SFS 2024:782 Lag om för­fa­ran­det vid för­ver­kande av egen­dom och åläg­gande av före­tags­bot

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag sfs 2024:782 om för­fa­ran­det vid för­ver­kande av egen­dom och den 10 okto­ber 2024 pub­li­ce­rad åläg­gande av före­tags­bot utfär­dad den 4 okto­ber 2024 enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs föl­jande. 1 kap. lagens inne­håll och tillämp­nings­om­råde 1 § denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det vid pröv­ning av frå­gor om för­ver­kande av egen­dom och åläg­gande av före­tags­bot. 2 § i lagen finns bestäm­mel­ser om 1. utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande (2 kap.), 2. beslut som fat­tas av brotts­be­käm­pande myn­dig­he­ter i vissa fall (3 kap.), 3. hand­lägg­ningen i dom­stol i vissa fall (4 kap.), 4. tredje mans del­ta­gande i en rät­te­gång om för­ver­kande (5 kap.), och 5. juri­diskt biträde, infor­ma­tion, del­giv­ning samt barn och unga (6 kap.). när det i andra fall än de som avses i första styc­ket 2 och 3 upp­kom­mer en fråga om för­ver­kande av egen­dom eller om före­tags­bot gäl­ler bestäm-​​ mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om rät­te­gången i brott­mål. dessa bestäm­mel­ser ska också tilläm­pas i en utred­ning om annat för­ver­kande än själv­stän­digt för­ver­kande och i en utred­ning om före­tags­bot, om utred­ningen rör någon som inte är miss­tänkt för brott med kopp­ling till frå­gan om för­ver­kande eller om före­tags­bot. bestäm­mel­serna som avses i första styc­ket 4 och 5 ska, om inte annat anges, tilläm­pas oav­sett om denna lag eller rät­te­gångs­bal­kens reg­ler gäl­ler för för­fa­ran­det. i polisla­gen (1984:387) finns bestäm­mel­ser om rät­ten att använda tvångs-​​ medel i syfte att för­verka egen­dom enligt 36 kap. 12 § brotts­bal­ken. 2 kap. utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande all­männa bestäm­mel­ser 1 § syf­tet med en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande är att 1. utreda om egen­do­men här­rör från brotts­lig verk­sam­het, 2. utreda vem egen­do­men till­hör, 3. ta ställ­ning till om det finns till­räck­liga skäl att väcka talan om för- ver­kande, och 4. se till att bevis­ningen kan pre­sen­te­ras i ett sam­man­hang. 1 prop. 2023/24:144, bet. 2024/25:juu3, rskr. 2024/25:9. 1 2 § en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande ska inle­das om det finns sfs 2024:782 anled­ning att anta att egen­dom här­rör från brotts­lig verk­sam­het. en utred-​​ ning behö­ver dock inte inle­das om det är uppen­bart att frå­gan inte går att utreda eller om en utred­ning skulle kräva kost­na­der som inte står i rim­ligt för­hål­lande till sakens bety­delse. 3 § ett beslut att inleda en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande får fat­tas av 1. åkla­ga­ren, eller 2. en anställd vid polis­myn­dig­he­ten eller säker­hetspo­li­sen som respek­tive myn­dig­het har utsett. om utred­ningen har inletts av någon som avses i första styc­ket 2, ska denne sna­rast lämna över led­ningen av utred­ningen till åkla­ga­ren. 4 § för att genom­föra en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande får åkla­ga­ren anlita biträde av en polis­man eller någon annan anställd vid polis-​​ myn­dig­he­ten, skat­te­ver­ket eller säker­hetspo­li­sen som respek­tive myndig-​​ het har utsett. 5 § bestäm­mel­serna i 23 kap. 4, 6–7 och 9–15 §§, 16 § andra styc­ket och 21–21 d och 23 §§ rät­te­gångs­bal­ken ska tilläm­pas i en utred­ning om själv-​​ stän­digt för­ver­kande. vid tillämp­ningen ska det som där sägs om – skä­lig miss­tanke om brott avse skä­lig anled­ning att anta att egen­dom kan komma att för­ver­kas, – den miss­tänkte avse den som en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande rör, – för­un­der­sök­ning avse utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande, – under­sök­nings­le­da­ren avse den som leder utred­ningen, – för­sva­rare avse biträde, och – åtal avse talan om själv­stän­digt för­ver­kande. 