Lag (1984:404) om stäm­pelskatt vid inskriv­nings­myn­dig­he­ter

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Stäm­pelskatt skall erläg­gas till sta­ten enligt denna lag för för­värv av fast egen­dom och tomträt­ter samt vid bevil­jande av inteck­ningar. Lag (1990:598).

2 §   Sta­ten är inte skatt­skyl­dig enligt denna lag. Detta gäl­ler dock inte all­männa pen­sions­fon­derna enligt lagen (2000:192) om all­männa pen­sions­fon­der (AP-​fon­der) och lagen (2000:193) om Sjätte AP-​fon­den. Lag (2000:203).

3 §   Inskriv­nings­myn­dig­he­ten är beskatt­nings­myn­dig­het.

Med inskriv­nings­myn­dig­het avses i denna lag också den i 1 kap. 2 § sjö­la­gen (1994:1009) angivna regis­ter­myn­dig­he­ten. Lag (1994:1026).

För­värv av fast egen­dom och tomträt­ter

Skat­te­plikt

4 §   För­värv av fast egen­dom är skat­te­plik­tiga om de sker genom:
      1) köp eller byte,
      2) till­skott till bolag eller för­e­ning, utdel­ning eller skifte från bolag eller för­e­ning,
      3) expro­pri­a­tion eller annan inlö­sen på grund av stad­gande om rätt eller skyl­dig­het att lösa fast egen­dom,
      4) del­ning enligt 24 kap. 1 § tredje styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) eller en åtgärd enligt utländsk lag­stift­ning som mot­sva­rar sådan del­ning.

För­värv av tomträt­ter är skat­te­plik­tiga om de sker genom upp­lå­telse, över­lå­telse mot ersätt­ning eller annat fång som avses i första styc­ket. Lag (2022:1851).

5 §   Om ett för­värv som har beteck­nats som gåva sker mot att för­vär­va­ren över­tar ansva­ret för en skuld för vil­ken bor­ge­när har säker­het i form av pant­brev eller annars mot ersätt­ning, är för­vär­vet skat­te­plik­tigt enligt denna lag om ersätt­ningen upp­går till minst 85 pro­cent av egen­do­mens värde. Där­vid skall vär­det av egen­do­men beräk­nas enligt 9--12 och 14 §§.

Undan­tag från skat­te­plikt

6 §   Skat­te­plikt före­lig­ger inte vid
      1) för­värv från make, om för­vär­vet sker i syfte att för sam­man­lägg­ning åstad­komma enhet­liga lag­farts­för­hål­lan­den för makar­nas fasta egen­dom,
      2) för­värv genom byte i den mån ersätt­ningen utgörs av annan fast egen­dom, om bytet sker för att åstad­komma en lämp­li­gare fas­tig­hets­in­del­ning eller utgör ett led i åtgär­der för jord­bru­kets eller skogs­bru­kets yttre ratio­na­li­se­ring,
      3) sam­bruks­för­e­nings för­värv genom till­skott från med­lem och sam­fäl­lig­hets­för­e­nings för­värv enligt 5 § lagen (1973:1150) om för­valt­ning av sam­fäl­lig­he­ter,
      4) försäkrings-​​ eller tjäns­te­pen­sions­fö­re­tags för­värv från annat försäkrings-​​ eller tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag i sam­band med sådant avtal om över­ta­gande av det över­lå­tande före­ta­gets hela för­säk­rings­be­stånd som avses i 14 kap. 1 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) eller 11 kap. 1 § lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag,
      5) för­värv av järn­väg som ska inskri­vas i sär­skild ord­ning, eller av mark för sådan järn­väg,
      6) kom­muns eller annan menig­hets för­värv av mark som enligt detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser ska använ­das för all­män plats, begrav­nings­plats eller för sådant ända­mål som enligt 2 kap. 2 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152) med­för att bygg­nad för ända­må­let ska anses som spe­ci­al­bygg­nad,
      7) för­värv av kro­no­jord genom skat­te­köp eller annars på grund av skat­te­brev,
      8) för­värv av stän­dig besitt­nings­rätt till ett kro­no­hem­man eller ett kro­no­ny­bygge, då på grund av för­vär­vet inrym­ning vinns i sådan rätt,
      9) upp­lå­telse av tomträtt i en nybil­dad fas­tig­het, vars mark tidi­gare helt eller till över­vä­gande del ingått i en fas­tig­het som varit upp­lå­ten med tomträtt till samme tomträtts­ha­vare, och

10) för­värv som annan än den som avses under 6 gör av mark för all­män begrav­nings­plats eller mark för sådan spe­ci­al­bygg­nad enligt 2 kap. 2 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen som är bår­hus, kre­ma­to­rium eller bygg­nad som används för sköt­sel av all­män begrav­nings­plats. Lag (2019:784).

Trans­port­köp

7 §   Över­låts ett köp av fast egen­dom utan något annat tillägg till eller någon annan änd­ring i köpe­vill­ko­ren än tiden för till­trä­det och betal­ningen, samt sät­tet för betal­ningen i den mån änd­rade inteck­nings­för­hål­lan­den påkal­lar det, skall stäm­pelskatt beta­las endast för det senaste köpet.
Skat­te­be­fri­else för tidi­gare köp erhålls dock endast om lag­fart för samt­liga köp söks inom den tid som är stad­gad för det första köpet. Har skat­ten för tidi­gare köp redan beta­lats avräk­nas belop­pet från skat­ten på det sista köpet.
Bestäm­mel­serna om åter­vin­ning i 36 § tilläm­pas om skat­ten inte kan avräk­nas helt.

