SFS 2022:791 Lag om änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag pub­li­ce­rad om änd­ring i rät­te­gångs­bal­ken den 10 juni 2022 utfär­dad den 7 juni 2022 enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om rät­te­gångs­bal­ken dels att 23 kap. 10 §, 30 kap. 5 §, 35 kap. 6 §, 36 kap. 10 §, 45 kap. 4, 10 och 11 §§ och 51 kap. 12 § ska ha föl­jande lydelse, dels att det ska infö­ras två nya para­gra­fer, 47 kap. 7 a § och 51 kap. 11 §, av föl­jande lydelse. 23 kap. 10 §2 under­sök­nings­le­da­ren bestäm­mer, med de begräns­ningar som föl­jer av andra–sjunde styc­kena, vem som får när­vara vid ett för­hör. vid ett för­hör ska om möj­ligt ett tro­vär­digt vittne utsett av under­sök­nings­le­da­ren när­vara. ett biträde till en per­son som för­hörs har rätt att när­vara vid för­hö­ret om det kan ske utan men för utred­ningen och om biträ­det upp­fyl­ler de krav som ställs på en för­sva­rare i 21 kap. 3 § tredje styc­ket. den miss­tänkte har rätt att själv när­vara och ha sin för­sva­rare när­va­rande vid ett för­hör som hålls på den miss­tänk­tes begä­ran enligt 18 b § första styc­ket. vid andra för­hör med den miss­tänkte har han eller hon rätt att ha sin för­sva­rare när­va­rande. en för­sva­rare som inte upp­fyl­ler de krav som ställs i 21 kap. 5 § första styc­ket får dock för­hind­ras att när­vara om det är nöd­vän­digt för att sakens utred­ning inte väsent­li­gen ska för­svå­ras eller för att avvärja fara för någons liv, fysiska hälsa eller fri­het. vid för­hör med någon annan än den miss­tänkte får den miss­tänk­tes för­sva­rare när­vara om det kan ske utan men för utred­ningen. om en per­son för­hörs i en annan för­un­der­sök­ning än den i vil­ken han eller hon är miss­tänkt, har per­so­nen rätt att ha sin för­sva­rare när­va­rande om han eller hon med­ver­kar i den utred­ningen på ett sådant sätt att 29 kap. 5 a § brotts­bal­ken kan komma att tilläm­pas. för­sva­ra­ren får, i den ord­ning som under­sök­nings­le­da­ren bestäm­mer, ställa frå­gor vid för­hö­ret. ett mål­sä­gan­de­bi­träde har rätt att när­vara vid för­hör med mål­sä­gan­den. det­samma gäl­ler en stöd­per­son, om hans eller hen­nes när­varo inte är till men för utred­ningen. när den som hörs är under 15 år bör den som har vård­na­den om honom eller henne vara när­va­rande vid för­hö­ret, om det kan ske utan men för utred­ningen. 1 prop. 2021/22:186, bet. 2021/22:juu35, rskr. 2021/22:347. 2 senaste lydelse 2017:176. sfs 2022:791 1 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 under­sök­nings­le­da­ren får besluta att det som har före­kom­mit vid ett sfs 2022:791 för­hör inte får uppen­ba­ras. 30 kap. 5 §3 en dom ska vara skrift­lig och i skilda avdel­ningar ange 1. dom­sto­len samt tid och ställe för domens med­de­lande, 2. par­terna samt deras ombud eller biträ­den och den till­ta­la­des för­sva­rare, 3. dom­slu­tet, 4. par­ter­nas yrkan­den och de omstän­dig­he­ter som dessa grun­dats på samt, i före­kom­mande fall, åkla­ga­rens för­slag till påföljd enligt 45 kap. 4 § andra styc­ket, och 5. domskä­len med upp­gift om vad som är bevi­sat i målet. en högre rätts dom ska i den utsträck­ning det behövs inne­hålla en redo­gö­relse för lägre rätts dom. om en part har rätt att över­klaga, ska det i domen anges hur detta går till. 35 kap. 6 §4 par­terna ska svara för bevis­ningen. rät­ten får själv­mant hämta in bevis­ning endast i tvis­te­mål där för­lik­ning om saken inte är tillå­ten. första styc­ket hind­rar inte att rät­ten i brott­mål själv­mant beslu­tar om rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning eller om ytt­rande av soci­al­sty­rel­sen enligt lagen (1991:1137) om rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning eller häm­tar in annan utred­ning i frå­gor om påföljd och utvis­ning. 36 kap. 10 §5 innan vitt­nes­må­let avläggs, ska rät­ten höra vitt­net om hans eller hen­nes full­stän­diga namn och, om det behövs, ålder, yrke och hem­vist. rät­ten ska också för­söka klar­göra om vitt­net står i något för­hål­lande till en part eller till saken eller om det finns andra omstän­dig­he­ter som kan vara av vikt för bedö­man­det av till­tron till vitt­nets berät­telse. om vitt­net på sådant sätt som avses i 3 § är när­stå­ende till en part ska rät­ten infor­mera vitt­net om att han eller hon inte är skyl­dig att avlägga vitt­nes­mål. om det namn som vitt­net upp­ger ingår i en kva­li­fi­ce­rad skydds­i­den­ti­tet enligt lagen (2006:939) om kva­li­fi­ce­rade skydds­i­den­ti­te­ter, ska vitt­net upp­lysa rät­ten om detta. det­samma gäl­ler om nam­net ingår i en skydds­i­den­ti­tet som har beslu­tats i en annan stat och som mot­sva­rar en sådan skydds­i­den­ti­tet som avses i lagen om kva­li­fi­ce­rade skydds­i­den­ti­te­ter. 45 kap. 4 §6 i stäm­nings­an­sö­kan ska åkla­ga­ren uppge 1. den till­ta­lade, 2. mål­sä­gan­den, om någon sådan finns, 3. den brotts­liga gär­ningen med upp­gift om tid, plats och de övriga omstän­dig­he­ter som behövs för dess kän­ne­teck­nande samt de bestäm­mel­ser som är tillämp­liga, 4. de bevis som åbe­ro­pas och vad som ska styr­kas med varje bevis, och 3 senaste lydelse 1994:1034. 