SFS 1973:670

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1973:670 tid­lag; utkom från tryc­ket given stock­holms slott den 29 juni 1973. den 17 juli 1973 i v i gustaf adolf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra veter­ligt: att vi, med rilcs-​​ dagenk fun­nit gott för­ordna som föl­jer. inle­dande bestäm­melse 1 § tull­om­rå­det omfat­tar sve­ri­ges land­om­råde och sjö­ter­ri­to­rium samt luft­rum­met där­ö­ver. inför­sel till och utför­sel från tull­om­rå­det över­va­kas av tull­ver­ket. fört­nll­ning 2 § vara som infö­res till tull­om­rå­det skall för­tul­las. vid för­tu­u­ning tar tull­myn­dig­het ut tull, skatt och annan inför­sel­av­gift. i sam­band med för­tu­u­ningen kon­trol­le­rar tull­myn­dig­he­ten att varan får infö­ras. utan att för­tul­las får vara 1. sän­das genom tull­om­rå­det eller mel­lan orter inom detta enligt de vill­kor och före­skrif­ter som gene­raltull­sty­rel­sen med­de­lar, 2. för­va­ras på tull­upp­lag eller tul­la­ger eller i fri­hamn eller exportbu tik enligt 24—^28 §§, 3. inne­ha­vas med tem­po­rär tull­fri­het, eller 4. åter­ut­fö­ras. gene­raltull­sty­rel­sen får medge att avgifts­fri vara ej behö­ver för­tul­las om det kan ske utan risk för att för inför­seln gäl­lande före­skrif­ter efter-​​ sät­tes. 3 § innan vara för­tul­lats får ej någon för­foga över den om ej annat föl­jer av denna lag. den som bedri­ver import­verk­sam­het får, om tull­myn­dig­he­ten med ger det, ta hand om och i övrigt för­foga över vara utan hin­der av att den ej för­tul­lats. den som beta­lar tull och annan inför­sel­av­gift enligt 18 § får för­foga över vara utan hin­der av att avgift ej erlagts för den. konungen eller myn­dig­het som konungen bestäm­mer får för vissa fall för­ordna om inskränk­ningar i rät­ten att för­foga över vara, 4 § vara, som skall för­tu­uas, anges till för­tull­ning vid inför­seln eller, om den sän­des under tull­ver­kets över­in­se­ende till ort inom tull­om­rå­det, vid ankoms­ten till denna ort. för­va­ras sådan vara på tull­upp­lag eller tul­la­ger eller i fri­hamn, anges den till för­tull­ning innan för­va­ringen upp­hör. har vara tagits om hand efter med­gi­vande enligt 3 § andra styc­ket skall den som erhål­lit med­gi­van­det ange varan till för­tull­ning inom den tid som konungen eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, gene­raltull­sty rel­sen bestäm­mer. blir varan inom samma tid före­mål för behand­ling 1344 1 prop. 1972:110, sku 61, rskr 296. . -.j ¬ enligt 2 § tredje styc­ket, skall vad nu sagts om skyl­dig­het att ange vara sfs 1973: 670 till för­tull­ning ej gälla. 5 § den som anger vara till för­tull­ning eller som tagit hand om vara efter med­gi­vande enligt 3 § andra styc­ket är tull­skyl­dig. tull­skyl­dig skall utom tull erlägga annan inför­sel­av­gift för varan som upp­bä­res av tull­ver­ket. är ej någon tull­skyl­dig enligt första styc­ket, tages tull och annan in för­sel­av­gift ut av varan. 6 § konungen eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, gene­raltull­sty­rel sen bestäm­mer var för­tull­ning får ske. tuu­de­kla­ra­tion m, m. 7 § när vara anges till för­tull­ning, skall tull­skyl­dig till led­ning för för- tull­ningen lämna tull­de­kla­ra­tion. gene­raltull­sty­rel­sen får för sär­skilda fall före­skriva att de upp­gif­ter som behövs för för­tull­ningen sk all läm nas i annan ord­ning. tull­de­kla­ra­tion får läm­nas genom ombud som god­känts av gene­ral tull­sty­rel­sen. inne­hål­ler dekla­ra­tion, som läm­nats genom ombud, orik­tig upp­gift och kan det för­an­leda, att tull eller annan inför­sel­av­gift undan dra­ges stats­ver­ket eller att vara infö­res i strid mot för­bud, ålig­ger det tull­skyl­dig att rätta upp­gif­ten inom tre vec­kor från den dag, då deklara