Lag (1945:119) om stäng­sel­skyl­dig­het för järn­väg m.m.

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1945:119
Depar­te­ment: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TP
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2010:979
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1945:119
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TP
Utfär­dad: 1945-​04-13
Änd­rad: t.o.m. SFS

2010:979
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Stäng­sel till skydd för större hem­djur

1 §   Inne­ha­vare av järn­väg är, där ej annat föl­jer av vad nedan stad­gas, plik­tig att hålla stäng­sel utmed järn­vä­gen till skydd för större hem­djur (häs­tar och nöt­kre­a­tur) under betes­gång, såframt kost­na­den för stäng­sel icke är oskä­lig i för­hål­lande till nyt­tan därav för betes­bru­ket.

2 §   Stäng­sel skall vara så beskaf­fat, att större hem­djur, som icke är okyn­nes eller otamt, där­i­ge­nom bör ute­stängas från järn­vä­gens område.

Om skäl äro där­till, äger rege­ringen med­giva undan­tag från vad i första styc­ket stad­gas. Lag (1975:1010).

3 §   Stäng­sel som hål­les av järn­vägs inne­ha­vare må ej bort­ta­gas eller läm­nas att för­falla, med mindre genom dom fast­stäl­les att inne­ha­va­ren icke är stäng­sel­skyl­dig eller med­gi­vande läm­nas av äga­ren till den fas­tig­het mot vil­ken stängs­let upp­förts och annan som må äga att nyttja fas­tig­he­ten för betes­bruk.

Är järn­vägs inne­ha­vare på grund av sär­skilt åläg­gande eller åta­gande före denna lags ikraft­trä­dande gente­mot sakä­gare plik­tig att hålla stäng­sel, må utan hin­der därav enligt de i 1 § angivna grun­derna prö­vas, huruvida stäng­sel skall hål­las för där angi­vet ända­mål.

4 §   Mål angå­ende skyl­dig­het för inne­ha­vare av järn­väg att hålla stäng­sel till skydd för större hem­djur upp­ta­ges av mark- och mil­jö­dom­sto­len.

Järn­vägs inne­ha­vare vare plik­tig att i mål om befri­else från skyl­dig­het att hålla stäng­sel vid­kän­nas å ömse sidor upp­komna kost­na­der, såvitt ej mark- och mil­jö­dom­sto­len med hän­syn till omstän­dig­he­terna fin­ner skä­ligt annorlunda för­ordna.
Lag (2010:979).

5 §   Är järn­vägs inne­ha­vare med hän­syn till kost­na­den fri från skyl­dig­het att hålla stäng­sel, vare han plik­tig att giva ersätt­ning för hin­der eller men som härav upp­kom­mer vid fas­tig­hets använd­ning för betes­bruk och som ej är av alle­nast ringa bety­delse. Vin­nes befri­else från stäng­sel­skyl­dig­het som grun­das å dom eller sär­skilt åta­gande, skall ersätt­ning utgå, ändå att hind­ret eller menet är ringa. Ersätt­ning skall bestäm­mas att utgå på en gång.

Har genom dom eller avtal fast­ställts, att stäng­sel­skyl­dig­het ej före­lig­ger, skall talan om ersätt­ning väc­kas inom två år där­ef­ter.
För­sit­tes den tid, vare rätt till talan för­lo­rad.

I fråga om talan som nu sagts skall vad i 4 § första styc­ket stad­gas äga mot­sva­rande tillämp­ning. Lag (1971:1054).

6 §   Vad i fråga om stäng­sel­skyl­dig­het enligt denna lag eller om ersätt­ning enligt 5 § genom dom eller avtal bestäm­mes skola gälla mel­lan järn­vä­gens inne­ha­vare och ägare av fas­tig­het eller den som äger nyttja fas­tig­het för betes­bruk gälle jäm­väl mot den som för­vär­var sakä­ga­rens rätt i avse­ende å järn­vä­gen eller fas­tig­he­ten.

Sakä­gare vare lik­väl oför­hind­rad att vinna änd­ring i vad sålunda bli­vit bestämt, om väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den för­an­leda där­till; dock må vid­sträck­tare skyl­dig­het åläg­gas järn­vä­gens inne­ha­vare alle­nast på grund av väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den i avse­ende å järn­vä­gens drift.

