SFS 2018:411 Lag om änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken utfär­dad den 3 maj 2018 enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om rättegångsbalken2 dels att nuva­rande 2 kap. 4 b § ska beteck­nas 2 kap. 4 c §, dels att 1 kap. 1 och 4 §§, 2 kap. 1 §, 3 kap. 1 §, 4 kap. 5 och 8 §§, 16 kap. 1 och 4 §§ och 29 kap. 1 och 3 §§ ska ha föl­jande lydelse, dels att det ska infö­ras fyra nya para­gra­fer, 1 kap. 3 f §, 2 kap. 4 b §, 3 kap. 5 c § och 4 kap. 11 a §, av föl­jande lydelse. 1 kap. 1 §3 tings­rät­ten är all­män under­rätt och, om något annat inte är före­skri­vet, första dom­stol. rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före- skrif­ter om tings­rät­ter­nas dom­kret­sar. 3 f § om tings­rät­ten består av fler än en lag­fa­ren domare gäl­ler föl­jande i fråga om rät­tens ord­fö­rande. behö­rig att vara ord­fö­rande är den som 1. är eller har varit ordi­na­rie domare i tings­rätt eller hov­rätt, eller 2. rege­ringen för en viss tid har anställt som lag­man eller chefs­råd­man i tings­rätt. den av de behö­riga domarna som har högst befatt­ning ska vara ord- förande. bland behö­riga domare med samma befatt­ning ska den som har längst tjänst­gö­rings­tid vara ord­fö­rande. om det finns sär­skilda skäl får någon annan av de behö­riga domarna än den som har högst befatt­ning eller längst tjänst­gö­rings­tid vara ord­fö­rande. 4 §4 rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer ska fast- ställa hur många nämn­de­män som ska fin­nas i varje dom­krets. tings­rät­ten ska för­dela tjänst­gö­ringen mel­lan nämn­de­män­nen efter sam­råd med dem. 2 kap. 1 § hov­rät­ten är över­rätt i mål och ären­den som över­kla­gas från tings-​ rät­ten. 1 prop. 2017/18:88, bet. 2017/18:juu27, rskr. 2017/18:256. 2 senaste lydelse av 2 kap. 4 b § 1985:415. 3 senaste lydelse 1974:573. 4 senaste lydelse 1983:370. sfs 2018:411 pub­li­ce­rad den 8 maj 2018 2 sfs 4 b § om hov­rät­ten består av fler än en lag­fa­ren domare gäl­ler föl­jande i fråga om rät­tens ord­fö­rande. behö­rig att vara ord­fö­rande är den som 1. är eller har varit ordi­na­rie domare i hov­rätt, eller 2. rege­ringen för en viss tid har anställt som hov­rätts­pre­si­dent, hovrätts-​ lag­man eller hov­rätts­råd tillika vice ord­fö­rande på avdel­ning. den av de behö­riga domarna som har högst befatt­ning ska vara ord- förande. bland behö­riga domare med samma befatt­ning ska den som har längst tjänst­gö­rings­tid vara ord­fö­rande. om det finns sär­skilda skäl får någon annan av de behö­riga domarna än den som har högst befatt­ning eller längst tjänst­gö­rings­tid vara ord­fö­rande. 3 kap. 1 §5 högsta dom­sto­len är över­rätt i mål och ären­den som över­kla­gas från hov­rät­ten. 5 c § om rät­ten består av fler än en leda­mot ska den ordi­na­rie leda­mot som har högst befatt­ning vara rät­tens ord­fö­rande. bland ordi­na­rie leda­mö­ter med samma befatt­ning ska den som har längst anställ­nings­tid vara ord­fö­rande. 4 kap. 5 §6 nämn­de­män utses genom val. om det i en dom­krets ingår mer än en kom­mun eller, utö­ver en eller flera kom­mu­ner, en del av en annan kom­mun, ska tings­rät­ten för­dela anta­let nämn­de­män mel­lan kom­mu­nerna i för­hål­lande till kom­mu­ner­nas respek­tive kom­mun­de­lens folk­mängd. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer ska för varje län eller del av län inom en hov­rätts dom­krets fast­ställa det antal nämn­de­män i hov­rät­ten som ska utses. 