Lag (2020:968) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om ömse­si­digt erkän­nande av beslut om frys­ning och beslut om för­ver­kande

1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser som kom­plet­te­rar Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2018/1805 av den 14 novem­ber 2018 om ömse­si­digt erkän­nande av beslut om frys­ning och beslut om för­ver­kande, i denna lag kal­lad EU- för­ord­ningen.

2 §   Ter­mer och uttryck i denna lag har samma bety­delse som i EU-​förordningen.

3 §   För erkän­nande och verk­stäl­lig­het i Sve­rige av ett beslut om frys­ning eller ett beslut om för­ver­kande får det upp­stäl­las krav på att de gär­ningar som beslu­tet avser utgör ett brott enligt svensk rätt. Det gäl­ler dock inte för de brott som avses i arti­kel 3.1 i EU-​förordningen.

2 kap. När Sve­rige är utfär­dande stat av beslut om frys­ning

Utfär­dande myn­dig­het

1 §   Åkla­gare är utfär­dande myn­dig­het när ett svenskt beslut om frys­ning genom beslag, pen­ning­be­slag eller kvar­stad i brott­mål sänds över till en annan med­lems­stat enligt EU-​förordningen.

Beslut i Sve­rige om beslag och pen­ning­be­slag enligt denna lag

2 §   En åkla­gare får besluta om beslag av ett före­mål trots att det inte är till­gäng­ligt vid beslu­tet, om före­må­let
   1. skä­li­gen kan antas bli för­ver­kat på grund av brott, och
   2. kan antas komma att påträf­fas i en annan med­lems­stat som är bun­den av EU-​förordningen.

Det som sägs om före­mål i första styc­ket gäl­ler också om skrift­lig hand­ling. I fråga om beslag av sådan egen­dom som avses i 27 kap. 2 och 3 §§ rät­te­gångs­bal­ken gäl­ler även de för­ut­sätt­ningar som anges i de para­gra­ferna. Lag (2024:891).

3 §   En åkla­gare får besluta om beslag av egen­dom i form av pengar, ford­ran eller någon annan rät­tig­het, eller av ett mot­sva­rande värde (pen­ning­be­slag), trots att egen­do­men i fråga inte är till­gäng­lig vid beslu­tet, om egen­do­men
   1. skä­li­gen kan antas bli för­ver­kad på grund av brott, och
   2. kan antas komma att påträf­fas i en annan med­lems­stat som är bun­den av EU-​förordningen. Lag (2024:891).

4 §   Beslag enligt 2 eller 3 § får beslu­tas endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger det intrång eller de men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den miss­tänkte eller för något annat mot­stå­ende intresse.

Beslag enligt 2 eller 3 § får inte verk­stäl­las i Sve­rige.

Verk­stäl­lig­het genom alter­na­tiva åtgär­der

5 §   Åkla­ga­ren får inte lämna sam­tycke till att ett beslut om frys­ning som har sänts över till en annan med­lems­stat verk­ställs genom alter­na­tiva åtgär­der enligt arti­kel 23.3 i EU-​förordningen.

Det efter­föl­jande för­fa­ran­det

6 §   När ett beslag enligt 2 eller 3 § har verk­ställts i den verk­stäl­lande sta­ten tilläm­pas föl­jande bestäm­mel­ser i 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken:
   - 4 a § om utläm­nande av före­mål till mål­sä­gande eller någon annan som trätt i den­nes ställe,
   - 6 § om rät­tens pröv­ning,
   - 7 § om tid för åtals väc­kande,
   - 8 § första, andra och fjärde styc­kena om hävande av beslag,
   - 11 § om under­rät­tel­se­skyl­dig­het, och
   - 13 § om pro­to­koll och om rätt för den som drab­bats av ett beslag att få ett bevis om besla­get.

När brott­må­let avgörs, ska rät­ten med tillämp­ning av 27 kap. 8 § femte styc­ket rät­te­gångs­bal­ken pröva om besla­get eller pen­ning­be­sla­get fort­fa­rande ska bestå. Lag (2022:329).

7 §   När brott­må­let avgörs får rät­ten, på yrkande av åkla­ga­ren, i domen för­ordna att ett beslut om beslag enligt 2 eller 3 § eller ett beslut om kvar­stad till säker­het för beslut om för­ver­kande ska gälla under en viss tid efter det att domen har fått laga kraft, dock längst till dess att beslu­tet om för­ver­kande har verk­ställts i den verk­stäl­lande sta­ten.