Skat­te­be­fri­else enligt första styc­ket med­ges inte, om
      1) den som över­lå­tit egen­do­men är en juri­disk per­son som har köpt egen­do­men från en annan juri­disk per­son, som ingår i samma kon­cern, och
      2) den som för­vär­vat egen­do­men är en juri­disk per­son som är moder­fö­re­tag eller dot­ter­fö­re­tag till den som över­lå­tit egen­do­men till för­vär­va­ren.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler även vid upp­lå­telse eller över­lå­telse av tomträtt. Vad som i första styc­ket sagts om lag­fart gäl­ler då inskriv­ning.

Begä­ran om tillämp­ning av denna para­graf skall fram­stäl­las när lag­fart eller inskriv­ning söks. Över­lå­tare och för­vär­vare skall där­vid skrift­li­gen samt på heder och sam­vete intyga
      1) att ersätt­ning för den över­låtna egen­do­men inte läm­nats och inte hel­ler skall läm­nas utö­ver vad som fram­går av den ingivna över­lå­tel­se­hand­lingen,
      2) att inte hel­ler i övrigt avtal träf­fats om tillägg till eller annan änd­ring i vill­ko­ren för tidi­gare för­värv än vad som angetts i över­lå­tel­se­hand­lingen samt
      3) att för­hål­lan­den som avses i andra styc­ket inte före­lig­ger.
Lag (1998:1610).

Skat­te­sats

8 §   Stäm­pels­kat­ten är fem­ton kro­nor för varje fullt tusen­tal kro­nor av egen­do­mens värde.

För­vär­vas egen­do­men av en juri­disk per­son är dock skat­ten fyr­ti­otvå kro­nor och fem­tio öre för varje fullt tusen­tal kro­nor av egen­do­mens värde utom då för­vär­va­ren
      1) skulle ha varit befriad från gåvoskatt enligt 3 eller 38 § den upp­hävda lagen (1941:416) om arvs­skatt och gåvoskatt om egen­do­men hade erhål­lits som gåva,
      2) är en bostads­rätts­för­e­ning,
      3) är en kre­dit­in­rätt­ning som enligt lag, reg­le­mente eller bolags­ord­ning är skyl­dig att åter avyttra egen­do­men,
      4) är dödsbo.

Skat­ten är dock i fall som avses i första och andra styc­kena all­tid lägst fem­tio kro­nor. Lag (2010:774).

Skat­tens beräk­ning

9 §   Vid köp av fast egen­dom bestäms vär­det enligt 8 § genom att köpeskil­lingen jäm­förs med tax­e­rings­vär­det för året när­mast före det år då ansö­kan om lag­fart bevil­jas. Det högsta av dessa vär­den anses som egen­do­mens värde.

Sak­nas sär­skilt tax­e­rings­värde för det i första styc­ket angivna året görs jäm­fö­rel­sen i stäl­let med det värde som inskriv­nings­myn­dig­he­ten, med led­ning av intyg av sak­kun­nig eller annan utred­ning, bedö­mer att egen­do­men hade vid tid­punk­ten för upp­rät­tan­det av den hand­ling på vil­ken för­vär­vet grun­das.

Ingår i egen­do­men sådana till­be­hör till fas­tig­het som avses i 2 kap. 3 § jor­da­bal­ken skall till tax­e­rings­vär­det läg­gas vär­det av dessa till­be­hör.

Om det finns sär­skilda skäl, skall Skat­te­ver­ket på begä­ran av inskriv­nings­myn­dig­he­ten vär­dera egen­do­men i sådana fall som avses i andra eller tredje styc­ket eller 11 §. Lag (2005:153).

10 §   Bestäm­mel­serna i 9 § tilläm­pas på mot­sva­rande sätt även i andra fall när fast egen­dom för­vär­vas mot ersätt­ning.

Vid byte av fast egen­dom anses där­vid tax­e­rings­vär­det av den läm­nade egen­do­men som ersätt­ning för den mot­tagna egen­do­men. Sak­nas tax­e­rings­värde bestäms jäm­fö­rel­se­värde enligt 9 § andra styc­ket.

Utges vid byte av fast egen­dom pengar eller annan lös egen­dom (mel­lan­skill­nad) ökas ersätt­ningen enligt andra styc­ket med den utgivna mel­lan­skill­na­den. Erhålls mel­lan­skill­nad mins­kas ersätt­ningen med denna.

11 §   Om det visas att egen­do­men gått ner i värde efter den tid­punkt som tax­e­rings­vär­det för det i 9 § angivna året avser, men före fång­es­hand­ling­ens upp­rät­tande, och detta berott på elds­våda, bort­ta­gande av bygg­nad, skogs­av­verk­ning, väsent­lig för­änd­ring av rörelse i vil­ken egen­do­men har använts eller annan lik­nande anled­ning, skall inskriv­nings­myn­dig­he­ten bestämma annat jäm­fö­rel­se­värde enligt 9 § andra styc­ket. Det­samma skall gälla om det visas att egen­do­men, till följd av nybygg­nad eller av annan lik­nande anled­ning, ökat i värde efter fång­es­hand­ling­ens upp­rät­tande men före den tid­punkt, som tax­e­rings­vär­det för det i 9 § första styc­ket angivna året avser.

12 §   Vid upp­lå­telse eller över­lå­telse av tomträtt utan till­hö­rande bygg­nad skall vär­det av tomträt­ten anses mot­svara avgäl­den för ett år. Om det vid över­lå­tel­sen har utfästs en större ersätt­ning skall tomträt­tens värde dock anses mot­svara ersätt­ningen. I övrigt skall vär­det av tomträtt i tillämp­liga delar bestäm­mas enligt före­skrif­terna i 9--11 §§. Som tax­e­rings­värde skall där­vid gälla den del av tax­e­rings­vär­det som avser bygg­nad. Lag (1994:1916).

13 §   Omfat­tar ett för­värv även annat än fast egen­dom eller tomträtt och har för­del­ningen av ersätt­ningen mel­lan skat­te­plik­tig och övrig egen­dom inte angetts i fång­es­hand­lingen, skall hela ersätt­ningen anses avse den skat­te­plik­tiga egen­do­men om för­del­ningen inte på annat sätt till­för­lit­li­gen styrks.

14 §   Om ersätt­ning utgår i form av lös egen­dom, vär­de­ras denna egen­dom enligt reg­lerna i 23 § den upp­hävda lagen (1941:416) om arvs­skatt och gåvoskatt. Vär­de­ringen skall ske med hän­syn till för­hål­lan­dena vid upp­rät­tande av den hand­ling på vil­ken för­vär­vet grun­das. Lag (2004:1344).

15 §   Har upp­hävts genom lag (1990:598).

16 §   Har upp­hävts genom lag (1990:598).

17 §   Har upp­hävts genom lag (1990:598).

18 §   Har upp­hävts genom lag (1990:598).

19 §   Har upp­hävts genom lag (1990:598).

20 §   Har upp­hävts genom lag (1990:598).

Inteck­ning

Skat­te­plikt

21 §   Om inte annat fram­går av 22 och 23 §§ tas stäm­pelskatt ut vid bevil­jande av sådan ansö­kan om inteck­ning i fast egen­dom som avses i 22 kap. 2 § jor­da­bal­ken, samt vid bevil­jande av mot­sva­rande ansö­kan beträf­fande tomträtt, luft­far­tyg eller skepp. Detta gäl­ler också vid bevil­jande av ansö­kan om före­tagsin­teck­ning.

Med bevil­jande av ansö­kan om inteck­ning i skepp jäm­ställs att inteck­ning i skepps­bygge förs över från far­tygs­re­gist­rets skepps­bygg­nads­del till far­tygs­re­gist­rets skepps­del.
Lag (2004:777).

Undan­tag från skat­te­plikt

22 §   Sker nyin­teck­ning och död­ning på grund av sam­ti­dig ansö­kan, före­lig­ger skat­te­plikt endast för skill­na­den mel­lan det nyin­teck­nade belop­pet och belop­pet av de inteck­ningar som dödas. Detta gäl­ler dock bara om inteck­ning­arna bevil­jas i egen­dom som helt eller del­vis omfat­ta­des av de dödade inteck­ning­arna.

Har en närings­verk­sam­het tidi­gast sex måna­der före ansö­kan om före­tagsin­teck­ning för­vär­vats genom en sådan fusion eller fis­sion som anges i 37 kap. 3 respek­tive 5 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) före­lig­ger skat­te­plikt endast för ett belopp mot­sva­rande skill­na­den mel­lan det nyin­teck­nade belop­pet och belop­pet av de inteck­ningar som upp­hörde att gälla till följd av fusio­nen eller fis­sio­nen. Lag (2004:777).

23 §   Om inteck­ningar i fast egen­dom, som ingår i en genom sam­man­lägg­ning nybil­dad fas­tig­het, har dödats före sam­man­lägg­ningen, före­lig­ger inte skat­te­plikt för de inteck­ningar som till högst mot­sva­rande belopp bevil­jas i den nybil­dade fas­tig­he­ten inom ett år från det att de tidi­gare inteck­ning­arna upp­hörde att gälla.
Mot­sva­rande skall tilläm­pas beträf­fande inteck­ningar i tomträtt i fall som avses i 6 § 9.

Skat­te­sats m.m.

24 §   Stäm­pels­kat­ten är vid inteck­ning i
      1) fast egen­dom och tomträtt tjugo kro­nor för varje fullt tusen­tal kro­nor av det belopp som inteck­nas,
      2) luft­far­tyg tio kro­nor för varje fullt tusen­tal kro­nor av det belopp som inteck­nas,
      3) skepp fyra kro­nor för varje fullt tusen­tal kro­nor av det belopp som inteck­nas.

Vid före­tagsin­teck­ning är stäm­pels­kat­ten tio kro­nor för varje fullt tusen­tal kro­nor av det belopp som inteck­nas.

Skat­ten är all­tid lägst fem­tio kro­nor. Lag (2004:777).

Omräk­ning av utländsk valuta

24 a §   Vär­det av utländsk valuta beräk­nas efter den väx­el­kurs som gäl­ler vid skatt­skyl­dig­he­tens inträde. Vid beräk­ning av skatt enligt 22 § skall vär­det av de tidi­gare inteck­ning­arna dock beräk­nas efter den väx­el­kurs som gäl­ler vid tid­punk­ten för skatt­skyl­dig­he­tens inträde för de nya inteck­ning­arna.
Lag (2005:153).

