SFS 1942:740

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

y thi­i­fis­mi­lisfö, 1942 nr 740, q3o ito utkom från tryc­ket den 29 angubti 1942. $ fell nr 740. eät­te­gångs­ti­alk; given särö den 18 juli 1942. vi gustaf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra veter­ligt; att vi, med riks­da­gen^, fun­nit gott för­or­dua, att rät­te­gångs­bal­ken i sve­ri­ges rikes lag skall hava föl­jande lydelse. föksta avdel­ningen. (l)m dom­stols­vä­sen­det. 1 kap. om all­mäu under­rätt. all­män under­rätt är på lan­det och i stad, som hör till dom­saga, härads­rätt samt i annan stad råd­hus­rätt. dom­saga utgör ett tings­lag; är dom­saga myc­ket vid­sträckt eller äro eljest syn­ner­liga skäl där­till, må i dom­saga vara två eller flera tings­lag. tings­lag är härads­rät­tens dom­krets. om indel­ning i tings­lag för­ord­nar konungen. 2 §. all­män under­rätt är första dom­stol, om ej annat är stad­gat. 3 §. dom­saga före­stås av härads­höv­ding. ^ i dom­saga skall, om göromå­len kräva det, som biträ­dande domare fin­nas en eller flera tings­do­mare. härads­höv­ding och tings­do­mare skola vara lag­farna. för dom­saga skall fin­nas kansli, som hål­les öppet för all­män­he­ten å be ­ stämda tider. ^ . 4 §.(3 i härads­rätt dömer härads­höv­dingen med nämnd. härads­rät­ten vare dock dom­för utan nämnd vid måls avgö­rande utan huvud­för­hand­ling samt annan hand­lägg­ning, som ej sker vid huvud­för­hand­ling eller syn å stäl­let, så ock i tvis­te­mål vid huvud­för­hand­ling, som hål­les i ome­del­bart sam­band med för ­ bere­del­sen. 5 §. i tings­lag skola fin­nas ader­ton nämn­de­män. erfordras flera nämn­de­män, bestäm­mer konungen deras antal. i nämnd skola sitta minst sju och högst nio. rör mål alle­nast ansvar för brott, varå icke kan följa svå­rare straff än böter, och före­kom­mer i målet ej an ­ led­ning, att mål­sä­gande fin­nes, eller hål­les syn å stäl­let utom huvud­för­hand ­ ling, vare dock härads­rät­ten dom­för med tre i nämn­den. ^ eiks­da­gens skri­velse 1942: 421. * 448 —i20024 svensk för­fatt­ni­nos­sam­lina 1942, nr 740. \ ... , ¬ t\ i. \ 1720 1942. nr il éil '•11: vi^ härads­höv­dingen för­dele efter sam­råd med nämn­den tjänst­gö­ringen me tj' nämn­de­män­nen. för­del­ningen bör ske så, att erfor­der­lig orts­kän­ne­dom är fö trädd inom nämn­den. > 6 '§ för tings­lag skall å den eller de orter, som konungen bestäm­mer, vara tingst ställe. ,, 7 §. ^ i tings­lag skola för huvud­för­hand­ling med nämnd å tings­ställe årli­gen å b stämda tider hål­las all­männa ting. all­mänt ting skall med undan­tag för tiden '.ir under härads­rät­tens ferier hål­las varje vecka, om ej annat för­an­le­des av arbe­tet i dom­sa­gan, anta­let tings­lag eller andra omstän­dig­he­ter. ,åro i tings­lag flera tings­stäl­len, för­de­las tingen mel­lan dem. för huvud­för­hand­ling i mål, vari härads­rät­ten är dom­för med tre i nämn­den, skola, om det erfordras, ting hål­las å bestämda tider och orter. ting må hål-, las å annan ort än den, där tings­ställe är. om tings­ord­ning för­ord­nar konungen. 8 §.då det för arbe­tets jämna gång eller eljest fin­nes erfor­der­ligt, äge härads-​​> höv­dingen för för­hand­ling, som sägs i 7 §, utsätta sär­skilt sam­man­träde samt; bestämma tid och ställe för sam­man­trä­det. 9 §. för annan hand­lägg­ning än i 7 § sägs skajl härads­rät­ten hålla sam­man­träde f* så ofta det för arbe­tet krä­ves. härads­höv­dingen bestämme tid och ställe för^?, sam­man­träde. ^ ' §. för rätts­skip­ningen i råd­hus­rätt skola fin­nas borg­mäs­tare och råd­män samt, om göromå­len kräva det, en eller flera asses­so­rer. de skola vara lag ­ farna. håd­hus­rätt må vara delad i avdel­ningar. vid råd­hus­rätt skall fin­nas kansli, som hål­les öppet för all­män­he­ten å be ­ stämda tider. 11 §.håd­hus­rätt vare dom­för med tre lag­farna domare; ej må flera än fyra lag­ farna domare sitta i rät­ten. i mål om ansvar för brott, varå kan följa straff­ arbete i två år eller där­ut­ö­ver, skall råd­hus­rätt bestå av en lag­fa­ren domare och nämnd; fin­nes, sedan nämnd del­ta­git, målet ej vara av sådan beskaf­fen ­ het, vare rät­ten dock dom­för i den sam­man­sätt­ning nu sagts. vid måls avgö­rande utan huvud­för­hand­ling samt annan hand­lägg­ning, som ej sker vid huvud­för­hand­ling eller syn å stäl­let, så ock i tvis­te­mål vid huvud­för ­ hand­ling, som hål­les i ome­del­bart sam­band med för­be­re­del­sen, vare råd­hus­rätt dock dom­för med en lag­fa­ren domare. lag samma vare i fråga om huvud­för ­ hand­ling och syn å stäl­let i brott­mål, om målet rör alle­nast ansvar för brott, varå icke kan följa svå­rare straff än böter, och i målet ej före­kom­mer anled ­ ning, att mål­sä­gande fin­nes. 12 §. i stad med råd­hus­rätt skola fin­nas nämn­de­män till det antal, som konung ­ en bestäm­mer. i nämnd skola sitta minst sju och högst nio. borg­mäs­ta­ren för­dele efter sam­råd med nämn­den tjänst­gö­ringen mel­lan nämn­de­män­nen. 13 f.håd­hus­rätt skall för huvud­för­hand­ling varje vecka hålla en eller flera all­ männa rät­te­gångs dagar samt eljest sam­man­träda så ofta det för arbe­tet krä­ves. fei- ■■■ i . r ¬ r 740. — 1721 råd­hus­rätt skall sam­man­träda i sta­den. sam­man­träde må ock, om sär- skilda skäl äro där­till, hål­las å annan ort. 14 §. ^ om sär­skild sam­man­sätt­ning av under­rätt vid behand­ling av vissa mål '"^gälle vad därom är stad­gat. 15 §. till huvud­för­hand­ling må ej utan syn­ner­liga skäl å samma dag utsät­tas v?: flera mål, än att de kunna beräk­nas bliva slut­förda under en tid av sex tim- c;';^ar. hinna ej alla sålunda utsatta mål behand­las under dagen eller krä­ver ,l'^*tt måls hand­lägg­ning mera än en dag, skall sam­man­trä­det pågå under erfor-​​ ''"der­ligt antal helg­fria dagar i följd. 1..,', om den ord­ning, i vil­ken målen skola före­ta­gas, och om upp­ropslista förord-​​ , l^nar konungen. • 16 §. hör för­va­ring av anhållna eller häk­tade skall för dom­saga å tings­ställe eller ^nnan ort, som konungen bestäm­mer, så ock i stad med råd­hus­rätt finna? häkte. med konung­ens till­stånd må häkte vara gemen­samt för flera dom- -iv sagor eller för dom­saga och stad. när med hän­syn till häk­tets belä­gen­het eller eljest skäl äro där­till, för­ord­nar konungen sär­skild häkt­nings domare att före åta­let verk­ställa på rät­ten ankom­mande pröv­ning rörande häkt­ning. 17 §. när­mare bestäm­mel­ser om under­rätts orga­ni­sa­tion och verk­sam­het samt dom ­ sagas för­valt­ning med­de­las av konungen. six ii: 2 kap. laid om hov­rätt. 1 §. hov­rätt är över­rätt i mål, som full­föl­jas från all­män under­rätt. den äger till­syn över de dom­sto­lar, som höra under hov­rät­ten. 2 §. hov­rätt till­kom­mer att som första dom­stol upp­taga mål om ansvar eller i,- , enskilt anspråk på grund av ämbets­brott av under­rätts­do­mare eller annan äm- bets- eller tjäns­te­man, mot vil­ken åtal för sådant brott enligt lag eller författ-​​ jhng skall väc­kas i hov­rätt. är i lag eller för­fatt­ning eljest stad­gat, att mål skall upp­ta­gas ome­del­bart hov­rätt, vare det gäl­lande. if® __ ^ ^ 3 §. n;; i hov­rätt skola fin­nas pre­si­dent samt hov­rätts­råd och asses­so­rer. de skola v;; vara lag­farna. hov­rätt skall vara delad i två eller flera avdel­ningar. avdel­ning skall bestå av minst tre hov­rätts­råd, av dem en ord­fö­rande och en vice ord­fö­rande, samt '• flera asses­so­rer. pre­si­den­ten må vara ord­fö­rande å avdel­ning, _ vid hov­rätt skall fin­nas kansli, som hål­les öppet för all­män­he­ten å bestämda tider. 4 §.hov­rätt vare dom­för med fyra leda­mö­ter. ej må flera än fem sitta i rät­ten. konungen bestäm­mer, i vil­ken omfatt­ning åtgärd, som avser alle­nast måls rj bere­dande, må vid­ta­gas av en leda­mot i hov­rät­ten eller av tjäns­te­man vid denna. t ¬ ' ■ * v \ 1722 1942. nr 5 §. hov­rätt skall sam­man­träda å ort, där den har sitt säte. sam­man­träde må ock, om sär­skilda skäl äro där­till, hål­las å annan ort. sam­man­träde skall hål­las så ofta det för arbe­tet krä­ves. hov­rätt, beträf­fande vil­ken konungen med­de­lat för­ord­nande därom, skall • årli­gen å bestämda tider hålla hov­rätt­sting utom för­lägg­nings­or­ten å viss eller vissa orter inom dom­kret­sen för huvud­för­hand­ling i mål från den delen av dom­kret­sen. 6 rikets hov­rät­ter äro : svea hov­rätt, göta hov­rätt, hov­rät­ten över skåne och , ble­kinge, hov­rät­ten för västra sve­rige, hov­rät­ten för nedre norr­land och hov ­ rät­ten för övre norr­land. om hov­rät­ter­nas dom­kret­sar för­ord­nar konungen. 7 b- när­mare bestäm­mel­ser om hov­rätts orga­ni­sa­tion och verk­sam­het med­del av konungen. 3 kap. om högsta dom­sto­len. 1 §• konung­ens doms­rätt utövas, på sätt rege­rings­for­men stad­gar, av högsta dom­sto­len. 2 §. högsta dom­sto­len är över­rätt i mål, som foiu'ol.ias från hov­rätt. att i högsta dom­sto­len talan i visst fall må föras mot beslut av advo­kat ­ sam­fun­dets sty­relse, stad­gas i 8 kap. 8 §. 3 §. r* högsta dom­sto­len till­kom­mer att som första doin­stol upp­taga mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbets­brott av hov­rätts­do­mare eller annan ämbets­man, mot vil­ken åtal för sådant brott enligt lag eller för­fatt­ning skall väc­kas i högsta dom­sto­len. 4 §• ö högsta dom­sto­len skall vara delad i två eller flera avdel­ningar. fin­ner någon av högsta dom­sto­lens avdel­ningar vid över­lägg­ning till dom eller beslut den å avdel­ningen rådande meningen avvika från rätts­grund­sats eller lag­tolk­ning, som förut varit anta­gen av högsta dom­sto­len, må avdel­ningen för­ordna, att målet i hela dess vidd eller, om det {»rövas kunna ske, alle­nast viss^y -v ^1.1 'a:i ' v:"..:; i målet upp­kom­men fråga skall avgö­ras av högsta dom­sto­len i dess hel­het. hava i sär­skilda, för avdel­ningen kända domar eller (»eslut mot varandra stri­dande åsik­ter i fråga om viss rätts­grund­sats eller lag­tolk­ning å olika tider gjort sig gäl­lande inom högsta dom­sto­len, äge vad nu är före­skri­vet tillämp ­ ning alle­nast i det fall, att avdel­ningen fin­ner den radande meningen avvika från dom eller beslut, som senast med­de­lats. vad nu är stad­gat avser ej mål, som angår häk­tad eller eljest enligt sär­skild föreslr­rift ford­rar skynd.samt avgö­rande, om nui­let före­kom­mer n sådan tid, att det icke utan men­lig tids­ut­dräkt kan »ivgöra^s av luig-'^ta dom­sto­len i dess hel­het, 5 §. , . då mål avgö­res av högsta doms!olen i de.ss ind­lnö. biörn, om laga hin­der ej möter, alla justi­ti­e­rå­den del­taga i avgö­ran­dei. ’• t - höi:'! :a .u t ¬ ... . - , i-f 740. — 1723 ö §•i; i behand­ling av fråga rörande till­stånd, att talan må komma under högsta dom­sto­lens pröv­ning, skola tre leda­mö­ter del­taga. konungen bestäm­mer, i vil­ken omfatt­ning åtgärd, som avser alle­nast måls i':; bere­dande, må vid­ta­gas av nedre justi­ti­e­re­vi­sio­nen eller tjäns­te­man vid denna. ;; före­komma skilj­ak­tiga meningar, huruvida till­stånd, som sägs i 6 §, skall med­de­las, vare till­stånd bevil­jat, om två leda­mö­ter äro ense därom eller i fall, som avses i 54 kap. 10 § 2, någon leda­mot fin­ner till­stånd böra med­de­las. # . 8 §. i nedre justi­ti­e­re­vi­sio­nen skola för måls bere­dande till behand­ling i högsta dom­sto­len fin­nas revi­sions­sek­re­te­rare. revi­sions­sek­re­te­rare skall vara lag­fa­ren. ivid nedre justi­ti­e­re­vi­sio­nen skall ock för högsta dom­sto­len fin­nas kansli, som hål­les öppet för all­män­he­ten å bestämda tider. ■'-ä när­mare bestäm­mel­ser om nedre justi­ti­e­re­vi­sio­nens orga­ni­sa­tion och verk- '^amhet med­de­las av konungen. 4 kap. om domare. 1 §. ‘ lag­fa­ren domare skall vara svensk med­bor­gare och hava fyllt tju­gu­fem år samt hava avlagt för behö­rig­het till domaräm­bete före­skrivna kun­skaps­prov. ej må den utöva domaräm­bete, som är omyn­dig eller i kon­kurs­till­stånd. om kun­skaps­prov och vill­kor i övrigt för utö­vande av domaräm­bete förord-​​ ; nar konungen. 2 §. pre­si­dent i hov­rätt, hov­rätts­råd, härads­höv­ding, borg­mäs­tare och råd­man ut ­ näm­nas av konungen. revi­sions­sek­re­te­rare utnäm­nes eller för­ord­nas av ko ­ nungen. i om val av borg­mäs­tare och råd­man är sär­skilt stad­gat. ' . . 3 §. asses­sor i hov­rätt och ting-​sdo­mare utnäm­nas eller för­ord­nas av konungen. om till­sätt­ning av asses­sor i råd­hus­rätt med­de­las bestäm­mel­ser av konungen. om bevil­jande av ledig­het och för­ord­nande av vika­rie för lag­fa­ren domare i hov­rätt eller under­rätt med­de­las bestäm­mel­ser av konungen. 'i ^ nämn­de­man utses genom val. vid val av nämn­de­män för tings­lag utgör varje kom­mun en val­krets. under ­ sti­ger anta­let nämn­de­män kom­mu­ner­nas antal, skola angrän­sande kom­mu­ner ; på lämp­ligt sätt för­e­nas till val­kret­sar. två eller flera kom­mu­ner må ock eljest sam­man­fö­ras till gemen­sam val­krets, om det fin­nes erfor­der­ligt för att skilda orter eller delar av tings­la­get skola bliva behö­ri­gen före­trädda inom nämn­den. stad må ej med annan kom­mun för­e­nas till en val­krets. anta­let nämn­de­män för­de­las mel­lan val­kret­sarna i för­hål­lande till deras folk­mängd; varje val­krets skall dock utse minst en nämn­de­man. indel­ning i val­kret­sar och anta­let nämnde ­ män för varje val­krets bestäm­mas av rät­ten. vid val av nämn­de­män för stad med råd­hus­rätt bil­dar sta­den en val­krets. ^ val för­rät­tas på lan­det å kom­mu­nal­stämma eller, om kom­munal­full­mäk­tige fin­nas och kom­mu­nen utgör egen val­krets, av dem. äro flera kom­mu­ner för- ¬ 1724 ~ 1942. 740. enade till en val­krets, för­rät­tas valet å gemen­sam kom­mu­nal­stämma; rät­ten ^ bestämme, å vil­ken kom­muns stämma valet skall för­rät­tas. i stad för­rät­tes valet, av stads­full­mäk­tige eller, om sådana ej fin­nas, å all­män rådstuga. ' då nämn­de­man skall väl­jas, ankomme i dom­saga på härads­höv­dingen och i stad med råds­hus­rätt på rät­ten att göra anmä­lan därom till den som har att' för­an­stalta om valet. 6 §. val­bar till nämn­de­man är man eller kvinna, som inom val­kret­sen äger röst ­ rätt å kom­mu­nal­stämma eller vid val av stads­full­mäk­tige och där har sitt hem- vist samt fyllt tju­gu­fem år. lag­fa­ren domare, befatt­nings­ha­vare vid dom­stol åkla­gare, polis­man eller advo­kat eller den som eljest har till yrke att föra and­ras talan inför rätta må ej vara nämn­de­man. j-åt: ej må annan vägra att mot­taga upp­drag som nämn­de­man än den som fyllt -å’ •' sex­tio år eller eljest upp­gi­ver gil­tigt hin­der. den som avgått ur nämn­den vare } ej skyl­dig att åter inträda för­rän efter sex år. ' 7 §. kla­gan över nämn­de­man­sval skall föras hos rät­ten. föres kla­gan, lände valet dock till efter­rät­telse, om ej rät­ten för­ord­nar annat. kät­ten prove, ehuru kla­gan ej föres, den val­des behö­rig­het. nämn­de­man väl­jes för sex år, dock äge han avgå efter två år. visar nämnde-​​ > man gil­tigt hin­der, må rät­ten även tidi­gare ent­le­diga honom. nämn­de­man, som ' fyllt sex­tio år, äge ock avgå ur nämn­den. upp­hör nämn­de­man att vara val­bar, vare upp­dra­get för­fal­let. 9 §, ^ nämn­de­man, som ent­le­di­gats eller eljest avgått, vare, om han alltjämt är val­bar, skyl­dig att fort­fa­rande full­göra upp­dra­get, till dess besked inkom­mit till rät­ten, att annan bli­vit vald, samt att även där­ef­ter tjänst­göra vid fort ­ satt behand­ling av mål, i vars hand­lägg­ning han förut del­ta­git. 10 §. är nämn­de­man av jäv hind­rad att tjänst­göra eller ute­blir han från rät­tens sam­man­träde och kan annan nämn­de­man ej utan tids­ut­dräkt infinna sig, ä^ rät­tens ord­fö­rande till tjänst­gö­ring i nämn­den kalla någon, som är val­bar till nämn­de­man för dom­kret­sen. domare skall, innan han må tjänst­göra, avlägga denna ed: »jag n. n. lovar och för­säk­rar inför gud den allsmäk­tige och vid hans heliga ord, att jag vill och skall efter mitt bästa för­stånd och sam­vete i alla domar rätt göra, ej mindre den fat­tige än den rike, och döma efter guds och ' r' • '.ir 1 fr i. cr reh­till .3 sve­ri­ges lag och laga stad­gar; ald­rig lag vränga eller orätt främja för släk kap, svå­ger­skap, vän­skap, avund, ill­vilja eller rädd­håga, ej hel­ler för mutor cch gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, bom ?aklös är, eller den sak­lös, som saker är. jag skall var­ken förr, än domen av- säges, eller sedan uppen­bara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rät­ten mom stängda dör­rar hål­ler. detta allt vill och skall jag som en ärlig och upp ­ rik­tig domare tro­get hålla.» med konung­ens till­stånd må den, som på grund av sin åskåd­ning i reli­ giöst hän­se­ende hyser betänk­lig­het mot att avlägga ed, i stäl­let avgiva för ­ säk­ran på heder och sam­vete av samma inne­håll i övrigt, som sägs i första styc­ket. ed eller för­säk­ran skall avläg­gas inför dom­stol eller inför rät­tens ordfö ­ rande. k i'-’ $ >5: i k* tan i; ■'‘•jölf i’-ei: ■ättit s;.. ¬ s\ — 1942. 740. 1725 0 w " 12 §.de som med varandra äro eller varit gifta eller äro tro­lo­vade eller äro i rätt upp- ocli ned­sti­gande släkt­skap eller svå­ger­lag eller äro sys­kon eller ^ äro i det svå­ger­lag, att den ene är eller varit gift med den andres sys­kon, eller ■: som stå i adop­tiv­för­hål­lande till varandra, må ej sam­ti­digt sitta som domare i rät­ten. 13 §. domare vare jävig att hand­lägga mål: 1. om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta syn­ner­lig nytta eller skada ; 2. om han med part är eller varit gift eller är tro­lo­vad eller är i rätt upp- eller ned­sti­gande släkt­skap eller svå­ger­lag eller är sys­kon eller är i den släkt-​​ skap, att den ene är avkom­ling till den andres sys­kon eller att de äro syskon-​​ v barn, eller i det svå­ger­lag, att den ene är eller varit gift med den andres "" sys­kon eller sys­kons avkom­ling eller med någon, från vil­kens sys­kon den (^andre här­stam­mar, eller om han står i adop­tiv­för­hål­lande till part;. ^ 3. om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta syn­ner­lig nytta eller skada, står i för­hål­lande, som avses i 2; 4. om han eller någon honom när­stå­ende, som avses i 2, är för­myn­dare eller god man för part eller eljest parts ställ­fö­re­trä­dare eller är leda­mot av sty ­ rel­sen för bolag, för­e­ning eller annat sam­fund, stif­telse eller annan sådan in- v; rätt­ning, som är part, eller, då kom­mun, väg­di­strikt eller annan sådan menig­het :i: är part, är leda­mot av nämnd eller sty­relse, som hand­har för­valt­ningen av den ‘v;; ange­lä­gen­het målet rör; 5. om han eller någon honom när­stå­ende, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta syn­ner­lig nytta eller skada, står i för­hål­lande, som avses i 4j 6. om han är parts veder­delo­man, dock ej om par­ten sökt sak med honom för att göra honom jävig; 7. om han i annan rätt såsom domare eller befatt­nings­ha­vare fat­tat beslut, som rör saken, eller hos annan myn­dig­het än dom­stol eller såsom skil­je­man tagit befatt­ning där­med; 8. om han i saken såsom rät­te­gångsom­bud fört parts talan eller biträtt part eller vitt­nat eller varit sak­kun­nig; eller 9. om eljest sär­skild omstän­dig­het före­lig­ger, som är ägnad att rubba för- (ä tro­en­det till hans opar­tisk­het i målet. vet domare omstän­dig­het före­ligga, som kan anta­gas utgöra jäv mot honom, vare han skyl­dig att själv­mant giva det till känna. - vill part göra jäv mot domare, skall han fram­ställa invänd­ning därom, då ■ ^ban första gången för talan i målet, sedan han erhöll kän­ne­dom om att doma­ren ; ^^'i^sit­ter i rät­ten eller eljest tager befatt­ning med målet eller, om den omstän­dig­het, varå jävet grun­das, då ej var känd för par­ten, sedan han erhöll sådan känne-​​ dom. under­lå­ter par­ten det, vare hans rätt att fram­ställa invänd­ningen för- ^ fal­len. fråga om jäv mot domare i lägre rätt må ej upp­ta­gas i högre rätt, med mindre jävet i den högre rät­ten göres av part, som enligt vad i andra styc­ket stad­gats är berät­ti­gad där­till, eller talan föres mot beslut, vari­ge­nom jävet ogil ­ lats. ej må fråga om jäv mot sär­skild leda­mot av nämnd väc­kas i högre rätt. sedan fråga om jäv mot domare upp­kom­mit, må han vid­taga alle­nast sådan åtgärd i målet, som icke utan syn­ner­lig olä­gen­het kan upp­skju­tas och ej inne ­ fat­tar avgö­rande av målet. åtgärd, som nu sagts, må av domare vid­ta­gas, ehuru han för­kla­rats jävig. k: k: !d l" ¬ '-v 1726 1942. n i^740. har part i rätt tid gjort jäv mot domare, give rät­ten, sä snart ske kan, sär­ skilt beslut där­ö­ver. 1 pröv­ning av jävs­fråga må doma­ren ej del­taga, med mindre rät­ten utan honom ej är dom­för och annan domare ej kan utan tids­ut­dräkt taga säte i rät­ten. 5 kap. om offent­lig­het och ord­ning vid dom­stol. 1 §. för­hand­ling vid dom­stol skall vara offent­lig. kan det anta­gas, att vid för­hand­ling skall före­komma något, som är stö ­ tande för anstän­dig­he­ten och sed­lig­he­ten, eller att till följd av offent­lig­he­ten något kan uppen­ba­ras, som med hän­syn till rikets säker­het bör hål­las hem ­ ligt för främ­mande makt, äge rät­ten för­ordna, att för­hand­lingen skall hål­las inom stängda dör­rar. för­ord­nande, som nu sagts, må ock med­de­las, om an­ led­ning före­kom­mer, att till följd av offent­lig­he­ten yrkes­hem­lig­het skulle röjas. i mål om ansvar för utpress­ning må rät­ten, om mål­sä­gan­den hegär det eller rät­ten eljest fin­ner det lämp­ligt, för­ordna, att för­hand­ling skall hål­las inom stängda dör­rar. för­hand­ling, som under för­un­der­sök­ning i brott­mål äger rum vid dom­stol, skall hål­las inom stängda dör­rar, om den miss­tänkte begär det eller rät­ten fin­ner, att offent­lig­he­ten skulle vara till men för utred­ningen. för­hör med den som är under fem­ton år eller lider av sin­nes­sjuk­dom, sinnes-​​ slö­het eller annan rubb­ning av själs­verk­sam­he­ten må hål­las inom stängda dö^ar. är eljest för sär­skilt fall före­skri­vet, att för­hand­ling må hål­las inom stängda dör­rar, vare det gäl­lande. . 2 §. till­träde till offent­lig för­hand­ling må, när rät­tens ord­fö­rande fin­ner skäl där­till, väg­ras den som enligt vad är känt eller må anta­gas ej fyllt tju­gu­ett åi.a §. vid för­hand­ling inom stängda dör­rar må efter med­gi­vande av rät­tens ord ­ förande tjäns­te­man vid dom­sto­len så ock den som för sin utbild­ning tjänst­gör vid denna vara när­va­rande. när sär­skilda skäl äro där­till, må rät­ten med­giva även annan att när­vara vid sådan för­hand­ling. 4 kat­ten äge för­ordna, att vad som före­kom­mit vid för­hand­ling inom stängda dör­rar icke får uppen­ba­ras. 5 ^ över­lägg­ning till dom eller beslut skall hål­las inom stängda dör­rar, om rät­ten ej fin­ner det kunna ske offent­ligt. hål­les över­lägg­ning inom stängda dör­rar, må, utom rät­tens leda­mö­ter, när­vara endast sådan rät­tens tjäns­te­man, som har att taga befatt­ning med målet. när sär­skilda skäl äro där­till, må rät­ten med ­ giva även annan att när­vara vid sådan över­lägg­ning.avkun­nande av dom eller beslut skall ske offent­ligt. har för­hand­ling hål ­ lits inom stängda dör­rar, må ock dom eller beslut avkun­nas inom stängda dör­rar. 6 §. ... . . .är part, vittne eller annan, som skall höras inför rät­ten, ej mäk­tig sven­säa språ­ket, må tolk anli­tas att biträda rät­ten. fin­nes vid rät­ten all­män tolk för det språk, varom är fråga, skall han an ­ litas. i annat fall för­ordne rät­ten lämp­lig per­son att i målet biträda som tolk; rät­ten äge ock hos läns­sty­rel­sen påkalla biträde för tolks erhål­lande. i..!.-'rf*; .’--'•'-t felt):' •:* -■.iss; fekt 1 •' t-: i i( , 1 1 ■o ¬ j *•' \ — 1942. 740. 1727 ti är den som skall höras döv eller stum, må, ock tolk anli­tas att biträda rät­ten. ej må den anli­tas som tolk, vil­ken till saken eller till någon­dera par­ten står i sådant för­hål­lande, att hans till­för­lit­lig­het där­i­ge­nom kan anses för­ringad. om anstäl­lande av all­män tolk så ock om anli­tande av tolk, då den som skall höras är döv eller stum, med­de­las bestäm­mel­ser av konungen. 7 §• .den som anstäl­les som all­män tolk eller eljest för­ord­nas att biträda som tolk skall inför rät­ten avlägga ed, att han efter bästa för­stånd skall full­göra det upp­drag, som läm­nats honom. angå­ende eds utby­tande mot för­säk­ran på heder och sam­vete gälle vad om "^ttne­sed är stad­gat. ^ §•till all­män tolk så ock till tolk för den som är döv eller stum utgår ersätt-​​ ning enligt vad därom är sär­skilt stad­gat. annan tolk äge av all­männa medel v åtnjuta arvode samt gott­gö­relse för kost­nad och tids­spil­lan efter vad rät­ten t^rövar skä­ligt; i brott­mål, vari åkla­gare för talan, skall ersätt­ningen gäl­das av ^ ^stats­ver­ket. på rät­tens ord­fö­rande ankom­mer att upp­rätt­hålla ord­ning vid rät­tens sam- man­trä­den och att med­dela där­för nödiga före­skrif­ter. han äger utvisa den som stör för­hand­lingen eller eljest upp­trä­der otill­bör­ligt så ock för und­vi­kande av j.' träng­sel begränsa anta­let åhö­rare i rätts­sa­len. ej må foto­grafi tagas i rätts-​​ i, salen. 7 tränger sig någon, som utvi­sats, in i rätts­sa­len eller åtly­der någon eljest ej till­sä­gelse, som med­de­lats till ord­ning­ens upp­rätt­hål­lande, äge rät­ten för- ordna, att han skall ome­del­bart tagas i häkte och kvar­hål­las där, så länge sam­man­trä­det varar, dock ej utö­ver tre dagar. 7 6 kap. om dom­stols pro­to­koll. .■ pro­to­koll skall föras för varje mål sär­skilt. ^ över hand­lägg­ning, som före­ta­ges av lag­fa­ren domare ensam eller av tjänste ­ man vid dom­sto­len och ej sker vid sam­man­träde för för­hand­ling eller vid måls avgö­rande, vare förande av pro­to­koll ej erfor­der­ligt. vid måls avskriv­ning, som ej sker i sam­band med för­hand­ling, erfordras ej hel­ler pro­to­koll. rör mål alle­nast ansvar för brott, varå icke kan följa svå­rare straff än böter, : ^ch har den till­ta­lade erkänt gär­ningen, må i sådant mål i stäl­let för pro­to­koll .'i ^öras anteck­ningar enligt de när­mare före­skrif­ter, som med­de­las av konungen. ,2 §. ; pro­to­kol­let skall föras av befatt­nings­ha­vare vid rät­ten eller lag­fa­ren leda ­ mot av rät­ten samt under­teck­nas av honom. ord­fö­ran­den äge, då omständig-​​ : heterna för­an­leda där­till, själv föra pro­to­kol­let. ; ej må den anli­tas som pro­to­koll­fö­rare, vil­ken till saken eller till någon­dera par­ten står i sådant för­hål­lande, att hans till­för­lit­lig­het där­i­ge­nom kan anses för­ringad. pro­to­koll­fö­rare skall hava avlagt doma­red. ^ , 3 §.pro­to­koll skall upp­taga: 1. dom­sto­len samt tid och ställe för sam­man­trä­det; 2. rät­tens leda­mö­ter, tolk, om sådan anli­tas, samt pro­to­koll­fö­ra­ren; * 449 —420024. svensk för­fatt­ni­nob­sam­lino 19^2, nr 7é0. ¬ ' . i 1728 1942. 740. i- 3. par­terna ocli lip­ni­vida de aro till­stä­des samt deras ombud eller biträ­den och i brott­mål den till­ta­la­des för­sva­rare; 4. rät­te­gångs­full­makt, som givits munt­li­gen inför rät­ten; 5. kort beteck­ning av saken; 6. då för­hand­ling hål­les inom stängda dör­rar, anled­ningen där­till; 7. rät­tens beslut, som ej upp­sät­tes sär­skilt; samt 8. skilj­ak­tiga meningar, som yppas vid omröst­ning inom rät­ten; nämnde ­ mans skilj­ak­tiga mening anteck­nas, alle­nast om nämn­den ensam bestämt ut- i-' gängen. 4§.pro­to­kol­let vid munt­lig för­be­re­delse skall inne­hålla: 1. par­ter­nas yrkan­den och invänd­ningar, änd­ringar däri samt med­gi­van­den av mot­par­tens yrkan­den; 2. kort redo­gö­relse för de omstän­dig­he­ter par­terna åbe­ropa jämte mot­par­tens ytt­rande där­ö­ver; 3. upp­gift å de bevis par­terna vilja åbe­ropa och vad de vilja styrka me varje sär­skilt bevis så ock å de skrift­liga hand­lingar och före­mål, vilka före som bevis; samt 4. vad i övrigt anses nödigt till led­ning vid huvud­för­hand­lingen. har vad enligt första styc­ket skall anteck­nas i pro­to­kol­let upp­ta­gits i inlaga eller annan hand­ling eller förut upp­teck­nats i pro­to­koll i målet, skall i proto ­ kol­let alle­nast hän­vis­ning ske. vad i denna para­graf stad­gas skall i tillämp­liga delar gälla beträf­fande pro­to­koll vid annan för­hand­ling, dock ej huvud­för­hand­ling. . 5§. , pro­to­kol­let vid huvud­för­hand­ling skall inne­hålla kort redo­gö­relse för för ­ hand­ling­ens gång samt upp­taga: 1. par­ter­nas yrkan­den och invänd­ningar, änd­ringar däri samt med­gi­van­den av mot­par­tens yrkan­den; 2. yrkan­den av andra än par­ter samt huruvida par­terna med­giva eller be ­ strida dessa yrkan­den; samt 3. vilka vitt­nen eller sak­kun­niga höras och vilka hevis i övrigt före­bringas. har vad enligt första styc­ket 1 eller 2 skall anteck­nas i pro­to­kol­let upp­ tagits i inlaga eller annan hand­ling eller förut upp­teck­nats i pro­to­koll i målet, skall i pro­to­kol­let alle­nast hän­vis­ning ske. 6 §. i pro­to­koll skall anteck­nas utsaga av vittne, sak­kun­nig, part under sannmgs-​​ för-​säk­ran eller mål­sä­gande, då han höres i anled­ning av åkla­ga­rens talan, i den omfatt­ning utsa­gan kan anta­gas vara av bety­delse i målet, samt vad rät­ten vid syn å stäl­let iakt­ta­ger. vid huvud­för­hand­ling i hov­rätt vare ej nödigt att i pro­to­kol­let anteck­nas ut ­ saga eller iakt­ta­gelse, som nu sagts, med mindre anteck­ning därav kan antaga bliva av bety­delse vid full­följd till högsta dom­sto­len. ej hel­ler vare sådan an ­ teck­ning nödig vid huvud­för­hand­ling i högsta dom­sto­len. 7 §. ^ , . . . ,vad i övrigt anfö­res eller eljest före­kom­mer vid för­hand­ling må ej anteok-​​ is i pro­to­kol­let, med mindre sär­skilda skäl för­an­leda där­till. ej må i proto-​​nas kol­let upp­ta­gas parts utveck­ling av talan i rätts­ligt hän­se­ende. 8 §.pro­to­kol­let över för­hand­ling skall, innan för­hand­lingen avslu­tas, erhålla slut ­ lig avfatt­ning. då pro­to­kol­let är upp­satt, skall ord­fö­ran­den å pro­to­kol­let göra anteck­ning därom.sedan utsaga, som enligt g § skall anteck­nas i pro­to­kol­let, upp­teck­nats, skall den upp­lä­sas eller till­fälle på annat sätt läm­nas att granska upp­teck­ningen i-■ ' ' ..'-r •v ' i '*■} 1 i ~s : ä.’ : ’i -“i ■ '■ ¬ • ■ v 2 — 1942. r 740. 1729 i''» ■v c samt den hörde till­frå­gas, om han har något att erinra mot inne­hål­let. erin ­ ran, som ej för­an­le­der änd­ring, skall anteck­nas. där­ef­ter må upp­teck­ningen ej änd­ras. har utsa­gan först efter gransk­ningen anteck­nats i pro­to­kol­let, skall upp­teck­ningen biläg­gas hand­ling­arna. rät­ten äge för­ordna, att utsaga av part, mål­sä­gande, vittne eller sakkun-​​ nig skall i stäl­let för att anteck­nas i pro­to­kol­let upp­ta­gas genom ste­no­grafi eller på fone­tisk väg. ste­no­graf utses av rät­ten. ej må den anli­tas som ste­no­graf, vil­ken till saken fel­ler till någon­dera par­ten står i sådant för­hål­lande, att hans till­för­lit­lig­het 's där­i­ge­nom kan anses för­ringad. vad i 5 kap. 7 och 8 §§ är stad­gat om tolk äge mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande ste­no­graf, som utsetts av rät­ten. stad­gan­det i 8 § andra styc­ket i detta kapi­tel äge mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande utsaga, som upp­ta­gits genom ste­no­grafi. , vad enligt denna para­graf upp­ta­gits skall, så snart ske kan, åter­gi­vas i d ^van­lig skrift och upp­teck­ningen biläg­gas hand­ling­arna. när­mare före­skrif­ter om upp­ta­gande av utsaga enligt denna para­graf med- : delas av konungen. ^ . jo §• .par­ter­nas inla­gor och andra hand­lingar i målet samt rät­tens pro­to­koll skola jämte avskrift av domen och sådant beslut, som upp sät­tes sär­skilt, sam­man ­ föras till en akt. i akten skola ock genom anteck­ning å inlaga eller på annat sätt upp­ta­gas kal­lel­ser, före­läg­gan­den eller andra beslut, som ej inta­gits i pro ­ tokoll. om rätt för part eller annan att återfå hand­ling, som hör till akten, för­ord­nar konungen. 11 §•vid rät­ten skall över alla mål föras dag­bok, utvi­sande tiden, då varje mål inkom­mit, där­med vid­tagna åtgär­der och tiden för målets avgö­rande samt, då talan full­följts, tiden, då anmä­lan eller inlaga inkom­mit, och de åtgär­der, som vid­ta­gits. 12 §. vad i detta kapi­tel stad­gas om pro­to­koll, akt och dag­bok i mål skall i till­ lämp­liga delar gälla även beträf­fande ärende. 13 §. när­mare före­skrif­ter om pro­to­koll och akt­bild­ning samt om dag­bok och and ­ ra för­teck­ningar med­de­las av konungen. r:' 7i: / 7 kap. om åkla­gare och poliam3mdighet. 1§.all­männa åkla­gare äro: 1. justi­ti­e­kans­lern ; 2. lands­fog­dar; samt 3. distrikts­å­kla­gare. hos all­män åkla­gare må fin­nas biträ­dande åkla­gare. instruk­tio­ner för åkla­garna utfär­das av konungen. t . . 2 §. justi­ti­e­kans­lern är under konungen högste åkla­gare och har i denna egen skap ansva­ret för och led­ningen av åkla­gar­vä­sen­det i riket. ¬ 1730 — 1942. 740. — under iusti­ti­e­kans­lern hava lands­fog­darna, envar inom sitt verk­sam­hetsom ­ råde, ansva­ret för och led­ningen av ålda­gar­vä­sen­det. 3 §. om utnäm­ning av justi­ti­e­kans­ler stad­gas i rege­rings­for­men. lands­fogde utnäm­nes av konungen. om till­sätt­ning av andra åkla­gare med­de­las före­skrif ­ ter i de för dem gäl­lande instruk­tio­nerna. all­män åkla­gare vare vid under­rätt lands­fogde eller distrikts­å­kla­gare; . vid hov­rätt justi­ti­e­kans­lern i mål, som enligt 2 kap. 2 § första stycketo-​​ upp­ta­ges ome­del­bart av hov­rät­ten, och i annat mål lands­fogde eller distrikts ­ åkla­gare; samt vid högsta dom­sto­len justi­ti­e­kans­lern. har talan till högsta dom­sto­len full­följts alle­nast av enskild part, må åkla* gar­ta­lan där, efter justi­ti­e­kans­lerns för­ord­nande, föras av lägre åkla­gare, när­mare bestäm­mel­ser om för­del­ningen av upp­gif­terna mel­lan åkla­garna w med­de­las i de för dem gäl­lande instruk­tio­nerna. ■--ii:- 5 §. justi­ti­e­kans­lern så ock lands­fogde må över­taga upp­gift, som till­kom­mer lägre åkla­gare. justi­ti­e­kans­lern äge även för­ordna extra åkla­gare att föra talan vid under­rätt eller hov­rätt eller, då talan full­följts alle­nast av enskild part, vid högsta dom­sto­len. biträ­dande åkla­gare må i den omfatt­ning, som bestäm­mes i instruk­tion, ut ­ föra upp­gift, som till­kom­mer åkla­gare, hos vil­ken han är anställd. väc­kande eller full­föl­jande av åtal i högsta dom­sto­len må dock ej beslu­tas av annan än iusti­ti­e­kans­lern. 6 §. före­lig­ger för all­män åkla­gare beträf­fande visst brott omstän­dig­het, som skulle utgöra jäv mot domare, må han ej taga befatt­ning med för­un­der­sök­ning eller åtal för brot­tet. jäv må ej grun­das å åtgärd, som åkla­ga­ren vid­ta­git å tjäns­tens väg­nar, eller gär­ning, som för­ö­vats mot honom i eller för hans tjänst. ehuru åkla­gare är jävig, äge han vid­taga åtgärd, som ej utan fara kan upp­ skju­tas. fråga om jäv mot åkla­gare prö­vas av hans när­maste för­man; jäv mot justi ­ tie­kans­lern prö­vas av honom. 7 §. vad i detta kapi­tel är stad­gat om lands­fogde skall i fråga om stock­holm avse förste stads­fi­ska­len. ■ r-’ rx 1 ' ■ 7,; __ y-'ii'j.-. i,’-;. rr-;. o ...c -1..' c.a.i'.i:, bil.i 8 §. ;j'7l ;• om sär­skilda åkla­gare galle vad om dem är stad­gat. ej må annan sär­skild åkla­gare än riks­da­gens justi­ti­e­om­buds­man eller mili- tie­om­buds­man besluta, att åtal skall väc­kas eller full­föl­jas i högsta dom­sto­len. 9 §. med polis­myn­dig­het avses i denna balk, för­u­tom åkla­gare, som har befatt ­ ning med polis­vä­sen­det, i stad, dar polis­mäs­tare fin­nes, polis­mäs­ta­ren och befatt­nings­ha­vare i befäls­ställ­ning vid polis­vä­sen­det, vil­ken enligt den för ho ­ nom gäl­lande instruk­tio­nen äger handla i polis­mäs­ta­rens ställe, samt i aunan stad, där åkla­ga­ren icke har befatt­ning med polis­vä­sen­det, den som när­mast under polis­che­fen har inse­ende över polis­vä­sen­det. vad i 6 § är stad­gat om all­män åkla­gare äge mot­sva­rande tillämp­ning be ­ träf­fande polis­myn­dig­het. ' 'ifi v(b -'"--b b k . '• -v- '■i-- ''k- “”‘b v ¬ t k / \ r 740. 1731 li:. 8 kap. om advo­ka­ter. 1 §. >'r pör riket skall fin­nas ett all­mänt advo­kat­sam­fund. stad­gar för sam­fun ­ det fast­stäl­las av konungen. advo­kat är den som är leda­mot av sam­fun­det. 2 §. till leda­mot av advo­kat­sam­fun­det må anta­gas alle­nast den som är svensk med­bor­gare, äger hem­vist inom riket och fyllt tju­gu­fem år samt avlagt för behö­rig­het till domaräm­bete före­skrivna kun­skaps­prov och för­vär­vat sådan prak­tisk utbild­ning, som före­skri­ves i sam­fun­dets stad­gar. han skall hava ii> gjort sig känd för red­bar­het och även i övrigt fin­nas lämp­lig att utöva advo- ; i^.äkatv6rks9.niliet. ej må den anta­gas till leda­mot, som är omyn­dig eller i kon­kurs­till­stånd. lag­fa­ren domare i eller befatt­nings­ha­vare vid all­män dom­stol eller all­män . åkla­gare eller utmät­nings­man må ej anta­gas till leda­mot; ej hel­ler den som eljest är anställd i sta­tens eller kom­muns tjänst eller hos annan enskild än ad- vokat, med mindre advo­kat­sam­fun­dets sty­relse med­gi­ver undan­tag. ansö­kan om inträde i advo­kat­sam­fun­det prö­vas av dess sty­relse. ; ‘ vid utö­vande av sin verk­sam­het skall advo­kat red­bart och nitiskt utföra honom anför­trodda upp­drag och i allt iakt­taga god advo­kat­sed. verk­sam­het som advo­kat må icke bedri­vas under form av aktie­bo­lag eller i bolag med annan än advo­kat, med mindre advo­kat­sam­fun­dets sty­relse med­gi­ver undan­tag. det ålig­ger advo­kat att hålla pen­ning­me­del och andra till­gångar, som till­ höra hans huvud­män, skilda från vad honom till­hör. advo­kat vare skyl­dig att, om offent­lig för­sva­rare för miss­tänkt eller biträde åt part, som åtnju­ter fri rät­te­gång, ej kan erhål­las efter fri­vil­ligt åta­gande, vid j. <;^dom­stol i det län, inom vil­ket han har sitt kon­tor, mot­taga för­ord­nande som ^'för­sva­rare eller biträde. 6 §. till­syn över advo­katvä­sen­det utövas av advo­kat­sam­fun­dets sty­relse; den har att tillse, att advo­kat såväl vid utfö­rande av talan inför dom­stol som i sia övriga verk­sam­het fyl­ler de plik­ter, som åvila honom. advo­kat vare skyl- <3l^ig att lämna sty­rel­sen de upp­gif­ter, som erfordras för denna till­syn. justi­ti­e­kans­lern äge att hos sty­rel­sen påkalla åtgärd mot advo­kat, som åsi­ dosät­ter sin plikt eller ej längre är behö­rig att vara advo­kat. . . 7 §.advo­kat, som i sin verk­sam­het upp­såt­li­gen gör orätt eller som eljest för­far ored­ligt, skall av advo­kat­sam­fun­dets sty­relse ute­slu­tas ur sam­fun­det. aro ' omstän­dig­he­terna mild­rande, äge sty­rel­sen i stäl­let till­dela honom var­ning. åsi­do­sät­ter eljest advo­kat de plik­ter, som åvila honom som_ advo­kat, äge sty­rel­sen med­dela honom var­ning eller erin­ran. äro omstän­dig­he­terna syn ­ ner­li­gen för­svå­rande, må sty­rel­sen ute­sluta honom ur sam­fun­det. upp­hör advo­kat att vara svensk med­bor­gare eller flyt­tar han ur riket eller inträ­der beträf­fande advo­kat sådan omstän­dig­het, att han enligt 2 § andra eller tredje styc­ket icke må anta­gas till leda­mot av sam­fun­det, vare han skyl ­ dig att genast utträda; gör han det ej, för­ordne sty­rel­sen om hans ute­slut­ning. ¬ 1732 \ 1942. nr sty­rel­sen äge för­ordna, att beslnt, vari­ge­nom någon ute­slu­tits ur samfnn-​​ det, genast skall gå i verk­stäl­lig­ket. ^ 8§. har advo­kat­sam­fun­dets sty­relse avsla­git någons ansö­kan om inträde i sam- i:i'^ fun­det eller ute­slu­tit någon därur, må kan föra talan mot beslu­tet. mot sty- ^ rel­sens beslut i fråga, som avses i 7 §, må talan föras av justi­ti­e­kans­lem. 'b' talan skall föras genom besvär till kögsta dom­sto­len. bs .1 9 kap. om straff octi vite. 1 §• part, som mot bättre vetande inle­der eller för­an­le­der rät­te­gång i tvis­te­mål, straf­fes med dags­bö­ter. 2 §. föres av part mot bättre vetande talan mot dom eller beslut, domes kan till dags­bö­ter; är det över­rätts dom eller beslut, vare straf­fet lägst tju­gu­fem dags­ böter. 3 §. söker part i tvis­te­mål eller mål­sä­gande i brott­mål genom påstå­en­den eller invänd­ningar, som äro uppen­bart ogrun­dade, eller genom innekål­lande av bevis eller annan otill­bör­lig åtgärd förkala rät­te­gången, straf­fes kan med dags­bö­ter. vad nu sagts om part gälle ock inter­ve­ni­ent, även om kan ej äger stäh­ning av part. ^ §• vad i 1 —3 §§ är stad­gat äge mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande ställ­ före­trä­dare så ock ombud eller biträde. 1 i k:;;: ut iiut 5 §. den som vid sam­man­träde inför rät­ten stör för­hand­lingen eller tager foto­ grafi i rätts­sa­len eller väg­rar att efter­komma före­skrift, som med­de­lats till ord­ning­ens upp­rätt­hål­lande, eller som munt­li­gen vid sam­man­träde eller i rat- tegångs­skrift utta­lar sig otill­bör­ligt eller eljest krän­ker dom­sto­lens vär­dig­het, straf­fes med böter. lik' 6 §.\7 ^ ■röjer någon utan gil­tigt skäl vad enligt rät­tens eller under­sök­nings­le­da­rens för­ord­nande icke får uppen­ba­ras, straf­fes kan med dags­bö­ter. 7 §. rät­ten äge, om part eller annan fin­nes vid för­hand­ling böra komma till stä­des eller infinna sig per­son­li­gen, före­lägga vite; är sär­skild före­skrift om före­läg­gande med­de­lad, vare den gäl­lande. "ib: •-i; 4 i 8 §.v é * ö * då enligt denna balk vite före­läg­ges part eller annan, bestämme rät­ten vitet till belopp, som med hän­syn till hans eko­no­miska för­hål­lan­den ock omstän­dig ­ heterna i övrigt kan anta­gas förmå honom att iakt­taga före­läg­gan­det.^ vite må ej bestäm­mas under fem kro­nor eller över fem­tu­sen kro­nor. har vite ut ­ dömts och före­läg­ger rät­ten nytt vite, må vitet bestäm­mas till högre belopp, dock ej över tio­tu­sen kro­nor. vites­före­läg­gande skall del­gi­vas den som före­läg­gan ­ det avser. vite må ej före­läg­gas, då straff är utsatt. ej hel­ler må vite före­läg­gas kro­nan. r • ■ 1 , - ic / i ¬ \ // . r 740. — 1733 ti mnnes, då fråga upp­kom­mer om utdö­mande av vite, ända­må­let med vitet kava för­fal­lit, må vitet ej utdö­mas. 9 §. är i denna balk straff utsatt i böter, dock ej dags­bö­ter, vare lägsta bötes-​​ straff fem kro­nor och högsta tre­hundra kro­nor. böter och viten, som ådö­mas enligt denna balk, till­falla kro­nan. si i % andra avdel­ningen. om rät­te­gången i all­män­liet. i. om rät­te­gången i tvis­te­mål. 10 käp. om laga dom­stol. 1 §. laga dom­stol i tvis­te­mål i all­män­het är rät­ten i den ort, där sva­ran­den 'r- har sitt hem­vist.är sva­ran­den man­tals­skri­ven å ort inom riket, anses den orten som hans hem­vist.för bolag, för­e­ning eller annat sam­fund, stif­telse eller annan sådan inrätt ­ ning gälle som hem­vist den ort, där sty­rel­sen har sitt säte eller, om säte för sty­rel­sen ej är bestämt eller sty­relse ej fin­nes, där för­valt­ningen föres. lag samma vare i fråga om kom­mun, väg­di­strikt eller annan sådan menig­het. dödsbo sökes vid den rätt, där den döde sko­lat svara. den som icke äger känt hem­vist vare sig inom eller utom riket sökes där han uppe­hål­ler sig. är han svensk med­bor­gare och uppe­hål­ler han sig utom riket '■ eller är hans uppe­hållsort okänd, sökes han där han inom riket senast haft hem­vist eller uppe­hål­lit sig. kro­nan sökes i tvis­te­mål i all­man­het där den myn­dig­het, som har att be- vaka talan i målet, har sitt säte. - 3 §. den som icke äger känt hem­vist inom riket må i tvist rörande betal­nings ­ skyl­dig­het sökas där honom till­hö­rig egen­dom fin­nes. rör tvis­ten lös egen- ^am, må han sökas där egen­do­men fin­nes. ford­ran, som grun­das å löpande skul­debrev eller annan hand­ling, vars före ­ teende utgör vill­kor för rätt att kräva betal­ning, anses fin­nas där hand­lingen är. annan ford­ran anses fin­nas där gäl­de­nä­ren har sitt hem­vist. är pant ställd för ford­ringen, må denna anses fin­nas där pan­ten är. : '4 §. , har den som icke äger känt hem­vist inom riket här ingått för­bin­delse eller / eljest ådra­git sig gäld, må han i tvist därom sökas där för­bin­del­sen ingicks . eller gäl den upp­kom. 5 §. den som idkar jord­bruk, gruv- eller fabriks­drift, hant­verk, han­del eller an- < nan dylik rörelse med fast drift­ställe må i tvist, som upp­kom­mit ome­del­bart på grund av den rörel­sen, sökas där drift­stäl­let är. ¬ 1734 — 1942. 6 §. har någon ingått för­bin­delse eller eljest ådra­git sig gäld å ort, där han mera var­ak­tigt uppe­hål­ler sig, må han, medan han befin­ner sig å orten, för sådan för­bin­delse _ eller gäld sökas där. lag samma vare i fråga om gäld, som någon vid till­fäl­lig vis­telse å annan ort ådra­git sig för kost, bostad .i b. eller dylikt. 