SFS 1994:420 Lag om änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag om änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken; utfär­dad den 26 maj 1994. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 20 kap. 15 §, 23 kap. 10 §, 36 kap. 10 §, 45 kap. 9 och 16 §§, 48 kap. 2 och 11 §§, 51 kap. 8 och 10 §§ samt 55 kap. 8 och 10 §§ rät­te­gångs­bal­ken skall ha föl­jande lydelse. 20 kap. sfs 1994:420 utkom från tryc­ket den 7 juni 1994 15 §2 mål­sä­gande, som hörs med anled­ning av åkla­ga­rens talan, får åtföl­jas av lämp­lig per­son som per­son­ligt stöd (stöd­per­son) under rät­te­gången. sådan stöd­per­son som rät­ten har kän­ne­dom om skall om möj­ligt under­rät­tas om rät­te­gången. i vissa fall kan mål­sä­gan­de­bi­träde för­ord­nas enligt lagen (1988:609) om mål­sä­gan­de­bi­träde. mål­sä­gan­de­bi­träde skall kal­las till huvud­för­hand­ling eller annat sam­man­träde i rät­ten där mål­sä­gan­den eller mål­sä­gan­dens ställ­fö­re­trä­dare skall höras. 1 2 prop. 1993/94: 143, bet. 1993/94: juu25, rskr. 1993/94:320. senaste lydelse 1988:610. 763 sfs 1994:420 23 kap. 10 §3 vid för­hör skall såvitt möj­ligt ett av under­sök­nings­le­da­ren anmo­dat tro­vär­digt vittne när­vara. under­sök­nings­le­da­ren skall bestämma om någon annan än ett vittne får när­vara vid för­hör. vid för­hör, som enligt 18 § andra styc­ket hålls på den miss­tänk­tes begä­ran, har han och hans för­sva­rare rätt att när­vara. även vid annat för­hör får för­sva­rare när­vara, om det kan ske utan men för utred­ningen. mål­sä­gan­de­bi­träde har rätt att när­vara vid för­hör med mål­sä­gan­den. det­samma gäl­ler en stöd­per­son, om hans när­varo inte är till men för utred­ningen. är den som hörs under 15 år, bör den som har vård­na­den om honom vara när­va­rande vid för­hö­ret, om det kan ske utan men för utred­ningen. under­sök­nings­le­da­ren får för­ordna att vad som före­kom­mit vid för­hör inte får uppen­ba­ras. 36 kap. 10 § innan vitt­nes­mål avläggs, skall rät­ten höra vitt­net om hans full­stän­diga namn och, om det behövs, ålder, yrke och hem­vist. rät­ten skall också för­söka klar­göra om vitt­net till part eller till saken står i något för­hål­lande, som kan vara av vikt för bedö­man­det av till­tron till vitt­nets berät­telse, eller om det annars finns omstän­dig­he­ter av bety­delse i detta hän­se­ende. står vittne till part i sådant för­hål­lande, som avses i 3 §, skall vitt­net erin­ras om att han icke är skyl­dig att avlägga vitt­nes­mål. 45 kap. 9 § avvi­sas inte ansö­kan, skall rät­ten utfärda stäm­ning på den till­ta­lade att svara på åta­let. stäm­ningen skall till­sam­mans med stäm­nings­an­sö­kan och där­vid fogade hand­lingar del­ges den till­ta­lade. upp­gift om mål­sä­gan­des eller vitt­nens ålder, yrke och bostads­a­dress, som sak­nar bety­delse för åta­let, skall inte framgå av de hand­lingar som del­ges. 16 §4 stäm­ning, som utfär­das av åkla­gare, skall inne­hålla vad i 4 § stad­gas om stäm­nings­an­sö­kan och vara under­teck­nad av åkla­ga­ren. i stäm­ningen skall åkla­ga­ren tillika före­lägga den till­ta­lade att inom viss, av åkla­ga­ren bestämd tid munt­li­gen