SFS 1978:970

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1978:970 lag utkom från tryc­ket upp­skov med beskatt­ning av rea­li­sa­tions­vinst; den 9 janu­ari 1979 utfär­dad den 14 decem­ber 1978. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande, i § vid tax­e­ringen till kom­mu­nal och stat­lig inkomst­skatt kan skatt­skyl dig, på de vill­kor och i den o mfatt­ning som anges i denna lag, få upp­skov 1808 ' prop. 1978/79; 54, sku 16, rskr 86. ¬ med beskatt­ning av sådan rea­lis ations­vinst som avses i 35 § 2 mom. kom- sfs 1978:970 munal­skat­te­la­gen (1928: 370). 2 § upp­skov med beskatt­ning kan med­ges om 1) en fas­tig­het tas i ans pråk genom expro­pri­a­tion eller lik­nande förfa rande eller e(jest avytt­ras under sådana för­hål­lan­den att tvångs­för­sälj­ning måste anses vara för han­den och det inte skä­li­gen kan antas att avytt­ringen skulle ha ägt rum även om tvång inte före­le­gat, 2) avytt­ringen av en fas­tig­het utgör ett led i åtgär­der för jord­bru­kets el ler skogs­bru­kets yttre ratio­na­li­se­ring, 3) en fas­tig­het avytt­ras till sta­ten där­för att fas­tig­he­ten på grund av flyg bul­ler inte kan bebos utan påtag­lig olä­gen­het, samt om 4) mark över­förs till en ny ägare genom fas­tig­hets­re­gle­ring enligt 5 kap. fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988) eller på grund av inlö­sen enligt 8 kap. samma lag. upp­skov kan vidare med­ges om rea­li­sa­tions­vins­ten har upp­kom­mit på grund av att den skatt­skyl­dige fått engångs­er­sätt­ning för inskränk­ning i för­fo­gan­de­rät­ten till sin fas­tig­het enligt natur­vårds­la­gen (1964:822) eller för mot­sva­rande inskränk­ningar enligt andra för­fatt­ningar eller för upplå telse av nyttj ande­rätt eller ser­vi­tuts­rätt till fas­tig­he­ten på obe­grän­sad tid. som för­ut­sätt­ning för upp­skov enligt första och andra styc­kena gäl­ler att den skatt­skyl­dige har för­vär­vat eller avser att för­värva en fas­tig­het (ersätt nings­fas­tig­het) som är jäm­för­lig med den fas­tig­het till vil­ken rea­li­sa­tions vins­ten hän­för sig samt att rea­li­sa­tions­vins­ten upp­går till minst 3 000 kro nor. om en fysisk per­son, som har fått i fö rsta eller andra styc­ket angi­ven rea­li­sa­tions­vinst, avli­der innan han har hun­nit anskaffa en ersätt­nings­fas tig­het, tilläm­pas fö r döds­boet vad som enligt bestäm­mel­serna i de nna lag skulle ha gällt för den avlidne. 3 § en skatt­skyl­dig som är fysisk per­son kan - oav­sett anled­ningen till avytt­ringen - få upp­skov om avytt­ringen avser en jord­bruks­fas­tig­het eller en sådan fas­tig­het, som avses i 24 § 2 mom. kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370), och rea­li­sa­tions­vins­ten upp­går till minst 15 000 k ronor. upp skov med­ges endast om den skatt­skyl­dige varit bosatt på den avytt­rade fas­tig­he­ten minst tre år i följd under den femårs­pe­riod som inföll när­mast före den dag då avytt­ringen skedde. som för­ut­sätt­ning för upp­skov enligt första styc­ket gäl­ler att den skatt skyl­dige har för­vär­vat eller avser att för­värva en jord­bruks­fas­tig­het eller en sådan fas­tig­het, som avses i 24 § 2 mom. kom­mu­nal­skat­te­la­gen (ersätt nings­fas­tig­het). samt att han har bosatt sig eller avser att bosätta sig på denna fas­tig­het. som ersätt­nings­fas­tig­het god­tas inte fas­tig­het som är belä gen i utlan­det eller fasti ghet som i och med fö rvär­vet utgör omsätt­nings­till gång i den skatt­skyl­di­ges rörelse. en skatt­skyl­dig kan få upp­skov om han avytt­rar del av den jord­bruks­fas tig­het där han är bosatt eller en fas­tig­het, som till­sam­mans med nämnda fas­tig­het bil­dar en för­värvs­källa, under för­ut­sätt­ning att rea­li­sa­tions­vins ten är av den stor­lek som anges i först a styc­ket och att den skatt­skyl­dige för­vär­var en fas­tig­het (ersätt­nings­fas­tig­het) som till­sam­mans med den fas tig­het, där den skatt­skyl­dige är bosatt, bil­dar en för­värvs­källa. 