Lag (2023:677) om frys­ning av till­gångar

Lagens syfte och tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser för genom­fö­rande av punk­terna 1 c och d i För­enta natio­ner­nas säker­hets­råds reso­lu­tion 1373 (2001). Syf­tet med lagen är att för­hindra och mot­verka finan­sie­ring av ter­ro­rist­hand­lingar i enlig­het med vad som anges i reso­lu­tio­nen.

Lagen gäl­ler inte de fysiska eller juri­diska per­so­ner som i stäl­let omfat­tas av frys­nings­åt­gär­der enligt en för­ord­ning om eko­no­miska sank­tio­ner som har beslu­tats av Euro­pe­iska uni­o­nen.

För­hål­lan­det till beslut om straff­pro­ces­su­ella tvångs­me­del

2 §   Beslut i brott­mål om kvar­stad och beslag enligt bestäm­mel­serna i 26 och 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken samt beslut om pen­ning­be­slag enligt lagen (2014:307) om straff för pen­ning­tvätts­brott och ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666) ska gälla fram­för ett beslut om frys­ning enligt denna lag. Egen­dom ska också kunna för­ver­kas utan att ett beslut om frys­ning enligt denna lag hind­rar det.

Ett beslut i Sve­rige om beslag eller kvar­stad eller ett beslut om för­ver­kande ska, om beslu­tet med­de­las inom ramen för inter­na­tio­nellt straff­rätts­ligt sam­ar­bete, gälla fram­för ett beslut om frys­ning enligt denna lag. Det­samma gäl­ler ett beslut om att i Sve­rige verk­ställa ett mot­sva­rande beslut som har med­de­lats i en annan stat.

Ord­för­kla­ring

3 §   Med frys­ning avses i denna lag ett enligt lagen med­de­lat beslut som inne­bär
   1. ett för­bud för den som anges i beslu­tet och någon som avses i 5 § att för­foga över sina till­gångar, och
   2. ett för­bud för var och en att till­han­da­hålla till­gångar till den som anges i beslu­tet eller till någon som avses i 5 §.

Beslut om frys­ning

4 §   Om det behövs för att för­hindra fort­satt brotts­lig­het av likar­tat slag får ett beslut om frys­ning med­de­las för den som
   1. skä­li­gen kan miss­tän­kas för brott enligt ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666),
   2. har dömts för brott enligt ter­ro­rist­brottsla­gen, eller
   3. på grund av inne­hål­let i utländsk brotts­ut­red­ning eller dom skä­li­gen kan miss­tän­kas för att i annan stat ha begått brott som mot­sva­rar brott enligt ter­ro­rist­brottsla­gen.

5 §   Ett för­bud mot att för­foga över till­gångar gäl­ler inte bara egen­dom som till­hör den som beslu­tet om frys­ning avser, utan även egen­dom som
   1. till­hör juri­diska per­so­ner som ägs eller kon­trol­le­ras, direkt eller indi­rekt, av någon som avses i 4 §,
   2. till­hör fysiska eller juri­diska per­so­ner som age­rar i stäl­let för någon som avses i 4 § eller punk­ten 1 eller på upp­drag av sådana per­so­ner, eller
   3. utgör avkast­ning av egen­dom som ägs eller kon­trol­le­ras, direkt eller indi­rekt, av någon som avses i 4 § eller punk­terna 1 eller 2.

6 §   Ett för­bud mot att till­han­da­hålla till­gångar till de fysiska eller juri­diska per­so­ner som avses i 4 eller 5 § gäl­ler var och en.

7 §   Vid pröv­ningen av om beslut om frys­ning ska med­de­las, ska vad som sägs i 5 § för­valt­nings­la­gen (2017:900) om lega­li­tet, objek­ti­vi­tet och pro­por­tio­na­li­tet tilläm­pas.

