Lag (1999:997) om sär­skild före­trä­dare för barn

När en sär­skild före­trä­dare skall utses

1 §   När en för­un­der­sök­ning har inletts eller åter­upp­ta­gits i fråga om ett brott som kan leda till fäng­else och har begåtts mot någon som är under 18 år, ska en sär­skild före­trä­dare för­ord­nas för bar­net om
   1. en vård­nads­ha­vare kan miss­tän­kas för brot­tet, eller
   2. det kan befa­ras att en vård­nads­ha­vare på grund av sitt för­hål­lande till den som kan miss­tän­kas för brot­tet inte kom­mer att ta till vara bar­nets rätt.

En sär­skild före­trä­dare ska inte för­ord­nas om det med hän­syn till bar­net är obe­höv­ligt eller sär­skilda skäl annars talar mot det. Lag (2012:661).

2 §   Om bar­net har två vård­nads­ha­vare som inte är gifta eller bor till­sam­mans under äkten­skaps­lik­nande för­hål­lan­den och sådana omstän­dig­he­ter som anges i 1 § 1 eller 2 finns endast i fråga om en av dem, skall den andra vård­nads­ha­va­ren för­ord­nas att ensam ta till vara bar­nets rätt under för­un­der­sök­ningen och i efter­föl­jande rät­te­gång.

Om det med hän­syn till vård­nads­ha­var­nas för­hål­lande till varandra eller till någon annan sär­skild omstän­dig­het får antas vara till bar­nets bästa skall dock en sär­skild före­trä­dare utses.

Den sär­skilda före­trä­da­rens upp­gif­ter

3 §   En sär­skild före­trä­dare ska, i stäl­let för bar­nets vård­nads­ha­vare, som ställ­fö­re­trä­dare ta till vara bar­nets rätt under för­un­der­sök­ningen och i efter­föl­jande rät­te­gång samt vid åtgär­der som rör verk­stäl­lig­het av ska­de­stånd och ansö­kan om brotts­ska­de­er­sätt­ning. Före­trä­da­ren får dock inte väcka åtal och får inte hel­ler väcka någon ska­de­stånds­ta­lan utan att ett all­mänt åtal har väckts.

Det som i 23 kap. 10 och 11 §§ rät­te­gångs­bal­ken sägs om mål­sä­gan­de­bi­trä­des när­varo vid för­hör ska tilläm­pas på den sär­skilda före­trä­da­ren. Lag (2021:398).

Ansö­kan om för­ord­nande

4 §   En ansö­kan om för­ord­nande enligt 1 eller 2 § görs av åkla­ga­ren hos tings­rät­ten.

Om en för­un­der­sök­ning har åter­upp­ta­gits enligt 58 kap. 6 a § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken ska ansö­kan göras hos den dom­stol som enligt 58 kap. 4 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken är behö­rig att pröva ansö­kan om res­ning. Lag (2012:661).

Vem som får utses till sär­skild före­trä­dare

5 §   Till sär­skild före­trä­dare får en advo­kat, en biträ­dande jurist på advo­kat­byrå eller någon annan för­ord­nas. Endast den får för­ord­nas som på grund av sina kun­ska­per och erfa­ren­he­ter samt per­son­liga egen­ska­per är sär­skilt lämp­lig för upp­dra­get.

Inte­ri­mis­tiskt beslut

6 §   Om det kan antas vara nöd­vän­digt för att bar­nets rätt skall kunna tas till vara får dom­sto­len, utan att höra bar­nets vård­nads­ha­vare, besluta om för­ord­nande enligt 1 eller 2 § för tiden innan ären­det avgörs.

7 §   Åkla­ga­ren skall under­rätta bar­nets vård­nads­ha­vare om de utred­nings­åt­gär­der som vid­tas i fråga om bar­net sedan ett inte­ri­mis­tiskt beslut har med­de­lats. Under­rät­tel­sen skall göras så snart det är möj­ligt utan men för utred­ningen.

Byte och ent­le­di­gande

8 §   I fråga om byte av den sär­skilda före­trä­da­ren tilläm­pas 26 § andra styc­ket rätts­hjälpsla­gen (1996:1619).

9 §   Om det inte längre behövs någon sär­skild före­trä­dare skall före­trä­da­ren ent­le­di­gas.

10 §   Om för­ut­sätt­ningar för ett för­ord­nande för en vård­nads­ha­vare enligt 2 § inte längre finns eller för­ord­nan­det inte längre behövs skall det åter­kal­las.

Ersätt­nings­frå­gor

11 §   En sär­skild före­trä­dare har rätt till ersätt­ning i enlig­het med det som enligt 27 § rätts­hjälpsla­gen (1996:1619) gäl­ler för ett rätts­hjälps­bi­träde. I fråga om ersätt­ningen tilläm­pas även 29, 43 och 47 §§ rätts­hjälpsla­gen.

12 §   När en sär­skild före­trä­dare har för­ord­nats tilläm­pas i övrigt det som sägs om mål­sä­gan­de­bi­träde i fråga om ersätt­ning och åter­be­tal­nings­skyl­dig­het för kost­na­der i 6 § första styc­ket, 7 § och 8 § första meningen lagen (1988:609) om mål­sä­gan­de­bi­träde. Det som där sägs om mål­sä­gan­de­bi­träde skall avse den sär­skilda före­trä­da­ren.

I fråga om skyl­dig­het för någon annan än bar­net att i tvis­te­mål ersätta sta­ten dess kost­na­der för den sär­skilda före­trä­da­ren tilläm­pas bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om ansvar för mot­parts rät­te­gångs­kost­na­der.

För­fa­ran­de­frå­gor

13 §   Ären­den enligt denna lag hand­läggs enligt lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den.

14 §   I ett ärende om för­ord­nande enligt 1 eller 2 § är bar­nets vård­nads­ha­vare åkla­ga­rens mot­part.

15 §   Ansö­kan om byte eller ent­le­di­gande av en sär­skild före­trä­dare får göras av bar­nets vård­nads­ha­vare, den sär­skilda före­trä­da­ren eller av åkla­ga­ren. En sär­skild före­trä­dare får inte ent­le­di­gas utan att han eller hon har haft till­fälle att yttra sig i ären­det.

Ansö­kan enligt 10 § om att åter­kalla ett för­ord­nande får göras av bar­nets vård­nads­ha­vare eller av åkla­ga­ren.

Dom­sto­len får också själv­mant ta upp frå­gor om byte och ent­le­di­gande av före­trä­dare samt åter­kal­lelse av för­ord­nande.

16 §   Beslut om för­ord­nande enligt 1 och 2 §§, inte­ri­mis­tiska beslut enligt 6 § samt beslut om byte eller ent­le­di­gande av sär­skild före­trä­dare eller åter­kal­lelse av för­ord­nande enligt 2 § enligt 8, 9 och 10 §§ gäl­ler ome­del­bart, om inte annat bestäms.