Lag (2017:1000) om en euro­pe­isk utred­nings­or­der

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2017:1000
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet BIRS
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2023:539
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2017:1000
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet BIRS
Utfär­dad: 2017-​11-09
Änd­rad: t.o.m. SFS

2023:539
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

Lagens inne­håll

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser för genom­fö­rande av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en euro­pe­isk utred­nings­or­der på det straff­rätts­liga områ­det.

Lagens tillämp­lig­het gente­mot med­lems­sta­terna

2 §   Denna lag gäl­ler inte i för­hål­lande till Dan­mark och Irland.

Om Euro­pe­iska uni­o­nen genom ett sär­skilt beslut har avbru­tit tillämp­ningen av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/41/EU, i den ursprung­liga lydel­sen, i för­hål­lande till en med­lems­stat, eller om en med­lems­stat har upp­hört att tillämpa direk­ti­vet eller den natio­nella lag­stift­ning som genom­för direk­ti­vet, gäl­ler inte denna lag i för­hål­lande till den sta­ten.

En euro­pe­isk utred­nings­or­der

3 §   Med en euro­pe­isk utred­nings­or­der avses
   1. ett beslut i Sve­rige som inne­bär att en utred­nings­åt­gärd ska vid­tas i en annan med­lems­stat i syfte att inhämta bevis­ning och som har med­de­lats av en åkla­gare eller dom­stol under en för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång i brott­mål, eller
   2. ett beslut i en annan med­lems­stat som inne­bär att en utred­nings­åt­gärd ska vid­tas i Sve­rige i syfte att inhämta bevis­ning och som har med­de­lats eller god­känts av en domare, dom­stol, under­sök­nings­do­mare eller all­män åkla­gare i ett straff­rätts­ligt för­fa­rande eller i ett annat för­fa­rande avse­ende straff­bara gär­ningar som inleds vid en admi­nist­ra­tiv eller rätts­lig myn­dig­het, när ett beslut i ett sådant annat för­fa­rande kan leda till ett för­fa­rande inför en dom­stol som är behö­rig att hand­lägga brott­mål.

Utred­nings­åt­gär­der som en euro­pe­isk utred­nings­or­der ska avse eller mot­svara

4 §   En utred­nings­åt­gärd enligt denna lag ska avse eller mot­svara
   1. för­hör under för­un­der­sök­ning,
   2. bevisupp­tag­ning vid dom­stol,
   3. för­hör genom lju­dö­ver­fö­ring eller ljud- och bil­dö­ver­fö­ring,
   4. beslag, kvar­hål­lande av för­sän­delse enligt 27 kap. 9 § rät­te­gångs­bal­ken, en åtgärd enligt 27 kap. 15 § eller ett före­läg­gande att bevara en viss lag­rad upp­gift enligt 27 kap. 16 § samma balk,
   5. hus­rann­sa­kan och andra åtgär­der enligt 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken,
   6. hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig kame­raö­ver­vak­ning, hem­lig rums­av­lyss­ning och hem­lig dataav­läs­ning,
   7. till­fäl­ligt över­fö­rande av en fri­hets­be­rö­vad per­son,
   8. rätts­me­di­cinsk under­sök­ning av en avli­den per­son,
   9. kon­trol­le­rad leve­rans,
   10. bistånd i en brotts­ut­red­ning med använd­ning av en skydds­i­den­ti­tet,
   11. inhäm­tande av bevis som finns hos en myn­dig­het, eller
   12. andra åtgär­der som inte inne­bär använd­ning av tvångs­me­del eller någon annan tvångs­åt­gärd. Lag (2021:241).

Undan­tag från lagens tillämp­nings­om­råde

5 §   Lagen gäl­ler inte när kri­mi­nal­re­gis­ter­upp­gif­ter häm­tas in eller läm­nas ut med stöd av rådets ram­be­slut 2009/315/RIF av den 26 feb­ru­ari 2009 om orga­ni­sa­tio­nen av med­lems­sta­ter­nas utbyte av upp­gif­ter ur kri­mi­nal­re­gist­ret och upp­gif­ter­nas inne­håll. För sådant inhäm­tande eller utläm­nande gäl­ler i stäl­let lagen (1998:620) om belast­nings­re­gis­ter och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den lagen.

Lagen gäl­ler inte vid inrät­tande av en gemen­sam utred­nings­grupp enligt lagen (2003:1174) om vissa for­mer av inter­na­tio­nellt sam­ar­bete i brotts­ut­red­ningar eller vid bevi­sin­hämt­ning inom en sådan grupp som har inrät­tats enligt den lagen.

Före­skrif­ter om verk­stäl­lig­he­ten av denna lag

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om verk­stäl­lig­he­ten av denna lag.


2 kap. Utfär­dande i Sve­rige av en euro­pe­isk utred­nings­or­der

All­männa bestäm­mel­ser

Utfär­dande av en utred­nings­or­der

1 §   En utred­nings­or­der får utfär­das av åkla­gare för en utred­nings­åt­gärd som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3-12.

2 §   En utred­nings­or­der får utfär­das av dom­stol för en utred­nings­åt­gärd som avses i 1 kap. 4 § 2, 3 och 7.

För­ut­sätt­ningar för utfär­dande av en utred­nings­or­der

3 §   En utred­nings­or­der får utfär­das om de för­ut­sätt­ningar som gäl­ler för att vidta utred­nings­åt­gär­den under en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång i brott­mål och enligt denna lag är upp­fyllda.

4 §   En utred­nings­or­der får utfär­das endast om den, med beak­tande av det men för den enskilde samt den tidsåt­gång och de kost­na­der som kan antas upp­komma, fram­står som nöd­vän­dig och pro­por­tio­ner­lig med hän­syn till brot­tets art och svår­hets­grad samt övriga omstän­dig­he­ter.

5 §   Innan åkla­ga­ren utfär­dar en utred­nings­or­der ska åkla­ga­ren ansöka om dom­sto­lens till­stånd till att utfärda utred­nings­or­dern, om utred­nings­åt­gär­den avser
   1. kvar­hål­lande av för­sän­delse enligt 27 kap. 9 § rät­te­gångs­bal­ken,
   2. hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig kame­raö­ver­vak­ning, hem­lig rums­av­lyss­ning eller hem­lig dataav­läs­ning, eller
   3. rätts­me­di­cinsk under­sök­ning enligt 16 § lagen (1995:832) om obduk­tion m.m.

I avvak­tan på dom­sto­lens beslut får åkla­ga­ren under de för­ut­sätt­ningar som anges i 27 kap. 9 a och 21 a §§ rät­te­gångs­bal­ken eller 17 § lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning utfärda en utred­nings­or­der för en åtgärd som anges i första styc­ket 1 eller 2. Åkla­ga­ren ska utan dröjs­mål anmäla till dom­sto­len att en utred­nings­or­der har utfär­dats.

Innan en utred­nings­or­der för hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans, kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning utfär­das, får åkla­ga­ren enligt 28 kap. 4 § första styc­ket, 10 d § andra styc­ket och 13 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken ansöka om dom­sto­lens till­stånd till att utfärda utred­nings­or­dern.