1809 114-​sfs 1978 ¬ \ sfs 1978: 970 den skatt­skyl­dige anses bosatt på den fas­tig­het där han rät­te­li­gen skall vara kyr­ko­bok­förd. riks­skat­te­ver­ket får, om sär­skilda skäl före­lig­ger, medge undanta g från kra­vet att den skatt­skyl­dige skall ha varit bosatt på den avytt­rade fas­tighe ten under den tid som anges i första styc­ket. avli­der den skatt­skyl­dige in nan han hun­nit anskaffa eller bosätta sig på en ersätt­nings­fas­tig­het får riks- skat­te­ver­ket vidare, om sär­skilda skäl före­lig­ger, medge att fas­tig­het som den avlidne eller döds­boet för­vär­vat god­tas som ersätt­nings­fas­tig­het samt att en den avlidne när­stå­ende per­sons bosätt­ning på ersätt­nings­fas­tig­het skall anses med­föra att det i andra styc­ket angivna kra­vet på bosätt­ning är upp­fyllt. mot riks­skat­te­ver­kets beslut i fråga, som avses i före­gå­ende stycke, för talan föras hos rege­ringen. 4 s har en skatt­skyl­dig avytt­rat en bebyggd fas­tig­het anses som för­värv av ersätt­nings­fas­tig­het ny-, till- eller ombygg­nad i den omfatt­ning som be hövs för att den för­vär­vade fas­tig­he­ten skall bli lik­vär­dig med den avyttra de fas­tig­he­ten. för­vär­vet anses ha skett när ny-, till- eller ombygg­na­den har slut­förts. bestäm­mel­serna i först a styc­ket gäl­ler även i de fall då en skatt­skyl­dig avser att utföra ny-, till- eller ombygg­nad på mark som han vid avytt­rings till­fäl­let äger eller för­fo­gar över. 1 nu avsedda fall skall vidare, om den skatt­skyl­dige begär det, beräk­ningen av upp­skovs­be­lop­pet grun­das på en dast den del av rea­li­sa­tions­vins­ten som belö­per på den avytt­rade byggna den. 5 § för att upp­skov skall komma i fråga måste ersätt­nings­fas­tig­he­ten för­vär­vas inom fyra år från den dag då den fas­tig­het, till vil­ken rea­lisa tions­vins­ten hän­för sig, avytt­ra­des. om sär­skilda skäl före­lig­ger får riks- skat­te­ver­ket medge a tt nämnda tids­frist för­längs högst tre år. har ersätt nings­fas­tig­he­ten för­vär­vats före den avytt­ring som gett upp­hov till rea­lisa tions­vins­ten. får upp­skov med­de­las om det kan anta­gas att för­vär­vet skett för att ersätta den avytt­rade fas­tig­he­ten. 1 fall som avs es i 3 § första styc­ket gäl­ler som för­ut­sätt­ning för upp­skov att den skatt­skyl­dige har bosatt sig på ersätt­nings­fas­tig­he­ten inom ett år från den dag då fas­tig­he­ten för­vär­va­des. riks­skat­te­ver­ket för dock, om sär­skilda skäl före­lig­ger, medge för­läng­ning av denna tids­frist. mot riks- skat­te­ver­kets beslut i sådan f råga får talan inte föras. 6 § upp­skov med­ges med ett belopp mot­sva­rande hela rea­li­sa­tions­vins ten om veder­la­get för den avytt­rade fas­tig­he­ten mot­sva­rar eller under­sti ger veder­la­get för ersätt­nings­fas­tig­he­ten. över­sti­ger veder­la­get för den av ytt­rade fas­tig­he­ten veder­la­get för ersätt­nings­fas­tig­he­ten, med­ges upp­skov med skill­na­den mel­lan rea­li­sa­tions­vins­ten och det över­skju­tande belop­pet. vid beräk­ning av veder­la­get för en fas­tig­het skall hän­syn tas till för­säl j nings-​​ och ink öps­pro­vi­sion, stäm­pelskatt och lik­nande kost­na­der. med­gi­vande om upp­skov inne­bär att den skatt­skyl­dige inte skall bes­kat tas för den del av rea­li­sa­tions­vins­ten som sva­rar mot upp­skovs­be­lop­pet. upp­sko­vet skall emel­ler­tid, på sätt som anges i 11 §, beak­tas vid beräk-​​ i81q ning av rea lisa­tions­vinst på grund av avytt­ring av ersätt­nings­fas­tig­he­ten. ¬ 7 § om någon ersätt­nings­fas­tig­het inte har för­vär­vats eller om den sfs 1978:970 skatt­skyl­dige - i fall som avses i 3 § första styc­ket - inte har bosatt sig på ersätt­nings­fas­tig­he­ten då tax­e­ringen prö­vas, kan den skatt­skyl­dige, såvida övriga i 2 och 3 §§ angivn a vill­kor är upp­fyllda, ändå få upp­skov med be skatt­ning av rea­li­sa­tions­vins­ten. som för­ut­sätt­ning för upp­skov i detta fall gäl­ler att den skatt­skyl­dige över­läm­nat en av svensk bank utfär­dad garanti för­bin­delse i vil­ken ban­ken för­kla­rat sig svara för ett skat­te­be­lopp, avseen de stat­lig och kom­mu­nal inkomst­skatt, som upp­går till 70 p rocent av den enligt lagen (1947: 576) om stat­lig inkomst­skatt beräk­nade rea­li­sa­tions­vins ten. garan­ti­för­bin­del­sen över­läm­nas till tax­e­rings­nämn­den och skall gälla till utgången av tredje året efter det år då ersätt­nings­fas­tig­he­ten senast skall ha för­vär­vats. för­bin­del­sen skall vara utfär­dad enligt for­mu­lär som riksskat-​​ tever­ket fast­stäl­ler. skat­te­che­fen i det län där fas­tig­he­ten är belä­gen får medge att bestäm mel­serna i första och andra styc­kena skall gälla även i fråga om ga ran­ti­för bin­delse som har utfär­dats av andra svenska kre­dit­in­rätt­ningar än ban­ker. mot skat­te­che­fens beslut i sådan fråga får talan inte föras. 8 § en skatt­skyl­dig, som har erhål­lit upp­skov enligt 7 § första styc­ket, skall utan dröjsm ål anmäla när han har för­vär­vat en ersätt­nings­fas­tig­het. anmä­lan skall s ändas in till s kat­te­che­fen i det län där fas­tig­he­ten är belä gen. 1 fall som avses i 3 § första styc­ket skall anmä­lan dock inte göras förr än den skatt­skyl­dige har bosatt sig på ersätt­nings­fas­tig­he­ten. bestäm­mel­serna i 2 -6 §§ skall tilläm­pas i fråga om för­värv av ersätt nings­fas­tig­het och bo sätt­ning som avses i första styc­ket. 9 § har skatt­skyl­dig, som erhål­lit upp­skov enligt 7 § första styc­ket, inte inom före­skri­ven tid upp­fyllt kra­ven på för­värv av ersätt­nings­fas­tig­het och - i före­kom­mande fall — bosätt­ning, skall rea­li­sa­tions­vins­ten upp­ta­gas till beskatt­ning på samma sätt som vid efter­tax­e­ring enligt tax­e­rings­la­gen (1956:623) för det beskatt­ningsår då skatt­skyl­dig­het för rea­li­sa­tions­vins­ten upp­kom (efter­be­skatt­ning). det­samma skall, såvida veder­la­get för den av ytt­rade fas­tig­he­ten över­sti­ger veder­la­get för ersätt­nings­fas­tig­he­ten, gälla i fråga om den del av rea­li­sa­tions­vins­ten som sva­rar mot det över­skju­tande belop­pet. fram­ställ­ning om efter­be­skatt­ning skall ha inkom­mit inom sex måna­der från den dag då anmä­lan enligt 8 § första styc­ket kom­mit in till sk atte­che fen. 1 intet fall får emel­ler­tid sådan fram­ställ­ning ha inkom­mit senare än två år efter den dag då en ersätt­nings­fas­tig­het enligt 5 § senast skall för­vär vas. har fram­ställ­ning om efter­be­skatt­ning inte gjorts skall garan­ti­för­bin­del se, som avses i 7 §, å ter­läm­nas till den skatt­skyl­dige så snart tiden för av läm­nande av sådan fram­ställ­ning gått till ända. skat­te­che­fen får, om skäl där­till före­lig­ger, medge att för­bin­del­sen åter­läm­nas vid tidiga re tid­punkt. 