3 kap. När Sve­rige är utfär­dande stat av beslut om för­ver­kande

Utfär­dande myn­dig­het

1 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten är utfär­dande myn­dig­het när ett svenskt beslut om för­ver­kande sänds över till en annan med­lems­stat enligt EU-​förordningen.

Verk­stäl­lig­het genom alter­na­tiva åtgär­der

2 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får inte lämna sam­tycke till att ett beslut om för­ver­kande som har sänts över till en annan med­lems­stat verk­ställs genom alter­na­tiva åtgär­der enligt arti­kel 23.3 i EU-​förordningen.

4 kap. Erkän­nande och verk­stäl­lig­het i Sve­rige av ett utländskt beslut om frys­ning

Intyg

1 §   Ett intyg om frys­ning som sänds över till Sve­rige i enlig­het med arti­kel 4.1 i EU-​förordningen ska åtföl­jas av det beslut om frys­ning som inty­get avser.

Inty­get ska vara skri­vet på eller över­satt till svenska eller eng­elska.

Verk­stäl­lande myn­dig­het

2 §   Åkla­gare är verk­stäl­lande myn­dig­het när ett utländskt beslut om frys­ning sänds över till Sve­rige enligt EU- för­ord­ningen.

Beslut om erkän­nande och verk­stäl­lig­het

3 §   Ett beslut om erkän­nande och verk­stäl­lig­het enligt arti­kel 7.1 i EU-​förordningen ska inne­hålla upp­gift om det belopp eller den egen­dom som verk­stäl­lig­he­ten ska avse och om huruvida beslu­tet om frys­ning ska verk­stäl­las som ett beslut om beslag, pen­ning­be­slag eller kvar­stad i brott­mål.

Av beslu­tet om erkän­nande och verk­stäl­lig­het ska det i före­kom­mande fall även framgå om upp­skov med verk­stäl­lig­he­ten har beslu­tats enligt arti­kel 10.1 i EU-​förordningen.

Moti­ve­ring av beslut

4 §   Åkla­ga­rens beslut i fråga om erkän­nande och verk­stäl­lig­het, om avbry­tande av verk­stäl­lig­he­ten enligt arti­kel 8.4 i EU-​förordningen och om åter­stäl­lande av fryst egen­dom till ett brottsof­fer ska inne­hålla skä­len för beslu­tet. Det­samma gäl­ler åkla­ga­rens beslut att skjuta upp, ställa in eller i andra fall avbryta verk­stäl­lig­he­ten.

För­fa­ran­det vid verk­stäl­lig­he­ten

5 §   När ett beslut om frys­ning ska verk­stäl­las som ett beslut om beslag får hus­rann­sa­kan, kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning göras med tillämp­ning av reg­lerna i 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

Om beslu­tet om frys­ning avser en för­sän­delse som vän­tas komma in till ett beford­rings­fö­re­tag, får åkla­ga­ren begära att rät­ten beslu­tar om att för­sän­del­sen, när den kom­mer in, ska hål­las kvar till dess att verk­stäl­lig­het har skett. Bestäm­mel­serna i 27 kap. 9 § andra styc­ket och tredje styc­ket första meningen rät­te­gångs­bal­ken ska då tilläm­pas. Behö­rig dom­stol är den tings­rätt inom vars dom­krets åtgär­den ska vid­tas.

Om det kan befa­ras att det skulle med­föra en för­dröj­ning av väsent­lig bety­delse för utred­ningen i den utfär­dande sta­ten att inhämta rät­tens beslut enligt andra styc­ket, får ett sådant beslut med­de­las av åkla­ga­ren. Bestäm­mel­serna i 27 kap. 9 a § första styc­ket andra meningen samt andra och tredje styc­kena rät­te­gångs­bal­ken ska då tilläm­pas.

6 §   När ett beslut om frys­ning ska verk­stäl­las som ett beslut om kvar­stad i brott­mål får åkla­ga­ren, under de för­ut­sätt­ningar som anges i 26 kap. 3 § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken, ta egen­dom i för­var till dess beslu­tet om frys­ning har verk­ställts. Hus­rann­sa­kan, kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning får då göras enligt reg­lerna i 28 kap. samma balk.

