Lag (1981:1064) om säker­hets­kon­troll i dom­stol

För­ut­sätt­ningar för säker­hets­kon­troll

1 §   Säker­hets­kon­troll i dom­stol får genom­fö­ras om en sådan kon­troll behövs för att begränsa ris­ken för att det i en dom­stols loka­ler eller i andra loka­ler som används vid dom­stols­för­hand­ling begås brott som inne­bär all­var­lig fara för någons liv, hälsa eller fri­het eller för omfat­tande för­stö­relse av egen­dom. Lag (2012:325).

Beslut om säker­hets­kon­troll

2 §   Säker­hets­kon­troll beslu­tas av dom­sto­lens chef eller någon annan lag­fa­ren domare som han eller hon har dele­ge­rat beslu­tan­de­rät­ten till. Om en säker­hets­kon­troll ska genom­fö­ras med anled­ning av en viss för­hand­ling, får den även beslu­tas av rät­ten.

Innan en säker­hets­kon­troll beslu­tas ska sam­råd ske med Polis­myn­dig­he­ten och, om kon­trol­len ska genom­fö­ras med anled­ning av en viss för­hand­ling i brott­mål, med åkla­ga­ren. Sam­råd behö­ver dock inte ske om det är uppen­bart obe­höv­ligt.

Ett beslut om säker­hets­kon­troll ska avse en viss tid, dock längst sex måna­der, eller en viss för­hand­ling. I beslu­tet ska det anges vilka loka­ler som kon­trol­len ska omfatta.
Lag (2019:301).

Kon­trol­lens omfatt­ning

3 §   En säker­hets­kon­troll omfat­tar dem som har kal­lats att när­vara vid en för­hand­ling och övriga besö­kare till de loka­ler som beslu­tet om säker­hets­kon­troll avser.

Kon­trol­len omfat­tar inte dom­sto­lens anställda eller nämn­de­män och inte hel­ler åkla­gare, advo­ka­ter, polis­män eller ord­nings­vak­ter som i tjäns­ten infin­ner sig i berörda loka­ler. Kon­trol­len omfat­tar inte hel­ler per­so­ner som är anhållna, häk­tade eller intagna i kri­mi­nal­vårds­an­stalt och dem som ombe- sör­jer trans­por­ten av dessa per­so­ner. Om det finns sär­skilda skäl, får den som enligt 2 § beslu­tar om säker­hets­kon­trol­len undanta andra per­so­ner från kon­trol­len eller besluta att per­so­ner som annars skulle vara undan­tagna ska omfat­tas av den. Lag (2019:301).

Genom­fö­rande av kon­trol­len

4 §   En säker­hets­kon­troll genom­förs, efter när­mare anvis­ningar av Polis­myn­dig­he­ten, av en ord­nings­vakt under led­ning av en polis­man eller av en polis­man. Lag (2014:645).

5 §   Vid en säker­hets­kon­troll ska vapen och andra före­mål som är ägnade att komma till använd­ning vid brott som avses i 1 § efter­sö­kas. För detta ända­mål får kropps­vi­si­ta­tion utfö­ras och väs­kor och andra före­mål som påträf­fas i de loka­ler som omfat­tas av säker­hets­kon­trol­len under­sö­kas.

Kropps­vi­si­ta­tion och under­sök­ning av väs­kor och andra före­mål ska genom­fö­ras med metall­de­tek­tor eller annan lik­nande anord­ning eller, om det finns sär­skilda skäl, på annat sätt.

Om kropps­vi­si­ta­tion eller under­sök­ning av väs­kor och andra före­mål ska genom­fö­ras på annat sätt än med metall­de­tek­tor eller annan lik­nande anord­ning, ska upp­gif­ten utfö­ras av en polis­man eller av en ord­nings­vakt som Polis­myn­dig­he­ten har god­känt för sådana upp­gif­ter.

Iden­ti­tets­kon­troll får genom­fö­ras endast för att fast­ställa om en per­son som upp­ger sig inte omfat­tas av säker­hets­kon­troll ska undan­tas från kon­trol­len.
Lag (2014:645).

6 §   Den som väg­rar att genomgå en säker­hets­kon­troll ska inte ges till­träde till de loka­ler som kon­trol­len omfat­tar.

Om någon som är kal­lad till en för­hand­ling vid dom­sto­len väg­rar att genomgå en säker­hets­kon­troll, ska detta ome­del­bart anmä­las till dom­sto­len. Rät­ten ska då avgöra om den som har väg­rat att genomgå säker­hets­kon­troll ska undan­tas från denna.
Får den som väg­rar att genomgå en säker­hets­kon­troll häm­tas till dom­sto­len, om han eller hon ute­blir, får rät­ten besluta att per­so­nen trots sin väg­ran ska genomgå kon­trol­len.
Lag (2012:325).

7 §   Påträf­fas vid en säker­hets­kon­troll något sådant före­mål som avses i 5 § första styc­ket första meningen och tas det inte i beslag enligt bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken, ska den hos vil­ken före­må­let påträf­fas upp­ma­nas att lämna det ifrån sig för för­va­ring. Den som inte föl­jer en sådan upp­ma­ning får avlägs­nas från dom­sto­lens loka­ler eller de andra loka­ler som används vid dom­stols­för­hand­ling, om inte annat föl­jer av andra styc­ket. Är inne­ha­va­ren till ett påträf­fat före­mål okänd, får det omhän­der­tas.

Om någon som är kal­lad till en för­hand­ling vid dom­sto­len inte föl­jer en upp­ma­ning enligt första styc­ket, ska detta ome­del­bart anmä­las till dom­sto­len. Rät­ten ska då avgöra om den som har väg­rat att lämna före­må­let ifrån sig ska få till­träde utan att lämna det ifrån sig. Får den som väg­rat att lämna ifrån sig före­må­let häm­tas till dom­sto­len, om han eller hon ute­blir, får rät­ten besluta att före­må­let trots per­so­nens väg­ran ska omhän­der­tas för för­va­ring. Lag (2012:325).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om för­va­ring av före­mål

8 §   Före­mål som har läm­nats till för­va­ring eller omhän­der­ta­gits enligt denna lag ska för­va­ras på ett betryg­gande sätt. På begä­ran ska ett bevis om att ett före­mål har läm­nats till för­va­ring eller omhän­der­ta­gits utfär­das. Före­må­let ska åter­läm­nas till den som har läm­nat det till för­va­ring eller från vil­ken det omhän­der­ta­gits när denne läm­nar de loka­ler som kon­trol­len omfat­tar. Lag (2012:325).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om kropps­vi­si­ta­tion

9 §   Kropps­vi­si­ta­tion som är av mera väsent­lig omfatt­ning ska utfö­ras i ett avskilt utrymme och om möj­ligt i vitt­nes när­varo.

Kropps­vi­si­ta­tion får utfö­ras eller bevitt­nas endast av en per­son som är av samma kön som den som visi­te­ras, om under­sök­ningen inte sker genom använ­dande av metall­de­tek­tor eller annan lik­nande anord­ning eller avser före­mål som den visi­te­rade har med sig. Lag (2012:325).

För­bud att över­klaga

10 §   Dom­sto­lens beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas.