SFS 1950:596

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

15 ro! iis ns iis ijai­i­eru 'iiäeå öb k1i fe å ätiå­tafe) irdip­fl­hji i (iirar, sb' jaftäfii-​​ sarat fer® ( [idff­l­bäi nr 596. lag om rätt till flske; given stoch­holms slott den 1 decem­ber 1950. vi gustaf adolf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra veter­ligt; att vi, med riks­da­gens fun­nit gott för­ordna som föl­jer. om fiske i all­mänt vat­ten. 1 §. i vat­ten, som enligt lagen om gräns mot all­mänt vat­ten­om­råde är all­mänt vat­ten, må varje svensk med­bor­gare fiska med rör­ligt red­skap. fast red ­ skap må, såvitt ej annat föl­jer av 3 §, utsät­tas i all­mänt vat­ten endast efter till­stånd av myn­dig­het som konungen bestäm­mer. med fast red­skap för­stås i denna lag fis­ke­bygg­nad, så ock med ledarm , för­sett fis­ke­red­skap, vil­ket medelst pålar eller tyng­der eller annor­le­des fäs­tes vid bott­nen eller stran­den och avses skola kvar­stå längre tid än två d5^gn i följd. 2 §. den som äger sådan fis­ke­rätt i enskilt vat­ten som sägs i 5 § (inne­ha­vare av enskild fis­ke­rätt) må ej för­väg­ras till­stånd att från det enskilda vatt ­ net sträcka fast red­skap vidare ut i all­mänt vat­ten, såvitt det prö­vas kunna ske utan men för annan fis­kande. 1 eiks­da­gone skri­velbc 1950: 381. l i t f" \ ¬ 1222 — 1950. nr 3 §.vid kus­ten av norr­bot­tens län, vid kus­terna av kal­mar län söder om i{jåkelund, vid ble­kinge läns östra kust (norr om tor­li­amn­sudde) samt vid skå­nes'östra och södra kus­ter må inne­ha­vare av enskild fis­ke­rätt även utan myn­dig­hets till­stånd sträcka fast red­skap från det ensld­lda vatt­net ■\ddare ut i all­mänt vat­ten, dock ej på större avstånd än två­hundra meter från den stran­den föl­jande kur­van för högst tre meters djup vid fast­lan­det eller vid ö av minst ett­hundra meters längd. vad i första styc­ket stad­gas skall dock beträf­fande den som stö­der sin fis­ke­rätt på avtal, urmin­nes hävd, dom, skatt­lägg­ning eller annan sär­skild grund gälla alle­nast såvitt det ej stri­der mot vad som i dylik ord­ning är bestämt angå­ende fis­ke­rät­tens omfatt­ning. '\0 )} »'tr 4 §. den som ej är svensk med­bor­gare må bedriva fiske i all­mänt vat­ten en ­ dast efter till­stånd av konungen. är han inne­ha­vare av enskild fis­ke­rätt, skall han dock i fråga om rätt att från det enskilda vatt­net sträcka fast red­skap vidare ut i all­mänt vat­ten vai*a lik­ställd med svensk med­bor­gare. : lä» 'b' vjare om fiske i enskilt vat­ten. 5 §. i enskilt vat­ten må, såvitt ej nedan annat stad­gas, fiske bedri­vas endast av jord­ä­ga­ren eller den som enligt avtal, urmin­nes hävd, dom eller skatt ­ lägg­ning eller på annan sär­skild grund äger rätt där­till. 'sidjop hi i li 6 §. ■isaii 'iäin ■lai­ilfr i vid kus­ten av norr­bot­tens, väs­ter­bot­tens, väs­ter­norr­lands, gäv­le­borgs och upp­sala län må varje svensk med­bor­gare i enskilt vat­ten bedriva fiske med rör­ligt red­skap, dock ej efter lax. 7 §. vid kus­ten av stocl­di­olms och söder­man­lands län må varje svensk med ­ bor­gare i enskilt vat­ten som har större djup än sex meter bedriva fiske efter ström­ming och skarp­sill med skö­tar och sill­nät, vilka äro att hän ­ föra till rör­liga red­skap; dock är i söder­man­lands län under tiden från och med den 1 april till och med den 30 sep­tem­ber strömmings-​​ och skarp­sill ­ fis­ket för­be­hål­let inne­ha­va­ren av den ensld­lda fis­ke­rät­ten intill två­hundra meter från fast­lan­det eller från ö av minst ett­hundra meters längd. 3 §.vid kusien av öster­göt­lands län samt av kal­mar län norr om krå­kelund . iairån må varje svensk med­bor­gare bedriva fiske efter ström­ming och skarp­sill med skö­tar och sill­nät, vilka äro att hän­föra till rör­liga red­skap, i sådant -​iisjv enskilt vat­ten som har större djup än sex meter och är belä­get på ett av-^ stånd ej under­sti­gande två­hundra meter från fast­lan­det eller frän ö av - 'j0al ' '"jim i;';! minst ett­hundra meters längd; dock är strömmings-​​ och skarp sill­fis­ket för­be­hål­let inne­ha­va­ren av den enskilda fis­ke­rät­ten inom föl­jande områ­den: slät­ba­ken, tränöfjär­den och grop­vi­ken jämte angrän­sande vat­ten innan ­ för räta lin­jer djursö norra udde —fast­lan­det över syd­li­gaste udden av lilla rimmö ävensom djursö— yxnö och norra finnö —fast­lan­det över sun­dens sma­laste stäl­len; val­de­marsvi­ken innan­för en rät linje stora ålö —kvädö, där inlop­pet är sma­last; iitai '!hn ' : fisi 'ölill y/ ¬ — 1950. nr 596. 1223 fii­ai­itg 1 slöäti s3 latl säis^i,; oll­l­l­li­lio j |u1i e!1(;. feral stiätka fe i i jmas (é n fllfr \\i s, fetl­rfe; mta­lii stfils­tes yri­ra­fii äio ail fc dto­frä­i­irf cli siaiisi-​​ u tri­i­i­iii 4 mflei! lislaips^ ), pj ftl af' frie ö ä' rd sr di! ■s ifli­iaj' . avi­ili! ' sufldffli fé af syr­san och båg­vi­ken samt guding­e­fjär­den innan­för räta lin­jer björkö — fast­lan­det över sma­laste delen av sun­det, björkö södra udde —syd­li­gaste ud ­ den av lilla rätö samt väst­li­gaste udden av lilla rätö —när­maste ställe på fast­lan­det; ävensom gam­le­by­vi­ken och lucer­nafjär­den innan­för en linje från södra udden av gränsö­lan­det rätt åt söder. 9 §. vid kus­terna av kal­mar län söder om krå­kelund samt vid ble­kinge läns östra kust (norr om tor­hamn­sudde) må varje svensk med­bor­gare i en ­ skilt vat­ten bedriva fiske efter ström­ming (sill) och skarp­sill med skö­tar och sill­nät, vilka äro att hän­föra till rör­liga red­skap, ävensom fiska med tobis­not. 10 §. i got­lands län må i havet varje svensk med­bor­gare i enskilt vat­ten fiska med nät, som är att hän­föra till rör­ligt red­skap, ävensom med tobis­not. 11 §.vid ble­kinge läns södra kust (väs­ter om tor­hamn­sudde) må varje svensk med­bor­gare med rör­ligt red­skap fiska i enskilt vat­ten på ett avstånd ej un ­ der­sti­gande tre­hundra meter från fast­lan­det eller från ö av minst ett­ hundra meters längd eller, där den stran­den föl­jande kur­van för högst tre meters djup går längre ut, utan­för denna djup­kurva. med nät, som är att hän­föra till rör­ligt red­skap, samt med långrev och tobis­not är fis­ket fritt ända intill stran­den. 12 §. vid skå­nes östra och södra kus­ter må varje svensk med­bor­gare fiska i enskilt vat­ten med rör­ligt red­skap. 13 §. vid skå­nes västra kust och vid kus­ten av hal­lands län samt göte­borgs och bohus län må varje svensk med­bor­gare fiska i enskilt vat­ten; dock är fis­ket efter ost­ron för­be­hål­let inne­ha­va­ren av den enskilda fis­ke­rät­ten in ­ till två­hundra meter från fast­lan­det eller från ö av minst ett­hundra meters längd. 14 §. vid alla rikets havs­kus­ter må varje svensk med­bor­gare i enskilt vat­ten fiska med långrev, för­u­tom i den utsträck­ning som föl­jer av 6 samt 11 — 13 §§, jäm­väl eljest i vat­ten som är minst tjugu meter djupt och som tilli­lea antingen har för­bin­delse med öppna havet av större bredd än en lulo­me­ter, räk­nat från fast­lan­det eller från ö av minst ett­hundra meters längd, eller ock är belä­get vid got­land eller öland eller andra öar, vilka från fast­lan­det helt skil­jas av vat­ten med sådan för­bin­delse. 15 §. hava å \åss ort de fis­kande okland­rat och efter gam­mal sed bedri­vit fiske i enskilt vat­ten vid havs­kust utö­ver vad enligt 6 —14 §§ är med­gi­vet, skall vad sålunda tilläm­pats gälla. vad nu sagts avser dock icke fiske efter ström­ming (sill) eller skarp­sill. 16 §. i vänern må svensk med­bor­gare utan stöd av enskild fis­ke­rätt fiska i enskilt vat­ten enligt föl­jande sär­skilda bestäm­mel­ser. 1. fiske med ålrev med dött agn må under tiden från och med den 16 juli till och med den 15 okto­ber bedri­vas efter till­stånd av läns­sty­rel­sen. i 3-- 5^ c/ ¬ 1224 — 1950. nr 5 . — sådant till­stånd må ej med­de­las åt annan än den som utö­var fiske yrkes ­ mäs­sigt; det må begrän­sas till att avse ^dsst område. 2. fiske efter siklöja och nors med fin­mi­as­kad not må, när så fin­nes kunna ske utan men för fis­ke­vår­den, av läns­sty­rel­sen för­kla­ras fritt i visst not­varp, belä­get utan­för öppen, brant slut­tande sten­strand, ävensom i visst annor­stä­des belä­get not­varp, om sådant fiske okland­rat och efter gam­mal sed fritt bedri­vits där. 3. fiske efter siklöja och nors med fin­mas­kat nät, som är att hän­föra till rör­ligt red­s­kaip, är fritt utan­för öppen strand på större djup än åtta meter, bestämt efter rådande vat­ten­stånd. 4. i mari­estads­fjär­den jämte öster­sun­det är jäm­väl i öarigt fiske med rör­ligt red­skap fritt på ett avstånd ej under­sti­gande tre­hundra meter från fast­lan­det eller från ö av minst ett­hundra meters längd eller, där den stran ­ den föl­jande kur­van för högst tre meters djup går längre ut, utan­för denna djup­kurva. 5. i dät­tem och brands­fjor­den vare de fis­kande bibe­hållna vid det fiske som där okland­rat och efter gam­mal sed hedri­vits. när­mare före­skrif­ter angå­ende utö­van­det av fiske, som avses under 2 och 3, med­de­las av läns­sty­rel­sen, \ålken ock äger att, på fram­ställ­ning av inne­ha­va­ren av den enskilda fis­ke­rät­ten, från det under 3 avsedda fis­ket undan­taga visst område, där siklöja eller nors ej före­kom­mer i större mängd. 17 §. i vät­tern må fiske med utter och drag samt med agn­not bedri­vas av varje svensk med­bor­gare i enskilt vat­ten utan­för öppen strand. 'i: i (if ,-‘;i ’'j* t ^ äiår ibvai 18 §. i mäla­ren må i norra björk­fjär­den, präst­fjär­den, södra björk­fjär­den och hov­gårds­fjär­den vai ’je sa^ensk med­bor­gare fiska med rör­ligt red­skap på ett avstånd ej under­sti­gande tre­hundra meter från fast­lan­det eller från ö av minst ett­hundra meters längd eller, där den stran­den föl­jande kur­van för högst tre meters djup går längre ut, utan­för denna djup­kurva. vid till- lämp­ningen av vad nu sagts skola nämnda fjär­dar anses begrän­sade mot grip­sholmsvi­ken av räta lin­jer från hagskär till när­maste stäl­len på fast­ lan­det, mot grön­söfjär­den av räta lin­jer ringsö­kal­ven —bast­lagnö —ytter-​​ hol­men över sun­dens sma­laste stäl­len» mot ekolsundsvi­ken av räta lin­jer från tall­hol­men till när­maste stäl­len på fast­lan­det, mot kal­mar­vi­ken av räta lin­jer från knu­ten till när­maste stäl­len på fast­lan­det, mot säbyholms-​​ auken av sraidösunds sma­laste del samt mot lång­tar­men av en rät linje dä- vensö väst­spets —munsö nord­spets, 19 §. i hjäl­ma­ren må i mel­lan­fjär­den varje svensk med­bor­gare fiska med rör­ligt red­skap på ett avstånd ej under­sti­gande en kilo­me­ter från fast­lan ­ det eller från ö av minst ett­hundra meters längd. £^;l£r jii­ill­jas, ■iii­i­näl dffii ‘än ' 'jiide ■ffti­les ■ -a, oid é •kaw ■ 20 §.i stor­sjön i jämt­land må varje svensk med­bor­gare i enskilt vat­ten be ­ driva sik­fiske med nät, som är att hän­föra till rör­ligt red­skap, på ett av ­ stånd ej under­sti­gande tre­hundra meter från fast­lan­det eller från ö av lönrt-​​a öxron­cnm inl­c­firl­cfi ttipd lin­tiff­rvs­sin ♦minst ett­hundra meters längd ävensom idka lal­c­fiske med hängrj^ssja clnk- strut). 21 §. konungen äger bestämma att fiske enligt före­skrif­terna i 6 —20 §§ må bedri­vas även av den som ej är svensk med­bor­gare. ¬ 1950, nr 590. — 1225 tnll i ätt fel­cti t iis!;e ^ ‘®tet(ri, nfiis[fä>. tff­liör jej^ pf511il|j-?| i'lilify irt­ddä ft!i msrisl® , mas av® bjö­ri­ijäiw iri­ift rtiit jctellfflri jai­ide te ira. wb jrån­sä­iif ö lueii [d fe r råia jii­ni­iési ’ sitjbä älli­i­i­jik' fish eft ib fas­lfe sär­skilda bestäm­mel­ser om rätt till fiske i vissa fall. 22 §. till före­kom­mande av att fiske som är för­be­hål­let inne­ha­vare av enskild fis­ke­rätt hind­ras eller ska­das genom fiske som utövas med stöd av stad ­ gande i 6 —9 §§ eller 11 § äger läns­sty­rel­sen med­dela erfor­der­liga föresloif-​​ ter rörande läng­den av de red­skap som där­vid må använ­das och avstån­det mel­lan dem ävensom stadga för­bud mot att utsätta skö­tar eller nät inom visst avstånd från not­varp som utmärkts med av läns­sty­rel­sen fast­ställt märke. läns­sty­rel­sen må ock i annat fall än i första styc­ket sägs med­dela de före- slu-​ifter sorn erfordras för att före­bygga att fiske med fast red­skap som utövas med stöd av enskild fis­ke­rätt hind­ras eller ska­das genom fiske som må bedri­vas utan stöd av sådan rätt. 23 §. fiske till­hö­rigt sådan all­män­ning, som avses i lagen om häradsallmän-​​ ningar eller lagen om all­män­nings­sko­gar i norr­land och dalarna, äga de som hava del i all­män­ningen rätt att nyttja. all­män­nings­fiske som nu nämnts må ock av delä­garna utar­ren­de­ras för gemen­sam räk­ning. beslut därom fat­tas i enlig­het med gäl­lande före­skrif­ter om all­män­ning­ens för­valt­ning. 24 §. oskif­tat fiske ävensom annat fiske