Fast­stäl­lande av skatt

25 §   Skatt­skyl­dig­het inträ­der i fall som avses i
      a) 4 §, när ansö­kan om inskriv­ning bevil­jas,
      b) 21 §, när inteck­ning bevil­jas eller när inteck­ning förs över från far­tygs­re­gist­rets skepps­bygg­nads­del till far­tygs­re­gist­rets skepps­del.
Lag (2001:345).

26 §   Beslut om fast­stäl­lande av skat­ten skall med­de­las när skatt­skyl­dig­he­ten inträ­der eller, om något hind­rar detta, så snart hind­ret bli­vit undan­röjt.

Inne­hål­ler en köpe­hand­ling i de fall som avses i 25 § a ett vill­kor om till­läggs­kö­peskil­ling, skall beslu­tet grun­das på den köpeskil­ling som är angi­ven i köpe­hand­lingen om annat inte fram­går av bestäm­mel­serna i 9--14 §§. När den slut­liga köpeskil­lingen är känd, skall inskriv­nings­myn­dig­he­ten med­dela ett nytt beslut som grun­das på den sam­man­lagda köpeskil­lingen om annat inte fram­går av bestäm­mel­serna i 9--14 §§.
Lag (2005:153).

27 §   Skatt­skyl­dig är i fråga om skatt för
      a) för­värv av fast egen­dom eller tomträtt, båda par­terna,
      b) inteck­ning, den som har ansökt om inteck­ning eller, när inteck­ning söks på grund av med­gi­vande, den som med­gett att inteck­ning fått ske.

När flera sva­rar för skat­tens betal­ning är de soli­da­riskt ansva­riga. Lag (1990:598).

28 §   Inskriv­nings­myn­dig­he­ten får före­lägga den skatt­skyl­dige att lämna de upp­gif­ter som behövs för att fast­ställa skat­ten. Före­läg­gan­det får för­e­nas med vite. Vitet skall bestäm­mas med hän­syn till den skatt­skyl­di­ges eko­no­miska för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt, dock inte till lägre belopp än fem­hundra kro­nor.

Fråga om utdö­mande av vite prö­vas av inskriv­nings­myn­dig­he­ten.

Efter­be­skatt­ning

29 §   Om en fång­es­hand­ling som ingi­vits för inskriv­nings­än­da­mål inne­hål­ler orik­tiga upp­gif­ter om sådant som är av bety­delse för att fast­ställa stäm­pels­kat­ten och har skatt till följd härav inte utgått eller utgått med för lågt belopp skall inskriv­nings­myn­dig­he­ten besluta om efter­be­skatt­ning.

Det­samma gäl­ler om skatt­skyl­dig annars läm­nat orik­tiga upp­gif­ter till led­ning för fast­stäl­lande av stäm­pels­kat­ten eller om den skatt­skyl­dige läm­nat orik­tiga upp­gif­ter i mål om sådan skatt.

Efter­be­skatt­ning får inte ske om det skat­te­be­lopp som avses är att anse som ringa eller om det med hän­syn till omstän­dig­he­terna fram­står som uppen­bart oskä­ligt att efter­be­skatt­ning sker.

30 §   Efter­be­skatt­ning får ej ske om inte inskriv­nings­myn­dig­he­ten med­de­lar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det kalen­derår under vil­ket skatt­skyl­dig­he­ten inträdde.
Efter­be­skatt­ning på grund av en orik­tig upp­gift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då avgö­rande i målet har vun­nit laga kraft.

Har den skatt­skyl­dige avli­dit, skall efter­be­skatt­ningen påfö­ras hans dödsbo. Beslut om sådan efter­be­skatt­ning får inte med­de­las av inskriv­nings­myn­dig­he­ten efter utgången av det andra året efter det kalen­derår under vil­ket boupp­teck­ningen efter den skatt­skyl­dige har läm­nats in för regi­stre­ring.

Betal­ning av skatt

31 §   Skat­ten skall beta­las till inskriv­nings­myn­dig­he­ten eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer inom en månad från den dag, då beslut om skat­ten till­han­da­hålls sökan­den. I de fall som avses i 26 § andra styc­ket skall tidi­gare fast­ställd stäm­pelskatt avräk­nas från det nya skat­te­be­lop­pet. Innan beslu­tet om skat­ten har med­de­lats får skat­ten inte tas emot.

Om en inskriv­nings­myn­dig­het efter ompröv­ning eller en över­rätt efter över­kla­gande fast­stäl­ler skat­ten till ett högre belopp, skall det till­kom­mande skat­te­be­lop­pet beta­las inom en månad efter det att inskriv­nings­myn­dig­he­tens eller över­rät­tens beslut har med­de­lats. Lag (2005:153).

32 §   Om syn­ner­liga skäl före­lig­ger får inskriv­nings­myn­dig­he­ten bevilja anstånd med att betala skat­ten.

32 a §   Har en juri­disk per­son (för­vär­va­ren) för­vär­vat fast egen­dom eller tomträtt från en annan juri­disk per­son som ingår i samma kon­cern som för­vär­va­ren (över­lå­ta­ren), skall inskriv­nings­myn­dig­he­ten medge upp­skov med betal­ning av skat­ten om
      1) moder­fö­re­ta­get i kon­cer­nen är ett svenskt aktie­bo­lag, en svensk eko­no­misk för­e­ning, en svensk spar­bank eller ett svenskt ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag, och
      2) över­lå­ta­ren inte ingår i en annan kon­cern än den i vil­ken för­vär­va­ren ingår.

