SFS 1998:27 Lag om änd­ring i polisla­gen (1984:387)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1998:27 utkom från tryc­ket den 10 feb­ru­ari 1998 lag om änd­ring i polisla­gen (1984:387); utfär­dad den 29 janu­ari 1998. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om polisla­gen (1984:387) dels att nuva­rande 22, 23 och 24 §§ skall beteck­nas 23, 29 respek­tive 30§§, dels att 9, 10 ,17 och den nya 29 §§ skall ha föl­jande lydelse, dels att rubri­ken före 11 § skall lyda "till­fäl­liga omhän­der­ta­gan­den, avlägs­nan­den m.m." dels att rubri­kerna när­mast före nuva­rande 22 och 23 §§ skall sät­tas när­mast före de nya 23 respek­tive 29 §§, dels att det i lagen skall infö­ras tio nya para­gra­fer, 10 a, 13 a-c, 22 och 24-28 §§ samt när­mast före 25 och 27 §§ nya rubri­ker av föl­jande lydelse. 9 § när en polis­man får kän­ne­dom om ett brott som hör under all­mänt åtal, skall han lämna rap­port om det till sin för­man så snart det kan ske. en polis­man får lämna rap­por­t­ef­ter­gift om brot­tet med hän­syn till omstän­dig­he­terna i det sär­skilda fal­let är obe­tyd­ligt och det är uppen­bart att brot­tet inte skulle för­an­leda annan påföljd än böter. 10 § en polis­man får, i den mån andra medel är otill­räck­liga och det med hän­syn till omstän­dig­he­terna är för­svar­ligt, använda våld för att genom­föra en tjäns­teåt­gärd, om 1. han möts med våld eller hot om våld 2. någon som skall häk­tas, anhål­las eller annars med laga stöd berö­vas fri­he­ten för­sö­ker und­komma eller polis­man­nen annars möts av mot­stånd när han skall verk­ställa ett sådant fri­hets­be­rö­vande, 3. det är fråga om att avvärja en straff­be­lagd hand­ling eller en fara för liv, hälsa eller vär­de­full egen­dom eller för omfat­tande skada i mil­jön, 4. polis­man­nen med laga stöd skall avvisa eller avlägsna någon från ett visst område eller utrymme eller verk­ställa eller biträda vid kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning eller annan lik­nande åtgärd, vid beslag eller annat omhän­der­ta­gande av egen­dom eller vid sådan hus­rann­sa­kan som avses i rät­te­gångs­bal­ken, 66 1 prop. 1996/97:175, bet. 1997/98:juu7, rskr. 1997/98:138. 5. polis­man­nen med laga stöd skall stoppa ett for­don eller annat trans­port­me­del, 6. polis­man­nen annars med laga stöd har att bereda sig till­träde till, avspärra, till­stänga eller utrymma bygg­nad, rum eller område, biträda någon i myn­dig­hets­ut­öv­ning med en sådan eller någon lik­nande åtgärd eller vid exe­ku­tiv för­rätt­ning enligt vad som är före­skri­vet därom, eller 7. åtgär­den i annat fall är ound­gäng­li­gen nöd­vän­dig för den all­männa ord­ning­ens eller säker­he­tens upp­rätt­hål­lande och det är uppen­bart att den inte kan genom­fö­ras utan våld. i fall som avses i första styc­ket 4 och 6 får våld mot per­son bru­kas endast om polis­man­nen eller den som han biträ­der möts av mot­stånd. om rätt att i vissa fall bruka våld finns i övrigt före­skrif­ter i 24 kap. brotts­bal­ken. 10 a § vad som i 15 § första styc­ket lagen (1976:371) om behand­lingen av häk­tade och anhållna m.fl. före­skrivs i fråga om rät­ten att belägga någon med fäng­sel skall gälla även då en polis­man omhän­der­tar eller på annat sätt inskrän­ker någons rörel­se­fri­het. 13 a § om någon för­sö­ker tränga in på ett område eller i ett utrymme till vil­ket till­träde har för­bju­dits med stöd av denna lag eller annan för­fatt­ning, får en polis­man avvisa eller avlägsna honom från områ­det eller utrym­met, när det är nöd­vän­digt för att ord­ningen eller säker­he­ten skall kunna