SFS 1984:387

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1984:387 utkom från tryc­ket utfär­dad den 7 juni 1984. den 19 juni 1984 enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. all­männa bestäm­mel­ser polis­verk­sam­he­tens ända­mål 1 § som ett led i sam­häl­lets verk­sam­het för att främja rätt­visa och trygg­het skall poli­sens arbete syfta till att upp­rätt­hålla all­män ord­ning och säker­het samt att i övrigt till­för­säk ra all­män­he­ten skydd och annan hjälp. poli­sens upp­gif­ter 2 § till poli­sens upp­gif­ter hör att 1. före­bygga brott och andra stör­ningar av den all­männa ord­ningen eller säker­he­ten, 'prop. 1983/84; 111, juu 27. rskr 331. 961 31-​sfs 1984 ..v ¬ \ sfs 1984:387 2. över­vaka den all­männa ord­ningen och säker­he­ten, hindra stör­ningar därav samt ingripa när sådana har inträf­fat, 3. bedriva spa­ning och utred­ning i fråga om brott som hör under all­mänt åtal, 4. lämna all­män­he­ten skydd, upp­lys­ningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämp­li­gen kan ges av poli­sen, 5. full­göra den verk­sam­het som ankom­mer på poli­sen enligt sär­skilda bestäm­mel­ser. sam­ver­kan med andra myn­dig­he­ter och orga­ni­sa­tio­ner 3 § poli­sen skall sam­ar­beta med åklagar­myn­dig­he­terna. sam­ar­bete skall också äga rum med andra myn­dig­he­ter och orga­ni­sa­tio­ner vil­kas verk­sam het berör polis­verk­sam­he­ten. sär­skilt ålig­ger det där­vid poli­sen att fortlö pande sam­ar­beta med myn­dig­he­terna inom soci­al­tjäns­ten och sna­rast un der­rätta dessa om för­hål­lan­den som bör för­an­leda någon åtgärd av dem. andra myn­dig­he­ter skall ge poli­sen stöd i dess arbete. polis­or­ga­nen den lokala polis­or­ga­ni­sa­tio­nen 4 § länen är inde­lade i p olis­di­strikt. i vaije polis­di­strikt finns en polis-​ myn­dig­het som ansva­rar för polis­verk­sam­he­ten inom distrik­tet. rege­ring en eller den myn­dig­het som rege­ringen utser bestäm­mer i vad mån en polis­myn­dig­het skall bedriva verk­sam­het utan­för sitt distrikt. polis­män­nen är tjäns­te­män hos polis­myn­dig­he­terna, i den mån inte annat före­skrivs av rege­ringen. rege­ringen bestäm­mer vad som avses med i polis­man. 5 § för led­ningen av polis­myn­dig­he­ten finns en polis­sty­relse. polissty-​ ; rel­sen består av polis­myn­dig­he­tens chef (polis­che­fen), av dess biträ­dande chef (biträ­dande polis­che­fen), om sådan finns, samt av det antal valda leda­mö­ter, lägst sex och högst tio, som läns­sty­rel­sen bestäm­mer. polis­sty­rel­sens leda­mö­ter utom polis­che­fen och biträ­dande polis­che­fen skall väl­jas av kom­mun­full­mäk­tige, om polis­di­strik­tet omfat­tar endast en kom­mun, och annars av lands­tinget. om det i polis­di­strik­tet finns en kom­mun som inte ingår i lands­tings­kom­mu­nen, skall valet för­rät­tas av lands­tinget och kom­mun­full­mäk­tige med den för­del­ning mel­lan dem som läns­sty­rel­sen bestäm­mer efter befolk­nings­ta­len. för de valda leda­mö­terna skall lika många sup­ple­an­ter väl­jas. de leda­mö­ter och sup­ple­an­ter som utses genom val skall vara svenska med­bor­gare, vara bosatta inom distrik­tet och ha röst­rätt vid val av kom mun­full­mäk­tige. de bör väl­jas så att erfa­ren­het av kom­mu­nal verk­sam­het blir före­trädd bland dem. vid valet bör vidare beak­tas att de olika delarna av polis­di­strik­tet och om möj­ligt alla kom­mu­ner i distrik­tet blir repre­sente rade. rege­ringen kan best ämma att även före­trä­dare för per­so­na­len vid polis myn­dig­he­ten skall ingå i poliss tyrel­sen. 962 ¬ den regi­o­nala