Inskriv­nings­myn­dig­he­ten skall för­klara att upp­sko­vet inte längre gäl­ler om
      1) för­vär­va­ren över­lå­ter fas­tig­he­ten till annan,
      2) kon­cern­för­hål­lan­det mel­lan över­lå­ta­ren och för­vär­va­ren upp­hör eller
      3) över­lå­ta­ren eller för­vär­va­ren upp­lö­ses genom lik­vi­da­tion eller kon­kurs.

Upp­går över­lå­ta­ren eller för­vär­va­ren i ett annat före­tag genom fusion enligt 37 kap. 3 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) inträ­der det över­ta­gande före­ta­get i det vid fusio­nen över­lå­tande före­ta­gets situ­a­tion såvitt avser upp­sko­vet.
Mot­sva­rande gäl­ler vid fis­sion enligt 37 kap. 5 § samma lag. I detta fall avses med över­ta­gande före­tag det före­tag till vil­ket egen­do­men över­gått. Lag (2001:1222).

32 b §   Begä­ran om tillämp­ning av reg­lerna om upp­skov i 32 a § skall fram­stäl­las tidi­gast när lag­fart eller inskriv­ning söks och senast ett år efter den dag då den skatt som är hän­för­lig till för­vär­vet fast­ställts.

Med­ges upp­skov och är skat­ten betald, skall åter­be­tal­ning ske enligt reg­lerna i 40 §.

För­kla­ring om att upp­skov inte längre gäl­ler skall anses som sådant beslut om skat­ten som avses i 31 §. Lag (1998:1610).

33 §   En hand­ling som lig­ger till grund för skat­tens fast­stäl­lande eller ett pant­brev får inte läm­nas ut för­rän skat­ten har beta­lats. Detta gäl­ler inte om upp­skov med­getts enligt bestäm­mel­serna i 32 a § första styc­ket.

Har en inteck­ning förts över från far­tygs­re­gist­rets skepps­bygg­nads­del till far­tygs­re­gist­rets skepps­del i sam­band med att ett skepps­bygge regi­stre­rats som skepp, får inte natio­na­li­tets­hand­lingen för skep­pet läm­nas ut för­rän skat­ten för inteck­ningen har beta­lats. Lag (2005:153).

34 §   Har den skatt­skyl­dige inte beta­lat skat­ten inom före­skri­ven tid, skall dröjsmåls­av­gift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmåls­av­gift. Dröjsmåls­av­gif­ten beta­las till inskriv­nings­myn­dig­he­ten eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Inskriv­nings­myn­dig­he­ten får medge befri­else helt eller del­vis från skyl­dig­he­ten att betala dröjsmåls­av­gift, om det finns sär­skilda skäl. Lag (1997:528).

35 §   Om skat­ten inte har beta­lats inom före­skri­ven tid, skall skat­te­be­lop­pet och i före­kom­mande fall dröjsmåls­av­gift på fram­ställ­ning av inskriv­nings­myn­dig­he­ten eller av annan myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer ome­del­bart läm­nas för indriv­ning. Rege­ringen får före­skriva att indriv­ning inte behö­ver begä­ras för ett ringa belopp.

Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken ske. Lag (2005:153).

35 a §   I ären­den och mål om stäm­pelskatt och dröjsmåls­av­gift enligt denna lag gäl­ler bestäm­mel­serna om betal­nings­säk­ring i 46 kap., 68 kap. 1 §, 69 kap. 13-18 §§ och 71 kap. 1 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2011:1249).

Åter­vin­ning

36 §   Har efter det att ett beslut med­de­lats om fast­stäl­lande av skatt, lag­fart, inskriv­ning av tomträtt eller inteck­ning undan­röjts genom dom eller beslut som vun­nit laga kraft, har den skatt­skyl­dige rätt att få åter­vin­ning av skat­ten.

Det­samma gäl­ler om erlagd skatt inte har kun­nat avräk­nas helt i fall som avses i 7 §.

Beslut om åter­vin­ning med­för befri­else från skyl­dig­het att betala fast­ställd skatt, eller rätt att återfå skatt som har beta­lats. Lag (1990:598).

37 §   Beslut om åter­vin­ning med­de­las av inskriv­nings­myn­dig­he­ten.
Ansö­kan om åter­vin­ning görs skrift­li­gen hos myn­dig­he­ten inom ett år efter det att för­ut­sätt­ning­arna för åter­vin­ning har inträtt. Ansö­kan får dock all­tid göras inom tre år från dagen för inskriv­nings­myn­dig­he­tens beslut om skat­tens fast­stäl­lande.

Ompröv­ning av beslut

37 a §   Ett beslut av en inskriv­nings­myn­dig­het som inne­fat­tar pröv­ning av en fråga om fast­stäl­lande av skatt, efter­be­skatt­ning eller åter­vin­ning ska änd­ras av myn­dig­he­ten, om beslu­tet är uppen­bart orik­tigt på grund av nya omstän­dig­he­ter eller av någon annan anled­ning och beslu­tet kan änd­ras snabbt och enkelt. Ett beslut får änd­ras till nack­del för en enskild part endast om par­ten med­ger det.