upp­rätt­hål­las. det­samma gäl­ler den som väg­rar lämna ett sådant område eller utrymme, eller som inte föl­jer en enligt denna lag med­de­lad anvis­ning att följa en viss väg. 13 b § har polis­myn­dig­he­ten med stöd av 2 kap. 22 eller 23 § ord­nings­la­gen (1993:1617) beslu­tat ställa in eller upp­lösa en all­män sam­man­komst eller en offent­lig till­ställ­ning, får en polis­man avvisa eller avlägsna del­ta­gare och åskå­dare, om det behövs för att syf­tet med beslu­tet skall upp­nås. 13 c § om en folk­sam­ling, som inte är en all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning enligt ord­nings­la­gen (1993:1617), genom sitt upp­trä­dande stör den all­männa ord­ningen eller utgör en ome­del­bar fara för denna, får del­ta­garna i folk­sam­lingen avvi­sas eller avlägs­nas från det område eller utrymme där de befin­ner sig, om det är nöd­vän­digt för att ord­ningen skall kunna upp­rätt­hål­las. en sådan åtgärd får vid­tas utan före­gå­ende beslut av polis­myn­dig­he­ten endast om det är så bråds­kande att polis­myn­dig­he­tens beslut inte kan avvak­tas. 17 § vid omhän­der­ta­gande enligt denna lag skall till­ses att åtgär­den inte orsa­kar den omhän­der­tagne större olä­gen­het än som är ound­vik­lig med hän­syn till åtgär­dens syfte eller väc­ker onö­dig upp­märk­sam­het. den som har omhän­der­ta­gits får inte under­kas­tas annan inskränk­ning i sin fri­het än som behövs med hän­syn till ända­må­let med åtgär­den, ord­ning eller säker­het. den omhän­der­tagne får tas i för­var om det är nöd­vän­digt med hän­syn till ord­ning eller säker­het. den som är under fem­ton år får dock inte tas i för­var. 22 § en polis­man får stoppa ett for­don eller annat trans­port­me­del sfs 1998:27 67 sfs 1998:27 1. om det finns anled­ning att anta att någon som fär­das i for­do­net har gjort sig skyl­dig till brott, 2. om det av någon annan anled­ning behövs för att med laga stöd ingripa mot någon som fär­das i for­do­net, genom att beröva honom fri­he­ten, på annat sätt inskränka hans rörel­se­fri­het eller under­kasta honom kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning, 3. om det behövs för att med laga stöd genom­föra hus­rann­sa­kan i for­do­net eller 4. om det behövs för att reglera tra­fi­ken eller för att kon­trol­lera for­don eller förare enligt vad som är sär­skilt före­skri­vet. 24 § i sam­band med all­var­liga stör­ningar av den all­männa ord­ningen eller säker­he­ten får polis­myn­dig­he­ten, om det är nöd­vän­digt för att ord­ningen eller säker­he­ten skall kunna upp­rätt­hål­las, för­bjuda till­träde till visst område eller utrymme. det­samma gäl­ler om det finns risk för sådana stör­ningar. under samma för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket får polis­myn­dig­he­ten anvisa del­ta­gare i en folk­sam­ling att följa en viss väg. om det är så bråds­kande att polis­myn­dig­he­tens beslut inte kan avvak­tas, får en polis­man, i avvak­tan på polis­myn­dig­he­tens beslut, med­dela sådana för­bud och anvis­ningar som avses i första och andra styc­ket. upp­gif­ter från trans­port­fö­re­tag 25 § ett trans­port­fö­re­tag som beford­rar varor, pas­sa­ge­rare eller for­don till eller från sve­rige skall på begä­ran av en polis­myn­dig­het skynd­samt lämna de aktu­ella upp­gif­ter om ankom­mande och avgå­ende trans­por­ter, som före­ta­get har till­gång till. trans­port­fö­re­ta­get har endast skyl­dig­het att lämna de upp­gif­ter om pas­sa­ge­rare som avser namn, resrutt, bagage och med­pas­sa­ge­rare samt sät­tet för betal­ning och bok­ning. polis­myn­dig­he­ten får begära