För dom­sto­lens hand­lägg­ning gäl­ler det som före­skrivs i rät­te­gångs­bal­ken eller annan för­fatt­ning för den åtgärd som avses. Lag (2023:539).

Sär­skilda form­krav eller för­fa­ran­den

6 §   I utred­nings­or­dern ska det anges om några sär­skilda form­krav eller för­fa­ran­den ska iakt­tas av den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra med­lems­sta­ten vid verk­stäl­lig­he­ten av utred­nings­or­dern.

Över­sän­dande av en utred­nings­or­der

7 §   Den åkla­gare eller dom­stol som har utfär­dat utred­nings­or­dern ska sända över den till behö­rig myn­dig­het i den med­lems­stat där ordern ska erkän­nas och verk­stäl­las.

Om det finns risk för att bevis­ma­te­rial för­störs, omvand­las, flyt­tas, över­läm­nas eller bort­skaf­fas, får utred­nings­or­dern sän­das över enligt arti­kel 32 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/41/EU, i den ursprung­liga lydel­sen.

Upp­gift om bevis­ma­te­ri­a­let ska över­läm­nas eller vara kvar i den andra med­lems­sta­ten

8 §   Om en utred­nings­or­der sänds över enligt 7 § andra styc­ket, ska det i ordern anges om bevis­ma­te­ri­a­let ska över­läm­nas till Sve­rige eller vara kvar i den andra med­lems­sta­ten.

I de fall det begärs att bevis­ma­te­ri­a­let ska vara kvar i den andra sta­ten, ska det i utred­nings­or­dern även anges när en åter­kal­lelse av ordern enligt 20 § kan för­vän­tas.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om vissa utred­nings­åt­gär­der

Bevisupp­tag­ning vid utländsk dom­stol

9 §   En utred­nings­or­der för bevisupp­tag­ning vid utländsk dom­stol får avse syn, skrift­ligt bevis eller för­hör med vittne, sak­kun­nig, till­ta­lad, mål­sä­gande eller någon som avses i 36 kap. 1 § andra och tredje styc­kena rät­te­gångs­bal­ken.

För­hör genom lju­dö­ver­fö­ring eller ljud- och bil­dö­ver­fö­ring

10 §   En utred­nings­or­der för för­hör genom lju­dö­ver­fö­ring får endast utfär­das om för­hö­ret avser ett vittne, en mål­sä­gande eller en sak­kun­nig.

Om ett för­hör genom ljud- och bil­dö­ver­fö­ring ska hål­las med en miss­tänkt eller till­ta­lad eller med någon som avses i 36 kap. 1 § andra och tredje styc­kena rät­te­gångs­bal­ken, ska det av utred­nings­or­dern framgå att den som ska höras sam­tyc­ker till för­hö­ret.

11 §   Vid genom­fö­rande av ett för­hör genom lju­dö­ver­fö­ring eller ljud- och bil­dö­ver­fö­ring tilläm­pas de bestäm­mel­ser som gäl­ler för för­hör under en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång i brott­mål.

Till­fäl­ligt över­fö­rande av en fri­hets­be­rö­vad per­son

12 §   Om den utred­nings­åt­gärd som ska vid­tas krä­ver när­varo av en fri­hets­be­rö­vad per­son i Sve­rige eller i en annan med­lems­stat, får en utred­nings­or­der utfär­das för att en per­son som
   1. är fri­hets­be­rö­vad i en annan med­lems­stat till­fäl­ligt ska föras över till Sve­rige, eller
   2. är fri­hets­be­rö­vad i Sve­rige till­fäl­ligt ska föras över till en annan med­lems­stat.

Innan en utred­nings­or­der enligt första styc­ket 2 utfär­das, ska den fri­hets­be­rö­vade per­so­nens inställ­ning till över­fö­ran­det inhäm­tas.

Beslag och kopi­e­ring

13 §   En utred­nings­or­der får utfär­das för
   1. beslag av ett före­mål som kan antas komma att påträf­fas i en annan med­lems­stat, trots att före­må­let inte är till­gäng­ligt vid utfär­dan­det, eller
   2. kopi­e­ring av en hand­ling enligt 27 kap. 17 a § rät­te­gångs­bal­ken som kan antas komma att påträf­fas i en annan med­lems­stat, trots att hand­lingen inte är till­gäng­lig vid utfär­dan­det.

Vad som sägs i denna para­graf och i 14 och 15 §§ om före­mål ska också gälla i fråga om skrift­lig hand­ling. Lag (2022:326).

14 §   När en utred­nings­or­der för beslag har verk­ställts i den andra med­lems­sta­ten, ska föl­jande bestäm­mel­ser i 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas:
   - 6 § första styc­ket om rät­tens pröv­ning,
   - 7 § om tid för åtals väc­kande,
   - 8 § första och fjärde styc­kena om hävande av beslag,
   - 11 § om under­rät­tel­se­skyl­dig­het, och
   - 13 § om pro­to­koll och om rätt för den som drab­bats av ett beslag att få ett bevis om besla­get.

Den som berörs av besla­get ska, i före­kom­mande fall, under­rät­tas om möj­lig­he­ten att begära rät­tens pröv­ning av besla­get.

Om före­må­let inte har över­läm­nats till Sve­rige när brott­må­let avgörs, ska rät­ten med tillämp­ning av 27 kap. 8 § femte styc­ket rät­te­gångs­bal­ken pröva om besla­get fort­fa­rande ska bestå. Lag (2022:326).

15 §   Ett före­mål som över­läm­nas till Sve­rige enligt en utred­nings­or­der för beslag ska tas i för­var av åkla­ga­ren och anses vara taget i beslag enligt rät­te­gångs­bal­ken.

15 a §   När en utred­nings­or­der har verk­ställts i den andra med­lems­sta­ten och hand­lingar som omfat­tas av ett beslag eller som påträf­fats vid en hus­rann­sa­kan eller en genom­sök­ning på distans har kopi­e­rats, ska 27 kap. 17 c-17 e §§ rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas.

En kopia som över­läm­nas till Sve­rige ska anses vara kopi­e­rad enligt 27 kap. 17 a § rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2022:326).

Avspärr­ning och till­trä­des­för­bud m.m.

16 §   När en utred­nings­or­der som avser en åtgärd enligt 27 kap. 15 § rät­te­gångs­bal­ken har verk­ställts i den andra med­lems­sta­ten, ska 14 § tilläm­pas.

Före­läg­gande att bevara en viss lag­rad upp­gift

16 a §   När en utred­nings­or­der för ett före­läg­gande att bevara en viss lag­rad upp­gift enligt 27 kap. 16 § rät­te­gångs­bal­ken har verk­ställts i den andra med­lems­sta­ten får den som har före­lagts åtgär­den begära rät­tens pröv­ning. För rät­tens pröv­ning gäl­ler 27 kap. 6 § första styc­ket samma balk.

Den tid en upp­gift enligt 27 kap. 16 § andra styc­ket rät­te­gångs­bal­ken ska beva­ras, räk­nas från den tid­punkt då åtgär­den verk­ställ­des i den andra med­lems­sta­ten. Om det finns sär­skilda skäl får tiden för beva­rande för­längas med högst 90 dagar. Lag (2021:241).

Hem­lig avlyss­ning och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion

17 §   En utred­nings­or­der får utfär­das för hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion i Sve­rige eller i en annan med­lems­stat.

