet, då den till­han­da­hål­les honom, dömes till dags­bö­ter. ^1 mom. med dags­bö­ter straf­fes 1. den som under­lå­ter att till­han­da­hålla upp­lys­ningar eller hand­lingar enlig­het med vad som stad­gas i 47 § första styc­ket e); samt 2. den som under­lå­ter att till­han­dagå med anskaff­ning av upp­lys­ningar; eller att för­medla åläg­gan­den och andra med­de­lan­den efter vad som stad­gas i 52 §. 80 §. den som under­lå­ter att i för­väg inn­hämta läns­sty­rel­sens god­kän­nande i ' fall, då så skall ske enligt 33 §, straf­fes med dag.sbö­ter. det ålig­ger den vil­ken gjort sig skyl­dig till under­lå­ten­het, som avses i' första styc­ket, att i enlig­het med läns­sty­rel­sens anvis­ningar ändra vad som ¬ . . nr 74 169 redan utförts. samma skyl­dig­het åvi­lar den som åsi­do­satt före­skrift, vil­ken med­de­lats av läns­sty­rel­sen vid pröv­ning enligt 33 §. 81 §. med dags­bö­ter eller fäng­else eller, om omstän­dig­he­terna äro syn­ner­li­gen för­svå­rande och brot­tet begåtts under högsta civil­för­svars­be­red­skap, med straffar­bete i högst två år straf­fes 1. den som är civil­för­svars­plik­tig eller eljest inskri­ven i civil­för­sva­ret och som, i avsikt att undan­draga sig sina skyl­dig­be­ter, under­lå­ter att efter veder­bör­lig kal­lelse inställa sig till tjänst­gö­ring i civil­för­sva­ret eller eljest olov­li­gen undan­hål­ler sig där­i­från; 2. den som under tjänst­gö­ring i civil­för­sva­ret väg­rar att åtlyda vad ve der­bö­rande befäl under tjäns­ten befallt honom rörande denna eller som eljest under tjänst­gö­ring i civil­för­sva­ret upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­bet, som ej är ringa, åsi­do­sät­ter vad som ålig­ger honom enligt reg­le­men­ten, in struk­tio­ner eller andra all­männa bestäm­mel­ser eller sär­skilda före­skrif­ter; 3. den som upp­såt­li­gen läm­nar orik­tig upp­gift om för­hål­lande, varom han enligt 15 § eller 47 § första styc­ket e) är plik­tig att lämna upp­lys­ning; 4. den som i strid mot före­skrif­ten i 19 § eller sär­skilt med­de­lat bort- flytt­nings­för­bud läm­nar sin vis­tel­se­ort ävensom den som över­trä­der sär skilt med­de­lat inflytt­nings­för­bud; 5. den som uppen­bart van­vår­dar mate­riel, utrust­ning eller annan egen dom, som han mot­ta­git av civil­för­svars­myn­dig­bet för för­va­ring; 6. den som utan skä­lig anled­ning väg­rar att låta civil­för­svars­myn­dig­bet besik­tiga anlägg­ning eller bygg­nad efter vad i 65 § sägs; 7. den som ^dd för­frå­gan jäm­likt 66 § väg­rar att lämna upp­lys­ning eller som vid sådan för­frå­gan eller i sam­band med under­sök­ning eller gransk ning som avses i nämnda para­graf söker vil­se­leda myn­dig­het rörande för hål­lande, som avses i samma para­grafs första stycke; 8. den som med vet­skap om att civil­för­svars­myn­dig­bet jäm­likt 8 kap. beslu­tat taga i anspråk egen­dom, som inne­ba­ves av honom, väg­rar eller för­sum­mar att bebö­ri­gen eller i rätt tid till­ban­da­bålla myn­dig­be­ten egen domen eller genom att avbända sig egen­do­men eller på annat sätt omöj lig­gör egen­do­mens tagande i anspråk; samt 9. den som eljest åsi­do­sät­ter före­skrift eller före­läg­gande, som med­de­lats med stöd av denna lag eller av konungen med­de­lade tillämp­nings­be­stäm mel­ser till lagen och ej avser ålig­gande, för vars full­gö­rande vite kan före läg­gas enligt 78 §. har någon över­ty­gats om gär­ning, som enligt denna para­graf är belagd med straff, må rät­ten, i den mån det fin­nes skä­ligt, för­klara egen­dom, som undan­hål­lits genom gär­ningen, för­ver­kad till kro­nan eller, om egen domen ej kan till­rättaskaf­fas, för­plikta honom att utgiva ersätt­ning till kro nan för egen­do­mens värde. 82 §. vad som inhäm­tats genom sådan upp­lys­ning eller sådant till­han­da­hål lande av hand­lingar som avses i 47 § första styc­ket e), vid besikt­ning jäm likt 65 § eller vid sådan för­frå­gan, under­sök­ning eller gransk­ning som avses i 66 § må ej yppas i aödare m ån än som erfordras för vin­nande av det av sedda syf­tet. bry­ter någon häre­mot, straf­fes med dags­bö­ter eller fäng­else. för­se­else som i första styc­ket sägs må åta­las av all­män åkla­gare endast efter angi­velse av mål­sä­gan­den. 83 §. över civil­för­svars­c­befs beslut i ärende, som avses i denna lag, må besvär anfö­ras hos läns­sty­rel­sen. ¬ 170 i960 . nr i ' •i;'- beslut, som enligt denna lag med­de­lats av läns­sty­relse eller civil­förs sty­rel­sen, må över­kla­gas hos konungen. talan må icke föras mot beslut, som med­de­lats enligt 19, 34, 35, eller 58 §. under högsta civil­för­svars­be­red­skap så ock eljest när sär­skilda skäl ärq där­till må myn­dig­het, som med­de­lat beslut enligt denna lag, för­ordna a beslu­tet ome­del­bart skall lända till efter­rät­telse. 