10 § om en juri­disk per­son, som har erhål­lit upp­skov enligt 7 § första styc­ket, upp­lö­ses innan ersätt­nings­fas­tig­het har anskaf­fats, skall rea­lisa tions­vins­ten sna­rast upp­ta­gas till efter­be­skatt­ning. 1811 ¬ sfs 1978:970 11 § vid beräk­ning av rea­li­sa­tions­vinst eller rea­li­sa­tions­för­lust genom avytt­ring av en ersätt­nings­fas­tig­het skall avdrag, som enligt anvis­ning­arna till 36 § kom munal­skat­te­la­gen (1928: 370) får göras vid be räk­ning av vins ten eller för­lus­ten, mins­kas med det belopp som fram­kom­mer om upp- skovs­be­lop­pet omräk­nas med hän­syn till för­änd­ring­arna i det all­männa prislä­get från det år då ersätt­nings­fas­tig­he­ten för­vär­va­des till det år då av- ytt­ringen skedde. omräk­ningen sker med led­ning av en index­se­rie, grun­dad på konsu ment­pris­in­dex. riks­skat­te­ver­ket fast­stäl­ler årli­gen omräk­nings­ta­len. 12 § upp­skov erhål­les endast om den skatt­skyl­dige fram­stäl­ler ett yr kande om detta hos tax­e­rings­nämn­den eller, såvida besvär har anförts, hos skat­te­rät­ten. yrkan­det skall göras på blan­kett enligt ett for­mu­lär som riks- skat­te­ver­ket fast­stäl­ler. till själv­de­kla­ra­tion skall fogas två exem­plar av blan­ket­ten. 13 § tax­e­rings­nämnd skall, sedan den skatt­skyl­di­ges tax­e­ring prö­vats, till läns­sty­rel­sen över­lämna ett exem­plar av den i 12 § angivna blan­ket­ten samt - i före­kom­mande fall - garan­ti­för­bin­delse enligt 7 §. beslut rörande upp­skov skall regi­stre­ras hos läns­sty­rel­sen. 14 § om tax­e­ringen änd­ras för det år då den fas­tig­het till vil­ken rea­lisa tions­vins­ten hän­för sig avytt­ra­des, får besvär med yrkande om upp­skov el ler änd­ring av ett upp­skovs­be­slut, som betingas av tax­e­rings­änd­ringen, an föras i sär­skild ord­ning. besvä­ren skall vara inkomna inom sex måna­der från den dag då beslu­tet om änd­ringen i tax­e­ringen med­de­la­des men får in te avgö­ras för­rän beslu­tet rörande tax­e­ringen har vun­nit laga kraft. denna lag trä­der i kraft tre vec­kor efter den dag, då lagen enligt upp­gift på den har utkom­mit från tryc­ket i svensk för­fatt­nings­sam­ling, och tilläm pas, med de undan­tag som föl­jer av 2 och 3 nedan, i fråga om avytt­ringar som sker efter utgången av år 1978. 1. genom denna lag upp­hävs lagen (1968: 276) om upp­skov i vissa fall. med b eskatt­ning av rea­li­sa­tions­vinst. den upp­hävda lagen skall dock allt jämt tilläm­pas i fråga om av ytt­ringar som sker före utgången av år 1978. 2. även om ers ätt­nings­fas­tig­het avytt­ras efter utgången av år 1978 skall den upp­hävda lagen i de ss lydelse intill den 22 juni 1976 tilläm­pas såvida den tidi­gare avytt­ringen har skett före utgången av mars 1976. 3. vid avytt­ring av ersätt­nings­fas­tig­het efter utgången av år 1978 tilläm pas, utom i fall som avses under 2 ovan, 11 § nya lagen även om upp­skov har erhål­lits enligt den upp­hävda lagen. 1 nu angivna fall skall dock omräk ning av upp­skovs­be­lop­pet med hän­syn till för änd­ring­arna i de t all­männa prislä­get inte avse tid före utgången av år 1978. på rege­ring­ens väg­nar ola ull­sten inge­mar mun­debo 1812 (bud­get­de­par­te­men­tet) ¬