Om avlyss­ningen eller över­vak­ningen ska ske i en annan med­lems­stat än den stat till vil­ken ordern över­sänds enligt 7 § första styc­ket, ska det av utred­nings­or­dern framgå att en under­rät­telse enligt 4 kap. 12 § har läm­nats.

18 §   När en utred­nings­or­der enligt 17 § har utfär­dats, ska 27 kap. 22-24 §§ rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas. I de fall upp­tag­ningen eller upp­teck­ningen av avlyss­ningen eller över­vak­ningen sker i Sve­rige, ska även 27 kap. 31-33 §§ rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas.

Hem­lig kame­raö­ver­vak­ning och hem­lig rums­av­lyss­ning

19 §   När en utred­nings­or­der för hem­lig kame­raö­ver­vak­ning eller hem­lig rums­av­lyss­ning har utfär­dats, ska 27 kap. 22-24 §§ rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas.

Hem­lig dataav­läs­ning

19 a §   En utred­nings­or­der får utfär­das för hem­lig dataav­läs­ning i Sve­rige eller i en annan med­lems­stat.

En utred­nings­or­der för hem­lig dataav­läs­ning i Sve­rige eller i en annan med­lems­stat än den stat till vil­ken ordern över­sänds enligt 7 § första styc­ket får endast avse en åtgärd enligt 2 § första styc­ket 1-3 lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning.

Om dataav­läs­ningen enligt andra styc­ket ska ske i en annan med­lems­stat än den stat till vil­ken ordern över­sänds enligt 7 § första styc­ket ska det av utred­nings­or­dern framgå att en under­rät­telse enligt 4 kap. 12 § har läm­nats. Lag (2020:67).

19 b §   När en utred­nings­or­der för hem­lig dataav­läs­ning har utfär­dats, ska 20 § andra styc­ket, 27 § och 28 § första styc­ket lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning tilläm­pas. I de fall där upp­tag­ningen eller upp­teck­ningen görs i Sve­rige ska 28 § andra styc­ket lagen om hem­lig dataav­läs­ning tilläm­pas. Lag (2020:67).

Åter­kal­lelse av en utred­nings­or­der

20 §   Om den utred­nings­åt­gärd som utred­nings­or­dern avser har upp­hävts, ska utred­nings­or­dern åter­kal­las. Det­samma gäl­ler om det i övrigt inte längre finns skäl för att vidta den åtgärd som avses i utred­nings­or­dern.

Om utred­nings­or­dern har utfär­dats av en dom­stol, ansva­rar dom­sto­len för åter­kal­lel­sen. I övriga fall ansva­rar åkla­gare för åter­kal­lel­sen.


3 kap. Erkän­nande och verk­stäl­lig­het i Sve­rige av en euro­pe­isk utred­nings­or­der

Skyl­dig­het att erkänna och verk­ställa en utred­nings­or­der

1 §   En utred­nings­or­der som sänds över från en annan med­lems­stat ska erkän­nas och verk­stäl­las i Sve­rige om för­ut­sätt­ning­arna enligt 2-4 §§ är upp­fyllda och inte annat föl­jer av denna lag.

För­ut­sätt­ningar för erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der i vissa fall

För­hör genom lju­dö­ver­fö­ring eller ljud- och bil­dö­ver­fö­ring

2 §   En utred­nings­or­der för för­hör genom lju­dö­ver­fö­ring får erkän­nas och verk­stäl­las endast om för­hö­ret ska ske med ett vittne, en mål­sä­gande eller en sak­kun­nig.

Om en utred­nings­or­der avser för­hör genom ljud- och bil­dö­ver­fö­ring med en miss­tänkt eller till­ta­lad eller med någon som avses i 36 kap. 1 § andra och tredje styc­kena rät­te­gångs­bal­ken, får ordern erkän­nas och verk­stäl­las endast om den som ska höras sam­tyc­ker till för­hö­ret.

Till­fäl­ligt över­fö­rande av en fri­hets­be­rö­vad per­son

3 §   En utred­nings­or­der för till­fäl­ligt över­fö­rande av en i Sve­rige fri­hets­be­rö­vad per­son till en annan med­lems­stat får erkän­nas och verk­stäl­las endast om
   1. över­fö­ran­det inte med­för att tiden för fri­hets­be­rö­van­det för­längs, och
   2. den fri­hets­be­rö­vade per­so­nen sam­tyc­ker till över­fö­ran­det eller, om sam­tycke inte läm­nas, ett över­fö­rande ändå är lämp­ligt med hän­syn till den fri­hets­be­rö­va­des per­son­liga för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt.

Hem­liga tvångs­me­del och vissa andra åtgär­der

4 §   En utred­nings­or­der för en åtgärd som avses i 1 kap. 4 § 6, 9, 10 eller 11 får erkän­nas och verk­stäl­las endast om den gär­ning som avses i utred­nings­or­dern mot­sva­rar ett brott enligt svensk lag och om övriga för­ut­sätt­ningar som gäl­ler för en mot­sva­rande åtgärd i en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång i brott­mål är upp­fyllda.

Hin­der mot erkän­nande och verk­stäl­lig­het

Obli­ga­to­riska väg­rans­grun­der

5 §   En utred­nings­or­der får inte erkän­nas och verk­stäl­las i Sve­rige om
   1. det skulle strida mot bestäm­mel­ser om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier eller om skydd för upp­gif­ter som avses i 36 kap. 5 och 5 a §§ rät­te­gångs­bal­ken,
   2. ordern avser beslag av en skrift­lig hand­ling eller ett före­läg­gande att bevara en viss lag­rad upp­gift och det enligt 27 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken finns hin­der mot att ta hand­lingen i beslag eller enligt 27 kap. 16 § fjärde styc­ket samma balk med­dela ett före­läg­gande,
   3. det skulle med­föra fara för Sve­ri­ges säker­het, även­tyra enskilda per­so­ners säker­het eller med­föra risk för röjande av upp­gif­ter som rör under­rät­tel­se­verk­sam­het,
   4. den gär­ning som avses i utred­nings­or­dern har begåtts utan­för den utfär­dande med­lems­sta­tens ter­ri­to­rium och helt eller del­vis i Sve­rige, och gär­ningen inte mot­sva­rar ett brott enligt svensk lag, eller
   5. utred­nings­åt­gär­den inte mot­sva­rar en åtgärd som anges i 1 kap. 4 §.

En utred­nings­or­der får inte väg­ras enligt första styc­ket 5, om en annan utred­nings­åt­gärd kan vid­tas som ger mot­sva­rande resul­tat som den åtgärd som utred­nings­or­dern avser.
Lag (2022:326).

Fakul­ta­tiva väg­rans­grun­der

6 §   Erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der får väg­ras om det för samma gär­ning som avses i utred­nings­or­dern har med­de­lats dom i Sve­rige eller i en annan stat och domen har fått laga kraft samt, vid en fäl­lande dom, påfölj­den har avtjä­nats, är under verk­stäl­lig­het eller inte längre kan verk­stäl­las enligt lagen i den stat som har med­de­lat domen.