8 §   Beslut om frys­ning med­de­las av åkla­ga­ren. Åkla­ga­ren får avvakta med att med­dela beslut om beslu­tet är till men för utred­ning eller lag­fö­ring av den brotts­lig­het miss­tan­karna avser eller för arbete med att före­bygga, för­hindra, upp­täcka, utreda eller lag­föra sam­man­häng­ande eller likar­tad brotts­lig­het.

Om för­ut­sätt­ning­arna enligt 4 § är upp­fyllda får åkla­ga­ren fatta beslut på begä­ran av behö­rig myn­dig­het i en annan stat.

Beslu­tet gäl­ler ome­del­bart. Beslu­tet ska sna­rast möj­ligt kun­gö­ras i Post- och Inri­kes Tid­ningar och del­ges den som beslu­tet avser.

För­fa­ran­det hos åkla­ga­ren

9 §   Vid åkla­ga­rens hand­lägg­ning av ären­den enligt denna lag ska föl­jande bestäm­mel­ser i för­valt­nings­la­gen (2017:900) tilläm­pas:
   - 6 § om ser­vice,
   - 7 § om till­gäng­lig­het,
   - 8 § om sam­ver­kan,
   - 9 § om utgångs­punk­ter för hand­lägg­ningen,
   - 10 § om part­sin­syn,
   - 13 § om tolk­ning och över­sätt­ning,
   - 14 och 15 §§ om ombud och biträde,
   - 23 § första styc­ket om utred­nings­an­sva­ret,
   - 24 § om när man får lämna upp­gif­ter munt­ligt,
   - 27 § om doku­men­ta­tion av upp­gif­ter, och
   - 36 § om rät­telse av skriv­fel och lik­nande.

Bestäm­mel­serna i 10 § för­valt­nings­la­gen om part­sin­syn ska tilläm­pas först när ett beslut enligt 4 § har med­de­lats.

10 §   En åkla­gare får anlita biträde av Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen vid utred­ning av frå­gor om frys­ning av till­gångar enligt denna lag. Åkla­ga­ren får också ge en polis­man i upp­drag att vidta en viss åtgärd som hör till utred­ningen, om det är lämp­ligt med hän­syn till åtgär­dens karak­tär.

Vid för­hör ska föl­jande bestäm­mel­ser i 23 kap. rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas:
   - 4 § om objek­ti­vi­tet,
   - 6 § om rät­ten att hålla för­hör,
   - 7 § om hämt­ning till för­hör,
   - 9 § om skyl­dig­het att stanna kvar för för­hör,
   - 9 a och b §§ om till­fäl­ligt omhän­der­ta­gande av kommunikations-​​utrust­ning,
   - 10 § om vem som får när­vara vid för­hör,
   - 11 § om rätt att ställa frå­gor vid för­hör, och
   - 12 § om för­bud mot otill­bör­liga åtgär­der under för­hör.

Vid tillämp­ningen av 23 kap. 4 och 11 §§ rät­te­gångs­bal­ken ska bestäm­mel­serna om den som är miss­tänkt i stäl­let avse den som beslu­tet om frys­ning avser.

11 §   En åkla­ga­res beslut i fråga om frys­ning ska vara skrift­ligt och ange föl­jande:
   - vem beslu­tet avser,
   - om för­bud ska gälla och, i så fall, för­bu­dets inne­börd,
   - skä­len för beslu­tet,
   - de bestäm­mel­ser som åbe­ro­pas, och
   - när beslu­tet fat­ta­des och vem som fat­tade beslu­tet.

Av beslut om frys­ning ska det också framgå
   - att det finns en möj­lig­het att begära undan­tag från för­bu­det enligt 14 §, och
   - att det finns en möj­lig­het att över­klaga beslu­tet till dom­stol enligt 15 §.

Upp­hä­vande av beslut

12 §   Om det inte längre finns skäl för ett beslut om frys­ning ska åkla­ga­ren ome­del­bart häva beslu­tet.

Åkla­ga­ren ska också häva beslu­tet om den som beslu­tet avser blir före­mål för frys­ning enligt en för­ord­ning om eko­no­miska sank­tio­ner som har beslu­tats av Euro­pe­iska uni­o­nen.

