SFS 1990:443

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

sfs 1990:443 utkom från tryck et den 13 juni 1990 lag t om ändring i rättegångsbalken; utfärdad den 31 maj 1990. v, enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om rättegångsbalken^ dels att 1 kap. 7 § skall upphöra att gälla, delsz.\x i 50 kap. 3 §, 51 kap. 3 §, 52 kap. 2 §, 55 kap. 3 § och 56 kap. 3 ' orden "på föreskrivet sätt eller" skall utgå, dels att 1 kap. 8 § , 17 kap. 5 och 15 §§ , 23 kap. 14 §, 28 kap. 4 och 5 §§ 30 kap. 13 §, 31 kap . 1-6, 10 och 11 §§ , 48 kap. 12 a § , 49 kap. 12 §, 52; kap. 1 § samt 55 kap. 12 a § skall ha följande lydelse, dels att det i balken skall inforas tre nya paragrafer, 18 kap. 16 §, 49 kap. 1 a § och 54 kap. 1 a § , a v följande lydelse. 1 kap. 8 §' utöver vad som följer av 3 b § får, vid prövning av vidlyftiga eller annars särskilt krävande mål om allmänt åtal i vilka bedömningen av ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse, så-" som särskilda ledamöter ingå, var for sig eller tillsammans, 1. en person som foro rdnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a § ,v om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska förhållanden, 2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltning domstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga' om skatterättsliga förhållanden. deltar särskild ledamot vid h uvudförhandlingen, gäller i fråga om anta let nämndemän 3 b § första stycket andra och tredje meningarna samt' tredje stycket. 17 kap. 5 §'' beror prövningen av en viss talan av en annan talan som handläggs i samma rättegång, får särskild dom ges över den talan. om det är lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskild dom ges' över en av flera omständigheter, som var för sig är av omedelbar betydelse for utgången, eller över hur en viss i målet upp kommen fråga, som främst . angår rättstillämpningen, skall bedömas vid avgörande av saken. när särskild dom ges enligt denna paragraf, får rätten bestämma att målet i övrigt skal l vila till dess domen har vunnit laga kraft. 768 ' prop. 1989/90; 71, juu32, rskr. 292. ' senaste lydelse av 1 kap. 7§ 1985:415 50 kap. 3§ 1973:240 51 kap. 3 § 1973:240 52 kap. 2 § 1973:240 55 kap. 3 § 1973:240 56 kap. 3§ 1973:240. ' senaste lydelse 1989: 656. •* senaste lydelse 1971:218. ¬ 5 § om rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller någon sfs 1990:443 uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räkne fel eller liknande förbiseende, får rätten besluta om rättelse. > har rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten komplettera sitt avgörande inom två veckor från det att avgörandet med delades. innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall parterna ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. beslutet skall om möjligt antecknas på varje exemplar av det avgörande som rättats. ; 18 kap. 16 § i mål där en myndighet for talan på det allmännas vägnar utan att talan avser tillvaratagande av statens eller någon annans enskilda rätt tillämpas i fråga om rättegångskostnader bestämmelserna i 31 kap., om annat inte är föreskrivet. 23 kap. 14 undersökningsledaren får inhämta 'yttrande från en sakkunnig. innan ett yttrande inhämtas från någon annan än en myndighet, skall den som misstänks för brottet eller hans försvarare ges tillfälle att yttra sig om valet av sakkunnig, om inte särskilda skäl talar mot detta. om en sakkunnig redan under förundersökningen bör utses av rätten, får undersökningsledaren framställa begäran om det. han får också hos rätten begära föreläggande att skriftligt bevis skall företes eller föremål tillhandahållas for besiktning eller förordnande att allmän handling som kan antas ha betydelse som bevis skall tillhandahållas vid förundersök ningen. 28 kap. 4 §'' förordnande om husrannsakan meddelas, utom i fall som avses i tredje stycket, av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. förord nande om husrannsakan för delgivning av stämning i bro ttmål skall alltid meddelas av rätten. kan i annat fall husrannsakan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden företas, bör, om ej fara är i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rättens förordnande. fråga om husrannsakan får rätten ta upp på yrkande av undersöknings ledaren eller åklagaren. efter åtalet får rätten även på yrkande av måls ägande eller självmant ta upp en sådan fråga. fråga om husrannsakan for delgivning av stämning i brottmål tas upp av rätten självmant eller på yrkande av polismyndighet eller åklagaren. förordnande om husrannsakan för eftersökande av den som skall häktas enligt beslut som avses i 24 kap. 17 § tredje stycket eller hämtas till ^ senaste lydelse 1980:101. ''senaste lydelse 1985:267. 769 25-sfs 1990 /t>:r •. ¬ sfs 1990:443 inställelse vid rätten meddelas av polismyndighet eller polisman bestämmelser i polislagen {1984:387). i' • b 5 §' utan lorordnande, som sägs i 4 §, får polisman företa husrann^ kan, om fara är i drö jsmål. vad som sagts nu gäller ej husrannsakan f delgivning av stämning i brottmål. 