8 §7 en nämn­de­man utses för fyra år. den som har fyllt sex­tio år får avgå som nämn­de­man. dom­sto­len får ent­le­diga en nämn­de­man som visar gil­tigt hin­der. dom­sto­len ska ent­le­diga en nämn­de­man som genom att begå brott eller på annat sätt har visat sig olämp­lig för upp­dra­get. om en nämn­de­man inte längre är val­bar eller behö­rig upp­hör nämnde-​ man­nens upp­drag. full­mäk­tige får dock besluta att en nämn­de­man som till följd av änd­rad folk­bok­fö­ring inte längre är val­bar får ha kvar sitt upp­drag under res­ten av tjänst­gö­rings­ti­den. om en nämn­de­mans upp­drag upp­hör under tjänst­gö­rings­ti­den utses en ny nämn­de­man för den tid som åter­står. om anta­let nämn­de­män inom dom- kret­sen änd­ras får en nytill­trä­dande nämn­de­man utses för kor­tare tid än som föl­jer av första styc­ket. 11 a § en för­del­ning av mål och ären­den mel­lan enskilda domare ska vara base­rad på objek­tiva kri­te­rier som dom­sto­len fast­ställt i för­väg. för­del­ningen får inte vara ägnad att påverka målens eller ären­de­nas utgång. 5 senaste lydelse 1974:573. 6 senaste lydelse 2007:74. 7 senaste lydelse 2014:904. 2018:411 3 sfs 16 kap. 1 §8 om det vid en över­lägg­ning till dom eller beslut fram­förs skilj­ak­tiga meningar ska omröst­ning ske. vid omröst­ningen ska den yngste i rät­ten yttra sig först. där­ef­ter ska leda­mö­terna yttra sig allt eftersom de har säte i rät­ten. ord­fö­ran­den ska säga sin mening sist. om någon av leda­mö­terna har berett målet ska dock han eller hon all­tid säga sin mening först. var och en ska ange skä­len för sin mening. 4 §9 om det vid en omröst­ning fram­förs fler meningar än två utan att någon av dem ska gälla enligt 3 §, gäl­ler föl­jande. om omröst­ningen gäl­ler pengar eller något annat som utgör en viss mängd, ska rös­terna för den största mäng­den läg­gas sam­man med rös­terna för den näst största. om det behövs ska sam­man­lägg­ningen fort­sätta efter samma grund till dess någon mening ska gälla enligt 3 §. i annat fall ska den mening som har fått flest rös­ter gälla. har flera meningar fått lika många rös­ter gäl­ler den mening som biträtts av ord- föran­den eller, om han eller hon inte biträtt någon av dessa meningar, den mening som biträtts av den främste bland dem som rös­tat för någon av dessa meningar. 29 kap. 1 §10 om det vid en över­lägg­ning till dom eller beslut fram­förs skilj­ak­tiga meningar ska omröst­ning ske. vid omröst­ningen ska den yngste i rät­ten yttra sig först. där­ef­ter ska leda­mö­terna yttra sig allt eftersom de har säte i rät­ten. av de leda­mö­ter som är lag­farna ska ord­fö­ran­den säga sin mening sist. om en av de leda­mö­terna har berett målet ska dock han eller hon all­tid säga sin mening först. om nämn­de­män ingår i rät­ten ska de säga sin mening efter övriga leda­mö­ter. var och en ska ange skä­len för sin mening. 3 §11 vid omröst­ning ska den mening som omfat­tas av mer än hälf­ten av leda­mö­terna gälla. om någon mening har fått hälf­ten av rös­terna och denna är den lind­ri­gaste eller minst ingri­pande för den till­ta­lade, ska den meningen gälla. om ingen mening kan anses som lind­ri­gare eller mindre ingri­pande gäl­ler den mening som fått hälf­ten av rös­terna, bland dem ord­fö­ran­dens. om det fram­förs fler meningar än två utan att någon av dem ska gälla, ska de rös­ter som är minst för­mån­liga för den till­ta­lade läg­gas sam­man med de rös­ter som är näst minst för­mån­liga för honom eller henne. om det behövs ska sam­man­lägg­ningen fort­sätta till dess någon mening ska gälla. kan inte någon mening anses som minst för­mån­lig för den till­ta­lade, ska den mening som har fått flest rös­ter gälla. har flera meningar fått lika många rös­ter gäl­ler den mening som biträtts av ord­fö­ran­den eller, om han eller hon inte biträtt någon av dessa meningar, den mening som biträtts av den främste bland dem som rös­tat för någon av dessa meningar. ingen mening ska anses lind­ri­gare eller mindre ingri­pande än någon annan mening vid omröst­ning enligt 2 § tredje styc­ket. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018. 8 senaste lydelse 1969:244. 9 senaste lydelse 1969:244. 10 senaste lydelse 1983:370. 11 senaste lydelse 1988:1369. 2018:411 4 sfs på rege­ring­ens väg­nar mor­gan johans­son frida göran­son (justi­tie­de­par­te­men­tet) 2018:411