Lag (2012:332) om vissa för­svars­makt­san­ställ­ningar

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   I denna lag finns sär­skilda bestäm­mel­ser om arbets­ta­gare som är anställda som grupp­be­fäl, sol­da­ter och sjö­män i För­svars­mak­ten.

2 §   Ett avtal som inne­bär att arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter enligt denna lag upp­hävs eller inskränks är ogil­tigt i den delen. Det gäl­ler dock inte kol­lek­tivav­tal som avses i 3 §.

3 §   Genom ett kol­lek­tivav­tal som har slu­tits eller god­känts av en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion får avvi­kel­ser göras från 18-21, 23, 24, 26 och 51 §§. Det är också tillå­tet att genom ett sådant kol­lek­tivav­tal göra avvi­kel­ser från
   1. 9-12 §§, så länge avta­let inte inne­bär att den längsta tillåtna anställ­nings­ti­den enligt 9 § över­skrids och, när det gäl­ler 12 § första styc­ket, även under för­ut­sätt­ning att avta­let respek­te­rar det över­gri­pande skydd för arbets­ta­gare som avses i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tyd­liga och för­ut­säg­bara arbets­vill­kor i Euro­pe­iska uni­o­nen, i den ursprung­liga lydel­sen,
   2. 13 §, när det gäl­ler den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nens rät­tig­he­ter, och
   3. 14 §, under för­ut­sätt­ning att avta­let inte inne­bär att mindre för­mån­liga reg­ler ska tilläm­pas för arbets­ta­garna än vad som föl­jer av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2019/1152, i den ursprung­liga lydel­sen.

Sådana avvi­kande bestäm­mel­ser som beslu­tas genom kol­lek­tivav­tal enligt första styc­ket får tilläm­pas även på arbets­ta­gare som inte är med­lem­mar av den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen men som sys­sel­sätts i sådant arbete som avses med avta­let. Lag (2022:452).

För­hål­lan­det till lagen om anställ­nings­skydd

4 §   För arbets­ta­gare som är anställda enligt denna lag gäl­ler inte föl­jande bestäm­mel­ser i lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd: 4, 5-6 och 6 c §§, 6 d § första styc­ket, 11, 15-17, 28, 30 a, 31, 33 d och 36 §§, 38 § första styc­ket andra meningen, 40 § andra styc­ket och 41 § första styc­ket tredje meningen. Lag (2019:1307).

För­hål­lan­det till semester­la­gen

5 §   För arbets­ta­gare som är anställda enligt denna lag gäl­ler semester­la­gen (1977:480), om inte annat föl­jer av 41-47 §§ eller av lagen (2010:449) om För­svars­mak­tens per­so­nal vid inter­na­tio­nella mili­tära insat­ser.

Defi­ni­tio­ner

6 §   I denna lag avses med
   1. grupp­be­fäl, sol­dat och sjö­man: en arbets­ta­gare med tids­be­grän­sad mili­tär anställ­ning som inte är yrkes-​ eller reser­vof­fi­ce­rare,
   2. kon­ti­nu­er­ligt tjänst­gö­rande: en arbets­ta­gare som under anställ­nings­ti­den tjänst­gör sam­man­häng­ande i För­svars­mak­ten som grupp­be­fäl, sol­dat eller sjö­man,
   3. tid­vis tjänst­gö­rande: en arbets­ta­gare som under anställ­nings­ti­den tjänst­gör peri­od­vis i För­svars­mak­ten som grupp­be­fäl, sol­dat eller sjö­man,
   4. civil anställ­ning: en anställ­ning hos annan arbets­gi­vare än För­svars­mak­ten,
   5. civil arbets­gi­vare: en annan arbets­gi­vare än För­svars­mak­ten som har en anställd som tjänst­gör kon­ti­nu­er­ligt eller tid­vis i För­svars­mak­ten,
   6. tjänst­gö­ring: utbild­ning, övning, bered­skap och insats samt där­till kopp­lad verk­sam­het,
   7. inter­na­tio­nell mili­tär insats: verk­sam­het som För­svars­mak­ten bedri­ver i ett insats­om­råde utom­lands i syfte att
      a) avvärja risk för en väp­nad kon­flikt,
      b) hejda en pågående väp­nad kon­flikt,
      c) över­vaka över­ens­kom­mel­ser om fred och vapen­stil­le­stånd,
eller
      d) skapa för­ut­sätt­ningar för var­ak­tig fred och säker­het genom huma­ni­tärt arbete i sam­band med en väp­nad kon­flikt.