7 §. i’. tvist på grund av för­myn­da­res eller god mans för­valt­ning må väc­kas vi den rätt, där för­myn­der­ska­pet eller god­man­ska­pet är eller senast varit ' skri­vet, eller ock vid rät­ten i den ort, där för­valt­ningen förts. har någon eljest haft annans egen­dom till för­valt­ning, må tvist på grund av för­valt­ningen väc­kas vid rät­ten i den ort, där för­valt­ningen förts. ".it 8 §. q élkå. i trk: talan i anled­ning av ska­de­gö­rande hand­ling må väc­kas vid rät­ten i den o ^; där hand­lingen före­togs eller ska­dan upp­kom. före­togs hand­lingen eller upp q-;;;: kom ska­dan å orter under skilda dom­sto­lar, må talan väc­kas vid envar av dem. tvist om arv eller tes­ta­mente eller om bodel­ning mel­lan arvingar och efter-​​ levande make skall upp­ta­gas av den ratt, där den döde sko­lat svara i tviste-​​ mål i all­män­het. tvist om bodel­ning mel­lan makar i anled­ning av boskill­nad, äkten­skaps åter­gång, hemskill­nad eller äkten­skaps­skill­nad skall upp­ta­gas av den rätt, där man­nen skall svara i tvis­te­mål i all­män­het, eller, om man­nen ej är skyl­dig att i sådant mål svara vid svensk dom­stol, där hust­run sva­rar i sådant mål. fin­nes i mål, som avses i denna para­graf, ej behö­rig dom­stol enligt vad nu är sagt, upp­ta­ges målet av stock­holms råd­hus­rätt. 10 §. ^ tvist om ägan­de­rätt eller nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom, om rätt till ser- vitut eller annan sär­skild rätt till egen­do­men eller om besitt­ning av egendo ­ men skall upp­ta­gas av rät­ten i den ort. där fas­tig­he­ten är. lag samma vare, om tvis­ten rör skyl­dig­het för ägare eller inne­ha­vare av egen­do­men att full ­ göra något, som ålig­ger honom i denna egen­skap, eller, då nytt­jan­de­rätt eller annan sär­skild rätt till egen­do­men upp­lå­tits, fråga är om arrende, hyra, häv . bygg­nads under­håll, nybygg­nad eller annat dylikt. _ lig­ger fas­tig­he­ten under flera dom­sto­lar eller gäl­ler tvis­ten flera fastig-​​ heter under skilda dom­sto­lar, skall tvis­ten upp­ta­gas av den rätt, under vil­ken ;yy., huvud­de­len lig­ger. j vid dom­stol, som sägs i 10 §, må ock väc­kas: ^ 1. tvist om köpeskil­ling för fast egen­dom eller annat dylikt anspråk på grund av över­lå­telse av ägan­de­rätt till egen­do­men; 2. talan mot ägare av fast egen­dom om skyl­dig­het att per­son­li­gen svara för gäld, för vil­ken egen­do­men utgör pant, om betal­ning sam­ti­digt sökes ur egen ­ domen; 3. tvist om skada eller annat intrång å fast egen­dom; 4. talan om ersätt­ning för arbete, som utförts å fast egen­dom; eller t), talan ora ersätt­ning för det någon brustit åt hemul angå­ende fast egen ­ dom. 12 §. som fast egen­dom anses vid tillämp­ning av detta kapi­tel även bygg­nad a annans grund samt gruva ocb för gruv­drift avsedd bygg­nad eller anlägg­ning. iiad» '-1 1 h x ¬ \ "^740. 1735 13 j' tvist angå­ende ombud­sar­vode, för­del­ning av rät­te­gångs­kost­nad mel­lan flera ersätt­nings­skyl­diga eller annat dylikt anspråk på grund av rät­te­gång må väc- ^ pkas vid den rätt, som först dömt i målet. 14 §. käro­mål mot flera sva­rande må väc­kas vid den rätt, där någon av dem en­ ligt vad förut i detta kapi­tel är stad­gat har att svara, om det sker sam­ti­digt och käromå­len stödja sig på väsent­li­gen samma grund. är saken sådan, att ^ändast en dom kan givas mot alla, som hava del i saken, må talan ock väc­kas ^d den rätt, där någon av dem har att svara. gen­käro­mål upp­ta­ges av den rätt, som upp­ta­git huvud­käro­må­let. talan, som' avses i 14 kap. 4 eller 5 §, upp­ta­ges av den rätt, som upp­ta­git huvud­må­let. 15 §. har, sedan stäm­ning del­gi­vits sva­ran­den, änd­ring inträtt i för­hål­lande, "som betingat dom­sto­lens behö­rig­het, vare den utan ver­kan. 16 §. har skrift­ligt avtal slu­tits därom, att upp­kom­men tvist eller fram­tida tvist, här­fly­tande ur angi­vet rätts­för­hål­lande, må väc­kas vid viss dom­stol eller att för tvis­ten viss dom­stol ensam skall vara behö­rig, lände det till efter­rät­telse, li. om ej annat är stad­gat. :: 17 §. ;;; ej vare på grund av vad i detta kapi­tel stad­gas rät­ten behö­rig att upp­taga; ji;. 1. tvist, som skall upp­ta­gas av annan myn­dig­het än dom­stol eller av sär- skild dom­stol eller enligt lag eller för­fatt­ning skall ome­del­bart prö­vas av skilje ­ män; 2. tvist, som skall väc­kas vid viss dom­stol, om denna enligt lag eller för­fatt ­ ning är ensam behö­rig att upp­taga sådan tvist; 3. tvist, som enligt lag må upp­ta­gas alle­nast av råd­hus­rätt eller i dess ställe viss härads­rätt, om tvis­ten väc­kes vid annan dom­stol; 4. tvist, som avses i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag skall upp­ta­gas av dom­stol, som där sägs, om tvis­ten väc­kes vid annan dom­stol; 5. äkten­skaps­mål; 6. tvist, som angår utmätt lös egen­dom eller gil­tig­he­ten av lösöreköpsavhand-​​ ling och enligt lag skall upp­ta­gas av rät­ten i den ort, där egen­do­men fin­nes; •eller 7. tvist, som är av beskaf­fen­het att kunna utan stäm­ning upp­ta­gas av dom ­ stol. ^ ej hel­ler må på grund av vad i detta kapi­tel stad­gas talan väc­kas vid dom- \stol av annan ord­ning än den som för tvis­tens upp­ta­gande är i lag före­skri­ven; vad nu sagts gälle dock ej tvist, som avses i 13 §. yrkande om kvitt­ning för ford­ran må icke upp­ta­gas av dom­stol, som enligt •första styc­ket ej ägt upp­taga tvist angå­ende samma ford­ran. är rät­ten av annan grund än i 17 § sägs obe­hö­rig att upp­taga tvist, som ■där väc­kes, skall tvis­ten dock anses väckt vid rätt dom­stol, om ej sva­ran­den i rätt tid gjort invänd­ning om dom­sto­lens behö­rig­het eller ute­blmt från första instäl­lel­sen eller, då för­be­re­del­sen är skrift­lig, under­lå­tit att inkomma med sva­ro­mål. har sva­ran­den ute­bli­vit eller under­lå­tit att inkomma med svaro ­ mål, skall käran­dens upp­gift om de omstän­dig­he­ter, som betinga dom­sto­lens behö­rig­het, tagas för god, om sva­ran­den erhål­lit del därav och anled­ning ej före­kom­mer, att den är orik­tig. 450 —420024. svensk för­fatt­ni­naaaam­lino 1942, nr 740. ¬ :>■ 1736 1942. nr r 19 §. 'a’ har lägre rätt upp­ta­git tvist, må fråga om. rät­tens behö­rig­het ej upp­ta­gas ? av högre rätt, med mindre frå­gan dit full­föl­jes eller där väc­kes av part, som \ j är berät­ti­gad där­till, eller ock tvis­ten är sådan, att den skall upp­ta­gas av annan \ myn­dig­het än dom­stol eller av sär­skild dom­stol eller ome­del­bart av högre rätt ^ eller enligt lag eller för­fatt­ning skall ome­del­bart prö­vas av skil­je­män. 1 20 §. med­de­las i högre rätt beslut, vari­ge­nom lägre rätt för­kla­ras icke vara be ­ hörig att upp­taga mål, som där väckts, äge den högre rät­ten på yrkande a part hän­visa målet till lägre rätt, som fin­nes behö­rig. hava skilda dom­sto­lar genom beslut, som vun­nit laga kraft, fun­nits obe ­ höriga, äge högsta dom­sto­len, om någon av dem fin­nes behö­rig, på ansö­kan av part hän­visa målet till den dom­stol, av vil­ken målet bort upp­ta­gas. 21 §. hava i lag eller för­fatt­ning givits avvi­kande bestäm­mel­ser om laga dom­stol, vare de gäl­lande. , i • 11 kap. . . i’’ om part och ställ­fö­re­trä­dare. rri­uli; 1 §. envar kan vara part i rät­te­gång. råder ej par­ten över det, varom tvis­tas, eller rör tvis­ten rätts­hand­ling, som han ej själv äger ingå, föres talan av den som är par­tens ställ­fö­re­trä­dare. om talan på grund av ska­de­gö­rande hand­ling äge vad i 20 kap. 14 § och 21 kap. 1 § första styc­ket stad­gas mot­sva­rande tillämp­ning. 2 §. bolag, för­e­ning eller annat sam­fund, stif­telse eller annan sådan inrätt­ning, som kan för­värva rät­tig­he­ter och ikläda sig skyl­dig­he­ter, kan vara part i rätte-​​ ^ li: gång. lag samma vare i fråga om kro­nan samt kom­mun, väg­di­strikt eller ■^ annan sådan menig­het. för part, som nu sagts, föres talan av den som är par­tens ställ­fö­re­trä­dare . . . .utlän­ning, som enligt lagen i sitt hem­land är oför­mögen att föra sin talan, äge dock föra talan här i riket, om han enligt svensk lag är behö­rig där­tiu. 4 §. „,.... bevis, att den som i rät­te­gång upp­gi­ves vara part eller vill föra talan sont_/ part eller ställ­fö­re­trä­dare för part är behö­rig, erfordras ej, med mindre rät­ten, fin­ner bevis böra före­tes. 5 §. part skall vid huvud­för­hand­ling i under­rätt eller hov­rätt infinna sig per- son­li­gen, om hans när­varo ej kan anta­gas sakna bety­delse för utre­drungen. vid huvud­för­hand­ling i högsta dom­sto­len vare part skyl­dig att infinna sig per ­ son­li­gen, om hans när­varo fin­nes erfor­der­lig för utred­ningen. i under­rätt skall part ock infinna sig per­son­li­gen vid munt­lig för­be­re­delse, om det kau anta­gas, ' att för­be­re­del­sen d^äri­ge­nom främ­jas. vid annan för­hand­ling än nu namnta vare part skyl­dig att infinna sig pér­son­li­gen, om det fin­nes erfor­der­ligt. .vad nu sagts om parts skyl­dig­het att infinna sig per­son­li­gen gälle ock parts ställ­fö­re­trä­dare, äro flera ställ­fö­re­trä­dare, äge rät­ten bestämma, vil- ■- i-.u- - -i'-, - ¬ i. . , r 740. — 1737 ten eller vilka skola infinna sig. äger part ej själv föra sin talan, vare han dock skyl­dig att infinna sig per­son­li­gen, om hans när­varo fin­nes erfor­der­lig för utred­ningen. .är part eller ställ­fö­re­trä­dare skyl­dig att infinna sig per­son­li­gen, med­dele rät­ten för­ord­nande därom.i: 5' 12 kap. om rät­te­gångsom­bud. 1 §.parts talan må föras genom ombud. om skyl­dig­het för part att infinna sig per­son­li­gen stad­gas i 11 kap. 5 §. 2 §. ■ såsom ombud må ej bru­kas annan än den som rät­ten med hän­syn till red- ^'^bar­het, insik­ter och tidi­gare verk­sam­het fin­ner lämp­lig att vara ombud i målet. ombud skall vara svensk med­bor­gare med hem­vist inom riket. ej må den vara ombud, som är omyn­dig eller i kon­kurs­till­stånd. . 3§.lag­fa­ren domare i eller rätts­bil­dad befatt­nings­ha­vare vid all­män dom­stol eller all­män åkla­gare eller utmät­nings­man må ej vara ombud, med mindre ko ­ nungen för visst mål giver lov där­till. ej må nämn­de­man vid den dom­stol han till­hör föra annans talan. 4 §•[i;;; står någon till domare, som vid målets behand­ling är leda­mot av rät­ten, i sådant för­hål­lande, som avses i 4 kap. 12 §, må han ej bru­kas som ombud i sv målet. ej hel­ler må någon bru­kas som ombud, om han tagit befatt­ning med sa­ ken som domare eller befatt­nings­ha­vare vid dom­stol eller som ombud för mot ­ par­ten. ö §*i: visar ombud ored­lig­het, oskick­lig­het eller oför­stånd eller fin­nes han eljest u olämp­lig, skall rät­ten avvisa honom som ombud i målet; rät­ten äge ock, om ;i skäl äro där­till, för­klara honom obe­hö­rig antingen för viss tid eller tills vidare att bru­kas som ombud vid den rät­ten. 3^ _ 6 §. _ ^ avvi­sas ombud, skall rät­ten, om ej par­ten är till­stä­des och själv vill föra sin talan, före­lägga par­ten att för sig ställa ombud, som kan god­kän­nas. un- der­lå­ter par­ten det och infin­ner han sig ej per­son­li­gen, skall han anses som ute­bli­ven. _ är ombud, som avvi­sas, advo­kat, skall anmä­lan om avvi­san­det göras hos ad- 3/okat­sam­fun­dets sty­relse. ; . , 7 §.gör någon, som ej må vara ombud, i rät­te­gång gäl­lande å honom över­ låtet anspråk och fin­nes san­no­likt, att över­lå­tel­sen skett, för att han skall kunna föra talan i målet, skall rät­ten före­lägga honom att för sig ställa ombud. ^ under­lå­ter han det, skall han anses som ute­bli­ven. vill part föra talan genom ombud, skall han giva ombu­det full­makt muntli-​​ gen inför rät­ten eller ock skrift­li­gen. skrift­lig full­makt skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av par­ten. 9 §• .skrift­lig full­makt skall före­tes i huvud­skrift, när ombu­det första gången ^ vid rät­ten för talan i målet. 'j ? ¬ •v 1 i 1738 — 1942. nr är, då full­makt skall förp­tes, sådan icke till­gäng­lig, skall rät­ten giva om* budet tid att förete den; vad nu sagts gälle ej i fråga om vade- eller missnöjes-​​ anmä­lan. fin­nes upp­skov oläg­ligt, må rät­ten fort­sätta med hand­lägg­ningen av målet, dock utan att däri med­dela dom eller slut­ligt beslut. utfär­das full­ makt, skall behö­rig­he­ten anses inne­fatta vad ombu­det tidi­gare åtgjort i rätte­ gången. '1 fin­ner rät­ten ovisst, huruvida parts under­skrift å full­makt är rik­tig, må rät­ten med­giva anstånd för oviss­he­tens undan­rö­jande. skrift­lig full­makt skall i huvud­skrift eller styrkt avskrift bifo­gas akten. 10 §. har inne­hål­let i skrift­lig full­makt över­bring­ats genom tele­graf eller tele­ fon enligt vad därom är före­skri­vet, vare upp­teck­ning därav gäl­lande som full­makt; full­mak­ten skall dock, om rät­ten fin­ner det erfor­der­ligt, före­tes i huvud­skrift för rät­ten vid påföljd att upp­teck­ningen eljest anses ogill som full­makt. när­mare före­skrif­ter om över­bring­ande av full­makt genom tele­graf eller tele­fon givas av konungen. 11 §. så^som full­makt för kro­nan eller kom­mun, väg­di­strikt eller annan sådan menig­het eller all­män inrätt­ning gälle i behö­rig ord­ning utfär­dat för­ord­nande eller utdrag av pro­to­koll över beslut, vari­ge­nom ombud för­ord­nats. för bolag, för­e­ning eller annat sam­fund, stif­telse eller annan sådan inrätt­ning må stsorkt utdrag av pro­to­koll över sådant beslut gälla som full­makt. 12 §. full­makt skau inne­håua ombu­dets namn. ej må full­makt stäl­las till inne ­ hava­ren. full­makt skall avse visst mål eller rät­te­gång i all­män­het. vill part med­dela full­makt alle­nast för viss dom­stol eller sär­skilt rät­te­gångs­till­fälle, skau det angi­vas i full­mak­ten. munt­lig full­makt gälle alle­nast i det mål, vari den givits. 13 §. ombud må ej sätta annan i sitt ställe, med mindre par­ten givit lov där­till. äger ombud sätta annan i sitt ställe, må även den, som av ombu­det be ­ myn­di­gats, över­låta åt annan att föra par­tens talan, om ombu­det givit lov där­till. 14 §. full­makt med­för behö­rig­het för ombu­det att å par­tens väg­nar angå­ende saken 1. väcka talan samt påkaua åtgärd, även om åtgär­den ankom­mer å annan myn­dig­het än rät­ten; 2. mot­taga del­giv­ning av inla­gor och andra hand­lingar, dock ej före­läg ­ gande för par­ten att infinna sig per­son­li­gen; 3. före­taga alla hand­lingar för utfö­rande av par­tens talan samt avgiva sva­ro­mål å alla mot par­ten fram­ställda yrkan­den; 4. avstå från yrkande, som fram­ställts av par­ten, och med­giva mot­par­tens yrkande; 5. ingå för­lik­ning;6. söka verk­stäl­lig­het av rät­tens dom; samt 7. upp­bära par­ten tiller­känd ersätt­ning för rät­te­gångs­kost­nad. ej må på grund av full­makt, som avser rät­te­gång i all­män­het, ombu­det väcka talan eller mot­taga stäm­ning angå­ende sak, varom för­lik­ning ej ar till­ låten. .1 1 l . - -i-" jz’-:. • .... i; b'-'-'—j .4. b-- ‘ir: .c* . :--b "i:--:-: j '-•si:: \ ‘"'''b ¬ \ / r 740. 1739 s avser full­makt alle­nast viss dom­stol, äge ombu­det vid den dom­sto­len samma bebö­rig­bet, som sägs i första styc­ket; ombu­det äge ock anmäla miss­nöje eller vad mot beslut eller dom, som med­de­las av dom­sto­len. gäl­ler full­makt alle­nast sär­skilt lät­te­gångs­till­fälle, äge ombu­det vid det ^ rät­te­gångs­till­fäl­let samma bebö­rig­bet, som sägs i första styc­ket 2 —5; ombu­det äge ock anmäla miss­nöje eller vad mot beslut eller dom, som då med­de­las. 15 §. i ombuds bebö­rig­bet enligt 14 § må inskränk­ning ske, alle­nast såvitt an- '"'p^går ombu­dets rätt att väcka talan, att mot­taga del­giv­ning av stäm­ning, att , j^ingå för­lik­ning, att söka verk­stäl­lig­het av rät­tens dom eller att upp­bära par- ’ten tiller­känd ersätt­ning för rät­te­gångs­kost­nad; bar annan inskränk­ning skett, vare den utan ver­kan. har inskränk­ning, som är tillå­ten, icke skett i full­mak­ten, vare den ej gäl- lande mot rät­ten och mot­par­ten, innan den bragts till deras kän­ne­dom munt- f^ligen inför rät­ten eller ock skrift­li­gen. 16 §. •v iiii; (-• llil ' 16 ar rät­te­gångs­full­makt ej så avfat­tad som sägs i 12 §, skall rät­ten före­lägga par­ten att avhjälpa felet. avhjäl­pes ej felet, må full­mak­ten icke gälla. . kät­te­gångs­band­ling, som ombud i par­tens när­varo före­ta­git, vare utan ver- ' kan mot par­ten, om han genast gör gensaga där­e­mot. " 18.§. ^ hull­makt kan av par­ten när som helst åter­kal­las. yill ombud avsäga sig par­tens talan, åligge honom att på grund av full ­ mak­ten bevaka par­tens rätt, till dess denne hun­nit vid­taga åtgärd för utföran ­ de av sin talan. mot rät­ten och mot­par­ten vare åter­kal­lelse eller avsä­gelse ej gäl­lande, in ­ nan den bragts till deras kän­ne­dom munt­li­gen inför rät­ten eller ock skrift ­ ligen. 19 §. dör par­ten eller för­lo­rar han rådig­het över det, varom tvis­tas, upp­hör icke c- där­med full­mak­ten att gälla; rät­ten skall dock, när anled­ning före­kom­mer där- :;^till, om rät­te­gången under­rätta döds­boet eller par­tens ställ­fö­re­trä­dare. '^‘3 _ har full­makt givits av parts ställ­fö­re­trä­dare och upp­hör sedan hans behö­ rig­het, vare full­mak­ten dock gäl­lande. 20 §. den som upp­trä­der som ombud sva­rar för att han äger behö­rig­het där­till och vare, om han ej förmår styrka, att han hand­lat efter full­makt eller att ' ^rät­te­gångs­hand­ling, som han före­ta­git, bli­vit av par­ten god­känd eller ändock ^är gäl­lande mot par­ten, skyl­dig att ersätta mot­par­ten eller annan den kost­nad, som i rät­te­gången upp­stått genom att vad han före­ta­git ej är bin­dande för par ­ ten. om skyl­dig­het att ersätta annan skada äge vad om full­makt i all­män­het är stad­gat mot­sva­rande tillämp­ning. 21 §.vad i detta kapi­tel stad­gas om ombud, som äger föra parts talan, gälle i tillämp­liga delar beträf­fande ombud för vid­ta­gande av sär­skild åtgärd. 22 §, part äge vid utfö­rande av sin talan anlita biträde. om rät­te­gångs­bi­träde gälle vad i 2 —5 §§ samt 6 § andra styc­ket stad­gats. rät­te­gångs­hand­ling, som biträde i par­tens när­varo före­ta­git, skall anses av par­ten god­känd, om han ej genast gör gensaga där­e­mot. j: ¬ \ 'o 1740 — 1942. nr 23 §. har någon all­män full­makt att för­valta annans egen­dom eller eljest hand ­ hava annans ange­lä­gen­he­ter och är han på grund därav tillika behö­rig att föra huvud­man­nens talan inför rätta, gälle om sådant ombud vad om ställ­ före­trä­dare är stad­gat. 24 §. är i lag eller för­fatt­ning sär­skild före­skrift med­de­lad om behö­rig­het att föra annans talan, vare den gäl­lande. f. iili­fls­hii 13 kap. om före­mål för talan ooh talans väc­kande. 1 §. talan om åläg­gande för sva­ran­den att full­göra något må upp­ta­gas till pröv ­ ning, ehuru tiden för full­gö­rel­sen ej inträtt, då målet avgö­res, om 1. fråga är om tid efter annan åter­kom­mande full­gö­rel­ser, som ej bero av redan läm­nat eller fram­tida veder­lag eller vilka på grund av redan läm­nat veder­lag utgå som pen­sion eller liv­ränta, och någon av dem är för­fal­len; 2. skyl­dig­he­ten att full­göra inträ­der, först då annan för­plik­telse, varom talan väckts i målet, ej full­gö­res; 3. fråga är om ränta, till dess betal­ning sker, å för­fal­len ford­ran eller om annan tilläggs­för­plik­telse, som föl­jer av huvud­för­plik­tel­sen ; 4. för käran­den är av vikt, att full­gö­relse sker å rätt tid, samt sär­skild an ­ led­ning före­kom­mer, att sva­ran­den kom­mer att undan­draga sig sådan fullgö ­ relse; eller 5. sådan talan i annat fall än nu sagts enligt lag må väc­kas. 2 §. talan om fast­stäl­lelse, huruvida visst rätts­för­hål­lande består eller icke be ­ står, må upp­ta­gas till pröv­ning, om oviss­het råder om rätts­för­hål­lan­det och denna län­der käran­den till för­fång. beror sakens pröv­ning av frå­gan, huruvida visst rätts­för­hål­lande, som ar stri­digt mel­lan par­terna, består eller icke består, må ock talan om fast­stäl­lelse därav upp­ta­gas. ar i lag eljest stad­gat, att fast­stäl­lel­se­ta­lan i visst fall må upp­ta­gas, vare det gäl­lande. 3 §. väckt talan må icke änd­ras. käran­den äge dock 1. på grund av omstän­dig­het, som inträf­fat under rät­te­gången eller först då bli­vit för honom känd, kräva annan full­gö­relse än den, varom talan väckts; 2. yrka fast­stäl­lelse enligt 2 § andra styc­ket; samt 3. kräva ränta eller annan tilläggs­för­plik­telse, som föl­jer av huvud­för­ plik­tel­sen, så ock eljest fram­ställa nytt yrkande, såvitt det stö­der sig på vä ­ sent­li­gen samma grund. väc­kes yrkande, som avses i 2 eller 3, sedan målet före­ta­gits till huvud­för­ hand­ling, och kan yrkan­det ej utan olä­gen­het prö­vas i målet, må det avvi­sas. ej må sådant yrkande väc­kas i högre rätt. såsom änd­ring av talan anses icke, att käran­den beträf­fande samma sak iu- skrän­ker sin talan eller, utan att saken änd­ras, åbe­ro­par ny omstän­dig­het till stöd för sin talan. ;u' 1. i frf r-u.!. r i . ’-i ■ ir; i' '‘..ii-: . ' ;■ ,1 “öl, ¬ a \ 740. 1741 4§.fe talan skall väc­kas genom stäm­ning, om ej annat är stad­gat. vill käran­den enligt 3 § ändra sin talan, må det ske munt­li­gen inför rät­ten i> eller ock skrift­li­gen. sva­ran­den skall erliålla del därav. , talan skall anses väckt, då ansö­kan om stäm­ning inkom till rät­ten, eller, om stäm­ning ej erfordras, då talan fram­ställ­des inför rät­ten. 5 §. ^ åter­kal­lar käran­den sin talan, sedan sva­ran­den ingått i sva­ro­mål, och är saken sådan, att för­lik­ning därom är tillå­ten, skall, om sva­ran­den yrkar det, (^ålet dock prö­vas. år saken ej sådan, som i första styc­ket sägs, och åter­kal­lar käran­den, sedan dom fal­lit, utan sva­ran­dens sam­tycke sin talan, vare åter­kal­lel­sen utan ver­kan. 6 §. ej må ny talan angå­ende fråga, varom redan är rät­te­gång mel­lan samma (äar­ter, upp­ta­gas till pröv­ning. ^ 7 §•över­lå­ter käran­den det, varom tvis­tas, å annan, må denne utan ny stäm­ning över­taga käran­dens talan i målet sådan denna vid hans inträde i rät­te­gången är; om över­lå­ta­rens skyl­dig­het att svara för rät­te­gångs­kost­nad gälle vad i 18 kap. 10 § stad­gas. sker över­lå­telse å sva­ran­dens sida, må den, å vil­ken över­lå­tel­sen skett, i sva ­ ran­dens ställe inträda i målet, om käran­den sam­tyc­ker där­till. har över­lå­telse, som nu sagts, å någon­dera sidan ägt rum, vare den, å vil- hen över­lå­tel­sen skett, på mot­par­tens yrkande skyl­dig att efter kal­lelse inträda ,, som part i rät­te­gången. i ii 14 kåp. om för­e­ning av mål och tredje mans del­ta­gande i rät­te­gång. ^ 1 §. väc­ker någon sam­ti­digt flera käro­mål mot samme sva­rande, skola de hand ­ läg­gas i en rät­te­gång, om de stödja sig på väsent­li­gen samma grund. . . 2 §. ^' ^ har sam­ti­digt en kärande väckt käro­mål mot flera sva­rande eller flera kä ­ rande mot en eller flera sva­rande, skola målen hand­läg­gas i en rät­te­gång, om de stödja sig på väsent­li­gen samma grund. 3 §•^vill sva­ran­den till gemen­sam hand­lägg­ning väcka talan mot käran­den an ­ gående samma sak eller sak, som har gemen­skap med denna, eller rörande , ford­ran, som kan gå i avräk­ning möt käran­dens, och sker det före huvudför-​​ hand­lingen, skola målen hand­läg­gas i en rät­te­gång. käro­mål, som sålunda ■"' för­e­nats med huvud­käro­må­let, är gen­käro­mål. 4 §.vill någon, som ej är part i rät­te­gången, till gemen­sam hand­lägg­ning väcka ' talan mot båda par­terna eller endera om det, varom tvis­tas, och sker det före huvud­för­hand­lingen, skola målen hand­läg­gas i en rät­te­gång. ;; 5 §.■' vill part, om han tap­par saken, mot tredje man fram­ställa åter­gångs­krav eller anspråk på ska­de­stånd eller annat dylikt, äge han, innan målet före­ta­ges " till huvud­för­hand­ling, till gemen­sam hand­lägg­ning med det målet väcka sin ^ talan mot tredje man. vad nu sagts äge mot­sva­rande tillämp­ning, om tredje s ¬ 1742 — 1942. t740. man i anled­ning av den utgång saken kan få mel­lan par­terna vill mot någon ö,v' dem eller båda väcka talan angå­ende sådant anspråk. om väc­kande av talan mot tredje man i sam­band med klan­der av fång till; fast egen­dom är sär­skilt stad­gat. 6 §. mål mel­lan samma eller olika par­ter må även i annat fall än nu sagts hand ­ läg­gas i en rät­te­gång, om det är till gagn för utred­ningen. när skäl äro där ­ till, må de åter sär­skil­jas. ej må i fall, som avses i 1 —6 §§, mål för­e­nas, med mindre målen väckts vi samma dom­stol och denna är behö­rig samt för målen samma rät­te­gångs­for är tillämp­lig. 8 §•äro å någon­dera sidan flera par­ter, vare envar av dem i för­hål­lande till mot­par­ten att anse som själv­stän­dig part. är saken sådan, att endast en dom kan givas för alla, som hava del i sak skall rät­te­gångs­hand­ling, som en med­part före­ta­ger, gälla till för­mån för de öv ­ riga, även om den stri­der mot deras hand­lingar. . .påstår någon, som ej är part i rät­te­gången, att saken rör hans rätt, och visar han san­no­lika skäl för sitt påstå­ende, äge han som inter­ve­ni­ent å endera sidan del­taga i rät­te­gången. 10 §. vill någon del­taga i rät­te­gång som inter­ve­ni­ent, skall han hos rät­ten göra ansö­kan därom, över ansö­kan skola par­terna höras. om skäl äro där­till, må för­hand­ling äga rum med par­terna och sökan­den. eät­ten med­dele, så snart ske kan, beslut över ansö­kan. 11 §.inter­ve­ni­ent äge före­taga rät­te­gångs­hand­ling, som står öppen för par­ten; han må dock ej ändra par­tens talan eller eljest före­taga hand­ling, som stri­der mot par­tens, eller annor­le­des än jämte par­ten full­följa talan mot dom eller beslut. är på grund av rätts­för­hål­lan­dets natur eller eljest dom gäl­lande för och mot inter­ve­ni­en­ten, som om den med­de­lats i rät­te­gång, däri han varit part, äge han dock ställ­ning av part i rät­te­gången. ^ 12 §. menar part, att någon kan som inter­ve­ni­ent del­taga i rät­te­gången, äge h kun­göra honom rät­te­gången med anma­ning att inträda däri. den, för vil­ken rät­te­gång kun­gjorts, äge i sin ord­ning kun­göra den för an ­ nan, som han menar kunna inträda i rät­te­gången. om skyl­dig­het för part att i vissa fall kun­göra rät­te­gång är sär­skilt stad­gat. 13 §. kun­gö­rande av rät­te­gång sker genom del­giv­ning av skrift­lig inlaga. inla gan skall även del­gi­vas mot­par­ten. i inl­f­gan skola saken och grun­den för åt­ gär­den angi­vas. ■j -'■•isfsj c k —’ 11 l!,,. •- f c lla- 15 kap. om kvar­stad, sking­rings­för­bud ock annan handräck­ning. 1 §. ’ i: har part, som i rät­te­gång yrkat betal­ning för ford­ran, visat san­no­lika skäl för sin talan och kan skä­li­gen befa­ras, att mot­par­ten genom att avvika eller genom att undanskaffa egen­dom eller annor­le­des undan­dra­ger sig att gälda vad genom domen kan anta­gas komma att åläg­gas honom, må kvar­stad läg- t ksl ii. 'i-; -'j ¬ i , r 740. 1743 s3i i gas å så myc­ket av kans lösa egen­dom, som ^arar mot skul­den, eller ock, om ij,; det är till­fyl­lest, egen­do­men stäl­las under för­bud att säl­jas eller sking­ras. ' sking­rings­för­bud må ock med­de­las å fast egen­dom, som till­bör mot­par­ten. kvar­stad eller sking­rings­för­bud må även läg­gas å egen­dom, till vil­ken part i rät­te­gång påstått bättre rätt, om ban visat san­no­lika skäl för sin talan ocb det skä­li­gen kan befa­ras, att mot­par­ten undanskaf­far, för­stör eller väsent-​​ ligt för­säm­rar egen­do­men. fin­nes lös egen­dom, som stäl­les under sking­rings­för­bud, bos tredje man, må denne för­bju­das att utgiva egen­do­men. § 2 §.^ har part, som i rät­te­gång yrkat betal­ning för ford­ran, visat san­no­lika skäl för sin talan ocb kan skä­li­gen befa­ras, att mot­par­ten begi­ver sig från riket ii; utan att efter­lämna känd egen­dom, som sva­rar mot bans gäld, må för­bud med­de­las bonom att avresa från orten, med mindre ban stäl­ler pant eller bor- ri.(^gen för skul­den. rese­för­bud vare ej gäl­lande utö­ver tre måna­der efter del- i;^giv­ningen. har med­de­lat rese­för­bud före nämnda tids utgång hävts eller eljest upp­hört att gälla, må nytt rese­för­bud avse alle­nast åter­sto­den av sagda tid. i beslut om rese­för­bud skall angi­vas den ort, där den, mot vil­ken för­bu­det r>. gäl­ler, skall uppe­hålla sig, samt erin­ras om påfölj­den för över­trä­delse av för ­ budet. över­trä­des rese­för­bud, äge rät­ten på yrkande av par­ten för­ordna, att mot­par­ten skall åter­häm­tas ocb under den tid för­bu­det gäl­ler hål­las i häkte. 3 §. har part i rät­te­gång visat san­no­lika skäl för sin talan ocb kan skä­li­gen befa­ras, att mot­par­ten genom att utöva viss verk­sam­het eller före­taga eller under­låta viss hand­ling eller genom annat sitt för­hål­lande hind­rar eller för ­ svå­rar domens verk­stäl­lande eller väsent­ligt för­ringar dess värde för par­ten, må vid vite för­bud eller annat före­läg­gande med­de­las mot­par­ten eller förord-​​ nas om egen­doms för­valt­ning av god man eller om annan åtgärd, som fin­nes er- il for­der­lig för säker­stäl­lande av par­tens rätt. före­läg­gande eller för­ord­nande, i:: som nu sagts, må ock med­de­las, om det i annat fall är för par­ten av syn­ner­lig i:; vikt och det ej län­der mot­par­ten till väsent­ligt för­fång. fin­nes i rät­te­gång om bättre rätt till egen­dom part hava egen­mäk­tigt skilt ^inot­par­ten från egen­do­men eller eljest själv tagit sig rätt, må för­ord­nas, att be- sitt­ning eller annat för­hål­lande, som rub­bats, genast skall åter­stäl­las. 5 §. i' beslut om åtgärd, som avses i detta kapi­tel, med­de­las av den rätt, där rätte­ gången är. i' fråga om sådan åtgärd må upp­ta­gas alle­nast på yrkande av part. ^ yrkande må ej bifal­las, med mindre till­fälle läm­nats mot­par­ten att yttja -^sig där­ö­ver. är fara i dröjs­maj, må dock rät­ten ome­del­bart bevilja åt­ gär­den att gälla, till dess annorlunda för­ord­nas. åtgärd, som avses i 1, 2 eller 3 §, må ej bevil­jas, med mindre part, som begärt åtgär­den, hos rät­ten stäl­ler pant eller bor­gen för skada, som kan till­ skyn­das mot­par­ten. fin­nes par­ten ur stånd att ställa sådan säker­het och har han visat syn­ner­liga skäl för sin talan, må rät­ten befria honom där­i­från. från ; stäl­lande av säker­het vare kro­nan fri. om pant och bor­gen gälle vad i utsök-​​ nings­la­gen är stad­gat. 6 §.åter­kal­las eller för­fal­ler talan, för vars säker­stäl­lande åtgärd enligt 1, 2 eller 3 § med­de­lats, eller har, då talan avser ford­ran, ställts pant eller bor­gen eller före­komma eljest ej längre skäl för åtgär­den, skall den av rät­ten ome­del­bart 451 —420024. svensk för­fatt­ning­aaam­lino 79k, nr 740. i q kr ir: v r. ¬ 1744 1942. nr 0. hävas. då målet avgö­res, prove rät­ten, om åtgär­den fort­fa­rande skall bestå. rät­ten äge ock i sam­band med domen för­ordna om åtgärd, som nii sagts. rät­ten äge, när skäl äro där­till, på yrkande av part för­ordna, att åtgärd en- ugt 4 § skall gå åter. 7 §. fin­nes kvar­stad böra läg­gas å arrende, hyra eller annat dylikt, som utgår av fast egen­dom, för­ordne rät­ten god man att upp­bära med­len; rät­ten med­dele ock den betal­nings­skyl­dige för­bud att utgiva något till annan än gode man­nen. med­de­las sking­rings­för­bud å fast egen­dom och är syn­ner­lig fara att egen ­ domen genom van­vård eller annor­le­des väsent­li­gen för­säm­ras, äge rät­ten på yrkande av part, som begärt åtgär­den, för­ordna god man att för­valta egen ­ domen; par­ten åligge att till bestri­dande av nödig kost­nad för egen­do­mens för­valt­ning erlägga för­skott med belopp, som bestäm­mes av rät­ten. i övrigt gälle om verk­stäl­lande av åtgärd, som avses i detta kapi­tel, vad i utsök­nings­la­gen är stad­gat. ■ '0^ ■ 'p 16 kap. om. omröst­ning. 1 §.yppas vid över­lägg­ning till dom eller beslut skilj­ak­tiga meningar, skall om ­ röst­ning ske. i härads­rätt säge ord­fö­ran­den först sin mening och inhämte där­ef­ter nämn ­ dens. vid omröst­ning i råd­hus­rätt så ock i över­rätt skall den ^gste i rät­ten först yttra sig och sedan var efter annan, såsom de hava säte i rät­ten. har målet beretts av viss leda­mot, säge han först sin mening. envar angive de skäl, varå han grun­dar sin mening. ^ 2 §. över fråga, som hör till rät­te­gången, skall rös­tas sär­skilt. äro i saken flera käro­mål, skall beträf­fande varje käro­mål sär­skild omröst ­ ning ske. över ford­ran, som åbe­ro­pats till kvitt­ning, skall ock rös­tas sär­skilt. är beträf­fande samma käro­mål fråga om flera omstän­dig­he­ter, som var för sig äro av ome­del­bar bety­delse för utgången, skola de, såvitt sakens beskaf ­ fen­het påkal­lar det, upp­stäl­las till sär­skild omröst­ning. om rät­te­gångs­kost­nad skall rös­tas sär­skilt. har någon vid tidi­gare omröst­ning varit emot det slut, vari de flesta stan­nat, vare han skyl­dig att del­taga i senare omröst­ning. . 3 §. , y'ppas i härads­rätt annan mening än ord­fö­ran­dens och äro alla i nämn­den ense om skä­len och slu­tet eller för­ena sig, då i nämn­den äro flera än sju, minst sju därom, gälle nämn­dens mening; i annat fall gälle ord­fö­ran­dens. vid omröst­ning i råd­hus­rätt så ock i över­rätt gälle den mening, som omfat ­ tats av mer än hälf­ten av rät­tens leda­mö­ter; har någon mening erhål­lit hälf ­ ten av rös­terna och är bland dem ord­fö­ran­dens, gälle den meningen. om omröst­ning beträf­fande pröv­nings­till­stånd stad­gas i 3 kap. 7 §. 4 §. . y'ppas vid omröst­ning i råd­hus­rätt eller över­rätt flera än två meningar, utan att någon enligt 3 § skall gälla, och är fråga om pen­ningar eller annat, som utgör viss myc­ken­het, skola rös­terna för den större myc­ken­he­ten sam­man­läg­ gas med rös­terna för när­mast mindre och, om det erfordras, sam­man­lägg­nin ­ gen fort­sät­tas efter samma grund, till dess någon mening skall gälla; i annat c <■ "t r t'in--. i/ l1 ä ¬ ■\- v •' / r 740. — 1745 fall gälle den mening, för vil­ken rös­tema äro flera än för annan, eller, om för flera meningar rös­terna äro lika många, den som biträtts av den främste bland dem som rös­tat för någon av dessa meningar. 5 §. 'är det stri­digt, hnru omröst­ning skall ske eller vil­ken mening skall gälla, skall rös­tas därom. är i tvis­te­mål fråga även om ansvar, utdö­mande av vite, rese­för­bud eller ^^någons båu­ande i häkte, gälle om omröst­ning däni­tin­nan vad i 29 kap. är 'stad­gat. §• j.. har nämn­den enligt 3 § bestämt rät­tens avgö­rande, svare för detta envar nämn­de­man, som med sin röst bidra­git där­till. 17 kap. om dom ocli beslut. 1 §. v: rät­tens avgö­rande av saken sker genom dom. annat rät­tens avgö­rande träf­ fas genom beslut. beslut, vari­ge­nom rät­ten annor­le­des än genom dom skil­jer iå saken från sig, så ock högre rätts beslut i fråga, som dit full­följts sär­skilt, är slut­ligt beslut. ii: 2 §. - dom skall, om huvud­för­hand­ling vid rät­ten ägt rum, grun­das å vad vid för­hand­lingen före­kom­mit. i domen må ej del­taga domare, som ej över­va­rit hela huvud­för­hand­lingen. har ny huvud­för­hand­ling hål­lits, skall domen grun ­ das å vad där­vid före­kom­mit. då mål avgö­res utan huvud­för­hand­ling, skall domen grun­das å vad hand- il:: ling­arna inne­hålla och eljest före­kom­mit i målet. å ^ dom må ej givas över annat eller mera, än vad part i behö­rig ord­ning yrkat. |^;^är saken sådan, att för­lik­ning därom är tillå­ten, må dom ej grun­das å om- stän­dig­het, som icke av part åbe­ro­pats till grund för hans talan. äro i en rät­te­gång flera käro­mål och kunna de sär­skil­jas, må dom givas över något av dem, ehuru hand­lägg­ningen angå­ende de övriga icke avslu­tats. >(^^)ver huvud­ford­ran och ford­ran, som åbe­ro­pas till kvitt­ning, må dömas alle­ nast i ett sam­man­hang. med­gi­ves käro­mål till någon del, må sär­skild dom • •* t js' givas över det som med­gi­vits. 5 §. i* i! j hand­läg­gas i en rät­te­gång talan om fast­stäl­lelse, huruvida visst rätts­för­hål ­ lande består eller icke består, och tillika talan, vars pröv­ning beror därav, må sär­skild dom givas över fast­stäl­lel­se­ta­lan. beror eljest pröv­ningen av viss ta­ lan av annan talan, som hand­läg­ges i samma rät­te­gång, må ock sär­skild dom givas över den talan. äro i mål, vari talan föres om full­gö­relse, såväl skyl­dig­he­ten att full­göra som full­gö­rel­sens stor­lek stri­diga och fin­nes med hän­syn till utred­ningen lämp ­ ligt, att dessa frå­gor avgö­ras var för sig, må på käran­dens begä­ran sär­skild dom givas över skyl­dig­he­ten att full­göra. ¬ 1746 — 1942, . — då sär­skild dom enligt denna para­graf givits, äge rät­ten för­ordna, att målet ii i övrigt skall vila, till dess domen vnn­nit laga kraft. in ;c*■■"fri för­li­kas par­terna om det, varom tvis­tas, ock begära de, att rät­ten stad­fäs­ter för­lik­ningen, skau det ske genom dom. 7 §. dom skall avfat­tas skrift­li­gen ock i skilda avdel­ningar angiva: 1. dom­sto­len samt tid ock ställe för domens med­de­lande; 2. par­terna samt deras ombud eller biträ­den; > 3. par­ter­nas yrkan­den ock invänd­ningar samt de omstän­dig­ke­ter, varå de grun­dats ; 4. domskä­len med upp­gift å vad i målet är bevi­sat; samt 5- dom­slu­tet. högre rätts dom skall, i den mån det fin­nes erfor­der­ligt, innekålla redo ­ görelse för lägre rätts dom. äger part full­följa talan mot dom eller söka åter­vin­ning, skall i domen givas till känna, vad kan där­vid kar att iakt­taga. om under­rät­telse, som till- { lika skall med­de­las i kov­rätts dom, stad­gas i 54 kap. 14 §. ) }. år.':';; '■bp 8 §. j tred­sko­dom, dom, vari­ge­nom käran­dens talan bifal­les på grund av sva ­ ran­dens med­gi­vande, samt dom, vari­ge­nom högre rätt fast­stäl­ler lägre rätts dom, må utfär­das i för­enklad form. när­mare bestäm­mel­ser därom med­de­las av konungen. 9 §. ^ innan dom beslu­tas, skall över­lägg­ning kal­las. har nämnd säte i rät­ten, fram­ställe ord­fö­ran­den saken ock vad lag stad­gar därom. då kmnid­för­kand­ling ägt rum, skall samma eller sist nästa kelg­fria dag över­lägg­ning kål­las ock, om det kan ske, dom beslu­tas ock avkun­nas. er­ fordras på grund av målets beskaf­fen­het råd­rum för domens beslu­tande eller avfat­tande, må rät­ten besluta anstånd där­med; domen skall dock, om ej syn ­ ner­ligt kin­der möter, skrift­li­gen avfat­tas ock med­de­las inom två vec­kor efter för­hand­ling­ens avslu­tande. avkun­nas ej domen vid kuvud­för­kand­lingen, skall den avkun­nas vid annat rät­tens sam­man­träde eller ock med­de­las genom att den hål­les till­gäng­lig å rät­tens kansli; vid huvud­för­hand­lingen skall undeijq rät­telse givas om tiden ock sät­tet för domens med­de­lande. vad nu sagts om måls avgö­rande efter huvud­för­hand­ling gälle ock, då mål avgö­res vid sam­man­träde för munt­lig för­be­re­delse. avgö­res eljest mål utan huvud­för­hand­ling, skall, så snart ske kan, över­lägg ­ ning kål­las samt domen beslu­tas, skrift­li­gen avfat­tas och med­de­las. medd^ lan­det skall ske genom att domen hål­les till­gäng­lig å rät­tens kansli. undei(^) ’ rät­telse om tiden för med­de­lan­det skall senast dagen förut avsän­das till par­ terna ock anslås å en för all­män­he­ten till­gäng­lig plats i kans­liet. avkun­nande av dom må ske genom åter­gi­vande av domskä­len ock sln­tet jämte med­de­lande av full­följdskän­vis­ning. 11"... k- u-:. u] ful : < :dlf, ■i 10 §.dom skall upp­sät­tas sär­skilt ock under­skri­vas av de lag­farna domare, som del­ta­git i avgö­ran­det. rät­tens domar skola, ord­nade i num­mer­följd efter tiden för deras medde ­ lande, för varje år sam­man­fö­ras till en dom­bok, 11 §.dom äge, sedan tid för talan utgått, rätts­kraft, såvitt där­i­ge­nom avgjorts den sak, varom talan väckts. i x;st (q ■'ä- l ‘"'v a ¬ \ i' r 740, 1747 k ■i •/.' domea äge ock rätts­kraft, i vad den inne­fat­tar pröv­ning av ford­ran, som åbe­ro­pats till kvitt­ning. ej må fråga, som sålnnda avgjorts, ånyo upp­ta­gas till pröv­ning. om sär­skilda rätts­me­del gälle vad därom är stad­gat. 12 §. vad i 2 ock 9 §§ är stad­gat om dom äge mot­sva­rande tillämp­ning i fråga ' om slut­ligt beslut. å sådant beslut skola oek bestäm­mel­serna i 7 ocb 10 §§ till- läm­pas, om frå­gans beskaf­fen­het ford­rar det. med­de­las slut­ligt beslut i sam- ^band med dom, skall det upp­ta­gas i domen. äger part full­följa talan mot slut­ligt beslut eller göra ansö­kan om åter­upp ­ tagande, skall i beslu­tet givas till känna, vad han där­vid har att iakt­taga. om under­rät­telse, som tillika skall med­de­las i hov­rätts beslut, stad­gas i 54 kap. 14 §. ^ 13 §. ^ beslut, som ej är slut­ligt, skall, i den mån det erfordras, angiva de skäl, varå i^; beslu­tet grun­das. har den som vill föra talan mot beslut under rät­te­gången att anmäla miss­ nöje, skall det till­kän­na­gi­vas. skall mot sådant beslut talan föras sär­skilt, give rät­ten ock det till känna. den som vill föra talan mot beslu­tet äge hos rät­ten erhålla under­rät­telse om vad han eljest har att iakt­taga. med­de­las beslut, som ej är slut­ligt, i sam­band med dom eller slut­ligt beslut, f‘ skall det upp­ta­gas däri. skall mot beslu­tet föras sär­skild talan, give rät­ten till känna, vad den som vill full­följa talan har att iakt­taga. om imder­rät­telse, som tillika skall med­de­las i hov­rätts beslut, stad­gas i 54 kap. 14 §. .; _ ^ rät­ten äge, när skäl äro där­till, i dom för­ordna, att den må verk­stäl­las utan hin­der av att den icke äger laga kraft. ’f; beslut under rät­te­gången, mot vil­ket talan ej må föras sär­skilt, skall genast gå i verk­stäl­lig­het. vad nu sagts gälle ock beslut, vari­ge­nom rät­ten avvi­sat ■f- ombud eller biträde eller ogil­lat tredje mans yrkande att få som inter­ve­ni­ent l'- del­taga i rät­te­gången eller utlå­tit sig angå­ende ersätt­ning eller för­skott till bi- träde, vittne, sak­kun­nig eller annan, som ej är part eller inter­ve­ni­ent, eller för- v^rdnat om någons hål­lande i häkte eller om kvar­stad, sking­rings­för­bud eller ■^'^nnan handräck­ning eller om hävande av sådan åtgärd eller bestämt, att för ­ mån av fri rät­te­gång skall upp­höra, eller till biträde utsett annan, än part före­sla­git. rät­ten äge, när skäl äro där­till, i beslut, vari­ge­nom före­läg­gande med­de­lats part eller annan att förete skrift­ligt bevis eller att till­han­da­hålla t- före­mål för syn eller besikt­ning, för­ordna, att beslu­tet må verk­stäl­las utan - ^hin­der av att det icke äger laga kraft.^ är sär­skild före­skrift med­de­lad därom, att dom eller beslut, som icke äger j laga kraft, må verk­stäl­las, vare den gäl­lande. 15 §. fin­ner rät­ten på grund av anmärk­ning eller eljest, att dom eller beslut till följd av skriv­fel, miss­räk­ning eller annat dylikt för­bi­se­ende inne­hål­ler uppen-​​ ^ bar orik­tig­het, med­dele rät­ten, sedan par­terna erhål­lit till­fälle att yttra sig, be- ^ slut om rät­telse. rät­telse skall anteck­nas å huvud­skrif­ten av domen eller beslu­tet eller, då ^ beslu­tet inta­gits i pro­to­koll, i detta så ock, om det kan ske, å utskrift av domen eller beslu­tet; där­vid skall tillika angi­vas den dag, då anteck­ningen göres. r ¬ 1748 1942. nr m - 18 kap. om rät­te­gångs­kost­nad. 1 §. ,,in« ''' .n- u> r" v;:i:ä iiistir \h'i :ré^- part, som tap­par målet, skall ersätta mot­par­ten hans rät­te­gångs­kost­nad, om ej annat är stad­gat. 2 §•. . . angår målet rätts­för­hål­lande, som enligt lag ej må bestäm­mas annor­le­des^ än genom dom, må för­ord­nas, att var­dera par­ten skall bära sin rättegångskost-​​ ' nad. §• fin­nes den vin­nande par­ten hava inlett rät­te­gång, utan att mot­par­ten givit anled­ning där­till, eller har den vin­nande par­ten eljest upp­såt­li­gen eller genom för­sum­melse för­an­lett onö­dig rät­te­gång, skall han ersätta mot­par­ten hans rätte ' ' gångs­kost­nad eller ock, om omstän­dig­he­terna för­an­leda där­till, var­dera par­ten bära sin kost­nad. yar den omstän­dig­het, varav utgången berodde, icke före rät­te­gången känd för den tap­pande par­ten och hade han ej hel­ler bort äga kän­ne­dom därom, må för­ord­nas, att var­dera par­ten skall bara sin kost­nad. ^ §• . äro i samma mål flera yrkan­den och vinna par­terna ömsom, skall var­dera par­ten bära sin kost­nad eller jäm­kad ersätt­ning tilläg­gas endera eller ock, såvitt kost­na­derna för olika delar av målet kunna sär­skil­jas, ersätt­nings ­ skyl­dig­he­ten där­ef­ter bestäm­mas. är vad par­ten tap­pat av alle­nast ringa bety­delse, må han dock erhålla full ersätt­ning för sin kost­nad. vad nu sagts skall äga mot­sva­rande tillämp­ning, om parts yrkande bifal­les alle­nast till en del. 5 §. awi­sas parts talan, anses par­ten som tap­pande. avskri­ves mål på grund av att part åter­kal­lat sin talan eller ute­bli­vit, skall han ersätta mot­par­ten hans rät­te­gångs­kost­nad, om ej sär­skilda omstän­dig ­ heter för­an­leda, att ersätt­nings­skyl­dig­he­ten bestäm­mes annor­le­des.^ för­li­kas par­terna, skall var­dera par­ten bära sin kost­nad, om ej annat a-v-q talats. 6 §. har part genom att ute­bliva från rät­ten eller ej iakt­taga före­läg­gande, som rät­ten med­de­lat, eller genom påstå­ende eller invänd­ning, som han insett eller . fcferj bort inse sakna fog, eller annor­le­des genom vårds­lös­het eller för­su­ra­mels^ för­an­lett upp­skov i målet eller eljest vål­lat kost­nad för mot­par­ten, vare hai^jj > skyl­dig att ersätta sådan kost­nad, huru rät­te­gångs­kost­na­den i övrigt än skall bäras. 7 §. _ skall part enligt detta kapi­tel helt eller del­vis ersätta mot­par­tens rätte­ gångs­kost­nad och fin­nes ställ­fö­re­trä­dare för par­ten eller par­tens ombud eller r;;:-' ;■ luib iiä­aect ■iffilk s biträde hava genom åtgärd, som avses i 3 § första styc­ket, eller genom vårds ­ lös­het eller för­sum­melse, som sägs i g §, vål­lat sådan kost­nad, äge rat­ten, även om yrkande därom ej fram­ställts, för­plikta honom att jämte par­ten er­ sätta kost­na­den. 8ersättning för rät­te­gångs­kost­nad skall fullt mot­svara kost­na­den för rätte­ gång­ens för­be­re­dande och talans utfö­rande jämte arvode till ombud eller bi- ssils i ¬ te . / . r 740. 1749 trade, såvitt kost­na­den skä­li­gen varit påkal­lad för till­va­ra­ta­gande av par­tens rätt. ersätt­ning skall ock utgå för par­tens arbete ock tids­spil­lan i anled­ning av rät­te­gången. 9 §. skall rät­te­gångs­kost­nad ersät­tas av flera med­par­ter, svare de en för alla ock alla för en. i den mån kost­nad hän­för sig till del av målet, som angår alle­nast någon av par­terna, eller ock part orsa­kat kost­nad genom vårds­lös­het eller för­sum­melse, som avses i 6 §, skall dock denna kost­nad gäl­das av den ;‘;'i:^par­ten ensam. är någon enligt 7 § skyl­dig att jämte part ersätta kost­nad, svare de en för båda ock båda för en. 10 §. har någon enligt 13 kap. 7 § över­ta­git käran­dens talan, svare kan ock -- käran­den, en för båda ock båda för en, för den rät­te­gångs­kost­nad, som upp- ^i(^ommit före över­ta­gan­det; för kost­nad, som upp­kom­mit där­ef­ter, svare kan ensam. den som inträtt i sva­ran­dens ställe svare ensam för rät­te­gångs­kost­na­den. 11 §•-- skola två eller flera, en för alla ock alla för en, svara för rät­te­gångs­kost ­ nad, äge rät­ten, på so-​kande av någon av dem, med hän­syn till omstän­dig ­ heterna pröva, kuru kost­na­den mel­lan dem skall för­de­las eller om någon av t dem skau vid­kän­nas kela kost­na­den. 12 §• .i fråga om skyl­dig­het för inter­ve­ni­ent, som icke äger ställ­ning av part i rät­te­gången, att ersätta rät­te­gångs­kost­nad ock hans rätt till ersätt­ning för sådan kost­nad skall vad i detta kapi­tel stad­gas om part äga mot­sva­rande till- el' lämp­ning; dock svare inter­ve­ni­en­ten alle­nast för den sär­skilda kost­nad, som orsa­kats av inter­ven­tio­nen. ej må den part, å vil­kens sida inter­ve­ni­en­ten del ­ tagit, för­plik­tas att ersätta kost­nad, som nu nämnts. 13 §•± skall kost­nad för bevis­ning eller annan åtgärd enligt rät­tens beslut utgå iir av all­männa medel eller utgi­vas av par­terna en för båda och båda för en, gälle 4 i fråga om skyl­dig­het att åter­gälda sådan kost­nad vad i detta kapi­tel stad­gas rät­te­gångs­kost­nad. skola par­terna bära var sin rät­te­gångs­kost­nad, må för­ord­nas, att kost­na­den skall för­de­las med hälf­ten å var­dera. har av all­ männa medel utgått kost­nad för parts häm­tande till rät­ten, skall kost­na­den ip- åter­gäl­das av par­ten. om åter­gäl­dande av kost­nad, som utgått av all­männa medel i anled­ning av ,c^tt part åtnju­tit fri rät­te­gång, är sär­skilt stad­gat. 14 §. j:-, part, som vill erhålla ersätt­ning för rät­te­gångs­kost­nad, skall, innan hand ­ lägg­ningen avslu­tas, fram­ställa yrkande därom ock upp­giva, vari kost­na­den består. gör han det ej, äge han ej där­ef­ter tala å den kost­nad, som upp­kom­mit ^ vid samma rätt; dock må part, även om yrkande ej fram­ställts, erhålla er- sätt­ning för utskrift av rät­tens dom eller slut­liga beslut. då rät­ten avgör målet, med­dele rät­ten sam­ti­digt beslut angå­ende rättegångs-​​ ^ kost­na­den så ock i fråga, som avses i 13 § första styc­ket. ingår i ersätt­ning t ;; i*' för rät­te­gångs­kost­nad arvode till ombud eller biträde, skall arvo­dets belopp angi­vas. 15 §.full­föl­jes mål från lägre rätt, skall skyl­dig­he­ten att ersätta rättegångskost-​​ /j, nad i högre rätt bestäm­mas med hän­syn till rät­te­gången där­stä­des. ¬ 1 , <*■ i 1750 1942. nr om kost­nad i högre rätt i mål angå­ende fråga, som dit full­följts sär­skilt* äge vad i detta kapi­tel stad­gas om mål, som väckts vid lägre rätt, motsvaran-​​ ' 5^ de tillämp­ning, , åter­för­vi­sas mål, skall frå­gan om kost­na­den i den högre rät­ten prö­vas i ^ sam­band med målet efter dess åter­upp­ta­gande. ii. om rät­te­gången i brott­mål. 19 kap. om laga dom­stol. 1§. &>'■ ii laga dom­stol i brott­mål är rät­ten i den ort, där brot­tet för­ö­va­des. brott an ses för­ö­vat å den ort, där den brotts­liga hand­lingen före­togs, och, om brot ­ tet full­bor­da­des å annan ort, även å den orten. för­ö­va­des brot­tet å orter un ­ der skilda dom­sto­lar, äge de lika behö­rig­het. har det skett å svenskt far­tyg , under resa inom eller utom riket, vare även rät­ten i den ort, dit den misslän­läe ■ med far­ty­get först ankom­mer eller där han gri­pits eller eljest uppe­hål­ler sig, behö­rig. år, då åtal väc­kes, ovisst, var brot­tet för­ö­va­des, må åtal upp­ta­gas av rät­ten i någon av de orter, där det kan anta­gas hava skett,, eller i den ort, där den miss­tänkte gri­pits eller eljest uppe­hål­ler sig. åtal för brott må oek upp­ta­gas av den rätt, där den miss­tänkte skall svara i tvis­te­mål i all­män­het, om denna med hän­syn till utred­ningen samt kost­na­der och andra omstän­dig­he­ter fin­ner det lämp­ligt. 2 :§. åtal för brott, som för­ö­vats å ort utom riket eller å utländskt far­tyg under resa inom eller utom riket, upp­ta­ges, om ej konungen för visst fall för­ord­nar annat, av den rätt, där den miss­tänkte skall svara i tvis­te­mål i all­män­het, eller av rät­ten i den ort, där han gri­pits eller eljest uppe­hål­ler sig, 3 §. åtal mot flera gär­nings­män för samma brott må, om det sker sam­ti­digt, väc­kas vid den rätt, där någon av dem har att svara. väc­kas åta­len å olika tider, må vid den rätt, som upp­ta­git åtal mot någon av gär­nings­män­nen, åtal ; väc­kas även mot den eller de övriga. åtal för del­ak­tig­het i brott må väc­kas vid den rätt, som upp­ta­git åtal mot gär­nings­man­nen. 4 §. talan om ansvar för falskt åtal eller falsk angi­velse, varå åtal följt, må väc­kas vid den rätt, där brot­tet åta­lats. 5 §. över för­se­else i rät­te­gången dome den rätt, där rät­te­gången föres. för­ö­var någon annat brott inför dom­stol vid dess sam­man­träde, äge samma rätt döma där­ö­ver, om det med hän­syn till brot­tets beskaf­fen­het och andra omstän­dig­he­ter fin­nes lämp­ligt. 6 §. har någon för­ö­vat flera brott, må åtal för samt­liga brot­ten upp­ta­gas av den rätt, som är behö­rig att upp­taga åtal för något av dem, om denna med hän­syn till utred­ningen samt kost­na­der och andra omstän­dig­he­ter fin­ner det lämp­ligt. tittk did: iåd; {i.:» fei fcf '’sfjik ifici ii; f l ¬ r 740. 1751 s . 1har albnänt åtal upp­ta­gits av viss dom­stol och är även annan dom­stol ij, behö­rig, äge den förra dom­sto­len, om syn­ner­liga skäl äro där­till, på fram­ ställ­ning av åkla­ga­ren för­ordna, att målet skall över­flyt­tas till den senare dom ­ sto­len. beslut eller annan åtgärd av den förra dom­sto­len vare gäl­lande, till dess den dom­stol, dit målet över­flyt­tats, för­ord­nar annat. 8 §. avvi­sas mål på den grund, att rät­ten icke är behö­rig, äge den dock i avbi­dan ^på att åtal väc­kes vid rätt dom­stol med­dela beslut, som icke utan fara kan upp­skju­tas. 9 §. är i lag eller för­fatt­ning före­skri­vet, att åtal skall upp­ta­gas ome­del­bart av högre rätt eller av annan all­män under­rätt än den, där den miss­tänkte enligt eller 2 § har att svara, må ej på grund av vad i detta kapi­tel stad­gas åta­let upp­ta­gas av annan dom­stol. skall fråga om ansvar upp­ta­gas av annan myn- dig­het än dom­stol eller av sär­skild dom­stol, äge vad i detta kapi­tel stad­gas ej tillämp­ning.avtal, vari­ge­nom någon utfäst sig att väcka åtal eller svara vid viss dom­stol, vare utan ver­kan. 10 §. har lägre rätt upp­ta­git mål, må fråga om rät­tens behö­rig­het ej upp­ta­gas av högre rätt, med mindre frå­gan dit full­föl­jes eller där väc­kes av part, som är berät­ti­gad där­till, eller ock målet skall upp­ta­gas av annan myn­dig­het än dom­stol eller av sär­skild dom­stol eller ome­del­bart av högre rätt eller av annan cc all­män under­rätt än den, där den miss­tänkte enligt 1 eller 2 § har att svara. 11 §. med­de­las i högre rätt beslut, vari­ge­nom lägre rätt för­kla­ras icke vara be­ hörig att upp­taga mål, som där väckts, äge den högre rät­ten på yrkande av part hän­visa målet till lägre rätt, som fin­nes behö­rig. hava skilda dom­sto­lar genom beslut, som vun­nit laga kraft, fun­nits obehö ­ riga, äge högsta dom­sto­len, om någon av dem fin­nes behö­rig, på ansö­kan av part hän­visa målet till den dom­stol, av vil­ken målet bort upp­ta­gas. 12 ^ vad i detta kapi­tel stad­gas äge mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om dom­stols ‘■7, befatt­ning med för­un­der­sök­ning och använ­dande av tvångs­me­del. it t'- i- seelse i rät­te­gången. t! 20 kap. om rätt till åtal och. om mål­sä­gande. 1 §. fråga om ansvar för brott må ej av rät­ten upp­ta­gas, med mindre åtal för brot­tet väckts. rät­ten äge dock utan åtal upp­taga fråga om ansvar för för- — — — 1 * a j o 2 §. all­män åkla­gare äge tala å brott, som hör under all­mänt åtal, om ej annat är stad­gat. om befo­gen­het för sär­skild åkla­gare att tala å brott, som hör under all­ mänt åtal, gälle vad sär­skilt är före­skri­vet. åkla­gare må i högre rätt full­följa talan även till den miss­tänk­tes för­mån. 452- —420024. svensk för­fatt­nings­sam­ling 19i2, nr 740. ¬ j) 1752 — 1942. nr^ 3 §.all­mänt åtal höra alla brott, som ej iittrycmi­gen äro undan­tag­na­dän­från. 9' lili bsr är för all­mänt åtal stad­gat sär­skilt vill­kor, såsom till­stånd av myn­dig­het eller angi­velse av mål­sä­gande, vare det gäl­lande. 4 §. inne­fat­tar en hand­ling flera brott och hör något av dem under all­mänt åtal må sådant åtal äga rum även för de övriga. ’ har^ någon angi­vits för brott, som alle­nast efter angi­velse hör under all^ mänt åtal, och äro flera miss­tänkta för att hava tagit del i brot­tet, må all-^ mänt åtal äga rum mot dem alla. ’ 5 §.brott må av mål­sä­gande angi­vas till åtal hos åkla­gare eller polis­myn­dig­het. ^ r!^ har angi­velse skett hos myn­dig­het å annan ort än den, där åtal för brot­tet må väc­kas, skall angi­vel­sen ome­del­bart till­stäl­las myn­dig­he­ten i den orten. x o ® åkla­gare skall tala å brott, som hör under all­mänt åtal. att straf­före ­ läg­gande må i visst fall träda i stäl­let för åtal, stad­gas i 48 kap. 7 §. all­mänt åtal må av åkla­ga­ren efter­gi­vas: 1, om å brot­tet icke kan följa svå­rare straff än böter och det är uppen­bart, att den miss­tänk­tes lag­fö­ring ej är påkal­lad ur all­män syn­punkt; eller 2. om brot­tet för­ö­vats, innan den miss­tänkte dömts för annat av honom för ­ övat brott eller till fullo under­gått straff eller annan påföljd för sådant brott, och det är uppen­bart, att brot­tet i jäm­fö­relse med det andra brot­tet är med hän­syn till påfölj­den utan nämn­värd bety­delse. bin­nas till­räck­liga skäl för efter­gift ej längre före­ligga, må den åter­kal­las, när­mare före­skrif­ter om efter­gift av åtal med­de­las av konungen. är i lag eller för­fatt­ning sär­skild före­skrift med­de­lad om efter­gift av åtal, vare den gäl­lande. mål­sä­gan­den må ej väcka åtal för brott, som hör under all­mänt åtal, med mindre han angi­vit brot­tet och åkla­ga­ren beslu­tat, att åtal ej skall äga rum. ^ har åkla­gare väckt talan, äge mål­sä­gan­den biträda åta­let; han må ock högre rätt full­följa talan. utan hin­der av vad i första styc­ket sägs må den som angi­vits eller åta­lats för brott väcka talan om ansvar för falsk angi­velse eller falskt åtal. 9 §. sedan dom fal­lit, må ej all­mänt åtal ned­läg­gas. p, [t :.4nedlägges all­mänt åtal på den grund, att till­räck­liga skäl, att den misslhi ’ tänkte är skyl­dig till brot­tet, ej före­ligga, må mål­sä­gan­den över­taga åta­let; ^ han skall dock hos rät­ten göra anmä­lan därom inom den tid, högst en må­ nad, som av rät­ten bestäm­mes, sedan han erhöll vet­skap om ned­läg­gan­det, över­ta­ger ej mål­sä­gan­den åta­let, äge han icke där­ef­ter väcka åtal för brot­tet; om den till­ta­lade yrkar det, skall fri­kän­nande dom med­de­las. 10 §.vad i 8 och 9 §§ stad­gats om rätt för mål­sä­gan­den att väcka åtal eller över ­ taga eller i högre rätt full­följa väckt åtal gälle icke i fråga om ämbets­brott, för vil­ket åtal skall upp­ta­gas ome­del­bart av högre rätt. 11 §.äro i fråga om samma brott flera mål­sä­gande, gälle angi­velse eller åtal av en mål­sä­gande även för de övriga. ‘i 5 ioiii h) ks, ib:.- -i b i; 5 s. ¬ / . r 740. 12 §. 1753 har mål­sä­gan­den genom för­lik­ning eller eljest ntfäst sig att ej angiva brot­tet eller tala därå eller har han åter­kal­lat angi­velse eller ned­lagt åtal, må han ej där­ef­ter angiva brot­tet eller tala därå. ^ hör brot­tet alle­nast efter angi­velse under all­mänt åtal och har utfäs­tel­sen gjorts eller angi­vel­sen åter- - kal­lats, innan all­mänt åtal väckts, må all­mänt åtal för brot­tet ej där­ef­ter äga ^ rum. 13 §. har någon genom brott bli­vit dödad, age hans efter­le­vande make, bröst-​​ '^•^arvinge, fader, moder eller sys­kon eller den som stått i adop­tiv­för­hål­lande till honom samma rätt som mål­sä­gande att angiva brot­tet eller tala därå. avli­der eljest den, mot vil­ken brott är begånget eller som därav bli­vit för- fe: när­mad eller hdit skada, äge när­stå­ende, som nu sagts, samma rätt att angiva brot­tet eller tala därå, som till­kom den avlidne, om icke av omstän­dig­he­terna ii^ram­går, att denne ej velat angiva eller åtala brot­tet. 14 §. tr ar mål­sä­gan­den omyn­dig och rör brot­tet egen­dom, varö­ver han ej råder, el­ ler rätts­hand­ling, som han ej själv äger ingå, äge hans ställ­fö­re­trä­dare an ­ giva brot­tet eller tala därå. rör brot­tet den omyn­di­ges per­son, äge den som har vård­na­den om honom angiva brot­tet eller tala därå; har den omyn­dige fyllt ader­ton år, äge han ock själv angiva brot­tet eller tala därå. vad i 11 kap. r- 2 —5 §§ är stad­gat om part och ställ­fö­re­trä­dare i tvis­te­mål äge mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande mål­sä­gande, även om han ej för talan. ■'r om rät­te­gångsom­bud för mål­sä­gande gälle vad i 12 kap. är stad­gat. c 16%. höres mål­sä­gan­den i anled­ning av åkla­ga­rens talan och har han icke biträtt vj, åta­let eller eljest fört talan jämte åkla­ga­ren, äge han rätt till ersätt­ning och r* för­skott enligt vad om vittne är stad­gat. 16 §. 'är i lag eller för­fatt­ning stad­gat, att åtal för brott må väc­kas av annan en ­ skild än mål­sä­gande, skall han i fråga om rätt att angiva brot­tet eller tala därå samt åtal, som väc­kes av honom, anses som mål­sä­gande.i'- léi 21 eap. •t' om den miss­tänkte o ok hans för­svar. il 1 §. den miss­tänkte äge själv föra sin talan. är han omyn­dig, skall rät­ten, om net med hän­syn till brot­tets beskaf­fen­het eller eljest fin­nes erfor­der­ligt, höra den som har vård­na­den om honom; denne äge ock föra talan för den omyn- dige. har den miss­tänkte avli­dit, äge hans efter­le­vande make, brös­tar­vinge, fa- jj: der, moder eller sys­kon eller den som stått i adop­tiv­för­hål­lande till honom föra talan mot dom, såvitt genom denna fast­ställts, att den miss­tänkte för­ö­vat gär ­ ningen. 2 §.den miss­tänkte skall vid huvud­för­hand­ling i under­rätt infinna sig person-​​ ligen i mål om all­mänt åtal för brott, varå straf­far­bete kan följa, så ock i an- f "nat mål, om hans när­varo ej kan anta­gas sakna bety­delse för utred­ningen. , vid huvud­för­hand­ling i hov­rätt skall den miss­tänkte infinna sig per­son­li­gen, om han av under­rät­ten dömts till straf­far­bete för brot­tet eller anled­ning före- ¬ (r:-- t- 1754 — 1942. nr t-s ■ ■ ^ . f» kom­mer till adö­mande av pdant straff, så ock eljest, om kans när­varo ej kan t:!0^ anta­gas sakna bety­delse för utred­ningen. vid huvud­för­hand­ling i högsta dom- sto­len vare den miss­tänkte skyl­dig att infinna sig per­son­li­gen, om hans när- yaro fin­nes erfor­der­lig för utred­ningen. i under­rätt skall den miss­tänkte ock infinna sig pepon­li­gen vid munt­lig för­be­re­delse, om det kan anta­gas, att för- ^ bere­del­sen där­i­ge­nom främ­jas. vid annan för­hand­ling än nu nämnts vare han ' skyl­dig att infinna sig per­son­li­gen, om hans när­varo fin­nes erfor­der­lig. lider den miss­tänkte av sin­nes­sjuk­dom eller sin­nes­slö­het och fin­ner rät­ten att hans hörande skulle vara utan gagn, erfordras ej att han infin­ner sig per* son­li­gen. är den miss­tänkte skyl­dig att infinna sig per­son­li­gen, med­dele rät­ten för­ ord­nande därom. då den miss­tänkte ej är skyl­dig att infinna sig per­son­li­gen, må hans talan föras genom ombud. om ombud gälle vad i 12 kap. är stad­gat. vid sin talans för­be­re­dande och utfö­rande må den miss­tänkte biträ­das av för­sva­rare. för­sva­rare utses av den miss­tänkte. är den miss­tänkte under ader­ton år eller sin­nes­sjuk eller sin­nes­slö, utses för­sva­rare av den som har vård­na­den om honom. har den miss­tänkte för sig ställt rät­te­gångsom­bud, anses ombu­det som för­sva­rare. om för­sva­rare äge vad i 12 kap. 2 —5 §§ samt 6 § andra styc­ket är stad­gat mot­sva­rande tillämp­ning. har den miss­tänkte ej utsett för­sva­rare eller avvi­sas av honom utsedd för ­ sva­rare och fin­nes på grund av sakens beskaf­fen­het eller eljest hans rätt icke kunna utan biträde till­va­ra­ta­gas, skall offent­lig för­sva­rare för­ord­nas för ho ­ nom. är den miss­tänkte anhål­len eller häk­tad, skall även eljest, om han be- .gär det, offent­lig för­sva­rare för­ord­nas. offent­lig för­sva­rare för­ord­nas av rät­ten; har rät­ten skilt saken från sig, äge den, till dess talan av den miss­tänkte full­följts eller tiden för sådan talan ut­ gått, för­ordna för­sva­rare att biträda honom i högre rätt. fråga om för­ord­nande av offent­lig för­sva­rare skall upp­ta­gas, då fram­ställ­ ning därom göres eller rät­ten eljest fin­ner anled­ning där­till. till offent­lig för­sva­rare skall för­ord­nas advo­kat, som fin­nes lämp­lig där­till. iiinr;;*- fcl" itkri ildi il. före­trä­des­vis bör anli­tas någon, som vid rät­ten bru­kas som rät­te­gångsom­bud. tx .lill -ti?___ rt.._______________________ p"____ 1 o _____ l feisä itrife, ■ils har den miss­tänkte till offent­lig för­sva­rare före­sla­git någon, som är behö ­ rig där­till, skall han för­ord­nas, om ej hans anli­tande skulle med­föra avse­värt ökade kost­na­der eller eljest sär­skilda skäl för­an­leda annat. , ii. . 6 §. . . .c* aiit-​i för­ord­nande av offent­lig för­sva­rare må av rät­ten åter­kal­las, om gil­tigt skäl " ‘‘■ där­till före­kom­mer. utser den miss­tänkte själv annan för­sva­rare, skall för ­ ord­nan­det åter­kal­las, om ej därav skulle upp­stå syn­ner­lig olä­gen­het. ^ i>.. *• i t i* 1*. jj •• ^ itsi i offent­lig för­sva­rare må ej utan rät­tens med­gi­vande sätta annan i sitt ställe. g f i. för­sva­rare skall med nit och omsorg till­va­ra­taga den miss­tänk­tes rätt och i detta syfte verka för sakens rik­tiga belys­ning. ^ ^ för­sva­rare bör, så snart ske kan, genom över­lägg­ning med den miss­tänkte för­be­reda för­sva­ret. -i ti!;: ti-t 'i; 8 §• . . . s för­sva­rare äge under för­un­der­sök­ningen och målets behand­ling vid rät­ten göra fram­ställ­ning och vid­taga åtgärd, som erfordras för till­v­pa­ta­gande av den miss­tänk­tes rätt, så ock, om målet full­föl­jes, biträda honom i högre rätt. i ) (ft ¬ % r 740. — 175^ 9 §.0 •^ för­sva­rare för den som är anhål­len eller häk­tad må ej för­väg­ras att sam- ■‘i raanträka med honom. för­sva­ra­ren äge i enrum med­dela sig med den an- hållne eller häk­tade; annan än offent­lig för­sva­rare dock endast om undersök-​​ nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren med­gi­ver det eller rät­ten fin­ner det kunna ske utan men för utred­ningen eller för ord­ningen eller säker­he­ten å förvarings-​​ plat­sen.c offent­lig för­sva­rare så ock av den miss­tänkte utsedd för­sva­rare, som upp- givits för rät­ten, skola kal­las till huvud­för­hand­ling eller annat rät­tens sam- l^fnan­träde för för­hand­ling. offent­lig för­sva­rare äge av all­männa medel åtnjuta arvode så ock ersätt-​​ ning för kost­nad och tids­spil­lan efter vad rät­ten prö­var skä­ligt. ‘ ' ej må offent­lig för­sva­rare av den miss­tänkte för­be­hålla sig ytter­li­gare er­ sätt­ning; har sådant för­be­håll skett, vare det utan ver­kan. 5 c 22 kaf. om enskilt anspråk i anled­ning av brott. 1 §. talan mot den miss­tänkte eller annan om enskilt anspråk i anled­ning av :::• brott må föras i sam­band med åtal för brot­tet. upp­ta­ges ej ansprå­ket i sam- k' band med åta­let, skall talan föras i den för tvis­te­mål stad­gade ord­ningen. grun­das enskilt anspråk å brott, som hör under all­mänt åtal, vare åklaga ­ ren på mål­sä­gan­dens begä­ran skyl­dig att i sam­band med åta­let för­be­reda och utföra även mål­sä­gan­dens talan, om det kan ske utan olä­gen­het och hans anspråk ej fin­nes obe­fo­gat. vill mål­sä­gan­den, att ansprå­ket upp­ta­ges i sam- r. band med åta­let, åligge honom att till under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren anmäla ansprå­ket med upp­gift å de omstän­dig­he­ter, varå det grun­das. : . fin­ner under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren vid utred­ning angå­ende brott, att enskilt anspråk må grun­das å brot­tet, skall han, om det kan ske, i god tid ^före åta­let under­rätta mål­sä­gan­den därom.^ . 3 §. föres i sär­skilt mål vid rät­ten talan om enskilt anspråk i anled­ning av brott, 'yp äge rät­ten, om det fin­nes lämp­ligt, för­ordna, att talan skall upp­ta­gas till be- hand­ling i sam­band med åta­let. ^ om rätt för den till­ta­lade eller annan, mot vil­ken mål­sä­gan­den för talan, .gal­ler för tredje man att till gemen­sam hand­lägg­ning med åta­let väcka talan, ; spm avses i 14 kap. 5 §, äge vad i nämnda lag­rum är stad­gat mot­sva­rande tillämp­ning. 5 §., r har talan om enskilt anspråk upp­ta­gits till behand­ling i sam­band med åta­let, äge rät­ten, när skäl äro där­till, för­ordna, att talan skall som sär­skilt mål hand­läg­gas i den för tvis­te­mål stad­gade ord­ningen, 6 §■ned­läg­ges eller avvi­sas åtal eller för­kla­ras mål­sä­gan­den hava för­lo­rat sin rätt att tala å brot­tet, för­ordne rät­ten, om part yrkar det, att talan om det enskilda ansprå­ket skall som sär­skilt mål hand­läg­gas i den för tvis­te­mål stad- ,, gade ord­ningen. fram­stäl­les ej sådant yrkande, skall talan i målet anses för­fal­len. -'-k i < ■f' ¬ 1756 1942. 740. — i. f, • åter­kal­lar part sin talan angå­ende det enskilda ansprå­ket, sedan inol5)arten ingått i sva­ro­mål, skall, om denne yrkar det, talan dock prö­vas. fram­stäl­les ej sådant yrkande, skall talan i målet anses för­fal­len. ;jl(i 7 §. ^ föres talan om enskilt anspråk på grand av brott i sam­band med åta­let och fin­nes, att den åta­lade gär­ningen icke är straff­bar, må talan dock prö­vas i målet. {0^ >1 8 §. talan om enskilt anspråk på grund av ämbets­brott, för vil­ket åtal skal upp­ta­gas ome­del­bart av högre rätt, må ej väc­kas av mål­sä­gan­den, med mindre åtal för brot­tet äger rum eller talan biträ­des av åkla­ga­ren. k 23 kap. om för­un­der­sök­ning. 1 §. för­un­der­sök­ning skall inle­das, så snart på grund av angi­velse eller eljest anled­ning före­kom­mer, att brott, som hör under all­mänt åtal, för­ö­vats. hör brot­tet alle­nast efter angi­velse under all­mänt åtal, må, ehuru angi­ velse ej skett, för­un­der­sök­ning inle­das, om angi­velse icke kan utan fara av ­ vak­tas ; mål­sä­gan­den skall dock, så snart ske kan, under­rät­tas. angi­ver han ej då brot­tet till åtal, skall för­un­der­sök­ningen ned­läg­gas. 2 §. under för­un­der­sök­ningen skall utre­das, vem som skä­li­gen kan miss­tän­kas för brot­tet och om till­räck­liga skäl före­ligga för åtal mot honom, samt målet så bere­das, att bevis­ningen kan vid huvud­för­hand­lingen före­bringas i ett sam­ man­hang. 3 §. för­un­der­sök­ningen inle­des av polis­myn­dig­het eller åkla­ga­ren. har för ­ under­sök­ningen inletts av polis­myn­dig­het, skall åkla­ga­ren, så snart någon skä­li­gen kan miss­tän­kas för brot­tet eller det eljest av sär­skilda skäl fin­nes påkal­lat, över­taga led­ningen av under­sök­ningen. åkla­ga­ren äge, då under­sök­ningen ledes av polis­myn­dig­het, med­dela an­ vis­ningar rörande under­sök­ning­ens bedri­vande. ( tår'" &li r!.ui;:' fik iii:;!; kl ni, k il 0 5 cfi då för­un­der­sök­ningen ledes av åkla­ga­ren, äge han vid under­sök­ning­ens verk- ,,fnk stäl­lande anlita biträde av polis­myn­dig­het så ock upp­draga åt polis­man att vid­taga sär­skild till under­sök­ningen hörande åtgärd, om dess beskaf­fen­het^ , tillå­ter det. ^ 41 '4§. vid för­un­der­sök­ningen skola ej blott de omstän­dig­he­ter, som tala emot den miss­tänkte, utan även de som äro gynn­samma för honom beak­tas och bevis, som är till hans för­mån, till­va­ra­ta­gas. under­sök­ningen bör så bedri­vas, att ej någon onö­digt utsat­tes för miss­tanke eller får vid­kän­nas kost­nad eller olä ­ gen­het. för­un­der­sök­ningen skall bedri­vas så skynd­samt omstän­dig­he­terna med­giva. fin­nes ej längre anled­ning till dess full­föl­jande, skall den ned­läg­gas, 5 §. skall enligt 21 kap. 3 § offent­lig för­sva­rare utses för den miss­tänkte, åligge under­sök­nings­le­da­ren att göra anmä­lan därom hos rät­ten. s or4iiiik ^■liörbi, i: ) ■köl; kl k] •'h ¬ j j v' 740. 1757 \ ■ . ® §•. ^ under för­un­der­sök­ningen må för­kör hål­las med envar, som anta­ges kunna lämna upp­lys­ning av bety­delse för utred­ningen. 7 §. under­lå­ter den som kal­lats till för­hör utan gil­tig orsak att hör­samma kal- lel­sen och över­sti­ger ej våg­läng­den mel­lan den plats, som utsatts för för­hö­ret, och den, där han har sin bostad eller vid kal­lel­sens mot­ta­gande uppe­höll sig, fem­ton kilo­me­ter, må han häm­tas till för­hö­ret. utan före­gå­ende kal­lelse må den som uppe­hål­ler sig inom en våg­längd av i'iwfem­ton kilo­me­ter från den plats, där för­hör skall hål­las, häm­tas till för­hö­ret, om under­sök­ningen avser brott, varå fri­hets­straff kan följa, och det skä­li­gen kan befa­ras, att han ej skulle hör­samma kal­lelse eller i anled­ning av kal­lelse skulle genom undan­rö­jande av bevis eller på annat sätt för­svåra utred­ningen. är den som skall höras anhål­len eller häk­tad, skall han instäl­las å plats, ^nsom bestämts för för­hö­ret.b 8§. ^ på till­sä­gelse av polis­man vare den som är till­stä­des å plats, där brott förö ­ vas, skyl­dig att med­följa till för­hör, som hål­les ome­del­bart där­ef­ter. väg­rar han utan gil­tig orsak, må han av polis­man­nen med­ta­gas till för­hö­ret. ? . ö §•r," ej vare någon, som icke är anhål­len eller häk­tad, skyl­dig att kvar­stanna för för­hör längre än sex tim­mar. ein­nes det vara av syn­ner­lig vikt, att den som kan miss­tän­kas för brot­tet är till­gäng­lig för fort­satt för­hör, vare han dock ■ skyl­dig att kvar­stanna ytter­li­gare sex tim­mar. sedan för­hö­ret avslu­tats eller tiden, då den hörde är skyl­dig att kvar­stanna, utgått, äge han ome­del­bart avlägsna sig; utan syn­ner­liga skäl må ej fordras, e:; att han infin­ner sig till nytt för­hör tidi­gare än tolv tim­mar där­ef­ter. 10 §. £ vid för­hör skall såvitt möj­ligt ett av under­sök­nings­le­da­ren anmo­dat tro ­ vär­digt vittne när­vara. under­sök­nings­le­da­ren har att bestämma, huruvida annan än vittne må över- ^ ; vara för­hör. vid för­hör, som enligt 18 § andra styc­ket hål­les på den miss- r' tänk­tes begä­ran, äge han och hans för­sva­rare att när­vara. även vid annat 5 't för­hör må, om det kan ske utan men för utred­ningen, för­sva­rare vara tillstä-​​ "'^des. ^ är den som höres under fem­ton år, bör, om det kan ske utan men för utred ­ ningen, den som har vård­na­den om honom vara när­va­rande vid för­hö­ret. under­sök­nings­le­da­ren äge för­ordna, att vad som före­kom­mit vid för­hör icke får uppen­ba­ras. p.. . 11 §. , „ ■ .är den miss­tänkte euer hans för­sva­rare när­va­rande vid för­hör, må han i den ord­ning under­sök­nings­le­da­ren bestäm­mer fram­ställa frå­gor tiu den som höres. utan under­sök­nings­le­da­rens till­stånd må ej annan, som är när­va­rande v; vid för­hör, där­un­der med­dela sig med den hörde. ^ . 12 §. r; _ under för­hör må ej i syfte att fram­kalla bekän­nelse eller utta­lande i viss > rikt­ning använ­das med­ve­tet orik­tiga upp­gif­ter, löf­ten eller före­speg­lingar om sär­skilda för­må­ner, hot, tvång, uttrött­ning eller andra otill­bör­liga åtgär­der. ;; den som höres må icke för­mena;s att intaga sed­van­liga mål­ti­der eller åtnjuta nödig vila. 13 §•väg­rar någon vid för­hör att yttra sig angå­ende omstän­dig­het, som är av vikt för utred­ningen, och är han, om åtal* väc­kes, skyl­dig att i målet vittna1 ¬ 1758 1942. nr 40. s' v därom, eller fin­nes eljest för utred­ningen av syn­ner­lig vikt, att någon, som är skyl­dig att vittna i målet, redan under för­un­der­sök­ningen höres som vittne,* 'a”.■ må på under­sök­nings­le­da­rens begä­ran vitt­nes­för­hör med honom äga rum in- f* för rät­ten. <!'•' för­hör, som avses i första styc­ket, må ej äga rum, innan för­un­der­sök­ningen f 'su.fort­skri­dit så långt, att någon skä­li­gen kan miss­tän­kas för brot­tet. om förhö-​​ - ' ^ ' ret gälle i tillämp­liga delar vad om bevisupp­tag­ning utom huvud­för­hand­ling är stad­gat; den miss­tänkte skall erhålla till­fälle att när­vara vid för­hö­ret. 14 §. under­sök­nings­le­da­ren äge inhämta 5^ttrande av sak­kun­nig. fin­nes redan under för­un­der­sök­ningen sak­kun­nig böra utses av rät­ten, äge under­sök­nings­ leda­ren fram­ställa begä­ran därom. han äge ock hos rät­ten begära före­läg­ gande, att skrift­ligt bevis skall före­tes eller före­mål till­han­da­hål­las för be ­ sikt­ning. •i 15 §. är fara, att bevis, som skall åbe­ro­pas vid huvud­för­hand­lingen, där­fö­rin­nan * går för­lo­rat eller då endast med svå­rig­het han föras, må på yrkande av under-​​ sök­nings­le­da­ren eller den miss­tänkte rät­ten genast upp­taga bevi­set. om be ­ viset gälle i tillämp­liga delar vad om bevis, som upp­ta­ges utom huvud­för­hand ­ ling, är stad­gat. 16 §. om använ­dande av tvångs­me­del under för­un­der­sök­ningen gälle vad i 24 — 28 kap. stad­gas. 17 §. i-'- b.?; erfordras under för­un­der­sök­ningen för­hör eller annan åtgärd å ort utom under­sök­nings­le­da­rens tjänst­gö­rings­om­råde, äge han anlita biträde av polis ­ myn­dig­het å den ort, där åtgär­den skall vid­ta­gas. . . 18 §. då för­un­der­sök­ningen fort­skri­dit så långt, att någon skä­li­gen miss­tan­kes för brot­tet, skall han, då han höres, under­rät­tas om miss­tan­ken. så snart det kan ske utan men för utred­ningen, skall till­fälle läm­nas honom och hans för ­ sva­rare att taga kän­ne­dom om vad vid under­sök­ningen före­kom­mit samt att angiva den utred­ning de anse önsk­värd och att eljest anföra vad de akta nö ­ digt. ej må åtal beslu­tas, innan till­fälle där­till beretts dem. begär den miss­tänkte, att för­hör skall hål­las med någon eller att annan ut ­ red­ning skall före­bringas, skall begä­ran efter­kom­mas, om det kan anta­gas, att åtgär­den skulle äga bety­delse för under­sök­ningen. avslås fram­ställ­ningen, skola skä­len där­för angi­vas. har under­sök­nings­le­da­ren, ehuru han slut­fört den utred­ning han anser ^ for­der­lig, ej bifal­lit begä­ran, som avses i 18 § andra styc­ket, eller för­me­nar den miss­tänkte, att annan brist i utred­ningen före­lig­ger, må han göra anmä­lan därom hos rät­ten. då anmä­lan inkom­mit till rät­ten, skall den, så snart ske kan, upp­taga an ­ mälan till pröv­ning. när skal äro där­till, må rät­ten hålla för­hör med den j miss­tänkte eller annan eller vid­taga den åtgärd i övrigt, som fin­nes påkal­lad. ^ 20 §. x. wdå för­un­der­sök­ningen avslu­tas, skall under­sök­nings­le­da­ren med­dela beslut, huruvida åtal skall väc­kas. a; i-. ^ hj s ■ k 21 §.vid för­un­der­sök­ningen skall pro­to­koll föras över vad där­vid före­kom­mit av bety­delse för utred­ningen. t fe v: .'■iuiit:; ¬ 1 ' 740. 1759 sedan utsaga av miss­tänkt eller annan upp­teck­nats, skall, innan för­hö­ret av- slu­tas, utsa­gan upp­lä­sas eller till­fälle på annat sätt läm­nas att granska upp ­ teck­ningen samt den hörde till­frå­gas, om han har något att erinra mot innehål-​​ let. erin­ran, som ej för­an­le­der änd­ring, skall anteck­nas. där­ef­ter må uppteck-​​ ningen ej änd­ras. har utsa­gan först efter gransk­ningen anteck­nats i proto-​​ kol­let, skall upp­teck­ningen biläg­gas hand­ling­arna. ;■? i mindre mål må i stäl­let för pro­to­koll föras kort­fat­tade anteck­ningar över det väsent­liga, som före­kom­mit vid för­un­der­sök­ningen. så snart åtal beslu­tats, äge den miss­tänkte eller hans för­sva­rare på begä­ran .'50rhåjla avskrift av pro­to­koll eller anteck­ningar från för­un­der­sök­ningen. ftv. 22 §.,^v för­un­der­sök­ning enligt detta kapi­tel vare, om till­räck­liga skäl för åtal än- dock före­ligga, ej erfor­der­lig beträf­fande brott, varå icke kan följa svå­rare straff än böter, eller beträf­fande brott, som avses i 45 kap. 2 § första eller . qndra styc­ket. ej hel­ler vare för­un­der­sök­ning erfor­der­lig i mål, som skall -​upp­ta­gas ome­del­bart av högre rätt, med mindre anled­ning före­kom­mer till f': ådö­mande av fri­hets­straff eller avsätt­ning. '*• vill åkla­ga­ren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att för­un­der­sök­ning en- ligt detta kapi­tel ägt rum. 23 §. ; fin­nes, sedan åtal väckts, ytter­li­gare utred­ning erfor­der­lig, gälle därom i tillämp­liga delar vad i detta kapi­tel stad­gas. 24 §. när­mare före­skrif­ter om under­sök­nings­le­da­res verk­sam­het samt om proto-​​hi- koll och anteck­ningar vid för­un­der­sök­ning med­de­las av konungen. z: k t: 24 kap. om häkt­ning och anhål­lande. 1 §. 'q är någon på san­no­lika skäl miss­tänkt för brott, varå straf­far­bete kan följa, han häk­tas, om med hän­syn till brot­tets beskaf­fen­het, den miss­tänk­tes för­hål­lande eller annan omstän­dig­het skä­li­gen kan befa­ras, att han avvi­ker eller annor­le­des undan­dra­ger sig lag­fö­ring eller straff eller genom undanrö ­ jande av bevis eller på annat sätt för­svå­rar sakens utred­ning, eller ock an ­ led­ning före­kom­mer, att han fort­sät­ter sin brotts­liga verk­sam­het. är brot­tet ring­are än i första styc­ket sägs men kan därå följa fäng­else och mar den miss­tänkte icke sta­digt hem­vist inom riket, må han häk­tas, om det skä­li­gen kan befa­ras, att han avvi­ker. ^ kan å brot­tet icke följa lind­ri­gare straff än straf­far­bete i två år, skall häkt­ning ske, om det ej är uppen­bart, att anled­ning där­till sak­nas. kan det anta­gas, att den miss­tänkte kom­mer att dömas alle­nast till böter ■' eller mist­ning av befatt­ning på viss tid, må häkt­ning icke ske. 2 §. den som på san­no­lika skäl miss­tän­kes för brott må, obe­ro­ende ay brot­tets beskaf­fen­het, häk­tas, om han är okänd och undan­dra­ger sig att upp­giva namn och hem­vist eller anled­ning före­kom­mer, att hans upp­gift därom är osann, sa ^ ock om han sak­nar hem­vist inom riket och det skä­li­gen kan befa­ras, att han genom att begiva sig från riket undan­dra­ger sig lag­fö­ring eller straff. 453 —420024'. svensk för­fatt­ni­nas­sam­ling 19^i2, nr 740. ■ < ¬ 1760 1942. 740. — 3 §. >: kan på grund av den miss­tänk­tes ung­dom eller hans sjuk­dom häkt­ning anta ­ gas med­föra all­var­ligt men för honom och fin­nes sådan över­vak­ning kunna ord ­ nas, att skäl till hans häkt­ning ej längre före­ligga, må han ej häk­tas. den som är under ader­ton år må ej häk­tas, med mindre det är uppen­bart, att betryg ­ gande över­vak­ning ej kan ord­nas. lag samma vare beträf­fande kvinna, som är havande i fram­skri­det till­stånd eller som fött så kort tid förut, att häkt ning kan anta­gas med­föra all­var­ligt men för henne eller bar­net. vill den miss­ tänkte ej under­kasta sig över­vak­ning, som nu nämnts, skall häkt­ning ske. att rese­för­bud må träda i stäl­let för häkt­ning, stad­gas i 25 kap. ä §. beslut om häkt­ning med­de­las av rät­ten. 5 §. före­komma mot någon skäl till häkt­ning, må han i avbi­dan på rät­tens be ­ slut därom anhål­las. aro ej fulla skäl till häkt­ning, må den miss­tänkte dock anhål­las, om det fin­nes vara av syn­ner­lig vikt, att han i avbi­dan på ytter­li­garp utred­ning tages i för­var. beslut om anhål­lande med­de­las av under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren. 6 §. _ har den, vil­kens anhål­lande beslu­tats, avvi­kit eller är han eljest ej till­stä­ des, då beslu­tet med­de­las, skall, så snart beslu­tet verk­ställts, anmä­lan därom göras hos anhåll­nings­myn­dig­he­ten. avvi­ker den som miss­tän­kes för brott och före­komma skäl tiu hans anhål­lan ­ de, må han av anhåll­nings­myn­dig­he­ten efter­ly­sas. 7 §. före­komma mot någon skäl till anhål­lande men kan beslut därom icke utan fara avvak­tas, må polis­man även utan sådant beslut gripa honom. träf­fas den som begått brott, varå fri­hets­straff kan följa, å bar gär­ning euer fly­ende fot, må han gri­pas av envar. envar må ock gripa den som är efter­lyst för brott. den gripne skall skynd­samt över­läm­nas till när­maste polis­man. då någon gri­pits, skall anmä­lan därom skynd­samt göras hos anhåll­nings­ myn­dig­he­ten; den har att efter för­hör, som avses i 8 §, ome­del­bart besluta, om den gripne skall anhål­las eller fri­gi­vas. 8 §. „ . ,den som anhål­lits enligt 6 § eller gri­pits enligt 7 § skall, så snart ske kan, för för­hör instäl­las för anhåll­nings­myn­dig­he­ten eller för polis­man, åt vil­ken upp­dra­gits att hålla för­hö­ret. 9 §. . ^då någon anhål­les, skall han erhålla besked om det brott miss­tan­ken avser. den anhåll­nes hus­folk eller när­maste anhö­riga skola ock, så snart det kan ske utan men för utred­ningen, under­rät­tas om anhål­lan­det. sådan under­rät ­ telse må dock ej utan syn­ner­liga skäl läm­nas mot den anhåll­nes öns­kan. 10 §. före­komma ej längre skäl för anhål­lande, skall den miss­tänkte ome­del­bart fri­gi­vas. 11 §.den som är anhål­len skall hål­las i för­var men må eljest ej under­kas­tas annan inskränk­ning i sin fri­het, än som påkal­las av ända­må­let med anhål­lan ­ det, ord­ningen å för­va­rings­plat­sen eller all­män säker­het. vid hans för­vanng eller för­flytt­ning skall så för­fa­ras, att den ej väc­ker onö­dig upp­märk­sam­het. .6 1 a >'’'r i'' . ’k k-; pk k bb lirid. ii’ni éis. i jjk ii: iifei-​​p ’ ® 0 ■k'le a- fri: i.t -».k.., \c i: r> '-ste ¬ 740. — 1761 ■,.u' '.ill i- litt . . 12ijk anliåll­nings­myn­dig­li­e­ten skall, om ej den ankållne fri­gi­ves, sist dagen ijjj' efter den, då beslut om anbål­lande med­de­la­des eller då den anhållne enugt j. 8 § inställ­des till för­bör, till rät­ten avlåta fram­ställ­ning om bans bäk­tande. j’innes för pröv­ning av bäkt­nings­frå­gan ytter­li­gare utred­ning erfor­der­lig, må l' med fram­ställ­ningen anstå, dock skall den avlå­tas, så snart ske kan, och sist f å femte dagen efter den, då beslut om anbål­lande med­de­la­des eller den anhållne inställ­des för för­hör. göres ej fram­ställ­ning, som nu sagts, skall den anhållne ^^ome­del­bart fri­gi­vas. “‘l^) i sam­band med fram­ställ­ningen skall till rät­ten över­läm­nas pro­to­koll eller an ­ teck­ningar över vad dit­tills före­kom­mit under för­un­der­sök­ningen; med rät­tens med­gi­vande må dock med över­läm­nan­det anstå viss kort tid. påkal­las för­hör med annan än den anhållne, skall ock upp­gift läm­nas därom. 13 §. p. då fram­ställ­ning enligt 12 § inkom­mit, skall rät­ten, så snart ske kan, och, j^lt/om syn­ner­ligt hin­der ej möter, sist å fjärde dagen där­ef­ter hålla för­hand­ling i häkt­nings­frå­gan. tjt­sät­tes huvud­för­hand­ling att hål­las inom en vecka, sedan fram­ställ­ningen inkom, må dock, om ej rät­ten fin­ner sär­skild för­hand­ling böra äga rum, med för­hand­lingen anstå till huvud­för­hand­lingen. 14 §. vid för­hand­ling i häkt­nings­frå­gan skall den som yrkat häkt­ning så ock, om ej syn­ner­ligt hin­der möter för den anhåll­nes instäl­lande, denne vara till­stä­des. ^ den som yrkat häkt­ning skall angiva de omstän­dig­he­ter, varå yrkan­det grun­das. den anhållne och hans för­sva­rare skola erhålla till­fälle att yttra sig. utö­ver vad hand­ling­arna från för­un­der­sök­ningen inne­hålla samt par­terna eljest anföra må utred­ning ej före­bringas, med mind^re sär­skilda skäl äro där­till. 15 §. ^ ii-:: för­hand­lingen skall såvitt möj­ligt fortgå utan avbrott, till dess frå­gan kan avgö­ras. upp­skov må ej äga rum, med mindre syn­ner­liga skäl äro där­till, och i-,t utan den miss­tänk­tes begä­ran ej längre än fyra dagar. rj upp­slgu­tes för­hand­lingen, skall, om ej rät­ten bestäm­mer annat, anhållan-​​ det fort­fara. jl . §• sedan för­hand­lingen avslu­tats, skall rät­ten ome­del­bart med­dela beslut i is^häkt­nings­frå­gan. beslut om häkt­ning skall inne­hålla upp­gift å det brott miss­tan­ken avser samt kort angiva grun­den för häkt­ningen. beslu­tas ej häkt­ning, för­ordne rät­ten, att den anhållne ome­del­bart skall fri­gi­vas. ' „ . 17 §.fråga om häkt­ning av den som ej är anhål­len må upp­ta­gas på yrkande "’fev under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren. efter åta­let äge rät­ten även på yrkande av mål­sä­gan­den så ock själv­mant upp­taga fråga därom. :i' ^ då fråga om häkt­ning väckts, skall, så snart ske kan, för­hand­ling äga rum t' inför rät­ten. om sådan för­hand­ling gälle i tillämp­liga delar vad i 14 —16 §§ ■i är stad­gat. har den miss­tänkte kal­lats till för­hand­lingen eller före­kom­mer anled­ning, att han avvi­kit eller eljest hål­ler sig undan, utgöre dock hans ute- : varo ej hin­der för för­hand­lingen. ute­blir mål­sä­gan­den, ehuru han kal­lats till för­hand­lingen, må frå­gan avgö­ras utan hin­der därav. har rät­ten beslu­tat häkt­ning av någon, som ej är vid rät­ten till­stä­des, skall, så snart beslu­tet verk­ställts, anmä­lan därom göras hos rät­ten. ^ 18 §. l då rät­ten beslu­tar häkt­ning enligt 16 § av anhål­len eller enligt 17 § av någon, ■ som är vid rät­ten till­stä­des, eller då anmä­lan om häkt­nings­be­sluts verk­stäl­lande ¬ 1762 1942. \ 740. inkom­mer, skall, om ej åtal_^ redan väckts, rät­ten utsätta den tid, inom vil­ken åtal skall väc­kas. denna må ej bestäm­mas längre, än som fin­nes ound­gäng­li­gen erfor­der­ligt. över­sti­ger den utsatta tiden ^ två vec­kor, skall rät­ten, så länge den miss­ tänkte är häk­tad och till dess åtal väckts, med högst två vec­kors mel­lanmm ånyo hålla för­hand­ling, som sägs i 14 —16 §§, och där­vid sär­skilt tillse, att utred­ningen bedri­ves så skynd­samt som möj­ligt. fin­nes med hän­syn till utred­ning­ens beskaf­fen­het eller av annan omstän­dig­het uppen­bart, att för­hand ­ ling inom nu angi­ven tid skulle vara utan bety­delse, må dock rät­ten bestämma längre tids mel­lan­rum. fin­nes den utsatta tiden otill­räck­lig, må rät­ten, om fram­ställ­ning därom göres före tidens utgång, med­giva för­läng­ning av tiden. har ej inom tid, som avses i 18 §, åtal väckts eller till rät­ten inkom­mit fram­ställ­ning om för­läng­ning av tiden eller före­komma eljest ej längre skal för häkt­ning, för­ordne rät­ten ome­del­bart, att den häk­tade skall fri­gi­vas. . 20 §. väc­kes i mål, som full­följts till högre rätt, fråga om häkt­ning, äge denna utan för­hand­ling besluta där­ö­ver ; är den miss­tänkte anhål­len, skall beslut med ­ delas sist å fjärde dagen efter det fram­ställ­ning om hans häk­tande inkom till rät­ten. fin­nes för­hand­ling erfor­der­lig, skall d^en hål­las, så snart ske kan. om sådan för­hand­ling gälle vad i 14 —17 §§ är stad­gat. 21 §. domes den miss­tänkte för brot­tet och är han häk­tad, prove rät­ten enligt de i detta kapi­tel angivna grun­derna, huruvida han skall i häkte avbida, att domen vin­ner laga kraft; är den miss­tänkte å fri fot, må rät­ten för­ordna, att ban skall häk­tas. 22 §♦den som är häk­tad skall utan dröjs­mål föras till all­mänt häkte. fin­nes det vara av syn­ner­lig vikt, att den häk­tade för utred­ning angå­ende det brott, som för­an­lett häkt­ningen, eller annat brott, för vil­ket han miss­tan­kes, för­va­ras å annan plats, må dock på yrkande av under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren rät­ ten för­ordna, att med över­fö­ran­det skall tills vidare anstå. rät­ten, undersök-​​ nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren äge ock besluta, att den häk­tade, sedan han över ­ förts till all­mänt häkte, skall för för­hör eller annan åtgärd instäl­las å plats utom häk­tet. 23 §. ej må annor­le­des än i detta kapi­tel eller eljest är stad­gat någon i anled­ning av miss­tanke för brott hål­las i för­var, även om han sam­tyc­ker där­till. om skyl­dig­het för den som miss­tan­kes för brott att kvar­stanna för för­hör stad­gas i 23 kap. 24 §. om för­va­ring av anhål­len eller häk­tad så ock om ersätt­ning av all­männa medel åt oskyl­digt häk­tad är sär­skilt stad­gat. ■ ^ ^ 25 kat, om rese­för­bud. 1 §.är någon skä­li­gen miss­tänkt för brott, varå fri­hets­straff kan följa, och kan med hän­syn till brot­tets beskaf­fen­liet, den miss­tänk­tes för­hål­lande eller annan omstän­dig­het skä­li­gen befa­ras, att han avvi­ker eller annor­le­des undan­dra­ger .v ' .i i ij.- '■ kt!?: is!ts a ii k' i 's'iift:fl t { * i ¬ / r 740. — 1763 siff lag­fö­ring eller straff, men före­kom­mer eljest ej anfed­ning att ankålla eller häkta honom, må, om det fin­nes till­fyl­lest, i stäl­let för­bud med­de­las honom att utan till­stånd lämna honom anvi­sad vis­tel­se­ort. obe­ro­ende av brot­tets be- skaf­fen­het må ock för­bud, som nu sa^s, med­de­las, om skä­li­gen kan befa­ras, att den miss­tänkte genom att begiva sig från riket undan­dra­ger sig lag­fö­ring eller straff eller gäl­dande av ska­de­stånd eller annan ersätt­ning till målsägan-​​ de, som kan anta­gas komma att på grund av brot­tet ådö­mas honom. s' (^) med rese­för­bud må för­e­nas skyl­dig­het för den miss­tänkte att å vissa tider ■ vara till­gäng­lig i sin bostad eller å sin arbets­plats eller att anmäla sig hos polis ­ myn­dig­het i orten så ock annat vill­kor, som fin­nes erfor­der­ligt för hans över- . vakande. 3 i. rese­för­bud med­de­las av under­sök­nings­le­da­ren, åkla­ga­ren eller rät­ten. rråga om rese­för­bud må av rät­ten upp­ta­gas på yrkande av undersöknings-​​ , leda­ren eller åkla­ga­ren eller då rät­ten har att besluta om den miss­tänk­tes häkt­ning eller hans kvar­hål­lande i häkte. efter åta­let äge rät­ten även på yrkande av mål­sä­gan­den så ock själv­mant upp­taga fråga därom. i anled­ning av mål­sä­gan­dens anspråk på ska­de­stånd eller annan ersätt­ning må under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren ej med­dela rese­för­bud eller hos rät­ten yrka sådant för­bud, med mindre ansprå­ket anmälts hos honom; rät­ten äge alle­nast på yrkande upp­taga fråga om sådant för­bud. a^äckes vid rät­ten fråga om rese­för­bud, skall, så snart ske kan, förhand-​​ ‘-"f- ling därom äga rum inför rät­ten. om sådan för­hand­ling gälle i tillämp­liga - - delar vad i 24 kap. 17 § är stad­gat. är fara i dröjs­mål, må rät­ten ome­del­bart med­dela rese­för­bud att gälla, till dess annorlunda för­ord­nas. \k ^ . beslut om rese­för­bud skall inne­hålla upp­gift å det brott miss­tan­ken avser samt angiva den ort, där den miss­tänkte skall uppe­hålla sig, och vad han i övrigt har att iakt­taga. i beslu­tet skall erin­ras om påfölj­den för över­trä­delse av för­bu­det och för under­lå­ten­het att full­göra där­med för­e­nat vill­kor. beslu­tet skall del­gi­vas den miss­tänkte. " 'w har rese­för­bud med­de­lats av annan än rät­ten, äge den miss­tänkte begära rät­ tens pröv­ning av för­bu­det. då begä­ran inkom­mit, skall rät­ten, så snart ske kan, och, om syn­ner­ligt hin­der ej möter, sist å fjärde dagen där­ef­ter hålla för- ;/ hand­ling, som avses i 3 §. utsät­tes huvud­för­hand­ling att hål­las inom en vecka, 'i sedan begä­ran fram­ställ­des, må dock, om ej rät­ten fin­ner sär­skild för­hand­ling '^böra äga rum, med för­hand­lingen anstå till huvud­för­hand­lingen. då rät­ten med­de­lar rese­för­bud eller fast­stäl­ler sådant för­bud, skall, om ej åtal redan väckts, rät­ten utsätta den tid, inom vil­ken åtal skall väc­kas. denna må ej bestäm­mas längre, än som fin­nes ound­gäng­li­gen erfor­der­ligt, i annat fall skall åtal väc­kas inom en månad, sedan rese­för­bu­det med­de­la­des. fin­nes tid, som avses i första styc­ket, otill­räck­lig, må rät­ten, om fram­ställ­ ning därom göres före tidens utgång, med­giva för­läng­ning av tiden. 