7 §   Har järn­vägs inne­ha­vare före denna lags ikraft­trä­dande inte upp­fört stäng­sel längs viss ban­sträcka eller har Tra­fik­ver­ket efter till­styr­kan av läns­sty­rel­sen upp­hört att hålla stäng­sel längs viss ban­sträcka som för­val­tas av sta­ten, före­lig­ger inte stäng­sel­skyl­dig­het enligt denna lag, med mindre behov av stäng­sel efter lagens ikraft­trä­dande inträtt till följd av väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den med avse­ende på järn­vä­gens drift eller rege­ringen efter ansö­kan bestäm­mer att stäng­sel längs ban­sträc­kan ska hål­las.

Om stäng­sel­skyl­dig­het inte före­lig­ger beträf­fande ban­sträcka som för­val­tas av sta­ten, längs vil­ken Tra­fik­ver­ket, efter till­styr­kan av läns­sty­rel­sen upp­hört att hålla stäng­sel, ska vad i 5 § stad­gas äga mot­sva­rande tillämp­ning. Talan om ersätt­ning som inte grun­das på väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den som inträtt efter lagens ikraft­trä­dande med avse­ende på järn­vä­gens drift, ska dock väc­kas inom fyra år från ikraft­trä­dan­det. Lag (2010:91).

8 §   Hål­ler järn­vägs inne­ha­vare icke stäng­sel som fre­dar mot större hem­djur och kom­mer på grund härav sådant hem­djur över järn­vä­gen olov­li­gen in på annans ägor och gör därå skada eller var­der där inta­get, vare järn­vä­gens inne­ha­vare plik­tig att gott­göra dju­rets ägare den kost­nad eller för­lust som där­i­ge­nom åsam­kas honom, såvitt ej dju­rets ägare med hän­syn till vad om ersätt­ning enligt 5 § må hava bestämts eller på annan grund är plik­tig att själv vid­kän­nas kost­na­den eller för­lus­ten.

Talan om ersätt­ning som nu sagts instäm­mes till all­män under­rätt i den ort, där ska­dan inträf­fat eller dju­ret inta­gits eller där järn­vä­gens inne­ha­vare skall svara i tvis­te­mål i all­män­het.

9 §   har upp­hävts genom lag (1975:1010).

10 §   Stäng­sel­skyl­dig­het enligt 1 § före­lig­ger ej om stäng­sel skall hål­las enligt 11 §. Lag (1975:1010).

Stäng­sel till skydd för all­män­he­ten

11 §   I fråga om järn­väg som är avsedd för all­män tra­fik beslu­tar kom­mun efter sam­råd med järn­vä­gens inne­ha­vare i den mån det är påkal­lat från all­män syn­punkt att stäng­sel inom kom­mu­nens område skall hål­las utmed järn­vä­gen till skydd för per­so­ner som bo eller uppe­hålla sig intill denna.

Järn­vä­gens inne­ha­vare är skyl­dig att anordna, tillse och under­hålla stäng­sel i enlig­het med kom­mu­nens beslut.

Skyl­dig­het som avses i andra styc­ket före­lig­ger dock ej, om hin­der häre­mot möter av hän­syn till järn­vä­gens drift eller på grund av annan sär­skild omstän­dig­het. Lag (1975:1010).

12 §   Kost­nad för anord­nande, till­syn och under­håll av stäng­sel beta­las till nit­tio pro­cent av kom­mu­nen och tio pro­cent av järn­vä­gens inne­ha­vare. I fråga om stäng­sel vid stations-​ eller ban­gårds­om­råde skall dock kost­na­den för­de­las lika. Lag (1975:1010).

13 §   Frå­gor som avses i 11 § tredje styc­ket eller 12 § prö­vas av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer (pröv­nings­myn­dig­he­ten), om kom­mu­nen och järn­vä­gens inne­ha­vare inte kan enas. Lag (2008:1333).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2008:1333).

15 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter för pröv­ning av tvis­ter enligt 13 §. Lag (2008:1333).

16 §   Beslut enligt denna lag av den pröv­nings­myn­dig­het som avses i 13 § får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2008:1333).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1975:1010

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1976. Bestäm­mel­serna i 11-- 15 §§ gäl­ler dock ej i fråga om sådant stäng­sel som satts upp före ikraft­trä­dan­det.

2008:1333
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009.
   2. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i fråga om ett ärende som hand­läggs av Stäng­sel­nämn­den vid ikraft­trä­dan­det.