SFS 2016:492 Lag om ändring i rättegångsbalken

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

1 svensk författningssamling lag om ändring i rättegångsbalken; utfärdad den 26 maj 2016. enligt riksdagens beslut 1 föreskrivs att 46 kap. 15a§, 48 kap. 4§ och 51kap. 13§ rättegångsbalken ska ha följande lydelse. 46 kap. 15a§ 2 kan saken utredas tillfredsställande, får målet avgöras trots att den tilltalade har inställt sig endast geno m ombud eller har uteblivit, om 1.det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, fängelse i högst sex månader, villkorlig dom eller skyddstillsyn eller sådana påföljder i förening, 2.den tilltalade, sedan han eller hon har delgetts stämning, har avvikit eller håller sig undan på ett sådant sätt att han eller hon inte kan hämtas till huvud- förhandlingen eller 3.den tilltalade lider av en allvarlig psykisk störning och hans eller hennes närvaro därför inte är nödvändig. första stycket 1 gäller också vid förv erkande av villkorligt medgiven frihet från fängelse om det inte finns anledning att förverka en strafftid som, sam- mantagen med ett fängelsestraff som döms ut, överstiger sex månader. ett be- slut enligt 34 kap. 3§ brottsbalken ska likställas med de påföljder som anges i första stycket 1. i de fall som avses i första stycket 2 får målet avgöras även om den tillta- lade inte har delgetts kallelse till förhandlingen. rättegångsfrågor får avgöras trots att den tilltalade har uteblivit. 48 kap. 4§ 3 bötesstraff får föreläggas genom strafföreläggande beträffande brott för vilket böter ingår i straffskalan, dock inte normerade böter. det finns sär- skilda bestämmelser om föreläggande av bötesstraff för brott som har begåtts av någon som är under arton år. bestämmelsen i 34 kap. 1§ första stycket brottsbalken är tillämplig vid föreläggande av bötesstraff. villkorlig dom eller sådan påföljd i förening med böter får föreläggas genom strafföreläggande i fall då det är uppenbart att rätten skulle döma till sådan påföljd. detta gäller dock inte fö r brott som har begåtts av någon som 1 prop. 2015/16:151, bet. 2015/16:juu30, rskr. 2015/16:241. 2 senaste lydelse 2014:320. 3 senaste lydelse 2006:284. sfs 2016:492 utkom från trycket den 3 juni 2016 2 sfs 2016:492 wolters kluwer elanders sverige ab, 2016 inte har fyllt arton år eller om det fi nns anledning att förena den villkorliga domen med en föreskrift om samhällstjänst. företagsbot får föreläggas genom strafföreläggande i fall då boten inte överstiger 500000 kr. 51 kap. 13§ 4 hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling, om det är uppen- bart att överklagandet är ogrundat. om saken kan utredas tillfredsställande får hovrätten avgöra målet utan hu- vudförhandling, 1.om åklagaren har överklagat endast till den tilltalades förmån, 2.om endast den tilltalade har överklaga t och hans eller hennes ändrings- yrkande godtas av motparten, 3.om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller döma ut påföljd eller döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller så- dana påföljder i förening, 4.om parterna har begärt att målet ska avgöras utan huvudförhandling, eller 5.om ingen av parterna, sedan fråga väckts om avgörande utan huvudför- handling, haft någon invändning mot detta. om en part har begärt huvudförhandling i fall som avses i andra stycket 1–3, ska sådan hållas, om det inte är obehövligt. med de påföljder som anges i andra stycket 3 likställs vite och, om det inte samtidigt är fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet från fängel- sestraff, beslut enligt 34 kap. 3§ brottsbalken. det som sägs i andra stycket 3 om villkorlig dom gäller inte villkorlig dom som förenas med föreskrift om samhällstjänst. om överklagandet avser även annat än ansvar, får målet avgöras utan huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 13§ får prövas utan huvudförhandling. för prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte hållas. denna lag träder i kraft den 1 juli 2016. på regeringens vägnar morgan johansson per lennerbrant (justitiedepartementet) 4 senaste lydelse 2016:37.