SFS 1975:1288

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1975:1288 lag utkom från tryc­ket den 23 dec. 1975 om änd­ring i r ätte­gångs­bal­ken; utfär­dad den 15 decem­ber 1975. enligt riks­da­gens beslut' före­skri­ves i fråga om rät­te­gångs­bal­ken^ delsaii 4 kap. 7 § och 36 kap. 12 § skall upp­höra att gälla, dels att 1 kap. 3 och 4 4 kap. 5, 6, 8 och 11 §§, 5 kap. 7 §, 6 kap. 2 t}, 12 kap. 3 §. 29 kap. 1. 3 och 6 36 kap. 11, 13—15 oc h 21 §§ samt 40 kap. 9 och 14 §§ skall ha nedan angivna lydelse. 2278 i kap. 3 tings­rätt är i tvis­te­mål dom­för med tre lag­farna domare. flera än fyra lag­farna domare må ej sitta i rät ten. 1 b rott­mål skall tings­rätt bestå av en lag­fa­ren domare och nämnd. kan huvud­för­hand­ling i målet beräk­nas kräva minst fyra vec­kor, må dock två lag farna domare och nämnd sitta i rätte n. tings­rätt är dom­för med en lag­fa­ren domare vid måls av görande utan huvud­för­hand­ling, vid an nan hand­lägg­ning, som ej sker vid huvud­för­hand­ling eller syn å stäl­let, vid sådan huvud­för­hand­ling i tvis­tem ål, som hål­les i för­enk lad form, vid h uvud­för­hand­ling och syn å stäl­let i mål om brott för vil­ket icke är stad­gat svå­rare straff än böter. 4 ] do msaga skola fin­nas nämn­de­män till det antal, som hov­rät­ten efter tings­rät­tens hörande bestäm­mer. i nämnd skola sitta fem nämn­de­män. om det är påkal­lat med hän­syn till målets omfatt­ning eller annan sär­skild omstän­dig­het, må dock sex sitta i nämn­den. inträf­far för­fall för nämn­de­man sedan huvud för­hand­ling påbör­jats, är rät­ten dom­för med fyra i nämn den. ' prop. 1975/76:64, juu 18. rskr 124. ^ sen aste lydelse av 36 kap. 12 § 1968: 193. ^ se naste lydelse 1969:244. '' senaste lydelse 1969:244. ¬ tings­rät­ten för­de­lar tjänst­gö­ringen mel­lan nämn­de­män­nen efter sfs 1975:1288 sam­råd med dem. 4 kap. 5 nämn­de­man utses genom val. hör till dom­saga mer än en kom­mun, för­de­lar rät­ten anta­let nämn­de­män mel­lan kom­mu­nerna i för­hål­lande till deras folk­mängd, var­vid iakt­ta­ges att varje kom­mun skall utse ett jämnt antal nämnde män. val för­rät­tas av kom­mu­nens full­mäk­tige. valet skall vara pro­por tio­nellt, om det begä­res av minst så många väl­jande som mot­sva­rar det tal. vil­ket erhål­les, då samt­liga väl­jan­des antal delas med det antal per­so­ner valet avser, ökat med 1. om för­fa­ran­det vid sådant pro­por tio­nellt val är sär­skilt före­skri­vet. vart tredje år väl­jes halva anta­let nämn­de­män inom dom­sa­gan. då nämn­de­man skall väl­jas, skall rät­ten göra anmä­lan därom till den som har att för­an­stalta om valet. 6 val­bar till nämn­de­man är myn­dig svensk med­bor­gare, som är kyr­ko­bok­förd i kom­mu­nen och ej fyllt sjut­tio år. lag­fa­ren domare, befatt­nings­ha­vare vid dom­stol, åkla­gare, polis­man eller advo­kat eller den som eljest har till y rke att föra and­ras talan inför rätta må ej vara nämn­de­man. ej må annan vägra att mot­taga upp­drag som nämn­de­man än den som fyllt sex­tio år eller eljest upp­gi­ver gil­tigt hin­der. den som avgått ur nämn­den vare ej skyl­dig att åter inträda för­rän efter sex år. i rät­ten prö­var själv­mant den val­des behö­rig­het. 8 §"' nämn­de­man väl­jes för sex år, dock äge han avgå efter två år. visar nämn­de­man gil­tigt hin­der, må rät­ten även tidi­gare ent­le­diga honom. nämn­de­man, som fyllt sex­tio år, äge ock avgå ur nämn­den. upp­hör nämn­de­man att vara val­bar, vare upp­dra­get för­fal­let; dock må den som upp­nått sjut­tio års ålder utan hin­der därav tjänst­göra vid fort­satt behand­ling av mål, i var s hand­lägg­ning han förut del­ta­git. avgår nämn­de­man under tjänst­gö­rings­ti­den, utses ny nämn­de­man för åter­stå­ende tid. änd­ras anta­let nämn­de­män inom dom­sa­gan, får nytill­trä­dande nämn­de­man utses för kor­tare tid än som föl­jer av första styc­ket. 11 §® domare skall, innan han må tjänst­göra, avlägga denna ed: "jag n.n. lovar och för­säk­rar på heder och sam­vete, att jag vill och skall efter mitt bästa för­stånd och sam­vete i alla domar rätt göra, ej mindre den fat­tige än den rike, och döma efter sve­ri­ges lag och laga stad­gar; ald­rig lag vränga eller orätt främja för släkt­skap, svå­ger­skap, vän­skap, avund, ill­vilja eller rädd­håga, ej hel­ler för mutor och gåvor 5 senaste lydelse 1969:244. ® senaste lydelse 1969:244. ' senaste lydelse 1963:149. 8 senast e lydelse 1959:25 7. 2279 ¬ sfs 1975:1288 eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som sak­lös är, eller den sak­lös, som saker är. jag skall var­ken förr, än j.-^men avsä­ges, eller sedan uppen­bara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rät­ten in.^m st ängda dör­rar hål­ler. detta allt vill och skall jag som en ärlig och upp­rik­tig domare tro­get hålla. " ed skall avläg­gas in för dom­stol eller inför rät­tens ord­fö­rande. 5 kap. 7 §' den som anstäl­les som all­män tolk eller eljest för­ord­nas att biträda som tolk skall inför rät­ten avlägga ed, att han efter bästa för­stånd skall full­göra det upp­drag, som läm­nats honom. fin­nes anled­ning antaga att den som för­ord­nas alt biträda som tolk skall erhålla ytter­li­gare upp­drag som tolk vid do msto­len, må han avlägga ed som avser även fram­tida upp­drag. 6 kap. 2 §'® pro­to­kol­let skall föras av befatt­nings­ha­vare vid rät­ten eller lag­fa­ren leda­mot av rät­ten samt under­teck­nas av honom. ord­fö­ran­den äge, då omstän­dig­he­terna för­an­leda där­till, själv föra pro­to­kol­let. ej må den anli­tas som pro­to­koll­fö­rare, vil­ken till saken eller till någon­dera par­ten står i sådant för­hål­lande, att hans till­för­lit­lig­het där­i­ge­nom kan anses för­ringad. den som ej avlagt doma­red skall, inn­nan han må tjänst­göra såsom pro­to­koll­fö­rare, inför dom­stol eller inför rät­tens ord­fö­rande avlägga ed, att han skall efter bästa för­stånd full­göra upp­gif­ten såsom pro­to­koll­fö­rare och icke för någon uppen­bara de rådslag rät­ten inom stängda dör­rar hål­ler. 12 kap. 3 §" lag­fa­ren domare i eller rätts­bil­dad befatt­nings­ha­vare vid all­män dom­stol eller all­män åkla­gare eller utmät­nings­man må ej vara ombud, med mindre rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer giver lov där­till. vad nu sagts skall dock ej avse den som, under tjänst­le­dig­het, i utbi ldnings­syfte tjänst­gör såsom biträde åt advo­kat. ej må nämn­de­man vid den dom­stol han till­hör föra annans talan. 2280 29 kap. 1 §'2 yppas vid över­lägg­ning till dom eller beslut skilj­ak­tiga meningar, skall omröst­ning ske. har nämnd säte i rät­ten, säge först ord­fö­ran­den och, om ytter­li­gare en lag­fa­ren domare sit­ter i rät­ten, sedan denne, sin mening. ord-' föran­den inhämte där­ef­ter nämn­dens mening. vid omröst­ning i annat fall skall den yngste i rät­ten först yttra sig ' senaste lydelse 1973:240. änd­ringen inne­bär att andra styc­ket upp hävs. senaste lydelse 1960:161, " senaste lydelse 1974:573. senaste lydelse 1958:8. ¬ och sedan var efter annan, såsom de hava säte i rät­ten. har målet sfs 1975:1288 beretts av viss leda­mot, säge han först sin mening. envar angive de skäl, varå han grun­dar sin mening. 3§'^ yppas, då rät­ten består av en lag­fa­ren domare och nämnd, annan mening än ord­fö­ran­dens och för­ena sig minst fyra eller, då i nämn­den äro endast fyra, minst tre nämn­de­män om skä­len och slu­tet, gälle nämn­dens mening; i anna t fall gälle ord­fö­ran­dens. yppas, då rät­ten består av två lag­farna domare och nämnd, annan mening än sådan som omfat­tas av de lag­farna domarna och för­ena sig, när sex sitta i nämn­den, minst fem och eljest minst fyra nämn­de­män om skä­len och slu­tet, gälle nämntjens mening. 1 an nat fall gälle den mening som omfat­tas av de lag­farna domarna. för­ena sig dessa ej om en mening, gälle av deras meningar den som biträ­des av de flesta av nämn­de­män­nen eller, om lika många biträda var­dera meningen, den som är lind­ri­gast; kan ej någon mening anses som lind­ri­gare, gälle ord­fö­ran­dens. om det erfordras, sker i fall som nu avses fort­satt omröst­ning inom nämn­den för att utröna hur många som biträda var­dera meningen. vid omröst­ning, då nämnd ej har säte i rät­ten, gälle den mening, som omfat­tas av mer än hälf­ten av leda­mö­terna. har någon mening erhål­lit hälf­ten av rös­terna och är denna den lind­ri­gaste, gälle den meningen; vid sär­skild omröst­ning, huruvida vill­kor­lig dom skall med­de­las eller skydds­till­syn, ung­doms­fäng­else eller inter­ne­ring ådö­mas eller för­ord­nande med­de­las om över­läm­nande till sär­skild vård, så ock eljest, då ej någon mening kan anses som lind­ri­gare, gälle dock den mening, som erhål­lit hälf­ten av rös­terna och bland dem ord­fö­ran­dens. 6§''^ beträf­fande omröst­ning i fråga, som hör till rät­te­gången och ej avser ansvar eller som rör enskilt anspråk, så ock i fråga enligt 5 § eller om rät­te­gångs­kost­nad, gälle vad i 16 kap. är stad­gat; angå­ende häkt­ning eller åtgärd, som avses i 25—28 kap., äge dock vad i detta kapi­tel före­skri­ves om omröst­ning i fråga om ansvar mot­sva­rande tillämp­ning. föres i brott­mål talan om enskilt anspråk, vare rät­tens avgö­rande i ansvars frå­gan bin­dande vid pröv­ningen av det enskilda an språ­ket. har nämnd säte i rä tten, skall även vid t illämp­ning av reg­lerna i 16 kap. gälla vad i 1 § andra styc­ket och 3 § första och andra styc­kena i detta kapi­tel är stad­gat. 36 kap. 11 § innan vittne avgi­ver sin berät­telse, skall vitt­net avlägga denna ed: "jag n.n. lovar och för­säk­rar på heder och sam­vete, att jag skall säga hela san­ningen och intet för­tiga, tillägga eller för­ändra." senaste lydelse 1971:218. senaste lydelse 1969:244. 22gj ¬ ses .1975; 1288 13 § ed må e j avläg­gas av 1. den som är under fem­ton år; eller 2. den som på grund av sin­nes­sjuk­dom, sin­nes­slö­hel eller annan rubb­ning av själs­verk­sam­he­ten fin­nes sakna erfor­der­lig insikt om bety del­sen av ed. ej hel­ler må i brott­mål ed avläg­gas av någon den till­ta­lade när stå­ende, som avses i 3 §. 14 § innan vittne höres, erinre rät­ten vitt­net om hans san­nings­plikt så ock, då ed avlagts, om vik­ten därav. när skäl äro där­till, skall vitt­net tillika erin­ras om inne­hål­let i 5 och 6 §§. 15 § ed skall avläg­gas av var je vittne för sig. vittne, som ånyo höres i målet, må vittna å förut avlagd ed; vitt­net skall av rät­ten erin­ras om att denna ed alltjämt är bin­dande för honom. 21 § väg­rar vittne utan gil­tigt skäl att avlägga ed eller att avgiva vitt­nes­mål eller besvara fråga eller att iakt­taga före­läg­gande enligt 8 §, före­lägge rät­ten vitt­net vid vite och, om vitt­net ej låter sig rätta därav, vid även­tyr av häkte att full­göra sin skyl­dig­het. ej må av anled­ning, som nu sagts, någon hål­las i häk te under längre tid än tre måna­der och i intet fall längre, än till dess rät­ten skilt målet från sig. vittne, som insatts i häkte , skall senast var fjor­tonde dag instäl­las för rät­ten. 40 kap. 9 §'® sak­kun­nig, som höres munt­li­gen, skall, innan han avgi­ver sin utsaga, avlägga denna ed: "jag n.n. lovar och för­säk­rar på heder och sam­vete, att jag efter bästa för­stånd skall full­göra det sak­kun­nigupp­drag, som läm­nats mig." har den sak­kun­nige, då han höres, redan avgi­vit utlå­tande, skall eden där­ef­ter jäm­kas. sedan den sak­kun­nige avlagt ed, erinre rät­ten honom om edens vikt. 14 § väg­rar sak­kun­nig utan gil­tigt skäl att avlägga ed eller att avgiva utsaga eller besvara fråga, före­lägge rät­ten honom vid vite att full­göra sin skyl­dig­het. denna lag trä­der i kraft den i janu­ari 1976. vad som före­skri­ves beträf­fande 4 kap. 5—8 §§ trä­der dock i kraft den i ja nuari 1977. löpande tjänst­gö­rings­ti­der för nämn­de­män upp­hör vid utgången av år 1976. nyval av nämn­de­män för tiden från och med år 1977 skall med tillämp­ning av de nya bestäm­mel­serna äga rum under år 1976. 2282 änd­ri­necn inne­bär bi. a. att fjärde styc­ket upp­hävs. ¬ valet för­rät­tas av de under år 1976 nyvalda full­mäk­tige. här­vid skall sfs 1975:1288 halva anta­let nämn­de­män utses för en tid av tre år och åter­sto­den för en tid av sex år. på rege­ring­ens väg­nar lennart gei­jer trygve hell­ners (justi­tie­de­par­te­men­tet) ¬