Lag (2002:445) om med­ling med anled­ning av brott

Tillämp­nings­om­råde och syfte

1 §   Denna lag gäl­ler med­ling som anord­nas av sta­ten eller av en kom­mun med anled­ning av brott.

2 §   Med med­ling avses i denna lag att en gär­nings­man och en mål­sä­gande möts inför en med­lare för att tala om brot­tet och följ­derna av detta.

3 §   Med­ling skall ske i bägge par­ters intresse. Målet skall vara att minska de nega­tiva följ­derna av brot­tet.

Med­lingen skall syfta till att gär­nings­man­nen får ökad insikt om brot­tets kon­se­kven­ser och att mål­sä­gan­den ges möj­lig­het att bear­beta sina upp­le­vel­ser.

4 §   Till med­lare skall en kom­pe­tent och rätt­rå­dig per­son utses.
Med­la­ren skall vara opar­tisk.

För­ut­sätt­ningar för med­ling

5 §   Med­ling ska vara fri­vil­lig för både gär­nings­man och mål­sä­gande. Det brott som med­lingen avser ska vara anmält till Polis­myn­dig­he­ten. Dess­utom ska gär­nings­man­nen ha erkänt gär­ningen eller del­ak­tig­het i denna.

Med­ling får endast ske om det med hän­syn till samt­liga omstän­dig­he­ter fram­står som lämp­ligt. Om gär­nings­man­nen är under tolv år får med­ling ske endast om det finns syn­ner­liga skäl. Lag (2014:625).

För­be­re­del­ser

6 §   Med­lings­för­fa­ran­det skall genom­fö­ras skynd­samt.

Med­la­ren skall sam­råda med för­un­der­sök­nings­le­da­ren om med­ling avses äga rum innan för­un­der­sök­ningen har avslu­tats. Om med­ling avses äga rum där­ef­ter, men innan det finns en laga­kraft­vun­nen dom, skall med­la­ren sam­råda med åkla­ga­ren.

7 §   Både gär­nings­man och mål­sä­gande skall infor­me­ras om vad med­lingen inne­bär och på annat sätt för­be­re­das i den omfatt­ning som behövs.

8 §   Vård­nads­ha­vare för gär­nings­man och mål­sä­gande skall ges till­fälle att när­vara vid med­lings­mö­tet, om det inte finns sär­skilda skäl mot det. Även andra per­so­ner kan ges till­fälle att när­vara vid med­lings­mö­tet, om det är för­en­ligt med syf­tet med med­lingen och det i övrigt kan anses lämp­ligt.

Med­lings­mö­tet

9 §   Vid med­lings­mö­tet skall mål­sä­gan­den ges möj­lig­het att berätta om sin upp­le­velse av brot­tet och dess följ­der.
Gär­nings­man­nen skall få möj­lig­het att berätta var­för gär­ningen kom att begås och ge sin syn på sin situ­a­tion. Mål­sä­gan­den kan också fram­ställa öns­ke­mål om gott­gö­relse, och gär­nings­man­nen kan fram­föra en ursäkt för sitt hand­lande.

10 §   Med­la­ren skall med­verka till att avtal om gott­gö­relse träf­fas endast om det är uppen­bart att inne­hål­let i avta­let inte är oskä­ligt.

Om det fram­kom­mer att gär­nings­man­nen inte upp­fyl­ler ett avtal som har träf­fats mel­lan par­terna, skall med­la­ren se till att åkla­ga­ren genast under­rät­tas om detta, om det inte är obe­höv­ligt.