Anställ­nings­av­tal

7 §   Grupp­be­fäl, sol­da­ter och sjö­män i För­svars­mak­ten ska vara tids­be­grän­sat anställda och får inte anstäl­las med stöd av någon annan lag än denna.

Anställ­nings­av­tal ska ingås för kon­ti­nu­er­lig tjänst­gö­ring eller tid­vis tjänst­gö­ring.

8 §   Den som är anställd som tid­vis tjänst­gö­rande i För­svars­mak­ten får sam­ti­digt inneha en annan anställ­ning hos en sådan arbets­gi­vare som avses i 1 § lagen (1994:260) om offent­lig anställ­ning.

9 §   Ett anställ­nings­av­tal ska omfatta minst sex år och högst åtta år. Den totala anställ­nings­ti­den får uppgå till högst sex­ton år, varav högst tolv år som kon­ti­nu­er­ligt tjänst­gö­rande. Om en anställ­nings­tid på minst sex år skulle inne­bära att tids­grän­sen för den totala anställ­nings­ti­den över­skrids, ska avta­let omfatta den tid som åter­står av den tillåtna totala anställ­nings­ti­den.

Första styc­ket hind­rar inte avtal som omfat­tar kor­tare tid än sex år i de fall som anges i 10, 11 eller 12 §.

10 §   Ett anställ­nings­av­tal får ingås för vika­riat som kon­ti­nu­er­ligt tjänst­gö­rande grupp­be­fäl, sol­dat eller sjö­man.

Om en arbets­ta­gare under en femårs­pe­riod har varit anställd hos För­svars­mak­ten som vika­rie i sam­man­lagt mer än två år, över­går vika­ri­a­tet till ett anställ­nings­av­tal för kon­ti­nu­er­lig tjänst­gö­ring. Anställ­ningen gäl­ler då för ytter­li­gare sex år.
Om en anställ­nings­tid på sex år skulle inne­bära att tids­grän­sen enligt 9 § för den totala anställ­nings­ti­den över­skrids, ska avta­let omfatta den tid som åter­står av den tillåtna totala anställ­nings­ti­den.

11 §   Ett anställ­nings­av­tal för kon­ti­nu­er­lig tjänst­gö­ring får ingås även för tjänst­gö­ring i en viss inter­na­tio­nell mili­tär insats för en arbets­ta­gare som har en sådan spe­ci­a­list­kom­pe­tens som behövs i den aktu­ella insat­sen.

12 §   En kon­ti­nu­er­lig eller tid­vis anställ­ning enligt 9 § första styc­ket får inle­das med en tids­be­grän­sad pro­vanställ­ning, om prö­vo­ti­den är högst sex måna­der. Om ett anställ­nings­av­tal ska ingås för samma befatt­ning och arbets­upp­gif­ter som arbets­ta­ga­ren har haft tidi­gare, får inte det nya anställ­nings­för­hål­lan­det inle­das med en pro­vanställ­ning.

Vill inte För­svars­mak­ten eller arbets­ta­ga­ren att anställ­ningen ska fort­sätta efter det att prö­vo­ti­den har löpt ut, ska besked om detta läm­nas till mot­par­ten senast vid prö­vo­ti­dens utgång. Om det inte läm­nas ett sådant besked, över­går pro­vanställ­ningen till en kon­ti­nu­er­lig eller tid­vis anställ­ning i enlig­het med vad som har avta­lats när anställ­nings­av­ta­let ingicks.

Om inte något annat har avta­lats, får en pro­vanställ­ning avbry­tas före prö­vo­ti­dens utgång. Lag (2022:452).

13 §   För­svars­mak­ten ska under­rätta arbets­ta­ga­ren minst två vec­kor i för­väg om en pro­vanställ­ning ska avbry­tas i för­tid eller avslu­tas utan att övergå i en anställ­ning enligt 9 §. Är arbets­ta­ga­ren fack­ligt orga­ni­se­rad, ska För­svars­mak­ten sam­ti­digt med under­rät­tel­sen varsla den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som arbets­ta­ga­ren till­hör.

Arbets­ta­ga­ren och den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen har rätt till över­lägg­ning med För­svars­mak­ten om beske­det.