eller skrift­li­gen hos rät­ten upp­giva de bevis han vill åbe­ropa vid huvud­för­hand­lingen och vad han vill styrka med varje sär­skilt bevis. detta gäl­ler dock ej, om åkla­ga­ren på grund av den till­ta­la­des erkän­nande eller annan omstän­dig­het fin­ner uppen­bart, att bevis ej kom­mer att av den till­ta­lade upp­gi­vas. om det är lämp­ligt, må åkla­ga­ren i stäm­ningen kalla den till­ta­lade till huvud­för­hand­ling. då mål av åkla­gare utsät­tes till huvud­för­hand­ling, åligge honom att iakt­taga de före­skrif­ter om tiden för huvud­för­hand­ling, som med­de­lats av rät­ten; åkla­ga­ren äge ombe­sörja kal­lel­ser och före­läg­gan­den, som avses i 15 §. 3 764 4 senaste lydelse 1988:610. senaste lydelse 1976:1137. stäm­ningen skall med där­vid fogade hand­lingar del­ges den till­ta­lade. upp­gift om mål­sä­gan­des eller vitt­nens ålder, yrke och bostads­a­dress, som sak­nar bety­delse för åta­let, skall inte framgå av de hand­lingar som del­ges. sedan stäm­ningen del­gi­vits, skall den med bevis därom ome­del­bart till­stäl­las rät­ten. 48 kap. 2 §5 före­läg­gande enligt detta kapi­tel inne­bär att den miss­tänkte till god­kän­nande ome­del­bart eller inom viss tid före­läggs ett bötes­straff, fast­ställt vid straf­fö­re­läg­gande efter vad åkla­ga­ren anser att brot­tet bör för­an­leda och vid före­läg­gande av ord­nings­bot efter vad som bestämts enligt 14 §. är brott för­e­nat med egen­doms för­ver­kande, annan sådan sär­skild rätts­ver­kan eller sär­skild rätts­ver­kan i form av avgift enligt lagen (1994:419) om brottsof­fer­fond, skall också denna före­läg­gas den miss­tänkte till god­kän­nande. 11 §6 avser ett straf­fö­re­läg­gande inte annat än böter eller böter och avgift enligt lagen (1994:419) om brottsof­fer­fond och beta­las hela belop­pet till myn­dig­het, som rege­ringen bestäm­mer, utan att skrift­ligt god­kän­nande skett, anses betal­ningen som god­kän­nande, om det inte fram­går att den miss­tänkte inte har avsett att god­känna före­läg­gan­det. 51 kap. 8 §7 för målets bere­dande skall vade­in­la­gan med där­vid fogade hand­lingar del­ges vadesva­ran­den, som skall före­läg­gas att avge skrift­ligt gen­mäle. upp­gift om mål­sä­gan­des eller vitt­nens ålder, yrke och bostads­a­dress, som sak­nar bety­delse för åta­let, skall inte framgå av de hand­lingar som del­ges den till­ta­lade i mål om all­mänt åtal. om det är uppen­bart att vade­ta­lan är ogrun­dad, får hov­rät­ten dock genast med­dela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första styc­ket vid­tas. om tings­rät­ten har avsla­git ett yrkande om åtgärd, som avses i 26 — 28 kap., eller för­ord­nat om att en sådan åtgärd skall hävas, får hov­rät­ten ome­del­bart bevilja åtgär­den att gälla till dess något annat bestäms. om tings­rät­ten har bevil­jat åtgärd som nu sagts, får hov­rät­ten ome­del­bart för­ordna att vidare åtgärd för verk­stäl­lig­het av beslu­tet inte får äga rum. i frå­gor om häkt­ning, rese­för­bud eller omhän­der­ta­gande enligt 28 kap. brotts­bal­ken får hov­rät­ten göra änd­ring i tings­rät­tens beslut även om mot­par­ten inte hörts. om hov­rät­ten beslu­tat häkta någon som inte är när­va­rande vid rät­ten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styc­kena tilläm­pas. 10 §8 gen­mä­let skall med där­vid fogade hand­lingar del­ges vade­kä­ran­den. upp­gift om mål­sä­gan­des eller vitt­nens ålder, yrke och bostads­a­dress, 5 senaste lydelse 1993:200. 