6 § om det inte längre finns anled­ning att full­följa en utred­ning om själv-​​ stän­digt för­ver­kande ska den läg­gas ned. en utred­ning om själv­stän­digt för- ver­kande får också läg­gas ned om fort­satt utred­ning skulle kräva kost­na­der som inte står i rim­ligt för­hål­lande till sakens bety­delse. tvångs­me­del 7 § i en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande får tvångs­me­del använ­das i den utsträck­ning som fram­går av denna lag. 8 § beslag och pen­ning­be­slag får använ­das i en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande enligt bestäm­mel­serna om dessa åtgär­der i 27 kap. rättegångs-​​ bal­ken, med undan­tag för 27 kap. 4 § andra styc­ket andra meningen samma balk. vid tillämp­ningen ska det som där sägs om – under­sök­nings­le­da­ren avse den som enligt 3 § första styc­ket 2 leder utred­ningen, och – åtal avse talan om själv­stän­digt för­ver­kande. 9 § kvar­stad och för­var får använ­das i en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande om det skä­li­gen kan befa­ras att vär­det av egen­dom som här­rör från brotts­lig verk­sam­het annars kom­mer att undanskaf­fas eller undand­ras. 2 i fråga om kvar­stad och för­var ska i övrigt bestäm­mel­serna om dessa sfs 2024:782 åtgär­der i 26 kap. rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas, med undan­tag för 26 kap. 3 § andra styc­ket. vid tillämp­ningen ska det som där sägs om – skä­lig miss­tanke om brott avse skä­lig anled­ning att anta att egen­dom kan komma att för­ver­kas, – den miss­tänkte avse den som en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande rör, och – åtal avse talan om själv­stän­digt för­ver­kande. 10 § kopi­e­ring och bio­met­risk auten­ti­se­ring får använ­das i en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande. i fråga om kopi­e­ring och bio­met­risk auten­ti­se­ring ska bestäm­mel­serna om dessa åtgär­der i 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas. vid tillämp­ningen ska det som där sägs om – utred­ning om brott och för­un­der­sök­ning avse utred­ning om själv-​​ stän­digt för­ver­kande, och – åtal avse talan om själv­stän­digt för­ver­kande. 11 § hus­rann­sa­kan och kropps­vi­si­ta­tion får använ­das i en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande om det finns syn­ner­lig anled­ning att anta att det vid använd­ningen av tvångs­med­let kom­mer att anträf­fas före­mål som kan tas i beslag eller för­var eller att det annars är av bety­delse för utred­ningen. genom­sök­ning på distans får använ­das i en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande, om det finns syn­ner­lig anled­ning att anta att det vid använd-​​ ningen av tvångs­med­let kom­mer att anträf­fas hand­lingar av bety­delse för utred­ningen. i fråga om hus­rann­sa­kan, kropps­vi­si­ta­tion och genom­sök­ning på distans ska i övrigt bestäm­mel­serna om dessa åtgär­der i 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas, med undan­tag för 28 kap. 5 §, 10 d § första styc­ket andra meningen och 13 § första styc­ket andra meningen. vid tillämp­ningen ska det som där sägs om – anled­ning att anta att brott har begåtts avse anled­ning att anta att egen- dom kan komma att för­ver­kas, – den miss­tänkte avse den som en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande rör, – utred­ning om brott och för­un­der­sök­ning avse utred­ning om själv-​​ stän­digt för­ver­kande, – under­sök­nings­le­da­ren avse den som enligt 3 § första styc­ket 2 leder utred­ningen, och – åtal avse talan om själv­stän­digt för­ver­kande. 