14 §   För­svars­mak­ten ska lämna skrift­lig infor­ma­tion till arbets­ta­ga­ren om alla vill­kor som är av väsent­lig bety­delse för anställ­nings­för­hål­lan­det.

Infor­ma­tio­nen ska inne­hålla åtminstone föl­jande upp­gif­ter:
   1. arbets­gi­va­rens och arbets­ta­ga­rens namn och adress, anställ­ning­ens till­trä­des­dag samt arbets­plats eller, om det inte finns någon fast eller huvud­sak­lig arbets­plats, upp­gift om att arbe­tet ska utfö­ras på olika plat­ser,
   2. en kort spe­ci­fi­ce­ring eller beskriv­ning av arbets­ta­ga­rens arbets­upp­gif­ter och yrkes­be­näm­ning eller tjäns­te­ti­tel,
   3. vil­ken form av tids­be­grän­sad anställ­ning som anställ­ningen avser och om den inleds med en tids­be­grän­sad pro­vanställ­ning,
   4. anställ­ning­ens slut­dag,
   5. upp­säg­nings­ti­der för anställ­ningen,
   6. prö­vo­ti­dens längd vid pro­vanställ­ning och even­tu­ella vill­kor för pro­vanställ­ningen,
   7. begyn­nel­se­lön och andra löne­för­må­ner, som ska anges sepa­rat, och hur ofta och på vil­ket sätt lönen ska beta­las ut,
   8. läng­den på arbets­ta­ga­rens nor­mala arbets­dag eller arbets­vecka eller, om detta inte går att fast­ställa på grund av hur arbets­gi­va­ren för­läg­ger arbets­ti­den, upp­gift om anställ­ning­ens arbets­tidsmått på annat sätt,
   9. vad som ska gälla för övertids-​ eller mer­tids­ar­bete och ersätt­ning för sådant arbete, i före­kom­mande fall,
   10. minsta tids­frist för besked om den ordi­na­rie arbets­ti­dens och jour­ti­dens för­lägg­ning samt i före­kom­mande fall
      a) att för­lägg­ningen kom­mer att vari­era mel­lan olika klock­slag och dagar,
      b) reg­ler för skift­byte,
   11. upp­gift om rätt till utbild­ning som till­han­da­hålls av arbets­gi­va­ren, i före­kom­mande fall,
   12. läng­den på arbets­ta­ga­rens betalda semes­ter,
   13. de bestäm­mel­ser som arbets­gi­va­ren och arbets­ta­ga­ren ska följa när någon av dem vill avsluta anställ­nings­för­hål­lan­det,
   14. att arbets­gi­var­av­gif­ter beta­las till sta­ten samt upp­gift om det skydd för social trygg­het som till­han­da­hålls av arbets­gi­va­ren, och
   15. tillämp­ligt kol­lek­tivav­tal, om sådant finns.

Infor­ma­tion enligt första styc­ket och andra styc­ket 1-10 ska läm­nas så snart som möj­ligt, dock senast den sjunde kalen­der­da­gen efter det att arbets­ta­ga­ren har bör­jat arbeta. Infor­ma­tion enligt andra styc­ket 11-15 ska läm­nas senast en månad efter det att arbets­ta­ga­ren har bör­jat arbeta. Om arbets­ta­ga­ren sänds utom­lands för att arbeta längre än fyra på varandra föl­jande vec­kor, ska infor­ma­tio­nen läm­nas före avre­san.

Vissa upp­gif­ter får, om det är lämp­ligt, läm­nas i form av hän­vis­ningar till lagar, andra för­fatt­ningar eller kol­lek­tivav­tal som regle­rar dessa frå­gor. Det gäl­ler upp­gif­terna i
   1. andra styc­ket 8 i fråga om upp­gif­ter om längd på en nor­mal arbets­dag eller arbets­vecka, och
   2. andra styc­ket 5-7, 9, 10 b och 11-14.
Lag (2022:452).

15 §   För­svars­mak­ten ska i den utsträck­ning det är möj­ligt hålla en tid­vis tjänst­gö­rande arbets­ta­gare infor­me­rad om pla­ne­rad tjänst­gö­ring.

Senast tre måna­der före tjänst­gö­ring ska För­svars­mak­ten infor­mera arbets­ta­ga­ren om tid­punk­ten för tjänst­gö­ring­ens bör­jan, tjänst­gö­ring­ens omfatt­ning och var den ska ske.
Infor­ma­tio­nen får läm­nas senare om det finns sär­skilda skäl för det.

