SFS 1991:2041

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

lag sfs 1991:2041 om särskild personutredning i brottmål, m. m.; utkom från trycket den 15 januari 1992 utfärdad den 19 december 1991. enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande. 1 § när det i ett brottmål för att avgöra påföljdsfrågan eller annars behövs en särskild utredning om en misstänkts person liga förhållanden eller om åtgärder som kan antas bidra till att han avhålle r sig från fortsatt brottslighet, skall rätten inhämta yttrande från frivårdsmyndigheten. ett sådant yttrande behöver dock inte inhämtas, om den utredning som behövs ändå finns tillgänglig för rätten eller om rätten inhämtar utredning en på annat sätt. ' prop. 1991/92:2, juu4. rskr. 24. 3673 ¬ sfs 1991:2041 2 § beslut att inhämta yttrande från frivårdsmyndigheten skall medde las så snart det lämpligen kan ske. om allmänt åtal inte har väckts, får beslut meddelas endast under förutsättning att den misstänkte har erkänt gärningen eller det annars finns sannolika skäl for misstanken att han har begått brottet. 3 § frivårdsmyndigheten skall ombesörja den utredning som behövs for yttrandet. om det behövs för yttrandet, får frivårdsmyndigheten förordna en särskild personutredare att bistå med utredning. en misstänkt som inte är häktad är skyldig att inställa sig för utredning på tid och plats som frivårdsmyndigheten bestämmer. om den misstänkte uteblir, får polismyndigheten lämna handräckning for inställelsen. 4 § visar det sig under utredningen att den misstänkte behöver person ligt stöd eller annan hjälp, får frivårdsmyndigheten forordna en förtroen deman för honom, om han samtycker till det. om den misstänkte begär det, skall förtroendemannen entledigas. ett uppdrag som förtroendeman upphör när 1. förundersökningen avslutas utan att åtal väcks, 2. åtalet läggs ned, 3. dom meddelas varigenom den misstänkte frikänns eller förklaras fri från påföljd eller påföljd efterges, 4. dom meddelas varigenom den misstänkte döms till böter eller villkor lig dom, eller 5. verkställbar dom rörande annan påföljd föreligger mot den misstänk te. 5 § om det behövs för yttrandet och om inte särskilda skäl talar mot det, får frivårdsmyndigheten eller den som frivårdsmyndigheten utsett att bistå med personutredningen ta del av anteckningar och andra handlingar från förundersökningen samt vara närvarande vid förhör som hålls med den misstänkte. 6 § en socialnämnd skall på begäran av rätten, åklagaren eller frivårds myndigheten lämna upplysningar om den misstänkte och föreslå de åtgär der som nämnden anser behövs för att främja hans anpassning i samhället. 7 § rätten får, när det finns skäl till det, förordna en läkare att avge läkarintyg om en misstänkt, under förutsättning som anges i 2 § andra meningen. om rätten särskilt anger det i förordnandet, skall intyget omfat ta de medicinska förutsättningarna för att överlämna den misstänkte till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning. regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om avfattningen av läkarintyget. endast en läkare som får avge utlåtande över en rättspsykiatrisk undersökning får förordnas att avge ett sådant intyg som avses i första stycket andra meningen. en misstänkt som inte är häktad är skyldig att inställa sig för läkarunder sökning på tid och plats som läkaren bestämmer. om den misstänkte inte inställer sig får polismyndiglieten lämna handräckning för a tt han skall komma till undersökningen. 3674 ¬ 8 § från en verksamhet där selcretess gäller enligt 7 kap. 1 § eller 4 § sfs 1991:2041 första och tredje styckena sekretesslagen (1980:100) skall det utan hinder av sekretessen lämnas ut sådana uppgifter om en misstänkt som behövs för ett läkarintyg enligt 7 §. 9 § i ett ärende om n åd får justitiedepartementet och hö gsta domstolen inhämta yttrande från frivårdsm yndigheten, upplysningar från en socia l nämnd enligt 6 § eller förordna om läkarintyg enligt 7 §. 10 § regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med delar föreskrifter om ersättning för uppdrag som sär skild personutred are enligt 3 §, förtroendeman enligt 4 § och undersökningsläkare enligt 7 §. denna lag träder i kraft den 1 juli 1992, då lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål upphör att gälla. i fråga om förordnande om personu ndersökning och läkarundersö kning som har meddelats före ikraftträdandet skall bestämmelserna i den gamla lagen fortfarande tilläm pas. på regeringens vägnar carl bildt gun hellsvik (justitiedepartementet) ¬