7 §.har ej inom tid, som avses i 6 §, åtal väckts eller till rät­ten inkom­mit fram­ ställ­ning om för­läng­ning av tiden eller före­komma eljest ej längre skäl för rese­för­bud, skall det ome­del­bart hävas. om hävande av rese­för­bud för­ord­nar rät­ten euer, om för­bu­det ej med­de­lats ez: i eller fast­ställts av rät­ten, under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren. ' ¬ 1764 1942. n vad i 24 kap. 21 § ar stad­gat om häkt­ning äge mot­sva­rande tillämp­ning be ­ träf­fande rese­för­bud. 8 §.^ o *väc­kes i mål, som full­följts till högre rätt, fråga om rese­för­bud, äge denna utan för­hand­ling besluta där­ö­ver. fin­nes för­hand­ling erfor­der­lig, skall den hål­las, så snart ske kan. om sådan för­hand­ling gälle i tillämp­liga delar vad i 24 kap. 17 § är stad­gat. 9 §. över­trä­des rese­för­bud eller full­gö­res ej där­med för­e­nat vill­kor, skall de miss­tänkte ome­del­bart anhål­las eller häk­tas, om det ej är uppen­bart, att shl där­till ej före­komma. il r^ir- 26 kap. om kvar­stad och sking­rings­för­bud. 1 §. är någon skä­li­gen miss­tänkt för brott och kan skä­li­gen befa­ras, att han genom att avvika eller genom att undanskaffa egen­dom eller annor­le­des undan­dra­ger sig att gälda böter, vär­det av för­ver­kad egen­dom eller annan ersätt­ning till det all­männa eller ska­de­stånd eller annan ersätt­ning till måls­ ägande, som kan anta­gas komma att på grund av brot­tet ådö­mas honom, må kvar­stad läg­gas å så myc­ket av hans lösa egen­dom, som sva­rar mot skul­den, eller ock, om det är till­fyl­lest, egen­do­men stäl­las under för­bud att säl­jas eller sking­ras. sking­rings­för­bud må ock med­de­las å fast egen­dom, som till­hör den miss­tänkte. fin­nes lös egen­dom, som stäl­les under sking­rings­för­bud, hos tredje man. må denne för­bju­das att utgiva egen­do­men. . . 2 §. beslut om kvar­stad eller sking­rings­för­bud med­de­las av rät­ten. fråga om kvar­stad eller sking­rings­för­bud må upp­ta­gas på yrkande av un- der­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren. efter åta­let äge rät­ten även på yrkande av mål­sä­gan den så ock själv­mant upp­taga fråga därom. i anled­ning av mål­sä­gan­dens anspråk på ska­de­stånd eller annan ersätt­ning må under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren ej yrka kvar­stad eller skingringsför-​​ bud, med mindre ansprå­ket anmälts bos honom; rät­ten äge alle­nast på yrkande för­ordna därom. väc­kes fråga om kvar­stad eller sking­rings­för­bud, skall, så snart ske k^, för­hand­ling därom äga rum inför rät­ten. om sådan för­hand­ling gälle i tiu- lämp­liga delar vad i 24 kap. 17 § är stad­gat. är fara i dröjs­mål, må rat­ten ome­del­bart bevilja åtgär­den att gälla, till dess annorlunda för­ord­nas. i avbi­dan på rät­tens beslut om kvar­stad eller sking­rings­för­bud må under-​​ sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren taga lös egen­dom i för­var. är fara i dröjs­mål, må åtgärd, som nu sagts, vid­ta­gas även av polis­man; anmä­lan därom skall dock skynd­samt göras bos under­sök­nings­le­da­ren_ eller åkla­ga­ren, som har att ome­del­bart pröva, om egen­do­men skall kvar­bliva i för ­ var. t 5 i-k" 'idxi 1 y-'- isr:;i;s ;ciyt;v 1 r;:: did i i a häila' 4 §. . , i har under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren tagit lös egen­dom i för­var eller beslu­tat, att sådan egen­dom skall kvar­bliva i för­var, skall han, så snart ske kan, och sist å femte dagen där­ef­ter till rät­ten avlåta fram­ställ­ning om kvar- ■skin, t, ¬ / r 740. — 1765 stad eller sking­rings­för­bud. göres ej fram­ställ­ning, som nu sagts, skall egen ­ domen ome­del­bart åter­stäl­las. då fram­ställ­ning inkom­mit, skall rät­ten, så snart ske kan, ocb, om synner-​​ 3 ligt bin­der ej möter, sist å fjärde dagen där­ef­ter bålla för­hand­ling, som avses i 2 §. utsät­tes huvud­för­hand­ling att hål­las inom en vecka, sedan framställ-​​ ningen inkom, må dock, om ej rät­ten fin­ner sär­skild för­hand­ling böra äga rum, med för­hand­lingen anstå till huvud­för­hand­lingen. beslu­tas kvar­stad eller sking­rings­för­bud, skall, om ej rät­ten bestäm­mer an- -​i-​spiat, egen­do­men kvar­bliva i myn­dig­he­tens vård, till dess beslu­tet verk­ställts.^ s §. då rät­ten för­ord­nar om kvar­stad eller sking­rings­för­bud, skall, om ej åtal redan väckts, rät­ten utsätta den tid, inom vil­ken åtal skall väc­kas. denna må ej bestäm­mas längre, än som fin­nes ound­gäng­li­gen erfor­der­ligt. ^ fin­nes den utsatta tiden otill­räck­lig, må rät­ten, om fram­ställ­ning därom sjö­res före tidens utgång, med­giva för­läng­ning av tiden. _ 6 §. har ej inom tid, som avses i 5 §, åtal väckts eller till rät­ten inkom­mit fram­ åt*' ställ­ning om för­läng­ning av tiden eller har för skul­den ställts pant eller bor­gen eller före­komma eljest ej längre skäl för kvar­stad eller sking­rings­för­bud, skall j;' åtgär­den av rät­ten ome­del­bart hävas. ri' då målet avgö­res, prove rät­ten, om åtgär­den fort­fa­rande skall bestå. rät­ten äge ock i sam­band med domen för­ordna om åtgärd, som nu sagts. vad i 25 kap. 8 § är stad­gat om rese­för­bud äge mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande kvar­stad och sking­rings­för­bud. fin­nes kvar­stad böra läg­gas å arrende, hyra eller annat dylikt, som utgår av fast egen­dom, för­ordne rät­ten god man att upp­bära med­len; rät­ten med­dele - ock den betal­nings­skyl­dige för­bud att utgiva något till annan än gode man­nen. med­de­las sking­rings­för­bud å fast egen­dom och är syn­ner­lig fara att egen- ;,i? domen genom van­vård eller annor­le­des väsent­li­gen för­säm­ras, äge rät­ten för- aordna god man att för­valta egen­do­men. avser åtgär­den mål­sä­gan­dens anspråk iizrm­fipå ska­de­stånd eller annan ersätt­ning, åligge mål­sä­gan­den att till bestri­dande ié av nödig kost­nad för egen­do­mens för­valt­ning erlägga för­skott med belopp, iv som bestäm­mes av rät­ten; i annat fall skall sådan kost­nad utgå av all­männa medel. rj-. i övrigt gälle om verk­stäl­lande av kvar­stad och sking­rings­för­bud vad i ut- :j;i/qök­nings­la­gen är stad­gat; vad där är före­skri­vet om pant eller bor­gen skall;r:'^doek ej äga tillämp­ning. 1^, i^’ v y ' 27 kap. om beslag. 1 §. före­mål, som skä­li­gen kan anta­gas äga bety­delse för utred­ning om brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund av brott för­ver­kat, må tagas i beslag. vad i detta kapi­tel stad­gas om före­mål gälle ock, i den mån ej annat är ^ före­skri­vet, om sl^ftlig hand­ling. !< ?■ ¬ 1766 — 1942. kyjio. 2 §.^ beslag må ej läg­gas å skrift­lig hand­ling, om dess inne­håll kan anta­gas vara sådant, att befatt­nings­ha­vare eller annan, som avses i 36 kap. 5 §, ej må höras som vittne därom, och hand­lingen inne­ha­ves av honom eller av den, till för ­ mån för vil­ken tyst­nads­plik­ten gäl­ler. ej hel­ler må, med mindre fråga är om brott, varå ej kan följa lind­ri­gare straff an straf­far­bete i två år, hos den miss- ' tänkte eller honom när­stå­ende, som avses i 36 kap. 3 §, beslag läg­gas skrift­ligt med­de­lande mel­lan den miss­tänkte och någon honom när­stå­ende el­ler mel­lan sådana när­stå­ende inbör­des. 3 §.o* brev, tele­gram eller annan för­sän­delse, som fin­nes i post- eller telegrafver-​​ j *1 1 ti j ijjl i ooi u kets vård, må tagas i beslag, alle­nast om å brot­tet kan följa straf­far­bete samt för­sän­del­sen hos mot­ta­ga­ren skulle vara under­kas­tad beslag. ^ §•den som med laga rätt gri­per eller anhål­ler miss­tänkt eller verk­stäl­ler häkr' ning, hus­rann­sa­kan eller kropps visi­ta­tion må lägga beslag å före­mål, soms där­vid påträf­fas. före­mål, som eljest påträf­fas, må efter beslut av under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren tagas i beslag. är fara i dröjs­mål, må även utan sådant beslut åtgär­den vid­ta­gas av polis­man, dock ej i fråga om för­sän­delse i post- eller tele­graf­ver­kets vård. verk­stäl­les beslag av annan än under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren och har xrir ' l'-!' . *. v b- i 1 denne ej beslu­tat besla­get, skall anmä­lan skynd­samt göras hos honom, som har att ome­del­bart pröva, om besla­get skall bestå. bät­ten må för­ordna om beslag å före­mål, som före­tes vid rät­ten eller eljest är till­gäng­ligt för beslag. fråga om beslag må av rät­ten upp­ta­gas på yrkande av undersökningsle-​​ | daren eller åkla­ga­ren. efter åta­let äge rät­ten även på yrkande av måls- i ägan­den så ock själv­mant upp­taga fråga därom. väc­kes vid rät­ten fråga om beslag, skall, så snart ske kan, för­hand­ling där ­ om äga rum inför rät­ten. om sådan för­hand­ling gälle i tillämp­liga delar vad i 24 kap. 17 § är stad­gat. är fara i dröjs­mål, må rät­ten ome­del­bart för­ordna j om beslag att gälla, till dess annorlunda för­ord­nas. 6 §. mhar beslag verk­ställts utan rät­tens för­ord­nande, äge den som drab­bats av \ besla­get begära rät­tens pröv­ning därav. då begä­ran inkom­mit, skall rät­ten, så snart ske kan, och, om syn­ner­ligt hin­der ej möter, sist å fjärde dagen där ­ efter hålla för­hand­ling, som avses i 5 §. dtsät­tes huvud­för­hand­ling att hål­las inom en vecka, sedan begä­ran fram­ställ­des, må dock, om ej rät­ten fin­ner sätli; skild för­hand­ling böra äga rum, med för­hand­lingen anstå till huvud­för­hann^"^ lingen, 7 §. 1 cl’ btl] då rät­ten för­ord­nar om beslag eller fast­stäl­ler verk­ställt beslag, skall, om s ’-: ej åtal redan väckts, rät­ten utsätta den tid, inom vil­ken åtal skall väc­kas. denna må ej bestäm­mas längre, än som fin­nes ound­gäng­li­gen erfor­der­ligt. 1 annat fall skall åtal väc­kas inom en månad, sedan besla­get verk­ställ­des. fin­nes tid, som avses i första styc­ket, otill­räck­lig, må rät­ten, om fram­ställ­ ning därom göres före tidens utgång, med­giva för­läng­ning av tiden. 8 §.har ej inom tid, som avses i 7 §, åtal väckts eller till rät­ten inkom­mit fr»®' ställ­ning om för­läng­ning av tiden eller före­komma eljest ej längre skäl för beslag, skall det ome­del­bart hävas. '<u,3(11 2 fe: ¬ r 740. o 1767 om hävande av beslag för­ord­nar rät­ten eller, om besla­get ej med­de­lats eller fast­ställts av rät­ten, undersölu­i­ings­le­da­ren eller åkla­ga­ren. då målet avgö­res, prove rät­ten, om beslag fort­fa­rande skall bestå. rät­ten äge ock i sam­band med domen för­ordna om beslag. 9 §. är anled­ning, att för­sän­delse, som må tagas i beslag, skall inkomma till post-, telegraf-​​, järnvägs-​​ eller annan beford­rings­an­stalt, äge rät­ten för­ordna, att för­sän­del­sen, när den inkom­mer, skall kvar­hål­las, till dess frå­gan om beslag ..^bli­vit avgjord. fråga därom må upp­ta­gas alle­nast på yrkande av undersök-​​ . l/nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren.för­ord­nande skall med­de­las att gälla viss tid, högst en månad, från den dag, då för­ord­nan­det del­gavs anstal­tens före­stån­dare. i för­ord­nan­det skall ? inta­gas under­rät­telse, att med­de­lande om åtgär­den icke må utan till­stånd av under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren läm­nas avsän­da­ren, mot­ta­ga­ren eller ::j.^annan.när för­sän­delse på grund av för­ord­nande kvar­hål­lits, skall före­stån­da­ren utan dröjs­mål göra anmä­lan hos den som begärt för­ord­nan­det; denne har att ' ome­del­bart pröva, om beslag skall äga rum. 10 §. v;' beslag­ta­get före­mål skall omhän­der­ta­gas av den som verk­ställt besla­get eller sät­tas i för­var under för­seg­ling; om det kan ske utan fara och eljest fin­nes lämp­ligt, må dock före­må­let kvar­läm­nas i inne­ha­va­rens besitt­ning. t:t kvar­läm­nas före­mål i inne­ha­va­rens besitt­ning, skall för­bud med­de­las honom ' ^ att sälja eller skingra före­må­let och, om det fin­nes erfor­der­ligt, detta genom anslag eller på annat sätt så utmär­kas, att det är uppen­bart, att det ta^ts i beslag. före­må­let må av inne­ha­va­ren nytt­jas, om ej för­bud där­e­mot fin­nes böra med­de­las.. före­mål, som tagits i beslag, skall väl vår­das, och nog­grann till­syn skall hål­las där­ö­ver, att det icke för­by­tes eller för­änd­ras eller annat miss­bruk sker där­med. §•är den, från vil­ken beslag sker, ej när­va­rande vid besla­get, skall han utan dröjs­mål under­rät­tas därom och huru för­fa­rits med det beslag­tagna. har för- sän­delse hos post-, telegraf-​​, järnvägs-​​ eller annan beford­rings­an­stalt tagits qi beslag, skall, så snart det kan ske utan men för utred­ningen, mot­ta­ga­ren under­rät­tas och, om avsän­da­ren är känd, även denne, i:’ 12 §. post- eller tele­graf för­sän­delse, han­dels­bok eller annan enskild hand­ling, i'j. som tages i beslag, må icke när­mare under­sö­kas, ej hel­ler brev eller annan rj-'^^slu­ten hand­ling öpp­nas av annan än rät­ten, under­sök­nings­le­da­ren eller åklaga-​​ ■:"-::4^ren; dock må sak­kun­nig eller annan, som anli­tas för utred­ningen angå­ende brot- ir. tet eller eljest där­vid höres, efter anvis­ning av myn­dig­het, som nu sagts, granska hand­lingen. äger den som verk­stäl­ler besla­get ej när­mare under­söka hand ­ lingen, skall den av honom för­seglas. hand­ling, varom här är fråga, skall sna­rast möj­ligt under­sö­kas. kan in ­ nehål­let i post- eller tele­graf­för­sän­delse i sin hel­het eller till någon del utan men för utred­ningen med­de­las mot­ta­ga­ren, skall avskrift eller utdrag av fr; hand­lingen oför­dröj­li­gen till­stäl­las honom. 13 §. över beslag skall föras pro­to­koll, vari ända­må­let med besla­get och vad där­vid före­kom­mit angi­ves samt beslag­ta­get före­mål noga beskri­ves. den som drab­bats av beslag äge på begä­ran erhålla bevis om besla­get, in ­ nehål­lande även upp­gift å det brott miss­tan­ken avser. * 454 —>>2002^. svensk för­fatt­ni­no­aaam­lina 19^2, nr 740. ■r ¬ 1768 0 — 1942. nr 740. ~ 14 §.ivad i 25 kap. 8 § är stad­gat om rese­för­bud äge mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande beslag. 15 §. _ för säker­stäl­lande av utred­ning om brott må bygg­nad eller rum till­stängas, till­träde till visst område för­bju­das, för­bud med­de­las mot fl3d;tande av visst före­mål eller annan dylik åtgärd vid­ta­gas. om åtgärd, som nu nämnts, gälle i tillämp­liga delar vad i detta kapi­tel är stad­gat om beslag. 16 §. kan någon skä­li­gen miss­tän­kas för brott, varå icke kan följa lind­ri­gare straff än straf­far­bete i i^å år, och fin­nes det vara av syn­ner­lig vikt för ut ­ red­ningen, att under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren erhål­ler del av sam­tal till och från tele­fon­ap­pa­rat, som inne­ha­ves av den miss­tänkte eller eljest kan an- c; jil) tagas komma att begag­nas av honom, äge rät­ten med­dela till­stånd till deraaf" bj: —i -kr- avhö­rande. fråga därom må upp­ta­gas alle­nast på snr­kande av undersökning-​​i v ' leda­ren eller åkla­ga­ren. till­stånd skall med­de­las att gälla viss tid, högst en vecka, från den dag, då till­stån­det del­gavs tele­fonan­stal­tens före­stån­dare. om gransk­ning av upp­teck­ning, som ägt rum vid sam­tals avhö­rande, äge vad i 12 § första styc­ket stad­gats om under­sök­ning och gransk­ning av enskild hand­ling mot­sva­rande tillämp­ning. i den mån upp­teck­ningen inne­hål­ler något, som ej är av bety­delse för utred­ningen, skall den efter gransk­ningen ome­del ­ bart för­stö­ras. it §. hava i lag eller för­fatt­ning givits avvi­kande bestäm­mel­ser om beslag, vare de gäl­lande. iål!;? i;-”'' 26 kap. om hus­rann­sa­kan eamt kropps­vl­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning. 1 §<före­kom­mer anled­ning, att brott för­ö­vats, varå fri­hets­straff kan följa, måo; i hus, rum eller slu­tet för­va­rings­ställe hus­rann­sa­kan före­ta­gas för eftersö ­ kande av före­mål, som är under­kas­tat beslag, eller eljest till utrö­nande av om ­ stän­dig­het, som kan äga bety­delse för utred­ning om brot­tet. fe b 1 ii’ v3'fe ii’tl ci bi f.’rri•i. 'wt hos annan än den som skä­li­gen kan miss­tän­kas för brot­fet må husrann-​​ ■'kii­i­ilj­lai sakan dock före­ta­gas, alle­nast om brot­tet för­ö­vats hos honom eller den miss-^ tvl'-' ,nv tljftänkte gri­pits där eller eljest syn­ner­lig anled­ning före­kom­mer, att genom rann­sak­ningen före­mål, som är under­kas­tat beslag, skall anträf­fas eller annan utred­ning om brot­tet vin­nas. ej må för hus­rann­sa­kan hos den miss­tänkte i något fall åbe­ro­pas hans sam­tycke, med mindre han själv begärt åtgär­den. 2 §. för efter­sö­kande av den som skall gri­pas, anhål­las eller häk­tas eller häm ­ tas tdl för­hör eller till instäl­lelse vid rät­ten må hus­rann­sa­kan före­ta­gas hos honom, så ock hos annan, om syn­ner­lig anled­ning före­kom­mer, att den sökte uppe­hål­ler sig där. 3 §. i lägen­het, som är till­gängkg för all­män­he­ten eller plä­gar utgöra till­håll för lös­dri­vare eller för­bry­tare eller där sådant gods, som efter­sö­kes, plä­gar -saa: i fe:, '-ii! ¬ r 740. 1769 upp­kö­pas eller mot­ta­gas som pant, må för ända­mål, som sägs i 1 eller 2 §, hus­rann­sa­kan ske jäm­väl i annat fall än där avses.i :4 §. "ii iför­ord­nande om hus­rann­sa­kan med­de­las av under­sök­nings­le­da­ren, åklaga-​​ ren eller rät­ten. kan hus­rann­sa­kan anta­gas bliva av stor omfatt­ning eller med­föra syn­ner­lig olä­gen­het för den,^ hos vil­ken åtgär­den före­ta­ges, bör, om ej fara är i dröjs­mål, åtgär­den icke vid­ta­gas utan rät­tens för­ord­nande. fråga om hus­rann­sa­kan må av rät­ten upp­ta­gas på yrkande av undersök-​​ qings­le­da­ren eller åkla­ga­ren. efter åta­let äge rät­ten även på yrkande av ^ mål­sä­gan­den så ock själv­mant upp­taga fråga därom.0 5 §. 'i'' utan för­ord­nande, som sägs i §, må polis­man före­taga hus­rann­sa­kan, om åtgär­den har till syfte att efter­söka den som skall gri­pas, anhål­las eller häk- '^^as eller häm­tas till för­hör eller till instäl­lelse vid rät­ten eller att verk­ställa ^beslag å före­mål, som å färsk gär­ning följts eller spå­rats, så ock eljest, då fara är i dröjs­mål, 6 §. vid hus­rann­sa­kan må olä­gen­het eller skada ej för­or­sa­kas utö­ver vad som är ound­gäng­li­gen nöd­vän­digt. rum eller för­va­rings­ställe må, om det erfordras, öpp­nas med våld. har så "f-' skett, skall det efter för­rätt­ningen på lämp­ligt sätt åter till­slu­tas. hus­rann­sa­kan må ej utan sär­skilt skäl verk­stäl­las mel­lan kloc­kan nio efter­mid­da­gen och kloc­kan sex för­mid­da­gen. . . 7.§-vid hus­rann­sa­kan skall såvitt möj­ligt ett av för­rätt­nings­man­nen anmo­dat tro­vär­digt vittne^ när­vara. för­rätt­nings­man­nen äge anlita erfor­der­ligt bi ­ träde av sak­kun­nig eller annan. den, hos vil­ken hus­rann­sa­kan före­ta­ges, eller, om han ej är till­stä­des, hans hem­ma­va­rande hus­folk skall erhålla till­fälle att över­vara för­rätt­ningen så . , ock att till­kalla vittne, dock utan att under­sök­ningen där­i­ge­nom uppe­häl­les. ^ har vpken han eller någon av hans hus­folk eller av dem till­kal­lat vittne när­va­rit, skall han, så snart det kan ske utan men för utred­ningen, under-​​ ,, lät­tas om den vid­tagna åtgär­den. vid för­rätt­ningen må mål­sä­gande eller hans ombud tillå­tas att när­vara för att till­han­dagå med nödiga upp­lys­ningar; dock skall till­ses, att mål­sä­gan­den eller ombu­det icke i vidare mån än för ända­må­let erfordras vin­ner kän­ne­dom om för­hål­lande, som där­vid yppas. post- eller tele­graf­för­sän­delse, han­dels­bok eller annan enskild hand­ling, f-: som anträf­fas vid hus­rann­sa­kan, må icke när­mare under­sö­kas, ej hel­ler brev '' eller annan slu­ten hand­ling öpp­nas i annan ord­ning än i 27 kap. 12 § första styc­ket sägs. 9 §. över hus­rann­sa­kan skall föras pro­to­koll, vari angi­ves ända­må­let med för- , rätt­ningen och vad där­vid före­kom­mit. den, hos vil­ken hus­rann­sa­kan före­ta­gits, äge på begä­ran erhålla bevis där- ^ •______ 1.2 tt j3.. __________ * pi o 1 j 1 jj ' t ^om, inne­hål­lande även upp­gift å det brott miss­tan­ken avser. lö §. för ända­mål, som sägs i 1 eller 2 §, äge under­sök­nings­le­da­ren eller åklaga ­ ren så ock polisr­nan före­taga under­sök­ning å annat ställe än i 1 § avses, även p' om det icke är till­gäng­ligt för all­män­he­ten. 0 r> ¬ 1770 — 1942. n« 740. — 11 §.före­kom­mer anled­ning, att brott för­ö­vats, varå fri­hets­straff kan följa, må kropps­vi­si­ta­tion före­ta­gas för efter­sö­kande av före­mål, som är under­kas­tat beslag, eller eljest till utrö­nande av omstän­dig­het, som kan äga bety­delse för •v ■■i .t’ utred­ning om brot­tet, a annan än den som skä­li­gen kan miss­tän­kas för brot­tet må kropps­vi­sita* tion dock före­ta­gas, alle­nast om syn­ner­lig anled­ning före­kom­mer, att där­ige ­ nom före­mål, som är under­kas­tat beslag, skall anträf­fas eller annan utred ­ ning om brot­tet vin­nas. 12 §. ^ l,, a den som skä­li­gen kan miss­tän­kas för brott, varå fri­hets­straff kan följa, må för ända­mål, som sägs i 11 §, kropp sbe­sikt­ning före­ta­gas. vid kropps­be­sikt­ning må, om det erfordras, blod­prov tagas så ock annan under­sök­ning, som kan ske utan nämn­värt men, utfö­ras. 13 §. _ r beträf­fande kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning gälle i tillämp­liga delar^.^ vad i 4, 8 och 9 §§ är stad­gat om hus­rann­sa­kan. är fara i dröjs­mål, må åt- ^ gärd, som nu sagts, beslu­tas av polis­man. för­rätt­ning, som är av mera väsent­lig omfatt­ning, skall verk­stäl­las inom ­ hus och i avskilt rum. verk­stäl­les den av annan än läkare, skall såvitt möj ­ ligt ett av för­rätt­nings­man­nen anmo­dat tro­vär­digt vittne när­vara. blod­prov må ej tagas eller annan mera ingå­ende under­sök­ning utfö­ras av annan än läkare. kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning å kvinna må ej verk­stäl­las eller be ­ vitt­nas av annan än kvinna eller läkare. 14 §.^ av den som är anhål­len eller häk­tad må foto­grafi och fin­gerav­tryck tagas; han vare ock under­kas­tad annan dylik åtgärd. vad nu sagts gälle ock annan, om det erfordras för vin­nande av utred­ning om brott, varå fri­hets­straff kan följa. när­mare bestäm­mel­ser om åtgärd, som här avses, med­de­las av konungen, . p §•hava i lag eller för­fatt­ning givits avvi­kande bestäm­mel­ser om hus­rann ­ sakan, kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning, vare de gäl­lande. r 1 _ .t'' 1 - “r—'; 1 m:-: i; fcc 0( 29: kap. om omröst­ning. 1 §. 0 yppas vid över­lägg­ning till dom eller beslut skilj­ak­tiga meningar, skall fe ti feli: b ^l omröst­ning ske. i mål, vari nämnd del­ta­ger, säge ord­fö­ran­den först sin mening och inhämte där­ef­ter nämn­dens. jjtä­jiij vid omröst­ning bland råd­hus­rätts lag­farna leda­mö­ter så ock i över­rätt skall i den yngste i rät­ten först yttra sig och sedan var efter annan, såsom de hava säte i rät­ten. har målet beretts av viss leda­mot, säge ban först sin mening envar angive de skäl, varå han grun­dar sin mening. 2 §. över fråga, som hör till rät­te­gången, skall rös­tas sär­skilt. ^ it.:.: ar fråga om ansvar för flera brott, skall, om det erfordras, först i fråga om varje brott omröst­ning ske, huruvida den till­ta­lade är skyl­dig till brot­tet, och ’ ftå;♦ ¬ \ r 740. — 1771 l{!j ääl^efter straff eller annan påföljd bestäm­mas; upp­kom­mer fråga, huruvida ijv ett eller flera brott före­ligga, skall ock därom rös­tas sär­skilt. före­komma vid omröst­ning angå­ende påfölj­den skilj­ak­tiga meningar om vill­kor­ligt anstånd med straf­fets ådö­mande eller huruvida ung­doms­fäng­else, för­va­ring eller inter­ne­ring i säker­hets­an­stalt eller annan skydds­åt­gärd skall ådö­mas, skall, om det erfordras, sär­skild omröst­ning ske om varje påföljd, för vil­ken någon sålunda rös­tat. ådö­mes där­vid ej sådan påföljd, skall sär­skild ^ omröst­ning ske om straf­fet. vad nu sagts om skydds­åt­gärd gälle ock fråga, ^huruvida den till­ta­lade på grund av sin sin­nes­be­skaf­fen­het är fri från straff. upp­kom­mer fråga om vill­kor­ligt anstånd med straffs verk­stäl­lande, skall, sedan straf­fet bestämts, sär­skild omröst­ning därom före­ta­gas. har någon vid tidi­gare omröst­ning varit emot det slut, vari de flesta stan- nat, vare han skyl­dig att del­taga i senare omröst­ning; vid omröst­ning angå ­ ende ådö­mande av annat straff än ung­doms­fäng­else skall dock den som tidi- hans sinnesbe-​​ meningen. cuuc ctu­u­lu­aiiu.u auuau ati­aij. au uu^uuui­ö­iau^ciöc öhkaii uuciv , rös­tat för den till­ta­la­des fri­kän­nande på annan grund äni^skaf­fen­het anses hava biträtt den för den till­ta­lade lind­ri­gaste i -ä 9 r3 §. yppas i mål, vari nämnd del­ta­ger, annan mening än ord­fö­ran­dens och äro alla i nämn­den ense om skä­len och slu­tet eller för­ena sig, då i nämn­den äro 1^ “ flera än sju, minst sju därom, gälle nämn­dens mening; i annat fall gälle ord- föran­dens.ill i vid omröst­ning bland råd­hus­rätts lag­farna leda­mö­ter så ock i över­rätt gälle den mening, som omfat­tats av mer än hälf­ten av leda­mö­terna. har nå ­ gon mening erhål­lit hälf­ten av rös­terna och är denna den lind­ri­gaste, gälle den meningen; vid sär­skild omröst­ning, huruvida den miss­tänkte på grund av sin sin­nes­be­skaf­fen­het är fri från straff eller om vill­kor­ligt anstånd med straf­fets ådö­mande eller huruvida ung­doms­fäng­else, för­va­ring eller inter­ne­ring i sä- ker­hets­an­stalt eller annan skydds­åt­gärd skall ådö­mas, så ock eljest, då ej någon mening kan anses som lind­ri­gare, gälle dock den mening, som erhål­lit , hälf­ten av rös­terna och bland dem ord­fö­ran­dens. om omröst­ning beträf­fande pröv­nings­till­stånd stad­gas i 3 kap. 7 §. 4 §.7* 2 ^ yppas vid omröst­ning bland råd­hus­rätts lag­farna leda­mö­ter eller i över­rätt ^dera än två meningar, utan att någon enligt 3 § skall gälla, skola de rös­ter, som äro ogynn­sam­mast för den till­ta­lade, sam­man­läg­gas med de för honom där­näst minst för­mån­liga och, om det erfordras, sam­man­lägg­ningen fort­sät­tas efter samma grund, till dess någon mening skall gälla; kan ej någon mening anses som ogynn­sam­mare för den till­ta­lade, gälle den mening, för vil­ken rös ­ terna äro flera än för annan, eller, om för flera meningar rös­terna äro lika v^ånga, den som biträtts av den främste bland dem, som rös­tat för någon av . dessa meningar. ^ är det stri­digt, huru omröst­ning skall ske eller vil­ken mening skall gälla, ■* ' skall rös­tas därom. t .. . . ^beträf­fande omröst­ning i fråga, som hör till rät­te­gången och ej avser an- svar eller som rör enskilt anspråk, så ock i fråga enligt 5 § eller om rätte­ gångs­kost­nad, gälle vad i 16 kap. är stad­gat; angå­ende häkt­ning eller åtgärd, som avses i 25 —28 kap., äge dock vad i detta kapi­tel före­skri­vee om om ­ röst­ning i fråga om ansvar mot­sva­rande tillämp­ning. föres i brott­mål talan om enskilt anspråk, vare rät­tens avgö­rande i ansvars­frå­gan bin­dande vid v pröv­ningen av det enskilda ansprå­ket. då i råd­hus­rätt nämnd har säte i rät- > ¬ 1772 — 1942. kf 740. ten, gälle även vid tillämp­ning av reg­lerna i 16 kap. vad i 3 § första styc­ket i detta kapi­tel är stad­gat. .7 §. har nämn­den enligt 3 § bestämt rät­tens avgö­rande, svare för detta envar nämn­de­man, som med sin röst bidra­git där­till. 30 kap. om dom och beslut. 1§. rät­tens avgö­rande av saken sker genom dom. annat rät­tens avgö­rande c '11!' ■ i, träf­fas genom beslut. beslut, vari­ge­nom rät­ten annor­le­des än genom dom skil­jer saken från sig, sä ock högre rätts beslut i fråga, som dit full­följts sär­skilt, är slut­ligt beslut. c'2 §. h dom skall, om huvud­för­hand­ling vid rät­ten ägt rum, grun­das å vad vid for- \ hand­lingen före­kom­mit. i domen må ej del­taga domare, som ej över­va­rit hela huvud­för­hand­lingen. har ny huvud­för­hand­ling håuits, skall domen grun­das å vad där­vid före­kom­mit. då mål avgö­res utan huvud­för­hand­ling, skall domen grun­das å vad hand ­ ling­arna inne­hålla och eljest före­kom­mit i målet. dom må ej avse annan gär­ning än den, för vil­ken talan om ansvar i be ­ hörig ord­ning förts eller fråga om ansvar eljest enligt lag må av rät­ten upp ­ tagas. ej vare rät­ten bun­den av yrkande beträf­fande brot­tets rätts­liga betect ning eller tillämp­ligt lag­rum. hand­läg­gas i en rät­te­gång åtal mot flera till­ta­lade, må dom givas beträf ­ fande någon av dem, ehuru hand­lägg­ningen angå­ende de övriga icke avslu­tats.m* .dom skall avfat­tas skrift­li­gen och i skilda avdel­ningar angiva; 1. dom­sto­len samt tid och ställe för domens med­de­lande; 2. par tema samt deras ombud eller biträ­den och den till­ta­la­des för­svå^/ m 1 4;£j ■isi: \i:i! uiilk a-k;: rare; \ 3. par­ter­nas yrkan­den och de omstän­dig­he­ter, varå de grun­dats; 4. domskä­len med upp­gift å vad i målet är bevi­sat; samt 5. dom­slu­tet. högre rätts dom skall, i den mån det fin­nes erfor­der­ligt, inne­hålla redogs relse för lägre rätts dom. a* ’ äger part full­följa talan mot dom, skall i domen givas till känna, va^^ han där­vid har att iakt­taga. om under­rät­telse, som thhka skall med­de­las i hov­rätts dom, stad­gas i öl kap. 14 §. 6 §. ^ rör mål alle­nast ansvar för brott, varå icke kan följa svå­rare straff än k; clifj:; “li icit sr k »l.. ,'ll böter, och har den till­ta­lade erkänt gär­ningen, må domen utfär­das i för­enklad j (tjjj form. dom, vari­ge­nom högre rätt fast­stäl­ler lägre rätts dom, må ock utfär­das i för­enklad form. när­mare bestäm­mel­ser därom med­de­las av konungen. 7 §.innan dom beslu­tas, skall över­lägg­ning hål­las. har nämnd säte i rätte», fram­ställe ord­fö­ran­den saken och vad lag stad­gar därom. då huvud­för­hand­ling ägt rum, skall samma eller sist nästa helg­fria dag ■till; över­lägg­ning hål­las och, om det kan ske, dom beslu­tas och avkun­nas. fin­nes i'in.'ifav, ¬ t 740, 1773 rådrnm för domens beslu­tande eller avfat­tande ound­gäng­li­gen erfor­derkgt, må rät­ten besluta anstånd där­med; domen skall dock,_ om ej syn­ner­ligt hin­der möter, skrift­li­geä avfat­tas och med­de­las, då den till­ta­lade är häk­tad, inom ■' en vecka och i annat fall inom två vec­kor efter för­hand­ling­ens avslu­tande. ät den till­ta­lade häk­tad, skall domen med­de­las senast inom två vec­kor. av ­ kun­nas ej domen vid huvud­för­hand­lingen, skall den avkun­nas vid annat rat­ tens sam­man­träde eller ock med­de­las genom att den hål­les till­gäng­lig å rät­ tens kansli; vid huvud­för­hand­lingen skall under­rät­telse givas om tiden och sät- ^tet för domens med­de­lande.[) avgö­res mål utan huvud­för­hand­ling, skall, så snart ske kan, över­lägg­ning hål­las samt domen beslu­tas, skrift­li­gen avfat­tas och med­de­las. med­de­lan­det skall ske genom att domen hål­les till­gäng­lig å rät­tens kansli. under­rät­telse jtg om tiden för med­de­lan­det skall senast dagen förut avsän­das till par­tema t i, och anslås å en för all­män­he­ten till­gäng­lig plats i kans­liet. v n avkun­nande av dom må ske genom åter­gi­vande av domskä­len och slu­tet u jämte med­de­lande av full­följ dshän­vis­ning. iiv 8 §.dom skall upp­sät­tas sär­skilt och under­skri­vas av de lag­farna domare, som ciä del­ta­git i avgö­ran­det.rät­tens domar skola, ord­nade i num­mer­följd efter tiden för deras medde-​​ lande, för varje år sam­man­fö­ras till en dom­bok. sedan tid för talan mot dom utgått, må ej fråga om ansvar å den till­ta­lade 'c!: för gär­ning, som genom domen prö­vats, ånyo upp­ta­gas. iä?: om för­änd­ring och för­e­ning av straff så ock om sär­skilda rätts­me­del gälle vad därom är stad­gat. 10 §. yad i 2 och 7 §§ är stad­gat om dom äge mot­sva­rande tillämp­ning i fråga bp om slut­ligt beslut. a sådant beslut skola ock bestäm­mel­serna i 5 och 8 §§ tilläm­pas, om frå­gans beskaf­fen­het ford­rar det. med­de­las slut­ligt beslut i sam­band med dom, skall det upp­ta­gas i domen. äger part full­följa talan mot slut­ligt beslut eller göra ansö­kan om åter- upp­ta­gande, skall i beslu­tet givas till känna, vad han där­vid har att iakt- taga. om under­rät­telse, som tillika skall med­de­las i hov­rätts beslut, stadgas3^. uuutw i 54 kap. 14 §. 11 §.beslut, som ej är slut­ligt, skall, i den mån det erfordras, angiva de skal, varå beslu­tet grun­das. har den som vill föra talan mot beslut under rät­te­gången att anmäla miss- y\tnöje, skall det till­kän­na­gi­vas. skall mot sådant beslut talan föras sär­skilt, -1^'wgive rät­ten ock det till känna. den som vill föra talan mot beslu­tet äge hos ii: rät­ten erhålla under­rät­telse om vad han eljest har att iakt­taga.med­de­las beslut, som ej är slut­ligt, i sam­band med dom eller slut­ligt be ­ slut, skall det upp­ta­gas däri. skall mot beslu­tet föras sär­skild talan, give rät­ten till känna, vad den som vill full­följa talan har att iakt­taga. _ om under­rät­telse, som tillika skall med­de­las i hov­rätts beslut, stad­gas i 54 kap. 14 §. 12 §. beslut under rät­te­gången, mot vil­ket talan ej må föras sär­skilt, skall genast gå i verk­stäl­lig­het. -vad nu sagts gälle ock t^slut, vari­ge­nom rät­ten avvi­sat ombud, biträde eller för­sva­rare eller utlå­tit sig angå­ende ersätt­ning eller för ­ skott till biträde, för­sva­rare, vittne, sak­kun­nig eller annan, som ej är part, eller angå­ende häkt­ning eller åtgärd, som avses i 25 —28 kap., eller bestämt. iv.' i» r> 1 ¬ 1774 — 1942. 1^1 740. att för­mån av fri rät­te­gång skall upp­höra, eller till biträde eller för­sva­rare ut ­ sett annan, än part före­sla­git. rät­ten äge, när skäl äro där­till, i beslut, var ­ ige­nom före­läg­gande med­de­lai® part eller annan att förete skrift­ligt bevis eller att till­han­da­hålla före­mål för syn eller besikt­ning, för­ordna, att beslu­tet må verk­stäl­las utan hin­der av att det icke äger laga kraft. är sär­skild före­skrift med­de­lad därom, att dom eller beslut, som icke äger laga kraft, må verk­stäl­las, vare den gäl­lande. 13 §. fin­ner rät­ten på grund av anmärk­ning eller eljest, att dom eller beslut till följd av skriv­fel, miss­räk­ning eller annat dylikt för­bi­se­ende inne­hål­ler uppen-​​k., bar orik­tig­het, med­dele rat­ten, sedan par­terna erhål­lit till­fälle att yttra sig, beslut om rät­telse. rät­telse skall anteck­nas å huvud­skrif­ten av domen eller beslu­tet eller, då beslu­tet inta­gits i pro­to­koll, i detta så ock, om det kan ske, å utskrift av domen eller beslu­tet; där­vid skall tillika angi­vas den dag, då anteck­ningen göres. ^ ■*5:: ./ \ mf' t-, : 's; 31 kap. siji f" vrvv;s .li ig läii; -kt iti­irdr!. om rät­te­gångs­kost­nad. 1 §. domes i mål, vari åkla­gare för talan, den till­ta­lade för brot­tet, skall han till stats­ver­ket åter­gälda vad enligt rät­tens beslut av all­männa medel utgått till vittne eller sak­kun­nig eller eljest för bevis­ning under för­un­der­sök­ningen eller 1 rät­te­gången samt i arvode och ersätt­ning till för­sva­rare så ock stats­ver­kets kost­nad för hans häm­tande till rät­ten. den till­ta­lade vare dock ej ersättnings-​​ skyl­dig för kost­nad, som icke skä­li­gen varit påkal­lad för utred­ningen, eller för kost­nad, som vål­lats genom vårds­lös­het eller för­sum­melse av annan än den till­ta­lade, hans ombud eller av honom utsedd för­sva­rare. ^ står kost­na­dens belopp ieke i rim­ligt för­hål­lande till den till­ta­la­des brotts­lig­het och vill­kor, må ersätt­ningen jäm­kas efter vad som prö­vas skä­ligt. för­kla­ras den till­ta­lade på grund av sin sin­nes­be­skaf­fen­het fri från straff, vare han skyl­dig att ersätta kost­nad, som nu sagts, om och i den mån det med hän­syn till omstän­dig­he­terna fin­nes skä­ligt. 2 §._ . .har åkla­gare väckt åtal utan san­no­lika skäl eller före­kom­mer eljest, då den till­ta­lade fri­kän­nes, på grund av omstän­dig­he­terna i målet syn­ner­lig an ­ led­ning där­till, äge rät­ten av all­männa medel tiller­känna honom ersätt­ning för hans kost­nad för för­sva­rare, för vittne eller sak­kun­nig eller eljest för bevis ­ ning under för­un­der­sök­ningen eller i rät­te­gången samt för del­giv­ning och förq; utskrift av pro­to­koll, dom eller annat dylikt, såvitt kost­na­den skä­li­gen varit påkal­lad för till­va­ra­ta­gande av hans rätt, så ock för­hans instäl­lelse vid rat­ten. avvi­sas eller avskri­ves åtal, äge den till­ta­lade, om skäl äro där­till, erhålla ersätt­ning för kost­nad, som nu sagts. 3 §•fin­nes åkla­gare hava väckt åtal utan skäl, må han för­plik­tas att ersätta stats­ver­ket kost­nad, som avses i 1 §, så ock till stats­ver­ket åter­gälda vad enligt 2 § tiller­känts den till­ta­lade. _ ^ « i shar mål­sä­gan­den utan skäl gjort angi­velse eller eljest för­an­lett åta­let, ma i den omfatt­ning, som fin­nes skä­lig, ersätt­nings­skyl­dig­het ock åläg­gas honom.4 har i mål, vari åkla­gare för talan, den till­ta­lade genom att ute­bliva från rät­ten eller ej iakt­taga före­läg­gande, som rät­ten med­de­lat, eller genom påstä-​​ eöihä tiefj p; rv i-;; gbli ¬ \ 740. 1775 ,ii, ende eller invänd­ning, som han insett eller bort inse sakna fog, eller annor-​​ genom vårds­lös­het eller för­sum­melse för­an­lett upp­skov i målet eller iljl eljest vål­lat kost­nad för stats­ver­ket, _ vare han skyl­dig att ersätta sådan kost- ^ nad, huru rät­te­gångs­kost­na­den i övrigt än skall bäras. ivad nu sagts äge mot­sva­rande tillämp­ning, om åkla­ga­ren, mål­sä­gan­den eller offent­lig för­sva­rare genom vårds­lös­het eller för­sum­melse vål­lat kost­nad för stats­ver­ket eller den till­ta­lade. . . 5_ §.skall énskild part enligt detta kapi­tel helt eller del­vis ersätta rättegångs-​​ ^i'^uiost­nad och fin­nes ställ­fö­re­trä­dare för par­ten eller par­tens ombud eller biträde ' eller av honom utsedd för­sva­rare hava genom åtgärd, som avses i 3 § andra styc­ket, eller genom vårds­lös­het eller för­sum­melse, som sägs i 4 §, vål­lat sådan kost­nad, äge rät­ten, även om yrkande därom ej fram­ställts, för­plikta honom att jämte par­ten ersätta kost­na­den.n . .^ dömas för samma brott flera såsom gär­nings­män eller del­ak­tiga eller skola flera mål­sä­gande eller åkla­ga­ren och mål­sä­gan­den ersätta rät­te­gångs­kost­nad, svare de för kost­na­den en för alla och alla för en. i den mån kost­nad hän­för sig till del av målet, som angår alle­nast någon av dem, eller ock någon orsa­kat kost­nad genom vårds­lös­het eller för­sum­melse, som avses i 4 §, skall dock denna kost­nad gäl­das av honom ensam. är någon enligt 5 § skyl­dig att jämte part ersätta kost­nad, svare de pn för båda och båda för en. £ 7 §. yi^r skola två eller flera, en för alla och alla för en, svara för rät­te­gångs­kost­nad, !:;5 åge rät­ten på yrkande av någon av dem med hän­syn till omstän­dig­he­terna pröva, huru kost­na­den mel­lan dem skall för­de­las eller om någon av dem skall vid- kän­nas hela kost­na­den. 'i'i: ^ 8 §. ^_ ‘vad i 2 —7 §§ är stad­gat skall, då för­un­der­sök­ning ned­lagts eller åtal eljest ej följt å för­un­der­sök­ningen, äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om kost­nad under för­un­der­sök­ningen; skyl­dig­het att ersätta sådan kost­nad må ej åläg­gas ■ >. stats­ver­ket, med mindre för­un­der­sök­ningen inletts utan skäl eller eljest syn- ^ner­lig anled­ning före­kom­mer där­till. v har mål­sä­gan­den enligt 20 kap. 9 § över­ta­git av åkla­ga­ren ned­lagt åtal, gälle beträf­fande kost­nad före över­ta­gan­det vad i 1 —7 §§ är stad­gat. 9 §.ivill åkla­ga­ren, att den till­ta­lade skall för­plik­tas att ersätta rättegångskost-​​ nad, eller vill den till­ta­lade erhålla ersätt­ning för sådan kost­nad, skall han, rjij^l^nan hand­lägg­ningen avslu­tas, fram­ställa yrkande därom och upp­giva, vari ^kost­na­den består. gör han det ej, äge han ej där­ef­ter tala å den kost­nad, ,, som upp­kom­mit vid samma rätt; dock må den till­ta­lade, även om yrkande ej i'; fram­ställts, erhålla ersätt­ning för utskrift av rät­tens dom eller slut­liga beslut. rät­ten prove själv­mant, huruvida kost­nad, som enligt rät­tens beslut skall utgå av all­männa medel, skall åter­gäl­das av den till­ta­lade eller annan eller den skall stanna å stats­ver­ket. dråga, som avses i 3 §, prove rät­ten ock själv-​​ mant. då rät­ten avgör målet, med­dele rät­ten sam­ti­digt beslut angå­ende rättegångs-​​ kost­na­den. har iör­un­der­sök­ning inletts men åtal ej följt och vill den miss­tänkte kräva ' ersätt­ning för kost­nad under för­un­der­sök­ningen eller väc­kes å det all­män­nas ^ väg­nar fråga om åter­gäl­dande av sådan kost­nad, skall ansö­kan därom göras ; hos rät­ten. 455 —i20024. svensk för­fait­ni­no­saam­linp 1942, nr 7i0. -r r£ ¬ 1776 1942. nr -7^-0. — om åter­gäl­dande ay kost­nad, som ntgått av all­männa medel i anled­ning av att den till­ta­lade åtnju­tit fri rät­te­gång, är särs^t stad­gat. 10 i, ^^11- pull­föl­jes mål från lägre rätt, skall skyl­dig­he­ten att ersätta rät­te­gångs ­ kost­nad i högre rätt bestäm­mas med hän­syn till rät­te­gången där­stä­des. högre rätts dom skall anses som fäl­lande, alle­nast då den till­ta­lade domes till straff, som är att anse såsom svå­rare än det, vartill lägre rätt dömt, eller, om han frikänts av lägre rätt, domes för brot­tet eller av honom full­följd talan ej for- anle­der änd­ring i lägre rätts dom. stad­gan­det i 3 § skall avse det fall, att k! ii högre rätt talan utan skäl full­följts av åkla­ga­ren. v' om kost­nad i högre rätt i mål angå­ende fråga, som dit full­följts sär­skilt, äge vad i detta kapi­tel stad­gas om mål, som väckts vid lägre rätt, mot­sva­ran ­ de tillämp­ning. . ^ åter­för­vi­sas mål, skall frå­gan om kost­na­den i den högre rät­ten prö­vas i sam­band med målet efter dess åter­upp­ta­gande._ 11 §. uj. om rät­te­gångs­kost­nad i mål, vari alle­nast mål­sä­gande för talan, gälle i till­ lämp­liga delar vad i 18 kap. är stad­gat. i fråga om skyl­dig­het för mål­sä­gande att i mål, vari han biträtt all­mänt åtal eller eljest fört talan jämte åkla­ga­ren eller denne fört talan för målsägan-​​ den, ersätta rät­te­gångs­kost­nad och om hans rätt tul ersätt­ning för sådan kost ­ nad gälle, utö­ver bestäm­mel­serna i 3 och 4 §§, vad i 18 kap. 12 § är stad­gat, . .12 §.hava i lag eller för­fatt­ning givits avvi­kande bestäm­mel­ser om kost­nad i rät­te­gång, vare de gäl­lande. il i.’ iii. gemen­samma bestäm­mel­ser. 32 kap. om fris­ter och laga för­fall . . . oiskall part eller annan enligt rät­tens beslut infinna sig vid rät­ten eller eljest j full­göra något i rät­te­gången, skall han erhålla skä­ligt råd­rum där­till. 2 §. då kal­lelse till för­hand­ling eller annat rat­tens beslut skall del­gi­vas genom parts försorg, före­lägge rät­ten par­ten viss tid, inom vil­ken del­giv­ning sis^ skall hava skett och bevis därom skall hava inkom­mit till rät­ten. avser del­giv­ningen stäm­ning eller vade-, besvärs-​​ eller revi­sions­in­laga ock har ej, då rät­ten före­ta­ger målet, till denna inkom­mit bevis, att del­giv­ning u tii, skett inom före­skri­ven tid och på satt i 33 kap. stad­gas, samt ej hel­ler mot- par­ten inställt sig eller av^vit sva­ro­mål, gen­mäle eller för­kla­ring, vare par- ; tens talan för­fal­len; under­rät­telse härom skall inta­gas i rät­tens före­läg­gande. « inkom­mer i annat fall än nu sagts ej inom före­skri­ven tid bevis om del­giv­ningi äge rät­ten för­ordna om ny del­giv­ning. 3 §. fin­nes part eller annan, som enligt rät­tens beslut skall infinna sig vid rät­ ten eller eljest full­göra något i rät­te­gången, ej hava erhål­lit skä­ligt råd­rum där­till eller före­komma eljest skäl till för­läng­ning av tid, som rät­ten före ­ skri­vit, utsätte rät­ten ny tid. -^4 ¬ i, r 740. 1777 fin­ner rät­ten, sedan för­hand­ling* ntsatts, fore sam­man­trä­det omstän­dig­het i, före­ligga, som kan anta­gas utgöra hin­der för för­hand­ling­ens hål­lande eller för ^ dess genom­fö­rande i erfor­der­lig omfatt­ning, äge rät­ten bestämma ny tid för för- j. hand­hngen. har part erhål­lit kän­ne­dom om omstän­dig­het, som nu sagts, eller fin­ner nå- j gon, som kal­lats att infinna sig vid sam­man­träde för för­hand­ling, att han är hnd­rad att hör­samma kal­lel­sen, skall han ome­del­bart göra anmä­lan därom "'^hos rät­ten. 5 §. 'x är för pröv­ning av mål av syn­ner­lig vikt, att fråga, som är före­mål för an ­ nan rät­te­gång eller behand­ling i annan ord­ning, först avgö­res, eller möter mot hand­lägg­ningen annat hin­der av längre var­ak­tig­het, äge rät­ten för­ordna, att målet skall "vrla i avbi­dan på hind­rets undan­rö­jande. 