SFS 2015:429 Lag om änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken; utfär­dad den 25 juni 2015. enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs i fråga om rät­te­gångs­bal­ken dels att 5 kap. 6 § och 33 kap. 9 § ska ha föl­jande lydelse, dels att det ska infö­ras en ny para­graf, 20 kap. 15 a §, av föl­jande lydelse. 5 kap. 6§ 2 om en part, ett vittne eller någon annan som ska höras inför rät­ten inte behärs­kar svenska, får rät­ten anlita en tolk. om en miss­tänkt eller en måls- ägande i ett brott­mål inte behärs­kar svenska, ska en tolk anli­tas vid samman-​​ trä­den inför rät­ten. rät­ten ska, om det är möj­ligt, för­ordna en tolk som är auk­to­ri­se­rad att vara tolk i målet. i annat fall ska en annan lämp­lig per­son för­ord­nas. om det vid dom­sto­len finns en all­män tolk i det språk som det är fråga om, ska han eller hon anli­tas. det som före­skrivs i första styc­ket om den som inte behärs­kar svenska gäl- ler också den som behö­ver en tolk till följd av en hör­sel­ned­sätt­ning eller tal- svå­rig­he­ter. om det är lämp­ligt, får ett tek­niskt hjälp­me­del använ­das i stäl­let för att en tolk anli­tas. den som står i ett sådant för­hål­lande till saken eller till en part att det kan anses minska hans eller hen­nes till­för­lit­lig­het får inte anli­tas som tolk. bestäm­mel­ser om anstäl­lande av all­män tolk och om anli­tande av tolk för den som har en hör­sel­ned­sätt­ning eller tal­svå­rig­he­ter med­de­las av rege­ringen. 20 kap. 15a§ 3 en mål­sä­gande som har begärt det ska av rät­ten under­rät­tas om tid- punkt och plats för sam­man­trä­den inför rät­ten. 33 kap. 9§ 4 rät­ten får vid behov över­sätta hand­lingar som kom­mer in till eller skic­kas ut från rät­ten. rät­ten är skyl­dig att åt den miss­tänkte eller på begä­ran av en mål­sä­gande över­sätta en hand­ling i ett brott­mål eller de vik­ti­gaste 1 prop. 2014/15:77, bet. 2014/15:juu21, rskr. 2014/15:258. 2 senaste lydelse 2013:663. 3 tidi­gare 15 a § upp­hävd genom 1987:747. 4 senaste lydelse 2013:834. sfs 2015:429 utkom från tryc­ket den 7 juli 2015 2 sfs 2015:429 norstedts juri­dik ab/frit­zes elan­ders sve­rige ab, 2015 delarna av den, om en över­sätt­ning är av väsent­lig bety­delse för att den miss- tänkte eller mål­sä­gan­den ska kunna ta till­vara sin rätt. över­sätt­ningen får göras munt­li­gen om det inte är olämp­ligt med hän­syn till det som hand­lingen eller målet rör eller någon annan omstän­dig­het. rät­ten är också skyl­dig att över­sätta en hand­ling i ett brott­mål eller de vik- tigaste delarna av den, om hand­lingen ska sän­das till någon som vis­tas i en annan stat och det finns anled­ning att anta att per­so­nen inte för­står språ­ket i hand­lingen. hand­lingen ska över­sät­tas till språ­ket i den andra sta­ten eller, om myn­dig­he­ten kän­ner till att per­so­nen inte för­står detta språk, till ett annat språk som per­so­nen för­står. den som utfört över­sätt­ning har rätt till skä­lig ersätt­ning, som beta­las av sta­ten. första och tredje styc­kena ska tilläm­pas även i fråga om över­fö­ring från punkt­skrift till van­lig skrift eller omvänt. om det är möj­ligt ska rät­ten anlita en över­sät­tare som är auk­to­ri­se­rad. i annat fall ska en annan lämp­lig per­son anli­tas för att utföra över­sätt­ningen. denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2015. på rege­ring­ens väg­nar mor­gan johans­son char­lotte kugel­berg (justi­tie­de­par­te­men­tet)