6 senaste lydelse 1974:573. 7 senaste lydelse 1992:374. 8 senaste lydelse 1989:656. sfs 1994:420 765 sfs 1994:420 som sak­nar bety­delse för åta­let, skall inte framgå av de hand­lingar som del­ges den till­ta­lade i mål om all­mänt åtal. fin­nes för målets bere­dande ytter­li­gare skrift­väx­ling erfor­der­lig, äge hov­rät­ten för­ordna därom. hov­rät­ten äge tillika med­dela när­mare bestäm­mel­ser om skrift­väx­lingen och där­vid även före­skriva, i vil­ket avse­ende part skall yttra sig. part må före­läg­gas att inkomma med mer än en skrift, endast om sär­skilda skäl äro där­till. under för­be­re­del­sen får sam­man­träde hål­las, om det behövs för en ända­måls­en­lig hand­lägg­ning av målet. vad som sagts om sam­man­träde per tele­fon i 45 kap. 13 § och 47 kap. 10 § skall gälla även vid sam­man­träde enligt denna para­graf. 55 kap. 8 §9 för målets bere­dande skall revi­sions­in­la­gan med där­vid fogade hand­lingar del­ges revi­sions­sva­ran­den och före­läg­gande med­de­las honom att inkomma med skrift­ligt gen­mäle. upp­gift om mål­sä­gan­des eller vitt­nens ålder, yrke och bostads­a­dress, som sak­nar bety­delse för åta­let, skall inte framgå av de hand­lingar som del­ges den till­ta­lade i mål om all­mänt åtal. har hov­rät­ten i tvis­te­mål avsla­git yrkande om kvar­stad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller för­ord­nat om hävande av sådan åtgärd eller i brott­mål avsla­git yrkande om åtgärd, som avses i 26 —28 kap., eller för­ord­nat om hävande av åtgärd, som där sägs, äge högsta dom­sto­len ome­del­bart bevilja åtgär­den att gälla, till dess annorlunda för­ord­nas. har hov­rät­ten bevil­jat åtgärd, som nu sagts, eller för­ord­nat, att dom må verk­stäl­las utan hin­der av att den icke äger laga kraft, eller fast­ställt under­rätts beslut därom, äge högsta dom­sto­len ock ome­del­bart för­ordna, att vidare åtgärd för verk­stäl­lig­het ej må äga rum. är fråga om häkt­ning eller rese­för­bud, må högsta dom­sto­len utan mot­par­tens hörande göra änd­ring i hov­rät­tens beslut. 10 § gen­mä­let skall med där­vid fogade hand­lingar del­ges revi­sions­kä­ran­den. upp­gift om mål­sä­gan­des eller vitt­nens ålder, yrke och bostads­a­dress, som sak­nar bety­delse för åta­let, skall inte framgå av de hand­lingar som del­ges den till­ta­lade i mål om all­mänt åtal. fin­nes för målets bere­dande ytter­li­gare skrift­väx­ling erfor­der­lig, äge högsta dom­sto­len för­ordna därom. högsta dom­sto­len äge tillika med­dela när­mare bestäm­mel­ser om skrift­väx­lingen och där­vid även före­skriva, i vil­ket avse­ende part skall yttra sig. part må före­läg­gas att inkomma med mer än en skrift, endast om sär­skilda skäl äro där­till. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994. på rege­ring­ens väg­nar gun hellsvik lena moore (justi­tie­de­par­te­men­tet) senaste lydelse 1981:828. 766 9