0 . ® §•■ under­lå­ter den som enligt rät­tens beslut skall infinna sig vid rät­ten eller eljest full­göra något i rät­te­gången att ställa sig det tul efter­rät­telse och före- ;j kom­mer anled­ning, att han har laga för­fall, skall under­lå­ten­he­ten icke leda till i,, påföljd eller eljest läg­gas honom till last i rät­te­gången. är i denna balk före­skri­vet, att den som vill full­följa talan skall inom viss tid anmäla miss­nöje eller vad eller inkomma med vade-, besvärs-​​ eller revisions-​​ inlaga eller vid­taga annan åtgärd för talans full­föl­jande, och visas före ut ­ gången av den tiden laga för­fall, utsatte den rätt, där åtgär­den skau vidta ­ gas, ny tid. ivad nu sagts äge mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om ansö­kan om åter­vin ­ ning eller åter­upp­ta­gande. laga för­fall är, då någon genom avbrott i all­männa sam­färdseln, sjuk­dom eller annan omstän­dig­het, som han ej bort för­utse eller rät­ten eljest fin­ner ut ­ göra gil­tig ursäkt, hind­rats att full­göra vad honom åle­gat. ^ såsom laga för­fall för part skall ock anses, då för ombud, som av par­ten vid­ta­lats, före­le­gat hin­der, som nu sagts, och annat ombud ej kun­nat i tid q stäl­las. 33 kap. r* om inlaga i rät­te­gång och. om del­giv­ning. 1 §.> ■ ansö­kan, anmä­lan eller annan inlaga i rät­te­gång skall inne­hålla upp­gift t å dom­sto­len samt par­ter­nas namn, yrke och hem­vist, i stäm­nings­an­sö­kan skall käran­den tillika upp­giva sin egen och, om den är honom bekant, även sva­ran­dens post­a­dress samt de övriga omstän­dig­he­ter, som äro av bety­delse för del­giv­ning med par­terna; har käran­den vid­ta­lat ombud att före­träda honom, skola ombu­dets namn och post­a­dress upp­gi­vas. i skrift ­ ligt sva­ro­mål skall sva­ran­den även upp­giva sin post­a­dress och de övriga omstän­dig­he­ter, som äro av bety­delse för del­giv­ning med honom, samt, om han vid­ta­lat ombud att före­träda honom, ombu­dets namn och post­a­dress. sker änd­ring i för­hål­lande, som part sålunda upp­gi­vit, skall par­ten utan dröjs­mål anmäla det till rät­ten. ¬ 1778 1942. nry40. 2 §.då från part mkom­men inlaga eller annan hand­ling skall del­gi­vas, åligge par­ten att vid hand­lingen foga styrkt avskrift därav. skall del­giv­ning ske genom rät­tens försorg och erfordras för del­giv­ningen flera avskrif­ter, vare par­ten -​skyl­dig att till­han­da­hålla dera. till­han­da­hål­ler ej part avskrift, som m sagts, ombe­sörje rat­ten på par­tens bekost­nad hand­ling­ens avskri­vande. _ 3 §.inlaga eller annan hand­ling må till rät­ten inläm­nas genom bud eller insän ­ das med pos­ten i betalt brev. hand­ling, som sålunda inkom­mer, skall anses ingi­ven av den som under­teck­nat hand­lingen. hand­lingen skall anses inkom ­ men, då den avläm­nats till rät­ten eller dess kansli. del­giv­ning i rät­te­gång skall ske genom rät­tens försorg. begär part att få ombe­sörja del­giv­ning, må det anför­tros honom, om rät­ten fin­ner det kunna ske utan olä­gen­het. del­giv­ning av tred­sko­dom skall ske genom rät­tens försorg, alle­nast om par­ten begär det. har åkla­gare själv utfär­dat stäm­ning, skall del­giv­ning därav ske genom hans försorg. åkla­gare äge ock ombe­sörja del­giv­ning av kal­lelse eller före ­ läg­gande, som utfär­dats av honom. under för­un­der­sök­ning i brott­mål ombe­sörjes del­giv­ning av kal­lelse eller be ­ slut av den som utfär­dat kal­lel­sen eller med­de­lat beslu­tet. id-»*!' ii? •fe öl 0.3 snart ' [j bi ban lai ^iiäkn a & 5 §.del­giv­ning genom rät­tens försorg skall inom riket ske genom pos­ten, om ej rät­ten fin­ner den böra verk­stäl­las på annat sätt. här­mare bestäm­mel­ser om del­giv­ning genom pos­ten med­de­las av konungen. . 6§. del­giv­ning skall, om ej annat stad­gas, verk­stäl­las genom att hand­lingen i huvud­skrift eller styrkt avskrift över­läm­nas till den som sökes för del­giv­ning. väg­rar han att mot­taga hand­lingen, anses del­giv­ning dock hava verk­ställts. om över­bring­ande av med­de­lande, som skall del­gi­vas, genom tele­graf eller tele­fon givas före­skrif­ter av konungen. ä t vid hand­ling, som skall del­gi­vas, fogad karta, rit­ning eller annan bilaga av vid­lyf­tig beskaf­fen­het, äge rät­ten före­skriva, att bila­gan i stäl­let för att över­läm­nas skall hål­las till­gäng­lig å rät­tens kansli. under­rät­telse därom o skall fogas vid hand­lingen. ej må del­giv­ning ske där guds­tjänst pågår eller sam­man­komst för gemen ­ sam andakt­söv­ning eljest äger rum. 8 §. har den eom sökes för del­giv­ning känt hem­vist inom riket och träf­fas han ej där, må hand­lingen över­läm­nas till vuxen med­lem av det hus­håll han till­hör eller, om sådan ej träf­fas, till hans hyresvärd, om denne bor i samma hns, eller till port­vakt eller annan, som i hyres­vär­dens ställe har till­syn över huset och där har sin bostad. dri­ver den sökte rörelse med fast kon­tor och träf­fas han ej där under van­lig arbets­tid, må ock hand­lingen å kon­to­ret över ­ läm­nas till där anställt biträde. med­de­lande om att hand­lingen sålunda över­läm­nats skall där­jämte med pos­ten sän­das till den sökte under hans van­liga adress. 9 §.fin­nes för bolag, för­e­ning eller annat sam­fund, stif­telse eller annan sådan inrätt­ning, med vuken del­giv­ning skall ske, kon­tor, där för­valt­ningen föres och någon, som för sam­fun­det eller inrätt­ningen äger mot­taga del­giv­ning, van ­ ligen har sitt arbete, och träf­fas ej sådan per­son under van­lig arbets­tid å kon- bäi fe s fe fe till aifeit fe. 5ai ädfe sai­niia nä! wei­jiii, _ tai] e5 .3 iiifq riiei c giln­fei!; fei 1 ?' i! 'xa sökte i kan ’’ •fenildf t ai »älia ■luii ¬ >*a. f. f \. r 740. 1779 ^ toret, må hand­lingen å kon­to­ret över­läm­nas till där anställt biträde. medde-​​ k lande om att hand­lingen sålunda över­läm­nats skall där­jämte med pos­ten sän­das } till sam­fun­det eller inrätt­ningen under dess van­liga adress.^ ? lag samma vare, då kom­mun, väg­di­strikt eller annan sådan menig­het, med '' vil­ken del­giv­ning skall ske, har kon­tor, där för­valt­ningen föres, och någon, ^ som för menig­he­ten äger mot­taga del­giv­ning, ej under van­lig arbets­tid träf­fas å kon­to­ret.har sam­fund, inrätt­ning eller menig­het kon­tor, som nu sagts, må med den ^^som sökes del­giv­ning ej ske enligt 8 §.'v 10 §. del­giv­ning enligt 8 eller 9 § skall anses hava skett, då vad i nämnda para ­ gra­fer före­skri­vits bli­vit full­gjort. ^ den, till vil­ken hand­ling enkgt sagda para­gra­fer över­läm­nats, svare för att den, så snart ske kan, kom­mer den sökte till handa; vid hand­ling­ens överläm-​​ ^i jj^nande skall han erin­ras därom. l-' ej må hand­lingen över­läm­nas till någon, som i målet är mot­part till den, i, med vil­ken del­giv­ning skall ske. - 11 §.har den, med vil­ken del­giv­ning skall ske, känt hem­vist utom riket eller vis­tas han å ort utom riket, må del­giv­ningen verk­stäl­las enligt lagen å den orten. skall part själv ombe­sörja del­giv­ning å utri­kes ort, äge han i utrikesdepar-​​ temen­tet påkalla biträde där­med. _ 12 §. 'i: har den som sökes för delgi-​​^ing var­ken inom eller utom riket känt hem ­ vist och kan ej hel­ler upp­lys­ning vin­nas, var han uppe­hål­ler sig, för­ordne rät­ten, att hand­lingen skall anslås å en för all­män­he­ten till­gäng­lig plats i dess v kansli samt med­de­lande därom infö­ras i all­männa tid­ning­arna och, om det kan anta­gas där­i­ge­nom komma till den sök­tes kän­ne­dom, även i annan tid­ning. har del­giv­ning med part i nu före­skri­ven ord­ning ägt rum, erfordras ej i samma mål vid ny del­giv­ning enligt denna para­graf med den par­ten, att med ­ delande infö­res i tid­ning. y _ vad nu sagts äge mot­sva­rande tillämp­ning, om den sökte har känt hem­vist inom riket och han eller någon, till vil­ken hand­lingen enligt 8 § må över­läm­nas, ' l^ej träf­fas, samt upp­lys­ning ej hel­ler kan vin­nas, var den sökte uppe­hål­ler sig. del­giv­ning skall anses hava skett, då vad ovan före­skri­vits bli­vit full­gjort. 13 §.vad i 8 §, 11 § första^ styc­ket eller 12 § är stad­gat gälle ej del­giv­ning av stäm­ning i brott­mål. ej hel­ler må i tvis­te­mål del­giv­ning av stäm­ning äga .,^rum enligt 8 § eller 12 § andra styc­ket, med mindre anled­ning före­kom­mer, att ■ ''^'den sökte avvi­kit eller eljest hål­ler sig undan. ■ . . 14§.' har hand­ling, som sko­lat del­gi­vas någon, kom­mit denne till handa, anses ■ del­giv­ning hava skett, ehuru han erhål­lit hand­lingen på annat sätt än ovan stad­gats. 15 §.med­de­las före­läg­gande eller göres annat till­kän­na­gi­vande vid rät­tens för ­ hand­ling, anses del^vning därav hava skett med dem som när­va­rit vid för ­ hand­lingen; dock åligge rät­ten att på begä­ran genast till­han­da­hålla utskrift av till­kän­na­gi­van­det. , . .1®aro delä­garna i bya­lag flera än tio, må del­giv­ning med bya­la­get ske genom att styrkt avskrift av hand­lingen över­läm­nas till en av delä­garna att vara tul- k j.' ¬ 1780 1942. nr 7^ gäng­lig föt dem alla samt hand­lingen där­ef­ter, med nnder­rät­telse vil­ken av delä­garna bekom­mit avskrif­ten, upp­lä­ses i för­sam­ling­ens kyrka och anslås å en för all­män­he­ten till­gäng­lig plats i rät­tens kansli. till­hör gruva flera gemen­samt, må del­giv­ning med delä­garna i mål angå ­ ende gru­van ske genom att hand­lingen över­läm­nas till gruv­fö­re­stån­da­ren; han svare för att hand­lingen utan dröjs­mål före­dra­ges å stämma eller i styrkt avskrift över­läm­nas till varje delä­gare. i mål angå­ende gemen­sam­hets­fiske, för vil­ket sysslo­man är utsedd, må del­giv­ning med delä­garna ske genom att hand­lingen över­läm­nas till syssloman-​​ nen; han svare för att hand­lingen utan dröjs­mål före­dra­ges å sam­man­träde^, med delä­garna eller i styrkt avskrift över­läm­nas till envar av dem. ^ 17 §. sfc-'- del­giv­ning med dödsbo eller kon­kursbo eller med bolag, för­e­ning euer annat sam­fund, stif­telse eller annan sådan inrätt­ning skall ske med någon, som äger före­träda boet, sam­fun­det eller inrätt­ningen. äro flera gemen­samt behö­riga där­till, må del^vning ske med någon av dem, med delä­gare i dödsbo dock endast ^ om han sit­ter i boet. har del­giv­ning skett med delä­gare i dödsbo, åligge ho- nom att utan dröjs­mål under­rätta övriga delä­gare om del­giv­ningen. delä­gare i dödsbo, som sit­ter i boet, äge mot­taga del­giv­ning, ehuru boet ej ' står under delä­gar­nas för­valt­ning; han svare för att hand­lingen utan dröjs ­ mål över­läm­nas till någon, som äger före­träda boet. ti eilc •srpii st är ej någon behö­rig att före­träda sam­fund, med vil­ket del­giv­ning skall ske, men fin­nes någon, som äger sam­man­kalla dem, vilka hava att besluta i sam­ fun­dets ange­lä­gen­he­ter, skall del­giv­ning ske med honom. . 18 §. del­giv­ning med kom­mun, väg­di­strikt eller annan sådan menig­het skall ske med den, på vil­ken det ankom­mer att sam­man­kalla dem som hava att för menig ­ heten besluta rörande talans utfö­rande; med lands­ting må del­giv­ning ock ske genom att hand­lingen över­läm­nas till läns­sty­rel­sen. 19 §•del­giv­ning med kro­nan skall ske genom att hand­lingen över­läm­nas till läns­sty­rel­sen i det län, där dom­sto­len är, eller ock, om kro­nans talan i målet skall beva­kas av annan myn­dig­het, till denna. med härad eller tings­lag skall del­giv­ning ske genom att hand­lingen upp-p'! läses i kyr­korna i de för­sam­lingar, som höra till hära­det eller tings­la­get, samt ^ anslås å en för all­män­he­ten till­gäng­lig plats i rät­tens kansli. ....................20 §. har någon hos nedre justi­ti­e­re­vi­sio­nen skrift­li­gen anmält ombud, som äger för honom mot­taga stäm­ning eller annan hand­ling, må i den omfatt­ning anmä ­ lan avser del­giv­ning ske med ombu­det. 01 anmä­lan må göras endast av den som, då anmä­lan sker, äger hem­vist inom riket och skall avse viss tid ej över­sti­gande tre år. såsom ombud må endast den anmä­las, som äger hem­vist inom riket. vid anmä­lan skall ombu­dets post ­ adress upp­gi­vas. sker änd­ring däri, skall anmä­lan därom göras. är någon enligt denna para­graf behö­rig att mot­taga del­giv­ning för annan, äge vad i 11 och 12 §§ är stad­gat icke tillämp­ning å del­giv­ning med denne, med mindre del­giv­ning med ombu­det enligt 6 eller 8 § ej kan ske. . . 21 §. har pail hos rät­ten upp­gi­vit ombud i målet, bör del­giv­ning, som ombu­det äger bebö­rig­het att mot­taga, ske med ombu­det. 22 §. ^ ^ 4 har part, som sak­nar hem­vist inom riket, ej hos rät­ten upp­gi­vit ombud, som äger att för par­ten mot­taga del­giv­ning i målet, före­lägge rät­ten honom, '-v 'v.. ■> ■ -- i;:' • v v 1il ! ¬ 740. — 1781 lian första gången för talan, att för sig ställa sådant ombnd ocli göra an- *^^mälan därom hos rät­ten. under­lå­ter han det, må del­giv­ning med honom ske , genom att hand­lingen med pos­ten sän­des till honom under hans senaste kända i ^adress. 23 §. har del­giv­ning ej skett på sätt i detta kapi­tel sägs, äge rät­ten för­ordna om ny del­giv­ning. yill part göra erin­ran därom, att del­giv­ning med honom ej skett på behö­rigt sätt, skall han fram­ställa erin­ran därom, så snart ske kan. att, då del­giv­ning skall ske genom parts försorg, par­tens talan i visst fall ,^r för­fal­len, stad­gas i 32 kap. 2 §. ^ 24 §. . under­rätt för­ordne erfor­der­ligt antal stäm­nings­män att, då de där­för anli­tas, verk­ställa del­giv­ning. tör­ord­nande med­de­las för visst kalen­derår eller del därav och må, om skäl äro där­till, av rät­ten åter­kal­las. stäm­nings­män skall, ssrlå han första gången för­ord­nas, inför rät­ten avlägga ed, att han red­ligt och i^jii­tan för­sum­lig­het skall uträtta de del­giv­nings­ä­ren­den, som anför­tros honom. i? fjär­dings­man vare utan sär­skilt för­ord­nande stäm­nings­män. a för­teck­ning å dem som äro för­ord­nade till stäm­nings­män skall fin­nas an- isla­gen å rät­tens dörr och vara för all­män­he­ten till­gäng­lig å rät­tens kansli. e5 25 §. intyg av stäm­nings­män gälle som fullt bevis, att del­giv­ning bli­vit så verk- qo ställd, som inty­get inne­hål­ler. samma vits­ord till­komme intyg, som medde-​​ 'h lats av nämn­de­man euer av lands­fogde, stads­fogde, lands­fi­skal, stads­fi­skal euer nota­rius pub­licus eller av svensk kon­sul eller vid svenskt kon­su­lat anställd tjäns­te­man eller av polis­man i stad, då han verk­ställt del­giv­ningen efter för- ijgg­mans upp­drag, så ock intyg, som enligt av konungen med­de­lade bestäm­mel­ser utfär­dats av tjäns­te­man vid post­ver­ket. advo­kats skrift­liga erb­nn­nande av del­giv­ning med honom gälle ock som fullt bevis om del­giv­ningen. intyg, att del­giv­ning skett å utri­kes ort, skall, om intygs­gi­va­rens behö­rig­het styr­kes av svensk eller här i riket anställd diplo­ma­tisk eller kon­su­lär tjänste-​​ . man, galla som fullt bevis, att del­giv­ning verk­ställts så, som inty­get inne­hål­ler. 5 . . 26 §.kost­nad för del­giv­ning genom rät­tens försorg skall i under­rätt utgi­vas av .;,„j^en part, som väckt talan; är det åkla­ga­ren, skall kost­na­den gäl­das av stats-​​ ■";t//erket. avser del­giv­ningen sär­skild åtgärd, som påkal­lats av mot­par­ten, skall dock kost­na­den utgi­vas av honom. föres i brott­mål talan av målsägan-​​ den jämte åkla­ga­ren, vare mål­sä­gan­den skyl­dig att utgiva sådan kost­nad, om ,del­giv­ningen för­an­le­des av särsmld åtgärd, som påkal­lats av honom. skall kost­nad för bevis­ning, varom rät­ten själv­mant för­an­stal­tat, utgå av all­männa '^^edel, skall kost­nad för del­giv­ning, som för­an­le­des därav, gäl­das av stats­ver­ket. ulost­nad för del­giv­ning av rät­tens beslut om måls åter­upp­ta­gande efter åter- för­vis­ning eller av annan sådan anled­ning skall utgå av all­männa medel; i •j? brott­mål, vari åkla­gare för talan, skall kost­na­den gäl­das av stats­ver­ket. part, som har att utgiva kost­nad för del­giv­ning, vare skyl­dig att erlägga l, för­skott med belopp, som bestäm­mes av rät­ten. under­lå­ter den part, som p väckt talan, att erlägga för­skott och beta­las det ej av mot­par­ten, vare par­tens talan för­fal­len. 'är det mot­par­ten, som under­lå­ter att erlägga för­skott, vare frå­gan om del­giv­ning för­fal­len. bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena äge mot­sva­rande tillämp­ning i fråga omkost­nad för del­giv­ning i högre rätt; vad där före­skri­vits om part, som väckt talan, skall avse den som i högre rätt full­följt talan. har talan full­följts av den till­ta­lade och är han häk­tad, skall dock kost­nad, som eljest tfl skulle åligga honom, gäl­das av stats­ver­ket. [te' ¬ 1782 - 1942. nr éo. . '-f part, som i utri­kes­de­par­te­men­tet påkal­lar biträde med del­giv­ning utom m ket, vare skyl­dig att för­skjuta för ända­må­let erfor­der­lig kost­nad. när­mare bestäm­mel­ser om del­giv­nings­kost­nad och för­skott med­de­las av eq , nungen. . . 27 §.,hava i lag eller för­fatt­ning givits avvi­kande bestäm­mel­ser om del­giv­ning vare de gäl­lande. ’ il 34 kap. om rät­te­gångs­hin­c­ler. in' 1 §. vd- fråga om hin­der för målets upp­ta­gande skall av rät­ten före­ta­gas, så sn anled­ning före­kom­mer där­till. rät­te­gångs­hin­der skall av rät­ten själv­mant beak­tas, om ej annat är stad­gat;. 2 §. yill part göra invänd­ning därom, att rät­ten icke är behö­rig att upp­taga må­ let, skall han fram­ställa invänd­ningen, då han första gången skall vid rät­ten föra talan i målet. var han av laga för­fall hind­rad att då göra invänd­ningen, skall han fram­ställa den, så snart ske kan, sedan för­fal­let upp­hörde. un ­ der­lå­ter part att inom tid, som nu sagts, fram­ställa invänd­ningen, vare hans rätt där­till för­fal­len. . 3 §■ har part i rätt tid gjort invänd­ning, som avses i 2 §, give rät­ten, så snart ske kan, sär­skilt beslut där­ö­ver. göres invänd­ning om annat rät­te­gångs­hin­der, give rät­ten sär­skilt beslut där­ö­ver, om dess beskaf­fen­het ford­rar det. ais'.•h cs >"£' tredje avdel­ningen. om bevi­se­ing. jläkri;!; i fe i] k 35 kap. om bevis­ning i all­män­bet. 1 §. rät­ten skall efter sam­vets­grann pröv­ning av allt, som före­kom­mit, avgö vad i målet är bevi­sat. vad om ver­kan av visst slag av bevis är stad­gat vare gäl­lande. 2 §. _ för omstän­dig­het, som är all­mänt veter­lig, krä­ves icke bevis. ej hel­ler erfordras bevis om vad lag stad­gar. skall främ­mande lag lända till efter­rät­telse och är ej dess inne­håll för rät­ten känt, äge dock rät­ten anma- na part ått före­bringa bevis­ning därom. erkän­ner part i rät­te­gången viss omstän­dig­het och är saken sådan, att för ­ lik­ning därom är tillå­ten, skall vad par­ten erkänt gälla mot honom. åter­kal ­ lar par­ten sitt erkän­nande, pröve rät­ten med hän­syn till de skäl, som anfö­ras för åter­kal­lel­sen, och övriga omstän­dig­he­ter, vil­ken ver­kan som bevis må till­ komma erkän­nan­det. k ■■’iilta iil' . älulk ■■•ii (og-j i [i f.i fllti f' (ult} k'? ■’sik-i 'fe • ¬ . . ■* - ' a r 740. 1783 i-. är saken ej sådan som i första styc­ket sägs, pröve^ rät­ten med hän­syn till fe. omstän­dig­he­terna, vil­ken ver­kan parts erkän­nande må äga som bevis. under­lå­ter part att enligt rät­tens beslnt infinna sig vid rät­ten eller eljest full- jii, göra något i rät­te­gången eller att besvara för utred­ningen fram­ställd fråga, prove rät­ten med hän­syn till allt, som före­kom­mit, vil­ken ver­kan som bevis må till­komma par­tens för­hål­lande. 5 §•^ är fråga om upp­skatt­ning av inträf­fad skada och kan full bevis­ning därom licke alls eller alle­nast med svå­rig­het föras, äge rät­ten upp­skatta ska­dan till skä­ligt belopp. 6 §•det ankom­mer på par­terna att sörja för bevis­ningen. dät­ten äge ock, om det fin­nes erfor­der­ligt, själv­mant för­an­stalta om bevis­ning. är saken sådan, f itt för­lik­ning därom är tillå­ten, eller är fråga om ansvar för brott, som ej hör vf^dnder all­mänt åtal, må dock rät­ten ej utan fram­ställ­ning av part höra vittne, som ej förut hörts på parts begä­ran, eller med­dela före­läg­gande om före­te­ende av skrift­ligt bevis. 7 §. fin­ner rät­ten, att omstän­dig­het, som part vill bevisa, är utan bety­delse i må- let eller att erbju­det bevis ej erfordras eller uppen­bart skulle bliva utan ver- p kan, må bevis­ningen ej tillå­tas. rät­ten äge ock avvisa erbju­det bevis, om be- vis­ningen fin­nes med avse­värt ring­are besvär eller kost­nad kunna föras på annat sätt. 8 §. bevis skall, då huvud­för­hand­ling hål­les, upp­ta­gas vid denna, om ej, enligt i.l vad därom är stad­gat, bevis må upp­ta­gas utom huvud­för­hand­lingen. hål­les ej huvud­för­hand­ling eller skall bevis eljest upp­ta­gas utom huvud­för­hand­ling, må bevi­set upp­ta­gas vid samma rätt eller vid annan dom­stol. 9 §. då bevis skall upp­ta­gas utom huvud­för­hand­ling, skola par­terna kal­las. är i brott­mål den till­ta­lade anhål­len eller häk­tad och fin­nes hans när­varo erfor ­ der­lig, för­ordne rät­ten om hans instäl­lande. ute­blir part, må bevi­set dock upp­ta­gas.o . 10 §.beslu­tar rät­ten, att bevis skall upp­ta­gas av annan inländsk dom­stol, skall rät­ten hos denna dom­stol göra fram­ställ­ning därom och där­vid kort redo­göra för saken samt upp­giva bevi­set och den omstän­dig­het, som skall styr­kas där ­ med. vid fram­ställ­ningen skall rät­ten, om det fin­nes lämp­ligt och hin­der ej ^öter, foga akten i målet.^(0 11 §. ^ dom­stol, som anmo­dats att upp­taga bevis, har att utsätta tid och ställe för bevisupp­tag­ningen. vid denna äge dom­sto­len samma befo­gen­het, som om rät­ tegången för­des där. pro­to­kol­let över bevisupp­tag­ningen skall tillika med alla till dom­sto­len över- sända eller eljest till ären­det hörande hand­lingar till­stäl­las den rätt, där rätte­ gången föres. ^ . 12§.om upp­ta­gande av bevis i utlan­det är sär­skilt stad­gat. 13 §. bevis, som upp­ta­gits utom huvud­för­hand­lingen, skall upp­ta­gas även vid denna, om sådant upp­ta­gande fin­nes vara av bety­delse i målet och hin­der där- för ej längre före­lig­ger. * 456 —4200 ‘m. i^venak för­fa­ti­ni­nos­sam­lina 19'i2, nr740. c s > ¬ > , 1784 1942. nr 0. — o' har i mål, som full­följts till högre rätt, vid lägre rätt vittne eller sak­kun­nig eller part under san­nings­för­säk­ran hörts eller syn å stäl­let hål­lits, erfordras ej, att bevi­set upp­ta­ges ånyo, med mindre högre rätt fin­ner det vara av bety­ delse för utred­ningen eller ock part yrkar det och upp­ta­gan­det ej fin­nes sakna bety­delse. 1 högsta dom­sto­len må dock sådant bevis upp­ta­gas ånyo, alle­nast om syn­ner­liga skäl äro där­till. då bevis ej ånyo upp­ta­ges, skall bevi­set före­bringas genom pro­to­koll och andra hand­lingar rörande bevisupp­tag­ningen. 14 §. ej må berät­telse, som någon skrift­li­gen avgi­vit i anled­ning av redan in ­ ledd eller före­stå­ende rät­te­gång, eller upp­teck­ning av utsaga, som i anlednmg av sådan rät­te­gång avgi­vits inför åkla­gare eller polis­myn­dig­het eller eljest utom rätta, åbe­ro­pas som bevis, med mindre det är sär­skilt med­gi­vet eller rät­ten på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter fin­ner, att det må tillå­tas. \i"'- 36 kap. om vittne. 1 §. envar, som icke är part i målet, må höras som vittne; i brott­mål må dock mål­sä­gan­den icke vittna, även om han ej för talan. 2 §. ( åbe­ro­pas till vittne leda­mot av rät­ten, prove han på sin doma­red, om han vet något, som kan tjäna till upp­lys­ning i målet. fin­ner han det, må han höras som vittne. 3 §. den som med part är eller varit gift eller är tro­lo­vad eller är i rätt upp- eller ned­sti­gande släkt­skap eller svå­ger­lag eller är sys­kon eller är i det svå ­ ger­lag, att den ene är eller varit gift med den andres sys­kon, eller som står i adop­tiv­för­hål­lande till part vare ej skyl­dig att avlägga vitt­nes­mål. står någon till parts ställ­fö­re­trä­dare i sådant för­hål­lande, som nu sagts, ä han ej på grund därav undan­draga sig att vittna. intill-​​: b:ik‘ ksf fe si nk few iif 4§. ii: fe är den som åbe­ro­pas till vittne under fem­ton år eller lider han av sin­nes­ sjuk­dom, sin­nes­slö­het eller annan rubb­ning av sjals­verk­sam­be­ten, prove rät ­ ten med hän­syn till omstän­dig­he­terna, om han må höras som vittne. f] 5§. åmbets-​​ eller tjäns­te­man eller den som är för­ord­nad eller vald att för­rätta offent­ligt tjäns­teä­rende eller utöva annan all­män befatt­ning må ej höras som vittne angå­ende något, varom han på grund av denna sin ställ­ning har att iakt ­ taga tyst­nad. ej hel­ler må advo­kat, läkare, barn­morska eller deras biträ­den höras angåen ­ de något, som på grund av denna deras ställ­ning för­trotts dem eller de i sam­ band där­med erfa­rit, med mindre det är i lag med­gi­vet eller den, till vil­kens för­mån tyst­nads­plik­ten gäl­ler, sam­tyc­ker där­till. rät­te­gångsom­bud, biträde eller för­sva­rare må ej höras som vittne om vad för upp­dra­gets full­gö­rande för­trotts honom, med mindre par­ten med­gi­ver, att det må yppas. fe fe b':! iiläf: tifif o!: th.! \; i ¬ r 740. 1785 it!^ utan hin­der av vad i andra eller tredje styc­ket sägs vare annan än försva-​​ rare skyl­dig att avgiva utsaga i mål angå­ende brott, varå icke kan följa lind- rigare straff än straf­far­bete i två år. om tyst­nads­plikt för präst är sär­skilt stad­gat. 6 §, vittne må vägra att yttra sig angå­ende omstän­dig­het, vars yppande skn­lle röja, att vitt­net eller någon honom när­stå­ende, som avses i 3 §, för­ö­vat brotts­lig eller vanä­rande hand­ling. vittne må även vägra att avgiva utsaga, vari­ge­nom jj^f^yrkes­hem­lig­het skulle uppen­ba­ras, om ej syn­ner­lig anled­ning före­kom­mer, att . '^ vitt­net höres därom. v i 7 §. n: i':: 'ar den som skall höras som vittne till­stä­des vid rät­ten, vare han skyl­dig att genast avlägga vitt­nes­mål. i annat fall skall vittne skrift­li­gen kal­las. i vitt­neskal­lelse skall inta­gas upp­gift om par­terna och målet samt tid och c ställe för instäl­lel­sen ävensom i kort­het angi­vas, vad vitt­nes­för­hö­ret gäl­ler. tillika skall erin­ras om inne­hål­let i 20, 23 och 25 §§. 8 §. rät­ten må före­lägga den som skall höras som vittne att, innan han infin­ner sig för avgi­vande av vitt­nes­mål, uppliva sin kun­skap om vad vitt­nes­för­hö­ret gäl­ler genom att granska för vitt­net till­gäng­liga räken­skaps­böc­ker, anteck ­ ningar eller andra hand­lingar eller besik­tiga plats euer före­mål, om sådant kan ske utan avse­värd olä­gen­het för vitt­net. §•yittne må ej, med mindre sär­skilda skäl aro där­till, över­vara förhand-​​ lingen i målet, innan för­hö­ret med vitt­net äger rum. aro i målet flera vitt­nen, skola de höras var för sig. fin­nas vitt­ne­nas ut ­ sagor otyd­liga eller stri­diga eller äro eljest sär­skilda skäl, att vitt­nena höras mot varandra, må det ske. §•innan vitt­nes­mål avläg­ges, skall rät­ten höra vitt­net om hans full­stän­diga namn, ålder, yrke och hem­vist så ock söka utröna, om vitt­net till part eller till saken står i något för­hål­lande, som kan vara av vikt för bedö­man­det av till- ' .wtron till vitt­nets berät­telse, eller om eljest omstän­dig­het av bety­delse i detta •^t^/hän­se­ende före­kom­mer. står vittne till part i sådant för­hål­lande, som avses i 3 §, skall vitt­net erin ­ ras om att han icke är skyl­dig att avlägga vitt­nes­mål. ... 11 §. ... innan vittne avgi­ver sin berät­telse, skall vitt­net med han­den på den heliga ^skrift avlägga denna ed:o ^ »jag n. n. lovar och för­säk­rar inför gud den allsmäk­tige och vid hans he ­ liga ord, att jag skall säga hela san­ningen och intet för­tiga, tulägga eller för ­ändra.» 12 §. säger sig vittne på grund av sin åskåd­ning i reli­giöst hän­se­ende hysa be­ tänk­lig­het mot att avlägga vitt­ne­sed, må rät­ten, om betänk­lig­he­ten kan anta­gas vara all­var­ligt grun­dad, med­giva vitt­net att i stäl­let avgiva denna för­säk­ran: »jag n. n. lovar och för­säk­rar på heder och sam­vete, att jag skall säga hela san­ningen och intet för­tiga, tillägga eller för­ändra.» vittne må ock i stäl­let för ed avlägga för­säk­ran, om båda par­terna sam­tycka där­till och rät­ten fin­ner det kunna tillå­tas. till­hör ej vittne kris­ten eller mosa­isk tros­lära, skall vitt­net i stäl­let för ed avlägga för­säk­ran. r t' ¬ j 1786 1942. nr^o. , 1.1.;' fi'-! > i ■■ . '» i' .c:;*;;-'- ,'.' t', u^; an:; 13 §, ed eller för­säk­ran må ej avläg­gas av 1. den som är under fem­ton år; eller 2. den som på grund av sin­nes­sjuk­dom, sin­nes­slö­liet eller annan rubb­ning av själs­verk­sam­be­ten fin­nes sakna erfor­der­lig insikt om bety­del­sen av ed eller för­säk­ran. ej hel­ler må i brott­mål ed eller för­säk­ran avläg­gas av någon den till­ta­lade när­stå­ende, som avses i 3 §. §• . . innan vittne höres, erinre rät­ten vitt­net om hans san­nings­plikt så ock, dåv^'v.f!":-; ed eller för­säk­ran avlagts, om vik­ten därav. när skäl äro där­till, skall vitt- ■ net tillika erin­ras om inne­hål­let i 5 och 6 §§. ed eller för­säk­ran skall avläg­gas av varje vittne för sig. vittne, som ånyo höres i målet, må vittna å förut avlagd ed eller för­säk­ran vitt­net skall av rät­ten erin­ras om att denna ed eller för­säk­ran alltjämt är bin-^w dande för honom. 16 §. vittne skall avgiva sin utsaga munt­li­gen. skrift­lig vitt­nes­be­rät­telse må ej åbe­ro­pas; dock må det tillå­tas vitt­net att anlita skrift­lig anteck­ning till stöd för min­net. vid vitt­nes­för­hör må skrift­lig upp­teck­ning av vad vitt­net tidi­gare anfört inför rätta eller inför åkla­gare eller polis­myn­dig­het icke upp­lä­sas i annat fall, än då vitt­nets utsaga vid för­hö­ret avvi­ker från den tidi­gare utsa­gan eller då vitt­net vid för­hö­ret för­kla­rar sig icke kunna eller vilja yttra sig. 17 §. ^ vittne höres av rät­ten. med rät­tens till­stånd må dock vittne höras av par ­ terna; här­vid höres vitt­net först av den part, som åbe­ro­pat vitt­net, och där ­ efter av mot­par­ten. vitt­net bör upp­ma­nas att i ett sam­man­hang avgiva sin berät­telse. sedan denna avgi­vits, må rät­ten och par­terna ställa frå­gor till vitt­net. vitt­net bör, om det ej fram­går av vitt­nets berät­telse, till­frå­gas, huru vitt­net erhål­lit känne ­ dom om det, varom vitt­net ytt­rat sig. frå­gor, vilka genom sitt inne­håll, sin form eller sät­tet för deras framstäl-​​^^ lande inbjuda till visst svar, må ej stäl­las, med mindre sär­skilda skäl för­an­leda\j' ^ där­till. rät­ten skall avvisa frå­gor, som uppen­bart ej höra till saken eller som äro för­vir­rande eller eljest otill­bör­liga. i-​lnidk -lo elos- före­kom­mer anled­ning, att vittne i parts när­varo av rädsla eller annan or- --irh]*! sak ej fritt utsä­ger san­ningen, eller hind­rar part vittne i hans berät­telse genonva ;j[jy ' att falla vitt­net i talet eller annor­le­des, äge rät­ten för­ordna, att par­ten ej vara till­stä­des under för­hö­ret. sedan par­ten åter före­kal­lats, skall vitt­nets berät­telse upp­lä­sas; par­ten äge där­ef­ter ställa frå­gor till vitt­net. är vittne av sjuk­dom, vis­telse å avläg­sen ort eller annan orsak ur stånd att infinna sig vid huvud­för­hand­lingen eller fin­nes vitt­nes instäl­lelse med­föra oskä ­ lig kost­nad eller syn­ner­lig olä­gen­het, må för­hör med vitt­net enligt rät­tens be ­ slut äga rum utom hu^ ’nflfö^hand]ingen. kan vittne på grund av sjuk­dom ej infinna sig, skall vitt­net höras där vitt­net vis­tas. 20 §. . _ ^ ute­blir vittne, snm kal­lats, domes vitt­net till böter. upp­skju­tes målet till annan dag, må vitt­net vid vite före­läg­gas att den dagen komma till­stä­des. pikdh' fäi! 15 si / t:: ' 'te •: cji­sia i[ 1^5 srr 1 ¬ f. r 740. 1787 ute­blir vitt­net ånyo, domes vitt­net till utgi­vande av vite eller, om vite ej före ­ lagts, till böter. vittne, som ej är till­stä­des, då målet före­ta­ges till hand­lägg­ning, må efter rät­ten.s beslut häm­tas till det rät­te­gångs­till­fäl­let. häm­tas ej vitt­net då och med­de­las ej vites­före­läg­gande, äge rät­ten för­ordna, att vitt­net skall häm­tas till senare rät­te­gångs­till­fälle. då vitt­net häm­tats till rät­ten, skola böter eller vite för hans under­lå­ten­het att infinna sig vid det rät­te­gångs­till­fäl­let ej ådö- mas. väg­rar vittne utan gil­tigt skäl att avlägga ed eller för­säk­ran eller att av ­ giva vitt­nes­mål eller besvara fråga eller att iakt­taga före­läg­gande enligt 8 §, före­lägge rät­ten vitt­net vid vite och, om vitt­net ej låter sig rätta därav, vid även­tyr av häkte att full­göra sin skyl­dig­het. ej må av anled­ning, som nu "wsagts, någon hål­las i häkte under längre tid än tre måna­der och i intet fall •cj^tångte, än till dess rät­ten skilt målet från sig. vittne, som insatts i häkte, skall senast var fjor­tonde dag instäl­las för rät­ten. 22 §. i fråga om vittne, som avses i 13 § första styc­ket, skola reg­lerna i 20 och 21 §§ ej tilläm­pas; sådant vittne må dock häm­tas till rät­ten. avstår den som åbe­ro­pat vittne från vitt­nets hörande eller kom­mer eljest frå­gan därom att för­falla, må ej där­ef­ter enligt 20 euer 21 § straff ådö­mas vitt­net eller tvångs­me­del använ­das mot honom. 'i- l' 23 §. grör vittne sig skyl­digt till för­sum­melse eller tredska, som avses i 20 eller s! 21 §, och vål­las därav rät­te­gångs­kost­nad för part, äge rät­ten, även om yrkan-​​ vr de därom ej fram­ställts, för­plikta vitt­net att i den omfatt­ning, som fin­nes skä ­ lig, ersätta kost­na­den. har även part av rät­ten för­plik­tats att ersätta mot- par­ten sådan kost­nad och har par­ten utgi­vit ersätt­ningen, äge han av vitt­net utbe­komma vad vitt­net för­plik­tats utgiva. vad nu sagts om vitt­nes skyl­dig­het att ersätta parts kost­nad äge mot­sva ­ rande tillämp­ning beträf­fande kost­nad, som orsa­kats för stats­ver­ket. -o . . .vittne äge rätt till ersätt­ning för nödiga kost­na­der till resa och uppe­hälle samt för tids­spil­lan efter vad rät­ten prö­var skä­ligt. ersätt­ning till vittne, som åbe­ro­pats av enskild part, skall utgi­vas av par ­ ten. har rät­ten själv­mant inkal­lat vittne och är saken sådan, att för­lik­ning ■3 ^ärom är tillå­ten, eller är fråga om ansvar för brott, som ej hör under all­mänt ^ ital, skall ersätt­ningen utgi­vas av par­terna en för båda och båda för en. i annat fall skall ersätt­ningen utgå av all­männa medel. om bestäm­mande av ersätt­ning, som skall utgå av all­männa medel, gälle vad därom är stad­gat. 25 §. den som kal­lats till vittne äge att i för­skott erhålla ersätt­ning för kost ­ nader till resa och uppe­hälle. för­skott skall erläg­gas av den som enligt 24 § har att utgiva ersätt­ning till vitt­net. för­skot­tets stor­lek bestäm­mes av rät­ten. under­lå­ter part, som är skyl­dig att utgiva för­skott till vittne, att på be ­ gäran erlägga sådant för­skott, må par­ten ej seder­mera påkalla vitt­nets hö ­ rande, om upp­skov med målet där­i­ge­nom skulle vål­las. när­mare bestäm­mel­ser om för­skott med­de­las av konungen. ¬ 1788 — 1942. nr \ ■< 37 kap. om för­hör mod part under san­nings­för­säk­ran. 1 §. i tvis­te­mål må för vin­nande av bevis för­bör under san­nings­för­säk­ran aga ram med ena par­ten eller med båda. part må påkalla för­hör under san­nings­för­säk­ran såväl med sig själv som med mot­par­ten. 2 §. den som enligt 36 kap. 13 § första styc­ket icke må avlägga vitt­ne­sed n^ ej höras under san­nings­för­säk­ran, 3 §. innan part avgi­ver sin berät­telse, skall han avlägga denna för­säk­ran: »jag n. n. lovar och för­säk­rar på heder och sam­vete, att jag skall säga hela san­ningen och intet för­tiga, tillägga eller för­ändra.» sedan part avlagt för­säk­ran, erinre rät­ten honom om vik­ten därav. möter syn­ner­ligt hin­der mot parts instäl­lelse vid huvud­för­hand­lingen, må för­hör med honom enligt rät­tens beslut äga rum utom huvud­för­hand­lingen. kan part på grund av sjuk­dom ej infinna sig, må han höras där han vis­tas. 5 §. beträf­fande för­hör med part under san­nings­för­säk­ran skall i övrigt vad i 36 kap. 5 och 6 §§, 7 § första styc­ket samt 15 —18 §§ är stad­gat om vittnesför-​​* hör äga mot­sva­rande tillämp­ning. f-' ai 1g:'i ’*' i;;!:® l"-' rih­rai­lil hik:' t 38 kap. om skrift­ligt bevis. 1 §. / yskrift­lig hand­ling, som åbe­ro­pas till bevis, bör före­tes i huvud­skrift, så-^' éiicfti'dan hand­ling må före­tes i styrkt avskrift, om det fin­nes till­fyl­lest eller huvud-​​^^ skrif­ten ej är att tillgå. ^ inne­hål­ler hand­ling även sådant, som inne­ha­va­ren enligt 2 § ej äger eller är skyl­dig att yppa eller som eljest ej hör uppen­ba­ras, må ban i stäl­let för hand­lingen förete styrkt utdrag därav. t . . . 2§. ^ inne­har någon skrift­lig hand­ling, som kan anta­gas äga bety­delse som be ­ vis, vare han skyl­dig att förete den; sådan skyl­dig­het åligge dock ej i brott ­ mål den miss­tänkte eller den som till honom står i sådant för­hål­lande, som avses i 36 kap. 3 §. ej vare part eller honom när­stå­ende, som nu sagts, skyl­dig att förete skrift ­ ligt med­de­lande mel­lan par­ten och någon honom när­stå­ende eller mel­lan så­ dana när­stå­ende inbör­des. befatt­nings­ha­vare eller annan, som avses i 36 kap. 5 §, må ej förete skrift­lig hand­ling, om dess inne­håll kan anta­gas vara så­ dant, att han ej må höras som vittne därom; inne­ha­ves hand­lingen av part, till för­mån för vil­ken tyst­nads­plik­ten gäl­ler, vare han ej skyl­dig att förete hand­lingen. stad­gan­det i 36 kap. 6 § om vitt­nes rätt att vägra att yttra sig äge mot­sva­rande tillämp­ning i fråga ora inne­ha­vare av skrift­lig hand­ling, om dess inne­håll är sådant, som avses i nämnda lag­rum. finiirjir-​​ fe i--1 i’jrti­inl nisj-​j j / ¬ \ \ , ■ . -i-. ' ■ r ' ' r 740. — 1789 skyl­dig­het att förete skrift­lig hand­ling gälle ej min­ne­san­teck­ning eller annan sådan upp­teck­ning, som är avsedd ute­slu­tande för per­son­ligt bruk, med mindre syn­ner­lig anled­ning före­kom­mer, att den före­tes. 3 §. ^ läj* inne­ha­vare av skrift­lig hand­ling på grund av rätts­för­hål­lande mel­lan l, honom och part eller eljest enligt lag skyl­dig att utgiva hand­lingen eller låta annan taga del därav, vare det gäl­lande även i fråga om hand­ling­ens före- teende i rät­te­gång. ^ någon skyl­dig att förete skrift­lig hand­ling som bevis, äge rät­ten föro­ rt lägga honom att förete hand­lingen. till­fälle att yttra sig skall läm­nas den som före­läg­gan­det skulle avse. för pröv­ning av frå­gan må för­hör hål­las med honom enligt vad i 36 eller 37 kap. är stad­gat så ock annan bevis­ning före- ^ ^bringas. ■tj 5 §. j-, i;- u .u före­läg­gande att förete skrift­lig hand­ling skall inne­hålla upp­gift om var och huru hand­lingen skall till­han­da­hål­las. den som skall förete hand­lingen må ge ­ nom vite till­hål­las att full­göra sin skyl­dig­het. rät­ten äge ock, om det fin­nes lämp­li­gare, för­ordna, att hand­lingen skall till­han­da­hål­las genom utmätnings-​​ h man­nens försorg. 6§. möter syn­ner­ligt hin­der mot upp­ta­gande av bevis genom skrift­lig hand­ling vid huvud­för­hand­lingen, må enligt rät­tens beslut bevi­set upp­ta­gas utom huvud ­ för­hand­lingen. 7§. har någon, som ej är part, efter anmo­dan av part eller rät­ten till­han­da­hål­lit skrift­lig hand­ling, äge han rätt till ersätt­ning för kost­nad och besvär efter vad rät­ten prö­var skä­ligt. ersätt­ning skall, om hand­ling­ens före­te­ende påkal­lats av enskild part, ut ­ givas av par­ten. i annat fall skall ersätt­ningen utgå av all­männa medel. 8 §. om till­han­da­hål­lande av all­män hand­ling, som för­va­ras hos stats-​​ eller kom- ^(^^.-^munal­myn­dig­het, gälle vad därom är stad­gat. hava eljest avvi­kande bestäm-​​ ...l/mel­ser med­de­lats om skyl­dig­het att förete skrift­lig hand­ling, vare de gäl ­ lande. 0 r- > 39 kap. om syn. 1 §. ^ för skär­skå­dan av fas­tig­het eller av före­mål, som ej lämp­li­gen kan flyt­tas till rät­ten, eller av plats, där viss hän­delse timat, må rät­ten hålla syn å stäl­let. ivid syn må yrkes­hem­lig­het ej röjas, med mindre syn­ner­lig anled­ning före ­ kom­mer där­till. 2 §. ar med hän­syn till före­må­lets beskaf­fen­het eller av annan anled­ning av syn­ner­lig vikt, att syn hål­les före huvud­för­hand­lingen, eller kan syn eljest ej lämp­li­gen hål­las vid huvud­för­hand­lingen, må den enligt rät­tens beslut äga rum utom huvud­för­hand­lingen. ¬ i 1790 1'— 1942. kr 0. — •i < ? 3§.vid syn må, ehuru den äger rum utom huvud­för­hand­lingen, även annat bevis upp­ta­gas, om det fin­nes erfor­der­ligt, för att syf­tet med synen skall vin ­nas. 4§. kost­na­den för syn skall, om saken är sådan, att för­lik­ning därom är tillå­ ten, eller fråga är om ansvar för brott, som ej hör under all­mänt åtal, utgi­vas av par­terna en för båda och båda för en eller, om synens hål­lande påkal­lats blott av ena par­ten, av den par­ten ensam. i annat fall skall kost­na­den utgå av all­männa medel. part, som enligt vad nu nämnts har att utgiva kost­na­den för syn, vare skyl ­ dig att erlägga för­skott å ersätt­ningen med belopp, som bestäm­mes av rät­ten. ^ §•inne­har någon före­mål, som lämp­li­gen kan flyt­tas till rät­ten och som kan anta­gas äga bety­delse soni bevis, vare han skyl­dig att till­han­da­hålla det för syn; sådan skyl­dig­het^ åligge dock ej i brott­mål den miss­tänkte eller den som till honom står i sådant för­hål­lande, som avses i 36 kap. 3 §. stad­gan­det i 36 kap. 6 § om vitt­nes rätt att vägra att yttra sig äge mot­sva­rande till- lämp­ning i fråga om rätt för part eller annan att vägra att till­han­da­hålls före­mål för syn. om skyl­dig­het att förete skrift­lig hand­ling för syn gälle vad i 38 kap. 2 § är stad­gat. vad i 38 kap. 3 —8 §§ är stad­gat äge mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande före­mål eller skrift­lig hand­ling, som skall till­han­da­hål­las för syn. 40 k å p. om sak­kun­nig. 1 §. fin­nes för pröv­ning av fråga, vars bedö­mande krä­ver sär­skild fack­kun­skap, nödigt att anlita sak­kun­nig, äge rät­ten över frå­gan inhämta ytt­rande av myn ­ dig­het eller tjäns­te­man eller annan, som är satt att till­han­dagå med ytt­rande i ämnet, eller ock upp­draga åt en eller flera för red­bar­het och för skick­lig­het i ämnet kända per­so­ner att avgiva ytt­rande. . .2§-ej må den vara sak­kun­nig, som till saken eller till någon­dera par­ten står i sådant för­hål­lande, att hans till­för­lit­lig­het där­i­ge­nom kan anses för­ringad. 3 §. innan sak­kun­nig utses, bör till­fälle läm­nas par­terna att yttra sig i frå­gan. ena sig par­terna om sak­kun­nig, skall denne anli­tas, om han fin­nes lämp­lig och hin­der ej möter där­för; rät­ten äge dock jämte honom utse annan. den som icke å tjäns­tens väg­nar är skyl­dig att biträda som sak­kun­nig eller är satt att till­han­dagå med ytt­rande vare ej utan eget åta­gande plik­tig att utföra sak­kun­nigupp­drag. har någon åta­git sig sådant upp­drag, må han ej utan gil­tig ursäkt undan­draga sig dess full­gö­rande. sak­kun­nig vare dock ej skyl­dig att yppa yrkes­hem­lig­het, med mindre syn­ner­lig anled­ning före­kom ­ mer, att han ytt­rar sig därom. . 5 §. ein­nes för vin­nande av upp­lys­ning rörande omstän­dig­het, som är av bety­delse för den sak­kun­ni­ges upp­gift, före huvud­för­hand­lingen part eller annan böra höras eller annan utred­ning böra före­bringas inför rät­ten, må rät­ten för­ordnn . fl r tu jlklr.é eije­li­i­iii’ &s5:st!; fimi­iteji; a fe diiti l-ij i sil­kiif, zk pj c£ i-​lirnnjt by icn ;■ '"yrkk, ^iinca bi faib oljud eä bät­tij s mk ¬ , j' .■ . , r 740. 1791 därom. om upp­ta­gande av bevis gälle i tillämp­liga delar vad om bevisupp-​​ tag­ning utom huvud­för­hand­ling är stad­gat. ^ erfordras besikt­ning av fas­tig­het eller av före­mål, som e,i lämp­li­gen kan flyt­tas, eller av plats, där viss hän­delse timat, må rät­ten för­ordna, att den sak­kun­nige skall före­taga besikt­ning å stäl­let, _ vid besikt­ning må yrkeshem-​​ c' lig­het ej röjas, med mindre rät­ten fin­ner syn­ner­lig anled­ning före­komma där­till. a, rät­ten äge för­ordna, att före­mål, som inne­ha­va­ren enligt 39 kap, 5 § är skyl- dig att förete vid rät­ten, skall för gransk­ning till­han­da­hål­las den sak­kun­nige. 6 §.3 fin­nes lämp­ligt, att par­terna äro när­va­rande vid besikt­ning, som verk­stäl­les av sak­kun­nig, må rät­ten före­skriva, att de skola genom den sak­kun­ni­ges för ­ sorg kal­las till för­rätt­ningen. har part kal­lats, må hans ute­varo ej utgöra hin­der för för­rätt­ning­ens före­ta­gande. över för­rätt­ningen skall föras pro­to­koll, vari anteck­nas, vilka vid för­rätt» -r^ningen när­va­rit och vad där­vid före­kom­mit.fp . . 7 §.om utlå­tande av myn­dig­het, tjäns­te­man eller annan, som ar satt att till- han­dagå med ytt­rande, gälle vad därom är stad­gat eller eljest är veder-​​ taget. •f annan sak­kun­nig skall, om ej rät­ten för­ord­nar annat, avgiva skrift­ligt ut ­ låtande. rät­ten skall före­lägga honom viss tid, inom vil­ken utlå­tan­det skall avgi­vas. ‘ utlå­tande skall angiva de skäl och omstän­dig­he­ter, på vilka det däri givna omdö­met är grun­dat. sedan utlå­tande inkom­mit till rät­ten, skall det hål­las till­gäng­ligt för par ­ terna. „ . . . .8 §•sak­kun­nig, som utlå­tit sig skrift­li­gen, skall ock höras munt­li­gen, om part yrkar det och hans hörande ej uppen­bart sak­nar bety­delse eller om rät­ten , eljest fin­ner det erfor­der­ligt. har utlå­tande avgi­vits av ämbets­verk, aka­demi eller annat offent­ligt sam­fund, må den eller de som del­ta­git i utlå­tan­dets av- givande, ej höras munt­li­gen, med mindre det prö­vas ound­gäng­li­gen nöd­vän­digt; p om flera del­ta­git i utlå­tan­dets avgi­vande, må endast en före­trä­dare för varje mening inkal­las.o . ^sak­kun­nig, som höres munt­li­gen, skall, innan han avgi­ver sin utsaga, med p han­den på den heliga skrift avlägga denna ed: »jag n. n. lovar och för­säk­rar inför gud den allsmäk­tige och vid hans heliga ord, att jag efter bästa för­stånd skall full­göra det sak­kun­nigupp­drag, .som läm­nats mig.» har den sak­kun­nige, då han höres, redan avgi­vit utlå­tande, skall eden där ­ efter jäm­kas. sedan den sak­kun­nige avlagt ed, erinre rät­ten honom om edens vikt. ^ angå­ende eds utby­tande mot för­säk­ran på heder och sam­vete gälle vad om i e : vitt­ne­sed är stad­gat. i' s: .v ( l / 10 §. _ då sak­kun­nig höres munt­li­gen, före­ta­ges för­hö­ret av rät­ten. med rät­tens till­stånd må dock sak­kun­nig höras av par­terna. rät­ten och par­terna äge ställa frå­gor till den sak­kun­nige. rät­ten skall avvisa frå­gor, som uppen­bart ej höra till saken eller som äro för­vir­rande eller eljest otill­bör­liga. har den sak­kun­nige avgi­vit skrift­ligt utlå­tande, må, om rät­ten fin­ner det lämp­ligt, utlå­tan­det helt eller del­vis upp­lä­sas. ^ 457 —i2002i. svensk för­fatt­ni­nos­sam­ling 1942, nr 740. ¬ 1792 1942. nr^-o. - 11 §. i:--;-.1 i -v; ■*'l ^ iikh; vad- i 36 kap. 7 § första styc­ket, 9 § andra styc­ket samt 15, 18 ock 19 §§ är stad­gat om vittne skall äga mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande sak­kun­nig . . 