SFS 1975:670

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

lag sfs 1975:670 om ändring i rättegångsbalken; utkom från trycket den i sept. 1975 utfärdad den 26 juni 1975. enligt riksdagens beslut' föreskrives att 7 kap. 4 §, 23 kap. 22 §, 24 kap. 1 §, 36 kap. 5 §, 48 kap. 5 och 15 §§ samt 58 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbal ken skall ha nedan angivna lydelse. 7 kap. 4 §2 a llmän åk lagare vid under rätt och hovrä tt är statsåklagare eller di striktsåklagare. ' prop. 1975:78, juu 22, rskr 212. senaste lydelse 1974:573. 1369 ¬ \ sfs 1975:670 riksåklagaren är dock allmän åklagare vid underrätt och hovrätt i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget ha r begåtts av 1. den som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myn dig het eller annan tjänst som avses i 38 § andra stycket statstjänstemannala- gen (1965:274); 2. ledamot av domstol eller central statlig förvaltningsmyndighet, som ej är statstjänsteman; eller 3. krigsman, som bestrider regementschefs eller därmed likställd eller högre tjänst. allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren. har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, må åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åklagare. närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åklagar na meddelas i de för dem gällande instruktionerna. 23 kap. 22 §=> förundersökning enligt detta kapitel är, om tillräckliga skäl för åtal ändock föreligga, ej erforderlig beträffande brott, för vilket icke svårare påföljd än böter är stadgad, eller beträffande brott, som avses i 45 kap. 2 § första eller andra stycket. ej heller är förundersökning erforderlig i mål om brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7 kap. 4 § andra stycket, med mindre an ledning förekommer till ådömande av annan påföljd än böter. vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det sk e, utan att förundersökning enligt detta kapitel ägt rum. 24 kap. 1 § •* är någ on på sannolika skäl misstänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse i ett år eller däröver, må han häktas , om med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäli- gen kan befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller ock anledning f örekommer, att han fortsätt er sin brottsliga verksamhet. är brottet ringare än i första stycket sägs men kan därå följa fängelse och har den misstänkte icke stadigt hemvist ino m riket, må han häktas, o m det skäligen kan bef aras, att han avviker. är för brottet icke stadgat lindrigare straff än fängelse i två å r, skall häktning ske. om det ej är uppenbart, att anledning därtill saknas. kan det antagas, att den misstänkte kommer att dömas allenast til l bö ter. må häktning icke ske. 1370 ' senaste lydelse 1974:573. •* senaste lydelse 1964; 166. ¬ 36 kap. sfs 1975:670 5 §® ej må någon höras som vittne angående något, som han enligt lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla, med mindre den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill. ej heller eljest må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjukskö terska, kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, lands tingskommun, församling eller kyrklig samfällighet, eller deras biträden höras angående något, som på grund av denna deras ställning förtrotts dem eller de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller , samtycker därtill. rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten med gi ver, att det må yppas. utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än för svarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något, som han vid hemligt skriftermål eller under därmed jämförliga förhållan den erfarit. 48 kap. 5 strafföreläggande får icke utfärdas, om förutsättningar för allmänt åtal ej föreligga, om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga till bedömning, om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas. i fråga om villkor för användning av strafföreläggande i militärt brottmål gälla särskilda bestämmelser. 15 föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas, om den misstänkte förnekar gärningen, om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap föreligga till bedömning, om det föreligger anledning att antaga att talan om enskilt anspråk kom mer att föras, eller om det föreligger anledning att antaga att brottet bör föranleda disciplin straff för krigsman. föreläggande bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara påkal lat att åklagare prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brottet. ^ senaste lydelse 1973:240. "senaste lydelse 1968: 193. ' senaste lydelse 1968: 193. 1371 ¬ sfs 1975:670 58 kap. i § sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft, må till förmån för någon av partema resning beviljas: 1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse eller om brott som har avseende å målet ligger ombud eller ställföreträdare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antagas hava inverkat på må lets utgång; 2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inver kat på utgången; 3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till annan utgång; eller 4. om rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag. ej må på grund av förhållande, som avses i 3, resning beviljas, med mindre parten gör sannolikt, att han icke vid den rätt. som meddelat do men, eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa omständigheten eller beviset eller han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det. 1 § sedan dom i brot tmål vunnit laga kraft, må till förmån för den tilltalade resning beviljas; 1. om ledamot av rätten, där anställd tjänsteman eller åklagaren med av seende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseel se eller om brott som har avseende å målet ligger ombud, ställföreträdare eller försvarare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antagas ha va inverkat på målets utgång; 2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om vitt ne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången; 3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till att den tilltalade frikänts eller brottet hänförts under mildare straffbestämmelse än den som tilläm pats eller ock med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övr igt förekom mer synnerliga skäl äro, att frågan, huruvida den tilltalade förövat det brott, för vilket han dömts, prövas ånyo; eller 4. om rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag. denna lag träder i kr aft den 1 januari 1976. på regeringens vägnar lennart geijer per jermsten (justitiedepartementet) 1372 ¬