polis­or­ga­ni­sa­tio­nen 1984:387 6 § läns­sty­rel­sen är länets högsta polis­or­gan. den ansva­rar för polis verk­sam­he­ten i länet och har till­syn över den verk­sam­het som bedrivs av polis­myn­dig­he­terna i länet. det ankom­mer på läns­sty­rel­sen att bestämma i vil­ken utsträck­ning polis per­so­nal skall stäl­las till för­foga nde för verk­sam­het som bedrivs gemen samt för flera polis­di­strikt samt att gene­rellt eller för sär­skilda fall i övrigt bestämma om sådan verk­sam­het. vid behov får läns­sty­rel­sen bestämma även om annan polis­verk­sam­het inom länet. vad som har sagts nu gäl­ler dock inte i den mån annat har beslu­tats av rege­ringen. läns­sty­rel­sen får besluta om polis­för­stärk­ning från ett polis­di­strikt till ett annat inom länet eller till ett annat län samt begära för­stärk­ning från ett annat län. den får också helt eller del­vis ta över led­ningen av polis­per­sona len i länet, när sär­skilda för­hål­lan­den för­an­le­der det eller kra­vet på en enhet­lig led­nin g inom länet annars är sär­skilt fram­trä­dande. rege­ringen kan före­skriva att läns­sty­rel­sen också i andra fall skall leda polis­verk­sam het. när läns­sty­rel­sen leder polis­verk­sam­het, skall vad som i lag eller annan för­fatt­ning före­skrivs om polis­myn­dig­het i tillämp­liga delar gälla även läns­sty­rel­sen. den cen­trala polis­or­ga­ni­sa­tio­nen 7 § rikspo­lis­sty­rel­sen är cen­tral för­valt­nings­myn­dig­het för polis­vä­sen det och har till­syn över detta. sty­rel­sen skall verka för plan­mäs­sig­het, sam­ord­ning och ratio­na­li­se­ring inom polis­vä­sen­det. rege­ringen kan upp­dra åt rikspo­lis­sty­rel­sen att i sär­ski lda hän­se­en­den leda polis­verk­sam­het eller bestämma om sådan verk­sam­het. när rikspo­lis sty­rel­sen leder polis­verk­sam­het skall vad som i lag eller annan för­fatt­ning före­skrivs om polis­myn­dig­het i tillämp­liga delar gälla även rikspo­lis­sty­rel sen. all­männa prin­ci­per för poli­sin­gri­pan­den 8 § en polis­man som har att verk­ställa en tjäns­te­upp­gift skall under iakt­ta­gande av vad som före­skrivs i lag eller annan för­fatt­ning ingripa på ett sätt som är för­svar­ligt med hän­syn till åtgär­dens syfte och övriga omstän­dig­he­ter. måste tvång till­gri­pas, skall detta ske endast i den form och den utsträck­ning som behövs för att det avsedda resul­ta­tet skall upp­nås. ett ingri­pande som begrän­sar någon av de grund­läg­gande fri- och rät­tig heter som avses i 2 kap. rege­rings­for­men får ej grun­das enbart på bestäm mel­serna i första styc­ket. rap­por­te­rings­skyl­dig­het 9 § när en polis­man får kän­ne­dom om ett brott som hör under all­mänt åtal, skall han lämna rap­port om det till sin för­man så snart det kan ske. en polis­man får lämna rap­por­t­ef­ter­gift enligt före­skrif­ter som rege­ringen med­de­lar. 963 ¬ sfs 1984:387 vissa befo­gen­he­ter för polis­män­nen använd­ning av våld 10 § en polis­man får, i den mån andra medel är otill­räck­liga och det med hän­syn till omstän­dig­he­terna är för­svar­ligt, använda våld för att genom­föra en tjäns­teåt­gärd, om 1. han möts med våld eller hot om våld, ,| djj 2. någon som skall häk­tas, anhål­las eller annars med laga stöd berö­vas fri­he­ten för­sö­ker und­komma eller polis­man­nen eljest möts av mot­stånd när han skall ve rkställa ett sådant fri­hets­be­rö­vande, 3. det är fråga om att avvä­ija en straff­be­lagd hand­ling eller en fara för liv, hälsa eller vär­de­full egen­dom eller för omfat­tande skada i mil­jön, 4. polis­man­nen med laga stöd skall avvisa eller