SFS 1949:1

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

fätt­nings­säm­ling. 1949 ,, ar 1-4. _____________ ll/ m rtkoin fr'iiii tryc­ket <leii 12 janu­ari 1949, i 7 nr 1. årbe­tar­sky dds­lag; given drott­ning­holms slott den 3 janu­ari 19^9. i f!,.r vi gustaf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven- des konung, göra veter­ligt;attvi, med riks­da­gens fun­nit gott för­ordna som föl­jer. rwm 1 kap. lagens tillämp­nings­om­råde. 1 §.denna lag äger, med de inskränk­ningar nedan angi­vas, tillämp­ning å varje rörelse, indust­ri­ell eller icke, vari arbets­ta­gare använ­des till arbete för ar­ bets­gi­vares räk­ning, ävensom å hus-, väg- eller vat­ten­bygg­nad, vattenav-​​ led­ning eller annat dylikt sär­skilt arbets­fö­re­tag, vari arbets­ta­gare använ­des på sådant sätt. i denna lag för­stås med arbets­ta­gare envar, som utför arbete för annans räk­ning utan att i för­hål­lande till denne vara att anse såsom själv­stän­dig före­ta­gare, och med arbets­gi­vare envar, för vil­kens räk­ning arbete utfö­res av sådan arbets­ta­gare utan att mel­lan dem står någon tredje per­son, vil­ken såsom själv­stän­dig före­ta­gare åta­git sig att ombe­sörja arbe­tets utfö­rande. 2 §. utö­ver vad i 1 § sägs skall denna lag, där ej nedan annorlunda stad­gas, äga tillämp­ning å 1) arbete, som två eller flera per­so­ner för gemen­sam räk­ning utföra un- f “ der sådana för­hål­lan­den, att om arbets­ta­gare fun­nits anställd i rörel­sen ■ eller före­ta­get lagen enligt 1 § skulle ägt tillämp­ning därå; 2) arbete, som elev utför vid sådan anstalt för yrkes­ut­bild­ning eller av- del­ning därav, beträf­fande vil­ken konungen för­ord­nat att lagen skall gälla; [ arbete, som värn­plik­tig i denna sin egen­skap utför under sådana för- sä kål­lan­den, att lagen enligt 1 § skulle ägt tillämp­ning därå, om arbe­tet ut- förts av arbets­ta­gare för arbets­gi­vares räk­ning; samt ! 4) arbete, som på fångvårds-​​, tvångsarbets-​​ eller fat­tig­vårds­an­stalt, all­ män alko­bo­lis­tan­stalt eller sin­nes­sjuk­hus eller annan anstalt för vård av . sin­nes­sjuka inta­gen per­son efter anvis­ning av anstalts­led­ningen utför på anstal­ten. ; i fall som här avses skall vad i lagen sågs om arbets­ta­gare äga motsva-​​ i’ande tillämp­ning å den, som utför arbe­tet, och vad i lagen är före­skri­vet om arbets­gi­vare gälla den eller dem, som driva den verk­sam­het, vari arbe ­tet utfö­res. ^ rikö­da­gons skriv­clbo 1948: 484. 1 —430024. svensk för­fau­ni­nas­sam­ling 1949, nr 1 —i. ■ f 7! 'i ¬ 2 — 1949. nr . 3 §. från lagens tillämp­ning undan­ta­gas a) arbete, som utfö­res i arbets­ta­ga­rens bem eller eljest under sådana för ­ hål­lan­den, att det ej kan anses till­komma arbets­gi­va­ren att vaka över ar­ betets anord­nande; b) arbete, som utfö­res av med­lem av arbets­gi­va­rens familj, såframt ar­ betet är för­lagt till arbets­gi­va­rens hem eller är att hän­föra till jord­bruk eller någon dess binä­ring, vil­ken icke bedri­ves såsom själv­stän­digt före­tag, eller till bygg­nads­ar­bete för jord­bruk eller sådan dess binä­ring, som nyss nämnts; samt c) arbete, som är att hän­föra till skepps­tjänst. | 4 §. å jord­bruk jämte där­till hörande binä­ringar, vilka icke bedri­vas så- . som själv­stän­diga före­tag, samt bygg­nads­ar­bete för jord­bruk eller sådan * dess binä­ring, som nu nämnts, skola 23 —25, 27— ^31 och 33 §§ icke äga * tillämp­ning. detta undan­tag gäl­ler dock ej i fråga om arbets­ta­gare, som . huvud­sak­li­gen använ­des till skogs­ar­bete. \ i avse­ende å arbete varom sägs i 2 § 1), 2) och 4) skola 17 —21, 23 —25 och 27 —44 §§ ej äga tillämp­ning. bestäm­mel­serna i 17 —21, 23 —25, 27- 31 och 33 —38 §§ skola icke gälla beträf­fande arbete, som utfö­res av med ­ lem av arbets­gi­va­rens familj. i fråga om arbete, som avses i lagen om till­syn å radi­o­lo­giskt arbete m. m., skall före­va­rande lag äga tillämp­ning alle­nast i vad den angår skydd mot annan skada än sådan, som orsa­kas genom inver­kan av rönt­gen­strå­lar eller radi­o­al­ctivt ämne. 5 §. bedri­ves i visst fall arbete, som enligt vad ovan stad­gats icke är under ­ kas­tat denna lag och ej är att hän­föra till skepps­tjänst, under sådana för ­ hål­lan­den, att där­med sys­sel­satta per­so­ner utsät­tas för all­var­lig fara för ohälsa eller olycks­fall, må konungen för­ordna, att lagen skall i erfor­der­lig omfatt­ning tilläm­pas å arbe­tet, ävensom med­dela de före­skrif­ter, som där ­ vid kunna erfordras. i 6 §. såvitt angår i 45 och 46 §§ före­skrivna sär­skilda skyl­dig­he­ter beträf­fande sådana tek­niska anord­ningar och arbets­stäl­len, som där avses, skall denna lag äga tillämp­ning, ändå att fråga ej är om verk­sam­het, som enligt vad förut sagts omfat­tas av lagen. 2 kap. all­männa före­skrif­ter om åtgär­der till före­byg­gande av ohälsa och olycks­fall. 7 §. arbets­gi­vare är plik­tig att, under sär­skilt beak­tande av vad nedan sägs eller med stöd av denna lag före­skri­ves, iakt­taga allt som med hän­syn till arbe­tets natur och de för­hål­lan­den, under vilka arbe­tet bedri­ves, samt ar­ bets­ta­ga­res ålder, yrkes­vana och övriga för­ut­sätt­ningar för arbe­tet skä­li­gen kan erfordras för att före­bygga att hos honom sys­sel­satt arbets­ta­gare ådra ­ ger sig ohälsa i följd av arbe­tet eller drab­bas av olycks­fall däri. arbets­ta­gare är plik­tig att använda före­fint­liga skydds­an­ord­ningar, noga följa i denna lag eller med stöd av den­samma med­de­lade före­skrif­ter samt ¬ 1949. nr ]. — 3 mtör- ver ar. l ' fflilat-​​ niul­let ^elr' om irss, i övrigt iakt­taga till­bör­lig för­sik­tig­het och, i vad på honom ankom­mer, med ­ verka till före­kom­mande av ohälsa och olycks­fall. 8 §. arbets­lo­kal skall vara inrät­tad i enlig­het med vad därom må vara sär­skilt före­skri­vet. 9 §. i erfor­der­lig utsträck­ning skola arbets­ta­garna, på sätt som kan anses till­ freds­stäl­lande med hän­syn till deras antal och för­del­ning på kön samt arbe ­ tets natur och var­ak­tig­het, å eller invid arbets­stäl­let äga till­gång till dricks-​​ ^och tvätt­vat­ten, avträ­den, lämp­lig plats för ombyte, för­va­ring och i före- kom­mande fall tork­ning av klä­der samt lämp­lig plats för inta­gande av ; mål­tid. tesavbii-​​] ibei­ei­i­lil^^ •swdel/ isl­réa­re­tei;> ieå­ri­adu'' [ sidas fe', ierlord­ti­sif lei, soi fe'i •/ iri­vassi i ;' där så kan anses nödigt med hän­syn till de för­hål­lan­den, under vilka llfi­sidu'; arbe­tet bedri­ves, skall lämp­lig plats för vila eller utrymme, som erbju­der till­freds­stäl­lande skydd mot köld och neder­börd, stå till arbets­ta­ga­res för- sjaie, sto fogande.