SFS 1989:656

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1989:656 om änd­ring 1 rät­te­gångs­bal­ken; utkom mn tryc­ket den 29 juni 1989 utfär­dad den 14 ju ni 1989. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga om rät­tegå ngs­bal­ken dels att 1 ka p. 3, 3 a och 8 §§, 2 kap. 4 §, 10 kap. 8 a §, 12 kap. 9 §, 18 kap, 8 a §, 35 kap. 13 §, 47 kap. 3 och 4 §§, 49 kap. 1,9, 12 och 14 §§, 50 kap. 10, 12, 25, 26 och 28 §§, 51 k ap. 10, 12, 26 och 28 §§, 54 kap. 1 §. 55 kap. 15 § samt 59 kap. 1 och 2 §§ skall ha följa nde lydelse, dels att det i bal­ken skall info­ras fyra nya para­gra­fer, 1 kap. 3 b, 3 c och 3 d §§ samt 51 kap. 23 a §, av föl­jande lydelse. 1 kap. 3 tings­rät­ten skall, om annat inte är före­skri­vet, bestå av en lag­fa­ren domare. 3 a vid huvud­för­hand­ling i tvis­te­mål skall tings­rät­ten bestå av tre lag­farna domare, om annat inte är före­skri­vet. rät­ten skall bestå av en lag­fa­ren domare när huvud­för­hand­lingen hålls i för­enklad form. rät­ten är vid huvud­för­hand­lingen dom­för med en lag­fa­ren domare om i annat fall än som avses i andra styc­ket rät­ten anser det till­räck­ligt att en domare sit­ter i rät­ten och par­terna sam­tyc­ker till det eller målet är av enkel beskaf­fen­het. ' prop, 1988/89:95. juu23. rskr.288. ^senaste lydelse 1986:120. änd­ringen inne­bär bl.a. att andra - femte sty ckena upp­hävs. senaste lydelse 1987:747. / / ¬ sfs 1989:656 består rät­ten av tre lag­farna domare och inträf­far för­fall for någon av dessa sedan huvud­för­hand­lingen har påbör­jats, är rät­ten dom­for med två lag­farna domare. 3 b § tings­rät­ten skall vid huvud­för­hand­ling i brott­mål bestå av en lag­fa­ren d omare och tre nämn­de­män. i mål om åtal for brott, for vil­ket inte är stad­gat lind­ri­gare straff än fäng­else i två år, skall rät­ten dock bestå av en lag­fa­ren domare och fem nämn­de­män. inträf­far for­fall for någon av nämn­de­män­nen sedan huvud­för­hand­lingen har påbör­jats, är rät­ten dock dom­för med en lag­fa­ren domare och två nämn­de­män eller, i mål som avses i andra meningen, med en lag­fa­ren domare och fyra näm nde­män. vid huvud­för­hand­ling i mål om brott for vil­ket inte är före­skri­vet svå­rare straff än böter eller fäng­else i högst sex måna­der är tings­rät­ten dom­för utan nämn­de­män, om det inte finns anled­ning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om fore­tags­bot. om det före­lig­ger sär­skilda skäl med hän­syn till målets omfatt­ning eller svå­rig­hets­grad, får anta­let lag­farna domare utö­kas med en utö­ver vad som föl­jer av första styc­ket första eller andra meningen. det­samma gäl­ler i fråga om anta­let nämn­de­män. 3c § vid avgö­rande av mål utan huvud­för­hand­ling och vid pröv­ning av frå­gor som hör till rät­te­gången få r tings­rät­ten ha den sam­man­sätt­ning som är före­skri­ven för huvud­för­hand­ling, om det före­lig­ger sär­skilda skäl med hän­syn till måle ts eller frå­gans beskaf­fen­het. 3 d § 1 tvis­te­mål där för­lik­ning om saken är tillå­ten skall tings­rät­ten all­tid bestå av en lag­fa­ren domare, om vär­det av vad som yrkas uppen­bart inte över­sti­ger hälf­ten av bas­belop­pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. första styc­ket gäl­ler inte, om en part första gången han skall föra talan i målet yrkar att all­männa reg­ler skall tilläm­pas och där­vid gör san­no­likt att den bakom­lig­gande tvis­ten rör ett högre värde eller att utgången annars är av syn­ner­lig bety­delse för bedöm­ningen av andra före­lig­gande rätts­för­hål lan­den. har talan väckts genom ansö­kan om betal­nings­före­läg­gande, skall den part som begär att målet hän­skjuts till rät­te­gång senast i sam­band där­med fram­ställa yrkande som nyss sagts. med värde enligt första styc­ket avses det värde som kan antas gälla vid tiden för talans väc­kande. har talan väckts genom ansö­kan om lagsök­ning, betal­nings­före­läg­gande eller handräck­ning eller som enskilt anspråk i brott­mål, avses vär­det vid rät­tens beslut att tvis­ten skall hand­läg­gas som tvis­te­mål. vid bedöm­ningen skall hän­syn inte tas till rät­te­gångs­kost­na­der na. 8 §'' utö­ver vad som föl­jer av 3 b § får i en ti ngs­rätt, som avses i 7 §, vid pröv­ning av där avsedda mål såsom sär­skilda leda­mö­ter ingå, var för sig eller till­sam­mans, 1116 senaste lydelse 1985:415. änd­ringen inne­bär bl.a. att tredje styc ket upp­hävs. ¬ •if- . • 1. en per­son som for­ord­nats som eko­no­misk expert enligt 4 kap. 10 a §, sfs 1989:656 om det finns behov av sär­skild fack­kun­skap inom rät­ten i fråga om eko­no­miska för­hål­lan­den, 2, en per­son som är eller har varit lag­fa­ren domare i all­män för­valt­nings dom­stol, om det finns behov av sär­skild fack­kun­skap inom rät­ten i fråga om skat­te­rätts­liga för­hål­lan­den. del­tar sär­skild leda­mot vid huvud­för­hand­lingen, gäl­ler i fråga om anta let nämn­de­män 3 b § första styc­ket andra och tredje mening­arna samt tredje styc­ket. 2 kap. 4 hov­rät­ten är dom­för med tre lag­farna domare. i mål som över­kla gats från tings­rätt skall dock minst fyra lag­farna domare delta när hov­rät ten avgör målet, om tings­rät­ten bestått av tre lag­farna domare. flera än fem lag­farna domare får inte delta i hov­rät­ten. i brott­mål gäl­ler, i stäl­let för bestäm­mel­serna i första styc­ket, att hov­rät ten är dom­för med tre lag­farna domare och två nämn­de­män. flera än fyra lag­farna domare och tre nämn­de­män får inte delta. före­kom­mer ej anled ning att döma till svå­rare straff än böter och är det i målet inte fråga om före­tags­bot, är hov­rät­ten dock dom­för även med den sam­man­sätt­ning som anges i första styc­ket. det­samma gäl­ler vid hand­lägg­ning som ej sker vid huvud­för­hand­ling. vid behand­ling av frå­gor om pröv­nings­till­stånd skall hov­rät­ten bestå av två lag­farna domare. vid beslut om a vskriv­ning av mål efter åter­kal­lelse är hov­rät­ten dom­för med en lag­fa­ren d omare. rege­ringen bestäm­mer i vil­ken omfatt­ning åtgärd, som avser endast bere­dan­det av ett mål, får vid­tas av en lag­fa­ren domare i hov­rät­ten eller av en annan tjäns­te­man vid denna. 10 kap. 8 a i tvist mel­lan kon­su­ment och näringsid­kare rörande vara, tjänst eller annan nyt­tig­het som till­han­da­hål­lits för huvud­sak­li­gen enskilt bruk får talan mot näringsid­ka­ren väc­kas vid rät­ten i den ort där kon­su­men­ten har sitt hem­vist. detta gäl­ler dock endast om målet i tings­rät­ten kan antas bli prö­vat av en lag­fa­ren domare enligt 1 kap. 3 d §. 12 kap. 9 § skrift­lig full­makt skall före­tes i huvud­skrift, när ombu­det första gången vid r ätten för talan i måle t. är, då full­makt skall före­tes, sådan icke till­gäng­lig, skall rät­ten giva ombu­det tid att förete den; vad nu sagts gälle ej i fråga om miss­nö­je­san mälan. fin­nes upp­skov oläg­ligt, må rät­ten fort­sätta med hand­lägg­ningen av målet, dock utan att däri med­dela dom eller slut­ligt beslut. utfär­das full­makt, skall behö­rig­he­ten anses inne­fatta vad ombu­det tidi­gare åtgjort i rät­te­gången. ' senaste lydelse 1987:747, ' senaste lydelse 1987: 747. 