12 §. under­lå­ter den som åta­git sig att vara sak­kun­nig utan gil­tig ursäkt att inom före­lagd tid inkomma med skrift­ligt utlå­tande, må rät­ten före­lägga ho- ' nom vid vite att avgiva utlå­tande. 13 §. ute­blir sak­kun­nig, som kal­lats till för­hör, domes han till böter. upp­ski­u­tes^is'^ ’b^''?^ målet till annan dag, må den sak­kun­nige vid vite före­läg­gas att den dagen ma till­stä­des. 14 §. väg­rar sak­kun­nig utan gil­tigt skäl att avlägga ed eller för­säk­ran eller att avgiva utsaga eller besvara fråga, före­lägge rätt^ honom vid vite att full­göra sin skyl­dig­het. 15 §. åter­kal­las sak­kun­nigs upp­drag eller för­fal­ler eljest frå­gan om hane an- litande, må ej där­ef­ter enligt 12, 13 eller 14 § straff ådö­mas den sak­kun­nige eller tvångs­me­del använ­das mot honom. 16 §. gör sak­kun­nig sig skyl­dig till för­sum­melse eller tredska, som avses i 12, 13 eller 14 §, och vål­las därav rät­te­gångs­kost­nad for part, äge rät­ten, även om yrkande därom ej fram­ställts, för­plikta den sak­kun­nige att i den omfatt­ning, som fin­nes skä­lig, ersätta kost­na­den. har även part av rät­ten för­plik­tats att ersätta mot­par­ten sådan kost­nad och har par­ten utgi­vit ersätt­ningen, äge han av den sak­kun­nige utbe­komma vad denne för­plik­tats utgiva. vad nu stad­gats om sak­kun­nigs skyl­dig­het att ersätta parts kost­nad äge mot ­ sva­rande tillämp­ning beträf­fande kost­nad, som orsa­kats för stats­ver­ket. . 17 §• .har utlå­tande avgi­vits av myn­dig­het, tjäns­te­man eller annan, som är satt att till­han­dagå med ytt­rande, skall ersätt­ning utgå alle­nast i den mån sär­ skild före­skrift därom är med­de­lad. annan sak­kun­nig äge rätt till ersätt­ ning för kost­nad, som han haft för upp­dra­gets full­gö­rande, samt för arbete | och tids­spil­lan efter vad rät­ten prö­var skä­ligt.ersätt­ningen skall, om saken är sådan, att för­lik­ning därom är tillå­ten,v' | eller fråga är om ansvar för brott, som ej hör under all­mänt åtal, utgi­vas av i par­terna en för båda och båda för en eller, om sak­kun­nigs anli­tande påkal­lats blott av ena par­ten, av den par­ten ensam. i annat fau skau ersätt­ningen utgå av all­männa medel. §• . . clsak­kun­nig vare berät­ti­gad till för­skott å sin ersätt­ning efter vad rät­ten^ prö­var skä­ligt. för­skott skall erläg­gas av den som enligt 17 § har att utgiva ersätt­ning till den sak­kun­nige. när­mare bestäm­mel­ser om för­skott med­de­las av konungen. 19 §.vill part som sak­kun­nig åbe­ropa någon, som icke nämnts av rät­ten, gälle om sådan sak­kun­nig i tillämp­liga delar vad i 7 och 8 §§ är stad­gat. höres den sak­kun­nige munt­li­gen, skall i övrigt tilläm­pas vad om vittne är före­skri­vet; dock må, om rät­ten fin­ner det lämp­ligt, skrift­ligt utlå­tande helt eller del­vis upp­lä­sas. 20 §. år i lag eller för­fatt­ning före­skrift med­de­lad om sak­kun­nigs hörande i visst fall, vare den gäl­lande. ■ml i ci; ^ ili­edi; 1. -ifoc r4r fe- l iii 1 ¬ i' r 740. 1793 - "-■i 41 kap. om bevis­ning tul fram­tida säker­het. 1 §. ar fara, att bevis rörande omstän­dig­het, som är av bety­delse för någons rätt, fram­de­les skall gå för­lo­rat eller endast med svå­rig­het skall knnna föras, är ej rät­te­gång därom, må till fram­tida säker­het bevis genom vittne, sak- ^j^nnig eller syn eller skrift­ligt bevis upp­ta­gas vid under­rätt. ej må dock enligt detta kapi­tel bevis upp­ta­gas i syfte att vinna utred­ning om brott. ih:.' . . 2 §• .vill någon, att bevis upp­ta­ges till fram­tida säker­het, skall han göra an- ■ sökan därom hos rät­ten. ^ i ansö­kan skall upp­gi­vas den omstän­dig­het, som sökan­den vill styrka med bevi­set, bevi­sets beskaf­fen­het och de skäl, som sökan­den åbe­ro­par till stöd för dess upp­ta­gande, samt, om det kan ske, den, vil­kens rätt eljest kan bero därav* om bevis­ning till fram­tida säker­het äge vad om bevisupp­tag­ning i rät­te­gång utom huvud­för­hand­ling är stad­gat mot­sva­rande tillämp­ning; kan, utom sö- q, kan­dens, annans rätt bero av bevi­sets upp­ta­gande, erfordras dock ej kal­lelse å honom, med mindre sär­skilda skäl äro där­till. ej vare någon skyl­dig att in ­ ti:; stö,lla sig som vittne eller sak­kun­nig vid annan under­rätt än den, under vh-' ^ ken han har sitt hem­vist. 4 §. jv;:, kost­na­den för upp­ta­gande av bevis tul fram­tida säker­het skall gäl­das av sökan­den. har den, vil­kens rätt eljest kan bero av bevisupp­tag­ningen, efter kal­lelse när- varit vid denna, äge han av sökan­den erhålla ersätt­ning för nödiga kost­na­der r till resa och uppe­hälle samt för tids­spil­lan efter vad rät­ten prö­var skä­ligt. l :ho pjä­ede avdel­ningen. om rät­te­gången i under­rätt. 1. om rät­te­gången 1 tvis­te­mål. ö 42 kae. ; om stäm­ning och för­be­re­delse. 1 §. vill någon erhålla stäm­ning å annan, skall han hos rät­ten göra skrift­lig r ansö­kan därom. 2 §. i stäm­nings­an­sö­kan skall käran­den upp­giva; ■ 1. de omstän­dig­he­ter, varå han grun­dar sin talan, upp­ställda efter sitt sam­ man­hang och, när så lämp­li­gen kan ske, i sär­skilda, med num­mer för­sedda punk­ter ; 2. det yrkande käran­den fram­stäl­ler; 3. de skrift­liga bevis käran­den åbe­ro­par; samt ¬ • '/'vi-ji i 1794 1942. nr j 4. de omstän­dig­he­ter, som betinga rät­tens bebö­rig­bet, om ej denna fram­ går av vad eljest anfö­res. ansö­kan skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av käran­den eller hans om ­ bud. vid ansö­kan bör käran­den i huvud­skrift eller styrkt avskrift foga de skrift ­ liga bevis, som inne­ha­vas av honom. upp­fyl­ler stäm­nings­an­sö­kan ej före­skrif­terna i 2 § eller är den eljest ofull ­ stän­dig, skall rät­ten före­lägga käran­den att avhjälpa bris­ten. efter­kom­mes ej före­läg­gande att avhjälpa brist i stäm­nings­an­sö­kan och be-, står bris­ten däri, att ansö­kan ej inne­hål­ler bestämt yrkande eller att de om ­ stän­dig­he­ter, varå käran­den grun­dar sin talan, ej äro tyd­ligt angivna, eller är bris­ten eljest så väsent­lig, att ansö­kan är otjän­lig som grund för rät­te­gång, skall ansö­kan avvi­sas. lag samma vare, om rät­ten fin­ner uppen­bart, att målet på grund av rätte-​​ gångs­hin­der icke kan upp­ta­gas till pröv­ning. ö §• avvi­sas ej ansö­kan, skall rät­ten utfärda stäm­ning å sva­ran­den att svara å käro­må­let. stäm­ningen skall jämte stäm­nings­an­sö­kan ocb där­vid fogade hand­lingar del­gi­vas sva­ran­den. utfär­das stäm­ning, skall för­be­re­delse i målet aga rum. under för­be­re­del­sen skall målet så bere­das, att det vid huvud­för­hand­lingen kan slut­fö­ras i ett sam­man­hang. vid för­be­re­del­sen skall sva­ran­den genast avgiva sva­ro­mål, inne­hål­lande: 1. de invänd­ningar om rät­te­gångs­hin­der, som sva­ran­den vill göra; 2. bestämt med­gi­vande eller bestri­dande av käran­dens yrkande; 3. om käran­dens yrkande bestri­des, grun­den här­för med ytt­rande rörande de omstän­dig­he­ter, varå käran­den grun­dat sin talan, och angi­vande av de om ­ stän­dig­he­ter sva­ran­den vill anföra; samt 4. upp­gift å de skrift­liga bevis sva­ran­den åbe­ro­par. sva­ran­den bör genast i huvud­skrift eller styrkt avskrift ingiva de skrift ­ liga bevis, som inne­ha­vas av honom. 8 §' under för­be­re­del­sen skola par­terna var för sig angiva de ytter­li­gare om ­ stän­dig­he­ter de vilja anföra samt yttra sig över vad mot­par­ten anfört. de skola ock, i den mån det icke tidi­gare skett, upp­giva de bevis de vilja åbe­ropa och vad de vilja styrka med varje sär­skilt bevis. skrift­ligt bevis, som ej dan före­tetts, skall genast fram­läg­gas. part vare skyl­dig att på fram­ställ­ ning av mot­par­ten upp­giva, vilka andra skrift­liga bevis han inne­har. ^ rät­ten äge för­ordna, att skilda frå­gor eller delar av målet skola vid för ­ bere­del­sen behand­las var för sig. för­be­re­del­sen skall vara munt­lig. rät­ten må dock för­ordna om skrift­lig för­be­re­delse, om parts instäl­lelse skulle med­föra oskä­lig kost­nad eller syn­ner ­ lig olä­gen­het eller skrift­lig för­be­re­delse med hän­syn till målets beskaf­fen­het eljest fin­nes lämp­li­gare. 10 §. vid munt­lig för­be­re­delse skall första instäl­lelse utsät­tas att äga rum, sa snart ske kan. till denna skola par­terna kal­las, käran­den genom sär­skild kal ­ lelse och sva­ran­den i stäm­ningen. jifjk ”. k *■- till skit is5 éte :fi iifii !; liilk? ålti­lätfj iirus till fe tiltt läl i '•t leeöla' i trcrtl;,; u[« 1 ¬ r 740. — 1795 k .är saken sådan, att för­lik­ning* därom är tillå­ten, skall part före­läg­gas att ju; komma till­stä­des vid påföljd att tred­sko­dom eljest må med­de­las mot honom. ' skall part infinna sig per­son­li­gen, före­lägge rät­ten tillika vite. är saken ej sådan, som sägs i andra styc­ket, skall käran­den före­läg­gas att ■' komma till­stä­des vid påföljd att hans talan i målet eljest för­fal­ler. skall han infinna sig per­son­li­gen, före­lägge rät­ten tillika vite. sva­ran­den skall före- läg­gas vite. 11 §•part äge ej vid munt­lig för­be­re­delse ingiva eller upp­läsa skrift­lig inlaga _,iller annat skrift­ligt anfö­rande. stäm­nings­an­sö­kan eller annan fram­ställ­ning, som enligt denna balk må ske skrift­li­gen, må dock upp­lä­sas; vid första instäl-​​ lel­sen äge sva­ran­den som sva­ro­mål åbe­ropa av honom ingi­ven skrift. pin­nes f*' vad i skrif­ten anfö­res icke utgöra full­stän­digt sva­ro­mål, skall rät­ten genom frå­gor till sva­ran­den söka avhjälpa bris­ten. ■"hj vid första instäl­lel­sen skall för­be­re­del­sen om möj­ligt avslu­tas. kan det ej ske, skall målet utsät­tas till fort­satt för­hand­ling å tid, som bestäm­mes av rät­ten. ej må målet upp­skju­tas längre, än som ound­gäng­li­gen påkal­las. till fort­satt för­hand­ling skola par­terna kal­las ome­del­bart eller genom ,, sär­skild kal­lelse. om före­läg­gande för part gälle vad i 10 § andra och tredje styc­kena sägs; fin­nes ena par­tens när­varo ej erfor­der­lig, må dock kal­lelse å honom ske utan sådant före­läg­gande. 'rät­ten äge för­ordna, att för­be­re­del­sen skall fort­sät­tas genom skrift­väx­ling. eör behand­ling av rät­te­gångs­fråga eller del av saken, som må avgö­ras sär­ skilt, äge rät­ten utsätta sär­skilt sam­man­träde. om sådant sam­man­träde äge vad i 10 och 12 §§ är stad­gat mot­sva­rande tillämp­ning; avser sam­man­trä­det ^ behand­ling av rät­te­gångs­fråga, skall dock i stäl­let för före­läg­gande, som där n sägs, part före­läg­gas vite. - ... 1^ §• . .m- vid skrift­lig för­be­re­delse skall sva­ran­den i stäm­ningen före­läg­gas att till lir: rät­ten inkomma med skrift­ligt sva­ro­mål. har sva­ro­mål inkom­mit, skall det med där­vid fogade hand­lingar del­gi­vas käran­den. fin­nes ytter­li­gare skrift ­ väx­ling erfor­der­lig, äge rät­ten för­ordna därom. ■‘‘o under­lå­ter sva­ran­den att inkomma med sva­ro­mål, skall rät­ten genast kalla par­terna till första instäl­lelse. även eljest må rät­ten för­ordna, att för­bere ­ del­sen skall fort­sät­tas genom munt­lig för­hand­ling. - 15 §.r' rät­ten äge med­dela när­mare bestäm­mel­ser om skrift­väx­ling mel­lan par­ter ­ na och där­vid även före­skriva, i vil­ket avse­ende part skall yttra sig.:;o . 16 §. ^under för­be­re­del­sen må beslut med­de­las i fråga om måls avvi­sande. ^ v o . §. _ y är saken sådan, att för­lik­ning därom är tillå­ten, bör rät­ten, om det fin­nes lämp­ligt, under för­be­re­del­sen söka för­lika nar­terna. fin­nes sär­skild med­ling böra ske, må par­terna före­läg­gas att inställa sig till för­lik­nings­sam­man­träde inför med­lare, som för­ord­nas av rät­ten. 18 §. under för­be­re­del­sen må med­de­las tred­sko­dom så ock, om saken är sådan, att för­lik­ning därom är tillå­ten, dom i anled­ning av talan om anspråk, som med­gi­vits eller efter­gi­vits. för­lik­ning må ock stad­fäs­tas av rät­ten. 19 §. erfordras, för att bevis­ningen skall vara på en gång till­gäng­lig vid huvud ­ för­hand­lingen, att ytt­rande inhäm­tas av sak­kun­nig, skrift­ligt bevis före­tes, p' i ¬ 1796 1942. nr 0. (r 'f före­mål till­han­da­liål­les för syn eller besikt­ning eller annan för­be­re­dande åt­ gärd vid­ta­ges, skall beslut därom med­de­las under för­be­re­del­sen. skall bevis upp­ta­gas utom buvud­för­band­lingen, bör ock för­ord­nande därom med­de­las under för­be­re­del­sen. vill part, att åtgärd, som nu sagts, vid­ta­ges, skall han, så snart ske kan, göra fram­ställ­ning därom hos rät­ten. 20 §. så snart för­be­re­del­sen avslu­tats, bestämme rät­ten, sedan till­fälle om möj ­ ligt givits par­terna att uttala sig, tid för huvud­för­hand­lingen. för behan mng av rät­te­gångs fråga eller del av saken, som må avgö­ras sär­skilt, må hn vud­för­hand­ling utsät­tas, ehuru för­be­re­del­sen av målet i övrigt ej avslu­tats. huvud­för­hand­lingen må, om hin­der där­e­mot icke möter enligt 43 kap. 2 § och tillika par­terna sam­tycka där­till eller saken fin­nes uppen­bar, hål­las i ome ­ del­bart sam­band med för­be­re­del­sen. o'f,, '' . i' 21 §. . . , ' ' '' till huvud­för­hand­lingen skola par­terna kal­las ome­del­bart eller genom sär­ skild kal­lelse. om före­läg­gande för part gälle vad i 10 § andra och tredje styc­kena samt 13 § sägs. om kal­lande av vittne och sak­kun­nig gälle vad i 36 och 40 kap. är stad­gat. vill part vid huvud­för­hand­lingen åbe­ropa bevis, som ban icke upp­gi­vit un ­ der för­be­re­del­sen, skall han ome­del­bart giva rät­ten ocb mot­par­ten under­rät­ telse om bevi­set och vad han vill styrka där­med. 5 43 kap. om huvud­för­li­and­l­liig. 1 §. då målet upp­ro­pas, skall rät­ten inhämta upp­lys­ning, huruvida hin­der mö ­ ter för målets före­ta­gande till slut­lig hand­lägg­ning. 2 §. huvud­för­hand­lingen skall instäl­las och utsät­tas till annan dag: b ' bb:-: h ib ffii fe;:;; fefe jttuvud­i­o­man­di­ingen siraii insta ocn utsat­tas tiu vr,!i fe'i 1. om part, som fin­nes böra när­vara per­son­li­gen, inställt sig alle­nast gev^ nom ombud; fe 2. om vittne eller sak­kun­nig, som fin­nes böra höras, icke är till­stä­des; 3. om part vill anföra nytt vik­tigt skäl eller åbe­ropa nytt bevis ocb mot ­ par­ten fin­nes vara i behov av anstånd för att bemöta vad par­ten vill andra-​​ ga; eller ^ ^ ^ 4. om hin­der eljest möter för målets före­ta­gande till slut­lig hand­lägg­ning'.-fe , kan det anta­gas, att hind­ret kom­mer att undan­rö­jas före hand­lägg­ning­ens bb» - elut, må huvud­för­hand­ling hål­las. 4 3 §.möter mot huvud­för­hand­ling hin­der, som avses i 2 §, må lik­väl för­hand­lin ­ gen påbör­jas, ora det kan anta­gas, att denna enligt 11 § andra styc­ket kan vid senare rät­te­gångs­till­fälle fort­sät­tas utan ny huvud­för­hand­ling, och tillika upp ­ del­ning av för­hand­lingen fin­nes kunna ske utan olä­gen­het för utred­ningen. instäl­les huvud­för­hand­lingen, må rat­ten dock höra part, vittne eller sak ­ kun­nig, som kom­mit till­stä­des, om det kan anta­gas, att han icke utan oskä­lig kost­nad eller syn­ner­lig olä­gen­het kan infinna sig vid senare rättegångstill-​​ fälle. är för utred­ningen av syn­ner­lig vikt, att sam­ti­digt även annat bevis upp­ta­ges eller annan hand­lägg­ning äger rum, må det ske. om bevis, som så- i tillä;;. felj [fe b kli,;kl fcu k ’l iyltt ¬ ■■ >■ ( ii • / r 740. — 1797 innda upp­ta­ges, gälle i tillämp­liga delar vad om bevis, som upp­ta­ges utom huvud­för­hand­lingen, är stad­gat. 4§. il,*; rät­ten skall vaka över att vid hand­lägg­ningen ord­ning och reda iakt­ta­gas, samt äge för­ordna, att skilda frå­gor eller delar av målet skola behand­las var för sig. rät­ten har ock att tillse såväl att målet blir uttöm­mande behand-​​ lat som att däri e.i indra­ges något, som ej är av bety­delse. genom frå­gor och erin­ringar skall rät­ten söka avhjälpa otyd­lig­het eller ofull­stän­dig­het i gjorda jj-;^tta­lan­den. d'- , ^ för­hand­lingen skall vara munt­lig. part äge ej ingiva eller upp­läsa skrift­lig ' inlaga eller annat skrift­ligt anfö­rande; yrkande må dock upp­lä­sas ur skrift. . . 6 §•part skall san­nings­en­ligt redo­göra för de omstän­dig­he­ter han åbe­ro­par i .;,,£^ålet och uttala sig om de av mot­par­ten anförda omstän­dig­he­terna samt be- svara fram­ställda frå­gor. läm­nar part upp­gift, som stri­der mot vad han tidi­gare anfört, eller före- . kom­mer eljest mot­sä­gelse i parts upp­gif­ter, skall han upp­ma­nas att förkla-​​sc ra sig där­ö­ver. 7 §....j,. vid för­hand­lingen skall käran­den fram­ställa sitt yrkande och sva­ran­den angiva, huruvida han med­gi­ver eller bestri­der det. par­terna skola vidare var a sin ord­ning utveckla sin talan och jritra sig över vad mot­par­ten anfört. då omstän­dig­he­terna för­an­leda där­till, må vid för­hand­ling­ens bör­jan rät­ ten kort redo­göra för tvis­te­lä­get. vad part anfört under för­be­re­del­sen må icke upp­lä­sas i annat fall, än då hans utsaga vid för­hand­lingen avvi­ker från den tidi­gare utsa­gan eller han under­lå­ter att yttra sig eller eljest sär­skilda skäl äro där­till. äger för­hand­ling rum, ehuru ena par­ten icke är till­stä­des, skall genom rät­ tens försorg, i den mån det erfordras, ur hand­ling­arna fram­läg­gas vad han anfört. 8§. sedan par­terna utveck­lat sin talan, skall bevis­ningen före­bringas. skall part höras under san­nings­för­säk­ran, bör för­hö­ret, om ej sär­skilda skäl för­an­leda annat, äga rum, innan vitt­nes­be­vis upp­ta­ges rörande den omstän­dig ­ het, varom par­ten skall höras. 9 §. efter bevis­ning­ens före­bring­ande äge par­terna anföra vad de till slutföran-​​ de av sin talan akta nödigt. o 10 §•. . ti änd­rar part upp­gift, som han läm­nat tidi­gare under rät­te­gången, eller gör han. tillägg där­till eller åbe­ro­par han omstän­dig­het eller bevis, som ej upp- givits före huvud­för­hand­ling­ens bör­jan, må vad par­ten sålunda andra­ger av ,, rät­ten läm­nas utan avse­ende, om det kan anta­gas, att par­tens för­fa­rande skett för att för­hala rät­te­gången eller att över­rumpla mot­par­ten eller eljest i otill-​​ bör­ligt syfte. , ^ c' 11 §•^ huvud­för­hand­lingen skall såvitt möj­ligt fortgå utan avbrott, till dess må- let är fär­digt till avgö­rande. påbör­jad huvud­för­hand­ling må ej upp­skju­tas, ^ med mindre för­hand­lingen ägt rum enligt 3 § första styc­ket eller efter hand- . lägg­ning­ens bör­jan nytt vik­tigt skäl anförts eller kännedom vun­nits om nytt ^ vik­tigt bevis eller rät­ten eljest fin­ner det ound­gäng­li­gen erfor­der­ligt för nt-•ii > ¬ 179s 1942. nr 0. — 1^ ■i. red­ningen. upp­skju­tes huvud­för­li­and­lingen, skall den åter­upp­ta­gas, så snart lämp­li­gen kan ske. aterupp­ta­ges målet till slut­lig hand­lägg­ning inom två vec­kor från dagen för första för­hand­ling­ens avslu­tande och hava de domare, som då sitta i rät­ ten, över­va­rit den tidi­gare hand­lägg­ningen, må huvud­för­hand­lingen fort­sät­tas. i annat fall skall ny huvud­för­hand­ling hål­las. till upp­skju­ten huvud­för­hand­ling skola par­terna kal­las ome­del­bart eller genom sär­skild kal­lelse. om före­läg­gande för part gälle vad i 42 kap. 10 § andra och tredje styc­kena samt 13 § sägs; utsat­tes mål till fort­satt huvud för­hand­ling, må i stäl­let för före­läg­gande enligt 10 § andra styc­ket part fö läg­gas att komma till­stä­des vid påföljd att eljest tred­sko­dom må med­de­las mot honom eller målet må avgö­ras utan hin­der av hans ute­varo, 12 §. då mål utsat­tes till fort­satt eller ny huvud­för­hand­ling, äge rät­ten, för att målet vid denna skall kunna slut­fö­ras, för­ordna, att för­be­re­delse skall åny äga rum, samt med­dela erfor­der­liga före­skrif­ter därom. 13 §. vid fort­satt huvud­för­hand­ling skall målet före­ta­gas i det skick, vari det förelåg vid den tidi­gare hand­lägg­ning­ens slut. vid ny huvud­för­hand­ling skall målet före­ta­gas till full­stän­dig hand­lägg­ ning. har bevis upp­ta­gits vid tidi­gare hand­lägg­ning, skall bevi­set upp­ta­gas ånyo, om sådant upp­ta­gande fin­nes vara av bety­delse i målet och hin­der där ­ för ej före­lig­ger. då bevis ej upp­ta­ges ånyo, skall bevi­set före­bringas genom pro­to­koll och andra hand­lingar rörande bevisupp­tag­ningen. ■åm ( c 1: i" *' k ' i , l 44 kap. fe k; om parts ute­varo. ife:.:: 1 §. ute­bliva båda par­terna från sam­man­träde för munt­lig för­be­re­delse, skall må­ let avskri­vas. 2 §. ^ ute­blir, då saken är sådan, att för­lik­ning därom är tillå­ten, ena parte från sam­man­träde för munt­lig för­be­re­delse och har före­läg­gande med­de­lats honom att komma till­stä­des vid påföljd att tred­sko­dom eljest må med­de­las mot honom, skall, om den till­stä­deskomne par­ten yrkar det, sådan dom med ­ delas. yrkas ej tred­sko­dom, skall målet avskri­vas. är det sva­ran­den, som ute­blir, må dock på yrkande av käran­den målet ut sät­tas till fort­satt munt­lig för­be­re­delse. kom­mer sva­ran­den ej hel­ler då till­ stä­des, gälle vad i första styc­ket stad­gas. 3 §. ute­blir, då saken är sådan, att för­lik­ning därom ej är tillå­ten, käran­den från sam­man­träde för munt­lig för­be­re­delse och har före­läg­gande med­de­lats honom att komma till­stä­des vid påföljd att hans talan i målet eljest för­fal­ler, skall målet avskri­vas. ute­blir sva­ran­den och har vite före­lagts honom, äge rät­ten i stäl­let för att före­lägga nytt vite för­ordna, att han skall häm­tas till rät­ten antingen ome­del ­ bart eller till senare dag. 4 §. , j om parts ute­varo från rät­te­gångs­till­fälle för huvud­för­hand­ling gälle vad i 1 §, 2 § första styc­ket och 3 § sägs. hfe: kku h'li; i:r' i •wh;i 't' ¬ r 740, 1799 har före­läg­gande med­de­lats part att komma till­stä­des vid påföljd att eljest 5,;^ tred­sko­dom må med­de­las mot honom eller målet må avgö­ras utan hin­der av hans ute­varo, och med­de­las ej tred­sko­dom, äge rät­ten på yrkande av den till- stä­deskomne par­ten före­taga målet till för­hand­ling. fram­stäl­les ej sådant ' spi­kande, skall målet avskri­vas. 5 §• kom­mer part till­stä­des genom ombud, då före­läg­gande med­de­lats honom vid vite att infinna sig per­son­li­gen, och är saken sådan, att för­lik­ning därom ej är tillå­ten, äge rät­ten i stäl­let för att före­lägga nytt vite för­ordna, att han !^;p'kall häm­tas till rät­ten antingen ome­del­bart eller till senare dag. har vite före­lagts part eller skall part häm­tas till rät­ten och fin­nes hämt ­ ning ej kunna ske, må dock för­be­re­del­sen avslu­tas eller målet avgö­ras utan •‘‘5 hin­der av att par­ten kom­mit till­stä­des alle­nast genom ombud eller ute­bli­vit. 7 j ute­bliva båda par­terna eller endera från sär­skilt sam­man­träde för behand ­ ling av rät­te­gångs­fråga, må frå­gan avgö­ras utan hin­der därav. då tred­sko­dom med­de­las mot käran­den, skall käro­må­let ogil­las, såvitt ej detta med­gi­vits av sva­ran­den eller det eljest uppen­bart fram­går, att käro­må­let är grun­dat. tred­sko­dom mot sva­ran­den skall grun­das på käran­dens fram­ställ­ning av om ­ stän­dig­he­terna i målet, såvitt sva­ran­den erhål­lit del av fram­ställ­ningen och den ej stri­der mot för­hål­lande, som är all­mänt veter­ligt. i den mån fram­ställ­ ningen ej inne­fat­tar laga skäl för käro­må­let eller det eljest uppen­bart fram­ går, att käro­må­let är ogrun­dat, skall det ogil­las. domen skall beteck­nas som tred­sko­dom. . . 9 §. part, mot vil­ken tred­sko­dom givits, äge hos den rätt, där talan väckts, söka åter­vin­ning inom en månad från den dag, då domen del­gavs honom. sökes ej åter­vin­ning, skall domen stå fast i vad den gått honom emot. ansö­kan om åter­vin­ning skall göras skrift­li­gen. har tred­sko­dom givits un- der för­be­re­del­sen, bör skrif­ten inne­hålla allt vad från sökan­dens sida erfordras för för­be­re­del­sens full­föl­jande. n . . . o .iicu" upp­ta­ges ansö­kan om åter­vin­ning, skall målet, i den mån åter­vin­ning sökts, ii::; .ånyo före­ta­gas i det skick, vari det förelåg före det sam­man­träde, då par­ten ute­blev. ute­blir par­ten ånyo och med­de­las tred­sko­dom mot honom, vare hans rätt till åter­vin­ning för­fal­len. v**. :;0 n. om rät­teg ’åiig*eii i brott­mål. /• 45 kap. onn väc­kande av all­mänt åtal. 1 §. 7^' vill åkla­gare väcka åtal, skall han hos rät­ten göra skrift­lig ansö­kan om stäm­ning å den som skall till­ta­las; rät­ten äge dock i den omfatt­ning, som fin ­ nes lämp­lig, upp­draga åt åkla­gare att själv utfärda stäm­ning. åtal skall anses väckt, då stäm­nings­an­sö­kan inkom till rät­ten eller, om åkla- garen utfär­dat stäm­ning, då denna del­gavs den till­ta­lade. ^ 458 —420024. svensk för­fatt­ni­nos­sam­linp 1942, nr 740. ¬ 1800 1942. nr 0- ej må mot den till­ta­lade nytt åtal väc­kas för gär­ning, för vil­ken han ledan står under åtal. v /m 2 §.åtal för för­se­else i rät­te­gången må väc­kas utan stäm­ning. för­ö­var någon annat brott inför rät­ten vid dess sam­man­träde, må åtal för ' brot­tet väc­kas utan stäm­ning, om rät­ten med hän­syn till brot­tets beskaf­fen ­ het och andra omstän­dig­he­ter fin­ner det lämp­ligt. är eljest för sär­skilt fall före­skri­vet, att åtal må väc­kas utan stäm­ning, ' vare det gäl­lande. : 3 §. väc­kas sam­ti­digt åtal mot någon för flera brott eller åtal mot flera för a hava tagit del i samma brott, skola åta­len hand­läg­gas i en rät­te­gång. även i annat fall.än nu sagts må flera åtal hand­läg­gas i en rät­te­gång, om det är till gagn för utred­ningen. när skäl äro där­till, må de åter sär­skil­jas. ej må åtal för­e­nas, med mindre åta­len väckts vid samma dom­stol och den ­ na är behö­rig samt för åta­len samma rät­te­gångs­form är tillämp­lig. i stäm­nings­an­sö­kan skall åkla­ga­ren upp­giva: 1. den till­ta­lade; 2. mål­sä­gan­den, om sådan fin­nes; 3. den brotts­liga gär­ningen med angi­vande av tid och plats för dess för ­ övande och de övriga omstän­dig­he­ter, som erfordras för dess kän­ne­teck­nande, samt det eller de lag­rum, som äro tillämp­liga; 4. de bevis han vill åbe­ropa och vad han vill styrka med varje sär­skilt . bevis; samt 5. de omstän­dig­he­ter, som betinga dom­sto­lens behö­rig­het, om ej denna fram­går av vad eljest anfö­res. vill åkla­ga­ren i sam­band med åta­lets väc­kande enligt 22 kap. väcka talan om enskilt anspråk på grund av brot­tet, skall han i ansö­kan upp­giva ansprå­ket och de omstän­dig­he­ter, varå det grun­das, samt de bevis, som åbe­ro­pas, och vad han vill styrka med varje sär­skilt bevis. är den till­ta­lade anhål­len eller häk­tad, skall det angi­vas. ansö­kan skall vara under­teck­nad av åkla­ga­ren. 5 §. väckt åtal må icke änd­ras. åkla­ga­ren äge dock mot samme till­ta­lad utvidga åta­let att avse annan gär­ning, om rät­ten med hän­syn till utred­ningen och andra omstän­dig­he­ter fin­ner det lämp­ligt. åkla­ga­ren eller mål­sä­gan­den må ock, sedan åtal väckts, utan stäm­ning mot ■ den till­ta­lade väcka talan om enskilt anspråk på grund av brot­tet, om rät­ten med hän­syn till utred­ningen och andra omstän­dig­he­ter fin­ner det lämp­ligt.^ såsom änd­ring av åtal anses icke, att åkla­ga­ren beträf­fande samma gär­nin inskrän­ker sin talan eller åbe­ro­par annat lag­rum än i stäm­ningen upp­gi­vits eller ny omstän­dig­het till stöd för åta­let. 6 §. vill åkla­ga­ren enligt 2 § första eller andra styc­ket väcka åtal för brott eller enligt 5 § utvidga åta­let eller vdl han eller mål­sä­gan­den enligt sist­nämnda para­graf väcka talan om enskilt anspråk på grund av brot­tet, må det ske munt­li­gen inför rät­ten eller ock skrift­li­gen. den till­ta­lade skall erhålla dm därav. talan, som nu sagts, skall anses väckt, då den fram­ställ­des inför rät­ten. 7 har för­un­der­sök­ning i målet ägt rum, skall åkla­ga­ren, då åta­let väc­kes eller så snart ske kan där­ef­ter, till­ställa rät­ten utskrift av pro­to­koll eller an- ift; i ■ .1^-': r u mfe wfeil u: -'r. ö!: £' b . .1' - f r';; ■6 ■' t 'll.’ ' • - '1.. 1 i '! ¬ \ -■ r 740, 1801 5) --v teck­ningar från för­un­der­sök­ningen så ock skrift­liga hand­lingar och före­mål, som åkla­ga­ren ämnar åbe­ropa som bevis. 8 §. stäm­nings­an­sö­kan skall avvi­sas, om rät­ten fin­ner uppen­bart, att den som väc­ker åta­let icke äger tala å brot­tet eller att målet på grund av annat rätte-​​ gångs­hin­der icke kan upp­ta­gas till pröv­ning. 9 §•avvi­sas ej ansö­kan, skall rät­ten utfärda stäm­ning å den till­ta­lade att svara åta­let. stäm­ningen skall jämte stäm­nings­an­sö­kan och där­vid fogade hand­lingar del­gi­vas den till­ta­lade. ä . . 10 §.i stäm­ningen skall rät­ten tillika före­lägga den till­ta­lade att munt­li­gen eller skrift­li­gen hos rät­ten upp­giva de bevis han vill åbe­ropa vid huvud­för­hand­lin ­ gen och vad han vill styrka med varje sär­skilt bevis. om inkom­men upp­gift ikall åkla­ga­ren genom rät­tens försorg erhålla kän­ne­dom. kan på grund av den till­ta­la­des erkän­nande eller annan omstän­dig­het an ­ tagas, att upp­gift om bevis ej erfordras, må dock rät­ten ome­del­bart i stäm­ ningen kalla den till­ta­lade till huvud­för­hand­ling. .§•fin­nes, för att målet skall kunna vid huvud­för­hand­lingen slut­fö­ras i ett sam­man­hang, för­un­der­sök­ningen böra full­stän­di­gas eller, om för­un­der­sök­ning ej ägt rum, sådan böra före­ta­gas, äge rät­ten med­dela åkla­ga­ren före­läg­gande därom. 12 §. ^ erfordras, för att bevis­ningen skall vara på en gång till­gäng­lig vid huvud ­ för­hand­lingen, att ytt­rande inhäm­tas av sak­kun­nig, skrift­ligt bevis före­tes, före­mål till­han­da­hål­les för syn eller besikt­ning eller annan för­be­re­dande åtgärd vid­ta­ges, skall beslut därom utan dröjs­mål med­de­las. skall bevis upp­ta­gas utom huvud­för­hand­lingen, bör ock för­ord­nande därom utan dröjs­mål med­de­las. vill part, att åtgärd, som nu sagts, vid­ta­ges, skall han, så snart ske kan, göra fram­ställ­ning därom hos rät­ten. . . 13 §. .fin­nes för pröv­ning av fråga, som avses i 11 eller 12 §, part eller annan böra höras, för­ordne rät­ten därom på sätt den fin­ner lämp­ligt. om instäl­lande av till­ta­lad, som är anhål­len eller häk­tad, för­ordne rät­ten. i; _ rät­ten bestämme, så snart ske kan, tid för huvud­för­hand­lingen. för behand ­ ling av rät­te­gångs­fråga eller del av saken, som må avgö­ras sär­skilt, må huvud-​​ b: :!u'i ri ljför­hand­ling utsät­tas, ehuru målet i övrigt ej är berett till huvud­för­hand­ling. är den till­ta­lade anhål­len eller häk­tad, skall huvud­för­hand­ling hål­las inom en vecka från den dag, då åta­let väck­tes, om ej till följd av åtgärd, som av ­ ses i 11 eller 12 §, eller annan omstän­dig­het längre upp­skov är nöd­vän­digt. har den till­ta­lade häk­tats efter åta­let, skall tiden räk­nas från dagen för hans häk­tande. 15 §. till huvud­för­hand­lingen skall åkla­ga­ren kal­las. biträ­der mål­sä­gan­den åta­ let eller för han eljest talan jämte åkla­ga­ren eller skall han höras i anled­ning av åkla­ga­rens talan, skall ock mål­sä­gan­den kal­las. skall mål­sä­gan­den infinna sig per­son­li­gen, före­lägge rät­ten honom vite, y den till­ta­lade skall kal­las till huvud­för­hand­lingen i stäm­ningen eller ge- nom sär­skild kal­lelse. före­läg­gande skall med­de­las honom vid vite. förekom-​​ ji > ¬ 1802 1942. nr ^40. — ;; mer anled­ning, att den till­ta­lade ej skulle iakt­taga sådant före­läg­gande, må för­ord­nas, att han skall häm­tas till rat­ten. om instäl­lande av till­ta­lad, som är anhål­len eller häk­tad, för­ordne rät­ten. ^ om kal­lande av vittne och sak­kun­nig gälle vad i 36 och 40 kap. är stad­gat. ' 16 §. y-"' stäm­ning, som utfär­das av åkla­gare, skall inne­hålla vad i 4 § stad­gas om stäm­nings­an­sö­kan och vara under­teck­nad av åkla­ga­ren. i^stäm­ningen skall åkla­ga­ren tillika före­lägga den till­ta­lade att inom viss, av åkla­ga­ren bestämd tid munt­li­gen eller skrift­li­gen hos rät­ten upp­giva dé bevis han vill åbe­ropa vid huvud­för­hand­lingen och vad han vill styrka medlt)*^ varje sär­skilt bevis. fin­ner åkla­ga­ren på grund av den till­ta­la­des erkän­nande'^ eller annan omstän­dig­het uppen­bart, att bevis ej kom­mer att av den till­ta­lade upp­gi­vas och att ej hel­ler annan för­be­re­dande åtgärd erfordras, må dock åkla ­ garen ome­del­bart i stäm­ningen kalla den till­ta­lade till huvud­för­hand­ling. då mål av åkla­gare utsät­tes till huvud­för­hand­ling, åligge honom att iakt­taga de före­skrif­ter om tiden för huvud­för­hand­ling, som med­de­lats av rät­ten; åkla-​q,* garen äge ombe­sörja kal­lel­ser och före­läg­gan­den, som avses i 15 §. stäm­ningen skall med där­vid fogade hand­lingar del­gi­vas den till­ta­lade. sedan stäm­ningen del­gi­vits, skall den med bevis därom ome­del­bart till­stäl­las rät­ten. §. vill part vid hu^^ldför­hand­lingen åbe­ropa bevis, som han icke förut upp ­ givit, skall han ome­del­bart giva rät­ten och mot­par­ten under­rät­telse om bevi­set och vad han vill styrka där­med. c i: .i .?• .11 1 ii 46 kap. om huvud­för­hand­li­iig i mål, vari all­mänt åtal föres. ' tin .’i. 1: 1 §. .; j ef. då målet upp­ro­pas, skall rät­ten inhämta upp­lys­ning, huruvida hin­der mö ­ ter för målets före­ta­gande till slut­lig hand­lägg­ning. 2 §. huvud­för­hand­lingen skall instäl­las och utsät­tas till annan dag: 1. om åkla­ga­ren icke är till­stä­des; 2. om den till­ta­lade ute­bli­vit eller, då före­läg­gande med­de­lats honom att ).•* ... -i.. . .'1' •:ö ;l:.: • 1 - i:.- infinna sig per­son­li­gen, kom­mit till­stä­des alle­nast genom ombud och sådant ■ - -.1 1:.„ - .. fall ej är för han­den, att målet må avgö­ras utan hin­der därav; 3. om, då den till­ta­lade enligt lag skall hava för­sva­rare, sådan icke är när- 7 ' varande och för­sva­rare icke ome­del­bart utses; 4. om mål­sä­gande, vittne eller sak­kun­nig, som fin­nes böra höras, icke är till­stä­des : 5. om part vill anföra nytt vik­tigt skäl eller åbe­ropa nytt bevis och mot­par­ten fin­nes vara i behov av anstånd för att bemöta vad par­ten vill an- draga; eller 6. om hin­der eljest möter för målets före­ta­gande till slut­lig hand­lägg­ning. kan det anta­gas, att hind­ret kom­mer att undan­rö­jas före hand­lägg­ning­ens slut, må huvud­för­hand­ling hål­las. 3 §. . möter mot huvud­för­hand­ling hin­der, som avses i 2 § första styc­ket 4 —6, må lik­väl för­hand­lingen påbör­jas, om det kan anta­gas, att denna enligt 11 § andra styc­ket kan vid senare rät­te­gångs­till­fälle fort­sät­tas utan ny huvudför-​​ ■ w'd d "ni;. ■c'' .1 ¬ \ i / r 740. 1803 ;.3) iv:-- hand­ling, och tillika upp­del­ning av för­hand­lingen fin­nes knnna ske utan olä­gen ­ het för utred­ningen. instäl­les huvud­för­hand­lingen, må rät­ten dock höra mål­sä­gande, vittne eller sak­kun­nig, som kom­mit till­stä­des, om det kan anta­gas, att han icke utan oskä­lig kost­nad eller syn­ner­lig olä­gen­het kan infinna sig vid senare rätte-​​ gångs­till­fälle. är för utred­ningen av syn­ner­lig vikt, att sam­ti­digt även an- nat bevis upp­ta­ges eller annan hand­lägg­ning äger rum, må det ske. om bevis, :ä. som sålunda upp­ta­ges, gälle i tillämp­liga delar vad. om bevis, som upp­ta­ges rä utom huvud­för­hand­lingen, är stad­gat. . . .rät­ten skall vaka över att vid hand­lägg­ningen ord­ning och reda iakt­ta­gas, samt äge för­ordna, att skilda frå­gor eller delar av målet skola behand­las var för sig. rät­ten har ock att tillse såväl att målet blir uttöm­mande behand­lat som att däri ej indra­ges något, som ej är av bety­delse. genom frå­gor och er- inringar skall rät­ten söka avhjälpa otyd­lig­het eller ofull­stän­dig­het i gjorda ‘l,‘t)utta­lan­den. . för­hand­lingen skall vara munt­lig. part äge ej ingiva eller upp­läsa skrift­lig inlaga eller annat skrift­ligt anfö­rande; yrkande må dock upp­lä­sas ur skrift. c §• . vid för­hand­lingen skall åkla­ga­ren fram­ställa sitt yrkande och den tillta-​​ 5'" lade upp­ma­nas att angiva, huruvida han erkän­ner eller för­ne­kar gär­ningen. åkla­ga­ren skall där­ef­ter utveckla åta­let och redo­göra för de omstän­dighe ­ ter, varå det grun­das. sedan höres mål­sä­gan­den. den till­ta­lade skall upp­ma­nas att i ett sam­man­hang redo­göra för saken och där­vid yttra sig över vad åkla­ga­ren och mål­sä­gan­den anfört. med rät­tens till­stånd må åkla­ga­ren och mål­sä­gan­den ställa frå­gor till honom. där­ef­ter må frå­gor stäl­las av för­sva­ra­ren. ^ vid för­hör med mål­sä­gan­den eller den till­ta­lade må skrift­lig upp­teck­ning av vad han tidi­gare anfört inför rät­ten eller inför åkla­gare eller polis­myn­dig ­ het icke upp­lä­sas i annat fall, än då hans utsaga vid för­hö­ret avvi­ker från den tidi­gare utsa­gan eller han vid för­hö­ret under­lå­ter att yttra sig. äger huvud­för­hand­ling rum, ehuru mål­sä­gan­den eller den till­ta­lade icke är till­stä­des, skall genom rät­tens försorg, i den mån det erfordras, ur hand- ,, pvling­arna fram­läg­gas vad han anfört.• u 1 före­kom­mer anled­ning, att i parts när­varo annan part av rädsla eller annan orsak ej fritt utsä­ger san­ningen, eller hind­rar part annan part i hans berättel-​​ •'' se genom att falla par­ten i talet eller annor­le­des, äge rät­ten för­ordna, att par- ten ej må vara till­stä­des under för­hö­ret; vad nu sagts om part gälle ock måls- ^'^■pägande, även om han ej för talan. . ^ sedan den som ej varit till­stä­des under för­hö­ret åter före­kal­lats, skall han erhålla kän­ne­dom om vad i hans från­varo före­kom­mit. 8 §. sedan mål­sä­gan­den och den till­ta­lade hörts, skall bevis­ningen före­bringas. . .9 §• är brot­tet sådant, att annan påföljd än böter synes kunna ifrå­gakom­raa, el­ ler före­kom­mer eljest sär­skild anled­ning där­till, skall utred­ning före­bringas rörande straff, som tidi­gare ådömts den till­ta­lade, samt angå­ende hans lev ­ nads­om­stän­dig­he­ter och de per­son­liga för­hål­lan­den, som kunna anta­gas vara av bety­delse. , 10 §. t-' efter bevis­ning­ens före­bring­ande äge par­terna anföra vad de till slutfö-​​ rande av sin talan akta nödigt. ¬ 1804 — 1942. nr'\ 11 §.huvud­för­hand­lingen skall såvitt möj­ligt fortgå utan avbrott, till dess målet ' är fär­digt till avgörande-​​ påbör­jad huvud­för­hand­ling må ej upp­skju­tas, med mindre för­hand­lingen ägt rum enligt 3 § första styc­ket eller efter hand­lägg. ‘ ning­ens bör­jan nytt vik­tigt skäl anförts eller kän­ne­dom vun­nits om nytt vik ­ tigt bevis eller rät­ten eljest fin­ner det ound­gäng­li­gen erfor­der­ligt för utred ­ ningen. upp­skju­tes huvud­för­hand­lingen, skall den åter­upp­ta­gas, så snart lämp­ ligen kan ske. är den till­ta­lade häk­tad, skall för­hand­lingen åter­upp­ta­gas, inom en vecka från dagen för före­gå­ende för­hand­lings avslu­tande eller, d° ’ han häk­tats där­ef­ter, från dagen för hans häk­tande, om ej på grund av sär skilda omstän­dig­he­ter längre upp­skov är nöd­vän­digt. aterupp­ta­ges målet till slut­lig hand­lägg­ning inom två vec­kor från dagen för första för­hand­ling­ens avslu­tande och hava de domare, som då sitta i rät­ten, över­va­rit den tidi­gare hand­lägg­ningen, må huvud­för­hand­lingen fort­sät­tas. i annat fall skall ny huvud­för­hand­ling hål­las. till upp­skju­ten huvud­för­hand­ling skola par­terna kal­las ome­del­bart elle genom sär­skild kal­lelse. om före­läg­gande gälle vad i 45 kap. 15 § sägs. [jtå­diun ; , fe till 12 §. då mål utsät­tes till fort­satt eller ny huvud­för­hand­ling, äge rät­ten för­ordna om de åtgär­der, som fin­nas lämp­liga, för att målet vid den för­hand­lingen skall kunna slut­fö­ras. om sådan åtgärd gälle vad i 45 kap. 11 —13 §§ är stad­gat. 13 §. vid fort­satt huvud­för­hand­ling skall målet före­ta­gas i det skick, vari det förelåg vid den tidi­gare hand­lägg­ning­ens slut. vid ny huvud­för­hand­ling skall målet före­ta­gas till full­stän­dig hand­lägg ­ ning. har bevis upp­ta­gits vid tidi­gare hand­lägg­ning, skall bevi­set upp­ta­gas ånyo, om sådant upp­ta­gande fin­nes vara av bety­delse i målet och hin­der där­ för ej före­lig­ger. då bevis ej upp­ta­ges ånyo, skall bevi­set före­bringas genom pro­to­koll och andra hand­lingar rörande bevisupp­tag­ningen. i fe iiui­tellf fes­fls ' i, k c® de aljijbl i ii iiki.el rakvit lijfä je 'u 14 §. under­lå­ter mål­sä­gande, som skall höras i anled­ning av åkla­ga­rens talan, att infinna sig per­son­li­gen vid rät­te­gångs­till­fälle för huvud­för­hand­ling, äge rät­ten i stäl­let för att före­lägga nytt vite för­ordna, att han skall häm­tas till rätte antingen ome­del­bart eller till senare dag. fppiylle fiäufe elje rken 15 §. ute­blir den till­ta­lade från rät­te­gångs­till­fälle för huvud­för­hand­ling eller kom­mer han till­stä­des genom ombud, då före­läg­gande med­de­lats honom att m- finna sig per­son­li­gen, skall rät­ten före­lägga nytt vite eller för­ordna, att ha skall häm­tas till rät­ten antingen ome­del­bart eller till senare dag. kan å brot­tet icke följa svå­rare straff än fäng­else, må, om saken fin­nes kun­ na nöj­ak­tigt utre­das, målet avgö­ras utan hin­der av att den till­ta­lade kom­mit till­stä­des alle­nast genom ombud eller ute­bli­vit. har den till­ta­lade avvi­kit, sedan stäm­ning del­gi­vits honom, och fin­nes sa­ ken kunna nöj­ak­tigt utre­das, må ock målet avgö­ras utan hin­der av att den till­ta­lade ute­bli­vit, även om kal­lelse ej del­gi­vits honom. rät­te­gångs fråga må avgö­ras utan hin­der av den till­ta­la­des ute­varo. effeiio kri­ila elie; ivtija; f 'dta­lei ■^pvas fe , fe 16 §. är, då den till­ta­lade enligt lag skall hava för­sva­rare, sådan icke till­stä­des, för­ordne rät­ten, om det kan ske, någon, som är vid rät­ten när­va­rande och är behö­rig att mot­taga sådant upp­drag, att för­svara den till­ta­lade. ?. '^i'1 felif \1 v ¬ /■ \ \>. r 740. — 1805 ■' i 47 kap. iiv^ om väc­kande av enskilt åtal och huvud­för­hand­ling i mål, vari sådant åtal föres. ii-' 1 §. is5; vill mål­sä­gande väcka åtal, skall han hos rät­ten göra skrift­lig ansö­kan om sjs stäm­ning å den som skall till­ta­las. åtal skall anses väckt, då stämningsansö-​​ ti:-, kan inkom till rät­ten. vill den till­ta­lade i samma mål mot mål­sä­gan­den eller åkla­ga­ren väcka talan om ansvar för falsk angi­velse eller falskt åtal, må det ske utan stäm­ning munt- fb;. ligen inför rät­ten eller ock skrift­li­gen. den, mot vil­ken talan väc­kes, skall erhålla del därav. o 2 §. . i stäm­nings­an­sö­kan skall mål­sä­gan­den upp­giva: p 1. den till­ta­lade; ^ 2. den brotts­liga gär­ningen med angi­vande av tid och plats för dess för ­ övande och de övriga omstän­dig­he­ter, som erfordras för dess kän­ne­teck­nande, samt det eller de lag­rum, som äro tillämp­liga; 3. det enskilda anspråk, som mål­sä­gan­den vill fram­ställa, samt de omstän-​​ zi: dig­he­ter, varå ansprå­ket grun­das; 4. de skrift­liga bevis mål­sä­gan­den åbe­ro­par; samt 5. de omstän­dig­he­ter, som betinga rät­tens behö­rig­het, om ej denna fram­ går av vad eljest anfö­res. ansö­kan skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av mål­sä­gan­den eller hans om- är brot­tet sådant, att mål­sä­gan­den ej äger väcka åtal, med mindre åklaga-​​ -p- ren beslu­tat att ej åtala, skall vid ansö­kan fogas intyg, att sådant beslut med- delats. vid ansö­kan bör mål­sä­gan­den ock i huvud­skrift eller styrkt avskrift foga de skrift­liga bevis, som inne­ha­vas av honom. . 3§. upp­fyl­ler stäm­nings­an­sö­kan ej före­skrif­terna i 2 § eller är den eljest ofull ­ stän­dig eller har sådant intyg, som avses i 2 § tredje styc­ket, ej före­tetts, skall f'.; rät­ten före­lägga mål­sä­gan­den att avhjälpa bris­ten. --' i ] efter­kom­mes ej före­läg­gande att avhjälpa brist i stäm­nings­an­sö­kan och be ­ står bris­ten däri, att den brotts­liga gär­ningen ei är tyd­ligt angi­ven, eller är bris­ten eljest så väsent­lig, att ansö­kan är otjän­lig som grund för rät­te­gång i ansvars­frå­gan, eller har sådant intyg, som avses i 2 § tredje styc­ket, ej före- .t.- tetts, skall ansö­kan avvi­sas. r\ . . 5 §. ^,"\j avvi­sas ej ansö­kan, skall rät­ten utfärda stäm­ning å den till­ta­lade att svara f. å åta­let. stäm­ningen skall jämte stäm­nings­an­sö­kan och där­vid fogade hand­lingar del­gi­vas den till­ta­lade. 6 §. utfär­das stäm­ning, skall för­be­re­delse i målet äga rum. under för­be­re­del­sen skall målet så bere­das, att det vid huvud­för­hand­lingen kan slut­fö­ras i ett sam­man­hang. vid för­be­re­del­sen bör den till­ta­lade angiva, huruvida han erkän­ner eller för­ne­kar gär­ningen, samt yttra sig över de omstän­dig­he­ter, varå åta­let grun ­ dats, och angiva de omstän­dig­he­ter han vill anföra. par­terna böra där­ef­ter var för sig angiva de ytter­li­gare omstän­dig­he­ter de vilja anföra samt 3rttra ■i- c- ■>, ¬ v 1806 1942. nr 0. 