\# 10 §• -2uu ' i slu­ten arbets­lo­kal skall fin­nas till­räck­ligt luftut­rymme, i regel upp- mui- / gående till minst tio kubik­me­ter för varje där sys­sel­satt arbets­ta­gare. till­ freds­stäl­lande luft­väx­ling skall vara anord­nad i sådan lokal ävensom, i den mån så är påkal­lat, på annan plats där arbete bedri­ves. arbete skall äga rum vid till­räck­lig och tjän­lig belys­ning samt så lämp ­ lig värme-​​ och fuk­tig­hets­grad, som med hän­syn till arbe­tets beskaf­fen­het och plat­sen för det­samma skä­li­gen kan påfordras. lämp­liga anord­ningar skola såvitt möj­ligt vid­ta­gas för att hindra att damm, lök, gas eller ånga spri­des i en för arbets­ta­garna skad­lig eller be ­ svä­rande mängd eller att arbets­ta­garna ska­das genom att utsät­tas för bul ­ ler, skak­ningar eller annan lik­nande olä­gen­het. på arbets­ställe skall ord­ning och ren­lig­het iakt­ta­gas. arbete skall anord­nas så, att det kan utfö­ras på sätt, som icke är onö­digt tröt­tande. 11 §. till före­kom­mande av olycks­fall i arbe­tet skola moto­rer, trans­mis­sio­ner, arbets­ma­ski­ner och andra där­med jäm­för­liga maski­nella anord­ningar, ång- pan­nor och andra tryck­kärl samt lyft- och trans­por­tan­ord­ningar vara för- , g^sedda med erfor­der­liga skydds­an­ord­ningar samt även i övrigt vara så ut- wförda och anord­nade, att de erbjuda betryg­gande säker­het. för att före­bygga att arbets­ta­gare ska­das genom fall, ned­stör­tande före ­ mål eller ras eller av split­ter, stänk, vassa eller heta före­mål eller heta väts­kor eller genom kläm­ning eller slag eller genom eld­far­liga, explo­siva, frä­tande, gif­tiga eller eljest häl­so­far­liga ämnen eller genom elekt­risk nliälö värme eller genom blän­dande ljus, skola sådana åtgär­der.^vid­ta­gas, att fara här­för i möj­li­gaste mån und­gås. fe' „ . . 12 §. ' där till vin­nande av nödigt skydd mot ohälsa eller olycks­fall annan åt- jedaii fe'* icke kan vid­ta­gas eller skä­li­gen påfordras, skall per­son­lig skyddsut-​​ jjjj­sy­i­itä ' rust­ning av lämp­lig beskaf­fen­het till­han­da­hål­las arbets­ta­ga­ren. denne är sii­i­iil skyl­dig att använda utrust­ningen under arbe­tet samt väl vårda den. „ 13 §. joäf­sådrä' för läm­nande av den första hjäl­pen vid olycks-​​ eller sjuk­doms­fall skola " ^ sådana anord­ningar fin­nas, som kunna anses erfor­der­liga med hän­syn till \ arbets­stäl­lets stor­lek och belä­gen­het samt arbe­tets beskaf­fen­het och de llersä®' för­hål­lan­den, under vilka arbe­tet bedri­ves. 1 -''’■'fe' ‘ &'■ ¬ 4 — 1949. nr , — } 14 §. när­mare före­skrif­ter i de avse­en­den varom för­mä­les i 8 —13 §§ medde ­ las av konungen. 15 §. inne­fat­tar före­skrift, som utfär­dats med stöd av 14 §, för­bud mot an ­ vän­dande av visst slag av maskin, red­skap eller annat hjälp­me­del eller mot dess använ­dande med eller utan viss anord­ning, äger konungen jäm­väl före­skriva, att före­mål, vars använ­dande sålunda är för­bju­det, icke må till annan över­lå­tas eller upp­lå­tas till begag­nande, med mindre sådan åtgärd vid­ta­gits med före­må­let, att det ej vidare är inbe­gri­pet under för­bu­det, eller det kan anta­gas för visst, att före­må­let ute­slu­tande skall komma till an vänd­ning, som ej avses med för­bu­det. vad i första styc­ket är stad­gat skall äga mot­sva­rande tillämp­ning, där med stöd av 14 § för­bud med­de­lats mot använ­dande av visst ämne eller mate­rial. 16 §. konungen må före­skriva sär­skilda vill­kor för arbets­ta­ga­res använ­dande^^ till arbete, som fin­nes med­föra syn­ner­lig fara för ohälsa eller olycks­fall, eller för­ordna att arbets­ta­gare ej må använ­das där­till. 3 kap. sär­skilda bestäm­mel­ser om arbets­ti­den ocbl dess förlägg-​​nidg*. 17 §. utför arbets­ta­gare arbete under minst sex tim­mar av dyg­net, skall arbe ­ tet i den utsträck­ning, som kan anses erfor­der­lig med hän­syn till dess be ­ skaf­fen­het och var­ak­tig­het samt arbets­för­hål­lan­dena i övrigt, avbry­tas ge­ nom en eller flera lämp­ligt för­lagda ras­ter av till­räck­lig var­ak­tig­het. från vad sålunda stad­gats må avvi­kelse till­fäl­ligt­vis göras, då sjuk­doms­fall eller annan oför­ut­sedd hän­delse det krä­ver. med rast för­stås i denna lag sådant avbrott i arbets­ti­den, vars var­ak­tig ­ het är pä för­li­and bestämd och under vil­ket arbets­ta­ga­ren fritt för­fo­gar över sin tid och icke är skyl­dig att kvar­stanna på arbets­stäl­let. då med hän­syn till arbe­tets natur och arbets­för­hål­lan­dena i övrigt så fin­nes ound­gäng­li­gen påkal­lat, må rast utby­tas mot ledig­het för inta­gand av för­tä­ring å arbets­plat­sen eller i dess ome­del­bara när­het. 18 §. där arbete på grund av sam­band med meka­niskt dri­ven arbets­pro­cess eller till följd av annat för­hål­lande krä­ver ihål­lande anspän­ning eller eljest är sär­skilt påfres­tande, skall under arbets­ti­den erfor­der­ligt antal lämp­ligt avpas­sade och för­lagda arbets­pa­u­ser bere­das arbets­ta­ga­ren. ded arbets­paus för­stås i denna lag ett på för­hand bestämt kort­va­rigt uppe­håll i arbe­tet, som anord­nas i syfte att bereda arbets­ta­gare avkopp­ling från detta och som icke är att hän­föra till rast eller ledig­het, varom i 17 § sägs. 19 §. arbets­ta­gare skall åtnjuta erfor­der­lig ledig­het för natt­vila. i denna ledig ­ het skall ingå tiden mel­lan kloc­kan 23 och kloc­kan 5. från vad sålunda stad­gats må avvi­kelse ske, där visst arbete med hän­syn till sin natur, all­män­he­tens behov eller annan sär­skild omstän­dig­het måste fortgå jäm­väl nat­te­tid eller eljest bedri­vas å tid före kloc­kan 5 eller efter kloc­kan 23. har natur-​​ eller olycks­hän­delse eller annan omstän­dig­het, som ¬ / t y 1949. nr 1. — 5 uedäe.'