30 kap. 13 § om rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av rä ttens eller någon annans skrivfel, räkne-^ fel eller liknande förbiseende, får rätten besluta om rättelse. har rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten komplettera sitt avgörande inom två veckor från det att avgörandet med^' delades. har den dömde lämnat oriktiga uppgifter om sitt namn eller person nummer utan att detta avslöjats under rättegången, får rätten på åklaga-, rens begäran besluta om rättelse av sitt avgörande. innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall partema ha fått, tillfälle alt yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. beslutet skall om möjligt antecknas på varje exemplar av det avgörande som rättats. 31 kap. , 1 döms den tilltalade för brottet i ett mål där åklagaren för talan, skall den tilltalade ersätta staten vad som enligt rättens beslut betalats av ^ allmänna medel för hans inställelse vid rätten under förundersökningen,; för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt i ersättning i till försvarare. han skall också ersätta staten för kostnaden att hämta honom till rätten. ersättningsskyldigheten omfattar dock inte kostnader, som i nte skäligen varit motiverade för utredningen, eller kostnader, som,. vållats genom vårdslöshet eller försummelse av någon annan än den tillta-' lade, hans ombud eller försvarare som utsetts av honom. den tilltalade är inte i annat fall än som sägs i 4 § första stycket skyldig att betala mera än som motsvarar det för honom gällande maximibeloppet för rättshjälpsavgift vid allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen, (1972:429). har han haft offentlig försvarare i målet, skall maximibelop-1. pet minskas med vad han har betalat i rådgivningsavgift till försvararen. vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges, om skäl härtill , föreligger med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans personliga och ekonomiska förhållanden. om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersätta understi ger en viss av regeringen fastställd gräns, skall ersättningsskyldighet inte åläggas. 770 ' senaste lydelse 1985: 267. ** senaste lydelse 1983:920. ¬ . ;:§^ frikänns den tilltalade i mål, där åklagaren för talan^ eller avvisas sfs 1990:443 i eller avskrivs åtal som är väckt av åklagaren, kan rätten besluta att den tilltblade skall få ersättning av allmänna medel för sina kostnader för försvarare, för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1972:429), för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt för expeditionsavgifter, om kostnaderna skäligen varit motiverade för att den tilltalade skulle kunna ta till vara sin rätt. den tilltalade kan också få ersättning för inställelse inför rätten. sådan ersättning utgår enligt vad som gäller för en tillt alad som har rättshjälp; döms den tilltalade för brottet, kan han få ersättning av allmänna medel för sådana kostnader som avses i första eller andra stycket och som vållats honom genom fel eller försummelse av åklagaren. 3 § har målsäganden utan skäl gjort angivelse eller på annat sätt föran lett allmänt åtal, får han i den omfattning som är skälig föipliktas att ersätta staten kostnad, som avses i 1 §, och vad som enligt 2 § tillerkänts den tilltalade. - 4 § om den tilltalade i ett mål, där åklagaren för talan, genom att utebli v från rätten eller inte följa ett föreläggande, som rätten meddelat, eller genom påståenden eller invändningar, som han insett eller bort inse sakna fog, eller på annat sätt genom vårdslöshet eller försummelse vållat kostna der för staten, är han skyldig att ersätta sådana kostnader oavsett hur ansvaret för rättegångskostnaderna i övrigt skall fördelas. om målsäganden eller en offentlig försvarare genom vårdslöshet eller försummelse vållat kostnader för staten eller den tilltalade, är han skyldig att ersätta dessa kostnader. 5 § skall enskild part enligt detta kapitel helt eller delvis ersätta rätte gångskostnad och finnes ställföreträdare för parten eller partens ombud eller biträde eller av honom utsedd försvarare hava genom åtgärd, som avses i 3 §, eller genom vårdslöshet eller försummelse, som sägs i 4 § , vållat sådan kostnad, äge rätten, även om yrkande därom ej framställts, '• förplikta honom att jämte parten ersätta kostnaden. 6 §'° dömas flera för medverkan till samma brott eller för brott, som äga : samband med varandra, eller skola flera målsägande ersätta rättegångs kostnad, svare de för kostnaden en för alla och alla för en. i den mån ' kostnad hänför sig till del av målet, som angår allenast någon av dem, eller ock någon orsakat kostnad genom vårdslöshet eller försummelse, som avses i 4 §, sk all dock denna kostnad gäldas av honom ensam. är någon enligt 5 § skyldig att jämte part ersätta kostnad, svare de en för båda och båda för en. 10 §" fullföljes mål från lägre rätt, skall skyldigheten att ersätta rätte gångskostnad i högre rätt bestämmas med hänsyn till rättegången därstä- ' senaste lydelse 1983:920. '"senaste lydelse 1948:453. " senaste lydelse 1964:166. 