16 §   En anställ­ning upp­hör utan före­gå­ende upp­säg­ning vid anställ­nings­ti­dens utgång, om inte annat föl­jer av 10 § andra styc­ket.

En sådan anställ­ning som avses i 9, 10 eller 11 § får sägas upp av För­svars­mak­ten eller arbets­ta­ga­ren före anställ­nings­ti­dens utgång.

17 §   En arbets­ta­gare får med ome­del­bar ver­kan lämna sin anställ­ning, om För­svars­mak­ten väsent­ligt åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter mot arbets­ta­ga­ren.

I de fall som avses i 18 § lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd kan För­svars­mak­ten genom avske­dande avbryta anställ­ningen med ome­del­bar ver­kan.

18 §   För­svars­mak­ten får inte för­korta en tid­vis tjänst­gö­rande arbets­ta­ga­res tjänst­gö­rings­pe­riod av skäl som hän­för sig till arbets­ta­ga­ren per­son­li­gen, om det inte finns sak­lig grund för upp­säg­ning av per­son­liga skäl eller grund för avske­dande enligt lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd.

19 §   Om För­svars­mak­ten för­kor­tar en tid­vis tjänst­gö­rande arbets­ta­ga­res tjänst­gö­rings­pe­riod av andra skäl än vad som anges i 18 §, ska För­svars­mak­ten utge lön och andra anställ­nings­för­må­ner till arbets­ta­ga­ren under en månad från avbrot­tet.

Detta gäl­ler dock inte för tid då arbets­ta­ga­ren kan avbryta ledig­he­ten hos sin civila arbets­gi­vare.

Upp­säg­nings­tid

20 §   För både För­svars­mak­ten och arbets­ta­ga­ren gäl­ler en minsta upp­säg­nings­tid på tre måna­der. För­svars­mak­ten får bevilja arbets­ta­ga­ren kor­tare upp­säg­nings­tid.

Arbets­ta­ga­ren har rätt till en upp­säg­nings­tid på
   - fyra måna­der, om den sam­man­lagda anställ­nings­ti­den är minst sex år men kor­tare än åtta år,
   - fem måna­der, om den sam­man­lagda anställ­nings­ti­den är minst åtta år men kor­tare än tio år, och
   - sex måna­der, om den sam­man­lagda anställ­nings­ti­den är minst tio år.

21 §   Om en arbets­ta­gare som är för­äld­ra­le­dig enligt 4 eller 5 § för­äld­ra­le­dig­hets­la­gen (1995:584) eller helt ledig enligt 9 § samma lag sägs upp på grund av arbets­brist, bör­jar upp­säg­nings­ti­den löpa
   - när arbets­ta­ga­ren helt eller del­vis åter­upp­tar arbe­tet, eller
   - när arbets­ta­ga­ren skulle ha åter­upp­ta­git sitt arbete enligt den anmä­lan om för­äld­ra­le­dig­het som gäl­ler när upp­säg­ningen sker.

Upp­säg­nings­ti­den upp­hör dock senast vid den tid­punkt då det tids­be­grän­sade anställ­nings­av­ta­let skulle ha upp­hört att gälla.

Före­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning

22 §   Vid tillämp­ningen av 25 § första styc­ket lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd ska med arbets­ta­gare som anställts för begrän­sad tid enligt 5 § den lagen avses arbets­ta­gare som anställts enligt 9-11 §§ denna lag.

Vid tillämp­ningen av 25 § andra styc­ket lagen om anställ­nings­skydd ska med besked som avses i 15 § första styc­ket den lagen avses besked enligt 23 § denna lag.

Vid tillämp­ningen av 27 § första styc­ket lagen om anställ­nings­skydd ska med besked som avses i 16 § andra styc­ket den lagen avses besked enligt 24 § andra styc­ket denna lag.

Vid tillämp­ningen av 3 § andra styc­ket lagen om anställ­nings­skydd ska med besked enligt 15 § den lagen avses besked enligt 23 § denna lag.

