SFS 1997:391 Lag om ändring i rättegångsbalken

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

lag om ändring i rättegångsbalken; utfärdad den 5 juni 1997. enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 1 kap. 3 b och 8 §§ samt 2 kap. 4 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse. 1 kap. 3 b §2 tingsrätten skall vid huvudförhandling i brottmål bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. om en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän. vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot. om det finns skäl för det, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket. detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet. 8 §3 utöver vad som följer av 3 b § får, vid prövning av vidlyftiga eller annars särskilt krävande mål om allmänt åtal i vilka bedömningen av ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse, såsom särskilda ledamöter ingå, var för sig eller tillsammans, 1 2 3 sfs 1997:391 utkom från trycket den 18 juni 1997 prop. 1996/97:133, bet. 1996/97:juul7, rskr. 1996/97:216. senaste lydelse 1989:656. senaste lydelse 1990:443. 649 sfs 1997:391 1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska förhållanden, 2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om skatterättsliga förhållanden. om någon eller några av rättens ledamöter får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, gäller 3 b § första stycket andra meningen i fråga om domförhet. rätten får dock inte bestå av fler lagfarna domare än nämndemän. 2 kap. 4 §4 hovrätten är domför med tre lagfarna domare. i mål som överklagats från tingsrätt skall dock minst fyra lagfarna domare delta när hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare. om en av de lagfarna domarna får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför. flera än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten. i brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att hovrätten är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. om en av de lagfarna domarna eller en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför. flera än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. finns det inte anledning att döma till svårare straff än böter och är det i målet inte fråga om företagsbot, är hovrätten domför även med den sammansättning som anges i första stycket. detsamma gäller vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling. vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av tre lagfarna domare. vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är hovrätten domför med en lagfaren domare. åtgärder som avser endast beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren domare i hovrätten eller, om de inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare, av en annan tjänsteman i hovrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen. bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller även för andra tjänstemän än domare när de utför åtgärder enligt femte stycket. 1. denna lag träder i kraft den 1 september 1997. 2. om huvudförhandlingen har påbörjats före ikraftträdandet gäller 1 kap. 3 b och 8 §§ i sina äldre lydelser. på regeringens vägnar laila freivalds lena moore (justitiedepartementet) 650 4 senaste lydelse 1993:515.