SFS 1983:370

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1903:370 lag utkom från tryc­ket oiei änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken; den 7 juni 1983 utfär­dad den 26 maj 1983. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga om rät­te­gångs­bal­ken^ dels att 29 kap. 7 § skall upp­höra att gälla, dels att 1 kap, 3 och 4 §§, 2 kap. 4 a §, 4 kap, 5 och 14 §§, 29 kap. 1, 3, 4 och 6 §§ samt 49 kap. 7 § skall ha nedan angivna lydelse. ' prop. 1982/83:126, juu 32, rskr 314. 832 ^ senaste lydelse av 29 kap. 7 § 1976:560. ¬ ikap. sfs 1983:370 3 en tings­rätt är i tvis­te­mål dom­för med tre lag­farna domare. flera än fyra lag­farna domare får inte sitta i rät­ten. i brott­mål skall tings­rät­ten bestå av en lag­fa­ren domare och tre nämnde män. i mål om åtal för brott, för vil­ket inte är stad­gat lind­ri­gare straff än fäng­else i t vå år, skall rät­ten dock bestå av en lag­fa­ren domare och fem nämn­de­män. om det behövs med hän­syn till målets omfatt­ning eller någon annan sär­skild omstän­dig­het, får ytter­li­gare en nämn­de­man utö­ver vad som föl­jer av första eller andra meningen sitta i rät­ten. kan huvud­för­hand­lingen i ett brott­mål beräk­nas icräva minst fyra vec kor, får två lag­farna domare sitta i rät­ten för­u­tom nämn­de­män­nen. om det inträf­far för­fall bland nämn­de­män­nen sedan huvud­för­hand­lingen har påböl­jats, är rät­ten dom­för med en lag­fa­ren domare och två nämnde män eller, i mål som avses i andra styc­ket andra meningen, med en lag­fa­ren domare och fyra nämn­de­män. tings­rätt är dom­för med en lag­fa­ren domare när mål avgörs utan huvud­för­hand­ling, vid annan hand­lägg­ning som inte sker vid huvud­för­hand­ling eller vid syn på stäl­let, vid sådan huvud­för­hand­ling i tvis­te­mål som hålls i för­enklad form, vid huvud­för­hand­ling o ch syn på stäl­let i mål om brott för vil­ket inte är stad­gat svå­rare straff än böter eller fäng­else i högst sex måna­der, under för­ut­sätt­ning att det inte finns anled­ning att döma till annan påföljd än böter. 4 §" rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall fast­ställa hur många nämn­de­män som skall fin­nas i vaqe dom­saga. tings­rät­ten för­de­lar tjänst­gö­ringen mel­lan nämn­de­män­nen efter sam­råd med dem. 2 kap. 4 a rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall fast­ställa hur många nämn­de­män som skall fin­nas i hov­rät­tens dom­krets för tjänst­gö­ring i hov­rät­ten. hov­rät­ten för­de­lar tjänst­gö­ringen mel­lan nämn­de­män­nen efter sam­råd med dem. 4 kap. 5 nämn­de­man utses genom val. hör till dom­saga mer än en kom­mun, för­de­lar tings­rät­ten anta­let nämn demän mel­lan kom­mu­nerna i för­hål­lande till deras folk­mängd, var­vid iakt­ta­ges att vaije kom­mun skall utse ett jämnt antal nämn­de­män. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall för vaije län inom hov­rätts dom­krets eller, om del av län ingår i hov­rätts ^ senaste lydelse 1982:1123. ^ senaste lydelse 1975:1288. änd­ringen inne­bär bl.a. att andra styc­ket upp­hävs. para­gra­fen införd genom 1976:560. senaste lydelse 1976:560. 833 53-​sfs 1983 ¬ sfs 1983:370 dom­krets, för sådan del fast­ställa det antal nämn­de­män i hov­rätt som skall utses. vart tredje år väl­jes halva anta­let nämn­de­män inom dom­kret­sen. da nämn­de­man skall väl­jas, skall rät­ten göra anmä­lan därom till den som har att för­an­stalta om valet. 14 § vet domare omstän­dig­het före­ligga, som kan anta­gas utgöra jäv mot honom, vare han skyl­dig att själv­mant giva det till känna. vill part göra jäv mot domare, skall han fram­ställa invänd­ning därom, då han första gången för talan i målet, sedan han erhöll kän­ne­dom om att doma­ren sit­ter i rät­ten eller eljest tager befatt­ning med målet eller, om den omstän­dig­het, varå jävet grun­das, då ej var känd för par­ten, sedan han erhöll sådan kän­ne­dom. under­lå­ter par­ten det, vare hans rätt att fram­ställa invänd­ningen för­fal­len. fråga om jäv mot domare i lägre rätt får inte upp­ta­gas i högre rätt, med mindre jävet i den högre rät­ten görs av part, som enligt vad i andra styc­ket stad­gats är berät­ti­gad där­till, eller över­kla­gande sker av beslut, vari­ge­nom jävet ogil­lats. 29 kap. 1 om det vid över­lägg­ning till dom eller beslut fram­förs skilj­ak­tiga meningar, skall omröst­ning ske. vid omröst­ningen skall den yngste i rät­ten först yttra sig. där­ef­ter skall leda­mö­terna yttra sig allt eftersom de har säte i rät­ten. om målet har beretts av en viss leda­mot, skall denne föist säga sin mening. om nämnde män ingår i rät­ten, skall dessa säga sin mening sist. var och en skall ange de skäl han grun­dar sin mening på. 834 3 vid omröst­ning skall den mening gälla som omfat­tas av mer än hälf­ten av leda­mö­terna. om någon mening har erhål­lit hälf­ten av rös­terna och denna är den lind­ri­gaste, skall den meningen gälla. vid sär­skild om röst­ning huruvida rät­ten skall med­dela vill­kor­lig dom eller döma till skydds­till­syn eller skydds­till­syn jämte fäng­else enligt 28 kap. 3 § brotts­bal ken eller med­dela för­ord­nande om över­läm­nande till särsk ild vård skall dock den mening gälla som har erhål­lit hälf­ten av rös­terna, bland dem ord­fö­ran­dens. det­samma gäl­ler även i andra fall när inte någon mening kan anses som lind­ri­gare. 4 §' om det vid omröst­ning enligt 3 § fram­förs flera än två meningar utan att någon skall gälla, skall de rös­ter som är ogynn­sam­mast för den till­ta­lade läg­gas sam­man med de rös­ter som är där­näst minst för­mån­liga för honom. om det behövs skall sam­man­lägg­ningen fort­sät­tas efter samma grund till dess någon mening skall gälla. om inte någon mening kan anses som ogynn­sam­mare för den till­ta­lade, skall den mening gälla som har fått flest rös­ter eller, om det finns flera meningar som har fått lika många rös­ter, den ' senaste lydelse 1976:560. and­ringen inne­bär bl.a. att andra styc­ket upp­hävs. " senaste lydelse 1981:214. änd ringen inne­bär bl.a. att fö rsta och an dra styc­kena upp­hävs. ' senaste lydelse 1976:560. ¬ mening som biträtts av den främste bland dem som rös­tat för någon av sfs 1983:370 dessa meningar. 6 beträf­fande omröst­ning i frå­gor som hör till rät tegången och inte avser ansvar eller som rör enskilt anspråk samt i frå­gor enligt 5 § eller om rät­te­gångs­kost­nad gäl­ler vad som före­skrivs i 16 kap. beträf­fande häkt­ning eller åtgärd som avses i 25—28 kap. tilläm­pas dock bestäm­mel­serna i detta kapi­tel om omröst­ning i fråga om ansvar. om det i brott­mål förs talan om enskilt ansprålc, skall rät­tens avgö­rande i ansvars­frå­gan vara bin­dande vid pröv­ningen av det enskilda ansprål­tet. 49 kap. 7 §'' har under­rätt för­kla­rat en domare jävig eller bifal­lit en begä­ran om rätts­hjälp åt miss­tänkt i brott­mål, skall under­rät­tens beslut stå fast. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1983. äldre bestäm­mel­ser gäl­ler alltjämt vid huvud­för­hand­lingar som har påbö­i­jats före ikraft­trä­dan­det samt vid öv erlägg­ningar och omröst­ningar i anslut­ning till sådana huvud för­hand­lingar. på rege­ring­ens väg­nar ove rai­ner peter löf­marck (justi­tie­de­par­te­men­tet) senaste lydelse 1975:1288. " senaste lydelse 1979:242. ¬