Besked om att anställ­ningen inte kom­mer att fort­sätta

23 §   En arbets­ta­gare som är anställd enligt 9 eller 10 § och som inte kom­mer att få fort­satt anställ­ning när anställ­ningen upp­hör, ska få besked av För­svars­mak­ten om detta minst en månad före anställ­nings­ti­dens utgång. Detta gäl­ler dock endast om arbets­ta­ga­ren har varit anställd hos För­svars­mak­ten mer än tolv måna­der under de senaste tre åren när anställ­ningen upp­hör. Är anställ­nings­ti­den så kort att ett besked inte kan läm­nas en månad i för­väg, ska beske­det i stäl­let läm­nas när anställ­ningen bör­jar.

24 §   Ett besked enligt 23 § ska vara skrift­ligt.

I beske­det ska det anges om arbets­ta­ga­ren har före­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning eller inte. Om arbets­ta­ga­ren har före­trä­des­rätt och det krävs anmä­lan för att före­trä­des­rät­ten ska kunna göras gäl­lande, ska även detta anges.

Beske­det ska läm­nas till arbets­ta­ga­ren per­son­li­gen. Är det inte skä­ligt att kräva detta, får beske­det i stäl­let sän­das i ett rekom­men­de­rat brev till arbets­ta­ga­rens senast kända adress.

25 §   En arbets­ta­gare som har fått ett besked enligt 23 § har rätt till skä­lig ledig­het från anställ­ningen med bibe­hållna anställ­nings­för­må­ner för att besöka Arbets­för­med­lingen eller på annat sätt söka arbete.

26 §   Ger För­svars­mak­ten en arbets­ta­gare ett besked enligt 23 § om att en anställ­ning ska upp­höra, ska sam­ti­digt den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som arbets­ta­ga­ren till­hör varslas.

Arbets­ta­ga­ren och den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen har rätt till över­lägg­ning med För­svars­mak­ten om beske­det.

Infor­ma­tions­skyl­dig­het för tid­vis tjänst­gö­rande

27 §   En arbets­ta­gare ska infor­mera sin civila arbets­gi­vare om anställ­ningen i För­svars­mak­ten. Infor­ma­tio­nen ska läm­nas när anställ­nings­av­ta­let ingås med en civil arbets­gi­vare eller i sam­band med att arbets­ta­ga­ren tar anställ­ning i För­svars­mak­ten.

Arbets­ta­ga­ren är skyl­dig att hålla sin civila arbets­gi­vare infor­me­rad om pla­ne­rad tjänst­gö­ring i För­svars­mak­ten i den mån den påver­kar arbets­ta­ga­rens rätt till ledig­het från sin civila anställ­ning.

Rätt till ledig­het från civil anställ­ning

28 §   En arbets­ta­gare har rätt till hel ledig­het från sin civila anställ­ning under högst sex måna­der för att pröva en anställ­ning som kon­ti­nu­er­ligt eller tid­vis tjänst­gö­rande i För­svars­mak­ten.

Rätt till ledig­het enligt första styc­ket gäl­ler endast en period hos samma arbets­gi­vare.

En arbets­ta­gare har rätt till hel ledig­het från sin civila anställ­ning för tjänst­gö­ring enligt 11 §.

29 §   En för­ut­sätt­ning för rätt till ledig­het enligt 28 § första styc­ket är att arbets­ta­ga­ren vid ledig­he­tens bör­jan har varit anställd hos sin civila arbets­gi­vare de senaste sex måna­derna eller sam­man­lagt minst tolv måna­der de senaste två åren.

Vid beräk­ningen av anställ­nings­tid enligt första styc­ket tilläm­pas 3 § första styc­ket lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd.

30 §   En arbets­ta­gare har rätt till hel ledig­het från sin civila anställ­ning för tid­vis tjänst­gö­ring i För­svars­mak­ten enligt denna lag.

Ledig­het enligt första styc­ket får omfatta högst tolv måna­der i en följd. Före­gås tjänst­gö­ringen av pro­vanställ­ning enligt 28 § första styc­ket får ledig­he­ten omfatta högst arton måna­der i en följd.

En arbets­ta­gare har rätt till ledig­het utö­ver det som föl­jer av andra styc­ket om För­svars­mak­ten anser att det finns syn­ner­liga skäl.

31 §   En för­ut­sätt­ning för rätt till ledig­het i mer än sex måna­der enligt 30 § är att arbets­ta­ga­ren inte har tjänst­gjort i För­svars­mak­ten, i annan anställ­ning än pro­vanställ­ning, de senaste tolv måna­derna.