7 §   Erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der för en åtgärd som avses i 1 kap. 4 § 4, 5 eller 8 får väg­ras om
   1. den gär­ning som avses i utred­nings­or­dern inte mot­sva­rar ett brott enligt svensk lag och det inte är fråga om en sådan gär­ning som finns angi­ven i bila­gan till denna lag och för vil­ken det i den andra med­lems­sta­tens lag­stift­ning är före­skri­vet en fri­hets­be­rö­vande påföljd i tre år eller mer, eller
   2. det, för att vidta en mot­sva­rande åtgärd i en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång i brott­mål, krävs att det rör sig om ett brott på vil­ket det kan följa fäng­else eller fäng­else på viss tid eller för vil­ket det inte är före­skri­vet lind­ri­gare straff än fäng­else på viss tid, och det kra­vet inte är upp­fyllt.

Hand­lägg­ningen

Hand­läg­gande och beslu­tande myn­dig­he­ter

8 §   Ett ärende om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der för en utred­nings­åt­gärd som avses i 1 kap. 4 § 2 hand­läggs av dom­stol. Det­samma gäl­ler för en utred­nings­or­der för en åtgärd som avses i 1 kap. 4 § 3, om för­hö­ret ska ske i dom­stol.

Ett ärende om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der för övriga utred­nings­åt­gär­der hand­läggs av åkla­gare. I 9 § anges i vilka fall dom­stol ska pröva om utred­nings­or­dern ska erkän­nas och verk­stäl­las.

9 §   Om utred­nings­or­dern avser en utred­nings­åt­gärd som i en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång i brott­mål endast kan vid­tas efter rät­tens till­stånd, ska åkla­ga­ren över­lämna till dom­stol att pröva om utred­nings­or­dern ska erkän­nas och verk­stäl­las. Det­samma gäl­ler om utred­nings­or­dern avser en åtgärd som åkla­ga­ren i en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång i brott­mål skulle ha inhäm­tat rät­tens till­stånd till enligt 28 kap. 4 § första styc­ket, 10 d § andra styc­ket eller 13 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken.

Första styc­ket gäl­ler inte om åkla­ga­ren väg­rar erkän­nande och verk­stäl­lig­het av utred­nings­or­dern. Lag (2022:326).

10 §   I avvak­tan på dom­sto­lens beslut enligt 9 § första styc­ket får åkla­ga­ren, enligt de för­ut­sätt­ningar som anges i 27 kap. 9 a och 21 a §§ rät­te­gångs­bal­ken eller 17 § lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning, besluta att erkänna och verk­ställa en utred­nings­or­der för kvar­hål­lande av för­sän­delse enligt 27 kap. 9 § rät­te­gångs­bal­ken eller för hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig kame­raö­ver­vak­ning, hem­lig rums­av­lyss­ning eller hem­lig dataav­läs­ning. Lag (2023:539).

Behö­rig dom­stol

11 §   Behö­rig dom­stol enligt 8 och 9 §§ är den tings­rätt inom vars dom­krets utred­nings­åt­gär­den eller någon av utred­nings­åt­gär­derna ska verk­stäl­las.

Om behö­rig dom­stol inte går att fast­ställa, är behö­rig dom­stol den tings­rätt där den åkla­gare som hand­läg­ger ären­det för talan i brott­mål i all­män­het.

Om det kom­mer fram att en tings­rätt inte är behö­rig att hand­lägga ären­det, ska ären­det över­läm­nas till behö­rig tings­rätt. Efter sam­råd får ett ärende även över­läm­nas i annat fall om det är lämp­ligt.

I 32 § finns bestäm­mel­ser om behö­rig dom­stol vid pröv­ning av ett verk­ställt beslag.

För­fa­ran­de­reg­ler

12 §   Vid prövningen av om en utredningsorder ska erkännas 
och verk­stäl­las tilläm­pas samma för­fa­rande som när en mot­sva­rande utred­nings­åt­gärd som den som utred­nings­or­dern avser beslu­tas i en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång i brott­mål, om inte annat anges i 13-20 §§.

Hur för­fa­ran­det inleds

13 §   En utred­nings­or­der ska sän­das skrift­li­gen till behö­rig åkla­gare eller tings­rätt och vara upp­rät­tad i enlig­het med for­mu­lä­ret i bilaga A till Euro­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/41/EU, i den ursprung­liga lydel­sen.

Utred­nings­or­dern ska vara skri­ven på eller över­satt till svenska. Om den åkla­gare eller tings­rätt som hand­läg­ger ären­det bedö­mer att det är lämp­ligt i det enskilda fal­let, får utred­nings­or­dern vara skri­ven på eller över­satt till eng­elska.

Bris­ter i utred­nings­or­dern

14 §   Om utred­nings­or­dern till form eller inne­håll är så brist­fäl­lig att den inte utan väsent­lig olä­gen­het kan läg­gas till grund för en pröv­ning av frå­gan om erkän­nande och verk­stäl­lig­het, ska den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra med­lems­sta­ten ges möj­lig­het att inom en viss tid komma in med kom­plet­te­ring.

Om bris­terna kvar­står efter den angivna tiden, får beslut fat­tas om att inte erkänna och verk­ställa utred­nings­or­dern.

Sär­skilda form­krav eller för­fa­ran­den

15 §   Om det i utred­nings­or­dern anges att något sär­skilt form­krav eller sär­skilt för­fa­rande ska iakt­tas vid verk­stäl­lig­he­ten av utred­nings­or­dern, ska det till­go­do­ses om det inte stri­der mot grund­läg­gande prin­ci­per i den svenska rätts­ord­ningen.

Tids­fris­ter

16 §   Ett beslut i fråga om erkän­nande och verk­stäl­lig­het ska med­de­las skynd­samt och inom 30 dagar efter det att behö­rig åkla­gare eller tings­rätt tog emot utred­nings­or­dern. Om det finns sär­skilda skäl får beslut med­de­las senast 60 dagar efter mot­ta­gan­det.

17 §   Om en utred­nings­or­der över­sänds enligt arti­kel 32 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/41/EU, i den ursprung­liga lydel­sen, ska beslut om möj­ligt med­de­las inom 24 tim­mar efter mot­ta­gan­det.

Alter­na­tiva åtgär­der

18 §   Vid pröv­ningen av om en utred­nings­or­der ska erkän­nas och verk­stäl­las får den utred­nings­åt­gärd som anges i utred­nings­or­dern ersät­tas med en annan åtgärd som ger mot­sva­rande resul­tat.

Verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen

19 §   Om utred­nings­or­dern kan erkän­nas och verk­stäl­las i Sve­rige, ska beslut med­de­las om att verk­stäl­lig­het ska äga rum (verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring).

Verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen ska inne­hålla upp­gift om den eller de utred­nings­åt­gär­der som ska verk­stäl­las. Av för­kla­ringen ska det i före­kom­mande fall även framgå om ett sär­skilt form­krav eller sär­skilt för­fa­rande ska iakt­tas enligt 15 §, andra upp­gif­ter av bety­delse för verk­stäl­lig­he­ten av åtgär­den och hur en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring över­kla­gas.

20 §   Beslut i fråga om erkän­nande och verk­stäl­lig­het ska inne­hålla skä­len för beslu­tet.