12 § i en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande får beslag, penning-​​ beslag och kvar­stad inte bestå längre tid än ett år, om det inte finns sär­skilda skäl. 3 kap. beslut som fat­tas av brotts­be­käm­pande myn­dig­he­ter i vissa fall 1 § ett beslut som fat­tas enligt detta kapi­tel får, med undan­tag för beslut enligt 3 §, inte rik­tas mot någon som är miss­tänkt för brott med kopp­ling till frå­gan om för­ver­kande eller om före­tags­bot. ett beslut om för­ver­kande får inte avse själv­stän­digt eller utvid­gat för- ver­kande. 3 beslut om för­ver­kande sfs 2024:782 2 § åkla­ga­ren får pröva en fråga om för­ver­kande av egen­dom om vär­det av det som kan komma att för­ver­kas inte över­sti­ger fem pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken. ett beslut om för­ver­kande av viss egen­dom får endast avse egen­dom som är tagen i beslag eller pen­ning­be­slag. 3 § åkla­ga­ren ska pröva en fråga om för­ver­kande av egen­dom som uppen-​​ bart sak­nar legalt använd­nings­om­råde. om beslu­tet rik­tas mot någon som är miss­tänkt för brott med kopp­ling till frå­gan om för­ver­kande ska det med- delas senast i sam­band med att åkla­ga­ren beslu­tar om huruvida åtal ska väc­kas eller att för­un­der­sök­ningen ska läg­gas ned. om åkla­ga­ren fin­ner att det finns sär­skilda skäl för det får han eller hon i stäl­let begära att rät­ten prö­var frå­gan. 4 § om egen­do­men är tagen i beslag och vär­det av det som kan komma att för­ver­kas inte över­sti­ger en tion­del av pris­bas­belop­pet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken, får en fråga om för­ver­kande av egen­do­men prö­vas av 1. en polis­man, eller 2. någon annan anställd vid polis­myn­dig­he­ten eller säker­hetspo­li­sen som respek­tive myn­dig­het har utsett. 5 § ett beslut om för­ver­kande enligt detta kapi­tel ska med­de­las skrift­li­gen. beslu­tet ska, med undan­tag för beslut enligt 3 §, del­ges den det rik­tas mot. den som beslu­tet rik­tas mot får anmäla miss­nöje hos den myn­dig­het som har med­de­lat beslu­tet inom tre vec­kor från dagen för del­giv­ning av beslu­tet eller, om beslu­tet inte ska del­ges, från dagen för beslu­tet. om miss­nöje anmäls, ska beslu­tet om för­ver­kande inte längre gälla. om den som beslu­tet rik­tas mot anmä­ler miss­nöje ska åkla­ga­ren senast inom en månad från anmä­lan väcka talan om för­ver­kande enligt 4 kap. väcks inte talan är frå­gan slut­ligt avgjord. om en polis­man eller någon annan anställd vid polis­myn­dig­he­ten eller säker­hetspo­li­sen som respek­tive myn­dig­het har utsett har fat­tat beslut om för­ver­kande och myn­dig­he­ten efter anmä­lan om miss­nöje anser att talan om för­ver­kande bör väc­kas, ska ären­det skynd­samt över­läm­nas till åkla­ga­ren. beslut om före­tags­bot 6 § före­tags­bot får före­läg­gas före­tag genom straf­fö­re­läg­gande. i sådana fall ska 48 kap. 2–5, 6–8, 10 och 12 a §§ rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas. vid tillämp­ningen ska det som där sägs om den miss­tänkte avse före­ta­get. ett straf­fö­re­läg­gande om före­tags­bot god­känns genom att före­ta­get 1. under­teck­nar en för­kla­ring om att det erkän­ner de omstän­dig­he­ter som lig­ger till grund för före­läg­gan­det och god­tar den före­tags­bot som tagits upp i före­läg­gan­det, och 2. läm­nar för­kla­ringen till den mot­ta­gare som är behö­rig att ta emot för­kla­ringen enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen. före­läg­gan­det kan också god­kän­nas genom att hela belop­pet beta­las till den myn­dig­het som rege­ringen före­skri­ver. en sådan betal­ning ska inte anses som ett god­kän­nande, om det fram­går att före­ta­get inte har avsett att god­känna före­läg­gan­det. ett god­kän­nande är utan ver­kan om det sker sedan åkla­ga­ren har väckt talan om före­tags­bot. 4 4 kap. hand­lägg­ningen i dom­stol i vissa fall sfs 2024:782 1 § bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska tilläm­pas vid hand­lägg­ningen i dom­stol av en fråga om för­ver­kande av egen­dom eller om före­tags­bot, om inte frå­gan utgör en del av en fråga om ansvar för brott. 