Anmä­lan om ledig­het

32 §   En arbets­ta­gare som vill utnyttja sin rätt till ledig­het för att tjänst­göra i För­svars­mak­ten ska anmäla detta till sin civila arbets­gi­vare senast två måna­der före ledig­he­tens bör­jan. Om detta inte kan ske ska anmä­lan göras så snart som möj­ligt. I anmä­lan ska arbets­ta­ga­ren ange när ledig­he­ten ska påbör­jas och hur länge ledig­he­ten är pla­ne­rad att pågå.

Om ledig­hets­pe­ri­o­den behö­ver för­längas ska arbets­ta­ga­ren anmäla detta till sin civila arbets­gi­vare så snart som möj­ligt. Om arbets­ta­ga­ren på grund av tjänst­gö­ringen i För­svars­mak­ten är för­hind­rad att kon­takta den civila arbets­gi­va­ren, ska För­svars­mak­ten göra en sådan anmä­lan för arbets­ta­ga­rens räk­ning.

33 §   En civil arbets­gi­vare får skjuta upp anmäld ledig­het högst tre måna­der från det att arbets­ta­ga­ren anmält ledig­he­ten, när ledig­he­ten gäl­ler
   1. pro­vanställ­ning enligt denna lag, eller
   2. den första tjänst­gö­rings­pe­ri­o­den för tid­vis tjänst­gö­ring om denna inte inleds med en pro­vanställ­ning.

En civil arbets­gi­vare som beslu­tar att skjuta upp ledig­he­ten ska genast under­rätta arbets­ta­ga­ren.

Åter­gång i arbete

34 §   En arbets­ta­gare får avbryta sin påbör­jade ledig­het och åter­uppta sitt arbete hos sin civila arbets­gi­vare i samma omfatt­ning som före ledig­he­ten.

En arbets­ta­gare som vill utnyttja sin rätt att åter­uppta sitt arbete, ska sna­rast möj­ligt under­rätta sin civila arbets­gi­vare om detta.

Om ledig­he­ten varit pla­ne­rad att pågå en månad eller mer, får den civila arbets­gi­va­ren sena­re­lägga åter­gången högst en månad efter det att arbets­gi­va­ren tagit emot under­rät­tel­sen.
Arbets­ta­ga­ren har all­tid rätt att åter­uppta sitt arbete vid den tid­punkt då ledig­he­ten skulle ha upp­hört.

Skydd för den civila anställ­ningen

35 §   Om en arbets­ta­gare begär eller tar i anspråk sin rätt till ledig­het enligt denna lag och på grund av detta sägs upp eller avske­das från sin civila anställ­ning, ska upp­säg­ningen eller avske­dan­det ogil­tig­för­kla­ras, om arbets­ta­ga­ren begär det.

36 §   En arbets­ta­gare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledig­het enligt denna lag är inte på grund av denna begä­ran eller ledig­het skyl­dig att hos sin civila arbets­gi­vare godta
   1. några andra mins­kade anställ­nings­för­må­ner eller för­säm­rade arbets­vill­kor än sådana som är en nöd­vän­dig följd av ledig­he­ten, eller
   2. någon annan ompla­ce­ring än en sådan som kan ske inom ramen för anställ­nings­av­ta­let och som är en nöd­vän­dig följd av ledig­he­ten.

37 §   När den som är anställd som tid­vis tjänst­gö­rande i För­svars­mak­ten gör en för­frå­gan om eller söker arbete hos en civil arbets­gi­vare, får arbets­gi­va­ren inte behandla per­so­nen sämre än vad som skulle ha varit fal­let utan anställ­ningen hos För­svars­mak­ten.

Åter­hämt­nings­tid

38 §   En arbets­ta­gare har rätt till åter­hämt­nings­tid mel­lan inter­na­tio­nella mili­tära insat­ser. Under denna tid ska arbets­ta­ga­ren inte tjänst­göra i en inter­na­tio­nell mili­tär insats.

39 §   Tid för åter­hämt­ning ska, för en arbets­ta­gare som är anställd som kon­ti­nu­er­ligt tjänst­gö­rande, bestäm­mas med hän­syn till vad som behövs i det enskilda fal­let.

Innan arbets­ta­ga­ren sänds på en ny inter­na­tio­nell mili­tär insats, ska För­svars­mak­ten bedöma om tiden för åter­hämt­ning varit till­räck­lig. En arbets­ta­gare som inte fått till­räck­lig åter­hämt­nings­tid ska inte tjänst­göra i en inter­na­tio­nell mili­tär insats.