1117 ¬ sfs 1989:656 fin­ner rät­ten ovisst, huruvida parts under­skrift å full­makt är rik­tig, må rät­ten med­giva anstånd för oviss­he­tens undan­rö­jande. skrift­lig full­makt skall i huvudsk rift eller styrkt avskrift bifo­gas akten. 18 kap. 8 a i mål där 1 kap. 3 d § första styc­ket tilläm­pas gäl­ler föl­jande i stäl­let för bestäm­mel­serna i 8 §. ersätt­ning för rät­te­gångs­kost­nad får inte avse annat än kost­nad för 1. råd­giv­ning enligt rätts­hjälpsla­gen (1972:429) vid ett till­fälle för varje instans, 2. ansök­nings­av­gift, 3. resa och uppe­hälle för part eller ställ­fö­re­trä­dare i sam­band med sam­man­träde eller, om per­son­lig instäl­lelse ej före­skri­vits, resa och uppe hälle för ombud, 4. vitt­nes­be­vis­ning, 5. över­sätt­ning av hand­ling. ersätt­ning utgår endast i den mån kost­na­den varit skä­li­gen påkal­lad för till­va­ra­ta­gande av par­tens rätt. ersätt­ning som anges i a ndra styc­ket 3 utgår enligt bestäm­mel­ser som rege­ringen med­de­lar. med kost­nad som sägs i andra styc­ket 1 jäm­ställs kost­nad för annan råd­giv­ning som läm­nas av advo­kat eller biträ­dande jurist på advo­kat­byrå, i den mån den ej över­sti­ger högsta avgift för råd­giv­ning enligt rätts­hjälpsla gen. har målet till en böi­jan hand­lagts i annan ord­ning än som gäl­ler för mål som avses i denna para­graf, utgår ersätt­ning för kost­nad som avser den tidi­gare hand­lägg­ningen enligt de kost­nads­reg­ler som gäl­ler för denna. har ett mål om lagsök­ning eller betal­nings­före­läg­gande hän­skju­tits till rät­te­gång eller upp­ta­gits efter åter­vin­ning får, om målet där­ef­ter avgörs genom tred­sko­dom mot sva­ran­den, ersätt­ning även avse skä­lig kost­nad för en rät­te­gångs­skrift eller för instäl­lelse vid ett sam­man­träde inför rät­ten. sådan ytter­li­gare ersätt­ning utgår, om inte sär­skilda skäl för­an­le­der annan bedöm­ning, enligt bestäm­mel­ser som rege­ringen med­de­lar. del­samma skall gälla, om ett mål om handräck­ning upp­ta­gits efter åter­vin­ning. 35 kap. 13 vid huvud­för­hand­lingen skall de bevis som upp­ta­gits utom hu vud­för­hand­lingen tas upp på nytt, om rät­ten fin­ner detta vara av bety­delse i målet och det inte före­lig­ger hin­der mot att ta upp bevi­set. har tings­rät­ten i ett mål som full­följts till hov­rät­ten tagit upp munt­lig bevis­ning eller hål­lit syn på stäl­let, behö­ver bevi­set tas upp på nytt endast om hov­rät­ten fin­ner detta vara av bety­delse för utred­ningen. i högsta dom­sto­len får de bevis som tagits upp av lägre rätt tas upp på nytt endast om det före­lig­ger syn­ner­liga skäl. om ett bevis inte tas upp på nytt, skall det före­bringas genom pro­to­koll eller på annat lämp­ligt sätt. 1118 'senaste lydelse 1987:747. ® senaste lydelse 1987:747. ¬ sfs 1989:656 47 kap. 3 §' om stäm­nings­an­sök­ningen inte upp­fyl­ler före­skrif­terna i 2 § eller i övrigt är ofull­stän­dig eller om sådant intyg, som avses i 2 § qärde styc­ket, inte före­tetts, skall rät­ten före­lägga mål­sä­gan­den att avhjälpa bris­ten. det­samma gäl­ler om före­skri­ven ansök­nings­av­gift inte har beta­lats. 4 §'° föl­jer mål­sä­gan­den inte ett före­läg­gande enligt 3 §, skall ansök ningen avvi­sas, om den är så ofull­stän­dig att den inte utan väsent­lig olä­gen­het kan läg­gas till grund för en rät­te­gång i ansvars­frå­gan. det­samma gäl­ler om något intyg som avses i 2 § ijärde styc­ket inte har före­tetts