avlägsna någon från ett visst område eller utrymme eller verk­ställa eller biträda vid kroppsv isita-​ tion, kropps­be­sikt­ning eller annan lik­nande åtgärd, vid beslag eller annat omhän­der­ta­gande av egen­dom eller vid såd an hus­rann­sa­kan som avses i rät­te­gångs­bal­ken, 5. polis­man­nen annars med laga stöd har att bereda sig till­träde till, avspärra, till­stänga eller utrymma bygg­nad, rum eller område, biträda någon i myn­dig­hets­ut­öv­ning med en sådan eller någon lik­nande åtgärd eller vid exe­ku­tiv för­rätt­ning enligt vad som är före­skri­vet därom, eller 6. åtgär­den i annat fall är ound­gäng­li­gen nöd­vän­dig för den all­männa ord­ning­ens eller säker­he­tens upp­rätt­hål­lande och det är uppen­bart att den inte kan genom­fö­ras utan våld. i fall som avses i första styc­ket 4 och 5 far våld mot per­son bru­kas endast om polis­man­nen eller den som han biträ­der möts av mot­stånd. om rätt att i vissa fall bruka våld finns i övrigt före­skrif­ter i 24 kap. brotts­bal­ken. till­fäl­liga omhän­der­ta­gan­den m.m. 11 § har polis­myn­dig­het enligt en sär­skild före­skrift befo­gen­het att be sluta att någon skall omhän­der­tas, får en polis­man omhän­derta denne i avvak­tan på polis­myn­dig­he­tens beslut, om polis­man­nen fin­ner 1, att före­skrivna för­ut­sätt­ningar för beslut om omhän­der­ta­gande före lig­ger och 2. att dröjs­mål med omhän­der­ta­gan­det inne­bär fara för liv eller hälsa eller någon annan fa ra. 12 § anträf­fas någon, som kan antas vara under fem­ton år, under för­hål lan­den som uppen­bar­li­gen inne­bär över­häng­ande och all­var­lig risk för hans hälsa eller utveck­ling, får han tas om hand av en polis­man för att genom den­nes försorg skynd­samt över­läm­nas till sina för­äld­rar eller någon annan vård­nads­ha­vare eller till soci­alnä mnden. lish] ö::;. 13 § om någon genom sitt upp­trä­dande stör den all­männa ord­ningen eller utgör en ome­del­bar fara för denna, får en polis­man, när det är nöd­vän­digt för att ord­ningen skall kunna upp­rätt­hål­las, avvisa eller avlägs na honom från visst område eller utrymme. det­samma gäl­ler om en sådan åtgärd behövs för att en straff­be­lagd hand­ling skall kunna avvä­i­jas. är en åtgärd som avses i första styc­ket otill­räck­lig för att det avsedda 964 resul­ta­tet skall up pnås, får per­so­nen till­fäl­ligt omhän­der­tas. n :ro: til ¬ 14 § anträf­fas en okänd per­son av en polis­man och finns det sär­skild sfs 1984:387 anled­ning anta att han är efter­spa­nad eller efter­lyst och med stöd av lag skall berö­vas fri­he­ten vid anträf­fan­det, får han omhän­der­tas för iden­tifi ering, om han väg­rar att lämna upp­gift om sin iden­ti­tet eller det finns anled­ning anta att hans upp­gift om denna är orik­tig. 15 § den som har omhän­der­ta­gits enligt denna lag skall under­rät­tas om anled­ningen till omhän­der­ta­gan­det så snart som möj­ligt. den polis­man som har verk­ställt omhän­der­ta­gan­det skall så skynd­samt som möj­ligt a nmäla åtgär­den till sin för­man. har omhän­der­ta­gan­det ej redan upp­hört skall för­man­nen ome­del­bart pröva om det skall bestå. inne­bär för­man­nens beslut att den som har omhän­der­ta­gits enligt 11 § skall hål­las kvar eller har ingri­pan­det gjorts med stöd av 12 §, skall för­man nen skynd­samt under­rätta polis­myn­dig­he­ten om omhän­der­ta­gan­det och skä­let till detta. polis­myn­dig­he­ten skall sna­rast möj­ligt efter ett omhän­der­ta­gande enligt 11 § med­dela beslut enligt vad som är före­skri­vet om detta. 