Skyl­dig­he­ten att ändra beslu­tet gäl­ler även om beslu­tet över­kla­gas. Skyl­dig­he­ten gäl­ler dock inte om inskriv­nings­myn­dig­he­ten redan har över­läm­nat hand­ling­arna till högre instans. Lag (2018:791).

37 b §   Om en inskriv­nings­myn­dig­het änd­rar ett beslut som har över­kla­gats, ska den även över­lämna det nya beslu­tet till över­in­stan­sen, om inte över­kla­gan­det ska avvi­sas enligt 45 § för­valt­nings­la­gen (2017:900). Över­kla­gan­det ska anses omfatta det nya beslu­tet. Lag (2018:791).

Över­kla­gande

38 §   Ett beslut enligt denna lag av den inskriv­nings­myn­dig­het som avses i 19 kap. 3 § jor­da­bal­ken får över­kla­gas av den skatt­skyl­dige och av den myn­dig­het som har för­ord­nats till gransk­nings­myn­dig­het enligt 41 §. Beslu­tet över­kla­gas till den tings­rätt inom vars dom­krets den fas­tig­het som beslu­tet avser lig­ger. Skri­vel­sen ska ges in till inskriv­nings­myn­dig­he­ten. Vid över­kla­gande tilläm­pas den kla­go­tid som anges i 19 kap. 34 § jor­da­bal­ken, om inte annat föl­jer av 39 §. Vid hand­lägg­ningen i övrigt av ett över­kla­gande tilläm­pas lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till hov­rät­ten.

Beslut om före­läg­gande enligt 28 § får inte över­kla­gas.
Lag (2008:160).

38 a §   Beslut enligt denna lag av inskriv­nings­myn­dig­he­ten enligt 4 kap. 2 § lagen (2008:990) om före­tags­hy­po­tek får över­kla­gas av den skatt­skyl­dige och av den myn­dig­het som har för­ord­nats till gransk­nings­myn­dig­het enligt 41 § till den tings­rätt inom vars dom­krets inskriv­nings­myn­dig­he­ten är belä­gen. Skri­vel­sen ska ges in till inskriv­nings­myn­dig­he­ten.
Vid över­kla­gande tilläm­pas den kla­go­tid som anges i 4 kap. 24 § lagen om före­tags­hy­po­tek. Vid hand­lägg­ningen i övrigt av ett över­kla­gande tilläm­pas lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till hov­rät­ten.

Beslut om före­läg­gande enligt 28 § får inte över­kla­gas.
Lag (2008:992).

38 b §   Beslut enligt denna lag av regis­ter­myn­dig­he­ten enligt 3 § andra styc­ket får över­kla­gas till Stock­holms tings­rätt av den skatt­skyl­dige och av den myn­dig­het som har för­ord­nats till gransk­nings­myn­dig­het enligt 41 §. Skri­vel­sen skall ges in till regis­ter­myn­dig­he­ten. Vid över­kla­gande tilläm­pas den kla­go­tid som anges i 2 kap. 19 a § sjö­la­gen (1994:1009). Vid hand­lägg­ningen i övrigt av ett över­kla­gande tilläm­pas lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till hov­rät­ten.

Beslut om före­läg­gande enligt 28 § får inte över­kla­gas.
Lag (2001:345).

38 c §   Beslut enligt denna lag av inskriv­nings­myn­dig­he­ten enligt 1 b § lagen (1955:227) om inskriv­ning av rätt till luft­far­tyg får över­kla­gas till Stock­holms tings­rätt av den skatt­skyl­dige och av den myn­dig­het som har för­ord­nats till gransk­nings­myn­dig­het enligt 41 §. Skri­vel­sen skall ges in till inskriv­nings­myn­dig­he­ten. Vid över­kla­gande tilläm­pas den kla­go­tid som anges i 49 a § lagen om inskriv­ning av rätt till luft­far­tyg. Vid hand­lägg­ningen i övrigt av ett över­kla­gande tilläm­pas lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till hov­rät­ten.

Beslut om före­läg­gande enligt 28 § får inte över­kla­gas.
Lag (2004:86).

39 §   Ett beslut av den inskriv­nings­myn­dig­het som avses i 19 kap. 3 § jor­da­bal­ken som inne­fat­tar pröv­ning av en fråga om fast­stäl­lande av skatt, efter­be­skatt­ning eller åter­vin­ning får över­kla­gas inom tre år från dagen för beslu­tet. Har en part över­kla­gat beslu­tet och vill även mot­par­ten över­klaga, ska den­nes skri­velse ha kom­mit in till den tings­rätt inom vars dom­krets den fas­tig­het som beslu­tet avser lig­ger inom två måna­der från det att tings­rät­ten har del­gett mot­par­ten ett före­läg­gande enligt 15 § lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den att svara på över­kla­gan­det. Tings­rät­ten ska pröva frå­gan om mot­par­tens över­kla­gande har skett inom rätt tid.

Vid över­kla­gande av ett beslut som avses i första styc­ket ska tings­rät­ten, om ären­det tas upp till pröv­ning, all­tid höra mot­par­ten.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till hov­rät­ten.
Lag (2008:160).