eller om under­lå­ten­he­ten avser betal­ning av ansök­nings­av­gif­ten. 49 kap. 1 §" talan mot under­rätts dom skall föras genom vad. har par­terna skrift­li­gen avta­lat att inte över­klaga en dom som med­de­las med anled­ning av en upp­kom­men tvist eller en fram­tida tvist som kan här­le­das till ett visst angi­vet rätts­för­hål­lande, gäl­ler avta­let, om saken är sådan att för­lik­ning därom är tillå­ten. ett avtal som ingåtts före tvis­tens upp­komst gäl­ler dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d § första styc ket. en utfäs­telse att inte över­klaga som har gjorts efter domen gäl­ler, om saken är sådan att för­lik­ning därom är tillå­ten. den, mot vil­ken en tred­sko­dom givits, får inte över­klaga domen. be stäm­mel­ser om hans rätt till åter­vin­ning i anled­ning av sådan dom finns i 44 kap. 9 §. 9 § tings­rätts beslut, vari­ge­nom miss­nö­je­san­mä­lan eller ansö­kan om åter­vin­ning eller åter­upp­ta­gande eller vade- eller besvärsta­lan avvi­sats, får över­kla­gas genom besvär. 1 annat fall får inte frå­gan, huruvida sådan anmä­lan eller ansö­kan gjorts eller talan annars full­följts på före­skri­vet sätt eller inom rätt tid, prö­vas av hov­rät­ten. 12 §'- talan mot tings­rät­tens dom eller beslut i mål som hand­lagts av en lag­fa­ren domare enligt i kap. 3 d § första styc­ket får inte prö­vas av hov­rät­ten i v idare mån än som fram­går av 13 §, om inte hov­rät­ten medde lat par­ten pröv­nings­till­stånd. pröv­nings­till­stånd behövs inte vid talan mot beslut som rör någon annan än en part eller en inter­ve­ni­ent, beslut vari­ge­nom tings­rät­ten ogil­lat jäv mot en domare, beslut angå­ende utdö­mande av före­lagt vite eller om ansvar för en rät­te­gångs­för­se­else eller beslut vari­ge­nom en miss­nö­je­san mälan eller en ansö­kan om åter­vin­ning eller en vade- eller besvärsta­lan avvi­sats. i fråga om med­de­lade pröv­nings­till­stånd skall 54 kap. 11 § andra styc­ket och 13 § gälla i tillämp liga delar. 'senaste lydelse 1987:448. senaste lydelse 1987:448. " senaste lydelse 1989:352. senaste lydelse 1987:747. 1119 ¬ sfs 1989:656 14 §'^ talan mot tings­rät­tens beslut angå­ende frå­gor som avses i 1 kap, 3 d § förs i samma ord­ning som talan mot beslut vari­ge­nom rät­ten ogil­lat en invänd­ning om rät­te­gångs­hin­der. 50 kap. 10 § gen­mä­let skall med där­vid fogade hand­lingar del­gi­vas vade­kä­ran den. fin­nes for målets bere­dande ytter­li­gare skrift­väx­ling erfor­der­lig, äge hov­rät­ten fbr­ordna därom. hov­rät­ten äge tillika med­dela när­mare be stäm­mel­ser om skrift­väx­lingen och där­vid även före­skriva, i vil­ket avseen de part skall yttra sig. part må före­läg­gas att inkomma med mer än en skrift, endast om sär­skilda skäl äro där­till. under för­be­re­del­sen får sam­man­träde hål­las, om det behövs for en ända­måls­en­lig hand­lägg­ning av målet. vad som sagts om sam­man­träde per tele­fon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sam­man­träde enligt denna para­graf. 12 § i fråga om hov­rät­tens skyl­dig­he­ter under för­be­re­del­sen skall 42 kap. 8 § andra styc­ket tilläm­pas. 25 §''' innan hov­rät­tens dom eller slut­liga beslut med­de­lats, får vade talan åter­kal­las. vade­kä­ran­den får inte ändra sin talan att avse annan del av tings­rät­tens dom än den som upp­gi­vits i vade­in­la­gan. i mål d är för­lik­ning om saken är tillå­ten får en part i hovr ätten till stöd för sin talan åbe­ropa omstän­dig­he­ter eller bevis, som inte tidi­gare har före­bring­ats, endast om 1. han gör san­no­likt att han inte kun­nat åbe­ropa omstän­dig­he­ten eller bevi­set vid tings­rät­ten eller 2. han annars haft gil­tig ursäkt att inte göra det. fram­ställs först i hov­rät­ten ett yrkande om kvitt­ning, får det avvi­sas, om det inte utan olä­gen­het kan prö­vas i målet. 