16 § den som har omhän­der­ta­gits enligt 11 § eller enligt 13 § andra styc­ket skall för­hö­ras så snart som möj­ligt. har omhän­der­ta­gan­det skett enligt 13 § andra styc­ket skall den omhän der­tagne fri­ges sna­rast möj­ligt efter för­hö­ret, dock senast inom sex tim­mar efter omhän­der­ta­gan­det. bedöms den omhän­der­tagne vara i behov av hjälp eller stöd från sam­häl­lets sida, skall poli­sen gå honom till handa med råd och upp­lys­ningar samt, om det lämp­li­gen kan ske, sam­råda med annat sam­hälls­or­gan som har till upp­gift att till­go­dose sådant behov. när någon har omhän­der­ta­gits enligt 14 § skall åtgär­der för att hans iden­ti­tet skall fast­stäl­las skynd­samt vid­tas. den omhän­der­tagne skall ome del­bart fri­ges så snart han har iden­ti­fi­e­rats. han får dock inte hål­las kvar under längre tid än sex tim­mar eller, om det är av syn­ner­lig vikt att han iden­ti­fie­ras, tolv tim­mar. 17 § vid omhän­der­ta­gande enligt denna lag skall till­ses att åtgär­den inte orsa­kar den omhän­der­tagne större olä­gen­het än som är ound­vik­lig med hän­syn till åtg ärdens syfte eller väc­ker onö­dig upp­märk­sam­het. den som har omhän­der­ta­gits får inte under­kas­tas annan inskränk­ning i sin fri­het än som påkal­las av ända­må­let med åtgär­den, ord­ningen på för­va­rings­plat­sen eller all­män säker­het. 18 § skall någon gri­pas enligt 24 kap. rät­te­gångs­bal­ken, får han inte omhän­der­tas eller hål­las kvar enligt 13 § andra styc­ket. angå­ende omhän­der­ta­gande av beru­sade per­so­ner finns bestäm­mel­ser i lagen (1976; 511) om omhän­der­ta­gande av beru­sade per­so­ner m. m. kropps­vi­si­ta­tion 19 § en polis­man som med laga stöd gri­per eller annars omhän­der­tar eller avlägs­nar någon får i anslut­ning till ingri­pan­det kropps­vi­si­tera denne i den utsträck­ning som är nöd­vän­dig 1. av säker­hets­skäl för att vapen eller andra far­liga före­mål skall kunna tas om hand, eller 2. för att hans iden­ti­tet skall kunna fast­stäl­las. 965 ¬ sfs 1984:387 sär­skilda befo­gen­he­ter till hus­rann­sa­kan och lik­nande åtgär­der • 20 § för att söka efter en per­son som med laga stöd skall omhän­der­tas får en polis­man bereda sig till­träde till den efter­sök­tes bostad eller till annat • hus, rum eller ställe som till­hör eller dis­po­ne­ras av honom. det­samma ' - gäl­ler i fråga om en lokal som är till­gäng­lig för all­män­he­ten. finns det syn­ner­liga skäl att anta att den efter­sökte eljest uppe­hål­ler sig hos annan, far polis­man­nen bereda sig till­träde även dit. på mot­sva­rande sätt får en polis­man bereda sig till­träde till en bostad eller något annat ställe för att söka efter ett före­mål som poli­sen med stöd av lag eller annan för­fatt­ning skall omhän­derta; vad som nyss har sagts om den efter­sökte gäl­ler där­vid före­må­lets ägare eller inne­ha­vare. " en åtgärd som avses i första styc­ket far endast om fara är i dröjs­mål vid­tas utan före­gå­ende beslut av polis­myn­dig­he­ten. endast om det finns ' sär­skilda skäl får åtgär­den vid­tas mel­lan kl. 21.00 och 6.00. j i fråga om hus­rann­sa­kan för efter­sö­kande av före­mål som är under­kas­tat ' lur.r beslag och av den som skall gri­pas, anhål­las eller häk­tas eller häm­tas till för­hör eller instäl­lelse vid dom­stol finns bestäm­mel­ser i rät­te­gångs­bal­ken. 21 § en polis­man får också bereda sig till­träde till ett hus, rum eller annat ställe, om det finns anled­ning anta att någon där har avli­dit eller är med vets­lös eller annars oför­mögen att till­kalla hjälp. en sådan åtgärd får vid­tas även när det är nöd­vän­digt för