Lag (2018:558) om före­tags­hem­lig­he­ter

Lagens inne­håll

1 §   Lagen inne­hål­ler bestäm­mel­ser om ska­de­stånd, vites­för­bud och straff vid obe­hö­riga angrepp på före­tags­hem­lig­he­ter.

Lagen genom­för del­vis Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2016/943/EU av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-​how och före­tags­in­for­ma­tion (före­tags­hem­lig­he­ter) olag­li­gen anskaf­fas, utnytt­jas och röjs.

Vad som avses med före­tags­hem­lig­het

2 §   Med före­tags­hem­lig­het avses i denna lag infor­ma­tion
   1. om affärs-​ eller drift­för­hål­lan­den i en näringsid­ka­res rörelse eller i en forsk­nings­in­sti­tu­tions verk­sam­het,
   2. som var­ken som hel­het eller i den form dess bestånds­de­lar ord­nats och satts sam­man är all­mänt känd hos eller lät­till­gäng­lig för den som nor­malt har till­gång till infor­ma­tion av det aktu­ella sla­get,
   3. som inne­ha­va­ren har vid­ta­git rim­liga åtgär­der för att hem­lig­hålla, och
   4. vars röjande är ägnat att med­föra skada i kon­kur­rens­hän­se­ende för inne­ha­va­ren.

Erfa­ren­he­ter och fär­dig­he­ter som en arbets­ta­gare har fått vid nor­mal yrkes­ut­öv­ning är inte en före­tags­hem­lig­het. Inte hel­ler är infor­ma­tion om något som utgör ett brott eller annat all­var­ligt miss­för­hål­lande en före­tags­hem­lig­het.

Andra uttryck i lagen

3 §   Med angrepp på en före­tags­hem­lig­het avses att någon utan inne­ha­va­rens sam­tycke
   1. bere­der sig till­gång till, tilläg­nar sig eller på något annat sätt anskaf­far före­tags­hem­lig­he­ten,
   2. utnytt­jar före­tags­hem­lig­he­ten, eller
   3. röjer före­tags­hem­lig­he­ten.

Med utnytt­jande av en före­tags­hem­lig­het ska även avses att någon till­ver­kar varor vars form­giv­ning, egen­ska­per, funk­tion, till­verk­ning eller mark­nads­fö­ring gyn­nas avse­värt av en angri­pen före­tags­hem­lig­het. Det­samma gäl­ler då någon bju­der ut sådana varor till för­sälj­ning, för ut dem på mark­na­den eller impor­te­rar, expor­te­rar eller lag­rar sådana varor för dessa ända­mål.

Lagen gäl­ler obe­hö­riga angrepp på före­tags­hem­lig­he­ter

4 §   Lagen gäl­ler endast obe­hö­riga angrepp på före­tags­hem­lig­he­ter.

Som ett obe­hö­rigt angrepp anses ald­rig att någon angri­per en före­tags­hem­lig­het för att offent­lig­göra eller inför en myn­dig­het eller ett annat behö­rigt organ avslöja något som
   1. skä­li­gen kan miss­tän­kas utgöra brott med fäng­else i straff­ska­lan, eller
   2. kan anses utgöra något annat miss­för­hål­lande och offent­lig­gö­ran­det eller avslö­jan­det sker till skydd för all­mä­nin­tres­set.

Ska­de­stånds­an­svar

5 §   Den som gör sig skyl­dig till brott enligt 26 eller 27 § ska ersätta den skada som upp­kom­mer genom brot­tet eller genom att före­tags­hem­lig­he­ten utnytt­jas eller röjs.

6 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het angri­per en före­tags­hem­lig­het hos en näringsid­kare eller en forsk­nings­in­sti­tu­tion som han eller hon i för­tro­ende har fått del av i sam­band med en affärs­för­bin­delse med näringsid­ka­ren eller forsk­nings­in­sti­tu­tio­nen, ska ersätta den skada som upp­kom­mer genom för­fa­ran­det.

7 §   En arbets­ta­gare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het angri­per en före­tags­hem­lig­het hos arbets­gi­va­ren som han eller hon fått del av i sin anställ­ning under sådana för­hål­lan­den att han eller hon insåg eller borde ha insett att den inte fick avslö­jas ska ersätta den skada som upp­kom­mer genom för­fa­ran­det.