39 a §   Ett beslut av inskriv­nings­myn­dig­he­ten enligt 4 kap. 2 § lagen (2008:990) om före­tags­hy­po­tek som inne­fat­tar pröv­ning av en fråga om fast­stäl­lande av skatt, efter­be­skatt­ning eller åter­vin­ning får över­kla­gas inom tre år från dagen för beslu­tet.
Har en part över­kla­gat beslu­tet och vill även mot­par­ten över­klaga, ska den­nes skri­velse ha kom­mit in till den tings­rätt som avses i 38 a § inom två måna­der från det att tings­rät­ten har del­gett mot­par­ten ett före­läg­gande enligt 15 § lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den att svara på över­kla­gan­det.
Tings­rät­ten ska pröva frå­gan om mot­par­tens över­kla­gande har skett inom rätt tid.

Vid över­kla­gande av ett beslut som avses i första styc­ket ska tings­rät­ten, om ären­det tas upp till pröv­ning, all­tid höra mot­par­ten.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till hov­rät­ten.
Lag (2008:992).

39 b §   Ett beslut av regis­ter­myn­dig­he­ten enligt 3 § andra styc­ket som inne­fat­tar pröv­ning av en fråga om fast­stäl­lande av skatt, efter­be­skatt­ning eller åter­vin­ning får över­kla­gas inom tre år från dagen för beslu­tet. Har en part över­kla­gat beslu­tet och vill även mot­par­ten över­klaga, skall den­nes skri­velse ha kom­mit in till Stock­holms tings­rätt inom två måna­der från det att tings­rät­ten har del­gett mot­par­ten ett före­läg­gande enligt 15 § lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den att svara på över­kla­gan­det. Tings­rät­ten skall pröva frå­gan om mot­par­tens över­kla­gande har skett inom rätt tid.

Vid över­kla­gande av ett beslut som avses i första styc­ket skall tings­rät­ten, om ären­det tas upp till pröv­ning, all­tid höra mot­par­ten.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till hov­rät­ten.
Lag (2005:153).

39 c §   Ett beslut av inskriv­nings­myn­dig­he­ten enligt 1 b § lagen (1955:227) om inskriv­ning av rätt till luft­far­tyg som inne­fat­tar pröv­ning av en fråga om fast­stäl­lande av skatt, efter­be­skatt­ning eller åter­vin­ning får över­kla­gas inom tre år från dagen för beslu­tet. Har en part över­kla­gat beslu­tet och vill även mot­par­ten över­klaga, skall den­nes skri­velse ha kom­mit in till Stock­holms tings­rätt inom två måna­der från det att tings­rät­ten har del­gett mot­par­ten ett före­läg­gande enligt 15 § lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den att svara på över­kla­gan­det.
Tings­rät­ten skall pröva frå­gan om mot­par­tens över­kla­gande har skett inom rätt tid.

Vid över­kla­gande av ett beslut som avses i första styc­ket skall tings­rät­ten, om ären­det tas upp till pröv­ning, all­tid höra mot­par­ten.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till hov­rät­ten.
Lag (2005:153).

Åter­be­tal­ning

40 §   Åter­be­tal­ning av skatt på grund av ett beslut enligt denna lag görs av inskriv­nings­myn­dig­he­ten eller av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Åter­be­tal­ning skall ske även om beslu­tet inte har vun­nit laga kraft.

Ränta skall, om inte annat föl­jer av 42 §, beräk­nas på åter­be­ta­lad skatt och dröjsmåls­av­gift från och med den dag då belop­pet har beta­lats till och med den dag då åter­be­tal­ning görs. Rän­tan beräk­nas för visst kalen­derår efter en rän­te­sats som mot­sva­rar 75 pro­cent av den stats­lå­ne­ränta som gällde vid utgången av novem­ber när­mast före­gå­ende kalen­derår. Rän­te­sat­sen bestäms till pro­cent­tal med högst en deci­mal.

Vid rän­te­be­räk­ningen skall avrund­ning ske till när­mast lägre hela kron­tal. Rän­te­be­lopp under fem­tio kro­nor beta­las inte ut. Lag (1992:640).

Ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning

40 a §   I ären­den och mål om stäm­pelskatt och dröjsmåls­av­gift enligt denna lag gäl­ler bestäm­mel­serna om ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).
Det som sägs där om Skat­te­ver­ket ska i stäl­let gälla den myn­dig­het som ska betala ut ersätt­ningen. Lag (2011:1249).

Till­syn över beslut om skatt

41 §   Inskriv­nings­myn­dig­he­ter­nas beslut i ären­den om fast­stäl­lande av stäm­pelskatt, efter­be­skatt­ning och åter­vin­ning skall grans­kas av den myn­dig­het som rege­ringen för­ord­nar.

Gransk­nings­myn­dig­he­ten för det all­män­nas talan vid dom­stol enligt denna lag. Där­vid får myn­dig­he­ten föra talan även till den skatt­skyl­di­ges för­mån.

Sär­skilda före­skrif­ter

42 §   Före­lig­ger syn­ner­liga skäl kan rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer i sär­skilda fall medge ned­sätt­ning av eller befri­else från skatt, lik­som åter­be­tal­ning helt eller del­vis av skatt.

Vid beslut om åter­be­tal­ning av skatt som med­de­las med stöd av första styc­ket skall rege­ringen eller myn­dig­het som där sägs besluta i vad mån ränta skall utgå på det skat­te­be­lopp som skall åter­be­ta­las.

