Lag (2004:1100) om luft­farts­skydd

Lagens inne­håll

1 §   Denna lag inne­hål­ler kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 300/2008 av den 11 mars 2008 om gemen­samma skydds­reg­ler för den civila luft­far­ten och om upp­hä­vande av för­ord­ning (EG) nr 2320/2002. Lag (2010:99).

Under­sök­ning av per­so­ner och för­va­rings­stäl­len

2 §   Sådan säker­hets­kon­troll av per­so­ner, med­förda före­mål och for­don, som görs på flyg­plats, och som föl­jer av för­ord­ning (EG) nr 300/2008, av beslut enligt 9 § eller som anges i 3 och 4 §§ ska utfö­ras av en polis­man eller av annan sär­skilt utsedd per­son som för­ord­nats av Polis­myn­dig­he­ten.

Kon­troll enligt första styc­ket som utförs av en sär­skilt utsedd per­son ska utfö­ras under en polis­mans led­ning.

Första styc­ket gäl­ler inte för före­tag som efter god­kän­nande av behö­rig myn­dig­het får svara för säker­hets­kon­trol­len av den egna per­so­na­len. Lag (2014:737).

3 §   För att före­bygga brott som utgör fara för säker­he­ten vid luft­fart får, utö­ver vad som föl­jer av för­ord­ning (EG) nr 300/2008, den som uppe­hål­ler sig inom flyg­plat­sens område kropps­vi­si­te­ras. För samma ända­mål får väs­kor, for­don eller andra slutna för­va­rings­stäl­len inom flyg­plat­sens område under­sö­kas.

Den som väg­rar att låta sig eller sin egen­dom under­sö­kas får avvi­sas eller avlägs­nas från flyg­plats­om­rå­det. Lag (2010:99).

4 §   Kropps­vi­si­ta­tion som är av mera väsent­lig omfatt­ning skall utfö­ras i ett avskilt utrymme. Sådan visi­ta­tion skall ske i vitt­nes när­varo, om den som under­sö­ker eller den som skall under­sö­kas begär det och det kan ske utan större omgång.
Kropps­vi­si­ta­tion av kvinna får utfö­ras och bevitt­nas endast av en annan kvinna, om under­sök­ningen inte sker genom metall­de­tek­tor eller lik­nande anord­ning. Kropps­vi­si­ta­tion som enbart inne­bär att före­mål som en kvinna har med sig under­söks får dock utfö­ras och bevitt­nas av en man.

5 §   Om det vid kropps­vi­si­ta­tion eller annan under­sök­ning påträf­fas före­mål som kan komma till använd­ning vid brott som utgör fara för säker­he­ten vid luft­fart skall, om före­må­let inte tas i beslag enligt bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken, den hos vil­ken före­må­let påträf­fats upp­ma­nas att för­vara före­må­let på sådant sätt att det inte kan använ­das för brott. Den som inte föl­jer en sådan upp­ma­ning får avvi­sas eller avlägs­nas från flyg­plat­sens område eller del av detta.

6 §   Pro­to­koll skall föras och bevis utfär­das om gjord kropps­vi­si­ta­tion om den under­sökte begär det vid för­rätt­ningen eller om före­mål tas i beslag.

Kom­plet­te­rande bestäm­melse om inspek­tio­ner

7 §   När kom­mis­sio­nen genom­för sådan inspek­tion som avses i arti­kel 15 i för­ord­ning (EG) nr 300/2008 ska berörda organ och per­so­ner under­kasta sig sådan inspek­tion. Om så behövs får de som bemyn­di­gats att utföra inspek­tio­nen begära handräck­ning av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten för att kunna genom­föra de åtgär­der som föl­jer av den arti­keln.

Frå­gor om handräck­ning enligt denna para­graf prö­vas av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Där­vid gäl­ler bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om verk­stäl­lig­het av för­plik­tel­ser som inte avser betal­nings­skyl­dig­het eller avhys­ning.
Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får dock låta bli att under­rätta den hos vil­ken inspek­tio­nen ska genom­fö­ras innan verk­stäl­lig­het sker. Lag (2010:99).

Genom­fö­rande av säker­hets­kon­trol­ler m.m.

8 §   Flyg­plats­ha­va­ren har ansva­ret, inklu­sive det eko­no­miska ansva­ret, för att det finns till­räck­lig per­so­nal, loka­ler och utrust­ning för luft­farts­skyd­det på den egna flyg­plat­sen, såvida inte annat föl­jer av sär­skilt med­de­lade bestäm­mel­ser om luft­farts­skydd. De kost­na­der Polis­myn­dig­he­ten har för en polis­mans led­ning av kon­trol­lerna enligt 2 § lik­som för övrigt arbete som myn­dig­he­ten själv utför på en flyg­plats ska beta­las av myn­dig­he­ten. Lag (2014:737).