som är sam­fällt för två eller flera fas­tig­he­ter må nytt­jas av fas­tig­he­ter­nas ägare efter vad de kunna säm­jas. säm­jas de ej, må rät­ten på ansö­kan av någon av dera före­skriva huru fis­ket må nytt­jas. innan sådan före­skrift med­de­las skola de övriga ägarna ge ­ nom sär­skilda under­rät­tel­ser av dom­sto­len erhålla till­fälle att yttra sig, så­ vitt det kan ske utan märk­lig tids­ut­dräkt. upp­lå­telse av fis­ke­rätt åt annan än någon av fas­tig­he­ter­nas ägare må ej annat än i sam­band med upp­lå­telse av jord till bru­kande göras av en ägare utan de flesta övri­gas sam­tycke. där­vid skola de, som med samä­gan­de­rätt inne­hava viss fas­tig­het, till­sam­man­tagna räk­nas för en ägare och skall lika ­ så endast en röst beräk­nas för den som äger flera fas­tig­he­ter. vad i denna para­graf stad­gas äger ej tillämp­ning å fiske som utgör ge- men­sam­hets­fiske eller ingår i sådant fiske. 25 §. upp­lå­tes jord till bru­kande, må bru­ka­ren nyttja det fiske som hör till jor­den, om ej annorlunda avta­las. 26 §. om gemen­sam­hets­fiske, om fiske inom natio­nal­park, så ock om lap­par ­ nas rätt till fiske i vissa delar av riket gäl­ler vad särsldlt är stad­gat. alien äel­läf’ ja (1^' om rätt att nyttja annans strand m. m. 27 §. fis­kande må, när det erfordras för fis­kets utö­vande, beträda annans strand och nyttja den för till­fäl­lig fast­gö­ring eller upp­drag­ning av red­skap eller båt, ora det kan ske utan för­fång för den som inne­har stran­den. vad nu sagts om annans strand skall äga mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande annans vat­ten­om­råde, även om den fis­kande ej äger fiska där, sårida för­fång \ "7- 7:7 • -- \ ¬ 1226 - 1950. nr 5 . - i upp­kom­mea* för den som inne­har vat­ten­om­rå­det eller har enskild fiske ­rätt där. ändå att för­fång upp­kom­mer, må den som vid annans strand yrkesmäs-​​ p,' sigt utö­var fiske sorn må bedri­vas utan stöd av enskild fis­ke­rätt, mot ersätt-​​ ning för skada och intrång beträda stran­den och nyttja den på sätt i första styc­ket sägs, när det erfordras för fis­kets utö­vande. tomt eller plan­te­ring må dock tagas i anspråk endast om sär­skilda skal före­ligga. 0^ ’lllli) fiist om fiskådra. 28 §. j- i vat­ten­drag och sund skall i varje gren där fis­ken har sitt drev fiskådra fin­nas i dju­paste vatt­net. fiskådran utgör en sjät­te­del av vatt­nets bredd vid van­li­gast före­kom­mande lågt vat­ten­stånd. däir vat­ten­drag med fiskådra myn­nar i havet eller utlö­per i eller från sjö eller större vat­ten­drag, skall fiskådran med oför­änd­rad bredd sträcka sig vidare tre­hundra meter ut i dju­paste vatt­net. vad sist sagts skall äga mot­sva­rande tillämp­ning beträf ­ fande fiskådra i sund vid det­tas änd­punk­ter, läils­sty­rel­sen må efter hörande av rätt­sä­garna och av sak­kun­nig före ­ skriva att fiskådran skall gå i annan del av vatt­net än i första styc­ket sägs, om det kan anta­gas icke lända till märk­ligt för­fång för någon som ej sam­ tyckt till åtgär­den. 29 §. fiskådra skall läm­nas fri från fis­ke­red­skap som kan hindra fis­kens gång. ej hel­ler må i eller vid fiskådra anbringas annan anord­ning än fis­ke­red ­ skap, vil­ken är avsedd och ägnad att avhålla fis­ken i ådran från att gå fram i denna. läns­sty­rel­sen må i visst fall efter hörande av rätt­sä­garna och av sak­kun ­ nig med­giva undan­tag från vad i första styc­ket sägs, om det kan anta­gas icke lända till märk­ligt för­fång för någon som ej sam­tyckt till åtgär­den. i fråga om fis­ke­hygg­nad eller annan anord­ning, vars tillåt­lig­het enligt vat ­ ten­la­gen skall prö­vas av vat­ten­dom­stol, skall dock jäm­väl vad därom är stad­gat lända till efter­rät­telse. äger någon sär­skild rät­tig­het att för fiske stänga fiskådra, skall han njuta den rät­tig­he­ten till godo. i"jsitcö ■ f ; 'äpi ^ 1 4 [liiij isifs’ ti ’ nuo (iiikm r i, om åtgär­der mot vansköt­sel av fiske. 30 §. om inne­ha­vare av ensluld fis­ke­rätt, i strid med all­mänt intresse, uppen ­ bart vanskö­ter fis­ket genom allt­för hård beskatt­ning av fisk­be­stån­det eller genom under­lå­ten­het att utnyttja fis­ket, skall sta­tens fis­ke­ritjäns­te­man söka träffa över­ens­kom­melse med äga­ren av den fas­tig­het, till vil­ken fis­ket hör, samt, där fis­ke­rätt inne­ha­ves av annan, jäm­väl med denne om fis­kets bedri ­ vande. över­ens­kom­mel­sen skall avfat­tas skrift­li­gen samt avse \iss tid, högst tio år. 31 §. kan över­ens­kom­melse ej träf­fas eller full­gö­res ej åta­gande i över­enskom ­ melse, skall fis­ke­ritjäns­te­man­nen anmäla för­hål­lan­det till läns­sty­rel­sen och där­vid angiva vilka före­skrif­ter rörande fis­kets bedri­vande som enligt hans upp­fatt­ning böra med­de­las för avhjäl­pande av vansköt­seln. då sådan an ­ mälan skett, skall läns­sty­rel­sen därom undeirätta sakä­gare som sägs i 30 § med före­läg­gande av viss tid, inom käl­ken ytt­rande i ären­det må avgi­vas. '4 et : ^vii 'mi <iiip ! 'oaes ¬ 1950. nr 596. 1227 nder­rät­tel­sen skall del­gi­vas sakä­gare på sätt om del­giv­ning i rät­te­gång är stad­gat. sedan ytt­rande inkom­mit eller tiden för avgi­vande av ytt­rande gått till ända, må läns­sty­rel­sen fast­ställa de före­skrif­ter rörande fis­kets bedri­vande , - som fin­nas nödiga för avhjäl­pande av vansköt­seln (fis­ke­ri­plan). vid pla­nens i utform­ning skall hän­syn tagas till det sär­skilda intresse som sakä­gare kan hava att själv få bedriva fiske inom visst område, under viss års­tid eller efter visst slags fisk. fis­ke­ri­plan skall avse viss tid, högst tio år, och, sedan läns­sty­rel­sens beslut kungjoa-​​ts i den ord­ning 41 § stad­gar, gälla jäm­väl mot ny sakä­gare. vid fast­stäl­lande av fis­ke­ri­plan äger läns­sty­rel­sen stadga vite för under­lå­ten­het att följa pla­nen. beslut om fis­ke­ri­plan må av läns­sty­rel­sen åter­kal­las, när skäl där­till äro. 32 §. föl­jer sakä­gare ej fis­ke­ri­plan, ehuru han därom har kän­ne­dom, ankom ­ mer det på läns­sty­rel­sen att, på yrkande av sta­tens fis­ke­ritjäns­te­man, ut ­ döma före­lagt vite, om det ej med hän­syn till omstän­dig­he­terna fin­nes obil- ligt. läns­sty­rel­sen må ock stadga nytt vite. äfflt­lfi tij paib-​kiii;. slr­dit­sia 1 s® fj sa fis­keas jiv :. änfi­i­brta a all k fe htsfe b aaliis till al'irfe ' cleali^ns id dåicji i' ■1 1 ijl­bajö se, upp lud­flell^ iskel k* :fl5kiln-​​ fcstoo ’ isen ock (tll0 !aji 0 om vat­ten­stånd. 