43 §   Rege­ringen får med­dela när­mare före­skrif­ter om skat­tens betal­ning. Rege­ringen får där­vid besluta om undan­tag från 33 §.
Lag (2000:246).

44 §   Skatt­skyl­dig skall lämna upp­gift till inskriv­nings­myn­dig­he­ten om omstän­dig­het som anges i 32 a § andra styc­ket. Lag (1998:1610).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1984:404
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1984 då stäm­pels­kat­te­la­gen (1964:308) skall upp­höra att gälla.
   2. Den gamla lagen gäl­ler fort­fa­rande i ären­den där skat­ten har fast­ställts före ikraft­trä­dan­det i sam­band med att en ansö­kan om inskriv­ning har för­kla­rats vilande.
   3. Den gamla lagens bestäm­mel­ser om åter­vin­ning gäl­ler för skatt som har fast­ställts före ikraft­trä­dan­det.
   4. Bestäm­mel­serna i 5 § andra styc­ket och 15 § gamla lagen tilläm­pas fort­fa­rande när fång har över­lå­tits före ikraft­trä­dan­det.
   5. Bestäm­mel­serna i 12 § gamla lagen tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om inteck­ningar som har dödats eller av annan anled­ning har upp­hört att gälla före ikraft­trä­dan­det.
   6. Bestäm­mel­serna om efter­be­skatt­ning i den nya lagen skall tilläm­pas endast i fall då upp­gif­ter som avses i 29 § läm­nats efter ikraft­trä­dan­det.
   7. Skatt­skyl­dig­het före­lig­ger inte vid för­värv av fast egen­dom genom till­skott till bolag i enlig­het med lagen (1963:583) om avveck­ling av fide­i­kom­miss.
   8. Den gamla lagens bestäm­mel­ser om skat­te­fri­het gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­värv med stöd av lagen (1925:334) om rätt i vissa fall för nytt­jan­de­rätts­ha­vare att inlösa under nytt­jan­de­rätt upp­lå­tet område.
   9. Före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning till en före­skrift som har ersatts av en bestäm­melse i denna lag tilläm­pas i stäl­let den nya bestäm­mel­sen.

1986:479

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1987 och tilläm­pas i fråga om ränta som belö­per på tid efter ikraft­trä­dan­det.

1990:598

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1993. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

1992:640

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1993. Äldre före­skrif­ter gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om skatt som för­fal­lit till betal­ning före ikraft­trä­dan­det. I fråga om rest­av­gift gäl­ler 35 § i dess lydelse intill den 1 janu­ari 1993. Ränta som belö­per på tid före ikraft­trä­dan­det beräk­nas enligt äldre före­skrif­ter.

1993:671

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1994. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­värv som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

1996:838

Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 1996 och skall tilläm­pas när skatt­skyl­dig­het inträ­der efter detta datum och - då fråga är om för­värv av fast egen­dom och tomträt­ter - för­vär­vet skett efter utgången av juli månad 1996.

1998:1610

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999 och tilläm­pas i fråga om för­värv som görs den dagen eller senare

2001:345
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001 i fråga om 38, 38 a, 39 och 39 a §§ och i övrigt den 1 decem­ber 2001.
   2. Vid över­kla­gande av ett beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det skall äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas.

2001:1222

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande för tid före ikraft­trä­dan­det.

2004:777
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2004 och tilläm­pas från och med den 5 mars 2004 om inte annat föl­jer av punk­ten 2.
   2. I fråga om före­tagsin­teck­ning som har bevil­jats enligt lagen (1984:649) om före­tags­hy­po­tek skall föl­jande gälla fram till den 1 janu­ari 2005. Vid till­lämp­ning av 22 § första styc­ket skall äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas vid sam­ti­dig ansö­kan om död­ning av före­tagsin­teck­ning som bevil­jats enligt lagen (1984:649) om före­tags­hy­po­tek och nyin­teck­ning enligt lagen (2003:528) om före­tagsin­teck­ning. Skat­te­plikt skall i sådant fall före­ligga för skill­na­den mel­lan det nyin­teck­nade belop­pet och belop­pet av de dödade inteck­ning­arna.
   3. För före­tagsin­teck­ningar som bevil­jas under peri­o­den 5 mars 2004-​30 novem­ber 2004 skall beslut om fast­stäl­lande av stäm­pelskatt med­de­las sna­rast efter den 30 novem­ber 2004.

2005:153

Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2005. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i fråga om beslut om stäm­pelskatt som med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2008:160
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2008.
   2. Vid över­kla­gande av ett beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det ska äldre före­skrif­ter tilläm­pas.

2009:1232

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 och tilläm­pas i fråga om för­värv som görs efter den 31 decem­ber 2009.

2010:774

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011 och tilläm­pas i fråga om för­värv som görs efter den 31 decem­ber 2010.

2011:1249
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012.
   2. Lagen tilläm­pas i fråga om för­värv som görs efter den 31 decem­ber 2011 och ansök­ningar om inteck­ning som bevil­jas efter denna dag.
   3. De nya bestäm­mel­serna i 40 a § om ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning tilläm­pas i fråga om kost­na­der i ären­den och mål som inleds efter utgången av 2011.

2022:1851
   1. Denna lag trä­der i kraft den 31 janu­ari 2023.
   2. Lagen tilläm­pas första gången i fråga om för­värv som görs efter den 30 janu­ari 2023.