Beslu­tet om häv­ning ska sna­rast möj­ligt kun­gö­ras i Post- och Inri­kes Tid­ningar och del­ges den som beslu­tet avser.

Ompröv­ning av beslut

13 §   Åkla­ga­ren ska med högst sex måna­ders mel­lan­rum räk­nat från dagen för beslu­tet ompröva ett beslut om frys­ning.

Dess­utom ska åkla­ga­ren sna­rast möj­ligt ompröva ett beslut om frys­ning om en behö­rig myn­dig­het i en annan stat, vars begä­ran lig­ger till grund för beslu­tet, begär att beslu­tet ska upp­hä­vas.

Undan­tag från beslut

14 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får, på begä­ran av den som beslu­tet avser, i enskilda fall besluta om undan­tag från ett beslut om frys­ning, om det är nöd­vän­digt för att till­go­dose grund­läg­gande behov eller, om det finns sär­skilda skäl, för att betala extra­or­di­nära kost­na­der.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från beslut om frys­ning enligt 4 §.

Över­kla­gande

15 §   Den som genom ett beslut om frys­ning har för­bju­dits att för­foga över till­gångar får över­klaga åkla­ga­rens beslut enligt denna lag. Rät­ten att över­klaga gäl­ler även den som enligt 5 § fått sina till­gångar frysta genom beslu­tet. Rät­ten att över­klaga är inte inskränkt till viss tid.

Över­kla­gan­det prö­vas av den tings­rätt som är behö­rig att hand­lägga ett åtal som rör de brotts­miss­tan­kar som beslu­tet om frys­ning grun­dar sig på eller, om beslu­tet grun­dar sig på en dom, den tings­rätt som har med­de­lat domen. Grun­dar sig beslu­tet på ett utländskt för­fa­rande ska målet tas upp av Stock­holms tings­rätt.

16 §   Ett över­kla­gande ska göras skrift­li­gen till den tings­rätt som enligt 15 § ska pröva över­kla­gan­det och inne­hålla de upp­gif­ter som anges i 5 § första och andra styc­kena och 7 § lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den. Över­kla­gan­det ska dock ges in till åkla­ga­ren. Åkla­ga­ren ska med ett eget ytt­rande sna­rast möj­ligt över­lämna över­kla­gan­det och övriga hand­lingar i ären­det till tings­rät­ten, utom i de fall åkla­ga­ren beslu­tar att häva beslu­tet om frys­ning.

17 §   Tings­rät­ten ska avgöra ären­det sna­rast möj­ligt och, om det inte finns något syn­ner­ligt hin­der mot det, senast inom en vecka från det att över­kla­gan­det kom in till tings­rät­ten. Sam­man­träde ska hål­las om någon part begär det och det inte är uppen­bart att det inte behövs.

Kla­gan­den har rätt att ta del av det som har till­förts ären­det med de begräns­ningar som föl­jer av 10 kap. 3 § offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Vid rät­tens hand­lägg­ning av ett över­kla­gande gäl­ler i övrigt lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den. Om sam­man­träde ska hål­las ska åkla­ga­ren dock all­tid kal­las.

Offent­ligt biträde

18 §   Vid över­kla­gande ska rät­ten för­ordna ett offent­ligt biträde för den som beslu­tet om frys­ning avser, om det inte måste antas att det sak­nas behov av biträde. Frå­gan om för­ord­nande ska prö­vas sna­rast möj­ligt.

Straff

19 §   Den som upp­såt­li­gen bry­ter mot ett beslut om frys­ning enligt 4 § döms till böter eller fäng­else i högst två år eller, om brot­tet är grovt, till fäng­else i högst fyra år. Den som begår gär­ningen av grov oakt­sam­het döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar enligt denna para­graf. Det ska inte hel­ler dömas till ansvar för anstif­tan av eller med­hjälp till en gär­ning som avses i denna para­graf.

20 §   Har upp­hävts genom lag (2024:899).

21 §   Har upp­hävts genom lag (2024:899).