33 §. strand­lin­jer och vat­ten­djup skola vid tillämp­ningen av denna lag, om ej annat sär­skilt angi­ves, bestäm­mas efter för­hål­lan­dena vid föl­jande vat ­ ten­stånd, näm­li­gen i havet nor­malt medel­vat­ten­stånd; i vänern 3,60 meter över nedre slus­strös­keln vid sjö­torp; i vät­tern 2,97 meter över västra slus­strös­keln vid motala; i mäla­ren 4,2 meter över västra slus­strös­keln vid karl johans torg i stock ­ holm; i hjäl­ma­ren 2,77 meter över södra slus­strös­keln vid not­hol­men; samt i stor­sjön i jämt­land 292,45 meter över noll­pla­net i det höj dsy­stem som lig­ger till grund för sjöns regle­ring. ansvars­be­stäm­mel­ser m. m. 34 §. bedri­ver någon utan lov fiske som hör under annans enskilda fis­ke­rätt eller enligt denna lag må utövas endast efter till­stånd av myn­dig­het, dömes för olov­ligt fiske till dags­bö­ter. är brot­tet med hän­syn till att fis­ket avsåg sär­skilt vär­de­full fisk eller idka­des vane­mäs­sigt eller i större omfatt­ning att anse som grovt, vare straf-​​ et dags­bö­ter, ej under tjugu, eller fäng­else i högst sex måna­der. 35 §. den som bry­ter mot föreslcrift, som med­de­lats av läns­sty­relse eller dom ­ stol med stöd av 16, 22 eller 24 §, eller anbringar fis­ke­red­skap eller anord ­ ning i uppen­bar strid med vad som gäl­ler om fiskådra, dömes till straff för olov­ligt fiske enligt vad i 34 § sägs. 36 §. fin­nes någon hava bedri­vit olov­ligt fiske, skall det fång­ade eller, där det under­gått för­skäm­ning eller ej är i behåll, dess värde för­kla­ras för­ver­kat. fis­ke­red­skap som använts vid fis­ket skall ock för­kla­ras helt eller del­ris , för­ver­kat, såvitt äga­ren eller någon som var i hans ställe upp­såt­li­gen för- 330 —50002/f. svensk för­fatt­nings­sam­ling 1950, nr 595 —604. * -'i ' p '/v-■•■l-- ¬ 1228 1950. nr övat gär­ningen eller med­ver­kat där­till och det ej är uppen­bart obil­ligt; fin­nes red­ska­pet ej i behåll, skall i stäl­let dess värde för­kla­ras för­ver­kat. vad nu sagts gäl­ler dock ej mot den som i god tro för­vär­vat fångsten eller red­ska­pet eller sär­skild rätt där­till. r- .ijät 37 §. ertap­pas någon å bar gär­ning, då ban bedri­ver olov­ligt fiske, eller anträf ­ fas red­skap för sådant fiske utsatt i vatt­net, må av läns­sty­rel­sen eller flske-​​ risty­rel­sen för­ord­nad fis­ke­till­syns­man samt, där fis­ket krän­ker enskild fis­ke­rätt, jäm­väl veder­bö­rande rätt­sä­gare eller hans folk beslag­taga fångs-​​ ten och red­ska­pet ävensom båt eller annat, som kan anta­gas äga bety­delse för utred­ning om brot­tet. ‘ -fi 0 har egen­dom tagits i beslag enligt första styc­ket, skall anmä­lan där­orné' ’noo 4-^11 __ t____ __ ai ____ _____ t. . • •• i • . ▼ j^lli 5göras till när­maste polis­man, som har att för­fara som om han själv gjort ' besla­get; dock må fångst, som tagits i beslag av inne­ha­va­ren av enskild fis­ke­rätt eller hans folk, utan anmä­lan behål­las av fis­ke­rätts­ha­va­ren. '38 §.böter och viten som ådö­mas enligt denna lag, så ock för­ver­kat red­skap a ^ eller dess värde, till­falla kro­nan. ▼ för­ver­kad fångst eller dess värde till­fal­ler, om fis­ket utan intrång i en ­ skild fis­ke­rätt skett i all­mänt vat­ten eller i fiskådra, kro­nan och eljest den som har den enskilda fis­ke­rät­ten. vite må ej för­vand­las till fri­hets­straff. 