SFS 2016:929 Lag om änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken; utfär­dad den 27 okto­ber 2016. enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs 2 att 21 kap. 9 §, 23 kap. 10 § och 24 kap. 21 a § rät­te­gångs­bal­ken ska ha föl­jande lydelse. 21 kap. 9§ den som är gri­pen, anhål­len eller häk­tad har rätt att träffa sin för­sva­rare. om en för­sva­rare som är utsedd av den miss­tänkte inte upp­fyl­ler de krav som ställs i 5 § första styc­ket, får under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren besluta att den miss­tänkte inte får träffa sin för­sva­rare om det är nöd­vän­digt för att sakens utred­ning inte väsent­li­gen ska för­svå­ras eller för att avvärja fara för någons liv, fysiska hälsa eller fri­het. beslu­tet ska vara skrift­ligt och inne­hålla de skäl som det grun­das på. den miss­tänkte eller för­sva­ra­ren får begära att rät­ten prö­var beslu­tet. om den miss­tänkte har rätt att träffa sin för­sva­rare ska det få ske i enrum. en offent­lig för­sva­rare eller en för­sva­rare som har utsetts av den miss­tänkte och med­de­lats rät­ten ska kal­las till huvud­för­hand­lingen, lik­som till andra sam­man­trä­den inför rät­ten. 23 kap. 10 § 3 under­sök­nings­le­da­ren bestäm­mer, med de begräns­ningar som föl­jer av andra–sjätte styc­kena, vem som får när­vara vid ett för­hör. vid ett för­hör ska om möj­ligt ett tro­vär­digt vittne utsett av undersöknings-​​ leda­ren när­vara. ett biträde till en per­son som för­hörs har rätt att när­vara vid för­hö­ret om det kan ske utan men för utred­ningen och om biträ­det upp­fyl­ler de krav som ställs på en för­sva­rare i 21 kap. 3 § tredje styc­ket. den miss­tänkte har rätt att själv när­vara och ha sin för­sva­rare när­va­rande vid ett för­hör som hålls på den miss­tänk­tes begä­ran enligt 18 § andra styc­ket. vid andra för­hör med den miss­tänkte har han eller hon rätt att ha sin försva-​​ rare när­va­rande. en för­sva­rare som inte upp­fyl­ler de krav som ställs i 21 kap. 1 prop. 2015/16:187, bet. 2016/17:juu2, rskr. 2016/17:23. 2 jfr euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2013/48/eu av den 22 okto­ber 2013 om rätt till till­gång till för­sva­rare i straff­rätts­liga för­fa­ran­den och för­fa­ran­den i sam­band med en euro­pe­isk arre­ste­rings­or­der samt om rätt att få en tredje part under­rät­tad vid fri- hets­be­rö­vande och rätt att kon­takta tredje par­ter och kon­su­lära myn­dig­he­ter under fri- hets­be­rö­van­det, i den ursprung­liga lydel­sen. 3 senaste lydelse 2008:67. sfs 2016:929 utkom från tryc­ket den 8 novem­ber 2016 2 sfs 2016:929 wol­ters kluwer elan­ders sve­rige ab, 2016 5 § första styc­ket får dock för­hind­ras att när­vara om det är nöd­vän­digt för att sakens utred­ning inte väsent­li­gen ska för­svå­ras eller för att avvärja fara för någons liv, fysiska hälsa eller fri­het. vid för­hör med någon annan än den miss­tänkte får den miss­tänk­tes för­sva­rare när­vara om det kan ske utan men för utred­ningen. ett mål­sä­gan­de­bi­träde har rätt att när­vara vid för­hör med mål­sä­gan­den. det­samma gäl­ler en stöd­per­son, om hans eller hen­nes när­varo inte är till men för utred­ningen. när den som hörs är under 15 år bör den som har vård­na­den om honom eller henne vara när­va­rande vid för­hö­ret, om det kan ske utan men för utred-​​ ningen. under­sök­nings­le­da­ren får besluta att det som har före­kom­mit vid ett för­hör inte får uppen­ba­ras. 24 kap. 21a§ 4 den som har fri­hets­be­rö­vats genom gri­pande enligt 7 § första styc­ket, genom över­läm­nande till en polis­man enligt 7 § andra styc­ket och då inte har fri­getts, genom anhål­lande eller genom häkt­ning enligt 17 § har rätt att så snart som möj­ligt få någon av sina när­maste anhö­riga eller någon annan per­son som står honom eller henne sär­skilt nära under­rät­tad om frihetsberö-​​ van­det. under­sök­nings­le­da­ren får besluta att skjuta upp en under­rät­telse om det är nöd­vän­digt för att sakens utred­ning inte väsent­li­gen ska för­svå­ras. när det inte längre finns skäl för beslu­tet ska en under­rät­telse läm­nas så snart som möj­ligt. om den fri­hets­be­rö­vade mot­sät­ter sig att någon under­rät­tas om frihetsberö-​​ van­det, får en under­rät­telse läm­nas bara om det finns syn­ner­liga skäl. en under­rät­telse behö­ver inte läm­nas om fri­hets­be­rö­van­det har upp­hört. denna lag trä­der i kraft den 27 novem­ber 2016. på rege­ring­ens väg­nar anders yge­man mat­tias lar­s­son (justi­tie­de­par­te­men­tet) 4 senaste lydelse 2008:67.