Om egen­dom tas i för­var ska 26 kap. 3 a och 3 b §§ rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas.

7 §   De åtgär­der som anges i 5 och 6 §§ får vid­tas även om den gär­ning som beslu­tet om frys­ning avser inte mot­sva­rar ett brott enligt svensk lag, om det för gär­ningen kan dömas till fäng­else i den utfär­dande sta­ten.

8 §   Åkla­ga­ren får anlita biträde av Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen, Tull­ver­ket eller Kust­be­vak­ningen när ett beslut om frys­ning ska verk­stäl­las som ett beslut om beslag eller pen­ning­be­slag och när egen­dom ska tas i för­var enligt 6 §.

Avbru­ten eller inställd verk­stäl­lig­het

9 §   Om verk­stäl­lig­he­ten av ett beslut om frys­ning avbryts eller ställs in med stöd av arti­kel 8.4, 12.2, 13.3 eller 27.3 i EU-​förordningen, ska beslu­tet om erkän­nande och verk­stäl­lig­het upp­höra att gälla. Samma för­fa­rande ska då tilläm­pas som när mot­sva­rande åtgärd har hävts under en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång i brott­mål.

Första styc­ket gäl­ler även när verk­stäl­lig­he­ten avbryts med stöd av arti­kel 12.1 i EU-​förordningen där­för att beslu­tet om frys­ning inte längre är verk­ställ­bart eller erkän­nande och verk­stäl­lig­het av ett beslut om för­ver­kande väg­ras.

Åter­stäl­lande av fryst egen­dom enligt arti­kel 29 i EU- för­ord­ningen

10 §   Om åkla­ga­ren beslu­tar att åter­ställa fryst egen­dom till ett brottsof­fer enligt arti­kel 29.2 i EU-​förordningen, ska en under­rät­telse om beslu­tet genast sän­das till den som verk­stäl­lig­he­ten av beslu­tet om frys­ning har skett hos.

Egen­do­men får åter­stäl­las först tre vec­kor efter det att under­rät­tel­sen har över­sänts. Om den som verk­stäl­lig­he­ten av beslu­tet om frys­ning har skett hos med­ger det, får dock egen­do­men åter­stäl­las ome­del­bart. Det­samma gäl­ler om dom­stol fast­stäl­ler åkla­ga­rens beslut att åter­ställa egen­dom enligt arti­kel 29.2 i EU-​förordningen.

Pröv­ning i dom­stol

11 §   När ett beslut om frys­ning har verk­ställts, får den som drab­bats av åtgär­den begära pröv­ning i dom­stol av åkla­ga­rens beslut om
   1. erkän­nande och verk­stäl­lig­het enligt arti­kel 7.1 i EU- för­ord­ningen,
   2. att inte avbryta verk­stäl­lig­he­ten enligt arti­kel 8.4 i EU- för­ord­ningen, och
   3. att åter­ställa fryst egen­dom enligt arti­kel 29.2 i EU- för­ord­ningen.

Begä­ran om en sådan pröv­ning ska göras skrift­li­gen hos åkla­ga­ren, som ska över­lämna ären­det till rät­ten.

12 §   När en begä­ran enligt 11 § har kom­mit in till rät­ten, ska rät­ten så snart det kan ske hålla en för­hand­ling i ären­det, om inte en för­hand­ling uppen­bart skulle sakna bety­delse för pröv­ningen.

Vid en för­hand­ling gäl­ler bestäm­mel­serna i 24 kap. 17 § rät­te­gångs­bal­ken i tillämp­liga delar. I de fall som avses i 11 § första styc­ket 3 ska den som åkla­ga­ren har beslu­tat att åter­ställa egen­do­men till under­rät­tas om för­hand­lingen.

13 §   Har upp­hävts genom lag (2022:329).

14 §   Behö­rig dom­stol enligt 11 och 13 §§ är den tings­rätt inom vars dom­krets beslu­tet om frys­ning har verk­ställts.

Vid rät­tens hand­lägg­ning tilläm­pas bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om dom­stols hand­lägg­ning i brott­mål.

Om rät­ten upp­hä­ver ett beslut om erkän­nande och verk­stäl­lig­het, ska samma för­fa­rande tilläm­pas som när mot­sva­rande åtgärd har hävts under en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång i brott­mål.