! i tiiol an. ^ mi jara­jil éj kun­nat för­ut­ses, vål­lat avbrott i drif­ten eller ock med­fört över­häng­ande fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egen­dom, må ock arbets­ta­gare, i den mån det är nödigt med hän­syn till berörda för­hål­lande, använ­das till arbete å tid mel­lan kloc­kan 23 och kloc­kan 5. arbets­ta­gare i över­ord­nad ställ­ning må, där så fin­nes påkal­lat, använ­das till arbete å tid mel­lan kloc­kan 23 och kloc­kan 5 utan bin­der av vad i första styc­ket är stad­gat. 20 §. när sär­skilda skäl för­an­leda där­till, må arbe­tar­skydds­sty­rel­sen med­giva 'wel,é ^att arbets­ta­gare använ­des till arbete å tid mel­lan kloc­kan 23 och kloc­kan 5 j vidare utsträck­ning än som föl­jer av bestäm­mel­serna i 19 §. ^ sådant undan­tag må ock av arbe­tar­skydds­sty­rel­sen med­gi­vas, då det av npoidjdi; i utta­lande av arbets­ta­gar­nas sam­man­slut­ning eller sam­man­slut­ningar eller annor­le­des fram­går, att det stora fler­ta­let av de arbets­ta­gare, som skulle be- \ röras av undan­ta­get, fin­ner det­samma önsk­värt, och ohälsa eller överan-​​ sträng­ning ej skä­li­gen lean befa­ras upp­komma där­i­ge­nom. sr olttts­lii ' ■ 21 §.för varje period om sju dagar skall arbets­ta­gare, där ej sär­skilt förhål-​​ lande till­fäl­ligt­vis påkal­lar undan­tag, åtnjuta minst tju­gu­fyra tim­mars sam­man­häng­ande ledig­het. sådan vec­ko­vila skall såvitt möj­ligt för­läg­gas till sön­dag och till samma tider för alla vid ett arbets­ställe anställda. från vad sålunda stad­gats må arbe­tar­skydds­sty­rel­sen, efter hörande av veder­bö­rande sam­man­slut­ningar av arbets­gi­vare och arbets­ta­gare, med­giva undan­tag för visst slag av arbete eller visst arbets­ställe. göres inskränk­ning i den i första styc­ket avsedda vec­ko­vi­lan, skall mot ­ sva­rande fri­het från arbete såvitt möj­ligt bere­das. hm : it, skall jilf a till te ikli^kel­för 4 kap. 22 §. med min­derå­rig för­stås i denna lag den som icke fyllt ader­ton år. 23 §. sär­skilda bestäm­mel­ser om min­derå­ri­gas använ­dande i arbete. (rill löflö; ^ el. j ni«;, i „„ „[jri­ilafvä . . _ 23 s-​min­derå­rig må icke använ­das till arbete med mindre han fyllt eller under kalen­derå­ret fyl­ler fjor­ton år samt — där fråga ej är om arbete under ferie-​​ : tid — inhäm­tat den för folk­sko­lan bestämda läro­kur­sen eller där­e­mot sva- rande kun­ska­per och fär­dig­he­ter eller ock erhål­lit behö­rigt till­stånd att lämna folk­sko­lan. ullal arbe­tar­skydds­sty­rel­sen må med­giva undan­tag här­i­från i fråga om lätt ^ srbete, som kan anta­gas icke inverka men­ligt på den min­derå­ri­ges hälsa ut !;ort''^v ^ eller kropps­ut­veck­ling eller hans för­måga att till­go­do­göra sig skolundervis-​​ ^eaf­kopff; ningen. taropi ’'';^. 24 §. ; _ min­derå­rig, som ej fyllt eller under kalen­derå­ret fyl­ler fem­ton år, må icke använ­das till hantverks-​​ eller indust­ri­ellt arbete, bygg­nads­ar­bete, ar- (iei­i­iis ‘ bete i gruva, sten­brott eller grus­tag eller å annat dylikt arbets­ställe, skogs-​​ .-.ju avverknings-​​ eller kol­nings­ar­bete eller arbete med trans­port av per­so­ner i !ilik arbete i hotell-​​, restaurang-​​ eller 'kafé­rö­relse. vad sålunda .fiä stad­gats skall dock ej gälla uträt­tande av bud eller ären­den eller lät­tare jellff*', ‘ dis­tri­bu­tions­ar­bete. i [* ¬ 6 — 1949. nr . såvitt angår arbete under feri­e­tid äger arbe­tar­skydds­sty­rel­sen i fråga om visst slag av arbete, vil­ket är att anse som syn­ner­li­gen lätt med­dela undan ­ tag från för­bu­det i första styc­ket. sty­rel­sen må ock i sär­skilda fall med­giva att min­derå­rig, som fyllt fjor­ton år eller under kalen­derå­ret uppnår fjor­ton års ålder, använ­des till arbete som omfat­tas av nämnda för­bud, där så fin ­ nes påkal­lat av bän­syn till den min­derå­ri­ges yrkes­ut­bild­ning eller det el­ jest kan anses vara till gagn för honom. 25 §. till arbete, som under jord bedri­ves i gruva, i sten­brott eller å annan med gruva eller sten­brott jäm­för­lig arbets­plats, må min­derå­rig icke använ­das. när sär­skilda skäl äro där­till, må arbe­tar­skydds­sty­rel­sen beträf­fande yng­ling, som fyllt sex­ton år och som vid läkar­be­sikt­ning befun­nits äga god hälsa och icropps­ut­veck­ling, med­giva undan­tag från vad i första styc­ket är stad­gat. 26 §. det ålig­ger arbets­gi­vare att sär­skilt tillse, att min­derå­rigs använ­dande till arbete icke med­för fara för olycks­fall eller för över­an­sträng­ning eller annan men­lig inver­kan på den min­derå­ri­ges hälsa eller kropps­ut­veck­ling samt att den min­derå­rige icke använ­des till arbete, som inne­bär våda i mo ­ raliskt avse­ende. fin­nes min­derå­rigs använ­dande till visst slag av arbete med­föra syn­ner ­ lig fara i något avse­ende, varom för­mä­les i första styc­ket, må konungen före­skriva sär­skilda vill­kor för min­derå­rigs använ­dande till sådant arbete eller för­ordna att min­derå­rig ej må använ­das där­till. 27 §. min­derå­rig må icke använ­das till arbete utan att till arbets­gi­va­ren av ­ läm­nats arbets­bok för den min­derå­rige, inne­hål­lande, för­u­tom upp­gif­ter angå­ende den min­derå­ri­ges ålder och skol­för­håu­an­den, läka­rin­tyg angå ­ ende den min­derå­rige. sådant intyg får vid arbets­bo­kens avläm­nande till arbets­gi­va­ren ej vara äldre än ett år, för­så­vitt ej den min­derå­ri­ges anställ ­ ning avser kor­tare tid än en månad eller fråga är om arbete under feri­e­tid. inty­get kan utgö­ras av anteck­ning, som vid läkar­be­sikt­ning enligt 28 § införts i arbets­bo­ken. 28 §. en gång varje ica­len­derår sltall vid arbets­ställe, där min­derå­rig använ­des till arbete, före­ta­gas läkar­be­sikt­ning å den eller de min­derå­riga till utrö ­ nande, huruvida sys­sel­sätt­ning, vartill min­derå­rig använ­des, är till men för den­nes hälsa eller kropps­ut­veck­ling. vad sålunda stad­gats äger dock icke tillämp­ning å skogs­ar­bete och ej hel­ler å flott­nings­ar­bete utom såvitt angår arbete vid skil­je­ställe. besikt­ning som nu sagts för­rät­tas av läkare, som läns­sty­rel­sen för­ord­nar där­till (besikt­ningslä­kare). kost­na­den för besikt­ningen slcall, utom såvitt angår resekostnads-​​ och trak­ta­ments­er­sätt­ning till läka­ren, bestri­das av arbets­gi­va­ren, som ock är skyl­dig att sörja för att lämp­lig lokal för besikt ­ ningen fin­nes att tillgå. fin­nes vid arbets­stäl­let icke till­gång till lämp­lig lokal för besikt­ningen, må besikt­nings­lä­le­a­ren i sam­råd med arbets­gi­va­ren för­lägga besikt­ningen till annan plats. 29 §. då fråga är om arbete, som med­för syn­ner­li­gen ringa ansträng­ning eller fort­går alle­nast under kor­tare tid av året, må arbe­tar­skydds­sty­rel­sen med ­ giva befri­else från besikt­ning, varom i 28 § sägs. har sådan befri­else med- ' givits, må utan hin­der av vad i 27 § stad­gats min­derå­rig använ­das till ar- / s.' ¬ i — 1949. nr 1, — 7 om ; oniab. ■? m^giva f tjot­loj ' i si iia- del d. bete, som avses raed befri­el­sen, ändå att det i den min­derå­ri­ges arbets­bok senast införda läl­carin­ty­get vid arbets­bo­kens avläm­nande till arbets­gi­va­ren är äldre än ett år. 30 §. min­derå­rig må icke använ­das till arbete i strid mot inne­hål­let i läkar ­ intyg, som fin­nes infört i den min­derå­ri­ges arbets­bok, med mindre arbetar-​​ skydds­sty­rel­sen fun­nit skäl med­giva det. 31 § angå­ende min­derå­rigs arbets­tid skall, utö­ver vad eljest i lag eller författ-​​ htrålf l ^ stad­gas angå­ende begräns­ning av arbets­ti­den, gälla, att min­derå­rig ip med nedan angivna undan­tag icke i något fall må använ­das till arbete mer , f*. än tio tim­mar av dyg­net eller fem­tio­fyra tim­mar i vec­kan. “ 1 har natur-​​ eller olycks­hän­delse eller annan omstän­dig­het, som ej kun- ■ nat för­ut­ses, vål­lat avbrott i drif­ten eller ock med­fört över­häng­ande fara . , . ^ för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egen­dom, må min­derå­rigs inraite arbets­tid i den mån så är nödigt över­stiga tio tim­mar av dyg­net oöh fem- ® tio­fyra tim­mar i vec­kan. om arbete utö­ver nämnda antal tim­mar samt dess to mb! ( anled­ning, omfatt­ning och var­ak­tig­het ålig­ger det arbets­gi­va­ren att senast vadaie-​​;/ , inom två dygn från dess bör­jan göra anmä­lan till arbe­tar­skydds­sty­rel­sen. arbe­tet må icke fort­sät­tas utö­ver sist angivna tid, utan att till­stånd där­till sökts hos nämnda myn­dig­het. angå­ende sådan ansö­kan skall beslut med ­ delas oför­dröj ligen. anmä­lan eller ansö­kan anses gjord, när den i betalt brev avläm­nats till pos­ten. då så eljest i sär­skilt fall prö­vas nödigt, äger arbe­tar­skydds­sty­rel­sen med­giva att arbets­ti­den för min­derå­rig under kor­tare tid utsträc­kes utö­ver vad i första styc­ket sägs. 32 §. arbets­gi­vare är skyl­dig lämna min­derå­rig arbets­ta­gare erfor­der­lig ledig ­ het för del­ta­gande i kurs för reli­gi­ons­un­der­vis­ning eller sådan yrkes-​​ eller fort­satt skol­un­der­vis­ning, för vil­ken kost­na­den helt eller del­vis bestri­des av sta­ten eller med kom­mu­nala medel. 33 §. min­derå­rig arbets­ta­gare skall för natt­vila bere­das oav­bru­ten ledig­het från arbe­tet under minst elva tim­mar varje dygn. i denna ledig­het skall ingå, om den min­derå­rige ej fyllt sex­ton år, tiden mel­lan kloc­kan 19 och kloc­kan igalilliiiii-​​ ä6 samt eljest tiden mel­lan kloc­kan 22 och kloc­kan 5. ■'till ma ii’ ■ från vad sålunda stad­gats skola gälla föl­jande undan­tag: joel kl! a) före­lig­ger omstän­dig­het, som nämnts i 31 § andra styc­ket, må minder-​​ årig, som fyllt sex­ton år, i den mån så är nödigt använ­das till arbete utan , , att stad­gan­det i första styc­ket häro­van iakt­ta­ges. om anmä­lan beträf­fande ^sådant arbete och ansö­kan om till­stånd att fort­sätta det skall vad i först-​​ mloffl ipnämnda lag­rum är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning, jjjl­ri­toi' '1 b) arbe­tar­skydds­sty­rel­sen må, då så fin­nes påkal­lat, med­giva att minder-​​ sex­ton år, använ­des till arbete å tid mel­lan kloc­kan 19 ; och kloc­kan 22, dock att häri­ge­nom avvi­kelse ej må ske från före­skrif­ten att natt­vi­lan skall omfatta minst elva tim­mar, j c) när sär­skilda skäl för­an­leda där­till, må arbe­tar­skydds­sty­rel­sen med ­ giva att yng­ling, som fyllt sex­ton år och enligt läka­rin­tyg äger god hälsa och kropps­ut­veck­ling, använ­des till arbete utan att stad­gan­det i första styc- cni­e­gell ” iakt­ta­ges. yng­ling, som fyllt fem­ton år och enligt läka­rin­tyg äger god hälsa och kropps­ut­veck­ling, må efter arbe­tar­skydds­sty­rel­sens med­gi­vande använ­das i lillar-​​ till flott­nings­ar­bete i den mån för­hål­lan­dena för­an­leda där­till. förasti­iii:';; å k oodi -o ' idanl aifö ra dpp­j­flti rin­l­ji­aip.v »aiij­tiif ndet­fei­i­tull enligt ii!'' a ¬ 8 — 1949. nr 1. 5 kap. sär­skilda bestäm­mel­ser om kvin­nors använ­dande i arbete. 34 §. kvinna må icke använ­das till arbete under jord i gruva eller sten­brott. 35 §. före­ter kvinna inlyg av läkare eller barn­morska av inne­håll, att hon san ­ nolikt kan vänta sin ned­komst inom sex vec­kor, må ledig­het från arbe­tet ej för­väg­ras henne. kvinna, som fött barn, må icke använ­das till arbete, som avses med för ­ budet i 24 § första styc­ket, under de sex första vec­korna efter barns­bör­den, där­est icke med läka­rin­tyg styr­kes, att hon utan men för sig eller bar­net kan börja arbe­tet tidi­gare. ' kvinna, som ammar sitt barn, må ej för­väg­ras erfor­der­lig ledig­het här­för. i 36 §. kvinna, som använ­des till hantverks-​​ eller indust­ri­ellt arbete, skall för natt­vila bere­das oav­bru­ten ledig­het från arbe­tet under minst elva tim­mar varje dygn. i denna ledig­het skall ingå tiden mel­lan kloc­kan 22 och kloc ­ kan 5. före­lig­ger omstän­dig­het, som nämnts i 31 § andra styc­ket, må kvinna i den mån så är nödigt använ­das till arbete utan hin­der av vad i första styc­ket häro­van sägs. om anmä­lan beträf­fande sådant arbete och ansö­kan om till­stånd att fort­sätta det skall vad i först­nämnda lag­rum är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning. 37 §. å arbets­ställe, där på grund av verk­sam­he­tens natur under vissa tider av året före­kom­mer hopat arbete (säsong­ar­bete), ävensom undan­tags­vis å andra arbets­stäl­len, då arbe­tet där­stä­des i följd av sär­skilda omstän­dig­he­ter måste for­ce­ras, må den i 36 § första styc­ket före­skrivna oav­brutna ledig ­ heten kunna under en tid av sam­man­lagt högst sex­tio dagar av året in ­ skrän­kas till tio tim­mar av dyg­net. arbets­gi­va­ren skall, innan sådan in ­ skränk­ning vid­ta­ges, med angi­vande av anled­ningen där­till hos veder­bö­rande yrkes­in­spek­tör göra anmä­lan om de dagar, varun­der inskränk­ningen är avsedd att vid­ta­gas. beträf­fade sådana verk­sam­hets­gre­nar, som avse för­ar­be­tande av varor, vilka äro under­kas­tade has­tig för­säm­ring, må undan­tag från bestäm­mel ­ serna i 36 § första styc­ket med­de­las av arbe­tar­skydds­sty­rel­sen. 38 §. fin­nes visst slag av arbete med­föra syn­ner­lig fara för olycks­fall, när kvinna använ­des där­till, eller vara syn­ner­li­gen ansträng­ande eller häl­so­far ­ ligt för kvinna, må konungen före­skriva sär­skilda vill­kor för kvin­nas använ ­ dande till sådant arbete eller för­ordna att kvinna ej må använ­das där­till. 6 kap. sam­ver­kan mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gare. 39 §. arbets­gi­vare och hos honom sys­sel­satta arbets­ta­gare skola, för att åstad ­ komma sunda och säkra arbets­för­hål­lan­den på arbets­stäl­let, under arbets ­ giva­rens led­ning i sam­ver­kan bedriva ett på lämp­ligt sätt orga­ni­se­rat skydds­ar­bete. ¬ r 7 1 i ■.i 1949. nr 1. 40 §. 9 ite, dkolt, ^i ( t ‘t ku m- tk aibilfi (jjp ani­i­tiö­riti!, _ ( eller bil t gklliä ii-l le, sbl­lii;' 0 elva timi 'néy . mikwi vad i fe), och aosö­bii; rsla(l5alijj[' iis­sa­life!’ idan­laj­seiii dslå­adi^tter bmliia aa siden ■ vederlwiei-​​ > iakå­geni*' •, é avbbe­ståai^: ’ k- l ) ^ 1*1* f: ifeiii*'"'* & ise­rel å arbets­ställe, varest regel­bun­det sys­sel­sät­tas minst fem arbets­ta­gare, skall, där ej sär­skilt för­hål­lande berät­ti­gar till undan­tag, bland arbetsta ­ garna utses ett eller flera skydds­om­bud att före­träda arbets­ta­garna i frå­gor rörande sund­het och säker­het i arbe­tet. skydds­om­bud bör, där så fin­nes påkal­lat, utses jäm­väl å arbets­ställe med mindre än fem arbets­ta­gare. val av skydds­om­bud för­rät­tas av arbets­ta­garna eller, på fram­ställ­ning av dem, av lokal orga­ni­sa­tion, genom vil­ken de kunna anses före­trädda. där för­hål­lan­dena inom visst slag av verk­sam­het påkalla det, må arbetar-​​ skydds­sty­rel­sen med­giva att orga­ni­sa­tion som ovan sägs utser skyddsom ­ bud utan­för kret­sen av arbets­ta­gare vid visst arbets­ställe ävensom med­dela de före­skrif­ter, som där­vid skola iakt­ta­gas. vad nu stad­gats utgör ej hin­der för att skydds­om­bud tillika utses enligt andra styc­ket. för skydds­om­bud bör ersät­tare utses. 41 §. vid arbets­ställe, varest regel­bun­det sys­sel­sät­tas minst fem­tio arbets­ta­gare, skall fin­nas en av före­trä­dare för arbets­gi­va­ren och av skydds­om­bud sam­ man­satt skydds­kom­mitté, som har att verka för sund­het och säker­het i arbe­tet. dar så fin­nes påkal­lat, bör skydds­kom­mitté till­sät­tas jäm­väl å arbets­ställe med mindre antal arbets­ta­gare. 42 §. skydds­om­bud må icke hind­ras att full­göra sina upp­gif­ter. arbets­ta­gare må ej på den grund att han utsetts till skydds­om­bud eller i anled­ning av hans verk­sam­het som skydds­om­bud till­skyn­das för­säm­rade arbets­för­hål ­ lan­den, ej hel­ler må arbets­gi­vare av sådan orsak skilja honom från an ­ ställ­ningen eller för­sämra hans anställ­nings­vill­kor. bry­ter arbets­gi­vare eller arbets­ta­gare mot vad i första styc­ket stad­gats, är han skyl­dig ersätta därav upp­kom­men skada. vid bedö­mande om och i vad mån skada upp­stått skall hän­syn tagas även till omstän­dig­he­ter av annan än rent eko­no­misk bety­delse. om det med hän­syn till den skadevål-​​ lan­des ringa skuld, den ska­de­li­dan­des för­hål­lande i avse­ende å tvis­ten, ska ­ dans stor­lek i jäm­fö­relse med den ska­de­vål­lan­des till­gångar eller till om ­ stän­dig­he­terna i övrigt fin­nes skä­ligt, må ska­de­stån­dets belopp ned­sät­tas; full­stän­dig befri­else från ska­de­stånds­skyl­dig­het må ock äga rum. äro flera ansva­riga för skada, skall ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten dem emel­lan för­de­las efter vad som prö­vas skä­ligt med hän­syn till den större eller mindre skuld, som fin­nes ligga envar till last, samt till omstän­dig­he­terna i övrigt. avtalsupp­säg­ning eller annan dylik rätts­hand­ling, som sker i strid mot vad i första styc­ket är stad­gat, är ogill. 43 §. talan på grund av 42 § skall väc­kas inom sex måna­der från avslu­tan­det av den åtgärd, varpå ansprå­ket grun­das. för­sum­mas det, är talan för­lo­rad. 44 §. mål, som avse tillämp­ningen av 42 §, upp­ta­gas och avgö­ras av arbets ­ dom­sto­len; dock skall talan mot arbets­ta­gare väc­kas vid all­män dom­stol. fack­för­e­ning eller annan lik­nande för­e­ning av arbets­ta­gare äger vid arbets­dom­sto­len väcka och utföra talan för med­lem i för­e­ningen; och må denne ej själv kära, med mindre han visar, att för­e­ningen undan­dra­ger sig att tala å hans väg­nar. vad som fin­nes stad­gat om part med hän­syn till jävs­för­hål­lande, per­son­lig instäl­lelse, hörande under san­nings­för­säk­ran och andra frå­gor som röra bevis­ningen skall ock gälla den för vil­ken för­e­ning kärar. * 2 —ii9002^f. svensk för­fa­ti­ninps­sam­ling 1949, nr 1 —<!■ - i ¬ 10 — 1949. nr 1. 1 7 kap. vissa skyl­dig­he­ter för till­ver­kare och för­säl­jare m. fl. 45 §. till­ver­kare eller för­säl­jare av maskin, red­skap eller annan tek­nisk an ­ ord­ning ävensom den, vil­ken upp­lå­ter sådan anord­ning till begag­nande, skall tillse, att anord­ningen, då den avläm­nas för att tagas i bruk inom riket eller bär utstäl­les till för­sälj­ning eller i reklam­syfte, är för­sedd med nödiga skydds­an­ord­ningar och även i övrigt erbju­der betryg­gande säl­ter­het mot ohälsa och olycks­fall, så ock till­han­da­hålla för anord­ning­ens använd ­ ning och sköt­sel erfor­der­liga före­skrif­ter. j utför någon såsom själv­stän­dig före­ta­gare instal­la­tion av anord­ning, som < i första styc­ket sägs, skall han vid instal­la­tio­nen tillse, att före­skrivna ^ skydds­an­ord­ningar upp­sät­tas samt att för instal­la­tio­nen i övrigt gäl­lande före­skrif­ter iakt­ta­gas. 46 §. ägare till mark, varå grus­tag eller lik­nande arbets­ställe är belä­get, ålig ­ ger att, om han mot ersätt­ning låter någon där hämta grus eller annat dylikt, tillse att arbets­stäl­let hål­les i ett ur skydds­syn­punkt god­tag­bart skick, även om denna lag icke eljest äger tillämp­ning därå. har rätt till grus­täkt eller annan nytt­jan­de­rätt upp­lå­tits, skall vad nu sagts om äga­ren avse nyttj ander ättsha var en. 8 kap. till­syn å lagens efter­lev­nad. 47 §. till­syn å efter­lev­na­den av denna lag och med stöd av den­samma med ­ delade före­skrif­ter utövas av arbe­tar­skydds­sty­rel­sen samt, under dess över ­ inse­ende och led­ning, av yrkes­in­spek­tio­nens befatt­nings­ha­vare och kom ­ munala till­syns­män. inspek­tio­nens befatt­nings­ha­vare utgö­ras av yrkesin-​​ spek­tö­rer och dem under­ord­nad per­so­nal. konungen må där­jämte för­ordna, att till­sy­nen å visst slag av verk­sam­het skall, med fri­ta­gande helt eller del ­ vis av nämnda befatt­nings­ha­vare och till­syns­män, utövas av spe­ci­a­lin ­ spek­tör. vad i lagen stad­gas rörande yrkes­in­spek­tör skall äga mot­sva­rande till- lämp­ning å spe­ci­al­in­spek­tör. när­mare bestäm­mel­ser om till­sy­nens orga­ni­sa­tion med­de­las av konungen. 