tio­nen läm­na­des. tull­myn­dig­het får medge att tull­de­kla­ra­tion läm­nas av någon som är anställd och kan anses intaga för­tro­en­de­ställ­ning hos den tull­skyl­dige eller, om dek lara­tio­nen läm­nas genom ombud som avses i andra styc­ket, hos ombu­det. 8 § tull­de­kla­ra­tion skall inne­hålla 1. varas num­mer enligt tull­taxan (1971: 920) eller enligt sta­tis­tisk varu­för­teck­ning, som utfär­dats av gene­raltull­sty­rel­sen, och kort varube-​​ slcriv­ning, om sådan ej finns i de hand­lingar som bifo­gas dekla­ra­tio­nen, 2. tull­sats och annan avgifts­sats, 3. avgifts­plik­tig kvan­ti­tet och avgifts­plik­tigt värde, 4. grund för ned­sätt­ning av eller fri­het från tull eller annan inför­sel avgift, 5. belopp som skall erläg­gas i tull eller annan inför­sel­av­gift. för kon­troll av att vara får infö­ras skall i tull­del­da­ra­tion läm­nas de ytter­li­gare upp­gif­ter som gene­raltull­sty­rel­sen bestäm­mer. tull­myn­dig­het kan medge undan­tag från skyl­dig­het att lämna upp gift som avses i första styc­ket. inne­bär med­gi­van­det att den tull­skyl­dige ej behö­ver lämna upp­gift om varas num­mer, kan tull­myn­dig­het före skriva att han skall lämna sådan beskriv­ning av varan, som behövs för varans för­tull­ning. 9 § anges varor, som enligt tull­taxan skall tull­taxe­ras gemen­samt, till för­tull­ning vid skilda till­fäl­len, skall tull­skyl­dig lämna pre­li­mi­nära tull dekla­ra­tio­ner. slut­lig dekla­ra­tion skall, om tull­myn­dig­het ej bestäm­mer annat, läm­nas vid sista dekla­ra­tions­till­fäl­let. 1345 85-​sfs 1973 vt ¬ sfs 1973: 670 pre­li­mi­när tull­de­kla­ra­tion skall inne­hålla de upp­gif­ter som behövs för att pre­li­mi­närt beräkna tull och annan inför­sel­av­gift. gene­raltull­sty­rel­sen får före­skriva att pre­li­mi­när tull­de­kla­ra­tion får läm­nas även i annat fall än som avses i första styc­ket. 10 § gene­raltull­sty­rel­sen bestäm­mer vilka hand­lingar som skall bi fogas tull­de­kla­ra­tion eller i övrigt inges för att styrka upp­gift om det som skall för­tul­las. tull­myn­dig­het kan före­lägga tull­skyl­dig att lämna de ytter­li­gare upp gif­ter som behövs för kon­troll av tull­de­kla­ra­tion eller annan upp­gift om vara som skall för­tul­las. 11 § fin­ner tull­skyl­dig eller den för vars räk­ning vara införts att upp gift som läm­nats i tull­de­kla­ra­tion eller i övrigt i sam­band med förtull-​​ ning ej över­ens­stäm­mer med vara som införts, ålig­ger det honom att inom två vec­kor från det för­hål­lan­det upp­täck­tes anmäla detta hos tull myn­dig­het, om för­hål­lan­det för­an­lett eller kan för­an­leda att tull eller annan inför­sel­av­gift undan­dra­ges stats­ver­ket eller det för­an­lett att vara införts i strid mot för­bud. har tid för besvär över beslut, vari­ge­nom tull eller annan inför­sel avgift för varan fast­ställts, gått ut när för­hål­lande som avses i första styc­ket upp­täc­kes, före­lig­ger ej anmäl­nings­skyl­dig­het. tull­tax­e­ring 12 § med led­ning av tull­de­kla­ra­tion eller mot­sva­rande upp­gift fast stäl­ler tull­myn­dig­het tull och annan inför­sel­av­gift (tull­tax­e­ring). har pre­li­mi­när tull­de­kla­ra­tion läm­nats, bestäm­mer tull­myn­dig­he­ten pre­li­mi­närt tull och annan inför­sel­av­gift. gene­raltull­sty­rel­sen får före skriva att tull och annan inför­sel­av­gift får bestäm­mas pre­li­mi­närt även i annat fall. 13 § fin­ner tull­myn­dig­het att tull­tax­e­rings­be­slut är fel­ak­tigt, medde lar myn­dig­he­ten beslut om rät­telse (omtull­tax­e­ring), om ej felet är att anse som ringa. fråga om omtull­tax­e­ring skall även tagas upp när tull skyl­dig begär det. har besvär an förts över tull­tax­e­rings­be­slut eller har tiden för besvär gått ut, får fråga om omtull­tax­e­ring ej väc­kas. 14 § har tull­skyl­dig i tull­de­kla ration eller på annat sätt läm­nat orik­tig upp­gift till led­ning fö r tull­tax­e­ring eller under­lå­tit att lämna upp­gift som det åle­gat honom att lämna och har detta för­an­lett att tull och annan inför­sel­av­gift icke fast­ställts eller fast­ställts till för lågt belopp, sker efter­tull­tax­e­ring. sådan tax­e­ring får dock ej ske, om det belopp den tull­skyl­dige skulle ha att erlägga är att anse som ringa eller det med hän­syn till omstän­dig­he­terna fram­står som uppen­bart oskä­ligt att efter tull­tax­e­ring sker. 15 § efter­tull­tax­e­ring får ej ske så länge omtull­tax­e­ring kan ske och ej senare än fem år efter den dag då varan angavs till för­tull­ning. har den tullslcyl­dige avli­dit, påfö­res efter­tull­tax­e­ring hans dödsbo. 1346 sådan efter­tull­tax­e­ring får ske endast om fråga därom prö­vats senast ¬ under andra året efter utgången av det kalen­derår då boupp­teck­ning sfs 1973: 670 efter den tull­skyl­dige läm­nats in för regi­stre­ring. har tull­skyl­dig åta­lats för brott enligt lagen (1960: 418) om straff för varu­smugg­ling, får, även efter utgången av den i första eller andra styc ket angivna tiden, efter­tull­tax­e­ring ske för den vara som åta­let avser. efter­tull­tax­e­ring får dock ske endast om fråga därom prö­vats före ut gången av kalen­derå­ret efter det då åta­let väck­tes. har den tull­skyl­dige avli­dit, skall fråga om efter­tull­tax­e­ring prö­vas inom sex måna­der från döds­fal­let. ogil­las åta­let, skall, när domen vun­nit laga kraft, den med stöd av detta stycke åsatta efter­tull­tax­e­ringen undan­rö­jas av tull­myn­dig heten. tredje styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning i fall då den som före trätt juri­disk per­son åta­lats för brott enligt lagen om straff för varu smugg­ling, om brot­tet avser tull eller annan inför­sel­av­gift som den ju ridiska per­so­nen h aft att erlägga. 16 § kan tull eller annan inför­sel­av­gift ej beräk­nas till­för­lit­ligt vid tull­tax­e­ring, omtull­tax­e­ring eller efter­tull­tax­e­ring, fast­stäl­les avgif­ten ef ter skä­lig grund. upp­börd och återb etal­ning av tull och annan inför­sel­av­gift 17 § tull och annan inför­sel­av­gift beta­las till tull­myn­dig­het inom 15 dagar från den dag då beslut därom med­de­la­des. 18 § gene­raltull­sty­rel­sen får före­skriva att tull och annan inför­selav gift får beta­las enligt sär­skild tull­räk­ning. sär­skild tull­räk­ning får utfär­das gemen­samt för flera beslut. räk ningen skall beta­las inom den tid som gene­raltull­sty­rel­sen bestäm­mer, dock ej senare än en månad från den dag då räk­ningen utfär­da­des. sär­skild tull­räk­ning får utstäl­las på ombud som avses i 7 § andra styc­ket, om ombu­det åta­git sig betal­nings­an­sva­ret. 19 § gene­raltull­sty­rel­sen får före­skriva att säker­het skall stäl­las för tull och annan inför­sel­av­gift. har säker­het ej ställts, utgör varan säker het för avgif­ten så länge den står under tull­ver­kets över­in­se­ende. 20 § beta­las ej tull eller annan inför­sel­av­gift inom före­skri­ven tid, ut går ränta på ute­stå­ende belopp från för­fal­lo­da­gen till dess beta lning sker efter en rän­te­sats som med fyra pro­cen­ten­he­ter över­sti­ger det dis­konto riks­ban­ken tilläm­pade den 1 janu­ari samma år som avgif­ten för­föll till betal­ning. ränta utgår dock med minst tio kro­nor. tull­myn­dig­het får avstå från ränta, om sär­skilda skäl före­lig­ger. 21 § till betal­ning för­fal­len tull och annan inför­sel­av­gift samt ränta enligt 20 § skall på fram­ställ­ning av tull­myn­dig­het indri­vas av utmät nings­man. där­vid äger 60 § 1—3 mom. upp­börds­för­ord­ningen (1953: 272) mot­svara nde tillämp­ning. har säker­het ställts eller utgör varan sä ker­het, får avgif­ten jämte