5 kap. Erkän­nande och verk­stäl­lig­het i Sve­rige av ett utländskt beslut om för­ver­kande

Intyg

1 §   Ett intyg om för­ver­kande som sänds över till Sve­rige i enlig­het med arti­kel 14.1 i EU-​förordningen ska åtföl­jas av det beslut om för­ver­kande som inty­get avser.

Inty­get ska vara skri­vet på eller över­satt till svenska eller eng­elska.

Verk­stäl­lande myn­dig­het

2 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten är verk­stäl­lande myn­dig­het när ett utländskt beslut om för­ver­kande sänds över till Sve­rige enligt EU-​förordningen.

Beslut om erkän­nande och verk­stäl­lig­het

3 §   Ett beslut om erkän­nande och verk­stäl­lig­het enligt arti­kel 18.1 i EU-​förordningen ska inne­hålla upp­gift om det belopp eller den egen­dom som verk­stäl­lig­he­ten ska avse.

Av beslu­tet om erkän­nande och verk­stäl­lig­het ska det i före­kom­mande fall även framgå om en över­ens­kom­melse enligt arti­kel 18.2 i EU-​förordningen har ingåtts, med angi­vande av belop­pet, och om upp­skov med verk­stäl­lig­he­ten har beslu­tats enligt arti­kel 21.1 i EU-​förordningen.

Ett beslut om erkän­nande och verk­stäl­lig­het ska del­ges den som beslu­tet gäl­ler mot. Om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten beslu­tar om upp­skov med verk­stäl­lig­he­ten enligt arti­kel 21.1 a i EU- för­ord­ningen, behö­ver del­giv­ning inte ske så länge skä­len för upp­sko­vet består.

Beslu­tet om erkän­nande och verk­stäl­lig­het gäl­ler ome­del­bart.

Efter­föl­jande beslut om att inte verk­ställa beslu­tet om för­ver­kande

4 §   Ett beslut om erkän­nande och verk­stäl­lig­het ska upp­höra att gälla om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten, sedan beslu­tet har med­de­lats, beslu­tar att inte verk­ställa beslu­tet om för­ver­kande med stöd av arti­kel 19, 22.3 eller 27.3 i EU- för­ord­ningen. Verk­stäl­lig­hets­åt­gär­der som har gjorts ska då återgå så långt det är möj­ligt.

Över­kla­gande

5 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut om erkän­nande och verk­stäl­lig­het enligt arti­kel 18.1 i EU-​förordningen får över­kla­gas till tings­rät­ten. Andra beslut som fat­tas av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten med stöd av EU-​förordningen eller den här lagen får inte över­kla­gas.

Behö­rig tings­rätt är den tings­rätt som enligt 18 kap. 1 § utsök­nings­bal­ken ska pröva ett över­kla­gande av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut.

Vid hand­lägg­ningen i dom­stol tilläm­pas lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den.

Om rät­ten upp­hä­ver ett beslut om erkän­nande och verk­stäl­lig­het, ska de verk­stäl­lig­hets­åt­gär­der som har gjorts återgå så långt det är möj­ligt.

För­fo­gande över för­ver­kad egen­dom

6 §   Egen­dom som erhål­lits vid verk­stäl­lig­he­ten och som kan befa­ras komma till brotts­lig använd­ning eller annars är olämp­lig för för­sälj­ning får inte säl­jas enligt arti­kel 30.6 a i EU-​förordningen.

Om egen­dom som erhål­lits vid verk­stäl­lig­he­ten utgör ett sådant kul­tur­fö­re­mål för vil­ket en ansö­kan om utför­sel­till­stånd enligt 5 kap. kul­turmil­jö­la­gen (1988:950) har avsla­gits eller vid en pröv­ning skulle ha avsla­gits, får egen­do­men inte åter­stäl­las till ett brottsof­fer i en annan stat eller över­fö­ras till den utfär­dande sta­ten enligt arti­kel 30.2 eller 30.6 b i EU-​förordningen.

7 §   Beslut enligt arti­kel 30.6 i EU-​förordningen om för­fo­gande över egen­dom som erhål­lits vid verk­stäl­lig­he­ten fat­tas av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten.