SFS 1981:1294

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1981:1294 om änd­ring s rät­te­gångs­bal­ken; från tryc­ket den 28 decem­ber 1981 utfär­dad den 10 decem­ber 1981. enligt riks­da­gens besluri före­skrivs i fråga om rät­te­gångs­bal­ken f/e/5 att23kap. 18 och 21 §§,24 kap. 3,5-9, 12, 14, 17 och 22 §§, 25 kap. 2,5 och 7 §§, 28 kap. 13 §, 45 kap. 14 §, 47 kap. 9 och 22 §§, 52 kap. 1 § och 56 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att rubri­ken till 25 kap. rät­te­gångs­bal­ken skall lyda "om rese­för­bud och anmäl­nings­skyl­dig­het". 23 kap. 18 §2 då för­un­der­sök­ningen kom­mit så långt att någon skä­li­gen miss tänks för brot­tet, skall han, då han hörs, under­rät­tas om miss­tan­ken. den miss­tänkte och hans för­sva­rare har rätt att fort­lö­pande, i den mån det kan ske utan men för utred­ningen, ta del av vad som har före­kom­mit vid under sök­ningen. de har vidare rätt att ange den utred­ning de anser önsk­värd och i övrigt anföra vad de anser nöd­vän­digt. under­rät­telse härom skall läm­nas eller sän­das till den miss­tänkte och hans för­sva­rare, var­vid skä­ligt råd­rum skall bere­das dem. åtal får inte beslu­tas, innan detta har skett. begär den miss­tänkte, att för­hör skall hål­las med någon eller att annan utred­ning skall före­bringas, skall begä­ran efter­kom­mas, om det kan anta gas, att åtgär­den skulle äga bety­delse för under­sök­ningen. avslås fram ställ­ningen, skola skä­len där­för angi­vas. 21 § vid fö run­der­sök­ningen skall pro­to­koll föras över vad där­vid före kom­mit av bety­delse för utred­ningen. sedan utsaga av miss­tänkt eller annan upp­teck­nats, skall, innan för­hö­ret 'prop. 1980/81:201, juu 1981/82:13, rskr 54. ^ senaste lydelse 1969:588. 2495 ¬ sfs 1981:1294 avslu­tas, utsa­gan upp­lä­sas eller till­fälle på annat sätt läm­nas att granska upp­teck­ningen samt den hörde till­frå­gas, om han har något att erinra mot inne­hål­let. erin­ran, som ej för­an­le­der änd­ring, skall anteck­nas. där­ef­ter må upp­teck­ningen ej änd­ras. har utsa­gan först efter gransk­ningen anteck nats i pro­to­kol­let, skall upp­teck­ningen biläg­gas hand­ling­arna. i mindre mål må i s täl­let för pro­to­koll föras kort­fat­tade anteck­ningar över det väsent­liga, som före­kom­mit vid för­un­der­sök­ningen. så snart åtal beslu­tats, har den miss­tänkte eller hans för­sva­rare rätt att på begä­ran få en avskrift av pro­to­koll eller anteck­ningar från för­un­der­sök ningen. har offent­lig för­sva­rare för­ord­nats för den miss­tänkte, skall en av skrift utan sär­skild begä­ran läm­nas eller sän­das till för­sva­ra­ren. 24 kap. 3 om det på grund av den miss­tänk­tes ålder, häl­so­till­stånd eller annan lik­nande omstän­dig­het kan befa­ras att häkt­ning skulle komma att med­föra all­var­ligt men för den miss­tänkte, får häkt­ning ske endast om det är uppen bart att betryg­gande över­vak­ning inte kan ord­nas. det­samma gäl­ler kvinna som har fött så kort tid förut att häkt­ning kan befa­ras med­föra all­var­ligt men för bar­net. vill den miss­tänkte inte under­kasta sig över­vak­ning, skall häkt­ning ske. om ytter­li­gare inskränk­ning i fråg a om häkt­ning av den som är under ader­ton år är sär­skilt stad­gat. att resef­br­bud eller anmäl­nings­skyl­dig­het får träda i stäl­let för häkt­ning, stad­gas i 25 kap. 5 § före­komma mot någon skäl till häkt­ning, må han i avbi­dan på rät­tens beslut därom anhål­las. äro ej fulla skäl till häkt­ning, må den miss­tänkte dock anhål­las, om det fin­nes vara av syn­ner­lig vikt, att han i avbi­dan på ytter­li­gare utred­ning ta- ges i för­var. beslut om anhål­lande med­de­las av åkla­ga­ren. beslu­tet skall inne­hålla upp­gift om det brott miss­tan­ken avser samt ange grun­den för anhål­lan­det. 6 § har den, vil­kens anhål­lande beslu­tats, avvi­kit eller är han eljest inte när­va­rande då beslu­tet med­de­las, skall, så snart beslu­tet verk­ställts, an mälan därom göras hos åkla­ga­ren. avvi­ker den som miss­tänks för brott och före­kom­mer skäl till hans an hål­lande, får åkla­ga­ren efter­lysa honom. 7 §" före­komma mot någon skäl till anhål­lande men kan beslut därom icke utan fara avvak­tas, må polis­man även utan sådant beslut gripa ho nom. träf­fas den som begått brott, varå fäng­else kan följa, å bar gär­ning eller fly­ende fot, må han gri­pas av envar. envar må ock gripa den som är efter lyst för brott. den gripne skall skynd­samt över­läm­nas till nä rmaste polis man. 2496 ^ senaste lydelse 1964:166. senaste lydelse 1964:166. ¬ då någon gri­pits, skall anmä­lan därom skynd­samt göras hos åkla­ga­ren. gpg 1981:1294 denne har att efter för­hör, som avses i 8 §, ome­del­bart besluta, om den gripne skall anhål­las eller fri­ges. 8 § den som anhål­lits enligt 6 § eller gri­pits enligt 7 § skall, så snart det kan ske, för för­hör instäl­las för åkla­ga­ren eller för polis­man som har fått i upp­drag att hålla för­hö­ret. 9 § då någon anhålls eller då beslut om anhål­lande som avses i 6 § verk ställs, skall den anhållne erhålla besked om det brott miss­tan­ken avser samt grun­den för anhål­lan­det. den anhåll­nes när­maste anhö­riga och annan som står den anhållne sär­skilt nära skall, så snart det kan ske utan men för utred­ningen, under­rät­tas om anhål­lan­det. en sådan under­rät­telse får dock inte utan syn­ner­liga skäl läm­nas mot den anhåll­nes öns­kan. 12 § åkla­ga­ren skall, om inte den anhållne fri­ges, senast dagen efter den, då beslut om anhål­lande med­de­la­des eller då den anhållne enligt 8 § inställ des till för­hör, avlåta fram­ställ­ning till rät­ten om hans häk­tande. behövs det ytter­li­gare utred­ning for pröv­ning av häkt­nings­frå­gan, får åkla­ga­ren vänta med fram­ställ­ningen. den skall dock avlå­tas så snart det kan ske och senast på femte dagen efter den, då beslut om anhål­lande med­de­la­des eller den anhållne inställ­des för för­hör. görs inte fram­ställ­ning enligt vad som nu har sagts, skall den anhållne ome­del­bart fri­ges. i sam­band med fram­ställ­ningen skall till rät­ten samt till den anhållne och hans för­sva­rare över­läm­nas pro­to­koll eller anteck­ningar över vad dit­tills före­kom­mit under för­un­der­sök­ningen i den mån de har bety­delse för pröv ningen av h äkt­nings­frå­gan. rät­ten kan dock medge att över­läm­nan­det får anstå viss kort tid. påkal­las for­hör med annan än den anhållne, skall också upp­gift läm­nas därom. 14 § vid förha ndling i häkt­nings­frå­gan skall den som yrkat häkt­ning så ock, om ej syn­ner­ligt hin­der möter för den anhåll­nes instäl­lande, denne va ra till­stä­des. den som yrkat häkt­ning skall ange de omstän­dig­he­ter, varpå yrkan­det grun­das. den anhållne och hans för­sva­rare skall få till­fälle att yttra sig. ut över vad hand­ling­arna från för­un­der­sök­ningen inne­hål­ler samt par­tema i övrigt anför får utred­ning angå­ende brot­tet inte före­bringas, om det inte finns sär­skilda skäl till det. 17 § fråga om häkt­ning av den som inte är anhål­len får tas upp på yrkan de av åkla­ga­ren. efter åta­let får rät­ten även på yrkande av mål­sä­gan­den el ler själv­mant ta upp frå­gan. då fråga om häkt­ning väckts, skall, så snart ske kan, för­hand­ling äga rum inför rät­ten. om sådan för­hand­ling gälle i tillämp­liga delar vad i 14-16 §§ är stad­gat. har den miss­tänkte kal­lats till för­hand­lingen eller före­kom­mer anled­ning, att han avvi­kit eller eljest hål­ler sig undan, utgöre dock hans ute­varo ej hin­der för för­hand­lingen. ute­blir mål­sä­gan­den, ehuru han kal­lats till förh and­lingen, må frå­gan avgö­ras utan hin­der därav. har rät­ten beslu­tat häkt­ning av någon, som ej är vid rät­ten till­stä­des, skall, så snart beslu­tet verk­ställts, anmä­lan därom göras hos rät­ten. 2497 i57-​sfs 1981 ¬ sfs 1981:1294 22 §® den som är häk­tad skall utan dröjs­mål föras till all­mänt häkte. häk­tad krigs­man må dock i stäl­let föras till mili­tär­häkte. är det av syn­ner­lig vikt att den häk­tade för utred­ning angå­ende det brott, som för­an­lett häkt­ningen, eller ett annat brott, för vil­ket han miss tänks, för­va­ras på en annan plats än som anges i första styc­ket, får rät­ten på yrkande av åkla­ga­ren för­ordna att över­fö­ran­det tills vidare skall anstå. rät­ten eller åkla­ga­ren får även besluta att den häk­tade, sedan han över förts till häkte, skall for för­hör eller annan åtgärd instäl­las på en plats utom häk­tet. om för­va­ring av häk­tad som under­går eller under­gått rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning gälla sär­skilda bestäm­mel­ser. 25 kap. 2 § i sam­band med rese­för­bud eller anmäl­nings­skyl­dig­het får före­skri­vas att den miss­tänkte på vissa tider skall vara till­gäng­lig i sin bostad eller på sin arbets­plats. det får också stäl­las upp annat vill­kor som behövs för den miss­tänk­tes över­va­kande. vidare får rese­för­bud för­e­nas med anmäl­nings skyl­dig­het. 1 fråga om anmäl­nings­skyl­dig­het gäl­ler vid tillämp­ning av denna balk i övrigt vad som är före­skri­vet om rese­för­bud. 5 § har rese­för­bud med­de­lats av åkla­ga­ren, får den miss­tänkte begära rät­tens pröv­ning av för­bu­det. då begä­ran kom­mit in, skall rät­ten, så snart det kan ske och, om syn­ner­ligt hin­der ej möter, senast på qärde dagen där efter hålla for­hand­ling som avses i 3 §. utsätts huvud­för­hand­ling att hål­las inom en vecka, sedan begä­ran fram­ställ­des, får dock, om inte rät­ten fin­ner att sär­skild för­hand­ling bör äga rum, för­hand­lingen anstå till huvud­för hand­lingen. 7 § har ej inom tid, som avses i 6 §, åtal väckts eller till rät­ten inkom­mit fram­ställ­ning om för­läng­ning av tiden eller före­komma eljest ej längre skäl for rese­för­bud, skall det ome­del­bart hävas. om hävande av rese­för­bud för­ord­nar åkla­ga­ren. har för­bu­det medde lats eller fast­ställts av rät­ten, för­ord­nar denna om hävande av för­bu­det. rät­ten får över­låta till åkla­ga­ren att besluta om till­fäl­liga undan­tag från re seför­bu­det eller från före­skrif­ter som har med­de­lats i sam band med detta. vad i 24 k ap. 21 § är s tad­gat om häkt­ning äge mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande rese­för­bud. 28 kap. 13 beträf­fande kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning gälle i tillämpli ga delar vad i 4, 8 och 9 §§ är stad­gat om hus­rann­sa­kan. är fara i dröjs­mål, må åtgärd, som nu sagts, beslu­tas av polis­man. 2498 ^ senaste lydelse 1966:302. " senaste lydelse 1974:831. ¬ för­rätt­ning, som är av mera väsent­lig omfatt­ning, skall verk­stäl­las sfs 1981:1294 inom­hus och i avskilt rum. verk­stäl­les den av annan än läkare, skall såvitt möj­ligt ett av fön­rätt­nings­man­nen anmo­dat tro­vär­digt vittne när­vara. blo'd- prov må ej tagas av annan än läkare eller legi­ti­me­rad sjuk­skö­terska. annan mera ingå­ende under­sök­ning må utfö­ras endast av läkare. beträf­fande kvin­nor får kropps­vi­si­ta­tion inte verk­stäl­las eller bevitt­nas av annan än kvinna, läkare eller legi­ti­me­rad sjuk­skö­terska. det­samma gäl ler kropps­be­sikt­ning och annan under­sök­ning vid k ropps­be­sikt­ning än ta gande av blod­prov. 45 kap. 14 § rät­ten bestämme, så snart ske kan, tid för huvud­för­hand­lingen. för behand­ling av rät­te­gångs­fråga eller del av saken, som må avgö­ras sär­skilt, må huvud­för­hand­ling utsät­tas, ehuru målet i övrigt ej är berett till huvud för­hand­ling. är den till­ta­lade anhål­len eller häk­tad, skall huvud­för­hand­ling hål­las inom en vecka från den dag, då åta­let väck­tes, om ej till följd av åtgärd, som avses i 11 eller 12 §, eller annan omstän­dig­het längre upp­skov är nöd vän­digt. har den till­ta­lade häk­tats efter åta­let, skall tiden räk­nas från da gen för hans häk­tande. är den till­ta­lade ålagd rese­för­bud, skall huvud­för­hand­ling hål­las inom en månad från den dag då åta­let väck­tes, om inte längre upp­skov är nöd vän­digt till följd av åtgärd som avses i 11 eller 12 § eller annan omstän­dig het. har rese­för­bu­det med­de­lats efter åta­let, skall tiden räk­nas från dagen för del­giv­ning av beslu­tet. 47 kap. 9 § vid munt­lig fö rbe­re­delse skall första instäl­lelse utsät­tas att äga rum, så snart det kan ske. är den till­ta­lade häk­tad, skall första instäl­lelse äga rum inom en vecka från dagen för hans häk­tande, om inte längre upp­skov är nöd­vän­digt på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter. är den till­ta­lade ålagd rese­för­bud skall första instäl­lelse äga rum inom en månad från dagen för del­giv­ning av beslu­tet. till första instäl­lel­sen skall par­tema kal­las, mål- sägan­den genom sär­skild kal­lelse och den till­ta­lade i stäm­ningen. mål­sä­gan­den skall före­läg­gas att komma till­stä­des vid påföljd att han el jest för­lo­rar sin rätt att tala å brot­tet. skall mål­sä­gan­den infinna sig per­son ligen, före­lägge rät­ten tillika vite. den till talade skall före­läg­gas vite. om instäl­lande av till­ta­lad, som är häk­tad, för­ord ne rät­ten. 22 § så snart för­be­re­del­sen avslu­tats, bestämme rät­ten, sedan till­fälle om mö jligt giv its par­terna att uttala sig, tid för huvud­för­hand­lingen. för behand­ling av rät­te­gångs­fråga eller del av salien, som må avgö­ras sär­skilt, må huvud­för­hand­ling utsät­tas, ehuru för­be­re­del­sen av målet i övrigt ej av slu­tats. är den till­ta­lade häk­tad, skall huvud­för­hand­lingen hål­las inom en vecka 2499 ¬ sfs 1981:1294 från dagen för för­be­re­del­sens avslu­tande eller, då han häk­tats där­ef­ter, från dagen för hans häk­tande. är den till­ta­lade ålagd rese­for­bud, skall huvud­för­hand­ling hål­las inom en månad från dagen för för­be­re­del­sens avslu­tande. har rese­för­bu­det med­de­lats där­ef­ter, skall tiden räk­nas från dagen för del­giv­ning av beslu tet. 52 kap. 1 vill någon anföra besvär mot under­rätts beslut, skall han inom två vec­kor från den dag, då beslu­tet med­de­la­des, till under­rät­ten inkomma med besvärsin­laga. har beslut under rät­te­gången med­de­lats annor­le­des än vid sam­man­träde för för­hand­ling, skall dock besvärs­ti­den räk­nas från den dag då kla­gan­den erhöll del av beslu­tet. kla­gan över beslut om någons häk­tande eller kvar­hål­lande i häkte eller om åläg­gande av rese­för­bud eller i fråga, som avses i 49 kap. 6 §, är inte inskränkt till viss tid. om skyl­dig­het att anmäla miss­nöje med beslut, som avses i 49 kap . 3 § eller 4 § första styc­ket i, 2, 3, 7, 8 eller 9, stad­gas i nä mnda kapi­tel. 56 kap. 1 §® vill n ågon anföra besvär mot hov­rätts beslut, skall han inom fyra vec­kor från den dag, då beslu­tet med­de­la­des, till hov­rät­ten inkomma med besvärsin­laga. har beslut under rät­te­gången med­de­lats annor­le­des än vid sam­man­träde för för­hand­ling, skall dock besvärs­ti­den räk­nas från den dag då kla­gan­den erhöll del av beslu­tet. kla­gan över beslut om någons häk­tan de eller kvar­hål­lande i häkte eller om åläg­gande av rese­för­bud är inte in skränkt till viss tid. om skyl­dig­het att anmäla miss­nöje mot hov­rätts beslut i fråga, som av ses i 49 kap. 3 § eller 4 § första styc­ket i, 2, 3, 7, 8 eller 9, stad­gas i 54 kap. 3§. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1982. på rege­ring­ens väg­nar carl axel petri peter löf­marck (justi­tie­de­par­te­men­tet) 2500 ^ senaste lydelse 1979:242. ® senaste lydelse 1979:242. ¬