2 § en fråga som ska hand­läg­gas enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska prö­vas av rät­ten efter sär­skild talan av åkla­ga­ren. en talan väcks genom att åkla­ga­ren hos rät­ten skrift­li­gen ansö­ker om stäm­ning mot sva­ran­den. 3 § en talan enligt 2 § ska hand­läg­gas i en sär­skild rät­te­gång. om det är till för­del för hand­lägg­ningen eller annars finns skäl för det, får dock en talan enligt 2 § hand­läg­gas i samma rät­te­gång som en annan sådan talan eller i samma rät­te­gång som en fråga om ansvar för brott. om en sär­skild talan om utvid­gat för­ver­kande inte hand­läggs i samma rät­te­gång som frå­gan om ansvar för det brott som kan för­an­leda sådant för­ver­kande, får talan väc­kas först när domen avse­ende brot­tet har fått laga kraft. i ett sådant fall ska talan väc­kas inom ett år från denna tid­punkt. 4 § en talan enligt 2 § väcks, om inte annat föl­jer av andra styc­ket, vid den rätt som enligt 19 kap. rät­te­gångs­bal­ken skulle vara behö­rig att pröva det brott som yrkan­det om för­ver­kande eller om före­tags­bot stö­der sig på. en talan om själv­stän­digt för­ver­kande eller om för­ver­kande av sär­skilda brotts­verk­tyg väcks vid rät­ten i den ort där egen­do­men eller en del av denna påträf­fa­des. om rät­ten med hän­syn till utred­ningen samt kost­na­der och andra omstän­dig­he­ter fin­ner det lämp­ligt får en sådan talan också väc­kas vid rät­ten i den ort där sva­ran­den skulle svara i tvis­te­mål, mera var­ak­tigt uppe- hål­ler sig eller ska svara i ett brott­mål som bör hand­läg­gas i samma rät­te­gång som den sär­skilda talan. 5 § en stäm­nings­an­sö­kan ska inne­hålla 1. ett bestämt yrkande, 2. en utför­lig redo­gö­relse för de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas till grund för yrkan­det, 3. upp­gift om de bevis som åbe­ro­pas och vad som ska styr­kas med varje bevis, samt 4. upp­gift om de omstän­dig­he­ter som gör rät­ten behö­rig, om inte behörig-​​ heten fram­går på annat sätt. de skrift­liga bevis som åbe­ro­pas bör ges in till­sam­mans med ansök-​​ ningen. 6 § om rät­ten inte avvi­sar talan ska stäm­ning utfär­das mot sva­ran­den. 7 § om stäm­ning utfär­das ska sva­ran­den före­läg­gas att yttra sig skrift­li­gen eller inställa sig till huvud­för­hand­ling. 8 § när ett mål enligt detta kapi­tel avgörs är tings­rät­ten dom­för med en lag­fa­ren domare och hov­rät­ten med tre lag­farna domare, om inte annat föl­jer av andra styc­ket. rät­ten är även dom­för i den sam­man­sätt­ning som gäl­ler för pröv­ning av ansvar för brott som hand­läggs i samma rät­te­gång. när ett mål om före­tags­bot enligt detta kapi­tel avgörs efter huvudför-​​ hand­ling är tings­rät­ten dom­för med en lag­fa­ren domare och tre nämn­de­män. hov­rät­ten är i ett sådant mål dom­för med tre lag­farna domare och två nämn­de­män. 5 9 § tings­rät­ten får avgöra ett mål enligt detta kapi­tel utan huvudförhand-​​ sfs 2024:782 ling, om en sådan för­hand­ling inte behövs med hän­syn till utred­ningen i målet och inte hel­ler begärs av någon av par­terna. hov­rät­ten får avgöra ett mål enligt detta kapi­tel utan huvud­för­hand­ling, om kla­gan­dens änd­rings­yr­kande har god­ta­gits av mot­par­ten, om det är uppen-​​ bart att över­kla­gan­det är ogrun­dat eller om huvud­för­hand­ling av någon annan anled­ning inte