48 §. häl­so­vårds­nämnd skall utse en eller flera lämp­liga per­so­ner att för viss tid eller tills vidare utöva kom­mu­nal till­syn som avses i 47 §. tillsynings-​​ man för all­männa häl­so­vår­den är plik­tig att, om han där­till för­ord­nas, tillika vara kom­mu­nal till­syns­man enligt denna lag. kom­mu­nal till­syns­man skall av kom­mu­nala medel åtnjuta skä­lig ersätt­ ning för upp­dra­get. 49 §. bris­ter kom­mu­nal till­syns­man i full­gö­ran­det av sina ålig­gan­den, och kom­mer sådant för­hål­lande genom anmä­lan av yrkes­in­spek­tör eller på an ­ nat sätt till häl­so­vårds­nämn­dens kän­ne­dom, skall nämn­den vid­taga erfor ­ der­liga åtgär­der för att åstad­komma rät­telse. v '' •x, , ¬ t ;■ — 1949. nr 1. — 11 . i r intg , 'ssdi bsi leså­li­ei­liii^ iii' fisan­rä­iii.' w' c' 'te®,sob iöi­ötri\i!i ■stpm ' å/:- ■§ pvlå®it, äli. elr aml' ,' ; goå­atkl i / har rålll ) om ajara ir samma mfi' jr liess ötti'. ^ fe ocli ig - j ary­i­teffi'i \ iite­löro­ite! ^ leli­ei­eri^ av speei^' ," valand®';"' alt­försi^, =v tiilsjbidp-​​i foro­rii' ’^ ■; r' • ilerp^/: j :a.a e# ; v r ’i under­lå­ter häl­so­vårds­nämnd att utse kom­mu­nal till­syns­man eller att vid ­ taga åtgärd, som avses i första styc­ket, må läns­sty­rel­sen i större eller mind ­ re omfatt­ning upp­draga till­sy­nens utö­vande åt per­son, som av läns­sty­rel­sen för­ord­nas till kom­mu­nal till­syns­man, ävensom i fall av behov bestämma den gott­gö­relse, som enligt 48 § andra styc­ket skall utgå till till­syns­man­nen. 50 §. den som har att utöva till­syn å efter­lev­na­den av denna lag eller med stöd av den­samma med­de­lad före­skrift skall, när helst han så påford­rar, äga till­träde till arbets­ställe, som är under­kas­tat hans till­syn, ävensom rätt att där före­taga under­sök­ning, vartill hans tjäns­teå­lig­gan­den kunna giva anled­ning. arbets­gi­vare så ock den som å arbets­ställe före­trä­der honom är plik­tig att på anford­ran lämna till­syns­or­gan de upp­lys­ningar, som erfordras för till­sy­nens behö­riga utö­vande. vad i denna para­graf är stad­gat i fråga om till­syns­or­gan skall jäm­väl gälla läkare, som har att verk­ställa besikt­ning eller under­sök­ning enligt denna lag eller med stöd av den­samma med­de­lad före­skrift. 51 §. den som har eller haft att utöva till­syn å efter­lev­na­den av denna lag eller med stöd av den­samma med­de­lad före­skrift eller anli­tats såsom biträde vid till­syns­verk­sam­he­tens utö­vande må ej röja eller obe­hö­ri­gen nyttja yrkes ­ hem­lig­het, som där­i­ge­nom bli­vit känd för honom, och ej hel­ler, där det ej kan anses påkal­lat i tjäns­tens intresse, yppa arbets­för­fa­rande eller af­ färs­för­hål­lande, vil­ket sålunda bli­vit honom kun­nigt. vad nu sagts skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om läkare, som har eller haft att verk­ställa besikt­ning eller under­sök­ning enligt denna lag eller med stöd av den­samma med­de­lad före­skrift. 52 §. i sta­tens eller kom­muns tjänst anställd läkare, som får kän­ne­dom om för­hål­lande, vil­ket stri­der mot denna lag eller med stöd av den­samma med ­ delad före­skrift, har att göra anmä­lan därom hos veder­bö­rande till­syns ­ organ. det ålig­ger sådan läkare ävensom skol­råd, skol­sty­relse, häl­so­vårds ­ nämnd, bygg­nads­nämnd och polis­myn­dig­het att lämna till­syns­or­ga­nen de upp­lys­ningar och det biträde, som av des­sas tjäns­teå­lig­gan­den enligt denna lag kunna pål­cal­las. 53 §. råder vid arbets­ställe miss­för­hål­lande i något avse­ende, varom för­mä­les i 8 —13 §§, eller som eljest utan att hän­föra sig till 3 —6 kap. inbe­gri­pes under 7 §, och inne­bär miss­för­hål­lan­det icke över­trä­delse av någon sär­ skilt straff­be­lagd före­skrift, äger yrkes­in­spek­tö­ren, där så prö­vas nödigt, skrift­li­gen före­lägga arbets­gi­va­ren att inom utsatt skä­lig tid vid­taga viss åtgärd för att avhjälpa miss­för­hål­lan­det eller ock skrift­li­gen för­bjuda ho ­ nom att efter utsatt skä­lig tid bedriva visst arbete eller använda viss ar­ bets­lo­kal, maskin, red­skap eller annat hjälp­me­del, visst ämne eller mate­rial eller viss arbets­me­tod utan att iakt­taga visst vid för­bu­dets med­de­lande an ­ givet vill­kor. innan före­läg­gande eller för­bud med­de­las, skall till­fälle att avgiva ytt­rande bere­das arbets­gi­va­ren och, där fråga är om åtgärd beträf ­ fande lokal som denne fått till sig upp­lå­ten, jäm­väl upp­lå­ta­ren. med­för miss­för­hål­lande, varom för­mä­les i första styc­ket, syn­ner­lig fara för arbets­ta­ga­res liv eller hälsa, må yrkes­in­spek­tö­ren utan att avbida veder-​​ böran­des ytt­rande med­dela för­bud som där sägs att träda i kraft ome­del ­ bart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda för­ord­nas, ävensom där « '■•t ¬ 12 \ — 1949. nr 1. så fin­nes påkal­lat låta genom polis­myn­dig­he­tens försorg på arbets­gi­va­rens bekost­nad vid­taga nödiga åtgär­der för att säker­ställa att för­bu­det upprätt-​​ hål­les. är i fall, som avses i första eller andra styc­ket, fråga om åtgärd beträf ­ fande lokal, som arbets­gi­va­ren fått till sig upp­lå­ten, äger yrkes­in­spek­tö­ren med­dela för­bud mot upp­lå­telse av loka­len till arbets­lo­kal eller lokal för visst arbete eller ända­mål, intill dess med loka­len vid­ta­gits viss angi­ven åtgärd. arbe­tar­skydds­sty­rel­sen må utan före­gå­ende beslut av yrkes­in­spek­tör för ­ ordna om åtgärd som avses i denna para­graf. 54 §. r' åsi­do­sät­ter arbets­gi­vare något av vad i 17 —21 §§ och 26 § första styc­ket ^ stad­gas, äger arbe­tar­skydds­sty­rel­sen, efter det till­fälle beretts arbets­gi­va­ren j att yttra sig i