4^ sig över vad mot­par­ten anfört. de böra ock, i den mån det icke tidi­gare skett upp­giva de bevis de ^dlja åbe­ropa och vad de vilja styrka med varje sär­skilt bevis. skrift­ligt bevis, som ej redan före­tetts, skall genast fram­läg­gas. rät­ten äge för­ordna, att skilda frå­gor eller delar av målet skola vid för­bere* del­sen behand­las var för sig. l . r' tu* 8 §. för­be­re­del­sen skall vara munt­lig. rät­ten må dock för­ordna om skrift­lig för- bere­delse, om parts instäl­lelse skulle med­föra oskä­lig kost­nad eller syn­ner­lig olä­gen­het eller skrift­lig för­be­re­delse med hän­syn till målets beskaf­fen­het eljest fin­nes lämp­li­gare. 9 §. vid munt­lig för­be­re­delse skall första instäl­lelse utsät­tas att äga rum, så snart ske kan. är den till­ta­lade häk­tad, skall första instäl­lelse äga rum inom en vecka från dagen för hans häk­tande, om ej på grund av sär­skilda omstän­ dig­he­ter längre upp­skov är nöd­vän­digt. till första instäl­lel­sen skola par­tern kal­las, mål­sä­gan­den genom sär­skild kal­lelse och den till­ta­lade i stäm­ningen. mål­sä­gan­den skall före­läg­gas att komma till­stä­des vid påföljd att han eljest för­lo­rar sin rätt att tala å brot­tet. skall mål­sä­gan­den infinna sig per­son­li­gen, före­lägge rät­ten tillika vite. den till­ta­lade skall före­läg­gas vite. om instäl­lande av till­ta­lad, som är häk­tad, för­ordne rät­ten. 10 §. part äge ej vid munt­lig för­be­re­delse ingiva eller upp­läsa skrift­lig inlaga eller annat skrift­ligt anfö­rande. stäm­nings­an­sö­kan eller annan fram­ställ­ning, som enligt denna balk må ske skrift­li­gen, må dock upp­lä­sas; vid första instäl ­ lel­sen äge den till­ta­lade som sva­ro­mål åbe­ropa av honom ingi­ven skrift. fin­nes vad i skrif­ten anfö­res icke utgöra full­stän­digt sva­ro­mål, skall rät­ten genom frå­gor till den till­ta­lade söka avhjälpa bris­ten. är’ ät-' i ■ 1.. .t- il:'- - , 'ä. .'.k. ■ :ät‘ 11 §. vid första instäl­lel­sen skall för­be­re­del­sen om möj­ligt avslu­tas. kan det ej ske, skall målet utsät­tas till fort­satt för­hand­ling å tid, som bestäm­mes av rät­ ten. ej må målet upp­skju­tas längre, än som ound­gäng­li­gen påkal­las. är den till­ta­lade bäk­tad, skall fort­satt för­hand­ling äga rum inom en vecka från da­ gen för före­gå­ende sam­man­trä­des avslu­tande eller, då han häk­tats där­ef­ter, från dagen för hans häk­tande, om ej på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter längre upp­skov är nöd­vän­digt. till fort­satt för­hand­ling skola par­terna kal­las ome­del­bart eller genom sär­skild kal­lelse. om före­läg­gande för part gälle vad i 9 § andra och tredje styc­kena sägs; fin­nes ena par­tens när­varo ej erfor­der­lig, må dock kal­lelse å honom ske utan sådant före­läg­gande. rät­ten äge för­ordna, att för­be­re­del­sen skall fort­sät­tas genom skrift­väx ­ ling. 12 §. för behand­ling av rät­te­gångs­fråga eller del av saken, som må avgö­ras sär­ skilt, äge rät­ten utsätta sär­skilt sam­man­träde. om sådant sam­man­träde äge vad i 9 och 11 §§ är stad­gat mot­sva­rande tillämp­ning; avser sam­man­trä­det be ­ hand­ling av rät­te­gångs­fråga, skall dock i stäl­let för före­läg­gande, som däi sägs, mål­sä­gan­den före­läg­gas vite. ib;;:;'’ fjik sä f-’iier - ä ■i •j 1'. '•äi 13 §. ute­bliva båda par­terna från sam­man­träde för munt­lig för­be­re­delse, skall må­ let avskri­vas. ( ,el ih : l'ä ¬ ■i . »■ r 740. 1807 'x „ 14 §. ute­blir mål­sä­gan­den från sam­man­träde för munt­lig för­be­re­delse och har före­läg­gande med­de­lats honom att komma till­stä­des vid påföljd att han eljest för­lo­rar sin rätt att tala å brot­tet, skall, om den till­ta­lade yrkar det, för­kla­ring härom givas; göres ej sådant yrkande, skall målet avskri­vas. ute­blir den till­ta­lade och har vite före­lagts honom, äge rät­ten i stäl­let för ''-'t att före­lägga nytt vite för­ordna, att han skall häm­tas till rät­ten antingen ome- del­bart eller till senare dag. §• j kom­mer mål­sä­gan­den eller den till­ta­lade till­stä­des genom ombud, då före ­ läg­gande med­de­lats honom vid vite att infinna sig per­son­li­gen, äge rät­ten i stäl­let för att före­lägga nytt vite för­ordna, att han skall häm­tas till rät­ten antingen ome­del­bart eller till senare dag. 16 §. , p. har vite före­lagts part eller skall part häm­tas till rät­ten och fin­nes hämt- •ipljö­ing ej kunna ske, må dock för­be­re­del­sen avslu­tas utan hin­der av att par­ten kom­mit till­stä­des alle­nast genom ombud eller ute­bli­vit. §• ute­bliva under för­be­re­del­sen båda par­terna eller endera från sär­skilt sam- 'jv man­träde för behand­ling av rät­te­gångs­fråga, må frå­gan avgö­ras utan hin­der därav, 18 §. då rät­ten enligt 14 § för­kla­rat mål­sä­gan­den hava för­lo­rat sin rätt att tala t;- å brot­tet, äge han hos rät­ten göra ansö­kan om målets åter­upp­ta­gande. ansö­kan om åter­upp­ta­gande skall göras skrift­li­gen inom en månad från den • - dag, då beslu­tet med­de­la­des. ute­blir mål­sä­gan­den ånyo, vare hans rätt till - målets åter­upp­ta­gande för­fal­len. “ ... §• vid skrift­lig för­be­re­delse skall den till­ta­lade i stäm­ningen före­läg­gas att till rät­ten inkomma med skrift­ligt sva­ro­mål. har sva­ro­mål inkom­mit, skall ..det med där­vid fogade hand­lingar del­gi­vas mål­sä­gan­den. fin­nes ytter­li­gare .b. “ skrift­väx­ling erfor­der­lig, äge rät­ten för­ordna därom. under­lå­ter den till­ta­lade att inkomma med sva­ro­mål, skall rät­ten genast kalla u par­terna till första instäl­lelse. även eljest må rät­ten för­ordna, att förberedel-​​ ■ asen skall fort­sät­tas genom munt­lig för­hand­ling. " 20 §. hät­ten äge med­dela när­mare bestäm­mel­ser om skrift­väx­ling mel­lan par ­ terna och där­vid även före­skriva, i vil­ket avse­ende part skall yttra sig. 21 §. under för­be­re­del­sen må beslut med­de­las i fråga om måls avvi­sande, 22 §, så snart för­be­re­del­sen avslu­tats, bestämme rät­ten, sedan till­fälle om möj- hgt givits par­terna att uttala sig, tid för huvud­för­hand­lingen. för behand ­ ling av rät­te­gångs­fråga eller del av saken, som må avgö­ras sär­skilt, må hu ­ vud­för­hand­ling utsät­tas, ehuru för­be­re­del­sen av målet i övrigt ej avslu­tats. är den till­ta­lade häk­tad, skall huvud­för­hand­lingen hål­las inom en vecka från dagen för för­be­re­del­sens avslu­tande eller, då han häk­tats där­ef­ter, från dagen för hans häk­tande. 23 §. till huvud­för­hand­lingen skola par­terna kal­las ome­del­bart eller genom sär­ skild kal­lelse. om före­läg­gande för part gälle vad i 9 § andra och tredje styc­kena samt 12 § sägs. före­kom­mer anled­ning, att den till­ta­lade ej skulle iakt­taga sådant 459 —'t2ö02-​​i. svensk för­fatt­nings­sam­ling w'iz, 740. 'a, "o .. t i > ¬ 1808 1942. nr 40. — t före­läg­gande, må för­ord­nas, att han skall häm­tas till rät­ten. om instäl­lande' av till­ta­lad, som är häk­tad, för­ordne rät­ten. om kal­lande av vittne och sak­kun­nig gälle vad i 36 och 40 kap. är stad­gat, 24 §. ii''* om enskilt åtal skall i övrigt vad i 45 kap. 1 § tredje styc­ket samt 2, 3, 5 6, 8, 12 och 17 §§ är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning. ’ ' beträf­fande huvud­för­hand­ling i mål, vari enskilt åtal föres, äge bestäm­mel* serna i 46 kap. mot­sva­rande tillämp­ning; i dylikt mål gälle dock föl­jande av- vikel­ser: 1. om kal­lelse till upp­skju­ten huvud­för­hand­ling och före­läg­gande för p 'v:?:; gälle vad i 23 § i detta kapi­tel är stad­gat. 2. ute­bliva båda par­terna från rät­te­gångs­till­fälle för huvud­för­hand­ling, riil skall målet avskri­vas. om påföljd för mål­sä­gande, som ute­blir eller under-​​ 't ho låter att infinna sig per­son­li­gen, så ock om måls åter­upp­ta­gande skola bestäm­ mel­serna i 14 —16 och 18 §§ i detta kapi­tel äga mot­sva­rande tillämp­ning. ute- . • 1 ^ v o >,/ w ^ vv a u n/a uw m v vk.7 t * v4. u vi'axau­fuji uliu ^ bliva båda par­terna^ eller endera från sär­skilt sam­man­träde för behand­ling a rät­te­gångs­fråga, må frå­gan avgö­ras utan hin­der därav. h:!' 3. då mål utsät­tes till fort­satt eller ny huvud­för­hand­ling, äge rät­ten i stäl- let för åtgärd, som avses i 46 kap. 12 §, för­ordna, att för­be­re­delse skall ånyo äga rum, samt med­dela erfor­der­liga före­skrif­ter därom. 48 kap. om straf­fö­re­läg­gande. 1 §. skall all­mänt åtal äga rum för brott, varå alle­nast böter kunna följa, dock ej nor­me­rade böter, äge åkla­ga­ren, i stäl­let för att väcka åtal, till god­kän­nande . före­lägga den miss­tänkte det straff åkla­ga­ren anser brot­tet för­skylla. ej må straf­fö­re­läg­gande avse dags­bö­ter utö­ver tjugu. är brot­tet för­e­nat med egen ­ doms för­ver­kande eller annan sådan påföljd, skall ock den påfölj­den före­läg­gas den miss­tänkte till god­kän­nande. är fråga om flera brott, må före­läg­gande ej givas, med mindre det sker gemen­samt för alla brot­ten. straf­fö­re­läg­gande må ej använ­das, om den miss­tänkte är under ader­ton år och ej hel­ler om anled­ning före­kom­mer, att mål­sä­gande fin­nes. straf­fö­re­läg­gande skall avfat­tas skrift­li­gen. i före­läg­gan­det skall åklaga ­ ren upp­giva: 1. den miss­tänkte; 2. den brotts­liga gär­ningen med angi­vande av tid och plats för dess för ­ övande och de övriga omstän­dig­he­ter, som erfordras för dess kän­ne­teck­nande, samt det eller de lag­rum, som äro tillämp­liga; samt 3. det straff och den påföljd, som före­läg­gas den miss­tänkte. före­läg­gan­det skall vara under­teck­nat av åkla­ga­ren. 3 §. god­kän­nande av straf­fö­re­läg­gande skall göras skrift­li­gen å före­läg­gan­det och skall inne­hålla, att den miss­tänkte erkän­ner gär­ningen och att han under ­ kas­tar sig det straff och den påföljd, som före­lagts honom. god­kän­nes ej före­läg­gan­det ome­del­bart, skall det del­gi­vas den miss­tänkte på sätt om stäm­ning i brott­mål är stad­gat med till­kän­na­gi­vande, att han har att inom viss av åkla­ga­ren utsatt tid, högst två vec­kor, från dagen för del- giv­ningen till åkla­ga­ren åter­ställa före­läg­gan­det för­sett med god­kän­nande vid påföljd att åtal eljest må äga rum. 1^1 b:i j 5.: i,!e’, bl dai­lél vt.;., asr 1^','hi i ja ¬ r 740. — 1809 god­kän­ner den miss­tänkte straf­fö­re­läg­gande, som avser böter ome­del­bart i pen­ningar till högre belopp än ett­hundra kro­nor, skall före­läg­gan­det under-​​ stäl­las pröv­ning av den rätt, som är behö­rig att upp­taga åtal för brot­tet. åkla ­ garen har att oför­dröj­li­gen till rät­ten över­lämna före­läg­gan­det jämte utskrift tv;. av pro­to­koll eller anteck­ningar från för­un­der­sök­ningen, om sådan ägt rum, samt övriga hand­lingar i ären­det. fin­nes för pröv­ning av före­läg­gan­det den miss­tänkte eller annan böra höras, ;§t.jp,^äge rät­ten för­ordna därom på sätt den fin­ner lämp­ligt. ''[j över­ens­stäm­mer före­läg­gan­det med lag och är det före­lagda straf­fet ej up- pen­bart för högt eller för lågt, skall rät­ten fast­ställa före­läg­gan­det; är straf­fet ti.; uppen­bart för högt, må det ned­sät­tas. i annat fall skall före­läg­gan­det undan-​​ röjas. mot rät­tens beslut må talan ej föras. i; 5strafföreläggande, som fast­ställts av rät­ten eller, då rät­tens fast­stäl­lelse u^ej erfordras, god­känts av den miss­tänkte, gälle som dom, vil­ken vun­nit laga kraft. femte avdel­ningen. om rät­te­gången i hov­rätt. 49 kap. om full­följd av talan mot under­rätts dom och beslut. i; 1 §. rv talan mot under­rätts dom skall föras genom vad. den, mot vil­ken tred­sko­dom givits, äge ej full­följa talan mot domen; om '■ hans rätt till åter­vin­ning i anled­ning av sådan dom är stad­gat i 44 kap. 9 §. 7. har part, sedan tvist upp­kom­mit angå­ende sak, varom för­lik­ning är tillå­ ten, utfäst sig att ej full­följa talan mot domen, lände det till efter­rät­telse; utfäs­telse, som gjorts före domen, vare dock ej gäl­lande, med mindre motsva-​​ ■ “ 'q rande utfäs­telse gjorts av mot­par­ten. talan mot under­rätts slut­liga beslut skall föras genom besvär. med­de­las i sam­band med dom beslut, vari­ge­nom saken till viss del ej upp­ta­ges till pröv­ning, skall dock talan mot beslu­tet föras genom vad. i:. äger part göra ansö­kan om åter­upp­ta­gande av mål, som avgjorts genom q slut­ligt beslut, må han ej full­följa talan mot beslu­tet. 3 §.har under­rätt i beslut under rät­te­gången ogil­lat jäv mot domare eller in ­ vänd­ning ora rät­te­gångs­hin­der och skall ej enligt 7 § där­vid för­bliva, åligge part, som vill föra talan mot beslu­tet, att, om det med­de­lats vid sam­man­träde för för­hand­ling, genast och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla miss­nöje; för­sum­mas det, äge par­ten ej vidare rätt till talan. anmä­les miss­nöje, bestämme rät­ten med hän­syn till omstän­dig­he­terna, om talan skall föras sär­skilt eller alle­nast i sam­band med talan mot dom eller slut­ligt beslut. sär­skild talan skall föras genom besvär. 4 §. talan mot under­rätts beslut under rät­te­gången skall föras sär­skilt, om rät­ ten ;>■ i'.- 51 ¬ g v> . - 1810 1942. n ^ 40. — 1. avvi­sat ombud, biträde eller för­sva­rare; gen; 2. ogil­lat tredje mans yrkande att få som inter­ve­ni­ent del­taga i rät­te­gåu* ■r 't.-:'s'.-' z. före­lagt part eller annan att förete skrift­ligt bevis eller att till­handa^ ' j! hålla före­mål för syn eller besikt­ning; 4. utlå­tit sig angå­ende ådö­mande av före­lagt vite eller häkte eller om ansvar­för för­se­else i rät­te­gången eller angå­ende skyl­dig­het för någon, som ej är part ' f' eller inter­ve­ni­ent, att gott­göra i rät­te­gången vål­lad kost­nad; 5. utlå­tit sig angå­ende ersätt­ning eller för­skott till biträde, för­sva­raie vittne, sak­kun­nig eller annan, som ej är part eller inter­ve­ni­ent; 6. utlå­tit sig i tvis­te­mål angå­ende kvar­stad, sking­rings­för­bud eller annan handräck­ning eller i brott­mål angå­ende häkt­ning eller åtgärd, som avses i 25 — 28 kap.; eller 'i' 7. avsla­git begä­ran om fri rät­te­gång eller för­ord­nat, att sådan för­mån skall upp­höra, eller avsla­git begä­ran om biträde eller för­sva­rare eller till sådant upp­drag för­ord­nat annan, än part före­sla­git. sär­skild talan skall föras genom besvär. är fråga om beslut, som avses i 1, 2, 3 eller 7, åligge den som vill föra talan att, om beslu­tet med­de­lats vid sam­man­träde för för­hand­ling, genast och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla miss­nöje; för­sum­mas det, äge han ej vidare rätt till talan. rät­ten prove genast, om anmä­lan rät­te­li­gen gjorts. ^ . . rii - har under­rätt i sam­band med dom eller slut­ligt beslut med­de­lat beslut i fråga, som avses i 4 §, och rör frå­gan ombud, biträde, för­sva­rare, vittne, sak- kun­nig eller annan, som ej är part eller inter­ve­ni­ent, skall mot beslu­tet föras -f’’” sär­skild talan genom besvär. vad nu sagts gälle ock, om under­rätt i sam­band med dom eller slut­ligt beslut med­de­lat beslut om skyl­dig­het för åkla­gare att ersätta rät­te­gångs­kost­nad. då eljest i sam­band med dom eller slut­ligt beslut med­de­lats beslut i fråga, som avses i 4 §, eller beslut om slgyl­dig­bet för part eller inter­ve­ni­ent eller stats­ ver­ket att ersätta rät­te­gångs­kost­nad, skall talan mot beslu­tet föras i samma ord­ning som talan mot domen eller det slut­liga beslu­tet. 6 §. menar part, att genom under­rätts beslut målet onö­digt uppe­häl­les, äge han mot beslu­tet föra sär­skild talan genom besvär. har under­rätt för­kla­rat domare jävig eller ogil­lat jäv mot sär­skild leda­mot av nämnd eller bifal­lit begä­ran om fri rät­te­gång, skall vid under­rät­tens be ­ slut för­bliva, 8§. är i detta kapi­tel eller eljest i lag ej annat stad­gat, må mot under­rätts be ­ slut talan föras alle­nast i sam­band med talan mot dom eller slut­ligt beslut. ; ^ till bemö­tande av mot­par­tens änd­rings­yr­kande må part, ehuru han ej full- ' följt talan mot dom eller slut­ligt beslut, påkalla pröv­ning av beslut, mot vil ­ ket sär­skild talan ej må föras. skall ej sär­skild talan föras mot beslut, vari­ge­nom rät­ten före­lagt vite eller annan påföljd, äge den, som är miss­nöjd med beslu­tet, i sam­band med sär­skild talan mot beslut, vari­ge­nom före­läg­gan­det tilläm­pats, påkalla pröv­ning av dess gil­tig­het. 9 §. over under­rätts beslut, vari­ge­nom vade- eller miss­nö­je­san­mä­lan eller ansö­ kan om åter­vin­ning eller åter­upp­ta­gande eller vade- eller besvärsta­lan avvi­sats, må kla­gan föras genom besvär. ej må i annat lall fråga, huruvida sådan an- fk'ra b ib ■ib; oil, älfik bit bn 11! 1 cb' 1 ilti 11 ;:ä bpn 'ivl­lil : r.i ¬ r 740. 1811 mälan eller ansö­kan gjorts eller talan eljest full­följts på före­skri­vet sätt eller ' inom rätt tid, komma under hov­rät­tens bedö­mande. if. 10 §.vad under­rätt före­skri­vit om sät­tet för full­följd av talan skall lända till ‘1,, efter­rät­telse. i-' . 11 §•.har part, som enligt 3 § anmält miss­nöje med under­rätts beslut under rätte-​​ sj, gången, hän­vi­sats att föra sär­skild talan mot beslu­tet, skall målet vila i av- pbi­dan på utgången av par­tens kla­gan. fin­ner rät­ten för­be­re­del­sen i målet böra i: jort­sät­tas, må dock rät­ten för­ordna därom. anmä­les miss­nöje enligt 4 §, äge rät­ten, om sär­skilda skäl för­an­leda där­till, ' för­ordna, att målet skall vila i avbi­dan på utgången av den miss­nöj­des kla­gan. ej må i annat fall än nu sagts kla­gan över under­rätts beslut under rätte-​​ ' gången för­an­leda uppe­håll med målets behand­ling. 50 kap. om vad i tvis­te­mål. 1§. vill part vädja mot under­rätts dom i tvis­te­mål, skall han inom en vecka ■■ från den dag, då domen gavs, hos under­rät­ten anmäla vad. rät­ten pröve genast, :::i om anmä­lan rät­te­li­gen gjorts. part, som anmält vad, skall inom tre vec­kor från den dag, då domen gavs, ; full­följa vadet genom att tol under­rät­ten inkomma med vade­in­laga. . vt: har ena par­ten enligt 1 § väd­jat mot under­rätts dom, äge även mot­par­ten, ehuru han ej iakt­ta­git vad i nämnda para­graf sägs, föra talan mot domen; dock åligge honom att inom en vecka från den dag, då tiden för full­följd av vadet utgick, till under­rät­ten inkomma med vade­in­laga. åter­kal­las eller för­fal­ler eljest den första vade­ta­lan, är ock den senare vade- i; talan för­fal­len. "'d . . . 3 §■ .' fin­nes vade­ta­lan ej vara full­följd på före­skri­vet sätt eller inom rätt tid, skall . den av under­rät­ten avvi­sas. ^ 4 §• i vade­in­la­gan skall vade­kä­ran­den upp­giva: 1. den dom, mot vil­ken talan föres; x j 2. grun­derna för vade­ta­lan med angi­vande, i vil­ket avse­ende under­rät­tens : domskäl enligt käran­dens mening äro orik­tiga; samt 3. i vil­ken del domen över­kla­gas och den änd­ring i domen, som käran­den yrkar. vill käran­den åbe­ropa bevis, som ej tidi­gare före­bragts, skall han i vade ­ inla­gan upp­giva bevi­set och vad han vill styrka där­med. skrift­ligt bevis skall i buvud­skrift eller styrkt avskrift fogas vid vade­in­la­gan. vill käran­den el­ jest, att vittne eller sak­kun­nig eller part under san­nings­för­säk­ran skall höras inför rät­ten eller syn å stäl­let skall hål­las, skall han angiva det i vade­in­la­gan jämte skä­len där­till. i vade­in­la­gan skall käran­den ock angiva, om han vill, att mot­par­ten skall infinna sig per­son­li­gen vid huvud­för­hand­ling i hov­rät­ten. vade­in­la­gan skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av käran­den eller hans ombud. i u- y ?• ¬ 1812 ~ 1942. nr 5§.avvi­sas ej vade­ta­lan, skall under­rät­ten efter utgången av den i 2 § angivna, tiden utan dröjs­mål till hov­rät­ten insända vade­in­la­gan med där­vid fogade hand­lingar samt akten. fram­stäl­les i vade­in­la­gan yrkande, som påkal­lar ome­del­bar pröv­ning, så* som begä­ran om kvar­stad eller sking­rings­för­bud eller om hävande av sådaa åtgärd eller av för­ord­nande, att dom må verk­stäl­las utan hin­der av att den icke äger laga kraft, skall insän­dan­det ske genast; till dess den i 2 § angivna tiden utgått, skall dock avskrift av vade­in­la­gan vara att tillgå vid under ­rät­ten. 6 §. före­lig­ger mot vade­ta­lans upp­ta­gande annat hin­der än i 3 § sägs, må talan av hov­rät­ten ome­del­bart avvi­sas. .c ’"fi 7 §.^ * . upp­fyl­ler vade­in­la­gan ej före­skrif­terna i 4 § eller är den eljest ofull­stän­ dig, skall hov­rät­ten före­lägga vade­kä­ran­den att avhjälpa bris­ten. efter­kom­mes ej före­läg­gande och består bris­ten däri, att inla­gan ej inne ­ hål­ler bestämt yrkande eller att grun­derna för vade­ta­lan ej äro tyd­ligt an ­ givna. eller är bris­ten eljest så väsent­lig, att inla­gan är otjän­lig som grund för rät­te­gång i hov­rät­ten, skall vade­ta­lan avvi­sas. 8 §.för målets bere­dande skall vade­in­la­gan med där­vid fogade hand­lingar del ­ givas yadesva­ran­den och före­läg­gande med­de­las honom att inkomma med skrift­ligt gen­mäle. har under­rät­ten avsla­git j^rkande om kvar­stad, sking­rings­för­bud eller annan handräck­ning eller för­ord­nat om hävande av sådan åtgärd, äge hov­rät­ten ome ­ del­bart bevilja åtgär­den att gälla, till dess annorlunda för­ord­nas. har under ­ rät­ten bevil­jat åtgärd, som nu sagts, eller för­ord­nat, att dom må verk­stäl­las utan hin­der av att den icke äger laga kraft, äge ock hov­rät­ten ome­del­bart för ­ ordna, att vidare åtgärd för verk­stäl­lig­het ej må äga rum. 9 §.gen­mä­let skall, om ej vade­kä­ran­dens yrkande med­gi­ves, inne­hålla ytt­ran ­ de rörande de av honom anförda grun­derna för vade­ta­lan och angi­vande av de omstän­dig­he­ter vadesva­ran­den vill anföra. vill sva­ran­den åbe­ropa bevis, som ej tidi­gare före­bragts, skall han i gen ­ mälet upp­giva bevi­set och vad han vill styrka där­med. skrift­ligt bevis skall i huvud­skrift eller styrkt avskrift fogas vid gen­mä­let. vill sva­ran­den eljest, att vittne eller sak­kun­nig eller part under san­nings­för­säk­ran skall höras inför rät­ten eller syn å stäl­let skall hål­las, skall han angiva det i gen­mä­let jämte skä­len där­till. i gen­mä­let skall sva­ran­den ock angiva, ora han vill, att mot ­ par­ten skall infinna sig per­son­li­gen vid huvud­för­hand­ling i hov­rät­ten. gen­mä­let skall vara egen­hän­digt under­teck­nat av sva­ran­den eller hans om ­ bud. gen­mä­let skall med där­vid fogade hand­lingar del­gi­vas vade­kä­ran­den. fin­nes för målets bere­dande ytter­li­gare .skrift­väx­ling erfor­der­lig, äge hov ­ rät­ten för­ordna därom. hov­rät­ten äge tillika med­dela när­mare bestäm­mel­ser om skrift­väx­lingen och där­vid även före­skriva, i vil­ket avse­ende part skall yttra sig. part må före­läg­gas att inkomma med mer än en skrift, endast om sär­skilda skäl äro där­till. 11 ^fin­ner hov­rät­ten erfor­der­ligt, att ytt­rande inhäm­tas av sak­kun­nig, skrift ­ ligt bevis före­tes, före­mål till­han­da­hål­les för syn eller besikt­ning, bevis upp- ■ ;1p fl dl .1- 1tc ’iicesä ;;'lakd ■v ti' i:ri? ■':m rjå • \ t::'. b:;:: i ill t la : f c ■'••if % ¬ v r 740. — 1813 ii; tages utom huvud­för­hand­ling­eii eller annan för­be­re­dande åtgärd vid­ta­ges, ijv! skall beslut därom utan dröjs­mål med­de­las. vill part, att åtgärd, som nu sagts, vid­ta­ges, skall han, så snart ske kan, göra fram­ställ­ning därom hos hov­rät­ten. 12 §. •i,- ein­nes för målets bere­dande part eller annan böra höras, för­ordne hov­rät­ten i-’ därom på sätt den fin­ner lämp­ligt. ir 13 §. så snart målets bere­dande avslu­tats, bestämme hov­rät­ten tid för huvud-​​ liör­hand­lingen. eör behand­ling av rät­te­gångs­fråga eller del av saken, som må |äi; avgö­ras sär­skilt, må huvud­för­hand­ling utsät­tas, ehuru målet i övrigt ej är berett till huvud­för­hand­ling. 14 §. till huvud­för­hand­lingen skola par­terna kal­las, p. vade­kä­ran­den skall före­läg­gas att komma till­stä­des vid påföljd att hans lva­de­ta­lan eljest för­fal­ler. skall han infinna sig per­son­li­gen, före­lägge hov- rät­ten tillika vite. vadesva­ran­den skall, om han är skyl­dig att infinna sig per­son­li­gen eller hans när­varo eljest fin­nes vara av bety­delse för målets hand- lägg­ning eller utred­ning, före­läg­gas vite; före­läg­ges ej vite, skall sva­ran­den erin­ras om att målet må avgö­ras utan hin­der av hans ute­varo. hov­rät­ten bestämme tillika, om vittne eller sak­kun­nig skall kal­las till hu- vud­för­hand­lingen. par­terna skola under­rät­tas om beslu­tet. om kal­lande av vittne eller sak­kun­nig gälle vad i 36 och 40 kap. är stad­gat. 15 §. om huvud­för­hand­ling äge i övrigt vad i 43 kap. 1 —6 samt 10 —13 §§ är stad­gat mot­sva­rande tillämp­ning; om kal­lelse till upp­skju­ten huvudförhand-​​ ling och före­läg­gande för part gälle dock 14 § i detta kapi­tel. ivid huvud­för­hand­lingen skall under­rät­tens dom, i den mån det erfordras, upp­lä­sas samt vade­kä­ran­den upp­giva, i vil­ken del domen över­kla­gas och vil­ket yrkande han fram­stäl­ler. vadesva­ran­den skall angiva, huruvida han med­gi­ver ^ eller bestri­der yrkan­det. där­ef­ter skola, om ej hov­rät­ten fin­ner annan ord­ning lämp­li­gare, först vade ­ käran­den och sedan vadesva­ran­den utveckla sin talan. part skall yttra sig -..(^över vad mot­par­ten anfört. äger för­hand­ling rum, ehuru sva­ran­den icke ärtill-​​ stä­des, skall genom hov­rät­tens försorg, i den mån det erfordras, ur hand- ling­arna fram­läg­gas vad han anfört. v vad till­stä­des­kom­men part anfört under skrift­väx­lingen eller eljest vid målets bere­dande må ej upp­lä­sas i annat fall, än då hans utsaga vid förhand-​​ -, ^ngen avvi­ker från den tidi­gare utsa­gan eller han under­lå­ter att yttra sig ^' ( äller eljest sär­skilda skäl äro där­till. 17 §.sedan par­terna utveck­lat sin talan, skall bevis­ningen före­bringas. äger huvud­för­hand­ling rum, ehuru vadesva­ran­den icke är till­stä­des, skall den av honom vid under­rät­ten före­bragta bevis­ningen, i den mån det erfordras, fram- läg­gas genom hov­rät­tens försorg. om ej sär­skilda skäl för­an­leda annat, bör bevis, som skall före­bringas ge- ^ nom pro­to­koll och andra hand­lingar från under­rät­ten, fram­läg­gas, innan bevis rörande samma omstän­dig­het ome­del­bart upp­ta­ges av hov­rät­ten. äro rörande samma omstän­dig­het flera bevis, böra de före­bringas i ett sam­man­hang. . is §. efter bevis­ning­ens före­bring­ande äge par­terna anföra vad de till slut­fö­rande '4 i av sin talan akta nödigt. > ¬ it 1814 1942. nr ao. _ 1 u- ' .. *• 19 §. , ute­blir vade­kä­ran­deu från rät­te­gångs­till­fälle för huvud­för­band­ling, vare hans vade­ta­lan för­fal­len. ute­blir vadesva­ran­den ocli liar vite före­lagts lio­nora, äge hov­rät­ten, då sal­rea är sådan, att för­lik­ning därom ej är tillå­ten, i stäl­let för att före­lägga nytt vite för­ordna, att han skall häm­tas till rät­ten antingen ome­del­bart eller tiu senare dag. _ kom­mer part till­stä­des genom ombud, då före­läg­gande med­de­lats honom vid vite att infinna sig per­son­li­gen, och är saken sådan, att för­lik­ning därom ej är tillå­ten, äge hov­rät­ten i stäl­let för att före­lägga nytt vite för­ordna, att h skall häm­tas till rät­ten antingen ome­del­bart eller till senare dag. har vite före­lagts part eller skall part häm­tas till rät­ten och fin­nes hämt ­ ning ej kunna ske, må dock målet avgö­ras utan hin­der av att par­ten inställt sig alle­nast genom ombud eller ute­bli­vit. , 20 §. då hov­ri­it­ten enligt 19 § fun­nit vade­kä­ran­dens talan hava för­fal­lit, äg han hos hov­rät­ten göra ansö­kan om målets åter­upp­ta­gande. ansö­kan om åter­upp­ta­gande skall göras skrift­li­gen inom två vec­kor från den dag, då beslu­tet med­de­la­des. ute­blir käran­den ånyo, vare hans rätt till målets åter­upp­ta­gande för­fal­len. 21 §. hov­rät­ten äge utan huvud­för­hand­ling före­taga mål till avgö­rande, om vade ­ talan med­gi­vits eller hov­rät­ten fin­ner uppen­bart, att vade­ta­lan är ogrun­dad. kör målet alle­nast pen­ningar eller sådant, som kan skat­tas i pen­ningar, och upp­går vär­det av det, varom talan full­följts, uppen­bart icke till fem­hundra kro­nor, må målet avgö­ras utan huvud­för­hand­ling, om ej båda par­terna begärt sådan för­hand­ling. vid beräk­ning av vär­det raå hän­syn icke tagas till rätte­ gångs­kost­nad eller till ränta, som upp­lu­pit efter talans väc­kande. mål, vari fråga är om alle­nast rätts­tillämp­ningen, må på båda par­ter­nas begä­ran avgö­ras utan huvud­för­hand­ling, om hov­rät­ten fin­ner uppen­bart, att sådan ej erfordras. för pröv­ning, som ej avser själva saken, vare huvud­för­hand­ling ej erforder-​​ 1ig. 22 §, då hov­rät­ten beslu­tat, att mål skall avgö­ras utan huvud­för­hand­ling, skola, om det erford­rar, par­terna erhålla till­fälle att skrift­li­gen utveckla sin talan. utan hin­der av tidi­gare beslut äge hov­rät­ten för­ordna, att huvud­för­hand ­ ling skall äga mm. . 23 §. . har vid huvud­för­hand­lingen i under­rät­ten rörande viss omstän­dig­het vitt ­ ne eller sak­kun­nig eller part under san­nings­för­säk­ran hörts inför rät­ten eller syn å stäl­let hål­lits och beror avgö­ran­det även i hov­rät­ten av till­tron till den bevis­ningen, må änd­ring i under­rät­tens dom i denna del ej ske, med mindre be ­ viset upp­ta­gits ånyo vid huvud­för­hand­lingen i hov­rät­ten eller ock syn* ner­liga skäl före­ligga, att dess värde är annat, än under­rät­ten anta­git. 24 §. ^ har, då tred­sko­dom givits, den som yrkat sådan dom väd­jat mot domen och upp­ta­ges av mot­par­ten gjord ansö­kan om åter­vin­ning, skall målet av hov ­ rät­ten visas åter till under­rät­ten att hand­läg­gas i sam­band med återvinnings-​​ målet. 25 tnnan hov­rät­tens dom eller .slut­liga beslut med­de­lats, må vade­ta­lan åter­ kal­las. k i: c-i-. ■ k. c,,il k. ii,. s iv. ti ms. ¬ t %■ y r 740. 1815 vade­kä­ran­den äge ej ändra sin talan att avse annan del av under­rät­tens ^ dom än den som upp­gi­vits i vade­in­la­gan. part må ej i hov­rät­ten till stöd för sin talan åbe­ropa omstän­dig­het eller bevis, som ej tidi­gare före­bi­a­gts, om han kun­nat åbe­ropa omstän­dig­he­ten eller bevi­set vid under­rät­ten och det kan anta­gas, att han under­lå­tit det i otill­bör ­ ligt syfte eller av grov vårds­lös­het. fram­stäl­les föist i hov­rät­ten yrkande \ om kvitt­ning, må det avvi­sas, om det ej utan olä­gen­het kan prö­vas i målet. 26 §. 'även utan yrkande skall hov­rät­ten undan­röja under­rät­tens dom, om dom- 4 l_,)illa, som sägs i 59 kap. 1 § 1 —4, före­kom­mit vid under­rät­ten, r'» har vid under­rät­ten före­kom­mit annat grovt rät­te­gångs­fel, äge hov­rät­ten, .-j" om skäl äro där­till, även utan yrkande undan­röja domen. undan­rö­jan­det må avse domen i dess hel­het eller alle­nast viss del. berör rät­te­gångs­felet även del av domen, som ej över­kla­gats, prove hov­rät­ten med ^ ■.,p-​hänsyu till omstän­dig­he­terna, om denna del skall undan­rö­jas. i;r!v ^4- i 27 §. pöres talan om jäv mot domare i under­rät­ten och fin­nes jävet grun­dat, skall hov­rät­ten undan­röja under­rät­tens dom i vad den över­kla­gats. 28 §. åbe­ro­pas annat fel i rät­te­gången, än som avses i 26 eller 27 §, må hoviät-​​ ten undan­röja under­rät­tens dom, alle­nast om felet kan anta­gas hava inver­kat ■" på målets utgång och ej kan utan väsent­lig olä­gen­het avhjäl­pas i hov­rät­ten. u)’: 29 §. .. . undan­rö­jer hov­rät­ten under­rät­tens dom och grun­das beslu­tet ej därå, att un- der­rät­ten varit obe­hö­rig eller eljest icke bort upp­taga målet till pröv­ning, skall hov­rät­ten tillika visa målet åter till under­rät­ten för erfor­der­lig behand­ling. om befo­gen­het för hov­rät­ten att, då under­rät­ten varit obe­hö­rig, hän­visa må- let till annan under­rätt stad­gas i 10 kap. 20 §. :: 30 §. sedan hov­rät­tens dom eller slut­liga beslut vun­nit laga kraft, skall den från , under­rät­ten mot­tagna akten jämte avskrift av domen eller beslu­tet över­sän­das till under­rät­ten. -0 51 kap.om vad i brott­mål, 1 1.vill part vädja mot under­rätts dom i brott­mål, skall han inom tre vec­kor jrån den dag, då domen gavs, till under­rät­ten inkomma med vade­in­laga.-io . , 2 §. : har ena par­ten enligt 1 § väd­jat mot under­rätts dom, äge även motpar-​​ ten, ehuru han ej iakt­ta­git vad i nämnda para­graf sägs, föra talan mot do- men; dock åligge honom att inom en vecka från den dag, då vade­ti­den utgick, till under­rät­ten inkomma med vade­in­laga. åter­kal­las eller för­fal­ler eljest den första vade­ta­lan, är ock den senare vade­ta­lan för­fal­len. ■ . . . 3 §• . fin­nes vade­ta­lan ej vara full­följd på före­skri­vet sätt eller inom rätt tid, skall den av under­rät­ten avvi­sas. 4 §. i vade­in­la­gan skall vade­kä­ran­den upp­giva; 1. den dom, mot vil­ken talan föres; 460 —42öö24. svensk för­fatt­ni­no­saam­ling 19^t2, nr 740. v > ¬ 181(5 — 1942. nr' 40, — vade­ta­lan med angi­vande, i vil­ket avse­ende under­rät­tens '.■> •'/domskäl enligt käran­dens mening äro orik­tiga; samt 3. i vil­ken del domen över­kla­gas och den änd­ring i domen, som käran­den yrkar. ; ::l: _ vill käran­den åbe­ropa bevis, som ej tidi­gare före­bragts, skall han i vade- inla­gan upp­giva bevi­set och vad han vill styrka där­med. skrift­ligt bevis skall 1 huvud­skrift eller styrkt avskrift fogas vid vade.inla­gan. vill käran­den el- jest, att vittne eller sak­kun­nig skall höras inför rät­ten eller syn å stäl­let skall hål­las, skall han angiva det i vade­in­la­gan jämte skä­len där­till. i vade­in­la­gan skall käran­den ock angiva, om lian vill, att mål­sä­gande eller den till­ta­lad -vi ■ skall infinna sig per­son­li­gen vid huvud­för­hand­ling i hov­rät­ten. är den till­ta­lade anhål­len eller häk­tad, skall det angi­vas. vade­in­la­gan skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av käran­den eller hans ombud. . ,* • . ^ vvav­vi­sas ej vade­ta­lan, skall under­rät­ten efter utgången av den i 2 § angivn tiden utan dröjs­mål till hov­rät­ten insända vade­in­la­gan med där­vid fogade -vr hand­lingar samt akten. '-1 är den till­ta­lade häk­tad eller har han genom dom, som ome­del­bart går i .iv verk­stäl­lig­het, dömts till tvångs­upp­fost­ran eller ung­doms­fäng­else eller fram- stäl­les i vade­in­la­gan yrkande, som påkal­lar ome­del­bar pröv­ning, såsom be- gäran om den till­ta­la­des häk­tande eller oin åtgärd, som avses i 25 —28 kap., eller om hävande av sådan åtgärd, skall insän­dan­det ske genast; till dess den i 2 § angivna tiden utgått, skall dock avskrift av vade­in­la­gan vara att tillgå vid under­rät­ten. 6 §. före­lig­ger mot vade­ta­lans upp­ta­gande annat hin­der än i 3 § sägs, må talan av hov­rät­ten ome­del­bart avvi­sas. il;dk' i__ t' 7 §. upp­fyl­ler vade­in­la­gan ej före­skrif­terna i 4 § eller är den eljest ofull­stän­dig, skall hov­rät­ten före­lägga vade­kä­ran­den att avhjälpa bris­ten. j efter­kom­mes ej före­läg­gande och består bris­ten däri, att inla­gan ej inne- j hål­ler bestämt yrkande eller att grun­derna för vade­ta­lan ej äro tyd­ligt an- j givna, eller är bris­ten eljest så väsent­lig, att inla­gan är otjän­lig som grund j för rät­te­gång i hov­rät­ten, skall vade­ta­lan avvi­sas. (f 8 §. 'i.- för målets bere­dande skall vade­in­la­gan med där­vid fogade hand­lingar del ­ givas vadesva­ran­den och före­läg­gande med­de­las honom att inkomma med skrift­ligt gen­mäle. : har under­rät­ten avsla­git yrkande om åtgärd, som avses i 26 —28 kap., eller^-^ för­ord­nat om hävande av sådan åtgärd, äge hov­rät­ten ome­del­bart bevilja åtgär-​​f^ den att gälla, till dess annorlunda för­ord­nas. har under­rät­ten bevil­jat åtgärd, som nu sagts, äge hov­rät­ten ome­del­bart för­ordna, att vidare åtgärd för verk ­ stäl­lig­het av beslu­tet ej må äga rum. är fråga om häkt­ning eller rese­för­bud, må hov­rät­ten ock utan mot­par­tens hörande göra änd­ring i under­rät­tens beslut, 9 §• gen­mä­let skall inne­hålla ytt­rande rörande de av vade­kä­ran­den anförda grun ­ derna för vade­ta­lan och angi­vande av de omstän­dig­he­ter vadesva­ran­den vill anföra. vill sva­ran­den åbe­ropa bevis, som e.i tidi­gare före­bragts, skall han i gen ­ mälet upp­giva bevi­set och vad han vill styrka där­med. skrift­ligt bevis skall i huvud­skrift eller styrkt avskrift fogas vid genmälet. vill sva­ran­den eljest, att vittne eller sak­kun­nig skall liö­ras inför rät­ten eller syn å stäl­let skall hål­las. h,' iri: il .'11 k; i < <: in ‘-.i 3 ,u' i ¬ . '• ? t t w . r 740. — 1817 !jt} skall han angiva det i gen­raä­let jämte skä­len där­till. i gen­mä­let skall sva ­ ran­den ock angiva, om han vill, att mål­sä­gande eller den till­ta­lade skall in ­ finna sig per­son­li­gen vid huvud­för­hand­ling i hov­rät­ten. gen­mä­let skall vara egen­hän­digt under­teck­nat av sva­ran­den eller hans om- bud eller, då den till­ta­lade är sva­rande, hans för­sva­rare. 10 §. gen­mä­let skall med där­vid fogade hand­lingar del­gi­vas vade­kä­ran­den. fin­nes för målets bere­dande ytter­li­gare skrift­väx­ling erfor­der­lig, äge hov- rät­ten för­ordna därom. hov­rät­ten äge tillika med­dela när­mare bestäm­mel­ser l/om skrift­väx­lingen och där­vid även före­skriva, i vil­ket avse­ende part skall '''-i'. yttra sig. part må före­läg­gas att inkomma med mer än en skrift, endast om sär­skilda skäl äro där­till. 11 §• .fin­ner hov­rät­ten erfor­der­ligt, att ytt­rande inhäm­tas av sak­kun­nig, skrift­ligt bevis före­tes, före­mål till­han­da­hål­les för syn eller besikt­ning, bevis upp­ta­ges utom huvud­för­hand­lingen eller annan för­be­re­dande åtgärd vid­ta­ges, skall be ­ slut därom utan dröjs­mål med­de­las. vill part, att åtgärd, som nu sagts, vid­ta­ges, skall han, så snart ske kan, ■..',7 göra fram­ställ­ning därom hos hov­rät­ten. v; fin­nes i mål om all­mänt åtal för­un­der­sök­ningen böra full­stän­di­gas eller, v' om för­un­der­sök­ning ej ägt rum, sådan böra före­ta­gas, äge hov­rät­ten med­dela åkla­ga­ren före­läg­gande därom. "7 12 §. fin­nes för målets bere­dande part eller annan böra höras, för­ordne hov­rät­ten därom på sätt den fin­ner lämp­ligt. om instäl­lande av till­ta­lad, som är anhål-​​ len eller häk­tad, för­ordne hov­rät­ten. 13 §. så snart målets bere­dande avslu­tats, bestämme hov­rät­ten tid för huvud­för ­ hand­lingen. för behand­ling av rät­te­gångs­fråga eller del av saken, som må avgö­ras sär­skilt, må huvud­för­hand­ling utsät­tas, ehuru målet i övrigt ej är berett till huvud­för­hand­ling. v 'är den till­ta­lade häk­tad, skall huvud­för­hand­ling hål­las inom fyra vec­kor efter utgången av den i 2 § angivna tiden, om ej till följd av åtgärd, som avses "'y^i 11 §, eller annan omstän­dig­het längre upp­skov är nöd­vän­digt. har den till- talade häk­tats efter utgången av den i 2 § angivna tiden, skall tiden räk­nas från dagen för hans häk­tande, ,£ 14 §. till huvud­för­hand­lingen skola par­terna kal­las. enskild vade­kä­rande skall före­läg­gas att komma till­stä­des vid påföljd att /70hans vade­ta­lan eljest för­fal­ler. skall han infinna sig per­son­li­gen, före­lägge ' hov­rät­ten tillika vite. enskild vadesva­rande skall, om han är skyl­dig att in ­ finna sig per­son­li­gen eller hans när­varo eljest fin­nes vara av bety­delse för målets hand­lägg­ning eller utred­ning, före­läg­gas vite; är det den till­ta­lade och före­kom­mer anled­ning, att han ej skulle iakt­taga sådant före­läg­gande, äge hov­rät­ten för­ordna, att han skall häm­tas till rät­ten. med­de­las ej före­läg­gande eller för­ord­nande, som nu sagts, skall sva­ran­den erin­ras om att målet må av ­ göras utan hin­der av hans ute­varo. om instäl­lande av till­ta­lad, som är anhål ­ len eller häk­tad, för­ordne hov­rät­ten. skall i mål om all­mänt åtal mål­sä­gande höras i anled­ning av åkla­ga­rens talan, skall han vid vite kal­las att vid huvud­för­hand­lingen infinna sig per­son ­ ligen. hov­rät­ten bestämme tillika, om vittne eller sak­kun­nig skall kal­las till huvud-​​ f- ii- c' 4 is. ■> ¬ • t. 1818 - 1942. nr . - för­hand­lingen. par­terna skola under­rät­tas om beslu­tet. om kal­lande av vittne ' " eller sak­kun­nig gälle vad i 36 och 40 kap. är stad­gat. 15om huvud­för­hand­ling äge i övrigt vad i 46 kap. 1 —5, 7, 9, 11, 13 och 16 §s ar stad­gat mot­sva­rande tillämp­ning; om kal­lelse till upp­skju­ten huvud­för­hand ­ ling ^och före­läg­gande för part gälle dock 14 § i detta kapi­tel. då inål utsat­tes till fort­satt eller ny huvud­för­hand­ling, äge hov­rät­ten för­ordna om de åtgär­der, som fin­nas lämp­liga, för att målet vid den för­hand­lingen skall kunna slut­fö­ras. om sådan åtgärd gälle vad i 10 —12 §§ i detta kapi­tel stad­gas. 16 §. :!l]- vid huvud­för­hand­lingen skall under­rät­tens dom, i den mån det erfordras, ,^4"- upp­lä­sas samt vade­kä­ran­den upp­giva, i vil­ken del domen över­kla­gas och vil­ket r"- yrkande han fram­stäl­ler. till­fälle skall läm­nas vadesva­ran­den att yttra sig ’ över yrkan­det. åkla­ga­ren eller raål­sä­gan­den, då talan föres alle­nast av denne, skall där­ef­ter utveckla åta­let, i den mån det erfordras för pröv­ning av vade­ta­lan. har talan ::-'s full­följts av den till­ta­lade, m^å dock, om hov­rät­ten fin­ner det lämp­li­gare, först ii ii­ den till­ta­lade och där­ef­ter åkla­ga­ren eller mål­sä­gan­den utveckla sin talan. part skall erhålla till­fälle att bemöta vad mot­par­ten anfört. äger huvud­för ­ hand­ling rum, ehuru vadesva­ran­den icke är till­stä­des, skall genom hov­rät­tens försorg, i den mån det erfordras, ur hand­ling­arna fram­läg­gas vad han anfört. vid för­hör med mål­sä­gan­den eller den till­ta­lade må skrift­lig upp­teck­ning av vad han anfört inför under­rät­ten eller inför åkla­gare eller polis­myn­dig­het icke upp­lä­sas i annat fall, än då hans utsaga vid för­hö­ret avvi­ker från den tidi­gare utsa­gan eller han \dd för­hö­ret under­lå­ter att yttra sig. 17 §. _ sedan par­ter­nas talan fram­lagts, skall bevis­ningen före­bringas. den vid under­rät­ten före­bragta bevis­ningen skall genom hov­rät­tens försorg, i den mån \ ^ det är av bety­delse för målet i hov­rät­ten, fram­läg­gas sådan den före­lig­ger i | pro­to­koll och andra hand­lingar; fin­ner hov­rät­ten det lämp­li­gare och sam­tycka par­terna där­till, må dock bevis­ningen före­bringas av par­terna. om ej sär­skilda skäl för­an­leda annat, bör bevis, som skall före­bringas genom j pro­to­koll ocli andra hand­lingar från under­rät­ten, fram­läg­gas, innan bevis röran-​​^ de samma omstän­dig­het ome­del­bart upp­ta­ges av hov­rät­ten. äro rörande samma l. omstän­dig­het flera bevis, böra de före­bringas i ett sam­man­hang. ^ 18 §. efter bevis­ning­ens före­bring­ande äge par­terna anföra vad de till slut­fö­rande av sin talan akta nödigt. ^ 19 §. t l-; ;• r. ute­blir enskild vade­kä­rande från rät­te­gångs­till­fälle för hu\nid­för­hand­ling, vare hans vade­ta­lan för­fal­len. ute­blir enskild vadesva­rande och har vite före­lagts honom, äge hov­rät­ten i stäl­let för att före­lägga nytt vite för­ordna, att han skall häm­tas till rät­ten antingen ome­del­bart eller till senare dag. kom­mer enskild part till­stä­des genom ombud, då före­läg­gande med­de­lats honom vid vite att infinna sig per.son­li­gcn, äge hov­rät­fen i stäl­let för att före­ lägga nyli vite för­ordna, att han .‘-kall häm­tas till rät­ten antingen ome­del ­ bart eller till senare dag. under­lå­ter i mål om all­mänt åtal mål­sä­gande, som skall höra.s i anled­ning av åkla­ga­rens talan, att infinna sig per­son­li­gen, gälle därom vad i tredje styc­ket är stad­gat. i iv k b [i c: ’ v ■ . 1 ¬ .<• . - .*! t /' r 740. — 1819 har vite före­lagts part eller skall part häm­tas till rät­ten och fin­nes hämt ­ ning ej kunna ske, må dock målet avgö­ras utan hin­der av att par­ten inställt il i, sig alle­nast genom ombud eller ute­bli­vit. s 20 §. då hov­rät­ten enligt 19 § fun­nit vade­kä­ran­dens talan hava för­fal­lit, äge han hos hov­rät­ten göra ansö­kan om målets åter­upp­ta­gande. ansö­kan om åter­upp­ta­gande skall göras skrift­li­gen inom två vec­kor från den dag, då beslu­tet med­de­la­des. ute­blir käran­den ånyo, vare hans rätt till 'målets åter­upp­ta­gande för­fal­len. 21 ^ ^ hov­rät­ten äge utan huvud­för­hand­ling före­taga mål till avgö­rande, om talan av åkla­ga­ren föres alle­nast till den till­ta­la­des för­mån eller talan, som föres v'!; av den till­ta­lade, biträtts av mot­par­ten. har den till­ta­lade av under­rät­ten frikänts för brot­tet eller dömts till böter ..j.p,eller fällts till vite och före­kom­mer ej anled­ning till ådö­mande av svå­rare :^ustraff eller annan påföljd än nu sagts, må målet avgö­ras utan huvudförhand-​​ ling; föres tillika talan om annat än ansvar, må det dock ej ske, med mindre talan där­u­tin­nan enligt 50 kap. 21 § må prö­vas utan huvud­för­hand­ling. t' för pröv­ning, som ej avser själva saken, vare huvud­för­hand­ling ej erfor-​​ der­lig.5- 22 §. ; ' då hov­rät­ten beslu­tat, att mål skall avgö­ras utan huvud­för­hand­ling, skola, om det erfordras, par­terna erhålla till­fälle att skrift­li­gen utveckla sin talan. utan hin­der av tidi­gare beslut äge hov­rät­ten för­ordna, att huvudförhand-​​ ung skall äga rum. ’ . . 23 §. har vid huvud­för­hand­lingen i under­rät­ten rörande viss omstän­dig­het vittne • eller sak­kun­nig hörts inför rät­ten eller syn å stäl­let hål­lits och beror avgöran-​​ ; det även i hov­rät­ten av till­tron till den bevis­ningen, må änd­ring i under­rät­tens ' dom i denna del ej ske annat än till den till­ta­la­des för­mån, med mindre be ­ viset upp­ta­gits ånyo vid huvud­för­hand­lingen i hov­rät­ten eller ock syn­ner­liga skäl före­ligga, att dess värde är annat, än under­rät­ten anta­git. . 24 §. innan hov­rät­tens dom eller slut­liga beslut med­de­lats, må vade­ta­lan återkal-​​ 'i* '' l v qlas. åkla­gare, som i hov­rät­ten fört talan mot den till­ta­lade, äge till hans för- mån ändra sin talan. ‘ vade­kä­ran­den äge ej ändra sin vade­ta­lan att gälla-​​ annan gär­ning än den som avses i vade­in­la­gau. 25 §. ^ ej må hov­rät­ten i anled­ning av den till­ta­la­des talan eller talan, som av åkla- c'gare föres till hans för­mån, döma till straff, som är att anse såsom svå­rare än det, vartill under­rät­ten dömt. har den till­ta­lade av under­rät­ten dömts till fri­ hets­straff, äge hov­rät­ten döma till ung­doms­fäng­else eller för­va­ring eller inter ­ ner­ing i säker­hets­an­stalt eller annan skydds­åt­gärd eller för­ordna om villkor-​​ ligt anstånd med straffs ådö­mande. har under­rät­ten dömt till ungdomsfäng-​​ '' else eller skydds­åt­gärd eller rned­de­lat för­ord­nande, som nu sagts, äge hov ­ rät­ten döma till annan påföljd. är hov­rät­ten beträf­fande frå­gan, huruvida den till­ta­lade på grund av sin sin­nes­be­skaf­fen­het är fri från straff, av annan me­ ning än under­rät­ten, äge hov­rät­ten göra den änd­ring i domen, som för­an­le­des därav. 