Lag (1970:86) om befri­else för utländsk kon­sul från skyl­dig­het att avlägga vitt­nes­mål m.m.

1 §   Lönad kon­sul, som är anställd i främ­mande stats tjänst här i riket och som icke är svensk med­bor­gare, är ej skyl­dig att avlägga vitt­nes­mål.

2 §   Vitt­nes­för­hör som hål­les med kon­sul som avses i 1 § får äga rum i hans bostad eller i kon­su­la­tets loka­ler.

Skrift­lig vitt­nes­be­rät­telse av sådan kon­sul får åbe­ro­pas.

3 §   Den som är anställd vid lönat kon­su­lat här i riket får vid vitt­nes­för­hör vägra att yttra sig angå­ende omstän­dig­het som har sam­band med hans tjäns­teut­öv­ning. Han är ej hel­ler skyl­dig att för rät­ten förete skrift­lig hand­ling som har sådant sam­band.

Första styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande olö­nad kon­sul.

4 §   Inne­hål­ler avtal, som Sve­rige ingått med främ­mande stat, i fråga om vitt­nes­mål av den som är anställd vid kon­su­lat här i riket eller av sådan med­lem av hans familj som bor hos honom bestäm­mel­ser om mer vitt­gå­ende för­må­ner än som anges i 1 -- 3 §§, gäl­ler avta­lets bestäm­mel­ser.