40 §   Tid för åter­hämt­ning ska, för en arbets­ta­gare som är anställd som tid­vis tjänst­gö­rande, omfatta minst tolv måna­der.

Sker tjänst­gö­ring i För­svars­mak­ten under sådan tid får den inte över­stiga sex måna­der i följd.

Semes­ter för tid­vis tjänst­gö­rande arbets­ta­gare

Semes­ter hos den civila arbets­gi­va­ren

41 §   Semes­ter som en tid­vis tjänst­gö­rande arbets­ta­gare har tjä­nat in hos För­svars­mak­ten ska läg­gas ut under den civila anställ­ningen, i den utsträck­ning som För­svars­mak­ten inte redan har lagt ut semestern för arbets­ta­ga­ren. En civil arbets­gi­vare ska lägga ut sådan kvar­va­rande semes­ter på samma sätt som om den hade tjä­nats in i den civila anställ­ningen. Av de semester­da­gar som läggs ut under ett visst semesterår ska de dagar med semester­lön som har tjä­nats in hos För­svars­mak­ten läg­gas ut först.

42 §   Den civila arbets­gi­va­ren ska under­rätta För­svars­mak­ten när semes­ter som har tjä­nats in hos För­svars­mak­ten läggs ut.

43 §   Vid beräk­ningen av semester­da­gar enligt 18 § semester­la­gen (1977:480) ska den civila arbets­gi­va­ren ta hän­syn även till semester­da­gar som har tjä­nats in hos För­svars­mak­ten.

Semes­ter hos För­svars­mak­ten

44 §   Den semes­ter som en tid­vis tjänst­gö­rande arbets­ta­gare har tjä­nat in i sin civila anställ­ning ska läg­gas ut hos För­svars­mak­ten, i den utsträck­ning som den civila arbets­gi­va­ren inte redan har lagt ut semestern för arbets­ta­ga­ren. Detta gäl­ler dock inte när det arbete som utförs hos För­svars­mak­ten med hän­syn till för­hål­lan­dena är så spe­ci­ellt för verk­sam­he­ten att skyl­dig­het att lägga ut semes­ter inte föl­jer av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2003/88/EG av den 4 novem­ber 2003 om arbets­ti­dens för­lägg­ning i vissa avse­en­den.

Kvar­va­rande semes­ter enligt första styc­ket ska läg­gas ut på samma sätt som om den hade tjä­nats in hos För­svars­mak­ten. Av de semester­da­gar som läggs ut under ett visst semesterår ska de dagar med semester­lön som har tjä­nats in hos För­svars­mak­ten läg­gas ut först.

45 §   För­svars­mak­ten ska under­rätta den civila arbets­gi­va­ren om när den semes­ter som har tjä­nats in hos den civila arbets­gi­va­ren läggs ut.

Övriga bestäm­mel­ser om semes­ter

46 §   För­svars­mak­ten ska under­rätta den civila arbets­gi­va­ren om hur många semester­da­gar med semester­lön som har tjä­nats in under tjänst­gö­ringen hos För­svars­mak­ten och hur många av dessa dagar som har lagts ut under semesterå­ret. För­svars­mak­ten ska också under­rätta den civila arbets­gi­va­ren om hur många semester­da­gar utan semester­lön som har lagts ut.
Under­rät­tel­sen ska läm­nas när tjänst­gö­rings­pe­ri­o­den hos För­svars­mak­ten avslu­tas.

47 §   Den civila arbets­gi­va­ren ska under­rätta För­svars­mak­ten om hur många semester­da­gar med semester­lön som arbets­ta­ga­ren har tjä­nat in hos den civila arbets­gi­va­ren och hur många av dessa dagar som lagts ut under semesterå­ret. Den civila arbets­gi­va­ren ska också under­rätta För­svars­mak­ten om hur många semester­da­gar utan semester­lön som har lagts ut.
Under­rät­tel­sen ska läm­nas när tjänst­gö­ringen hos För­svars­mak­ten påbör­jas.

Annan ledig­het

48 §   Annan ledig­het än semes­ter som arbets­ta­ga­ren har rätt till enligt lag och som har bevil­jats i anställ­ningen hos den civila arbets­gi­va­ren får slut­fö­ras i anställ­ningen som tid­vis tjänst­gö­rande i För­svars­mak­ten. På mot­sva­rande sätt får en sådan ledig­het som har bevil­jats i anställ­ningen som tid­vis tjänst­gö­rande i För­svars­mak­ten slut­fö­ras i anställ­ningen hos den civila arbets­gi­va­ren.

