SFS 1991:1549

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

'i lag ^ sfs 1991:1549 om änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken; utkom från tryc­ket utfär­dad den 5 decem­ber 1991. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs att 5 kap. 1 §, 21 kap. 3 §, 36 kap. 4 och 13 §§ samt 46 kap. 15 § rät­te­gångs­bal­ken skall ha föl­jande lydelse. 5 kap. 1 för­hand­ling vid dom­stol skall vara offent­lig. kan det anta­gas att vid för­hand­ling kom­mer att före­bringas upp­gift, för vil­ken hos dom­sto­len gäl­ler sek­re­tess som avses i sek­re­tess­la­gen (1980:100) må rät­ten, om det bedö­mes vara av syn­ner­lig vikt att upp­gif­ten ej röjes, för­ordna att för­hand­lingen i vad den angår upp­gif­ten skall hål­las inom stängda dör­rar. även i annat fall må för­hand­ling hål­las inom stängda dör­rar, om sek­re­tes­sen gäl­ler enligt 7 kap. 22 §, 8 kap. 17 § eller 9 kap. 15 eller 16 § sek­re­tess­la­gen eller, i vad avser dom­stols­för­hand­ling under för under­sök­ning i brott­mål eller där­med lik­ställt mål eller ärende, enligt 5 kap. 1 § eller 9 kap. 17 § samma lag. för­hand­ling skall all­tid hål­las inom stängda dör­rar, om sek­re­tes­sen gäl­ler enligt 9 kap. 3 § andra styc­ket samma lag och det skulle strida mot avtal som avses där att upp­gif­ten röjes vid för­hand­lingen. för­hör med den som är under fem­ton år eller lider av en psy­kisk stör­ning får hål­las inom stängda dör­rar. är eljest för sär­skilt fall före­skri­vet, att för­hand­ling må hål­las inom stängda dör­rar, vare det gäl­lande. 21 kap. 3 vid sin talans för­be­re­dande och utfö­rande må den miss­tänkte biträ das av för­sva­rare. för­sva­rare utses av den miss­tänkte. är den miss­tänkte under ader­ton år eller lider han av en all­var­lig psy­kisk stör­ning, utses för­sva­rare av den som har vård­na­den om honom. har den miss­tänkte för sig ställt rät­te­gångsom bud, anses ombu­det som för­sva­rare. en per­son får inte vara för­sva­rare, om han har eller har haft upp­drag åt den miss­tänkte eller eko­no­miska för­bin­del­ser med d enne och omstän­dig heterna är ägnade att minska för­tro­en­det för hans för­måga att iaktta vad som ålig­ger en för­sva­rare enligt 7 § första styc­ket. om för­sva­rare gäl­ler i övrigt 12 kap. 2-5 §§ samt 6 § andra styc­ket. den 16 decem­ber 1991 ' prop. 1990/91: 194, 1991/92:lu11, rskr. 42. ^ senaste lydelse 1990: 319. ' senaste lydelse 1983:920. 2969 ¬ sfs 1991:1549 36 kap. 4 § är den som åbe­ro­pas till vittne under fem­ton år eller lider han av en psy­kisk stör­ning, prö­var rät­ten med hän­syn till omstän­dig­he­terna, om han får höras som vittne. 13 §" ed får inte avläg­gas av 1. den som är under fem­ton år; eller 2. den som på grund av en psy­kisk stör­ning befinns sakna erfor­der­lig insikt om bety­del­sen av ed. ej hel­ler må i brot tmål ed avläg­gas av någon den till­ta­lade när­stå­ende, som avses i 3 §. 46 kap. 15 ute­blir den till­ta­lade från rät­te­gångs­till­fälle för huvud­för­hand­ling eller instäl­ler han sig genom ombud då han har fore­lagts att infinna sig per­son­li­gen, skall rät­ten före­lägga nytt vite eller för­ordna, att han skall häm­tas till rät­ten antingen ome­del­bart eller till senare dag. kan saken utre­das till­freds­stäl­lande, får målet avgö­ras trots att den till­ta­lade har inställt sig endast genom ombud eller har ute­bli­vit, om 1. det inte finns anled­ning att döma till annan påföljd än böter, fäng­else i högst tre måna­der, vill­kor­lig dom eller skydds­till­syn eller sådana påfölj­der i för­e­ning, 2. den till­ta­lade, sedan stäm­ning del­getts honom, har avvi­kit eller hål­ler sig undan på sådant sätt att han inte kan häm­tas till huvud­för­hand­lingen eller 3. den till­ta­lade lider av en all­var­lig psy­kisk stör­ning och hans när­varo på grund därav inte är nöd­vän­dig. i fall som avses i andra styc­ket i får fäng­else ådö­mas endast om den till­ta­lade tidi­gare har ute­bli­vit från ett rät­te­gångs­till­falle för huvud­för hand­ling i målet eller då har inställt sig endast genom ombud. har åta­let efter det tidi­gare rät­te­gångs­till­fäl­let utvid­gats till at t avse ytter­li­gare gär ning, får fäng­else ådö­mas endast om anled­ning fanns att döma till fäng­else för de gär­ningar som åta­let avsåg innan det utvid­ga­des. med de påfölj­der som anges i andra styc­ket i skall lik­stäl­las för­ord­nande enligt 34 kap. i § första sty cket 1 brotts­bal­ken. det ta gäl­ler dock inte, om i sam­band med för­ord­nan­det vill­kor­ligt med­gi­ven fri­het från fäng­el­se­straff skall för­kla­ras för­ver­kad i fråga om en straff­tid som över­sti­ger tre måna der. i fall som avses i andra styc­ket 2 får målet avgö­ras även om den till­ta­lade inte har del­getts kal­lelse till för­hand­lingen. rät­te­gångs­frå­gor får avgö­ras trots att den till­ta­lade har ute­bli­vit. 2970 ' senaste lydelse 1975:1288. ' senaste lydelse 1987:747. / ¬ denna lag tfä­def i ktäft den i janu­ari 19 92. gpg 1991' 1549 på rege­ring­ens väg­nar gun hellsvik lena moore (justi­tie­de­par­te­men­tet) ¬