26 §'^ även utan yrkande skall hov­rät­ten undan­röja tings­rät­tens dom, om dom villa, som sägs i 59 kap. 1 § 1- 3, har förek ommit vid tings­rät­ten. undan­rö­jan­det får avse domen i dess hel­het eller endast viss del. berör rät­te­gångs­felet även del av domen, som inte över­kla­gats, skall h ovrät­ten med hän­syn till omstän­dig­he­terna pröva, om denna del skall undan­rö­jas. 28 § om det vid tings­rät­ten har före­kom­mit annat fel i rät­te­gången än som avses i 26 eller 27 §, får hov­rät­ten undan­röja tings­rät­tens dom endast om felet kan antas ha inver­kat på målets utgång och inte utan väsent­lig olä­gen­het kan avhjäl­pas i hov­rät­ten. par­tema skall få till­fälle att yttra sig i frå­gan om undan­rö­jande, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt. 1120 senaste lydelse 1987:747. senaste lydelse 1971:218. änd­ringen inne­bär bl, a. att andra styc­ket upp­hävs. ¬ , sfs 1989:656 51 kap. 10 § gen­mä­let skall med där­vid fog ade hand­lingar del­gi­vas vade­kä­ran den. fin­nes för målets bere­dande ytter­li­gare skrift­väx­ling erfor­der­lig, äge hov­rät­ten för­ordna därom. hov­rät­ten äge tillika med­dela när­mare be stäm­mel­ser om skrift­väx­lingen och där­vid även före­skriva, i vil­ket avseen de part skall yttra sig. part må före­läg­gas att inkomma med mer än en skrift, endast om sär­skilda skäl äro där­till. under för­be­re­del­sen får sam­man­träde hål­las, om det behövs för en ända­måls­en­lig hand­lägg­ning av målet. vad som sagts om sam­man­träde per tele­fon i 45 kap. 13 § och 47 kap. 10 § skall gälla även vid sam­man­träde enligt denna para­graf. 12 § hov­rät­ten får bestämma att den som är anhål­len eller häk­tad skall instäl­las till sam­man­träde enligt 10 § tredje styc­ket. 23 a § har tings­rät­ten fun­nit att den till­ta­lade skall dömas för den åtala de gär­ningen och över­kla­gas domen bara beträf­fande annat än denna fråga, skall hov­rät­ten pröva frå­gan endast om 1. det i denna de l före­lig­ger något för­hål­lande som skulle kunna utgöra grund för res­ning enligt 58 kap. 2 § eller kunna med­föra undan­rö­jande av domen på grund av dom­villa eller 2. målets utgå ng vid tings­rät­ten i samma del uppen­bar­li­gen beror på för­bi­se­ende eller miss­tag. beträf­fande fråga som avses i första styc­ket i elle r 2 behö­ver hän­syn tas endast till omstän­dig­he­ter som har åbe­ro­pats av part. 26 §'^ även utan yrkand e skall hov­rät­ten undan­röja tings­rät­tens dom, om dom­villa, som sägs i 59 kap. 1 § 1- 3, har före­kom­mit vid tings­rät­ten. undan­rö­jan­det får avse domen i des s hel­het eller endast viss del. berör rät­te­gångs­felet äve n del av domen, som inte överk lagats, skall hovrä tten med hän­syn till omstän­dig­he­terna pröva, om denna del skall undan­rö­jas. 28 § om det vid tings­rätt en har före­kom­mit annat fel i rät­teg ången än som avses i 26 eller 27 §, får hov­rät­ten undan­röja tings­rät­tens dom endast om fe let kan antas ha inver­kat på målets utg ång och inte utan väsen tlig olä­gen­het kan avhjäl­pas i ho vrät­ten. par­tema skall fö till­fälle att yttra sig i frå­gan om undan­rö­jande, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt. 54 kap. 1 §'^ talan mot hov­rätts