behövs. om saken kan utre­das till­freds­stäl­lande får hov­rät­ten även i andra fall avgöra målet utan huvud­för­hand­ling, 1. om par­terna har begärt att målet ska avgö­ras utan huvud­för­hand­ling, eller 2. om ingen av par­terna, sedan fråga väckts om avgö­rande utan huvud-​​ för­hand­ling, har haft någon invänd­ning mot detta. innan ett mål avgörs utan huvud­för­hand­ling ska par­terna ges till­fälle att slut­föra sin talan, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt. 10 § om saken kan utre­das till­freds­stäl­lande, får målet avgö­ras trots att sva­ran­den ute­blir från huvud­för­hand­ling eller endast har inställt sig genom ombud. 11 § rät­ten ska avgöra saken genom dom. 12 § för att hov­rät­ten ska pröva tings­rät­tens dom enligt detta kapi­tel krävs pröv­nings­till­stånd. 13 § när det gäl­ler för­fa­ran­det i övrigt ska bestäm­mel­serna i rättegångs-​​ bal­ken om rät­te­gången i brott­mål tilläm­pas, om inte annat före­skrivs i denna lag. 5 kap. tredje mans del­ta­gande i en rät­te­gång om för­ver­kande 1 § om någon som inte är part i en rät­te­gång (tredje man) häv­dar rätt till egen­dom som yrkas för­ver­kad får denne inträda i rät­te­gången i förverkande-​​ frå­gan, om det inte finns sär­skilda skäl mot det. 2 § väc­ker tredje man talan om bättre rätt till egen­dom när det pågår en rät­te­gång om för­ver­kande av egen­do­men får målen hand­läg­gas i samma rät­te­gång om det finns sär­skilda skäl för det. 3 § om tredje man väc­ker talan mot sta­ten om bättre rätt till egen­dom som har för­ver­kats ska skat­te­ver­ket föra sta­tens talan. 6 kap. juri­diskt biträde, infor­ma­tion, del­giv­ning samt barn och unga juri­diskt biträde 1 § ett juri­diskt biträde ska för­ord­nas för den som ett beslut eller en talan om för­ver­kande eller om före­tags­bot kan komma att rik­tas mot, om det finns sär­skilda skäl med hän­syn till utred­ningen eller övriga omstän­dig­he­ter. har den som beslu­tet eller talan kan komma att rik­tas mot inte fyllt 18 år ska ett juri­diskt biträde för­ord­nas, om det inte är uppen­bart att han eller hon sak­nar behov av biträde. ett juri­diskt biträde ska för­ord­nas för en tredje man som häv­dar rätt till egen­dom som kan komma att yrkas för­ver­kad, om det finns syn­ner­liga skäl med hän­syn till utred­ningen eller övriga omstän­dig­he­ter. för en tredje man 6 som inte har fyllt 18 år ska ett juri­diskt biträde för­ord­nas, om det finns sfs 2024:782 sär­skilda skäl. om någon begär att ett juri­diskt biträde ska för­ord­nas eller om åkla­ga­ren anser att ett juri­diskt biträde ska utses ska åkla­ga­ren göra en anmä­lan om det hos rät­ten. ett juri­diskt biträde för­ord­nas av rät­ten. det som i övrigt före­skrivs i 21 och 31 kap. rät­te­gångs­bal­ken om offent-​​ liga för­sva­rare och kost­na­derna för offent­liga för­sva­rare ska tilläm­pas även i fråga om juri­diskt biträde. rätt till infor­ma­tion 2 § bestäm­mel­serna i 23 kap. 18 a–20 §§ rät­te­gångs­bal­ken ska tilläm­pas i en utred­ning om för­ver­kande eller om före­tags­bot som rör någon som inte är miss­tänkt för brott med kopp­ling till frå­gan om för­ver­kande eller om före­tags­bot. när en utred­ning om för­ver­kande kom­mit så långt att egen­dom säk­rats ska den som ett beslut eller en talan om för­ver­kande kan komma att rik­tas mot under­rät­tas om utred­ningen när han eller hon hörs. när en utred-​​ ning om före­tags­bot kom­mit så långt att det upp­kom­mit skä­lig miss­tanke om brott ska före­ta­get under­rät­tas om utred­ningen när före­ta­get hörs. efter under­rät­tel­sen ska bestäm­mel­serna om insyn i 23 kap. 18 § samma balk tilläm­pas i en utred­ning om för­ver­kande eller om före­tags­bot. vid tillämp­ningen ska det som där sägs om – den miss­tänkte avse den