upp­gif­ter enligt första styc­ket endast om upp­gif­terna kan antas ha bety­delse för den brotts­be­käm­pande verk­sam­he­ten. 26 § trans­port­fö­re­tag får lämna upp­gif­ter enligt 25 § på så sätt att de görs läs­bara för polis­myn­dig­he­ten genom ter­mi­nalåt­komst. polis­myn­dig­he­ten får ta del av upp­gif­ter genom ter­mi­nalåt­komst endast i den omfatt­ning och under den tid som behövs för att kon­trol­lera aktu­ella trans­por­ter. polis­myn­dig­he­ten får inte ändra eller på annat sätt bear­beta eller lagra upp­gif­ter som hålls till­gäng­liga på detta sätt. upp­gif­ter om enskilda per­so­ner som läm­nats på annat sätt än genom ter­mi­nalåt­komst, skall ome­del­bart för­stö­ras, om de visar sig sakna bety­delse för utred­ning av eller lag­fö­ring för brott. doku­men­ta­tion 27 § pro­to­koll skall föras över ingri­pande som inne­bär att någon avvi­sas, avlägs­nas, omhän­der­tas eller grips. pro­to­koll skall också föras över hus­rann­sa­kan och lik­nande åtgär­der enligt denna lag samt vid omhän­der­ta­gande av före­mål. 68 av pro­to­kol­let skall det framgå 1. vem som har fat­tat beslu­tet om ingri­pan­det, 2. grun­den för beslu­tet och tid­punk­ten när det har fat­tats, 3. vem eller vilka som har del­ta­git i ingri­pan­det, 4. vem eller vilka som ingri­pan­det har rik­tat sig mot, 5. tiden för ingri­pan­det samt 6. vad som i övrigt har före­kom­mit vid ingri­pan­det. ansva­rig för att pro­to­koll upp­rät­tas är, i fråga om upp­gif­ter som avses i andra styc­ket 1 och 2, den som har fat­tat beslu­tet och i fråga om upp­gif­ter som avses i andra styc­ket 3-6, den som är att anse som för­man vid ingri­pan­det. i rät­te­gångs­bal­ken finns bestäm­mel­ser om pro­to­koll över beslag, hus­rann­sa­kan samt kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning. 28 § pro­to­koll skall föras över ingri­pan­den som inne­bär använd­ning av fäng­sel, skjut­va­pen, tår­gas samt tek­niska hjälp­me­del för att stoppa for­don eller annat trans­port­me­del. ett sådant pro­to­koll skall inne­hålla upp­gift om skä­len för åtgär­den. ansva­rig för att pro­to­koll upp­rät­tas är den som har fat­tat beslu­tet. 29 §2 vad som före­skrivs i 10 § första styc­ket 1, 2 och 4 gäl­ler även sådan vakt­post eller annan som vid för­svars­mak­ten tjänst­gör för bevak­ning eller för att upp­rätt­hålla ord­ning och före­skrif­terna i 10 § första styc­ket 1-4 även tjäns­te­man vid kust­be­vak­ningen som enligt sär­skilda bestäm­mel­ser med­ver­kar vid poli­siär över­vak­ning. bestäm­mel­sen i 10 § första styc­ket 2 gäl­ler dess­utom den som annars med laga stöd skall verk­ställa ett fri­hets­be­rö­vande och bestäm­mel­sen i samma para­graf första styc­ket 4 den som i myn­dig­hets­ut­öv­ning har befo­gen­het att verk­ställa någon sådan åtgärd som där anges. vid ingri­pande med stöd av 10 § första styc­ket 4 tilläm­pas också andra styc­ket samma para­graf. när den som avses i första styc­ket med laga stöd berö­var någon fri­he­ten eller avlägs­nar någon, tilläm­pas också 19 § 1. bestäm­mel­serna i 10 a och 13 §§ gäl­ler också en ord­nings­vakt, om inte annat fram­går av hans för­ord­nande. har en ord­nings­vakt omhän­der­ta­git någon, gäl­ler dock att den omhän­der­tagne skynd­samt skall över­läm­nas till när­maste polis­man. i fråga om befo­gen­het för en tjäns­te­man vid kust­be­vak­ningen att tillämpa 13 § finns sär­skilda bestäm­mel­ser. denna lag trä­der i kraft den 1 april 1998. på rege­ring­ens väg­nar laila frei­valds fred­rik wer­säll (justi­tie­de­par­te­men­tet) sfs 1998:27 2 senaste lydelse av för­ut­va­rande 23 § 1988:46. 69