26 §. även utan yrkande skall hov­rät­ten undan­röja under­rät­tens dom, om dom ­ villa, som sägs i 59 kap. 1 § 1 —4, före­kom­mit vid under­rät­ten. ¬ 1820 1942. nr . ^ har vid under­rät­ten före­kom­mit annat grovt rät­te­gångs­fel, äge hov­rät­ten om skäl aro där­till, även utan yrkande undan­röja domen. undan­rö­jan­det må avse domen i dess hel­het eller alle­nast viss del. beror rät­te­gångs­felet även del av domen, som ej över­kla­gats, prove hov­rät­ten med hän­syn till omstän­dig­he­terna, om denna del skall undan­rö­jas. 27 §. föres talan om jäv mot domare i under­rät­ten och fin­nes jävet grun­dat, skall hov­rät­ten undan­röja under­rät­tens dom i vad den över­kla­gats. 28 §. fin­ner hov­rät­ten annat fel i rät­te­gången hava före­kom­mit, än som avses i 26 eller 27 §, må hov­rät­ten undan­röja under­rät­tens dom, alle­nast om felet kan an ­ tagas hava inver­kat på målets utgång och ej kan utan väsent­lig olä­gen­het av ­ hjäl­pas i hov­rät­ten. 29 §. undan­rö­jer hov­rät­ten under­rät­tens dom och grun­das beslu­tet ej därå, att un ­ der­rät­ten varit obe­hö­rig eller eljest icke bort upp­taga målet till pröv­ning, skall hov­rät­ten tillika visa målet åter till under­rät­ten för erfor­der­lig behand­ling. om befo­gen­het för hov­rät­ten att, då under­rät­ten varit obe­hö­rig, hän­visa målet till annan under­rätt stad­gas i 19 kap. 11 §. 30 §. sedan hov­rät­tens dom eller slut­liga beslut \’unnit laga kraft, skall den från under­rät­ten mot­tagna akten jämte avskrift av domen eller beslu­tet över­sän­das till under­rät­ten. 31 §. har talan mot under­rätts dom full­följts alle­nast såvitt angår annat än an­ svar, skall målet i hov­rät­ten behand­las som tvis­te­mål. *1 (153' itr-​ii i if;' 52 kap. om besvär. 1 §. vill någon anföra besvär mot under­rätts beslut, skall han inom två vec­kor från den dag, då beslu­tet med­de­la­des, till under­rät­ten inkomma med besvärs-​​ inlaga; har beslut under rät­te­gången med­de­lats ann­nor­le­des än vid sam­man ­ träde för för­hand­ling, skall dock besvars­ti­den räk­nas från den dag, då kla ­ gan­den erhöll del av beslu­tet. kla­gan över beslut om någons häk­tande eller kvar­hål­lande i häkte eller i fråga, som avses i 49 kap. 6 §, vare ej inskränkt till viss tid. om skyl­dig­het att anmäla miss­nöje med beslut, som avses i 49 kap. 3 § eller 4 § första styc­ket 1, 2, 3 eller 7, stud­gas i nämnda kapi­tel. 2 §.“ o •fin­nes besvärsta­lan ej vara full­följd på före­skri­vet sätt eller inom rätt tid, skall den av under­rät­ten avvi­sas. 3 §. i besvärsin­la­gan skall kla­gan­den upp­giva: 1. det beslut, mot vil­ket talan föres; 2. grun­derna för besvärsta­lan; samt 3. den änd­ring i beslu­tet, som kla­gan­den yrkar. vill kla­gan­den åbe­ropa bevis, som e,i tidi­gare föiobragts, skull han i besvärs-​​ inla­gan upp­giva bevi­set och vad han vill styrka där­med. skrift­ligt bevis skall i huvnd.skrift eller styrkt av.skrift fogas vid bosvursin­la­gaii. ■i. •rc, t; ■0 ii ::'i; 5a tt iii-: t iiti" ■i k.:: ak ril­tei föril :-n;2 f; h' m äii­fiq r..ti? t c k pkr il ii! yl k- -’v n ¬ t.., t . : . i ■ r 740. — 1821 'k?;' besvärsin­la­gan skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av kla­gan­den eller hans ombud. ^ avvi­sas ej besvärsta­lan, skall under­rät­ten utan dröjs­mål till hov­rät­ten in ­ sända besvärsin­la­gan med där­vid fogade hand­lingar samt huvud­skrift eller styrkt avskrift av akten, såvitt angår den full­följda frå­gan. 5 §, före­lig­ger mot besvärsta­lans upp­ta­gande annat hin­der än i 2 § sägs, må talan av hov­rät­ten ome­del­bart avvi­sas. .'■■0 . ® .§• . upp­fyl­ler besvärsin­la­gan ej före­skrif­terna i 3 § eller är den eljest ofull-​​ ^’4; stän­dig, skall hov­rät­ten före­lägga kla­gan­den att avhjälpa bris­ten. efter­kom­mes ej före­läg­gande och består bris­ten däri, att inla­gan ej inne ­ hål­ler bestämt yrkande eller att grun­derna för besvärsta­lan ej äro tyd­ligt '0,ipan­givna, eller är bris­ten eljest så väsent­lig, att inla­gan är otjän­lig som grund -;^för rät­te­gång i hov­rät­ten, skall besvärsta­lan avvi­sas. fin­nes mot­par­ten böra höras över besvä­ren, skall besvärsin­la­gan med där­vid fogade hand­lingar del­gi­vas mot­par­ten och före­läg­gande med­de­las honom att inkomma med skrift­lig för­kla­ring. [•.it; ej må, med mindre till­fälle läm­nats mot­par­ten att för­klara sig, änd­ring gö- i-js ras i under­rät­tens beslut, såvitt angår hans rätt. har under­rät­ten i tvis­te­mål avsla­git yrkande om kvar­stad, skingringsför-​​ bud eller annan handräck­ning eller för­ord­nat om hävande av sådan åtgärd eller i brott­mål avsla­git yrkande om åtgärd, som avses i 26 —28 kap., eller för ­ ord­nat om hävande av sådan åtgärd, äge hov­rät­ten ome­del­bart bevilja åtgär­den att gälla, till dess annorlunda för­ord­nas. har under­rät­ten bevil­jat åtgärd, som nu sagts, eller för­ord­nat, att beslut må verk­stäl­las utan hin­der av att det icke äger laga kraft, äge hov­rät­ten ome­del­bart för­ordna, att vidare åtgärd för verk­stäl­lig­het ej må äga rum. är fråga om häkt­ning eller rese­för­bud, må hov­ rät­ten ock utan mot­par­tens hörande göra änd­ring i under­rät­tens beslut. 8 §. för­kla­ringen skall inne­hålla ytt­rande rörande de av kla­gan­den anförda grun- •^-'^derna för besvärsta­lan och angi­vande av de omstän­dig­he­ter för­kla­ran­den vill --■(^anföra. vill för­kla­ran­den åbe­ropa bevis, som ej tidi­gare för­cbragts, skall han i för- j-’- kla­ringen upp­giva bevi­set och vad han vill styrka där­med. skrift­ligt bevis ^ skall i huvud­skrift eller styrkt avskrift fogas vid för­kla­ringen. för­kla­ringen skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av för­kla­ran­den eller ^ans ombud eller, då i brott­mål den till­ta­lade är för­kla­rande, hans för­sva­rare. ö ... 9 §. _har för­kla­ring inkom­mit och fin­nes ytter­li­gare skrift­väx­ling erfor­der­lig, äge hov­rät­ten för­ordna därom. hov­rät­ten äge tillika med­dela när­mare bestäm ­ mel­ser om skrift­väx­lingen och där­vid även före­skriva, i vil­ket avse­ende part skall yttra sig. part må före­läg­gas att inkomma med mer än en skrift, endast om sär­skilda skäl äro där­till. 10 §.fin­nes för utred­ningen erfor­der­ligt, att part eller annan höres munt­li­gen i hov­rät­ten, för­ordne hov­rät­ten därom på sätt den fin­ner lämp­ligt. om instäl ­ lande av till­ta­lad, som är anhål­len eller häk­tad, för­ordne hov­rät­ten. 11 §.sedan erfor­der­liga åtgär­der vid­ta­gits, skall målet så snart ske kan av hov- y rät­ten före­ta­gas till avgö­rande. > ¬ 1822 1942. nr' ao. ► 12 §. ,innan hov­rät­tens slut­liga beslut med­de­lats, må besvärsta­lan åter­kal­las. 13 §. sedan hov­rät­tens slut­liga beslut vun­nit laga kraft, skall den från under-​​ rät­ten mot­tagna akten jämte avskrift av beslu­tet över­sän­das till under­rät­ten, ^ 53 kap. \'i ■0' ','i "n, om mål, som upp­ta­ges ome­del­bart av hov­rätt. 1 §. i tvis­te­mål, som skall upp­ta­gas ome­del­bart av hov­rätt, äge vad om rätte-​​ ;v.. gången vid under­rätt är i 42 —44 kap. stad­gat mot­sva­rande tillämp­ning. , 2 §. i brott­mål, som skall upp­ta­gas ome­del­bart av hov­rätt, äge vad om rätte­ gången vid under­rätt är i 45 —47 kap. stad­gat mot­sva­rande tillämp­ning, 'v i dylikt mål gälle dock föl­jande avvi­kel­ser: 1. hov­rät­ten äge ej upp­draga åt åkla­ga­ren att utfärda stäm­ning. djs 2. hov­rät­ten äge för målets bere­dande i stäm­ningen före­lägga den tillta ­ lade att till hov­rät­ten inkomma med skrift­ligt gen­male. gen­mä­let skall med hb. där­vid fogade hand­lingar del­gi­vas åkla­ga­ren. pin­nes för målets bere­dande ytter­li­gare skrift­väx­ling erfor­der­lig, äge hov­rät­ten för­ordna därom. rät­ten äge tillika med­dela när­mare bestäm­mel­ser om skrift­väx­lingen och där­vid även före­skriva, i vil­ket avse­ende part skall yttra sig. 3. i stäl­let för den tid av en vecka, som i 45 kap. 14 §, 46 kap. 11 § och 47 kap. 22 § är före­skri­ven för hål­lande av huvud­för­hand­ling i mål, vari den till­ta­lade är anhål­len eller häk­tad, skall gälla en tid av två vec­kor. 4. före­kom­mer ej anled­ning till ådö­mande av svå­rare straff än böter, äge hov­rät­ten före­taga målet till avgö­rande utan huvud­för­hand­ling; därom gälle vad i 51 kap. 22 § stad­gats. ti|:: v.-/.:: •iki b t] sjätte avdel­ningen. om rät­te­gången i högsta dom­sto­len. 54 kap. om full­följd av talan mot hov­rätts dom och beslut. 1 §. ■il;:;v,- talan mot hov­rätts dom skall föps genom ansö­kan om revi­sion. den, mot vil­ken tred­sko­dom givits, äge ej full­följa talan mot domen; om hans rätt till åter­vin­ning i anled­ning av sådan dom är stad­gat i 44 kap. 9 § vi.] 'vi;och 53 kap. 1 §, . . .. .n har part, sedan tvist upp­kom­mit angå­ende sak, varom för­lik­ning är till låten, utfäst sig att ej full­följa talan mot domen, lände det till efter­rät­telse; utfäs­telse, som gjorts före domen, vare dock ej gäl­lande, med mindre motsva-​​ v;! rande utfäs­telse gjorts av mot­par­ten. 2 §.talan mot hov­rätts slut­liga beslut skall föras genom besvär. med­de­las i sam­band med dom beslut, vari­ge­nom saken till viss del ej upp­ta­ges till pröv ­ ning, skall dock talan mot beslu­tet föras genom ansö­kan om revi­sion. is’; i: 'l-i ¬ y' r 740. 1823 ■v;:: äger part göra ansö­kan om åter­upp­ta­gande av mål, som avgjorts genom slut­ligt beslut, må kan ej full­följa talan mot beslu­tet. ^ 3 §..vad i 49 kap. 3 —5, 7 ock 11 §§ är stad­gat i fråga' om talan mot under­rätts beslut äge mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande talan^ mot kov­rätts beslut, som ej är slut­ligt, i där upp­kom­men euer dit full­följd fråga, som avses i nämnda lag­rum, f 4 §• ^ „ beträf­fande hov­rätts beslut i annat fall än nu sagts gälle vad i 49 kap. 8 § t^jär stad­gat, u ö §.då hov­rätt ogil­lat yrkande om häkt­ning eller rese­för­bud eller fri­gi­vit häk­tad eller hävt rese­för­bud, må talan mot beslu­tet ej föras annor­le­des än i sam­band med talan mot hov­rät­tens dom eller slut­liga beslut. . 6 §. .''41/ över beslut, vari­ge­nom hov­rätt visat mål åter till under­rätt, må ej kla­gas; inne­fat­tar hov­rät­tens pröv­ning avgö­rande av fråga, som inver­kar på målets ^ utgång, äge dock part utan hin­der av vad nu sagts full­följa talan där­e­mot. ä: . 7 §.t- har hov­rätt fun­nit under­rät­ten behö­rig att upp­taga mål, må talan där­e­mot ej föras, med mindre invänd­ningen mot under­rät­tens behö­rig­het grun­das å om ­ stän­dig­het, som vid full­följd högre rätt haft att själv­mant beakta. ej må talan föras mot hov­rätts beslut angå­ende jäv mot domare i under­rätt • ~ eller i dit full­följd fråga, som avses i 49 kap. 4 § första styc­ket 7 eller 6 §. 9 §. talan mot hov­rätts dom eller slut­liga beslut i mål eller ärende, som väckts vid under­rätt, må ej i vidare mån än som fram­går av 10 § komma under högs- ta dom­sto­lens pröv­ning, med mindre högsta dom­sto­len med­de­lat par­ten till­ stånd där­till. vad nu sagts gälle ej talan, som i mål om all­mänt åtal föres av justitiekans-​​ lern eller riks­da­gens justi­ti­e­om­buds­man eller mili­ti­e­om­buds­man. §•pröv­nings­till­stånd må med­de­las alle­nast 0 1. om för enhet­lig lag­tolk­ning eller rätts­tillämp­ning är av syn­ner­lig vikt, att talan prö­vas av högsta dom­sto­len, eller par­ten visar, att talans pröv­ning eljest skulle hava syn­ner­lig bety­delse utö­ver det mål, varom är fråga; eller 2. om anled­ning före­kom­mer till änd­ring i det slut, vartill hov­rät­ten kom- i mit, eller eljest med hän­syn till omstän­dig­he­terna i målet skäl före­komma till ^talans pröv­ning. med­de­las ej pröv­nings­till­stånd, skall hov­rät­tens dom eller slut­liga beslut stå fast; erin­ran därom skall inta­gas i högsta dom­sto­lens beslut. vid avgö­rande, huruvida pröv­nings­till­stånd skall med­de­las i anled­ning av talan mot dom, skall hän­syn tagas även till beslut, vari­ge­nom saken till viss del ej upp­ta­gits till pröv­ning och mot vil­ket talan full­föl­jes i sam­band med talan mot domen. med­de­las pröv­nings­till­stånd, gälle det domen eller det slut­liga beslu­tet i dess hel­het, såvitt par­ten för talan där­e­mot, så ock beslut, mot vil­ket talan full ­ föl­jes i sam­band med talan mot domen eller det slut­liga beslu­tet. 12 §. ej må i anled­ning av talan rörande pen­ningar eller sådant, som kan skat­tas ■' i pen­ningar, pröv­nings­till­stånd enligt 10 § 2 med­de­las part, om vär­det av 461 —^2i)02^f. hvensk för­fatt­ni­naa­sam­lino 19^f2, nr 740. ii c ¬ 1824 1942. nr 0. — f vad ban tap­pat, i hov­rät­ten uppen­bart icke upp­går till ettu­sen­fem­hundra kro- " rp' nor. vid beräk­ning av vär­det av vad part tap­pat må hän­syn icke tagas tiu ' rät­te­gångs­kost­nad eller till ränta, som upp­lu­pit efter talans väc­kande. > e.i hel­ler må i anled­ning av talan rörande ansvar pröv­nings­till­stånd enligt ■ 10 § 2 med­de­las mål­sä­gande, med mindre hans talan avser brott, varå straff-​​ arbete eller avsätt­ning kan följa, eller till­ta­lad eller honom när­stå­ende, som ■>' sägs i 21_kap. 1 §, med mindre talan avser sådant brott eller ock annat brott ■ och^den till­ta­lade för­kla­rats straffri på grund av sin sin­nes­be­skaf­fen­het eller erhål­lit anstånd med straffs ådö­mande eller för brot­tet dömts till för­va­ring i ;!< säker­hets­an­stalt eller annan skydds­åt­gärd eller till ung­doms­fäng­else, fäng­else " ' mist­ning av befatt­ning på viss tid, dags­bö­ter ej under sex­tio eller böter ome­del ­ bart i pen­ningar ej under ettu­sen­fe­in­hundra kro­nor eller ock bli­vit fälld till vite ome­del­bart i pen­ningar ej under nämnda belopp eller för honom bestämts ny minsta tid för för­va­ring eller inter­ne­ring. v. 13 §. -(.1 ‘ i 1 jiili! eiiå i åf: ;t()pp, eut föres i mål eller ärende, som väckts vid under­rätt, talan mot hov­rätts be ­ slut, som ej är slut­ligt, och har ej i anled­ning av talan mot hov­rät­tens dom eller slut­liga beslut med­de­lats pröv­nings­till­stånd, som enligt 11 § andra styc ­ ket gäl­ler även beslu­tet, äge vad i 9 —12 §§ är stad­gat mot­sva­rande tillämp ­ ning; i anled­ning av talan mot beslut om rät­te­gångs­kost­nad må dock pröv- : -b nings­till­stånd enligt 10 § 2 ej med­de­las. 14 §. då hov­rätt med­de­lar beslut, vare­mot talan enligt 5, 6, 7 eller 8 § ej må föras, skall hov­rät­ten i beslu­tet giva det till känna. kan talan mot hov­rätts dom eller beslut ej komma under högsta dom­sto­lens pröv­ning, med mindre högsta dom­sto­len med­de­lat par­ten till­stånd där­till, give lov­rät­ten i sam­band med under­rät­telse om talans full­föl­jande det till känna. hov­rät­ten angive ock, på vilka grun­der sådant till­stånd med hän­syn till utgån ­ gen i hov­rät­ten må med­de­las. galla för olika delar av domen eller beslu­tet skilda grun­der, skall hov­rät­ten under­rätta par­ten om inne­hål­let i 11 § andra styc­ket, §• . anser part, att under­rät­telse, som hov­rät­ten enligt 14 § med­de­lat, är orik­tig, äge han i sam­band med full­föl­jande av talan mot domen eller beslu­tet påkalla pröv­ning av frå­gan. avser sådan fråga, huruvida på grund av bestäm­mel­ser ­ na i 12 § hin­der möter för pröv­nings­till­stånd enligt 10 § 2, skall den avgö­ ras i sam­band med frå­gan, om pröv­nings­till­stånd skall med­de­las. till styr ­ kande av vär­det av vad part tap­pat i hov­rät­ten må ej i högsta dom­sto­len före ­ bringas ny bevis­ning. ej må i annat fall än i första slyc­ket sägs fråga, som där avses, komma un ­ der högsta dom­sto­lens pröv­ning. vad hov­rätt i övrigt före­skri­vit om sät­tet för full­följd av talan skall lända till efter­rät­telse. 16 §. över hov­rätts be.slut, vari­ge­nom miss­nö­je­san­mä­lan eller ansö­kan om åter­ vin­ning eller åter­upp­ta­gande eller revisions-​​ eller besvärsta­lan mot hov­rätts dom eller beslut avvi­sats, må kla­gan föras genom besvär. ej må i annat fall fråga, huruvida sådan anmä­lan eller ansö­kan gjorts eller talan eljest full­följts på före­skri­vet sätt eller inom rätt lid, komma under högsta dom­sto­lens bedö ­ mande. 17 §•den som vill full­följa talan mnl hov­rätts dom eller beslut skall i hov­rät­ten ned.sälta fnll­följds­av­gift, ctt­li­und­ra­fem­tio kro­nor, samt lika stort belopp till säker­liet för den kost­nads­er­sätt­ning, som högsta dom­sto­len kan komma att till- l >■- . >1 ■i ■ i, • • g' ¬ r 740. 1825 ‘i(^' erkänna mot­par­ten. har i mål, däri flera äga gemen­sam talan, en av dem ned­satt ifii:;. belopp, som nu sagts, gälle det ock för de övriga. äro i målet flera motpar-​​ ter till den som full­föl­jer talan, vare han dock ej skyl­dig att ned­sätta mera än ; nu sagts. från ned­sätt­nings­skyl­dig­het vare kro­nan fri så ock i brott­mål åkla­gare samt ’ (i' till­ta­lad, som i målet hål­les häk­tad eller enligt beslut i målet är inta­gen i all- män upp­fost­rings­an­stalt eller i anstalt för under­gå­ende av ung­doms­fäng­else eller i avbi­dan å sådant inta­gande hål­les i för­var. annan till­ta­lad, som för c:.^alan i fråga om honom ådömt ansvar, vare fri från ned­sät­tande av fullföljds-​​ ned­sätt­ning till säker­het för kost­nads­er­sätt­ning erfordras icke, då ;enskild mot­part ej fin­nes. ■: . . 18 §. ned­sät­ter den som vill full­följa talan före­skri­vet belopp till säker­het för mot­par­tens kost­nads­er­sätt­ning men förmår han på grund av fat­tig­dom ej tillika ^ned­sätta full­följds­av­gift, äge han utan hin­der därav full­följa talan, om han ‘.■;^^)aed intyg av behö­rig myn­dig­het styr­ker, att han icke äger till­gång till gäl- dande av ytter­li­gare ett­hund­ra­fem­tio kro­nor eller efter gäl­dande därav skulle sakna nöd­torf­tigt uppe­hälle. kan han icke gälda ens det belopp, som skall ned­sät­tas till säker­het för kost­nads­er­sätt­ning, äge han ock utan hin­der därav • full­följa talan, om han med intyg, som nu sagts, styr­ker, att han icke äger till­gång till gäl­dande av ett­hund­ra­fem­tio kro­nor eller efter gäl­dande där ­ av skulle sakna nöd­torf­tigt uppe­hälle. när­mare före­skrif­ter om vil­ken myn­dig­het äger utfärda sådant intyg och om intygs inne­håll med­de­las av konungen. a ■ , , 19 ^ bifal­les parts änd­rings­yr­kande helt eller i huvud­sak­liga delar, för­ordne hög- u: sta dom­sto­len tillika, att par­ten äger åter­be­komma ned­satt full­följds­av­gift. i:-' gives ej sådant för­ord­nande, till­fal­ler avgif­ten stats­ver­ket. v .j:; har part ned­satt full­följds­av­gift, ehuru sådan rät­te­li­gen ej sko­lat gäl­das vj;. av honom, för­ordne högsta dom­sto­len i sam­band med målets avgö­rande, att han äger återfå avgif­ten. i dom eller slut­ligt beslut för­ordne högsta dom­sto­len, om och i vad mån belopp, som part ned­satt till säker­het för kost­nads­er­sätt­ning, må lyf­tas av ho- nom eller mot­par­ten. kl , 55 kap. om revi­sion. ^ ’■'c/ vill part söka revi­sion av hov­rätts dom, skall han inom fyra vec­kor från den dag, då domen gavs, till hov­rät­ten inkomma med revi­sions­in­laga. revi­sions­kä­ran­den skall inom den i 1 § angivna tiden i hov­rät­ten ned­sätta stad­gad full­följds­av­gift och före­skri­vet belopp till säker­het för mot­par­tens kost­nads­er­sätt­ning; ned­sät­tes ej något av dessa belopp eller alle­nast belopp till säker­het för kost­nads­er­sätt­ning, skall han före utgången av nämnda tid inkomma med sådant intyg om fat­tig­dom, som avses i 54 kap. 18 §. har käran­den i rätt tid ingi­vit behö­rig mjmdig­hets intyg om fat­tig­dom men är det ej av det inne­håll, som stad­gas i nämnda lag­rum, före­lägge hov­rät­ten honom att inkomma med före­skri­vet intyg vid påföljd att, om sådant icke är för hov­rät­ten till­gäng­ligt, då frå­gan, huruvida talan rät­te­li­gen full­följts, ånyo li före­ta­ges, revi­sions­ta­lan är för­fal­len. ned­sät­tes belop­pet, vare det ock gillt. 1 ¬ 1826 — 1942. nr74q. — 3 §. fin­nes revi­sions­ta­lan ej vara full­följd på före­skri­vet sätt eller inom rätt tid, skall den av hov­rät­ten avvi­sas. ; o d 4§. / ■- ■" ir; il ' i revisionsinlag-​​an skall revi­sions­kä­ran­den upp­giva: 1. den dom, mot vil­ken talan föres; 2. grun­derna för revi­sions­ta­lan med angi­vande, i vil­ket avse­ende hov­rät­tens domskäl enligt käran­dens mening äro orik­tiga; samt 3. i vil­ken del domen över­kla­gas och den änd­ring i domen, som käran­den^ - yrkar. _ _ _ anser käran­den, att pröv­nings­till­stånd skall med­de­las enligt 54 kap. 10 g ^ 1, bör han i revi­sions­in­la­gan när­mare angiva de omstän­dig­he­ter han åbe­ro­par ■■■;’ till stöd där­för. vill käran­den åbe­ropa bevis, som ej tidi­gare före­bragts, skall han i revisions-​​ inla­gan upp­giva bevi­set och vad han vill styrka där­med. i tvis­te­mål skal­lig ”' käran­den upp­giva anled­ningen till att bevi­set ej tidi­gare före­bragts. abe­ro­pai­ilp^-, käran­den skrift­ligt bevis, skall det i huvud­skrift eller styrkt avskrift fogas vid revi­sions­in­la­gan. i revi­sions­in­la­gan skall käran­den ock angiva, om han vill, att mot­par­ten eller i brott­mål mål­sä­gande eller den till­ta­lade skall infinna sig per­son­li­gen vid huvud­för­han­ding i högsta dom­sto­len. är i brott­mål den till­ta­lade anhål­len eller häk­tad, skall det angi­vas. revi­sions­in­la­gan skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av käran­den eller hans ombud. ö §. avvi­sas ej revi­sions­ta­lan, skall hov­rät­ten efter revi­sions­ti­dens utgång utan dröjs­mål till högsta dom­sto­len insända revi­sions­in­la­gan med där­vid fogade hand­lingar samt under­rät­tens och hov­rät­tens akter i målet. iv är i brott­mål den till­ta­lade bäk­tad eller har han genom dom, som ome­del ­ bart går i verk­stäl­lig­het, dömts till tvångs­upp­fost­ran eller ung­doms­fäng­else eller fram­stäl­les i revi­sions­in­la­gan yrkande, som påkal­lar ome­del­bar pröv­ning, såsom i tvis­te­mål begä­ran om kvar­stad eller sldngri­ugsför­bud eller om hä- ä.';, vande av sådan åtgärd eller av för­ord­nande, att dom må verk­stäl­las utan hin- der av att den icke äger laga kraft, eller i brott­mål begä­ran om den till­ta­la­des ' häk­tande eller om åtgärd, som avses i 25 —28 kap., eller om hävande av så- i , dan åtgärd, skall insän­dan­det ske genast. c ' ö före­lig­ger mot revi­sions­ta­lans upp­ta­gande annat hin­der än i 3 § sägs, må talan av högsta dom­sto­len ome­del­bart avvi­sas. , i-.1 7 §. upp­fyl­ler revi­sions­in­la­gan ej före­skrif­terna i 4 § eller är den eljest ofull-​​a stän­dig, skall högsta dom­sto­len före­lägga revi­sions­ki­i­ran­den att avhjälpff.^j . bris­ten. efter­kom­raes ej före­läg­gande och består bris­ten thiri. att inla­gan ej inne- hål­ler bestämt yrkande eller att grun­derna för revi­sions­ta­lan ej äro tyd­ligt angivna, eller är bris­ten eljest så väsent­lig, att inla­gan är otjän­lig som grund för rät­te­gång i högsta dom­sto­len, skall revi­sions­ta­lan avvi­sas. . . . . - aför målets bere­dande skall revi­sions­in­la­gan med där­vid fogade hand­lingar . ; del­gi­vas revi­sions­sva­ran­den och före­läg­gande med­de­las honom att inkomma med skrift­ligt gen­mäle. har hov­rät­ten i tvis­te­mål av.sla­git yrkande om kvar­s­lad, sking­rings­för­bud eller annan handräck­ning eller för­ord­nat om liil­vande av sådan åtgärd eller i brott­mål av.sla­git yrkande om åtgärd, som avses i 2g —28 kap., eller för­ord­nat -'! 1 ¬ v -r^ / r 740. 1827 i;,om hävande av åtgärd, som där sägs, äge högsta dom­sto­len ome­del­bart bevilja 'åtgär­den att gälla, till dess annorlunda för­ord­nas. har hov­rät­ten bevil­jat åt­ gärd, som nu sagts, eller för­ord­nat, att dom må verk­stäl­las utan hin­der av att den icke äger laga kraft, eller fast­ställt under­rätts beslut därom, äge högsta dom­sto­len ock ome­del­bart för­ordna, att vidare åtgärd för verk­stäl­lig­het ej må äga rum. är fråga om häkt­ning eller rese­för­bud, må högsta dom­sto­len ■’ utan mot­par­tens hörande göra änd­ring i hov­rät­tens beslut. "'p. gen­mä­let skall, om ej i tvis­te­mål revi­sions­kä­ran­dens yrkande med­gi­ves, in- ^ uehålla ytt­rande rörande de av honom anförda grun­derna för revi­sions­ta­lan och angi­vande av de omstän­dig­he­ter revi­sions­sva­ran­den vill anföra. vill sva­ran­den åbe­ropa bevis, som ej tidi­gare före­bragts, skall han i gen ­ mälet upp­giva bevi­set och vad han vill styrlta där­med. i tvis­te­mål skall sva- ran­den upp­giva anled­ningen till att bevi­set ej tidi­gare före­bragts. åbe­ro­par 5f|varan­den skrift­ligt bevis, skall det i huvud­skrift eller styrkt avskrift fogas m.vid gen­mä­let. i gen­mä­let skall sva­ran­den ock angiva, om han vill, att mot- ■' par­ten eller i brott­mål mål­sä­gande eller den till­ta­lade skall infinna sig v per­son­li­gen vid huvud­för­hand­ling i högsta dom­sto­len. ~ gen­mä­let skall vara egen­hän­digt under­teclo­iat av sva­ran­den eller hans om ­ bud eller, då i brott­mål den till­ta­lade är sva­rande, hans för­sva­rare. ■ 10 §.gen­mä­let skall med där­vid fogade hand­lingar del­gi­vas revi­sious­kä­ran­den. fin­nes för målets bere­dande ytter­li­gare skrift­väx­ling erfor­der­lig, äge hög- sta dom­sto­len för­ordna därom. högsta dom­sto­len äge tillika med­dela när­mare ■•^bestäm­mel­ser om skrift­väx­lingen och där­vid även före­skriva, i vil­ket avse- ende part skall yttra sig. part må före­läg­gas att inkomma med mer än en skrift, endast om sär­skilda skäl äro där­till. :c . . 11 §.p. erfordras pröv­nings­till­stånd, bestämme högsta dom­sto­len, sedan skriftväx-​​ ^■; lingen avslu­tats, om sådant till­stånd skall med­de­las. när skäl äro där­till, må ••.j frå­gan upp­ta­gas, ehuru skrift­väx­ling ej ägt rum. innan pröv­nings­till­stånd med­de­lats, må fråga, som avses i 8 § andra styc­ket, ej upp­ta­gas. 12 §. högsta dom­sto­len äge utan huvud­för­hand­ling före­taga mål till avgö­rande, pm målet upp­ta­gits ome­del­bart av hov­rät­ten eller om i tvis­te­mål revi­sions­ta­lan med­gi­vits eller i brott­mål talan av åkla­ga­ren föres alle­nast till den till­ta­la­des för­mån eller talan, som föres av den till­ta­lade, biträtts av mot­par­ten. för pröv­ning, som ej avser själva saken, vare huvud­för­hand­ling ej erfor ­ der­lig. - a skall mål eller viss däri upp­kom­men fråga avgö­ras av högsta dom­sto­len i /ijess hel­het, må det ske utan hmtid­för­hand­ling. 13 §. - part må ej i tvis­te­mål i högsta dom­sto­len till stöd för sin talan åbe­ropa om- "■y stän­dig­het eller bevis, som ej tidi­gare före­bragts, med mindre han gör sanno-​​ ',r, likt, att han icke kun­nat åbe­ropa omstän­dig­he­ten eller bevi­set vid lägre rätt eller han eljest haft gil­tig ursäkt att ej göra det. fra­ra­stäl­les först i högsta dom­sto­len yrkande om kvitt­ning, må det avvi­sas, om det ej utan olä­gen­het kan ■ prö­vas i målet. 14 §. har vid huvud­för­hand­ling i lägre rätt rörande viss omstän­dig­het vittne eller sak­kun­nig eller part under san­nings­för­säk­ran hörts inför rät­ten eller syn a t" stäl­let hål­lits och beror avgö­ran­det även i högsta dom­sto­len av till­tron till f-' den bevis­ningen, må i denna del änd­ring i hov­rät­tens dom i tvis­te­mål eller iji? ::5 ■v ■| '! ¬ t 1828 \ • fl •1942. nr * i :4 ‘ brott­mål annat än till den till­ta­la­des för­mån ej ske, med mindre hov­rät­ten ^ ehuru bevi­set ej upp­ta­gits vid hu\tid£örhand­ling i hov­rät­ten, där­u­tin­nan gjort'^ änd­ring i under­rät­tens dom eller ock syn­ner­liga skäl före­ligga, att bevi­sete v- värde är annat, än hov­rät­ten anta­git. 15 §. "i- beträf­fande rät­te­gången i högsta dom­sto­len skola i övrigt i tvis­te­mål 50 ■ kap, 11 —20 §§, 22 §, 24 § och 25 § första och andra styc­kena samt i brott­mål '•;1 51 kap. 11 —20, 22, 24, 25 och 31 §§ äga mot­sva­rande tillämp­ning. vad i 50 kap. 26 —29 §§ rörande tvis­te­mål samt i 51 kap. 26 —29 §§ löi­and brott­mål är för hov­rätt stad­gat om undan­rö­jande av under­rätts dom och o i åter­för­vis­ning skall beträf­fande högsta dom­sto­len äga mot­sva­rande tillämp-​​- rän ­ ning i fråga om lägre rätts dom. ;h,y 16 §. sedan högsta dom­sto­lens dom eller slut­liga beslut givits, skola de från hov rät­ten mot­tagna akterna jämte avskrif­ter av domen eller beslu­tet över­sänd hov­rätts­ak­ten till hov­rät­ten och under­rätts­ak­ten till under­rät­ten. ■ i' ■ 1 56 kap. om besvär. 1 §. djz:, vill någon anföra besvär mot hov­rätts beslut, skall han inom fyra vec­kor .vy från den dag, då beslu­tet med­de­la­des, till hov­rät­ten inkomma med besvärsin-​​ laga; har beslut under rät­te­gången med­de­lats annor­le­des än vid sam­man­träde för för­hand­ling, skall dock besvärs­ti­den räk­nas från den dag, då kla­gan­den i-,-. erhöll del av beslu­tet. kla­gan över beslut om någons häk­tande eller kvarhål-​​ lande i häkte vare ej inskränkt till viss tid. om skyl­dig­het att anmäla miss­nöje mot hov­rätts beslut i fråga, som avses i 49 kap, 3 § eller 4 § första styc­ket 1, 2, 3 eller 7, stad­gas i 54 kap. 3 §. hv 2. §. kla­gan­den skall inom den i 1 § angivna tiden i hov­rät­ten ned­sätta stadga ' full­följds­av­gift och före­skri­vet belopp till säker­het för mot­par­tens kostnadser-​​ sätt­ning; ned­sat­tes ej något av dessa belopp eller alle­nast belopp till säker­het ^ för kost­nads­er­sätt­ning, skall han före utgången av nämnda tid inkomma med /“i-'i sådant intyg ora fat­tig­dom, som avses i 54 kap. 18 §. har kla­gan­den i rätt tid ingi­vit behö­rig myn­dig­hets intyg om fat­tig­dom men är det ej av det inne­håll, som stad­gas i nämnda lag­rum, före­lägge ho rät­ten honom att inkomma med före­skri­vet intyg vid påföljd att, om sådan --t \ icke är för hov­rät­ten till­gäng­ligt, då frå­gan, huruvida talan rät­te­li­gen full- följts, ånyo före­ta­ges, besvärsta­lan är för­fal­len. ned­sat­tes belop­pet, vare det . viij ock gillt. i ^ ’3 §. ^ h- fin­nes besvärsta­lan ej vara full­följd på före­skri­vet sätt eller igom rätt tid, skall den av hov­rät­ten avvi­sas. 4 §. i besvärsin­la­gan skall kla­gan­den upp­giva: 1. det beslut, mot vil­ket talan föres; 2. grun­derna för besvärsta­lan; samt 3. den änd­ring i beslu­tet, som kla­gan­den yrkar. v.. ¬ • v. •- a ■ •v ■ r 740. — 1829 anser kla­gan­den, att pröv­nings­till­stånd skall med­de­las enligt 54 kap. 10 § 1, bör han i besvärsin­la­gan när­mare angiva de omstän­dig­he­ter han åbe­ro­par till stöd där­för.yill kla­gan­den åbe­ropa bevis, som ej tidi­gare före­bi­a­gts, skall han i be­ svärsin­la­gan upp­giva bevi­set och vad han vill styrka där­med. skrift­ligt bevis skall i huvud­skrift eller styrkt avskrift fogas vid besvärsin­la­gan. - besvärsin­la­gan skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av kla­gan­den eller hans ■. ombud. ^ 5 §. avvi­sas ej besvärsta­lan, skall hov­rät­ten utan dröjs­mål till högsta dom­sto­len insända besvärsin­la­gan med där­vid fogade hand­lingar samt huvud­skrift eller styrkt avskrift av under­rät­tens och hov­rät­tens akter i målet, såvitt angår den full­följda frå­gan. ■: före­lig­ger mot besvärsta­lans upp­ta­gande annat hin­der än i 3 § sägs, må 'ijy­ta­lan av högsta dom­sto­len ome­del­bart avvi­sas. upp­fyl­ler besvärsin­la­gan ej före­skrif­terna i 4 § eller är den eljest ofull­stän ­ dig, skall högsta dom­sto­len före­lägga kla­gan­den att avhjälpa bris­ten. efter­kom­mes ej före­läg­gande och består bris­ten däri, att inla­gan ej inne ­ hål­ler bestämt yrkande eller att grun­derna för besvärsta­lan ej äro tyd­ligt an ­ givna, eller är bris­ten eljest så väsent­lig, att inla­gan är otjän­lig som grund för rät­te­gång i högsta dom­sto­len, skall besvärsta­lan avvi­sas. 8 §. fin­nes mot­par­ten böra höras över besvä­ren, skall besvärsin­la­gan med där- vid fogade hand­lingar del­gi­vas mot­par­ten och före­läg­gande med­de­las honom att inkomma med skrift­lig för­kla­ring. ■t' 9 §.för­kla­ringen skall inne­hålla ytt­rande rörande de av kla­gan­den anförda grun­derna för besvärsta­lan och angi­vande av de omstän­dig­he­ter för­kla­ran­den vill anföra. vill för­kla­ran­den åbe­ropa bevis, som ej tidi­gare före­bragts, skall han i för- k kla­ringen upp­giva bevi­set och vad han vill styrka där­med. skrift­ligt bevis skall i huvud­skrift eller styrkt avskrift fogas vid för­kla­ringen. för­kla­ringen skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av för­kla­ran­den eller ‘vvj­hans ombud eller, då i brott­mål den till­ta­lade är för­kla­rande, hans för­sva­rare. 10 §. ;; har för­kla­ring inkom­mit och fin­nes ytter­li­gare skrift­väx­ling erfor­der­lig, äge högsta dom­sto­len för­ordna därom. högsta dom­sto­len äge tillika med- . dela när­mare bestäm­mel­ser om skrift­väx­lingen och där­vid även före­skriva, vil­ket avse­ende part skall yttra sig. part må före­läg­gas att inkomma med ^ vmer än en skrift, endast om sär­skilda skäl äro där­till. ^ erfordras pröv­nings­till­stånd och har mot­par­ten hörts över besvä­ren, be- '' stämme högsta dom­sto­len, sedan skrift­väx­lingen avslu­tats, om sådant till­stånd skall med­de­las. när skäl äro där­till, må frå­gan upp­ta­gas, ehuru skrift­väx­ling ej ägt rum. '' o 12 §•beträf­fande rät­te­gången i högsta dom­sto­len skall i övrigt vad i 52 kap. 10 — 12 §§ är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning. 13 §. sedan högsta dom­sto­lens slut­liga beslut med­de­lats, skola de från hov­rät­ten mot­tagna akterna jämte avskrif­ter av beslu­tet över­sän­das, hov­rätts­ak­ten till hov­rät­ten och under­rätts­ak­ten till under­rät­ten. t ¬ 1830 1942. nr ! 14 §. l ® vad i detta kapi­tel är stad­gat äge mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om be* • svär mot beslut av advo­kat­sam­fun­dets sty­relse; i dylikt mål gälle dock föl- fiij jande avvi­kel­ser: 1. den som vill anföra besvär skall inom fyra vec­kor från den dag, då han erhöll del av beslu­tet, till högsta dom­sto­len inkomma med besvärsin­laga. be­ stäm­mel­serna i 2 § äge ej tillämp­ning. 2. om ej sär­skilda skäl för­an­leda annat, skola kla­gan­den och, då talan fö ­ res av justi­ti­e­kans­lern, även mot­par­ten höras munt­li­gen i högsta dom­sto­len. 3. till­fälle skall läm­nas sty­rel­sen att inkomma med skrift­lig för­kla­ring ; och att, då part höres munt­li­gen, där­vid yttra sig. . - 57 kap. om mål, som upp­ta­ges ome­del­bart av högata dom­sto­len. 1 §. i mål, som skall upp­ta­gas ome­del­bart av högsta dom­sto­len, äge vad i 53 kap. är stad­gat mot­sva­rande tillämp­ning. i'1 sjunde avdel­ningen. .j/j. om sär­skilda rätts­me­del. 58 kap. om res­ning och åter­stäl­lande av för­sut­ten tid. 1 §. • '* r.i - -:sedan dom i tvis­te­mål vun­nit laga kraft, må till för­mån för någon av par ­terna res­ning bevil­jas: 1. om leda­mot av rät­ten eller där anställd tjäns­te­man eller ombud eller ställ­fö­re­trä­dare med avse­ende å målet gjort sig skyl­dig till brotts­ligt förfaran-​​j de, som kan anta­gas hava inver­kat på målets utgång; k v-l 2. om skrift­lig hand­ling, som åbe­ro­pats till bevis, varit falsk eller om \ part, som hörts under san­nings­för­säk­ran, eller vittne, sak­kun­nig eller tolk av­ givit falsk utsaga samt hand­lingen eller utsa­gan kan anta­gas hava inver­kat på utgången ; 3. om omstän­dig­het eller bevis, som ej tidi­gare före­bragts, åbe­ro­pas ody-' dess före­bring­ande san­no­likt skulle hava lett till annan utgång; eller ^ 4. om rätts­tillämp­ning, som lig­ger till grund för domen, uppen­bart stri- \ der mot lag. i: ••1. -- »t' ej må på grund av för­hål­lande, som avses i 3, res­ning bevil­jas, med mindre par­ten gör san­no­likt, att han icke vid den rätt, som med­de­lat domen, eller ge- nom full­följd från denna kun­nat åbe­ropa omstän­dig­he­ten eller bevi­set eller han - eljest haft gil­tig ursäkt att ej göra det. 2 §. sedan dom i brott­mål vun­nit laga kraft, må till för­mån för den till­ta­lade i:.'- res­ning bevil­jas: 1. om leda­mot av rät­ten eller där anställd tjäns­te­man, åkla­ga­ren eller ombud, ställ­fö­re­trä­dare eller för­sva­rare med avse­ende å målet gjort sig skyl­dig till brotts­ligt för­fa­rande, som kan anta­gas hava inver­kat på målets utgång; ■1 ¬ .y'f / t 740. 1831 < i i{, 2. om skrift­lig hand­ling, som åbe­ro­pats till bevis, varit falsk eller om vittne, sak­kun­nig eller tolk avgi­vit falsk utsaga samt hand­lingen eller utsa ­ gan kan anta­gas hava inver­kat på utgången; ^ 3. om omstän­dig­het eller bevis, som ej tidi­gare före­bragts, åbe­ro­pas och dess före­bring­ande san­no­likt skulle hava lett till att den till­ta­lade frikänts eller brot­tet hän­förts under mil­dare straff­be­stäm­melse än den som tilläm­pats 1. eller ock med hän­syn till vad sålunda åbe­ro­pas och i övrigt före­kom­mer syn- ner­liga skäl äro, att frå­gan, huruvida den till­ta­lade för­ö­vat det brott, för vil- jt^^ket han dömts, prö­vas ånyo; eller ' 4. om rätts­tillämp­ning, som lig­ger till grund för domen, uppen­bart stri­der mot lag. 3 §. ^ sedan dom i brott­mål vun­nit laga kraft, må till men för den till­ta­lade res­ ning bevil­jas: > 1. om sådant för­hål­lande, som avses i 2 § 1 eller 2, före­le­gat och detta kan -​anta­gas hava med­ver­kat till att den till­ta­lade frikänts eller brot­tet hän­förts under väsent­ligt mil­dare straff­be­stäm­melse än den som bort tilläm­pas; eller 2. om å brot­tet kan följa straf­far­bete samt omstän­dig­het eller bevis, som ej tidi­gare före­bragts, åbe­ro­pas och dess före­bring­ande san­no­likt skulle hava lett till att den till­ta­lade dömts för brot­tet eller detta hän­förts under väsent ­ ligt sträng­are straff­be­stäm­melse än den som tilläm­pats. ej må på grund av för­hål­lande, som avses i 2, res­ning bevil­jas, med mindre par­ten gör san­no­likt, att han icke vid den rätt, som med­de­lat domen, eller ge ­ nom full­följd från denna kun­nat åbe­ropa omstän­dig­he­ten eller bevi­set eller han eljest haft gil­tig ursäkt att ej göra det. 4§. vill någon söka res­ning, skall han hos högsta dom­sto­len göra skrift­lig an ­ sökan därom. ansö­kan om res­ning i tvis­te­mål på grund av för­hål­lande, som avses i 1 § första styc­ket 1, 2 eller 3, så ock i brott­mål till men för den till­ta­lade skall göras inom ett år, sedan sökan­den erhöll kän­ne­dom om det för­hål­lande, varå ansö­kan grun­das; åbe­ro­pas annans brotts­liga gär­ning som grund för ansö­kan, - må tiden räk­nas från det dom där­ö­ver vann laga kraft. res­ning i tvis­te­mål f^^å grund av för­hål­lande, som avses i 1 § första styc­ket 4, skall sökas inom vsex måna­der, sedan domen vann laga kraft. 5 §. i res­nings­an­sö­kan skall sökan­den upp­giva: 1. den dom ansö­kan avser; 2. det för­hål­lande, varå ansö­kan grun­das, och skä­len för ansö­kan; samt _ 3. de bevis sökan­den vill åbe­ropa och vad han vill styrka med varje sär­skilt bevis. grun­das ansö­kan å för­hål­lande, som avses i 1 § första styc­ket 3 eller 3 § ,, första styc­ket 2, skall sökan­den upp­giva anled­ningen till att omstän­dig­he­ten eller bevi­set ej åbe­ro­pats i rät­te­gången. ''' ansö­kan skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av sökan­den eller hans om- ■ bud. ^ vid ansö­kan skola i huvud­skrift eller styrkt avskrift fogas de skrift­liga be ­ vis sökan­den åbe­ro­par. " . . . ^ ^ avvi­sas ej res­nings­an­sö­kan, skall ansö­kan med där­vid fogade hand­lingar |,i del­gi­vas mot­par­ten och före­läg­gande med­de­las honom att inkomma med skrift-​​ ^ lig för­kla­ring. fin­nes ansö­kan ogrun­dad, må den dock ome­del­bart avslås. 462 —i2öö24> svensk ör att­ni­nos­sam­lino 1942, nr 740* > \ ¬ \ i 'pf: 1832 1942. nr . f' vad i 56 kap. 9, 10 och 12 §§ är stad­gat om besvär i högsta dom­sto­len äge ' f mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande res­nings­an­sö­kan. . högsta dom­sto­len äge, när skäl äro där­till, för­ordna, att, till dess annor-​​ lunda före­skri­ves, vidare åtgärd för verk­stäl­lig­het av domen ej må äga rum. 7 §. '■ ::''i' bevil­jas res­ning, för­ordne högsta dom­sto­len, att målet skall ånyo upp­ta­gaa ' o- av den rätt, som sist dömt i målet; dock äge högsta dom­sto­len, då res­ning be ­ vil­jas i tvis­te­mål eller i brott­mål till den till­ta­la­des för­mån och saken fin­nes uppen­bar, ome­del­bart ändra domen. • 'v'. ute­blir sökan­den, då målet ånyo före­ta­ges till för­hand­ling, vare res­ningen för­fal­len; ute­blir mot­par­ten, må målet avgö­ras utan hin­der därav. i kal­lelse 'r;, skall inta­gas erin­ran därom. vad nu sagts gälle dock ej i fråga om åkla­gare. ?.'j 8 §. ^ avvi­sas eller avslås res­nings­an­sö­kan, äge högsta dom­sto­len ålägga sökande att ersätta mot­par­ten eller, om åkla­ga­ren är mot­part, stats­ver­ket kost­na­den å res­nings­ä­ren­det ; har res­ning sökts av åkla­ga­ren, må kost­na­den utgå av all­ männa medel. bifal­les ansö­kan, skall frå­gan om kost­na­den prö­vas i sam­band med målet efter dess åter­upp­ta­gande. 9 §. avser dom i brott­mål även annat än ansvar, gälle beträf­fande res­ning i denna del av målet vad om res­ning i tvis­te­mål är stad­gat; bevil­jas res­ning i an- svars­frå­gan, må dock utan hin­der av vad sålunda är före­skri­vet res­ning — ^ sam­ti­digt bevil­jas även i målet i övrigt. 10 §. , vad i 1 —9 §§ är stad­gat om dom äge mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande rät­tens beslut. ■ 11 §. har någon för­sut­tit laga tid för full­föl­jande av talan mot dom eller beslnt • eller för ansö­kan om åter­vin­ning eller åter­upp­ta­gande och förelåg för hans un ­ der­lå­ten­het laga för­fall, som han icke kunde i rätt tid anmäla, må på ansö­kan av honom den för­suttna tiden åter­stäl­las. 12 §. vill någon söka åter­stäl­lande av för­sut­ten tid, skall han inom tre vec­kor, sedan för­fal­let upp­hörde, och sist inom ett år, sedan tiden utgick, hos högsta dom­sto­len göra skrift­lig ansö­kan därom. beträf­fande ansö­kan, som nu sagts, äge vad i 5, 6 och 8 §§ ar stad­gat mot ­ sva­rande tillämp­ning. 59 kap. om besvär över dom­villa. ■■■ -■ 1 §. dom, som vun­nit laga kraft, skall på besvär av den, vil­kens rätt domen rör, på grund av dom­villa undan­rö­jas: 1. om ma let upp­ta­gits, ehuru där­e­mot före­le­gat rät­te­gångs­hin­der, som viq full­följd högre rätt haft att själv­mant beakta; 2. om rät­ten ej varit dom­för; } ¬ ; i-' r 740. 1833 ^ 3. om domen givits mot någon, som ej varit rät­te­li­gen stämd ocli ej hel­ler ; fört talan i målet, eller genom domen någon, som ej varit part i målet, lider för­fång; ^ 4. om domen är så mörk eller ofull­stän­dig, att därav ej fram­går, huru i sa­ ken dömts; eller 5. om i rät­te­gången före­kom­mit annat grovt rät­te­gångs­fel, som kan anta- gas hava inver­kat på målets utgång. ^ 2 §. ^ vill någon besvära sig över dom­villa, skall han till den rätt, där talan mot domen sko­lat full­föl­jas, eller, om full­följd ej kun­nat äga rum, till högsta dom- ' sto­len inkomma med besvärsin­laga. besvär skola föras, om de grun­das å omstän­dig­het, som avses i 1 § 1, 2 eller 5, inom sex måna­der, sedan domen vann laga kraft, och, om besvä­ren grun­das å omstän­dig­het, som avses i 1 § 3, inom sex måna­der, sedan kla­gan­den erhöll fj^kän­ne­dom om domen. erhöll han kän­ne­dom om domen, innan den vann laga kraft, skall tiden räk­nas från den dag, då domen vann laga kraft. 3 §. om besvär över dom­villa och full­följd av talan mot hov­rätts beslut i sådant ärende äge i övrigt vad i 52, 54 och 56 kap. är stad­gat mot­sva­rande tillämp ­ ning; beträf­fande besvär, som skola upp­ta­gas ome­del­bart av högsta dom­sto­len, ih gälle dock ej bestäm­mel­serna om ned­sätt­ning av full­följds­av­gift och belopp till s: säker­het för mot­parts kost­nads­er­sätt­ning eller angå­ende pröv­nings­till­stånd, r?' rät­ten äge, när skäl äro där­till, för­ordna, att, till dess annorlunda föreskri-​​ ves, vidare åtgärd för verk­stäl­lig­het av domen ej må äga rum. undan­rö­jes domen och grun­das beslu­tet ej därå, att rät­ten varit obe­hö­rig , eller eljest icke bort upp­taga målet till pröv­ning, skall tillika för­ord­nas, att ny hand­lägg­ning skall äga rum vid den rätt, som med­de­lat domen. om ersätt­ning för kost­nad gälle vad om rät­te­gångs­kost­nad är stad­gat. ii 4 §. vad i 1 —3 §§ är stad­gat om dom äge mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande rät­tens beslut. 5 §.straf­fö­re­läg­gande, som fast­ställts av rät­ten eller, då rät­tens fast­stäl­lelse ej [ /erfordras, god­känts av den miss­tänkte, skall på besvär av den som föreläg-​​ " gan­det avser undan­rö­jas: 1. om god­kän­nan­det icke kan anses 'som en gil­tig vil­je­för­kla­ring; 2. om vid ären­dets behand­ling före­kom­mit sådant fel, att före­läg­gan­det bör anses ogil­tigt; eller ^ 3. om före­läg­gan­det eljest ej över­ens­stäm­mer med lag, . . 6 §.den som vill besvära sig över straf­fö­re­läg­gande skall till den hov­rätt, där, om åtal väckts, talan mot under­rät­tens dom sko­lat full­föl­jas, inkomma med besvärsin­laga. besvär skola föras inom en månad, sedan åtgärd för verk­stäl­lig­het av före ­ läg­gan­det före­togs hos den miss­tänkte. hov­rät­ten äge, när skäl äro där­till, för­ordna, att, till dess annorlunda före­skri­ves, vidare åtgärd för verk­stäl­lig­het av före­läg­gan­det ej må äga rum. om besvär, som nu sagts, äge i övrigt vad i 52 kap. är stad­gat mot­sva­rande tillämp­ning, över hov­rät­tens beslut må talan ej föras. om denna balks ikraft­trä­dande för­ord­nar konungen med riks­da­gen. i ¬ 1834 \ r v- — 1942. nr' ■f ,7. det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera* visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigiib € bekräfta låtit. särö den 18 juli 1942. gustafo (l. s.) (justi­tie­de­par­te­men­tet.) k. g-. west­mau . nr 740, 14'/* arli. stock­holm 1942. kungl. boktry­ou­e­riet, p. a. nor­ctodt k söaor. i :ii i". 'v •: ä ■ c"a - i' a il'" ^ a a i ■a s, 'l\h ¬