efter­spa­ning av någon som är för­svun­nen, om denne kan antas behöva hjälp. sär­skilda befo­gen­he­ter i den skyd­dande och före­byg­gande verk­sam­he­ten 22 § kan av sär­skilda skäl risk anses före­ligga att något brott, som inne­bär all­var­lig fara för liv eller hälsa eller för omfat­tande för­stö­relse av egen­dom, kom­mer att för­ö­vas på en viss plats, får en polis­man i syfte att avvälja brot­tet eller bereda skydd mot detta 1. bereda sig till­träde till ett hus, rum eller annat ställe för att söka efter spräng­me­del, vapen eller något annat far­ligt före­mål, 2. avstänga, utrymma eller för­bjuda till­träde till ett hus, rum eller annat ställe, med­dela för­bud mot flyt­tande av visst före­mål eller mot tra­fik med visst kom­mu­ni­ka­tions­me­del eller vidta någon annan sådan åtgärd. före­lig­ger all­var­lig risk för brott som avses i första styc­ket, får en polis­man för att söka efter ett far­ligt före­mål även kropps­vi­si­tera per­so­ner som uppe­hål­ler sig på plat­sen. en åtgärd som avses i den na para­graf får endast om fara är i dröjs­mål vid­tas utan före­gå­ende beslut av polis­myn­dig­he­ten. slut­be­stäm­mel­ser 23 § vad som före­skrivs i 10 § första styc­ket 1, 2 och 4 gäl­ler även sådan vakt­post eller annan krigs­man som tjänst­gör för bevak­ning eller för att upp­rätt­hålla ord­ning och före­skrif­terna i 10 § f örsta styc­ket 1-4 även tjäns­te­man vid tull­ver­kets kust­be­vak­ning som enligt sär­skilda bestäm­mel ser med­ver­kar vid poli­siär över­vak­ning. bestäm­mel­sen i 10 § första styc­ket 2 gäl­ler dess­utom den som annars med laga stöd skall verk­ställa ett fri­hets­be­rö­vande och bestäm­mel­sen i samma para­graf första st ycket 4 den 966 som i myn­dig­hets­ut­öv­ning har befo­gen­het att verk­ställa någon sådan åt- ¬ gärd som där anges. vid ingri­pande med stöd av 10 § f örsta styc­ket 4 sfs 1984:387 tilläm­pas också andra styc­ket samma para­graf. när den som avses i första styc­ket med laga stöd berö­var någon fri­he­ten eller avlägs­nar någon, tilläm­pas också 19 § 1. bestäm­mel­serna i 13 § gäl­ler också en ord­nings­vakt, om inte annat fram­går av hans för­ord­nande. har en ord­nings­vakt omhän­der­ta­git någon, gäl­ler dock att den omhän­der­tagne skynd­samt skall över­läm­nas till när maste polis­man. i fråga om befo­gen­het för en tjäns­te­man vid tull­ver­kets kust­be­vak­ning att tillämpa 13 § finns sär­skilda bestäm­mel­ser. 24 § när­mare före­skrif­ter för verk­stäl­lig­het av denna lag med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. 1. denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. 2. genom lagen upp­hävs lagen (1972; 509) om vad som avs es med polis myn­dig­het m. m. och lagen (1973:558) om till­fäl­lig t omhän­der­ta­gande. 3. vad som före ikraft­trä­dan­det har före­skri­vits om polis­sty­relse skall i fort­sätt­ningen gälla polis­myn­dig­he­ten. 4. de nya bestäm­mel­serna om val av leda­mö­ter och sup­ple­an­ter i polis sty­rel­ser tilläm­pas först vid val som avser tid efter utgången av år 1985. i fråga om val till polis­sty­relse avse­ende tid till utgången av år 1985 gäl­ler äldre lag. 5. vad som före­skrivs i 23 § första och andra styc­kena gäl­ler även dem som med stöd a v över­gångs­be­stäm­melse till lagen (1984:273) om änd­ring i civil­för­svars­la­gen (1960:74) är krigs­pla­ce­rade inom civil­för­sva­ret för tjänst­gö­ring inom tjäns­te­gre­nen ordnings-​ och bevak­nings­tjänst, så länge icrigs­pla­ce­ringen gäl­ler. på rege­ring­ens väg­nar olof palme sten wick­bom (justi­tie­de­par­te­men­tet) ¬