84 §. vad i denna lag stad­gas äger icke tillämp­ning, i den mån mot­sva­rande' för­hål­lan­den regle­ras i lagen om sär­skilda skydds­åt­gär­der för vissa kraft anlägg­ningar. om för­hål­lan­den, som avses i denna lag, äger konungen med­dela sär skilda före­skrif­ter, såvitt angår anlägg­ningar eller bygg­na­der som äro av sedda för krigs­mak­tens behov, kom­mu­ni­ka­tions­verk eller andra verk, före tag eller inrätt­ningar av större omfatt­ning eller sär­skild beskaf­fen­het samt far­tyg. 85 §. konungen äger med­dela när­mare bestäm­mel­ser rörande tillämp­ningen av denna lag. (si denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1960, då civil­för­svars­la­gen den 15 juli 1944 (nr 536) skall, med de undan­tag som angi­vas nedan, upp­höra att g^la. 1. före­kom­mer i lag eller för­fatt­ning hän­vis­ning till lag­rum, som ersatts genom bestäm­melse i denna lag, skall den bestäm­mel­sen i stäl­let tilläm­pas. vad om luft­skydds­chef är stad­gat skall gälla om civil­för­svars­chef. 2. intill dess nya orga­ni­sa­tions­pla­ner upp­rät­tats skola vid denna lags , ikraft­trä­dande gäl­lande orga­ni­sa­tions­pla­ner lända till efter­rät­telse. beslut, 'r' för­ord­nande eller före­skrift, som med­de­lats med stöd av sådant stad­gande i äldre lagen, vil­ket ersatts genom bestäm­melse i nya lagen, skall alltjämt gälla, intill dess annorlunda för­ord­nas. 3. vad i 40—43 och 66—68 §§ i 1944 års civil­för­svars­lag stad­gas i avseen de å undan­för­sel och för­stö­ring skall jämte till nämnda para­gra­fer anslu tande bestäm­mel­ser i 9 kap. av samma lag alltjämt gälla, intill dess annor lunda för­ord­nas. härvnd skall vad i 66 och 68 §•§ sä gs om civil­för­svars­myn dig­het i stäl­let gälla den myn­dig­het, som konungen bestäm­mer. ^ 4. har kom­mun till­satt sär­skild civil­för­svars­nämnd enligt äldre lagen skall val av sådan nämnd enligt nya lagen i annan kom­mun än stocl­chol första gången äga rum under år 1963. tjänst­gö­rings­ti­den för enligt äldr bestäm­mel­ser valda leda­mö­ter och sup­ple­an­ter i sär­skild civil­förs var snämn skall i stock­holm upp­höra med utgången av år 1960 och i annan komm med utgången av år 1963. ^ 5. har före denna lags ikraft­trä­dande för anlägg­ning eller bygg­nad i rät­lats enskilt skydds­rum, som bli­vit i veder­bör­lig ord­ning god­känt, må e'' med mindre sär­skilda skäl äro där­till, anlägg­ning­ens eller bygg­na­dens äg re åläg­gas att inrätta nytt skydds­rum eller att utöka eller för­ändra god­kända skydds­rum­met; dock skall han vara skyl­dig att utrusta sky rum­met med brand-​ och sjuk­vårds­ma­te­riel enligt vad som stad­gas i 53 vad nu sagts skall även gälla enskilt skydds­rum, för vil­ket före lage ikraft­trä­dande bygg­nads­lov före­lig­ger. 6. beträf­fande fas­tig­hets­ägar­bi­drag, som fast­ställts jäm­likt 59 b § i 194| års civil­för­svars­lag, må konungen, om med hän­syn till före­lig­gande om stän­dig­he­ter så prö­vas skä­ligt, på fram­ställ­ning av fas­tig­hets­ä­ga­ren efter skänka bidra­get eller, i den mån det redan erlagts, för­ordna om dess åte löl­trr, vi ¬ - • -• • — 74 ocli 75 171 betal­ning. vid beslut om efter­skän­kande eller åter­be­tal­ning äger konung en fästa vill­kor. fram­ställ­ning, som avses i före­gå­ende stycke, skall ingi­vas av fas­tig­hets äga­ren till den kom­mun, där fas­tig­he­ten är belä­gen, före den 1 juli 1961 och skall, åtföljd av kom­mu­nens ytt­rande, av kom­mu­nen under­stäl­las konung­ens pröv­ning. berät­ti­gas fas­tig­hets­ä­ga­ren att återfå erlagt bidrags belopp, skall detta utbe­ta­las av kom­mu­nen med rätt för denna att av stats medel återfå två tred­je­de­lar av det utbe­talda belop­pet. konungen äger med­dela när­mare bestäm­mel­ser för tillämp­ningen av vad som stad­gas under denna punkt. det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera \dsso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill bel<räfta låtit. stocl­di­olms slott den 22 april 1960. gustaf adolf (l. s.) (inri­kes­de­par­te­men­tet) rune b. johans­son ¬