ränta tagas ut av säker­he­ten. 22 § har tullslcyl­dig inbe­ta­lat tull eller annan inför­sel­av­gift med högre belopp än han rät­te­li­gen har att erlägga, åter­be­ta­las över­skju­tande be- 1347 1 i ¬ sfs 1973: 670 lopp. mot­sva­rande gäl­ler när han inbe­ta­lat tull eller annan inför­sel­av­gift trots att avgift ej skall utgå. belopp, som den tull­skyl­dige kan dra av enligt för­ord­ningen (1968: 430) om mer­vär­deskatt, åter­be­ta­las dock ej. på belopp som åter­be­ta­las beta­las ränta efter rän­te­sats som mot­sva­rar det dis­konto, som riks­ban­ken tuläm­pade den i janu­ari samma år som den tull­skyl­dige beta­lade belop­pet. rän­te­be­lopp, som ej över­sti­ger fem kro­nor, utbe­ta­las ej. vid åter­be­tal­ning får avdrag göras för annan till betal­ning för­fal­len tull, annan avgift eller ränta som den tull­skyl­dige har att erlägga till tull­ver­ket. utför­sel 23 § konungen eller myn­dig­het som konungen bestäm­mer med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter i fråga om för­fa­ran­det vid utför­sel och vid åter betal­ning av eller befri­else från tull eller annan inför­sel­av­gift på grund av utför­sel eller där­med jäm­ställd åtgärd. tull­upp­lag m. m. 24 § för för­va­ring av oför­tul­lad vara under kor­tare tid får inrät­tas tull­upp­lag samt för annan för­va­ring av oför­tul­lad vara tul­la­ger och fri hamn. konungen bestäm­mer vilka for­mer av tul­la­ger som får inrät­tas. 25 § till­stånd att inrätta tull­upp­lag och tul­la­ger med­de­las av general-​​ tull­sty­rel­sen eller, efter sty­rel­sens bemyn­di­gande, av annan tull­myn­dig het. konungen eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, gene­raltull­sty­rel­sen får bestämma den längsta tid under vil­ken oför­tul­lad vara får för­va­ras på tull­upp­lag och tul­la­ger. 26 § till­stånd att inrätta fri­hamn med­de­las av konungen. i fri­hamn får oför­tul­lad vara för­va­ras utan tids­be­gräns­ning. i den utsträck­ning konungen eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, gene­raltull­sty­rel­sen bestäm­mer får i fri­hamn bedri­vas indust­ri­ell verk sam­het och detalj­han­del. 27 § på flyg­plats får efter till­stånd av konungen inrät­tas sär­skild butik (export­bu­tik) för för­sälj­ning av oför­tul­lade eller eljest obe­skat­tade varor till flyg­pas­sa­ge­rare som avre­ser till utlande t. 28 § tull­upp­lag, tul­la­ger, fri­hamn och export­bu­tik står under tull­ver kets över­in­se­ende. för­hands­be­sked 29 § gene­raltull­sty­rel­sen får med­dela för­hands­be­sked om 1. varas num­mer enligt tull­taxan och sta­tis­tisk varu­för­teck­ning som utfär­dats av gene­raltull­sty­rel­sen, 1348 2. beräk­ning av varas tull­plik­tiga kvan­ti­tet, ¬ 3. beräk­ning av varas tull­plik­tiga värde, sfs 1973: 670 4. tull- och avgifts­sats för vara, och 5. tull­be­fri­else eller tull­ned­sätt­ning för vara av helt eller del­vis svenskt ursprung. för­hands­be­sked om avgifts­sats gäl­ler endast i den mån avgif­ten skall erläg­gas till tull­ver­ket. 30 § för­hands­be­sked med­de­las på ansö­kan av den som har för avsikt att införa eller utföra vara eller annan vars intresse i väsent­lig mån be- röres av bestäm­mel­ser­nas tillämp­ning. för­hands­be­sked sökes skrift­ligt hos gene­raltull­sty­rel­sen. sökan­den skall lä mna de upp­gif­ter som gene­raltull­sty­rel­sen fin­ner vara behöv­liga för att för­hands­be­sked skall kunna läm­nas. sty­rel­sen får ålägga sökan den att lämna prov på varan. göres labo­ra­to­ri­e­un­der­sök­ning eller an litas sak­kun­nig för utred­ning om varas beskaf­fen­het, skall sökan­den betala kost­na­den här­för om gene­raltull­sty­rel­sen ej med­ger undan­tag. fin­ner gene­rai­tull­sty­rel­sen med hän­syn till ansök­ning­ens inne­håll att för­hands­be­sked icke bör med­de­las, skall