4 senaste lydelse 2005:683. 5 senaste lydelse 2006:940. 6 senaste lydelse 2020:918. 2 5. de omstän­dig­he­ter som gör dom­sto­len behö­rig, om inte behö­rig­he­ten sfs 2022:791 fram­går på annat sätt. om åkla­ga­ren anser att det finns skäl att beakta sådana omstän­dig­he­ter som anges i 29 kap. 5 a § brotts­bal­ken ska han eller hon i stäm­nings­an­sö­kan lämna ett för­slag till påföljd. vill åkla­ga­ren i sam­band med att åta­let väcks även väcka talan om enskilt anspråk enligt 22 kap. 2 §, ska han eller hon i stäm­nings­an­sö­kan lämna upp­gift om ansprå­ket och de omstän­dig­he­ter som det grun­das på samt de bevis som åbe­ro­pas och vad som ska styr­kas med varje bevis. om den till­ta­lade är eller har varit anhål­len eller häk­tad på grund av miss­tanke om brott som omfat­tas av åta­let, ska åkla­ga­ren ange detta i stäm­nings­an­sö­kan. åkla­ga­ren ska även lämna upp­gift om tiden för fri­hets­be­rö­van­det. har åkla­ga­ren några öns­ke­mål om hur målet ska hand­läg­gas, bör dessa anges i stäm­nings­an­sö­kan. 10 §7 i stäm­ningen ska rät­ten även före­lägga den till­ta­lade att munt­li­gen eller skrift­li­gen uppge vil­ken bevis­ning han eller hon åbe­ro­par och vad han eller hon vill styrka med varje bevis. detta gäl­ler dock inte om det på grund av den till­ta­la­des erkän­nande eller andra omstän­dig­he­ter kan antas att upp­gift om bevis­ning inte behövs. de skrift­liga bevis som åbe­ro­pas bör ges in sam­ti­digt med att bevis­upp­gift läm­nas. rät­ten ska allt efter målets beskaf­fen­het verka för att målet för­be­reds så att huvud­för­hand­lingen kan genom­fö­ras på ett ända­måls­en­ligt sätt. rät­ten ska också se till att inget onö­digt dras in i målet samt genom frå­gor och påpe­kan­den verka för att yrkan­den och inställ­ningar samt grun­derna för dessa blir klar­lagda och att par­terna anger vil­ken bevis­ning de vill åbe­ropa. om det behövs får rät­ten före­lägga den till­ta­lade att skrift­li­gen redo­visa sin inställ­ning till åta­let och grun­den för den. för­be­re­del­sen får ske vid ett sam­man­träde eller genom skrift­väx­ling eller annan hand­lägg­ning. om det är lämp­ligt får olika for­mer av för­be­re­delse för­e­nas. 11 § om det behövs för att målet ska kunna slut­fö­ras i ett sam­man­hang vid huvud­för­hand­lingen, får rät­ten på yrkande av en part före­lägga åkla­ga­ren att kom­plet­tera en för­un­der­sök­ning eller, i de fall en för­un­der­sök­ning inte har genom­förts, att genom­föra en sådan. om en part vill att en åtgärd enligt första styc­ket ska vid­tas, ska han eller hon så snart som möj­ligt begära det hos rät­ten. 47 kap. 7 a § rät­ten ska vid för­be­re­del­sen se till att inget onö­digt dras in i målet samt genom frå­gor och påpe­kan­den verka för att yrkan­den och inställ­ningar samt grun­derna för dessa blir klar­lagda och att par­terna anger vil­ken bevis­ning de vill åbe­ropa. 7 senaste lydelse 2014:320. 3 51 kap. sfs 2022:791 11 §8 hov­rät­ten ska vid för­be­re­del­sen se till att inget onö­digt dras in i målet samt genom frå­gor och påpe­kan­den verka för att yrkan­den och inställ­ningar samt grun­derna för dessa blir klar­lagda och att par­terna anger vil­ken bevis­ning de vill åbe­ropa. 12 §9 om hov­rät­ten anser att det behövs, ska hov­rät­ten besluta att 1. ett ytt­rande av en sak­kun­nig häm­tas in, 2. ett skrift­ligt bevis läggs fram, 3. ett före­mål till­han­da­hålls för syn eller besikt­ning, 4. ett bevis tas upp utom huvud­för­hand­lingen, eller 5. någon annan för­be­re­dande åtgärd vid­tas. om en åtgärd enligt 23 kap. behö­ver vid­tas i mål om all­mänt åtal, får hov­rät­ten på yrkande av en part med­dela åkla­ga­ren före­läg­gande om det. om en part vill att en åtgärd enligt första eller andra styc­ket ska vid­tas, ska han eller hon så snart som möj­ligt begära det hos hov­rät­ten. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022. på rege­ring­ens väg­nar mor­gan johans­son emma ple­i­ner (justi­tie­de­par­te­men­tet) 8 tidi­gare 51 kap. 11 § upp­hävd genom 2005:683. 9 senaste lydelse 1994:1034. 4