dom skall föras genom ansö­kan om revi­sion. har par­tema skrift­li­gen avta­lat att inte över­klaga en dom som med­de­las med anledn ing av en upp­kom­men tvist eller en fram­tida tvist som kan här­le­das till ett visst angi­vet rätts­för­hål­lande, gäl­ler avta­let, om sak en är sådan att för­lik­ning därom är tillå­ten. ett avtal som ingåtts före tvis­tens upp­komst gäl­ler dock inte i m ål som avses i 1 kap. 3 d § första styc­ket. änd­ringen inne­bär bl. a. att andra styc­ket upp­hävs. senaste lydelse 1989; 352. 1121 36-​sfs 1989 ¬ sfs 1989:656 en utfäs­telse att inte över­klaga som har gjorts efter domen gäl­ler, om saken är sådan att för­lik­ning därom är tillå­ten. den, mot vil­ken en tred­sko­dom givits, får inte över­klaga domen. be stäm­mel­ser om hans rätt till åter­vin­ning i anled­ning av sådan dom finns i 44 kap. 9 § och 53 kap. 1 §. 55 kap. 15 beträf­fande rät­te­gången i högsta do msto­len skall i övrigt i tviste mål 50 kap. 10 § tredje och qärde styc­kena, -11 -20 §§, 22 §, 24 § och 25 § första och andra styc­kena samt i brott­mål 51 kap. 8 § fjärde styc­ket, 10 § tredje och fjärde styc­kena, 11 -20 §§, 22, 23 a, 24, 25 och 31 §§ tilläm­pas. vad som sägs i 50 k ap. 26—29 §§ rörande tvis­te­mål samt i 51 kap. 26 — 29 §§ rörande brott­mål om undan­rö­jande av under­rätts dom och om åter­for­vis­ning gäl­ler för högsta dom­sto­len i fråga om lägre r ätts dom. 59 kap. 1 § dom, som vun­nit laga kraft, skall på besvär av den, vil­kens rätt domen rör, på grund av dom­villa undan­rö­jas 1. om målet har tagits upp trots att det har före­le­gat ett rät­te­gångs­hin­der, som högre rätt haft att beakta själv­mant vid ett över­kla­gande, 2. om domen givits mot någon, som inte har varit rät­te­li­gen stämd och inte hel­ler har fört talan i må let, eller genom domen någon, som inte har varit part i måle t, lider för­fång, 3. om domen är så mörk eller ofull­stän­dig att det inte fram­går därav, hur rät­ten dömt i saken eller 4. om i rät­te­gången före­kom­mit annat grovt rät­te­gångs­fel, som kan antas ha inver­kat på målets utgång. besvär över dom­villa enligt första styc­ket 4 som grun­das på en omstän dig­het som inte tidi­gare har åbe­ro­pats i målet skall avvi­sas, o m kla­gan­den inte gör san­no­likt att han har varit för­hind­rad att åbe­ropa omstän­dig­he­ten 1 rät­te­gången eller han annars haft gil­tig ursäkt att inte göra det. 2 §'^ den som vill besvära sig över dom­villa skall ge in en skrift­lig besvärsin­laga till hov­rät­ten, om domen med­de­lats av tings­rätt, och i annat fall till högsta dom­sto­len. besvär skall föras, om de grun­das på någon omstän­dig­het som avses i 1 § 1 eller 4, inom sex måna­der från det att domen vann laga kraft, och, om besvä­ren grun­das på någon omstän­dig­het som avses i 1 § 2, inom sex måna­der från det att kla­gan­den fick kän­ne­dom om domen. fick han kän­ne­dom om domen, innan den vann laga kraft, skall tiden räk­nas från den dag, då domen vann laga kraft. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 1989. 2. äldre före­skrif­ter om rät­tens sam­man­sätt­ning gäl­ler alltjämt vid huvud­för­hand­lingar som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det. 1122 senaste lydelse 1987:1211, " senaste lydelse 1988: 1451. ¬ 'j' j, 3. äldre före­skrif­ter i 50 kap. 25 § tredje styc­ket gäl­ler alltjämt när det sfs 1989:656 över­kla­gade avgö­ran­det har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar laila frei­valds lars eklycke (j usti­tie­de­par­te­men­tet) ¬