Om ett utnytt­jande eller röjande har ägt rum sedan anställ­ningen upp­hört gäl­ler ansva­ret enligt första styc­ket endast om det finns syn­ner­liga skäl.

8 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het utnytt­jar eller röjer en före­tags­hem­lig­het, som han eller hon i egen­skap av part eller parts­re­pre­sen­tant har fått del av på grund av en dom­stols beslut, ska ersätta den skada som upp­kom­mer genom för­fa­ran­det.

Om par­ten eller parts­re­pre­sen­tan­ten i sin tur låter någon annan få del av före­tags­hem­lig­he­ten i anled­ning av målet eller ären­det, och den per­so­nen upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het utnytt­jar eller röjer före­tags­hem­lig­he­ten, ska den andra per­so­nen ersätta den skada som upp­kom­mer genom för­fa­ran­det.

Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het utnytt­jar eller röjer en före­tags­hem­lig­het som han eller hon har fått del av vid en dom­stols­för­hand­ling som har hål­lits inom stängda dör­rar ska ersätta den skada som upp­kom­mer genom för­fa­ran­det.

9 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het angri­per en företagshem-​lighet som, enligt vad han eller hon inser eller bör inse, i ett tidi­gare led har angri­pits av någon annan, ska ersätta den skada som upp­kom­mer genom för­fa­ran­det.

10 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het annars anskaf­far en före-​tagshemlighet ska ersätta den skada som upp­kom­mer genom för­fa­ran­det eller genom att han eller hon där­ef­ter upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het utnytt­jar eller röjer före­tags­hem­lig­he­ten.

Första styc­ket gäl­ler inte om inne­ha­va­ren av före­tags­hem­lig­he­ten är en juri­disk per­son och den som har utfört angrep­pet är sty­rel­se­le­da­mot eller revi­sor i den juri­diska per­so­nen och angrep­pet har utförts vid full­gö­ran­det av upp­dra­get.

Ska­de­stån­dets stor­lek

11 §   När stor­le­ken på ska­de­stån­det enligt 5-10 §§ bestäms ska hän­syn tas även till intres­set hos inne­ha­va­ren av före­tags­hem­lig­he­ten av att den inte obe­hö­ri­gen angrips och till övriga omstän­dig­he­ter av annan än rent eko­no­misk bety­delse.

Om det är skä­ligt kan ska­de­stån­det sät­tas ned eller helt falla bort.

Vites­för­bud

12 §   Rät­ten får vid vite för­bjuda den som har angri­pit en före­tags­hem­lig­het att fort­sätta angripa före­tags­hem­lig­he­ten.

Rät­ten får besluta om ett vites­för­bud också mot den som har hand­lat på ett sätt som med­för att ett angrepp på en före­tags­hem­lig­het är nära före­stå­ende.

Ett vites­för­bud får hävas på talan av den som för­bu­det gäl­ler, om ända­må­let med för­bu­det har för­lo­rat sin bety­delse.

13 §   Rät­ten får vid vite för­bjuda den som har angri­pit en företagshemlig-​het, och där­i­ge­nom orsa­kat att infor­ma­tio­nen inte längre är före­tags­hem­lig enligt 2 §, att för viss tid utnyttja infor­ma­tio­nen.

Inte­ri­mis­tiska vites­för­bud

14 §   Om sökan­den visar att det finns san­no­lika skäl för att en före­tags­hem­lig­het har angri­pits och det skä­li­gen kan befa­ras att mot­par­ten genom att fort­sätta angrep­pet för­ringar vär­det av före­tags­hem­lig­he­ten, får rät­ten besluta om ett vites­för­bud enligt 12 § för tiden fram till dess att målet slut­ligt har avgjorts eller något annat har beslu­tats. Rät­ten får under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar besluta om för­bud även då ett angrepp på en före­tags­hem­lig­het är nära före­stå­ende.

Avser angrep­pet utnytt­jande av en före­tags­hem­lig­het får rät­ten avslå en begä­ran om för­bud mot utnytt­jande av före­tags­hem­lig­he­ten, eller upp­häva ett beslut om ett sådant för­bud som har med­de­lats med stöd av första styc­ket, om
   1. mot­par­ten stäl­ler säker­het för den ersätt­ning som han eller hon kan bli skyl­dig att betala till inne­ha­va­ren, och
   2. utnytt­jan­det inte med­för att hem­lig­he­ten röjs.