ären­det, med­dela honom nödiga före­skrif­ter till tryg­gande av att det åsi­do­satta stad­gan­det iakt­ta­ges. 1 65 §. i använ­der arbets­gi­vare min­derå­rig till arbete utan att denne under senast m för­flutna kalen­derår under­gått i 28 § före­skri­ven läkar­be­sikt­ning, ehuru så bort ske, äger yrkes­in­spek­tö­ren, om omstän­dig­he­terna för­an­leda där­till, ; skrift­li­gen för­bjuda arbets­gi­va­ren att efter utsatt skä­lig tid använda den min­derå­rige i arbe­tet, med mindre denne dess­förin­nan under­sökts av läkare ; och int5^g rörande under­sök­ningen införts i arbets­bo­ken. 56 §. där så prö­vas nödigt till före­byg­gande av att till­ver­kare, för­säl­jare eller upp­lå­tare av maskin, red­skap eller annan tek­nisk anord­ning, utan att iakt- ' taga vad i 45 § första styc­ket är stad­gat, avläm­nar anord­ningen för att ta- * gas i bruk inom riket eller här utstäl­ler den­samma till för­sälj­ning eller i reklam­syfte, äger arbe­tar­skydds­sty­rel­sen, efter det till­fälle beretts tillver-​​ ica­ren, för­säl­ja­ren eller upp­lå­ta­ren att yttra sig i ären­det, för­bjuda denne att avlämna eller utställa anord­ningen, med mindre de åtgär­der vid­ta­gas, som sty­rel­sen fin­ner erfor­der­liga. om s5mnerliga skäl äro där­till, må arbe­tar­skydds­sty­rel­sen utan att av ­ bida till­ver­ka­rens, för­säl­ja­rens eller upp­lå­ta­rens ytt­rande med­dela för­bud som i första styc­ket sägs att träda i kraft ome­del­bart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda för­ord­nas, ävensom där så fin­nes påkal­lat låta ge ­ nom polis­myn­dig­he­tens försorg på bekost­nad av till­ver­ka­ren, för­säl­ja­ren eller upp­lå­ta­ren vid­taga nödiga åtgär­der för att säker­ställa att för­bu­det upp­rätt­hål­les. 57 §. åsi­do­sät­ter instal­la­tör, som avses i 45 § andra styc­ket, vad där stad­gas, äger arbe­tar­skydds­sty­rel­sen, om så fin­nes påkal­lat, före­skriva vill­kor att av honom iakt­ta­gas vid utfö­rande av instal­la­tions­ar­bete eller för­bjuda ho ­ nom att vidare utföra visst slag av sådant arbete. innan före­skrift eller för­bud med­de­las, skall till­fälle bere­das instal­la­tö­ren att yttra sig i ären­det. 58 §. under­lå­ter ägare till mark, varå grus­tag eller lik­nande arbets­ställe är be ­ läget, eller den, till vil­ken rätt till grus­täkt eller annan nytt­jan­de­rätt upp ­ låtits, att iakt­taga vad enligt 46 § ålig­ger honom, må äga­ren eller nyttjande-​​ rätts­ha­va­ren före­läg­gas att vid­taga viss skydds­åt­gärd eller ock för­bud med ­ delas honom att utan iakt­ta­gande av viss angi­vet vill­kor låta annan mot ersätt­ning hämta grus eller annat dylikt i grus­ta­get eller å arbets­stäl­let. där­vid skall vad i 53 § är stad­gat för där avsedda fall äga mot­sva­rande tillämp­ning. i r ¬ i'^aiens ipp­raii. ; iklri!. p5lvlöreii , iohl iéi i aaj­veii iswöt löt- — 1949. nr 1. — 59 §. 13 ^ias­lydft' ' kisji­vatffl, ' iry^atöi v, iidefs;iil4 (p ain», aiiji’ kdi­ilåis; ■ irå­d­jik ;ils ar fe!: f ■säl­jare tis lan all k'' nior all ir. ijnin­je­fei trells ii'i' 'bjuda dtjk^ der rid­tot, nian alli''!'’ dde­lait'ii'^ 1 tills ridi'ij 1 alatlk^i ^ i, (oisilji'^i 9 all­lörpf f: där# orbjudäj'^ i eskift*^' 0]l!d^\ v ställe år ide­rä­lifi ■nrur'';- 5rio(i®^;v annaii.; : i- ■hjis­stauf i, ois­fiir#*: . på anmo­dan av arbe­tar­skydds­sty­rel­sen eller yrkes­in­spek­tör är arbets ­ givare plik­tig att, till utrö­nande huruvida ämne eller mate­rial som han använ­der eller fram­stäl­ler i sin verk­sam­het inne­bär fara för att hos honom sys­sel­satt arbets­ta­gare ådra­ger sig ohälsa eller drab­bas av olycks­fall, för ­ anstalta om under­sök­ning av ämnet eller mate­ri­a­let eller att till­han­da­hålla erfor­der­liga prov för sådan under­sök­ning. den som till­ver­kar, för­säl­jer eller upp­lå­ter anord­ning, som avses i 45 § första styc­ket, är ock skyl­dig att på anmo­dan av arbe­tar­skydds­sty­rel­sen el­ ler yrkes­in­spek­tör för­an­stalta om under­sök­ning av sådan anord­ning till ut ­ rönande huruvida den erbju­der betryg­gande säker­het mot ohälsa och olycks­fall eller att till­han­da­hålla erfor­der­liga prov för sådan under­sök­ning. under­lå­ter någon att efter­komma anmo­dan, som i första eller andra styc ­ ket sägs, äger arbe­tar­skydds­sty­rel­sen före­lägga honom att vid vite av högst ett tusen kro­nor inom utsatt skä­lig tid vid­taga åtgär­den. 60 §. i fall som avses i 53 och 54 §§ skall vad där stad­gats icke äga tillämp ­ ning å verk­sam­het, som bedri­ves av sta­ten. fin­ner arbe­tar­skydds­sty­rel­sen, i anled­ning av anmä­lan från yrkes­in­spek­tör eller eljest, i avse­ende å sådan verk­sam­het miss­för­hål­lande före­ligga som i nämnda lag­rum sägs, skall sty­rel­sen hos den myn­dig­het, vil­ken har över­in­se­ende över verk­sam­he­ten, påkalla erfor­der­lig åtgärd. vid­ta­ges ej sådan åtgärd, må sty­rel­sen under ­ ställa ären­det konung­ens pröv­ning. 61 §. över före­läg­gande eller för­bud som med­de­lats av yrkes­in­spek­tör må kla ­ gan föras hos arbe­tar­skydds­sty­rel­sen inom två vec­kor från den dag kla­gan ­ den erhöll del av det­samma. under­rät­telse härom skall läm­nas då före­läg ­ gan­det eller för­bu­det med­de­las. angå­ende kla­gan över arbe­tar­skydds­sty­rel­sens beslut stad­gas i 73 §. 9 kap. ansvars­be­stäm­mel­ser. 62 §. arbets­gi­vare, som använ­der min­derå­rig eller kvinna till arbete i strid mot bestäm­melse i 23, 24, 25, 27, 30, 31, 32, 33 eller 34 §, 35 § andra styc ­ ket eller 36 §, straf­fes med dags­bö­ter. har för­se­el­sen bestått i eller eljest avsett min­derå­rigs använ­dande till arbete, vare den som har vård­na­den om den min­derå­rige, där använ­dan­det skett med hans vet­skap och vilja, för­fal­len till böter från och med fem till och med fem­tio kro­nor. 63 §. under­lå­ter någon att ställa sig till efterät­telse för­bud, före­läg­gande eller före­skrift, som med­de­lats honom med stöd av bestäm­melse i 53, 54, 55, 56, 57 eller 58 §, straf­fes med dags­bö­ter eller, där omstän­dig­he­terna äro syn ­ ner­li­gen för­svå­rande, med fäng­else i högst sex måna­der. 64 §. för­sum­mar arbets­gi­vare att full­göra anmäl­nings­skyl­dig­het, varom stad ­ gas i 31, 33, 36 eller 37 §, dömes till böter från och med fem till och med tre­hundra kro­nor. har arbets­gi­vare eller annan för arbets­gi­va­rens räk­ning mot bättre vetande läm­nat orik­tig upp­gift i anmä­lan, som avses i nämnda para­gra­fer, straf­fes med dags­bö­ter. r ¬ 14 1949. nr 1, — 65 §. där någon mot bättre vetande läm­nar arbe­tar­skydds­sty­rel­sen eller yrkes-​​ inspek­tör orik­tig upp­gift angå­ende vid­ta­gande av åtgärd, varom anvis­ning läm­nats honom jäm­likt denna lag eller med stöd av den­samma med­de­lad före­skrift, straf­fes med dags­bö­ter. samma lag vare, där till­ver­kare, för­säl­jare eller upp­lå­tare, som avses i 45 §, mot bättre vetande läm­nar arbe­tar­skydds­sty­rel­sen eller yrkesinspek-​​ tör orik­tig upp­gift beträf­fande anord­ning som i nämnda lag­rum sägs. har någon för annans räk­ning mot bättre vetande läm­nat orik­tig upp­gift, som avses i denna para­graf, vare ock han för­fal­len till ansvar som nu sagts. 