Verk­stäl­lig­he­ten av en utred­nings­or­der

Tillämp­liga bestäm­mel­ser

21 §   Vid verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der för en viss utred­nings­åt­gärd tilläm­pas samma bestäm­mel­ser som när en mot­sva­rande åtgärd verk­ställs i en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång i brott­mål, om inte annat anges i 22-41 §§.

Hand­lägg­nings­språk

22 §   Vid verk­stäl­lig­he­ten av en utred­nings­or­der får åkla­ga­ren eller tings­rät­ten, om det är lämp­ligt, bestämma att hand­lägg­ningen helt eller del­vis ska äga rum på ett annat språk än svenska.

Tids­fris­ter

23 §   En utred­nings­åt­gärd ska verk­stäl­las skynd­samt och inom 90 dagar efter det att verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen med­de­la­des enligt 19 §. Om det inte är prak­tiskt möj­ligt, får verk­stäl­lig­he­ten ske vid en senare tid­punkt.

Om en utred­nings­or­der över­sänds enligt arti­kel 32 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/41/EU, i den ursprung­liga lydel­sen, ska verk­stäl­lig­het om möj­ligt ske inom 24 tim­mar efter det att verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen med­de­la­des enligt 19 §.

Upp­skov med verk­stäl­lig­he­ten

24 §   Åkla­ga­ren får besluta om upp­skov på viss tid med verk­stäl­lig­he­ten av utred­nings­or­dern, om verk­stäl­lig­he­ten skulle kunna skada en pågående utred­ning eller lag­fö­ring eller om utred­nings­or­dern avser bevis­ma­te­rial som används i ett annat för­fa­rande i Sve­rige. Tings­rät­ten får besluta om sådant upp­skov om det rör sig om en utred­nings­or­der som anges i 8 § första styc­ket.

Tiden för upp­skov enligt första styc­ket får för­längas. När skä­len för upp­skov har upp­hört ska verk­stäl­lig­he­ten av utred­nings­or­dern åter­upp­tas.

Beslut i fråga om upp­skov och för­läng­ning av upp­skov ska inne­hålla skä­len för beslu­tet.

Offent­lig för­sva­rare, mål­sä­gan­de­bi­träde och stöd­per­son

25 §   En miss­tänkt, till­ta­lad eller mål­sä­gande som ska höras eller annars drab­bas av en utred­nings­åt­gärd som ska verk­stäl­las har samma rätt till offent­lig för­sva­rare, mål­sä­gan­de­bi­träde eller stöd­per­son som vid en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång i brott­mål.

Om det finns sär­skilda skäl, får en offent­lig för­sva­rare utses för en miss­tänkt eller till­ta­lad även när det inte är den miss­tänkte eller till­ta­lade som drab­bas av åtgär­den.

Rätt för en enskild att vägra med­verka

26 §   Den som ska höras eller annars full­göra något vid verk­stäl­lig­he­ten av en utred­nings­or­der har rätt att vägra, om stöd finns för det i svensk lag eller i den andra med­lems­sta­tens lag.

Del­ta­gande av utländska tjäns­te­män vid verk­stäl­lig­he­ten

27 §   Tjäns­te­män från den andra med­lems­sta­ten får delta vid verk­stäl­lig­he­ten av en utred­nings­or­der i Sve­rige om ett sådant del­ta­gande inte stri­der mot grund­läg­gande prin­ci­per i den svenska rätts­ord­ningen och inte med­för fara för Sve­ri­ges säker­het.

Utländska tjäns­te­män som del­tar vid verk­stäl­lig­he­ten av en utred­nings­or­der får inte vidta åtgär­der på svenskt ter­ri­to­rium som inne­bär myn­dig­hets­ut­öv­ning.

Bevisupp­tag­ning vid svensk dom­stol

28 §   Vid verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der för bevisupp­tag­ning vid svensk dom­stol genom för­hör, skrift­ligt bevis eller syn ska bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om bevisupp­tag­ning utom huvud­för­hand­ling tilläm­pas.

Den som ska höras eller annars full­göra något ska kal­las till bevisupp­tag­ningen.

29 §   Om den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra med­lems­sta­ten har begärt det, får en svensk åkla­gare delta vid bevisupp­tag­ningen vid dom­sto­len för att bevaka den andra sta­tens intres­sen.

För­hör genom lju­dö­ver­fö­ring eller ljud- och bil­dö­ver­fö­ring

30 §   Vid verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der för för­hör genom lju­dö­ver­fö­ring eller ljud- och bil­dö­ver­fö­ring ska för­hö­ret hål­las direkt eller under led­ning av före­trä­dare för den andra med­lems­sta­tens behö­riga myn­dig­het.

Tid­punk­ten för för­hö­ret och övriga prak­tiska frå­gor med anled­ning av för­hö­ret beslu­tas av åkla­ga­ren eller tings­rät­ten efter sam­råd med myn­dig­he­ten i den andra sta­ten.

Om för­hö­ret ska ske i dom­stol ska även 28 § tilläm­pas.

31 §   När en åkla­gare hand­läg­ger en utred­nings­or­der för för­hör genom lju­dö­ver­fö­ring får åkla­ga­ren, om det är lämp­ligt, besluta att den andra med­lems­sta­tens myn­dig­he­ter får hålla för­hö­ret utan bistånd från svensk myn­dig­het. Åkla­ga­ren ska i sådant fall under­rätta den som ska höras om tid och plats för för­hö­ret.

Beslag och kopi­e­ring

32 §   När en utred­nings­or­der för beslag har verk­ställts, får den som har drab­bats av besla­get begära pröv­ning av verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen i dom­stol. Det­samma gäl­ler när en utred­nings­or­der har verk­ställts och hand­lingar som påträf­fats vid en hus­rann­sa­kan eller en genom­sök­ning på distans har kopi­e­rats.

Bestäm­mel­serna i 27 kap. 7 § rät­te­gångs­bal­ken om tid för väc­kande av åtal ska inte tilläm­pas.

Behö­rig dom­stol enligt första styc­ket är den tings­rätt inom vars dom­krets besla­get, hus­rann­sa­kan eller genom­sök­ningen på distans har verk­ställts.

Om dom­sto­len vid sin pröv­ning enligt första styc­ket fin­ner att verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen ska upp­hä­vas, ska de verk­stäl­lig­hets­åt­gär­der som vid­ta­gits återgå, så långt det är möj­ligt och en kopia som fram­ställts med tillämp­ning av 27 kap. 17 a § rät­te­gångs­bal­ken för­stö­ras. Lag (2022:326).

Avspärr­ning och till­trä­des­för­bud m.m.

33 §   När en utred­nings­or­der för en åtgärd som avses i 27 kap. 15 § rät­te­gångs­bal­ken har verk­ställts, tilläm­pas 32 § första och tredje-​femte styc­kena.

Före­läg­gande att bevara en viss lag­rad upp­gift

33 a §   När en utred­nings­or­der för ett före­läg­gande att bevara en viss lag­rad upp­gift enligt 27 kap. 16 § rät­te­gångs­bal­ken har verk­ställts, tilläm­pas 32 § första, fjärde och femte styc­kena. Lag (2021:241).

