SFS 2018:1960 Lag om änd­ring i för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) utfär­dad den 29 novem­ber 2018 enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 7, 9, 47, 50 och 52 §§ förvaltnings-​​ pro­cess­la­gen (1971:291) ska ha föl­jande lydelse. 7 §2 om rät­ten fin­ner att den sak­nar behö­rig­het att som första dom­stol hand­lägga ett mål men att en annan all­män för­valt­nings­dom­stol är behö­rig, ska hand­ling­arna i målet läm­nas över till den dom­sto­len, om det inte finns något skäl mot det. hand­ling­arna ska anses ha kom­mit in till den andra dom­sto­len samma dag som de kom in till den dom­stol som först tog emot hand­ling­arna. den dom- stol som hand­ling­arna har läm­nats över till ska under­rätta par­terna om över- läm­nan­det. 9 §3 för­fa­ran­det är skrift­ligt. i hand­lägg­ningen får det ingå munt­lig för­hand­ling om en viss fråga när det kan antas vara till för­del för utred­ningen eller främja ett snabbt avgö- rande av målet. för­valt­nings­rät­ten ska hålla munt­lig för­hand­ling om en enskild part begär det och det inte är uppen­bart obe­höv­ligt. kam­mar­rät­ten ska hålla munt­lig för­hand­ling om en enskild part begär det och det inte är obe­höv­ligt och inte hel­ler sär­skilda skäl talar mot det. 47 §4 om rät­ten ska under­rätta någon om inne­hål­let i en hand­ling eller om något annat, får det göras genom del­giv­ning. del­giv­ning ska använ­das om det är sär­skilt före­skri­vet eller om det med hän­syn till syf­tet med bestäm-​​ mel­sen om under­rät­telse fram­går att del­giv­ning bör ske, men bör i övrigt använ­das bara om det är påkal­lat med hän­syn till omstän­dig­he­terna. bestäm­mel­serna i 24 § del­giv­nings­la­gen (2010:1932) hind­rar inte att en kam­mar­rätt del­ger en part hand­lingar genom för­enklad del­giv­ning, om par- ten under hand­lägg­ningen i för­valt­nings­rät­ten har infor­me­rats om att sådan del­giv­ning kan komma att använ­das i kam­mar­rät­ten om för­valt­nings­rät­tens avgö­rande över­kla­gas dit. andra styc­ket gäl­ler även för högsta för­valt­nings­dom­sto­len om informa-​​ tio­nen har läm­nats i för­valt­nings­rät­ten eller i kam­mar­rät­ten. 1 prop. 2017/18:279, bet. 2018/19:juu5, rskr. 2018/19:40. 2 senaste lydelse 2013:86. 3 senaste lydelse 2009:783. 4 senaste lydelse 2010:1940. sfs 2018:1960 pub­li­ce­rad den 4 decem­ber 2018 2 sfs 2018:1960 50 §5 om en part, ett vittne eller någon annan som ska höras inför rät­ten inte behärs­kar svenska, ska rät­ten vid behov anlita en tolk. rät­ten får även i annat fall vid behov anlita en tolk eller över­sätta hand­lingar. rät­ten ska under samma för­ut­sätt­ningar anlita en tolk och göra inne­hål­let i hand­lingar till­gäng­ligt vid kon­tak­ter med den som har en funktionsnedsätt-​​ ning som begrän­sar för­må­gan att se, höra eller tala. om det är lämp­ligt får ett tek­niskt hjälp­me­del använ­das i stäl­let för att en tolk anli­tas. rät­ten ska, om det är möj­ligt, anlita en tolk eller över­sät­tare som är auk- tori­se­rad. i annat fall ska en annan lämp­lig per­son anli­tas. den som står i ett sådant för­hål­lande till saken eller till en part att det kan anses minska hans eller hen­nes till­för­lit­lig­het får inte anli­tas som tolk. 52 §6 den som full­gör ett upp­drag som tolk eller över­sät­tare annat än i tjäns­ten har rätt till skä­lig ersätt­ning för arbete, tids­spil­lan och utlägg som upp­dra­get har krävt. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om en taxa som ska tilläm­pas när ersätt­ning till tolk bestäms. kost­na­den för tolk­ning och över­sätt­ning ska beta­las av sta­ten. denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2019. på rege­ring­ens väg­nar mor­gan johans­son frida göran­son (justi­tie­de­par­te­men­tet) 5 senaste lydelse 1990:452. 6 senaste lydelse 1979:290.