SFS 1995:637 Lag om änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag om änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken; utfär­dad den 1 juni 1995. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 28 kap. 2, 4 och 5 §§ samt 33 kap. 6 § rät­te­gångs­bal­ken skall ha föl­jande lydelse. sfs 1995:637 utkom från tryc­ket den 13 juni 1995 28 kap. 2 §2 för efter­sö­kande av den som skall gri­pas, anhål­las eller häk­tas, häm­tas till för­hör eller till instäl­lelse vid rät­ten eller under­kas­tas kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning får hus­rann­sa­kan före­tas hos honom, eller hos någon annan om det finns syn­ner­lig anled­ning att anta att den sökte uppe­hål­ler sig där. det­samma gäl­ler i fråga om en till­ta­lad som söks för del­giv­ning av stäm­ning eller kal­lelse till för­hand­ling, om för­sök till del­giv­ning har miss­lyc­kats eller bedöms som utsikts­lösa. 4 §3 för­ord­nande om hus­rann­sa­kan med­de­las, utom i fall som avses i tredje styc­ket, av under­sök­nings­le­da­ren, åkla­ga­ren eller rät­ten. för­ord­nande om hus­rann­sa­kan för del­giv­ning skall all­tid med­de­las av rät­ten. kan i annat fall hus­rann­sa­kan antas bli av stor omfatt­ning eller med­föra syn­ner­lig olä­gen­het för den hos vil­ken åtgär­den före­tas, bör, om det inte är fara i dröjs­mål, åtgär­den inte vid­tas utan rät­tens för­ord­nande. fråga om hus­rann­sa­kan får rät­ten ta upp på yrkande av under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren. efter åta­let får rät­ten även på yrkande av mål­sä­gande eller själv­mant ta upp en sådan fråga. fråga om hus­rann­sa­kan för del­giv­ning tas upp av rät­ten själv­mant eller på yrkande av polis­myn­dig­het eller åkla­ga­ren. för­ord­nande om hus­rann­sa­kan för efter­sö­kande av den som skall häk­tas enligt beslut som avses i 24 kap. 17 § tredje styc­ket eller häm­tas till instäl­lelse vid rät­ten med­de­las av polis­myn­dig­het eller polis­man enligt bestäm­mel­ser i polisla­gen (1984:387). 5 §4 en polis­man får företa hus­rann­sa­kan utan för­ord­nande enligt 4 §, om det är fara i dröjs­mål. detta gäl­ler dock inte hus­rann­sa­kan för del­giv­ning. 1 2 3 4 prop. 1994/95:188, bet. 1994/95:juu22, rskr. 1994/95:379. senaste lydelse 1985:267. senaste lydelse 1990:443. senaste lydelse 1990:443. 1103 sfs 1995:637 33 kap. 6 §5 bestäm­mel­serna i 5, 12 och 15 §§ del­giv­nings­la­gen (1970:428) gäl­ler inte del­giv­ning av stäm­ning i brott­mål. stäm­ning i tvis­te­mål får del­ges enligt 12 § del­giv­nings­la­gen endast om det finns anled­ning att anta att den sökte har avvi­kit eller på annat sätt hål­ler sig undan. om stäm­ning i tvis­te­mål där för­lik­ning om saken är tillå­ten inte har kun­nat del­ges, skall rät­ten pröva om för­sö­ken till del­giv­ning skall fort­sätta eller om käran­den skall erbju­das att själv ombe­sörja del­giv­ningen. hän­syn skall där­vid tas till det arbete och den kost­nad som dit­tills har lagts ned på del­giv­ningen, för­ut­sätt­ning­arna för att fort­satta för­sök skall lyc­kas samt omstän­dig­he­terna i övrigt. om käran­den inte antar erbju­dan­det skall stäm­nings­an­sö­kan avvi­sas. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1995. på rege­ring­ens väg­nar laila frei­valds lena moore (justi­tie­de­par­te­men­tet) 5 senaste lydelse 1970:429. 1104