Lag (1957:259) om rätt för kom­mun att ta ut avgift för vissa upp­lå­tel­ser av offent­lig plats, m.m.

1 §   Om till­stånd enligt 3 kap. 1 § ord­nings­la­gen (1993:1617) har läm­nats i fråga om sådan offent­lig plats som står under kom­mu­nens för­valt­ning, får kom­mu­nen ta ut ersätt­ning för använd­ningen. Rätt att ta ut ersätt­ning före­lig­ger också i fråga om använd­ning, som avser salu­torg eller lik­nande plats som kom­mu­nen har upp­lå­tit till all­män för­sälj­nings­plats.

Ersätt­ning utgår i form av en avgift med belopp, som kan anses skä­ligt med hän­syn till ända­må­let med upp­lå­tel­sen, nytt­ja­rens för­del av denna, kom­mu­nens kost­na­der med anled­ning av upp­lå­tel­sen och övriga omstän­dig­he­ter.

Grun­der för beräk­ning av avgif­ten beslu­tas av kom­mun­full­mäk­tige.

Bestäm­mel­serna i andra och tredje styc­kena gäl­ler inte, när kom­mu­nen enligt 3 kap. 2 § andra styc­ket 2 ord­nings­la­gen inte har hörts över ansö­kan om till­stånd. Lag (1993:1618).

2 §   I den omfatt­ning som behövs för att ordna tra­fi­ken får en kom­mun ta ut ersätt­ning i form av en avgift för rät­ten att par­kera på sådana offent­liga plat­ser som står under kom­mu­nens för­valt­ning och som kom­mu­nen har upp­lå­tit för par­ke­ring.

Grun­derna för beräk­ning av avgif­ten beslu­tas av kom­mun­full­mäk­tige. Där­vid gäl­ler föl­jande. För att under­lätta för näringsid­kare och andra med sär­skilda behov av att par­kera i sitt arbete eller för dem som bor i ett visst område att par­kera inom områ­det får avgif­ter tas ut efter sär­skilda grun­der av dem som beslu­tet gäl­ler. Avgif­ten får i sådana fall fast­stäl­las till ett engångs­be­lopp för en viss period.
Rörel­se­hind­rade får befrias från avgifts­skyl­dig­het.

För upp­lå­telse på offent­lig plats som står under kom­mu­nens för­valt­ning av sär­skilda upp­ställ­nings­plat­ser för for­don, som används i yrkes­mäs­sig tra­fik för per­son­be­ford­ran eller i tax­i­tra­fik, får kom­mu­nen ta ut avgift med det belopp som behövs för att täcka kom­mu­nens kost­na­der för använd­ningen.
Lag (2012:212).

3 §   Har upp­hävts genom lag (1972:102).

4 §   Har upp­hävts genom lag (1972:102).

5 §   Har upp­hävts genom lag (1984:879).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1984:879

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1985. Beslut om för­söks­verk­sam­het som med­de­lats enligt den upp­hävda para­gra­fen upp­hör att gälla den 1 janu­ari 1986.