39 §. fin­nes uppen­bart att fis­ke­red­skap utsatts eller anord­ning vid­ta­gits i strid med vad som gäl­ler om fiskådra, och föl­jer ej rät­telse genast efter det till­ sägelse skett, äger på ansö­kan av den som lider skada utmät­nings­man­nen i orten att, sedan han med tro­vär­dig per­son hål­lit syn på stäl­let, med­dela nödig handräcl­ming på den treds­kan­des bekost­nad. det­samma skall gälla, om någon begag­nar av läns­sty­rel­sen fast­ställt mär­ ke för red­skap eller not­varp på sätt som är ägnat att obe­hö­ri­gen avhålla annan från att fiska. berö­res all­mänt fis­ke­ri­in­tresse, må även all­män åkla­gare, sta­tens fiskeri-​​ tjäns­te­man eller av läns­sty­rel­sen eller fis­ke­ri­sty­rel­sen för­ord­nad fis­ke­till ­ syns­man göra ansö­kan om handräck­ning. 40 §. brott varom för­mä­les i 34 eller 35 § må ej, där det endast krän­ker enskild^ fis­ke­rätt, åta­las av all­män åkla­gare med mindre det av mål­sä­gande angi­vesi^' till åtal eller stats­å­kla­ga­ren fin­ner åtal vara ui- all­män syn­punkt påkal­lat. '^äer m ’.k'lmar ■ i it om besvär m. m. : ’imaa 41 §. ^ wac då beslut som läns­sty­relse med­de­lar enligt denna lag angår så många att* [y m avskrift av beslu­tet ej lämp­li­gen kan till­stäl­las envar av dem, skall beslu­tet kun­gö­ras i kyr­kan för den eller de för­sam­lingar, där fis­ke­vatt­net är belä­get, samt tillika anslås i läns­sty­rel­sens lokal och på stats­ver­kets bekost­nad till­ kän­na­gi­vas i länskun­gö­rel­serna ävensom i en eller flera tid­ningar inom or ­ ten; del­giv­ning skall anses hava skett den dag då kun­gö­ran­det i kyrka ägde rum. är någon miss­nöjd med läns­sty­rel­ses beslut enligt denna lag, må kla­gan föras hos konungen genom besvär, vilka skola hava inkom­mit till jord­bruks ­ depar­te­men­tet inom två måna­der efter det kla­gan­den erhöll del av beslu­tet. .. r-. < , ’'!' -1 ’ ■ (■ ¬ — 1950. nr 596 och 597. 1229 ote. rftw' h tjigi igakljä' bålad (lii;i 10 själv ; .‘a ar ’ avaiei it ’ rhl lijiljj lial­rä­aei kt fljtjl ■ beslut, isom avses i 22, 28 och 29 §§, skola lända till efter­rät­telse utan liin­dejt av förd kla­gan, om ej läns­sty­rel­sen annorlunda för­ord­nar. om sär­ skilda skäl före­ligga, må läns­sty­rel­sen för­ordna att även beslut, som avses i 31 §, skall lända till ome­del­bar efter­rät­telse. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1951. genom lagen upp­hä­vas lagen den 27 juni 1896 (nr 42 s. 1) om rätt till fiske; samt kun­gö­rel­sen den 17 juni 1932 (nr 241) om utmärk­ning av not­varp. före­kom­mer i lag eller för­fatt­ning hän­vis­ning till lag­rum, som ersatts genom bestäm­melse i nya lagen, skall den bestäm­mel­sen i stäl­let tilläm­pas. om ersätt­ning av stats­me­del för för­lust av fis­ke­rätt till följd av nya lagen är sär­skilt stad­gat. det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill bekräfta låtit. stock­holms slott den 1 decem­ber 1950. gustaf adolf.(l. s.) (jord­bruks­de­par­te­men­tet.) g. e. sträng . ti il[ or a ji j i >: a ■i ¬