SFS 1992:124

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1992:124 i" om änd­ring i lagen (1974:371) om rät­te­gången i utkom från tryc­ket arbets­tvis­ter; den 31 mars 1992 ss. utfär­dad den 19 mars 1992. tsi! ;si enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs att 2 kap. 1 och 3 §§, 3 kap. 1, 3 och 7-9 §§ samt 4 kap. 3, 8— 10 och 14 §§ lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter^ skall ha följa nde lydelse. 2 kap. 1 § arbets­dom­sto­len skall som första dom­stol uppta och avgöra tvist som väcks av arbetsgivar-​​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion eller av arbets­giva re som själv slu­tit kol­lek­tivav­tal, om målet gäl­ler 1. tvist om kol­lek­tivav­tal eller annan arbets­tvist som avses i lagen (1976; 580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet, 2. arbets­tvist i övrigt under för­ut­sätt­ning att kol­lek­tivav­tal gäl­ler mel­lan par­terna eller att enskild arbets­ta­gare som berörs av tvis­ten sys­sel­sätts i arbete som avses med kol­lek­tivavta l vil­ket arbets­gi­va­ren är bun­den av. hp ' prop. 1991/92:84, au6. rskr. 132. ^ lagen omtryckt 1977:530. 265 ¬ sfs 1992:124 arbets­dom­sto­len är behö­rig dom­stol enligt första styc­ket även när köl-^ lek­tivav­tal till­fäl­ligt inte gäl­ler. gemen­samt med arbets­tvist enligt första eller andra styc­ket får hand­läg gas även annan arbets­tvist mel­lan samma eller olika par­ter, om dom­sto­len med hän­syn till utred­ningen och övriga omstän­dig­he­ter fin­ner sådan hand lägg­ning lämp­lig. när det före­lig­ger skäl, kan dom­sto­len åter sär­skilja målen. arbets­dom­sto­len är all­tid behö­rig att som första dom­stol uppta och avgöra tvist om strids­åt­gärd som avses i 41 § lagen (1976:580) om medbe stäm­mande i arbets­li­vet. 3 arbets­dom­sto­len är över­rätt i mål som enligt 2 § upp­ta­gits vid tings­rätt och där­i­från full­följs. att i arbets­dom­sto­len talan i visst fa ll kan föras mot beslut, som medde lats av annan myn­dig­het än tings­rätt, före­skrivs i lagen (1969:93) om begräns­ning av sam­hälls­stöd vid arbets­kon­flikt. arbets­dom­sto­len prö­var besvär över dom­villa i fråga om tings­rätts avgö­rande i mål som avses i 2 § och i fråga om de avgö­ran­den av annan myn­dig­het som avses i andra styc­ket. frå­gor om res­ning och åter­ställa nde av för­sut­ten tid beträf­fande sådana avgö­ran­den prö­vas av högsta dom­sto len. 3 kap. 1 §" arbets­dom­sto­len består av högst fyra ord­fö­rande, högst fyra vice ord­fö­rande samt sjut­ton andra leda­mö­ter. leda­mot skall vara svensk med­bor­gare och få r ej vara underå­rig eller i kon­kurs­till­stånd eller ha för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken. innan leda­mot tar säte i arbets­dom­sto­len, skall han ha avlagt doma­red. för annan leda­mot än ord­fö­rande skall fin­nas högst tre ersät­tare. vad i denna lag sägs om leda­mot gäl­ler även ersät­tare, om ej annat sär­skilt anges. leda­mö­ter och ersät­tare för­ord­nas av rege­ringen för tre år. 3 § av övriga fjor­ton leda­mö­ter utses fyra efter för­slag av svenska arbets­gi­va­re­för­e­ningen, en efter för­slag av svenska kom­mun­för­bun­det, en efter för­slag av lands­tings­för­bun­det, en såsom repre­sen­tant för sta­ten som arbets­gi­vare, fyra efter för­slag av lands­or­ga­ni­sa­tio­nen i sve­rige, två efter för­slag av tjäns­te­män­nens cen­tral­or­ga­ni­sa­tion och en efter för­slag av sve­ri­ges aka­de­mi­kers cen­tral­or­ga­ni­sa­tion. vad som i första sty cket sägs om utse­ende av leda­mot äger mot­sva­rande tillämp­ning på utse­ende av ersät­tare för sådan leda­mot. för­slag till leda­mö­ter och ersät­tare skall uppta minst dub­belt så många per­so­ner som de som skall utses med led­ning av för­sla­get. har sådant för­slag ej avgetts, för­ord­nar rege­ringen änd å leda­mö­ter och ersät­tare till före­skri­vet antal. 266 ' senaste lydelse 1988:1456. senaste lydelse 1988:1289. ¬ 7 ord­fö­rande får ensam på arbets­dom­sto­lens väg­nar företa förbere-​​ sfs 1992:124 dande åtgär­der samt 1. med­dela beslut om avskriv­ning, 2. pröva yrkande om kvar­stad, 3. med­dela beslut om avvi­sande av mål, om det är uppen­bart att rätte gångs­hin­der före­lig­ger, 4. avvisa bevis­ning enligt 35 kap. 7 § rät­te­gångs­bal­ken, 5. avvisa ny omstän­dig­het eller nytt bevis enligt 50 kap. 25 § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken, 6. hän­visa mål till behö­rig tin gsrätt enligt 2 kap. 6 § första styc­ket, 7. med­dela tred­sko­dom, 8. med­dela dom över yrkande som har med­gi­vits eller efter­gi­vits, 9. stad­fästa för­lik­ning, 