som en utred­ning om för­ver­kande eller om före­tags­bot rör, – för­un­der­sök­ning avse utred­ning om för­ver­kande eller om före­tags­bot, – under­sök­nings­le­da­ren avse den som leder utred­ningen, – för­sva­rare avse biträde, och – åtal avse talan om för­ver­kande eller om före­tags­bot. del­giv­ning 3 § om ett beslut enligt 3 kap. eller en stäm­ning enligt 4 kap. avser för- ver­kande av egen­dom som är tagen i beslag eller pen­ning­be­slag, får delgiv-​​ ning ske genom kun­gö­rel­se­del­giv­ning i enlig­het med 48 § del­giv­nings­la­gen (2010:1932). om beslu­tet eller stäm­ningen rik­tas mot någon okänd ska del­giv­ning ske genom kun­gö­rel­se­del­giv­ning. om vär­det av den säk­rade egen­do­men inte över­sti­ger en tion­del av pris- bas­belop­pet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken, får del­giv­ning i stäl­let ske genom att beslu­tet eller stäm­ningen anslås hos den myn­dig­het som har med­de­lat beslu­tet eller utfär­dat stäm­ningen. vär­det av egen­do­men ska bestäm­mas med hän­syn till för­hål­lan­dena vid den tid­punkt då beslu­tet eller stäm­ningen anslås. barn och unga 4 § i ett för­fa­rande om för­ver­kande som rör någon som inte är miss­tänkt eller till­ta­lad för brott med kopp­ling till frå­gan om för­ver­kande, ska föl­jande bestäm­mel­ser i lagen (1964:167) med sär­skilda bestäm­mel­ser om unga lagö­ver­trä­dare tilläm­pas: – 25 § första styc­ket, 27 § första–tredje styc­kena och 29 § första styc­ket om frå­gan rör någon som inte har fyllt 21 år, – 2 §, 5 § första styc­ket första meningen och tredje styc­ket första meningen, 6 § första styc­ket första meningen, 7 § och 26 § första styc­ket om frå­gan rör någon som inte har fyllt 18 år, och 7 – 32 § andra–fjärde styc­kena, 33 § första styc­ket 1 och andra styc­ket samt sfs 2024:782 34 § första styc­ket 1, andra styc­ket andra meningen och fjärde styc­ket om frå­gan rör någon som inte har fyllt 15 år. vid tillämp­ningen ska det som där sägs om – brotts­miss­tanke avse anled­ning att anta att egen­dom kan komma att för­ver­kas från den unge, – åtal avse talan om för­ver­kande, – till­ta­lad avse sva­rande, och – för­un­der­sök­ning och utred­ning avse utred­ning om för­ver­kande om frå­gan rör för­ver­kande enligt 36 kap. 5 eller 12 § brotts­bal­ken. 5 § i en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande får tvångs­me­del enligt 2 kap. 5 § använ­das mot någon som inte har fyllt 15 år. om det finns sär­skilda skäl får även beslag, pen­ning­be­slag, åtgär­der för bio­met­risk auten­ti­se­ring, hus­rann­sa­kan, kropps­vi­si­ta­tion och genom­sök­ning på distans enligt 2 kap. 8, 10 och 11 §§ använ­das mot den unge. i en utred­ning om för­ver­kande som har kopp­ling till ett brott får tvångs-​​ medel enligt 23 kap. 6 a, 7 och 9 §§ rät­te­gångs­bal­ken använ­das mot någon som inte är miss­tänkt för brot­tet och som inte har fyllt 15 år. om det finns sär­skilda skäl får även beslag, pen­ning­be­slag, åtgär­der för bio­met­risk auten­ti­se­ring, hus­rann­sa­kan, kropps­vi­si­ta­tion och genom­sök­ning på distans enligt 23 kap. 9 a §, 27 och 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken använ­das mot den unge. vid kropps­vi­si­ta­tion får den som inte har fyllt 15 år hål­las kvar för ända- målet i högst tre tim­mar. en polis­man får ta med den som ska kropps­vi­si­te­ras till den plats där åtgär­den ska genom­fö­ras. 1. denna lag trä­der i kraft den 8 novem­ber 2024. 2. genom lagen upp­hävs a) lagen (1986:1009) om för­fa­ran­det i vissa fall vid för­ver­kande m.m., och b) lagen (2008:369) om för­fa­ran­det vid för­ver­kande av utbyte av brotts-​​ lig verk­sam­het i vissa fall. på rege­ring­ens väg­nar eli­sa­beth svan­tes­son gun­nar ström­mer (justi­tie­de­par­te­men­tet) 8