Sträng­are åtgär­der

9 §   Polis­myn­dig­he­ten får, efter att ha hört Trans­port­sty­rel­sen, besluta om sträng­are åtgär­der än vad som föl­jer av för­ord­ning (EG) nr 300/2008. Ett sådant beslut får tids­be­grän­sas. Det får också begrän­sas till en viss flyg­plats eller viss tra­fik. Behövs sär­skilda före­skrif­ter i fråga om åtgär­derna ska dessa anges i beslu­tet.

I bråds­kande fall får Polis­myn­dig­he­ten besluta om sträng­are åtgär­der utan att ha hört Trans­port­sty­rel­sen. Ett sådant beslut ska dock sna­rast omprö­vas av Polis­myn­dig­he­ten efter att Trans­port­sty­rel­sen har hörts. Lag (2014:737).

10 §   Beslut om sträng­are åtgär­der som rör de verk­sam­hets­ut­ö­vare som omfat­tas av det natio­nella säker­hets­pro­gram­met för civil luft­fart enligt för­ord­ning (EG) nr 300/2008 fat­tas av Trans­port­sty­rel­sen efter det att myn­dig­he­ten har hört Polis­myn­dig­he­ten. Lag (2014:737).

Avgift för säker­hets­kon­troll

11 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​08-01/ Flyg­plats­ha­var­nas kost­na­der för säker­hets­kon­troll av pas­sa­ge­rare och deras bagage ska täc­kas av en avgift. Denna avgift ska tas ut i ett avgifts­ut­jäm­nings­sy­stem som omfat­tar alla flyg­plat­ser som är säker­hets­god­kända i enlig­het med för­ord­ning (EG) nr 300/2008. Avgif­ten ska tas ut för varje avre­sande pas­sa­ge­rare och ska vara lika för alla flyg­plat­ser i lan­det som ingår i avgifts­ut­jäm­nings­sy­ste­met. Avgif­ten ska tas ut av de flyg­fö­re­tag som trans­por­te­rar pas­sa­ge­rarna.

För en ankom­mande pas­sa­ge­rare som redan bli­vit före­mål för säker­hets­kon­troll som upp­fyl­ler kra­ven i för­ord­ning (EG) nr 300/2008 och som fort­sät­ter sin resa utan att bli kon­trol­le­rad på nytt ska någon avgift enligt denna para­graf inte beta­las.

Flyg­plats­ha­var­nas kost­na­der får till viss del täc­kas på annat sätt än av en avgift om det behövs för att han­tera de eko­no­miska effek­terna av sprid­ningen av sjuk­do­men covid-​19.
Lag (2024:530).

11 §    /Trä­der i kraft I:2025-​08-01/ Flyg­plats­ha­var­nas kost­na­der för säker­hets­kon­troll av pas­sa­ge­rare och deras bagage ska täc­kas av en avgift. Denna avgift ska tas ut i ett avgifts­ut­jäm­nings­sy­stem som omfat­tar alla flyg­plat­ser som är säker­hets­god­kända i enlig­het med för­ord­ning (EG) nr 300/2008. Avgif­ten ska tas ut för varje avre­sande pas­sa­ge­rare och ska vara lika för alla flyg­plat­ser i lan­det som ingår i avgifts­ut­jäm­nings­sy­ste­met. Avgif­ten ska tas ut av de flyg­fö­re­tag som trans­por­te­rar pas­sa­ge­rarna.

För en ankom­mande pas­sa­ge­rare som redan bli­vit före­mål för säker­hets­kon­troll som upp­fyl­ler kra­ven i för­ord­ning (EG) nr 300/2008 och som fort­sät­ter sin resa utan att bli kon­trol­le­rad på nytt ska någon avgift enligt denna para­graf inte beta­las. Lag (2024:531).

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att en avgift som avses i 11 § också skall tas ut av dem som använ­der flyg­plat­ser för att sända varor, gods och lik­nande som inte befordras som en pas­sa­ge­ra­res bagage.

13 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om avgif­tens stor­lek och om hur influtna avgif­ter skall för­de­las för att täcka skä­liga kost­na­der för luft­farts­skydd som avses i 11 §.

14 §   En flyg­plats­ha­vare skall lämna under­lag för beräk­ningen av avgif­ten och av de belopp som skall för­de­las. Under­la­get skall läm­nas till den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.