10. utdöma vite som har före­lagts part eller någon annan i rät­te­gång. 8 § för­be­re­dande åtgär­der och sådan hand­lägg­ning som avses i 7 § 1 kan enligt ord­fö­ran­des upp­drag också utfö­ras av annan lag­fa­ren tjäns­te­man vid dom­sto­len, vil­ken för­ord­nats där­till av dom­sto­len. där­ut­ö­ver kan även hand­lägg­ning som avses i 7 § 6 - 10 enligt ord­fö­ran des upp­drag utfö­ras av sådan annan lag­fa­ren tj äns­te­man vid dom­sto­len, som efter att ha vun­nit till­räck­lig erfa­ren­het för­ord­nats där­till av dom­sto len. 9 § fin­ner arbets­dom­sto­len vid över­lägg­ning till dom eller beslut den rådande meningen avvika från rätts­grund­sats eller lag­tolk­ning som den senast anta­git, kan dom­sto­len i den sam man­sätt­ning som före­skri­ves i 6 § första styc­ket för­ordna att målet eller viss i målet upp­kom­men rätts­fråga skall avgö­ras av dom­sto­len i dess hel­het. när mål eller viss däri upp­kom­men fråga avgörs av arbets­dom­sto­len i dess hel­het, skall alla leda­mö­ter eller ersät­tare för dem delta i avgöra ndet. avgö­rande som avses i andra styc­ket kan fat­tas utan huvud­för­hand­ling. 4 kap. 3 dom skall med­de­las så snart det kan ske. den skall under­skri­vas av dem som del­ta­git i avgör andet. kopia av domen skall utsän­das till par­ter na samma dag som domen med­de­las. vad som i första styc­ket före­skri­vits om dom gäl­ler också slut­ligt beslut. 8 §' den som vill väcka talan vid arbets­dom­sto­len skall hos dom­sto­len göra skrift­lig ansö­kan om stäm­ning på mot­par­ten. före­kom­mer inte anled­ning att avvisa ansö­kan, skall dom­sto­len utfärda stäm­ning på sva­ran­den att svara på käro­må­let. sva­ran­den får före­läg­gas att skrift­li­gen avge sva­ro­mål enligt 42 kap. 7 § rät­te­gångs­bal­ken vid påföljd att tred­sko­dom annars kan komma att med­de­las mot honom. ' senaste lydelse 1981:831. '' änd­ringen inne­bär bl. a. au första styc­ket upp­hävs. ' änd­ringen inne­bär bl. a. att andra styc­ket upp­hävs. 267 ¬ sfs 1992:124 9 §® utför­das stäm­ning, skall för­be­re­delse i målet äga rum. i ute­blir båda par­terna eller en av dem från sam­man­träde för munt­lig ^ för­be­re­delse eller under­lå­ter sva­ran­den att följa före­läg­gande att skrift­li­gen avge sva­ro­mål vid påföljd att tred­sko­dom annars kan komma att med­de­las mot honom gäl­ler vad som före­skrivs i 44 kap. 1, 2 och 7 a §§ rät­te­gångs­bal ken. fin­ner dom­sto­len med hän­syn till tviste ns art eller andra omstän­dig heter i målet att yrkande om tred­sko­dom inte bör med­de­las, skall dom­sto len om den andre par­ten yrkar det i stäl­let vidta åtgär­der för fort­satt för­be­re­delse, om detta kan antas vara till gagn för utred­ningen , eller sätta ut målet till huvud­för­hand­ling. fram­ställs inte sådant yrkande av par­ten, skall målet avskri­vas. under­lå­ter sva­ran­den vid skrift­lig för­be­re­delse att komma in med sva romål, och har inte före­läg­gande som avses i andra styc­ket med­de­lats honom, sätts målet ut till huvudfö rhand­ling, om inte fort­satt för­be­re­delse kan antas vara till gagn för målets utred­ning. 10 § sedan för­be­re­del­sen avslu­tats, skall arbets­dom­stol en företa målet till avgö­rande så snart det kan ske. mål avgörs efter huv udför­hand­ling. dom­sto­len får dock avskriva eller avvisa mål, med­dela tred­sko­dom och dom över yrkande, som med­gi­vits eller efter­gi­vits, samt stad­fästa för­lik­ning utan att hålla huvud­för­hand­ling. dom­sto­len får även i anna t fall än som avses i and ra styc­ket företa mål till avgö­rande utan huvud­för­hand­ling, om part begär det och dom­stole n med hän­syn till tvis­tens art och övriga omstän­dig­he­ter fin­ner det lämp­ligt. mot parts bestri­dande får mål dock inte avgö­ras i denn a ord­ning. 14 §' har tings­rät­ten avsla­git yrkande om för­ord­nande för tiden intill dess laga­kraft­ä­gande dom eller beslut före­lig­ger i målet, kan arbets­dom­sto len ome­del­bart med­dela sådan t för­ord­nande att gälla till dess annorlunda för­ord­nas. har tings­rät­ten bifal­lit yrkande som nu sagts, kan arbets­dom sto­len ome­del­bart för­ordna att tings­rät­tens för­ord­nande inte längre skall gälla. denna lag trä­der i kraft, i fråga om 3 kap. 1 §, såvitt avser anta­let andra leda­mö­ter, samt 3 och 9 §§ den 1 j uli 1992, och i övrigt den 1 april 199 2. på rege­ring­ens väg­nar börje hörnlund per vir­des­ten (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) 268 ® änd­ringen inne­bär b l. a. att andra styc­ket upp­hävs, ' änd­ringen inne­bär b l, a. att första och andra styc­kena upp­hävs. ¬