SFS 1997:940 Lag om änd­ring i lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag om änd­ring i lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter; utfär­dad den 27 novem­ber 1997. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa förvärvsinkomster2 skall ha föl­jande lydelse. 1 §3 sär­skild löneskatt skall för varje år beta­las till sta­ten med 24,26 pro­cent på 1. lön eller annan ersätt­ning till arbets­ta­gare som vid årets ingång är 65 år eller äldre, 1 2 3 sfs 1997:940 utkom från tryc­ket den 9 decem­ber 1997 prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:fiul, rskr. 1997/98:35. senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688. senaste lydelse 1996:1215. 1797 sfs 1997:940 2. ersätt­ning som utfal­ler enligt kol­lek­tivav­tals­grun­dad avgångs­bi­drags­för­säk­ring som teck­nas av arbets­gi­vare till för­mån för arbets­ta­gare, 3. avgångs­er­sätt­ning som annor­le­des än på grund av kol­lek­tivav­tals­grun­dad avgångs­bi­drags­för­säk­ring utbe­ta­las av sta­ten, kom­mun eller kom­munal­för­bund som arbets­gi­vare eller av svenska kom­mun­för­bun­det, lands­tings­för­bun­det, svenska kyr­kans församlings-​​ och pas­to­rats­för­bund, det för kom­mu­nerna och lands­tingen gemen­samma orga­net för admi­nist­ra­tion av per­so­nal­pen­sion eller sjuk­vår­dens och soci­al­vår­dens planerings-​​ och ratio­na­li­se­rings­in­sti­tut, under för­ut­sätt­ning att arbets­gi­va­ren tilläm­par kom­mu­nalt pen­sions­av­tal eller av annan arbets­gi­vare, under för­ut­sätt­ning att arbets­gi­va­ren tilläm­par kom­mu­nalt pen­sions­av­tal och att bor­gen teck­nats i enlig­het med vad som anges i punkt 20 e första styc­ket b av anvis­ning­arna till 23 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370), 4. avgångs­er­sätt­ning som omfat­tas av s.k. trygg­hets­av­tal, 5. ersätt­ning som utgår enligt grupp­sjuk­för­säk­ring som åtnjuts enligt grun­der som fast­ställts i kol­lek­tivav­tal mel­lan arbets­mark­na­dens huvud­or­ga­ni­sa­tio­ner till den del ersätt­ningen utgör kom­ple­ment till för­tidspen­sion eller till sjuk­bi­drag, 6. ersätt­ning som utgår på grund av ansva­rig­hets­för­säk­ring som åtnjuts enligt grun­der som fast­ställts i kol­lek­tivav­tal mel­lan arbets­mark­na­dens huvud­or­ga­ni­sa­tio­ner till den del ersätt­ningen utgår i form av engångs­be­lopp som inte utgör kom­pen­sa­tion för mistad inkomst, 7. bidrag som en arbets­gi­vare läm­nar till en sådan vins­tan­dels­stif­telse som avses i 3 kap. 2 § andra styc­ket lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring eller en annan juri­disk per­son med mot­sva­rande ända­mål med undan­tag för bidrag som läm­nas till en pensions-​​ eller per­so­nal­stif­telse enligt lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m. skatt­skyl­dig är den som utgett sådan ersätt­ning eller sådant bidrag som avses i första styc­ket. i fråga om sådan för mot­ta­ga­ren skat­te­plik­tig intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan för­mån, som ges ut på grund av kund­tro­het eller lik­nande, skall den som slut­ligt har stått för de kost­na­der som lig­ger till grund för för­må­nen anses som skatt­skyl­dig enligt denna lag, om inte denne är den som är skatt­skyl­dig till inkomst­skatt för för­må­nen. vid bestäm­mande av skat­te­un­der­la­get tilläm­pas bestäm­mel­serna i 2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om soci­al­av­gif­ter med undan­tag av 4 § första styc­ket 2 och 13. vid bestäm­mande av skat­te­un­der­la­get enligt första styc­ket 6 skall bort­ses från ersätt­ning för arbets­skada som inträf­fat före utgången av juni 1993 om ersätt­ningen avser tid där­ef­ter samt från ersätt­ning för arbets­skada som inträf­fat före utgången av år 1992 om ska­dan anmälts till all­män för­säk­rings­kassa efter utgången av juni 1993. detta gäl­ler dock endast ersätt­ning som för en och samme arbets­ta­gare beräk­nas på löne­de­lar som inte över­sti­ger sju och en halv gånger bas­belop­pet enligt 1 kap. 6 § lagen om all­män för­säk­ring. 2 §4 en enskild per­son eller ett dödsbo skall för varje år till sta­ten betala sär­skild löneskatt med 24,26 pro­cent på inkomst enligt kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) av annan närings­verk­sam­het här i lan­det än sådan aktiv närings­verk­sam­het som avses i 11 kap. 3 § första styc­ket lagen (1962:381) om 4 1798 senaste lydelse 1996:1068. all­män för­säk­ring (pas­siv närings­verk­sam­het) samt, om den skatt­skyl­dige före årets bör­jan fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året upp­bu­rit hel ålderspen­sion eller avli­dit under året, på inkomst som avses i 3 kap. 4 § andra styc­ket lagen (1981:691) om soci­al­av­gif­ter samt vidare på ersätt­ning som utgår enligt sådan avtals­grupp­sjuk­för­säk­ring som avses i punkt 12 av anvis­ning­arna till 22 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen eller enligt sådan trygg­hets­för­säk­ring som avses i nämnda anvis­nings­punkt till den del ersätt­ningen utgår i form av engångs­be­lopp som inte utgör kom­pen­sa­tion för mistad inkomst. skatt beräk­nas inte på sådana inkoms­ter för vilka den skatt­skyl­dige skall betala egen­av­gif­ter enligt 3 kap. 4 § lagen om soci­al­av­gif­ter. bedöm­ningen om närings­verk­sam­het är aktiv eller pas­siv görs för en för­värvs­källa enligt kom­mu­nal­skat­te­la­gen. vid beräk­ning av skat­te­un­der­la­get gäl­ler i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i 3 kap. 5 § lagen om soci­al­av­gif­ter. skatt beta­las inte då skat­te­un­der­la­get under­sti­ger 1 000 kro­nor. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998. 2. den nya bestäm­mel­sen i 1 § tilläm­pas på lön eller annan ersätt­ning som beta­las ut från och med den 1 janu­ari 1998. 3. den nya bestäm­mel­sen i 2 § tilläm­pas på inkomst som upp­bärs från och med den 1 janu­ari 1998. omfat­tar beskatt­nings­å­ret tid såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den skatt­skyl­dige inte visar annat, så stor del av beskatt­nings­å­rets inkomst anses hän­för­lig till tiden efter utgången av år 1997 som sva­rar mot för­hål­lan­det mel­lan den del av beskatt­nings­å­ret som infal­ler under denna tid och hela beskatt­nings­å­ret. på rege­ring­ens väg­nar tho­mas östros karin alm­gren (finans­de­par­te­men­tet) sfs 1997:940 1799