ansök­ningen avvi­sas. 31 § fråga om för­hands­be­sked skall hand­läg­gas skynd­samt. för­hands­be­sked län­der till ome­del­bar efter­rät­telse. beske­det gäl­ler för vara som infö­res eller utfö­res av sökan­den eller för hans räk­ning eller i enlig­het med ett av sökan­den ingånget avtal, om varan anmä­les till för­tull­ning eller utför­sel inom två år från den dag sökan­den fick del av beske­det. 32 § för­hands­be­sked upp­hör att gälla om för­fatt­ning änd­ras efter det att beske­det läm­nats i den mån änd­ringen påver­kar den fråga för hands­be­ske­det avser. 33 § gene­raltull­sty­rel­sen kan åter­kalla för­hands­be­sked om sty­rel­sen fin­ner att en bestäm­melse skall ges annan tolk­ning än den som lig­ger till grund för för­hands­be­ske­det. beslut om åter­kal­lelse skall del­ges den som erhål­lit för­hands­be­ske­det. har för­hands­be­sked åter­kal­lats, skall, om den som erhål­lit beske­det gör fram­ställ­ning därom, beske­det ändå gälla för vara som infö­res eller utfö­res i enlig­het med avtal som han ingått innan beslu­tet om åter­kal lelse del­gavs honom. varan skall dock anmä­las till för­tull­ning eller ut för­sel inom tre måna­der från den dag då beslu­tet om åter­kal­lelse av sänts till honom. om sär­skilda skäl före­lig­ger kan gene­raltull­sty­rel­sen medge att ver kan av beslut om åter­kal­lelse skall inträda senare än som sägs i andra styc­ket. 34 § har för­hands­be­sked änd­rats efter besvär äger 33 § andra och tredje styc­kena mot­sva­rande tillämp­ning. tull­ver­kets kon­troll­verk­sam­het m. m. 35 § för kon­troll av upp­gif­ter, som läm­nats enligt denna lag eller enligt före­skrift som med­de­lats med stöd av lagen, kan tull­myn­dig­het 1349 t* • \ it .1 ' • . ¬ sfs 1973: 670 före­lägga upp­gifts­läm­na­ren att för gransk­ning till­han­da­hålla tull­myn dig­het han­dels­böc­ker, affärs­kor­re­spon­dens och de hand­lingar som i öv rigt behövs för ända­må­let. även den för vars räk­ning vara införts och annan som bedri­ver verk­sam­het av sådan beskaf­fen­het att upp­gift av bety­delse för kon­trol­len kan häm­tas av ante­el­c­ningar eller andra hand lingar, som föres vid hans verk­sam­het, kan före­läg­gas att till­han­da­hålla hand­lingar som behövs för kon­trol­len. gransk­ningen skall såvitt möj­ligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke för­or­sa­kar hin­der för den vars hand­lingar är före­mål för gransk­ning. han­dels­böc­ker och andra hand­lingar som över­läm­nats för gransk­ning skall åter­stäl­las så snart det kan ske. den som verk­stäl­ler gransk­ningen får ta del av hand­lingar av bety delse för gransk­ningen utan hin­der av att den, vars hand­lingar är före mål för gransk­ning, har att iakt­taga tyst­nad om deras inne­håll. är en hand­lings inne­håll av denna beskaf­fen­het eller anser den vars hand­ling ar skall grans­kas, att hand­ling­ens inne­håll ej bör komma till annans kän­ne­dom, får läns­skat­te­rät­ten på talan av honom besluta att hand­ling en skall undan­ta­gas från gransk­ningen om syn­ner­liga skäl för­an­le­der det. mot läns­skat­te­rät­tens beslut får talan ej föras. 36 § för sådan kon­troll som avses i 35 § är den, vars upp­gif­ter skall kon­trol­le­ras eller för vars räk­ning varan införts, skyl­dig att lämna till träde till loka­ler där hans verk­sam­het bedri­ves samt bereda tull­tjänste man till­fälle att under­söka varan och utan kost­nad till­han­da­hålla be höv­liga varu­prov. i fall som avses i första styc­ket skall den, vars upp­gif­ter skall kon­trol leras eller för vars räk­ning varan införts, svara för den trans­port av va ran som behövs och för uppack­ning och åter­in­pack­ning. han skall även till­han­da­hålla arbets­bi­träde vid prov­tag­ning och väg­ning. 37 § finns anled­ning antaga, att upp­gift som läm­nats enligt denna lag eller enligt före­skrift som med­de­lats med stöd av lagen icke är rik tig, får tull­myn­dig­he­ten anlita sär­skild sak­kun­nig för att få fram den upp­lys­ning som behövs. om upp­gif­ten visas vara orik­tig, skall kostna den bäras av den som läm­nat upp­gif­ten såvida ej upp­gif­ten avser va rans tull- eller avgifts­plik­tiga värde och det slut­li­gen fast­ställda vär­det över­sti­ger det upp­givna med högst tio pro­cent. tull­myn­dig­het får, med gene­raltull­sty­rel­sens med­gi­vande, anlita sär skild s akkun­nig även i fall då anford­ran att lämna upp­gift eller hand ling rörande vara ej efter­kom­mits. kost­na­den skall bäras av den som haft att lämna upp­gif­ten eller hand­lingen om gene­raltull­sty­rel­sen ej be slu­tar annat. 38 § konungen eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, gene­raltull­sty rel­sen med­de­lar de bestäm­mel­ser som behövs för att tull­myn­dig­het skall kunna kon­trol­lera person-​​ och varu­tra­fi­ken till och fr ån tull­om­rå­det och inom det­samma samt under­söka trans­port­me­del och lager­lo­kal eller an- 1350 nat utrymme som nytt­jas i sam­band med varu­tra­fi­ken. ¬ sär­skild avgift, straff och vite sfs 1973:670 ! 39 § går oför­tul­lad vara för­lo­rad, när den infö­res till tull­om­rå­det ^ eller sän­des under tull­ver­kets över­in­se­ende inom detta, erläg­ges sär­skild avgift till tull­ver­ket för varan av frakt­fö­ra­ren eller, om ej frakt­fö­rare åta­git sig att befordra varan, den som eljest beford­rat varan, 1 går oför­tul­lad vara för­lo­rad, när den för­va­ras på tull­upp­lag, tul­la­ger i eller i export­bu­tik, eller för­fo­gar inne­ha­vare av tull­upp­lag, tul­la­ger [ eller export­bu­tik över vara i strid mot bestäm­mel­ser för varas för­va­ring, erläg­ger han sär­skild avgift till tull­ver­ket för varan. den som visar att för­lust av vara ej beror på fel eller för­sum­melse av honom eller någon för vil­ken han sva­rar är ej skyl­dig att erlägga sär­skild avgift. före­lig­ger eljest sär­skilda skäl kan gene­raltull­sty­rel­sen medge ned­sätt­ning av eller befri­else från sär­skild avgift. 'i 40 § sär­skild avgift för vara skall mot­svara den tull och annan in- , för­sel­av­gift, som skulle ha tagits ut för varan om denna för­tul­lats efter anmä­lan av den som är betal­nings­skyl­dig enligt 39 §. i fråga om sprit dryc­ker och vin tages den sär­skilda avgif­ten ut med tillämp­ning av av gifts­sats som gäl­ler för resan­des inför­sel av sådan vara. i har sär­skild avgift erlagts för vara, utgår ej tull eller annan införsel-​​ i , avgift för varan. i • bestäm­mel­serna i 7—22 samt 35 och 36 §§ äger mot­sva­rande tillämp ning på utta­gande av sär­skild avgift. 41 § den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter ' 1. att, i fall som avses i 4 § andra styc­ket, ange vara till för­tull­ning inom före­skri­ven tid, 2. att lämna upp­gift eller hand­ling enligt 7—9 §§ eller 10 § första styc­ket, eller 3. att göra anmä­lan enligt 11 §, domes för tull­för­se­else till böter, om ej under­lå­ten­he­ten är belagd med ^|j straff i lagen (1960: 418) om straff för varu­smugg­ling. |s all­mänt åtal för tull­för­se­else får ej väc­kas utan anmä­lan av tull- h myn­dig­het. i !i' 42 § med­de­lar tull­myn­dig­het med stöd av denna lag eller bestämmel-​​ h se, som utfär­dats med stöd av lagen, före­läg­gande för tull­skyl­dig eller ' f annan att vidta åtgärd som behövs för för­tull­ning eller för tull­ver­kets kon­troll­verk­sam­het, kan vite före­läg­gas. vite kan även före­läg­gas, om i någon under­lå­tit att lämna upp­gift eller hand­ling enligt 7—9 §§ eller ; 10 § första styc­ket eller att full­göra skyl­dig­het som före­skri­ves i 36 §. vite skall bestäm­mas till belopp som med hän­syn till veder­bö­ran­des eko­no­miska för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt kan anta­gas förmå honom att iakt­taga före­läg­gan­det, dock ej lägre än ett­hundra kro­nor eller högre än fem­tu­sen kro­nor. för­sut­tet vite utdö­mes av gene­raltull­sty­rel­sen. finns ända­må­let med vitet ha för­fal­lit då fråga om utdö­mande upp­kom­mer får vitet ej ut dömas. har vites­före­läg­gande iakt­ta­gits först sedan fråga om utdö­man de har upp­kom­mit, skall ända­må­let med vitet icke anses ha för­fal­lit där­i­ge­nom. 1351 ¬ sfs 1973:670 all­mänt ombud 43 § i frå­gor som avses i 45 § första styc­ket utom sådana som gäl­ler eller har sam­band med inskränk­ning i rät­ten att för­foga över vara föres det all­män­nas talan hos besvärs­myn­dig­het av den tjäns­te­man (all­mänt ombud) vid gene­raltull­sty­rel­sen som konun gen utsett. besvärs­ord­ning 44 § talan mot beslut, som annan tull­myn­dig­het än gene­raltull­sty­rel sen med­de­lat enligt denna lag eller med stöd av lagen utfär­dade be stäm­mel­ser, föres hos gene­raltull­sty­rel­sen genom besvär. avser besvä­ren fast­stäl­lelse av tull eller annan inför­sel­av­gift eller ränta därpå, skall besvärs­hand­lingen ha kom­mit in inom sex måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des. sker omtull­tax­e­ring gäl­ler dock att besvärs­hand­lingen skall ha kom­mit in inom sex måna­der från den dag då tull­tax­e­rings­be­slu­tet med­de­la­des eller, om besvärs­ti­den blir längre där­i­ge­nom, inom två måna­der från den dag då omtull­tax­e­rings­be­slu­tet med­de­la­des. 45 § talan mot gene­ral tull­sty­rel­sens beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen utfär­dade bestäm­mel­ser föres hos kam­mar­rätt genom be svär, när talan avser fråga om 1. fast­stäl­lelse av tull eller annan inför­sel­av­gift och pröv­ningen ej gäl­ler sådant beslut om befri­else från eller ned­sätt­ning eller åter­be­tal­ning av avgift som med­de­lats med stöd av konung­ens bemyn­di­gande, 2. inskränk­ning i rät­ten att för­foga över vara, 3. för­hands­be­sked, 4. sär­skild avgift, 5. ränta på tull eller annan inför­sel­av­gift eller sär­skild avgift, 6. kost­nad som avses i 30 § andra styc­ket eller 37 §, 7. före­läg­gande samt 8. utdö­mande av vite. har gene­raltull­sty­rel­sen avvi­sat ansö­kan om för­hands­be­sked eller åter­kal­lat läm­nat för­hands­be­sked eller med­de­lat beslut som avses i 33 § tredje styc­ket, får talan mot beslu­tet ej föras. i övrigt föres talan mot gene­raltull­sty­rel­sens beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen utfär­dade bestäm­mel­ser hos konungen genom besvär. 46 § talan mot beslut om fast­stäl­lelse av tull eller annan inför­selav gift får föras endast av den tull­skyl­dige och av all­mänt ombud. talan mot gene­raltull­sty­rel­sens beslut rörande för­hands­be­sked får föras endast av sökande och av all­mänt ombud. 47 § har part anfört besvär i sådant mål eller ärende, vari enhgt 43 § det all­män­nas talan föres av all­mänt ombud, kan mot­part anföra besvär oak­tat den för honom gäl­lande besvärs­ti­den gått ut. sådan talan skall föras, om besvär anförts enligt 44 § andra styc­ket, inom två måna­der, i mål om för­hands­be­sked inom en vecka och i övrigt inom 1352 två vec­kor från den dag då mot­par­ten fick del av de först anförda besva-​​ i : • ^ -i ¬ ren eller, om han ej fått del av dem före utgången av den tid inom vil- sfs 1973: 670 ken de senast skulle ha kom­mit in, från utgången av nämnda tid. åter­kal­las eller för­fal­ler av annat skäl den första besvärsta­lan, är också den senare besvärsta­lan för­fal­len. 48 § tull­skyl­dig får anföra besvär i sär­skild ord­ning om 1. tull eller annan inför­sel­av­gift fel­ak­tigt fast­ställts mer än en gång för viss vara, 2. han, till följd av under­lå­ten­het att lämna tull­de­kla­ra­tion eller in ford­rad upp­gift, fel­ak­tig­het i tull­de­kla­ra­tion eller annan upp­gift som han läm­nat eller i upp­gift som legat till grund för sådan dekla­ra­tion eller upp­gift, fått tull eller annan inför­sel­av­gift fast­ställd till belopp som väsent­ligt avvi­ker från vad som rät­te­li­gen bort fast­stäl­las, 3. han i annat fall kan åbe­ropa omstän­dig­het eller bevis som bo rt för anleda a tt tull eller annan inför­sel­av­gift skulle ha fast­ställts till belopp som väsent­ligt avvi­ker från det som fast­ställts. besvär enligt första styc­ket 2 eller 3 får upp­ta­gas till pröv­ning endast om besvä­ren kan grun­das på omstän­dig­het eller bevis, varom kän­ne­dom sak­nats n är avgif­ten fast­ställts, och det fram­står som ursäkt­ligt att den som söker rät­telse icke i annan ord­ning åbe­ro­pat omstän­dig­he­ten eller bevi­set för att få rät­telse. besvär som avses i denna para­graf får anfö­ras senast fem år efter den dag då beslut om fast­stä­li­else m.edde­lade s. all­mänt ombud får i fall som avses i denna para­graf anföra besvär till den tull­skyl­di­ges för­mån. 49 § besvär som anförts i sär­skild ord­ning över beslut av annan tull myn­dig­het än gene­raltull­sty­rel­sen prö­vas av sty­rel­sen. är tull­tax­e­ringen, omtull­tax­e­ringen eller efter­tull­tax­e­ringen före­mål för pröv­ning av kam­mar­rätt eller har den avgjorts av gene­raltull­sty­rel sen genom beslut som vun­nit laga kraft, ankom­mer det på kam­mar­rätt att pröva målet. har tull­tax­e­ringen, omtull­tax­e­ringen eller efter­tull tax­e­ringen prö­vats av kam­mar­rätt eller rege­rings­rät­ten skall målet prö vas av rege­rings­rät­ten. rege­rings­rät­ten och kam­mar­rätt kan, om besvär som anförts i sär skild ord­ning finns böra upp­ta­gas till pröv­ning, för­ordna att målet skall upp­ta­gas och vidare hand­läg­gas av gene­raltull­sty­rel­sen. sär­skilda bestäm­mel­ser 50 § till ome­del­bar efter­rät­telse län­der beslut enligt 12—16 §§, be slut om sär­skild avgift enligt 39 § och i övrigt tull­myn­dig­hets beslut, som med­de­las enligt denna lag eller med stöd av lagen med­de­lade bestäm­mel ser och som ej inne­bär att målet eller ären­det avgö­res. 51 § avgift och ränta enligt denna lag påfö­res i hela kro­nor så att över­skju­tande öre­tal bort­fal­ler. 52 § av tull­myn­dig­het med­de­lat beslut, som till följd av skriv­fel, räk­ne­fel eller annat sådant för­bi­se­ende inne­hål­ler uppen­bar orik­tig­het, får rät­tas av myn­dig­he­ten. 1353 j t.i i'i ¬ sfs 1973:670 53 § konungen, eller efter konung­ens bemyn­di­gande, gene­raltull sty­rel­sen får, med avvi­kelse från denna lag, med­dela före­skrif­ter om hur vara skall anges till för­tull­ning och betal­ning skall ske i vissa fall, när vara infö­res till tull­om­rå­det på järn­väg, med post eller med luft­far tyg- 54 § inne­hål­let i tull­de­kla­ra­tion eller mot­sva­rande hand­ling eller hand ling som avses i 10 § får icke yppas för annan än den som själv får taga del av hand­lingen. den som full­gjort kon­troll­verk­sam­het enligt denna lag får ej obe­hö­ri­gen yppa vad han där­vid erfa­rit. 55 § vid gransk­ning inom riks­re­vi­sions­ver­ket av sta­tens räken­ska­per får anmärk­ning ej fram­stäl­las i fråga om fast­stäl­lelse och upp­börd av tull eller annan inför­sel­av­gift. 56 § när­mare före­skrif­ter för tillämp­ningen av denna lag med­de­las av konungen eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, av gene­raltull­sty rel­sen. denna lag trä­der i kraft den dag konungen bestäm­mer. det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter mera visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill bekräfta låtit. stock­holms slott den 29 juni 1973. gustaf adolf q g sträng (l. s.) (finans­de­par­te­men­tet) ¬