Hem­lig avlyss­ning och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion

34 §   Åkla­ga­ren ska, efter sam­råd med behö­rig myn­dig­het i den andra med­lems­sta­ten, besluta om huruvida en utred­nings­or­der för hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller, i tillämp­liga fall, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion ska verk­stäl­las
   1. genom ome­del­bar över­fö­ring till den andra med­lems­sta­ten av med­de­lan­den eller upp­gif­ter om med­de­lan­den, eller
   2. genom upp­tag­ning eller upp­teck­ning i Sve­rige av med­de­lan­den eller upp­gif­ter om med­de­lan­den.

35 §   Vid verk­stäl­lig­het enligt 34 § 1 får upp­tag­ning eller upp­teck­ning inte göras i Sve­rige och 27 kap. 31-33 §§ rät­te­gångs­bal­ken ska inte tilläm­pas.

Om åkla­ga­ren med stöd av 10 § har med­de­lat en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring, får verk­stäl­lig­het enligt 34 § 1 ske först efter det att dom­sto­len har fast­ställt för­kla­ringen.

36 §   Vid verk­stäl­lig­het enligt 34 § 2 och i andra fall av verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der för hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion behö­ver upp­tag­ningar eller upp­teck­ningar inte grans­kas enligt 27 kap. 24 § rät­te­gångs­bal­ken. Upp­tag­ningar och upp­teck­ningar som finns kvar i Sve­rige efter det att ären­det har avslu­tats hos åkla­ga­ren och bevis­ma­te­ri­a­let har över­läm­nats med stöd av 38 eller 40 §, får beva­ras endast om detta är tillå­tet enligt 27 kap. 24 § rät­te­gångs­bal­ken.

I fråga om under­rät­telse till enskild enligt 27 kap. 31-33 §§ rät­te­gångs­bal­ken ska 27 kap. 31 § fjärde styc­ket och 33 § andra och tredje styc­kena samma balk inte tilläm­pas. Under­rät­telse ska läm­nas så snart det kan ske sedan avlyss­ningen eller över­vak­ningen har avslu­tats. Under­rät­telse ska, utö­ver vad som föl­jer av 27 kap. 33 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken, skju­tas upp om sek­re­tess gäl­ler enligt 18 kap. 17 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Om det på grund av sek­re­tess inte har kun­nat läm­nas någon under­rät­telse inom ett år från det att verk­stäl­lig­he­ten avslu­ta­des, behö­ver under­rät­telse inte läm­nas. Under­rät­telse ska inte läm­nas om utred­ningen gäl­ler gär­ning som mot­sva­rar brott som anges i 27 kap. 33 § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken.

Hem­lig kame­raö­ver­vak­ning och hem­lig rums­av­lyss­ning

37 §   Vid verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der för hem­lig kame­raö­ver­vak­ning och hem­lig rums­av­lyss­ning ska 36 § tilläm­pas.

Hem­lig dataav­läs­ning

37 a §   Vid verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der för hem­lig dataav­läs­ning som gäl­ler en åtgärd enligt 2 § första styc­ket 1 och 2 lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning tilläm­pas 34 §.

Vid verk­stäl­lig­het enligt 34 § 1 får inte någon upp­tag­ning eller upp­teck­ning göras i Sve­rige, och 28 § andra styc­ket lagen om hem­lig dataav­läs­ning ska inte tilläm­pas. Vid sådan verk­stäl­lig­het tilläm­pas 35 § andra styc­ket. Lag (2020:67).

37 b §   Vid verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der för hem­lig dataav­läs­ning som sker med stöd av 34 § 2 eller i andra fall av verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der för hem­lig dataav­läs­ning behö­ver upp­tag­ningar eller upp­teck­ningar inte grans­kas enligt 28 § första styc­ket lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning. Upp­tag­ningar och upp­teck­ningar, som finns kvar i Sve­rige efter det att ären­det har avslu­tats hos åkla­ga­ren och bevis­ma­te­ri­a­let har över­läm­nats med stöd av 38 eller 40 §, får beva­ras endast om detta är tillå­tet enligt 28 § första styc­ket lagen om hem­lig dataav­läs­ning.

I fråga om under­rät­telse till en enskild enligt 28 § andra styc­ket lagen om hem­lig dataav­läs­ning ska bestäm­mel­serna i 36 § andra styc­ket tilläm­pas. Lag (2020:67).

Över­läm­nande av bevis­ma­te­ri­a­let

38 §   Bevis­ma­te­rial som har inhäm­tats vid verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der ska över­läm­nas till den andra med­lems­sta­tens myn­dig­het utan onö­digt dröjs­mål, om inte annat anges i 40 eller 41 §. Den tings­rätt eller åkla­gare som hand­läg­ger utred­nings­or­dern ansva­rar för att bevis­ma­te­ri­a­let över­läm­nas.

39 §   Ett över­läm­nande får, om det är moti­ve­rat med hän­syn till enskilds rätt eller är nöd­vän­digt från all­män syn­punkt, för­e­nas med vill­kor om att bevis­ma­te­ri­a­let ska åter­läm­nas till Sve­rige när det inte längre behövs för det för­fa­rande som utred­nings­or­dern avser eller vid en annan tid­punkt som åkla­ga­ren eller dom­sto­len efter sam­råd med myn­dig­he­ten i den andra med­lems­sta­ten bestäm­mer.

40 §   Ett över­läm­nande av inhäm­tat bevis­ma­te­rial ska skju­tas upp i avvak­tan på dom­sto­lens pröv­ning, om
   1. en sådan pröv­ning har begärts enligt 32 § första styc­ket, eller
   2. åkla­ga­ren har med­de­lat en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring med stöd av 10 § och dom­sto­len inte har fast­ställt för­kla­ringen.

Trots första styc­ket ska bevis­ma­te­ri­a­let över­läm­nas ome­del­bart om det finns sär­skilda skäl. Detta gäl­ler inte om över­läm­nan­det skulle med­föra all­var­lig skada för den som drab­bas av åtgär­den. Lag (2022:326).

41 §   Om den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra med­lems­sta­ten, med anled­ning av en utred­nings­or­der för beslag, har begärt att det bevis­ma­te­rial som har inhäm­tats ska vara kvar i Sve­rige, ska åkla­ga­ren eller, om verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen fast­ställs av dom­sto­len enligt 32 §, dom­sto­len bestämma hur länge verk­stäl­lig­he­ten av utred­nings­or­dern ska bestå. Tiden för verk­stäl­lig­he­ten av utred­nings­or­dern får för­längas.

Upp­hä­vande av en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring

42 §   En verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring ska utan dröjs­mål upp­hä­vas, om
   1. det fram­kom­mer omstän­dig­he­ter som med­för att utred­nings­or­dern inte skulle ha erkänts om omstän­dig­he­terna hade före­le­gat eller varit kända när verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen med­de­la­des,
   2. det inte finns till­räck­liga skäl för att verk­stäl­lig­he­ten av en utred­nings­or­der ska bestå enligt 41 §,
   3. den utred­nings­åt­gärd som utred­nings­or­dern avser inte kan verk­stäl­las i Sve­rige, eller
   4. utred­nings­or­dern åter­kal­las.

En verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring som avser en utred­nings­or­der som hand­läggs av dom­stol enligt 8 § första styc­ket upp­hävs av dom­sto­len. Det­samma gäl­ler vid upp­hä­vande enligt första styc­ket 2 om dom­sto­len har bestämt tiden för verk­stäl­lig­he­ten enligt 41 §. I övriga fall upp­hävs verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen av åkla­gare. Åkla­ga­ren får begära att dom­sto­len prö­var frå­gan om upp­hä­vande i de fall dom­sto­len har med­de­lat eller fast­ställt verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen och upp­hä­van­det ska ske med stöd av första styc­ket 1. Beslut om att upp­häva en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring ska inne­hålla skä­len för beslu­tet.

När bevis­ma­te­rial, som har över­läm­nats till en behö­rig myn­dig­het i den andra med­lems­sta­ten med anled­ning av en utred­nings­or­der för beslag, åter­läm­nas till Sve­rige med stöd av 39 §, ska åkla­ga­ren upp­häva verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen.

Om en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring upp­hävs, ska de verk­stäl­lig­hets­åt­gär­der som vid­ta­gits återgå, så långt det är möj­ligt och en kopia som fram­ställts med tillämp­ning av 27 kap. 17 a § rät­te­gångs­bal­ken för­stö­ras. Lag (2022:326).


4 kap. Övriga bestäm­mel­ser

Över­kla­gande

1 §   Dom­sto­lens beslut enligt 2 kap. 5, 14, 16 och 16 a §§ får över­kla­gas. Vid över­kla­gande gäl­ler vad som är före­skri­vet i rät­te­gångs­bal­ken eller annan för­fatt­ning för beslut om den åtgärd som avses i utred­nings­or­dern.

Ett beslut i fråga om att utfärda en utred­nings­or­der får inte över­kla­gas. Lag (2021:241).

2 §   Dom­sto­lens beslut enligt 3 kap. 9, 32, 33 och 33 a §§ får över­kla­gas. Vid över­kla­gande gäl­ler vad som är före­skri­vet i rät­te­gångs­bal­ken eller annan för­fatt­ning för beslut om en åtgärd som mot­sva­rar den åtgärd som avses i utred­nings­or­dern. Dom­sto­lens beslut enligt 3 kap. 25 § får över­kla­gas på det sätt som gäl­ler enligt rät­te­gångs­bal­ken.

Övriga beslut i fråga om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der får inte över­kla­gas. Lag (2021:241).

Vill­kor om använd­nings­be­gräns­ningar

3 §   Om en behö­rig myn­dig­het i en annan med­lems­stat enligt denna lag har över­läm­nat bevis­ma­te­rial eller andra upp­gif­ter på vill­kor som begrän­sar möj­lig­he­terna att använda bevis­ma­te­ri­a­let eller upp­gif­terna, ska svenska myn­dig­he­ter följa vill­ko­ren oav­sett vad som annars är före­skri­vet i lag eller annan för­fatt­ning.

4 §   Över­läm­nande av bevis­ma­te­rial eller andra upp­gif­ter till en myn­dig­het i en annan med­lems­stat enligt denna lag, får för­e­nas med vill­kor som begrän­sar möj­lig­he­terna att använda bevis­ma­te­ri­a­let eller upp­gif­terna, om det är moti­ve­rat med hän­syn till enskilds rätt eller är nöd­vän­digt från all­män syn­punkt.

I 3 kap. 39 § finns sär­skilda bestäm­mel­ser om upp­stäl­lande av vill­kor.

5 §   På begä­ran av en behö­rig myn­dig­het i den andra med­lems­sta­ten får undan­tag med­ges från vill­kor i 4 §. Undan­tag med­ges av den dom­stol som har ställt upp eller fast­ställt vill­ko­ren. I övriga fall med­ger åkla­gare undan­tag från vill­ko­ren.

Gemen­samma bestäm­mel­ser om till­fäl­ligt över­fö­rande av en fri­hets­be­rö­vad per­son

Immu­ni­tet

6 §   En fri­hets­be­rö­vad per­son som med stöd av denna lag till­fäl­ligt förs över till Sve­rige får inte lag­fö­ras eller berö­vas sin fri­het eller på annat sätt under­kas­tas inskränk­ning i denna på grund av hand­ling, under­lå­ten­het eller dom som här­rör från tiden före inre­san till Sve­rige och som inte har angetts i utred­nings­or­dern.

Om någon som har över­förts till Sve­rige enligt första styc­ket släpps fri efter en begä­ran från behö­rig myn­dig­het i den andra med­lems­sta­ten, upp­hör immu­ni­te­ten enligt första styc­ket, om per­so­nen stan­nar kvar i Sve­rige mer än 15 dagar. Det­samma gäl­ler om han eller hon åter­vän­der hit efter att ha läm­nat lan­det.

Tran­si­te­ring

7 §   Om det begärs ska Polis­myn­dig­he­ten bevilja till­stånd till tran­si­te­ring genom Sve­rige av en fri­hets­be­rö­vad per­son som ska föras över från en med­lems­stat till en annan med­lems­stat med stöd av en euro­pe­isk utred­nings­or­der. Polis­myn­dig­he­ten ska ange under vilka vill­kor tran­si­te­ring får ske.

För­var

8 §   En fri­hets­be­rö­vad per­son som med stöd av denna lag till­fäl­ligt förs över till Sve­rige ska hål­las i för­var av Polis­myn­dig­he­ten.

Vid en tran­si­te­ring genom Sve­rige enligt 7 § får Polis­myn­dig­he­ten hålla den som över­förs i för­var, dock längst under 48 tim­mar, om det är nöd­vän­digt för att tran­si­te­ringen ska kunna genom­fö­ras.

Trans­por­ter

9 §   Vid ett över­fö­rande av en fri­hets­be­rö­vad per­son enligt denna lag ska Polis­myn­dig­he­ten se till att per­so­nen förs över till den andra med­lems­sta­ten och ansvara för de trans­por­ter som behö­ver ske i Sve­rige.

Ska­de­stånd

10 §   Om en utländsk tjäns­te­man vid verk­stäl­lig­he­ten av en utred­nings­or­der utför upp­gif­ter i Sve­rige, ska svenska sta­ten, i stäl­let för den andra med­lems­sta­tens myn­dig­het eller tjäns­te­man­nen, ersätta skada som upp­kom­mer i sam­band med verk­stäl­lig­he­ten i Sve­rige och som den andra med­lems­sta­tens myn­dig­het eller tjäns­te­man­nen skulle ha varit skyl­dig att ersätta enligt svensk lag. Svenska sta­ten ska dock inte ersätta skada som drab­bar den andra med­lems­sta­tens myn­dig­het eller tjäns­te­man­nen.

11 §   Bestäm­mel­ser om svenska sta­tens skyl­dig­het att ersätta ska­dor som svenska tjäns­te­män vål­lar ska inte vara tillämp­liga när ska­dorna vål­las i en annan med­lems­stat i sam­band med verk­stäl­lig­het av en utred­nings­or­der i den sta­ten.

Under­rät­telse om hem­lig avlyss­ning eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion

Under­rät­telse till en annan med­lems­stat

12 §   Om beslut har med­de­lats i Sve­rige om hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion i en annan med­lems­stat från vil­ken det inte behövs något bistånd för att genom­föra åtgär­den, ska åkla­ga­ren under­rätta den med­lems­sta­ten om beslu­tet.