15 §   Om sökan­den visar att det finns san­no­lika skäl för att mot­par­ten har angri­pit en före­tags­hem­lig­het och där­i­ge­nom orsa­kat att infor­ma­tio­nen inte längre är före­tags­hem­lig enligt 2 §, får rät­ten besluta om ett vites­för­bud enligt 13 § för tiden fram till dess att målet slut­ligt har avgjorts eller något annat har beslu­tats.

16 §   I frå­gor som avses i 14 och 15 §§ ska rät­ten tillämpa 15 kap. 5-8 §§ rät­te­gångs­bal­ken, om inte något annat före­skrivs i denna lag.

I fråga om över­kla­gande av beslut enligt 14 och 15 §§ och i fråga om hand­lägg­ningen i högre rätt gäl­ler rät­te­gångs­bal­kens bestäm­mel­ser om över­kla­gande av beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

Andra åtgär­der som rät­ten får vidta vid ett angrepp på en före­tags­hem­lig­het

17 §   Om någon har angri­pit en före­tags­hem­lig­het får rät­ten efter vad som är skä­ligt besluta att en hand­ling eller ett före­mål som den som har utfört angrep­pet har i sin besitt­ning och som inne­fat­tar hem­lig­he­ten, ska över­läm­nas till inne­ha­va­ren av före­tags­hem­lig­he­ten. Rät­ten får besluta att över­läm­nan­det ska ske mot lösen, om det finns skäl för det.

Om hand­lingen eller före­må­let inte kan över­läm­nas utan olä­gen­het, får rät­ten efter vad som är skä­ligt besluta att hand­lingen eller före­må­let ska åter­kal­las från mark­na­den, för­stö­ras, änd­ras eller utsät­tas för någon annan åtgärd som är ägnad att före­bygga miss­bruk. Ett sådant beslut får fat­tas även om hand­lingen eller före­må­let inte finns i angri­pa­rens besitt­ning.

Rät­ten får besluta om åtgär­der enligt första och andra styc­kena även mot den som har hand­lat på ett sätt som med­för att ett angrepp på en före­tags­hem­lig­het är nära före­stå­ende.

18 §   I fråga om varor vars form­giv­ning, egen­ska­per, funk­tion, till­verk­ning och mark­nads­fö­ring gyn­nas avse­värt av en angri­pen före­tags­hem­lig­het, får rät­ten besluta om åtgär­der enligt 17 § även om varorna inte inne­fat­tar före­tags­hem­lig­he­ten.

19 §   En åtgärd enligt 17 § ska bekostas av angri­pa­ren, om det inte finns sär­skilda skäl mot det.

20 §   Ett beslut enligt 17 § ska inte med­de­las om ett för­ver­kande eller någon annan åtgärd som kan för­hindra miss­bruk ska beslu­tas enligt 36 kap. brotts­bal­ken.
Lag (2024:884).

Utnytt­jande av en före­tags­hem­lig­het mot eko­no­misk ersätt­ning

21 §   På yrkande av den som har angri­pit före­tags­hem­lig­he­ten får rät­ten, i stäl­let för att besluta om ett för­bud mot utnytt­jande av en före­tags­hem­lig­het enligt 12 § eller åtgär­der enligt 17 §, ge till­stånd för honom eller henne att mot skä­lig ersätt­ning till inne­ha­va­ren utnyttja före­tags­hem­lig­he­ten.

Ett beslut om till­stånd får med­de­las endast om
   1. före­tags­hem­lig­he­ten i ett tidi­gare led har angri­pits av någon annan,
   2. den som begär till­stån­det vid tiden då han eller hon påbör­jade angrep­pet inte kände till, och inte borde ha känt till, att före­tags­hem­lig­he­ten tidi­gare angri­pits,
   3. ett för­bud enligt 12 § eller en åtgärd enligt 17 § skulle inne­bära en opro­por­tio­ner­ligt stor skada för den som begär till­stån­det, och
   4. ett utnytt­jande inte med­för att före­tags­hem­lig­he­ten röjs.