771 ¬ sfs 1990:443 des. högre rätts dom skall anses som fållande, allenast då den tillt dömes till påföljd, som är att anse såsom svårare än den, vartill lägre r dömt, eller, om han frikänts av lägre rätt, finnes hava begått brottet eller av honom fullföljd talan ej föranleder ändring i lägre rätt s dom. stadgan det i 3 § skall avse det fall, att målsäganden utan skäl föranlett att talan fullföljts av åklagaren. om kostnad i högre rätt i mål angående fråga , som dit fullföljts särskilt, äge vad i detta kapitel stadgas om mål, som väckts vid lägre rätt , motsva-! rande tillämpning. återförvisas mål, skall frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i samband med målet efter dess återupptagande. ! 11 §'' om rättegångskostnad i mål, vari allenast målsägande för talan, ^ gälle i tillämpliga delar vad i 18 kap. är s tadgat. 1 i fråg a om den tilltalades skyldighet att ersätta staten kostnad för offent lig försvarare och för annan rättshjälp åt honom själv tillämpas dock 1 § ' andra och tredje styckena detta kapitel. i fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt allmänt, • åtal eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan för måls- , äganden, ersätta rättegångskostnad och om hans rätt till ersättning för sådan kostnad gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§, vad i 18 kap. 12 § ; är stadgat. 48 kap. 12 a §'^ om åklagaren finner att ett strafföreläggande, som har god- ; känts, innehåller en uppenbar oriktighet till följd av åklagarens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, skall h an, sedan den j som har godkänt föreläggandet har getts tillfälle att yttra sig, besluta om rättelse av föreläggandet. rättelse får inte göras, om den som har godkänt föreläggandet motsätter • sig det. j en rättelse får inte innebära att straffet höjs. 49 kap. f i i a § när en tingsrätt meddelar dom i fal l som avses i 17 kap. 5 § andra stycket, bestämmer rätten med hänsyn till omständig heterna om talan mot ; domen skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot tingsrät- , tens slutliga avgörande. talan förs genom vad. 772 12 §'"* talan mot tingsrättens dom eller beslut i mål som handlagts av e n lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § första stycket får inte prövas av hovrätten i vidare mån än som framgår av 13 §, om inte hovrätten medde lat parten prövningstillstånd. prövningstillstånd behövs inte vid talan mot beslut som rör någon annan än en part eller en interv enient, beslut varigenom tingsrätten ogil lat " senaste lydelse 1983:920. " senaste lydelse 1982; i 123. " senaste lydelse 1989:656. ¬ äv.mot en domare, beslut angående utdömande av förelagt vite eller om sfs 1990:443 ansvar för en rättegångsförseelse eller beslut varigenom en missnöjesan mälan eller en ansökan om återvinning eller en vade- eller besvärstalan ävvisats. i fråga om medde lade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket och 13 § gäll a i tillämpliga delar. 52 kap. 1 §" vill någon överklaga en tingsrä tts beslut, skall han ge in en besvärs inlaga till tin gsrätten. inlagan skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid sammanträde för förhandling och det inte heller vid något sådant sammanträde har tillkännagivits när beslutet kommer att meddelas, skall dock besvärstiden räknas från den dag då klaganden fick del av beslutet. klagan över beslut om någons häktande eller kvarhållande i häkte eller om åläggande av reseförbud eller i fråga, som avses i 49 kap. 6 §, är inte inskränkt till viss t id. 1 49 kap. finns bestämmelser om att den, som vill överklaga ett beslut, i vissa fall först skall anmäla missnöje. 54 kap. 1 a § när en hovrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 § andra stycket, bestämmer hovrätten med hänsyn till omständigheterna om talan mot domen skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot hovrättens slutliga avgörande. talan förs genom ansökan om revision. 55 kap. 12 a §"• om högsta domstolen med tillämpning av bestämmelserna i 54 kap. 11 eller 11 a § har prövat en prejudikatfråga får domstolen, om ytterligare,prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt avgörande av målet i övrigt på hovrättens bedömning eller, med undanröjande av lägre rätts dom, återförvisa målet till lägre rätt för fortsatt handläggning. en prejudikatfråga får avgöras genom dom även i andra fall än som avses i 17 kap. 5 § andra stycket. denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. äldre bestämm elser gäller dock 1. i fråga om fullföljd av talan mot särskild dom enligt 17 kap. 5 § som har meddelats före ikraftträdandet, 2. i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före ikraftträdan det, 3. i fråga om lägre rätts skyldighet att pröva om talan mot avgörande som meddelats före ikraftträdandet fullföljts på föreskrivet sätt. " scnaslc lydelse 1984; 131. senaste lydelse 1989: 352. 773 ¬ sfs 1990:443 har i mål som avses i 1 kap. 7 § äldre lydelsen talan före ikraftträdäh väckts vid vis s tingsrätt som sä gs där, behåller tingsrätten sin b ehörigli att handlägga målet. pä regeringens vägnar ts (• laila frei valds lars eklycke ' & (justitiedepartementet) ' i ¬