Arbets­ta­ga­ren är skyl­dig att sna­rast möj­ligt infor­mera den arbets­gi­vare som inte har bevil­jat ledig­he­ten om ledig­he­ten.

Tvis­ter om gil­tig­he­ten av upp­säg­ningar eller avske­dan­den

49 §   Vid tvist om en upp­säg­nings gil­tig­het ska anställ­ningen upp­höra senast vid den tid­punkt då det tids­be­grän­sade anställ­nings­av­ta­let skulle ha upp­hört att gälla.

Vid tvist om ett avske­dan­des gil­tig­het kan en dom­stol besluta att anställ­ningen trots avske­dan­det ska bestå som längst till den tid­punkt då det tids­be­grän­sade anställ­nings­av­ta­let skulle ha upp­hört att gälla.

Ska­de­stånd

50 §   En arbets­gi­vare som bry­ter mot denna lag ska betala lön och andra anställ­nings­för­må­ner som arbets­ta­ga­ren kan ha rätt till samt ersätt­ning för skada som upp­kom­mer. En arbets­ta­gare som inte iakt­tar den upp­säg­nings­tid som anges i 20 § första styc­ket är ska­de­stånds­skyl­dig.

Ska­de­stånd enligt första styc­ket kan avse både ersätt­ning för den för­lust som upp­kom­mer och ersätt­ning för den kränk­ning som lag­brot­tet inne­bär. Ersätt­ning för för­lust som avser tid efter anställ­ning­ens upp­hö­rande får under alla för­hål­lan­den bestäm­mas till högst det belopp som anges i 39 § lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd.

Om det är skä­ligt kan ska­de­stån­det sät­tas ned helt eller del­vis.

Pre­skrip­tion

51 §   Den som vill kräva ska­de­stånd eller fram­ställa annat ford­rings­an­språk som grun­dar sig på 7, 13, 14, 16-21, 23-26 eller 35 § ska under­rätta mot­par­ten om detta inom fyra måna­der från den tid­punkt då den ska­de­gö­rande hand­lingen före­togs eller ford­ringen för­föll till betal­ning. Avser arbets­ta­ga­rens yrkande brott mot 9-11 eller 12 § räk­nas tids­fris­ten från anställ­nings­ti­dens utgång.

Har det inom under­rät­tel­se­ti­den påkal­lats för­hand­ling om tvis­te­frå­gan enligt lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet eller med stöd av kol­lek­tivav­tal, ska talan väc­kas inom fyra måna­der efter det att för­hand­lingen avslu­ta­des. I annat fall ska talan väc­kas inom fyra måna­der efter det att tiden för under­rät­telse gick ut.

52 §   En arbets­ta­ga­res talan om ska­de­stånd på grund av brott mot semester­reg­lerna i denna lag ska väc­kas inom två år från utgången av det semesterår då arbets­ta­ga­ren enligt lagen skulle ha fått den för­mån som begä­ran gäl­ler.

53 §   Vid annan arbets­tvist enligt denna lag än tvist som avses i 51 eller 52 § tilläm­pas 64 § första styc­ket, 65 och 66 §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet när det gäl­ler den tid inom vil­ken för­hand­ling ska begä­ras eller talan väc­kas.

54 §   I ett fall som avses i 51, 52 eller 53 § är rät­ten till för­hand­ling eller talan för­lo­rad, om för­hand­ling inte begärs eller talan inte väcks inom före­skri­ven tid.

Över­kla­gan­de­för­bud

55 §   För­svars­mak­tens beslut om anställ­ning enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Rät­te­gång

56 §   Mål om tillämp­ningen av denna lag ska i den utsträck­ning som anges i 1 kap. lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter hand­läg­gas enligt den lagen.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2022:452
   1. Denna lag trä­der i kraft den 29 juni 2022.
   2. För anställ­nings­av­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 14 § i den äldre lydel­sen.
   3. Om ett anställ­nings­av­tal har ingåtts före ikraft­trä­dan­det ska arbets­gi­va­ren dock på begä­ran av arbets­ta­ga­ren lämna kom­plet­te­rande infor­ma­tion enligt bestäm­mel­serna i 14 § i den nya lydel­sen.