Ersätt­ningen får inte över­stiga sum­man av de avgif­ter, royal­tyer eller lik­nande ersätt­ningar som skulle ha beta­lats om den som begärt till­stån­det hade inhäm­tat inne­ha­va­rens med­gi­vande till att utnyttja före­tags­hem­lig­he­ten.

Frå­gor om talan i dom­stol

22 §   En talan enligt 12-15, 17 och 18 §§ förs av inne­ha­va­ren av före­tags­hem­lig­he­ten.

En talan enligt 12-15, 17 och 18 §§ får föras även i sam­band med åtal för brott som avses i 26 och 27 §§.

23 §   En talan om utdö­mande av vite förs vid den dom­stol som i första instans har beslu­tat om vites­för­bu­det. Talan förs av den som har ansökt om för­bu­det. I sam­band med en sådan talan får talan föras om ett nytt vites­för­bud.

Pre­skrip­tion och pre­klu­sion

24 §   En talan om ska­de­stånd enligt denna lag får endast avse skada som har upp­kom­mit under de fem senaste åren innan talan väck­tes. För skada som har upp­kom­mit dess­förin­nan är rät­ten till ska­de­stånd för­lo­rad (pre­skrip­tion).

En talan om för­bud eller andra åtgär­der enligt denna lag ska väc­kas inom fem år från det att inne­ha­va­ren fått kän­ne­dom eller borde ha fått kän­ne­dom om det angrepp eller nära före­stå­ende angrepp på en före­tags­hem­lig­het som talan grun­das på. Om talan inte väcks inom denna tid, är rät­ten att föra talan för­lo­rad (pre­klu­sion).

Sprid­ning av infor­ma­tion om dom

25 §   På yrkande av inne­ha­va­ren får rät­ten i ett mål om angrepp på en före­tags­hem­lig­het besluta att den som har angri­pit före­tags­hem­lig­he­ten ska bekosta lämp­liga åtgär­der för att sprida infor­ma­tion om domen i målet, om det är skä­ligt. Rät­ten ska vid skä­lig­hets­be­döm­ningen beakta vad infor­ma­tions­sprid­ningen kan med­föra för en enskild per­sons integri­tet och anse­ende.

Rät­ten får under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar besluta om infor­ma­tions­sprid­ning också i ett mål om ett nära före­stå­ende angrepp på en före­tags­hem­lig­het.

Straff

26 §   Den som upp­såt­li­gen och olov­li­gen bere­der sig till­gång till en före­tags­hem­lig­het ska dömas för före­tags­spi­o­neri till böter eller fäng­else i högst två år eller, om brot­tet är grovt, till fäng­else i lägst sex måna­der och högst sex år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om gär­ningen har varit av sär­skilt far­lig art, avsett bety­dande värde eller inne­bu­rit syn­ner­li­gen känn­bar skada.

För för­sök eller för­be­re­delse till före­tags­spi­o­neri ska det dömas till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken.

Det ska inte dömas till ansvar enligt denna para­graf om gär­ningen är belagd med sträng­are straff i brotts­bal­ken.

27 §   Den som upp­såt­li­gen anskaf­far en före­tags­hem­lig­het med vet­skap om att den som till­han­da­hål­ler hem­lig­he­ten eller någon före honom eller henne i sin tur har berett sig till­gång till denna genom en gär­ning som avses i 26 §, ska dömas för olov­lig befatt­ning med före­tags­hem­lig­het till böter eller fäng­else i högst två år eller, om brot­tet är grovt, till fäng­else i högst fyra år.

Det ska inte dömas till ansvar enligt denna para­graf om gär­ningen är belagd med sträng­are straff i brotts­bal­ken.

28 §   Den som har bru­tit mot en tyst­nads­plikt som föl­jer av denna lag får inte på grund av den över­trä­del­sen göras ansva­rig enligt 20 kap. 3 § brotts­bal­ken.

Den som har bru­tit mot ett vites­för­bud enligt denna lag får inte dömas till straff för en gär­ning som omfat­tas av för­bu­det.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2018:558
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (1990:409) om skydd för före­tags­hem­lig­he­ter.
   3. Den upp­hävda lagen gäl­ler fort­fa­rande för angrepp på en före­tags­hem­lig­het som har utförts före ikraft­trä­dan­det. I fråga om straffan­svar finns sär­skilda bestäm­mel­ser i lagen (1964:163) om infö­rande av brotts­bal­ken.