Under­rät­tel­sen ska läm­nas innan avlyss­ningen eller över­vak­ningen påbör­jas, om det vid denna tid­punkt är känt att tele­fon­num­ret, adres­sen eller den elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ningen kom­mer att använ­das eller fin­nas i den andra med­lems­sta­ten. I annat fall ska under­rät­telse läm­nas så fort åkla­ga­ren får kän­ne­dom om detta, även om det sker efter det att avlyss­ningen eller över­vak­ningen är avslu­tad.

Om den andra med­lems­sta­ten, inom 96 tim­mar efter det att dess behö­riga myn­dig­het tog emot en under­rät­telse enligt första styc­ket, har anmält att avlyss­ningen eller över­vak­ningen inte får utfö­ras eller att den ska avslu­tas, ska åkla­ga­ren utan dröjs­mål upp­häva det beslut som avses i första styc­ket. Vill­kor som den andra med­lems­sta­ten i en sådan anmä­lan stäl­ler upp för använd­ningen av upp­gif­ter som har inhäm­tats, ska svenska myn­dig­he­ter följa, oav­sett vad som annars är före­skri­vet i lag eller annan för­fatt­ning.

Under­rät­telse till Sve­rige

13 §   En under­rät­telse från en behö­rig myn­dig­het i en annan med­lems­stat om hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion i Sve­rige, utan bistånd av en svensk myn­dig­het, ska läm­nas till behö­rig åkla­gare.

Under­rät­tel­sen ska vara upp­rät­tad i enlig­het med for­mu­lä­ret i bilaga C till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/41/EU, i den ursprung­liga lydel­sen.

Med anled­ning av under­rät­tel­sen ska ställ­ning tas till om till­stånd till avlyss­ningen eller över­vak­ningen ska med­de­las. Ären­det om till­stånd hand­läggs av åkla­gare enligt 14 och 15 §§.

14 §   För ett till­stånd till hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion med anled­ning av en under­rät­telse enligt 13 § krävs att den gär­ning som avses i under­rät­tel­sen mot­sva­rar ett brott enligt svensk lag och att övriga för­ut­sätt­ningar som gäl­ler för en mot­sva­rande åtgärd i en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång i brott­mål är upp­fyllda.

Åkla­ga­ren ska pröva om för­ut­sätt­ning­arna enligt första styc­ket är upp­fyllda och, om så är fal­let, över­lämna ären­det till dom­sto­len för pröv­ning av frå­gan om till­stånd till avlyss­ningen eller över­vak­ningen. Åkla­ga­ren eller dom­sto­len ska i före­kom­mande fall även pröva om vill­kor ska stäl­las upp enligt 15 § andra styc­ket. Dom­sto­lens beslut får inte över­kla­gas.

I fråga om behö­rig dom­stol och hand­lägg­ningen av ett ärende enligt andra styc­ket tilläm­pas 3 kap. 11 och 12 §§. Beslut om att inte tillåta avlyss­ningen eller över­vak­ningen och om att ställa upp vill­kor ska inne­hålla skä­len för beslu­tet.

15 §   En pröv­ning enligt 14 § andra styc­ket ska ske utan dröjs­mål, så att åkla­ga­ren, om till­stånd inte med­de­las, inom 96 tim­mar efter det att under­rät­tel­sen togs emot, kan anmäla till den andra med­lems­sta­tens behö­riga myn­dig­het att avlyss­ningen eller över­vak­ningen inte är tillå­ten.

Om avlyss­ningen eller över­vak­ningen vid tid­punk­ten för anmä­lan redan har påbör­jats eller avslu­tats, ska åkla­ga­ren i anmä­lan även ange att upp­gif­ter som redan har tagits eller teck­nats upp inte får använ­das eller får använ­das endast på de vill­kor som dom­sto­len eller åkla­ga­ren stäl­ler upp.

Under­rät­telse om hem­lig dataav­läs­ning

16 §   Det som anges om hem­lig avlyss­ning och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion i 12-15 §§ tilläm­pas även för hem­lig dataav­läs­ning enligt 2 § första styc­ket 1-3 lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning. Lag (2020:67).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2017:1000
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2017.
   2. Lagen tilläm­pas inte i fråga om ett ärende enligt lagen (2000:562) om inter­na­tio­nell rätts­lig hjälp i brott­mål, lagen (2003:1174) om vissa for­mer av inter­na­tio­nellt sam­ar­bete i brotts­ut­red­ningar eller lagen (2005:500) om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av frys­nings­be­slut i vissa fall som har inletts före ikraft­trä­dan­det eller vid en tid­punkt då den andra med­lems­sta­ten inte har genom­fört Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en euro­pe­isk utred­nings­or­der på det straff­rätts­liga områ­det, i den ursprung­liga lydel­sen. Lag (2020:973).

Bilaga som avses i 3 kap. 7 § 1

   1. Del­ta­gande i en kri­mi­nell orga­ni­sa­tion
   2. Ter­ro­rism
   3. Män­ni­sko­han­del
   4. Sex­u­ellt utnytt­jande av barn samt barn­por­no­grafi
   5. Olag­lig han­del med nar­ko­tika och psy­ko­tropa ämnen
   6. Olag­lig han­del med vapen, ammu­ni­tion och spräng­äm­nen
   7. Kor­rup­tion
   8. Bedrä­geri, inbe­gri­pet bedrä­geri som rik­tar sig mot Euro­pe­iska uni­o­nens finan­si­ella intres­sen enligt kon­ven­tio­nen av den 26 juli 1995 om skydd av Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas finan­si­ella intres­sen
   9. Tvätt av vin­ning av brott
   10. Pen­ning­för­falsk­ning, inklu­sive för­falsk­ning av euron
   11. It-​brottslighet
   12. Mil­jö­brott, inbe­gri­pet olag­lig han­del med hotade djurar­ter och hotade växtar­ter och växtsor­ter
   13. Hjälp till olov­lig inresa och olov­lig vis­telse
   14. Mord och grov miss­han­del
   15. Olag­lig han­del med mänsk­liga organ och väv­na­der
   16. Män­ni­sko­rov, olaga fri­hets­be­rö­vande och tagande av giss­lan
   17. Rasism och främ­lings­fi­ent­lig­het
   18. Orga­ni­se­rad stöld eller väp­nat rån
   19. Olag­lig han­del med kul­tur­fö­re­mål, inbe­gri­pet antik­vi­te­ter och konst­verk
   20. Svind­leri
   21. Beskyd­dar­verk­sam­het och utpress­ning
   22. För­falsk­ning och pirat­ko­pi­e­ring
   23. För­falsk­ning av admi­nist­ra­tiva doku­ment och han­del med sådana för­falsk­ningar
   24. För­falsk­ning av betal­nings­me­del
   25. Olag­lig han­del med hor­mon­pre­pa­rat och andra till­växtsub­stan­ser
   26. Olag­lig han­del med nuk­leära eller radi­o­ak­tiva ämnen
   27. Han­del med stulna for­don
   28. Våld­täkt
   29. Mord­brand
   30. Brott som omfat­tas av den inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­lens behö­rig­het
   31. Kap­ning av flyg­plan eller far­tyg
   32. Sabo­tage