66 §. åsi­do­sät­ter arbets­gi­vare honom enligt 28 § ålig­gande skyl­dig­het att sörja för att lämp­lig lokal fin­nes att tillgå för läkar­be­sikt­ning av min­derå­riga ar­ bets­ta­gare, straf­fes med dags­bö­ter. 67 §. har arbets­ta­gare olov­li­gen och utan gil­tigt skäl bort­ta­git eller för­satt ur bruk skydds­an­ord­ning, straf­fes med böter från och med fem till och med två­hundra kro­nor. för­se­else som nu sagts må ej åta­las, med mindre veder­bö­rande yrkes-​​ inspek­tör anmält för­se­el­sen till åtal. 68 §. bry­ter någon mot vad i 51 § är stad­gat, straf­fes med dags­bö­ter eller fäng­else. å brott som nu sagts må all­män åkla­gare tala alle­nast efter angi­velse av mål­sä­gan­den. 69 §. böter och viten, som ådö­mas enligt denna lag, till­falla kro­nan, 10 kap. vissa sär­skilda bestäm­mel­ser. 70 §. beträf­fande verk­sam­het, som bedri­ves av sta­ten, skall vad i denna lag är stad­gat om arbets­gi­vare samt om till­ver­kare eller annan, som avses i 45 eller 46 §, gälla arbets­fö­re­stån­da­ren. i fråga om verk­sam­het, som bedri­ves av kom­mun, skall ock vad om arbets­gi­vare är stad­gat gälla arbets­fö­re­stån­da­ren såvitt angår efter­lev­na­den av 4 och 5 kap. samt före­skrift eller för­hud, som jäm­likt 54 eller 55 § med ­ delats arbets­gi­va­ren. samma lag vare i fråga om verk­sam­het, som be ­ dri­ves av annan än sta­ten eller kom­mun, där­est arbe­tar­skydds­sty­rel­sen på fram­ställ­ning av arbets­gi­va­ren god­ta­git viss per­son såsom arbets­fö­re­stån ­ dare i hans ställe. 71 §. i den slut­liga hand­lägg­ningen hos arbe­tar­skydds­sty­rel­sen av ärende rö ­ rande tillämp­ningen av denna lag eller med stöd av den­samma med­de­lad före­skrift skola, i den omfatt­ning och den ord­ning konungen bestäm­mer, del­taga sär­skilda leda­mö­ter, utsedda efter för­slag av riks­sam­man­slut­ningar av arbets­gi­vare och av arbets­ta­gare. 72 §. arbe­tar­skydds­sty­rel­sen äger i den utsträck­ning sty­rel­sen fin­ner lämp­ligt över­lämna åt yrkes­in­spek­tör att enligt de när­mare före­skrif­ter sty­rel­sen utfär­dar med­giva undan­tag, varom stad­gas i 23 eller 29 §. \ >f . .f- ¬ ytte. : ■ ivis­nin^ ; : 1949. nr 1. 73 §. 15 k'avses i i tsff­l­spei. f ägs, imi •■ au sigli över arbe­tar­skydds­sty­rel­sens beslut i ärende, som avses i 23, 24, 25, 29, 30, 31, 33, 36 eller 37 §, 40 § tredje styc­ket eller 70 § andra styc­ket, må kla­gan ej föras. talan mot beslut av arbe­tar­skydds­sty­rel­sen i annan fråga, som omför-​​ mäles i denna lag, eller mot länsty­rel­ses beslut i sådan fråga föres ge ­ nom besvär bos konungen i den ord­ning, som är bestämd för över­kla­gande av för­val­tande myn­dig­he­ters ocb ämbets­verks beslut, 74 §. när­mare före­skrif­ter angå­ende tillämp­ningen av denna lag med­de­las av ' ä konungen. t all säljs r till led­ning vid tillämp­ningen av lagen äger arbe­tar­skydds­sty­rel­sen med- erä­i­i­jay. dela råd ocb anvis­ningar. “ ' i 75 §. 1 vid med­de­lande av före­skrift med stöd av denna lag må konungen till- ■fellb ä lika utsätta straff för för­se­else mot före­skrif­ten; dock må sådant straff i illöskj intet fall sät­tas högre än till fäng­else i sex måna­der. aii­i­ey­i­iti. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1949. fråga om efter­gift med stöd av lagen må dock redan före nämnda dag behand­las av arbetarskydds-​​ 1', sty­rel­sen. genom denna lag upp­hä­vas lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbe­tar ­ skydd ävensom lagen den 19 feb­ru­ari 1926 (nr 21) angå­ende för­bud i vissa fall mot arbe­ta­res använ­dande till mål­nings­ar­bete, vid vil­ket nytt­jas bly ­ färg. där­e­mot skall lagen ej verka rubb­ning i de bestäm­mel­ser, som eljest i lag eller för­fatt­ning fin­nas givna i ämne, varom i denna lag är stad­gat. där i lag eller för­fatt­ning före­kom­mer hän­vis­ning till lag­rum, som ersatts genom bestäm­melse i nya lagen, skall den bestäm­mel­sen i stäl­let tilläm­pas. efter­gift bevil­jad med stöd av äldre lag skall fort­fa­rande äga gil­tig­het, till dess den där­för bestämda tiden utgår eller, där efter­gif­ten bevil­jats utan begräns­ning till viss tid, veder­bö­rande myn­dig­het fin­ner skäl att åter­ kalla den. bedri­ves vid tiden för denna lags ikraft­trä­dande visst arbete å tid mel­ lan kloc­kan 23 och kloc­kan 5, må det­samma utan hin­der av vad i 19 § är stad­gat fort­fa­rande bedri­vas mel­lan dessa klock­slag under två år efter la- ägens ikraft­trä­dande.w vad i 23 —25 och 27 §§ stad­gas skall icke utgöra hin­der för min­derå­rigs ockwö ; fort­satta använ­dande till arbete, vartill den min­derå­rige i behö­rig ord­ning f(crleni2/j ’; använ­des vid tiden för denna lags ikraft­trä­dande. ; ^ enligt 9 § äldre lagen om arbe­tar­skydd utfär­dad intygs­bok för minder-​​ ei, sofflt'; årig skall anses såsom arbets­bok enligt nya lagen. läkar­be­sikt­ning enligt isty­re­top |j||35 § äldre lagen skall gälla såsom vore den verk­ställd jäm­likt 28 § nya lagen. för­bud eller före­skrift, som med­de­lats med stöd av 38, 38 a eller 39 § äldre lagen, skall såvitt angår tid efter nya lagens ikraft­trä­dande anses hava med­de­lats jäm­likt mot­sva­rande bestäm­melse i nya lagen. »smtfr fe ■ lerajuky an, lidsis­lis: som 355' ’*, ■ äre­fliis n; .010 q : asuf-​fi- riiji*";:' det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill bekräfta låtit. drott­ning­holms slott den 3 janu­ari 1949. gustaf. (soci­al­de­par­te­men­tet. ) (l. s.) g ustav möl­ler . . i ¬