SFS 1993:947 Lag om änd­ring i lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag om änd­ring i lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del; utfär­dad den l0 juni 1993. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del dels att 7 § skall upp­höra att gälla, dels att rubri­kerna när­mast före 5 och 6 §§ skall utgå, dels att 5, 6 respek­tive 8 §§ skall beteck­nas 9, 11 respek­tive 10 §§. dels att 2— 4 och nya 9— 11 §§ skall ha föl­jande lydelse, dels att det i lagen skall infö­ras fem nya para­gra­fer, 5— 8 och 12 §§ av föl­jande lydelse. 2 §2 skatt­skyl­diga till avkast­nings­skatt är 1. svenska liv­för­säk­rings­fö­re­tag, 2. utländska liv­för­säk­rings­fö­re­tag som bedri­ver för­säk­rings­rö­relse här i riket, 3. under­stöds­för­e­ningar som bedri­ver till liv­för­säk­ring hän­för­lig verk­sam­het, 4. pen­sions­stif­telse enligt lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m., 5. arbets­gi­vare som i sin balans­räk­ning redo­vi­sar skuld under rubri­ken avsatt till pen­sio­ner enligt 5 § lagen om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m. m., 6. i sve­rige bosatt inne­ha­vare av pen­sions­spar­konto enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande. i fråga om han­dels­bo­lag och döds­bon som vid inkomst­tax­e­ringen behand­las som han­dels­bo­lag är dock delä­garna skatt­skyl­diga. skat­te­un­der­lag 3 §3 skat­te­un­der­la­get är kapi­tal­un­der­la­get enligt andra — sjätte styc­kena, mul­ti­pli­ce­rat med den genom­snitt­liga stats­lå­ne­rän­tan under kalen­derå­ret när­mast före ingången av beskatt­nings­å­ret. skat­te­un­der­la­get avrun­das nedåt till helt hund­ra­tal kro­nor. för skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 1 — 4 utgörs kapi­tal­un­der­la­get av vär­det av den skatt­skyl­di­ges till­gångar vid ingången av beskatt1 2 3 sfs 1993:947 utkom från tryc­ket den 30 juni 1993 prop. 1992/93: 187, bet. 1992/93:sku31, rskr. 1992/93:359. senaste lydelse 1991: 1915. senaste ivdelse 1990:661. 2015 sfs 1993:947 nings­å­ret efter avdrag för finan­si­ella skul­der vid samma tid­punkt. för skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 2 med­räk­nas dock endast sådana till­gångar och skul­der som är hän­för­liga till den i sve­rige bedrivna för­säk­tuigs­rö­rel­sen vid beräk­ning av kapi­tal­un­der­lag enligt andra styc­ket skall bort­ses från till­gångar och skul­der som är hän­för­liga till avgångs­bi­drags­för­säk­ringar med­de­lade enligt grun­der som fast­ställts i kol­lek­tivav­tal mel­lan arbets­mark­na­dens huvud­or­ga­ni­sa­tio­ner. vid beräk­ning av kapi­tal­un­der­lag skall även bort­ses från den del av till­gångar och skul­der som inte för­val­tas för för­säk­rings­ta­gar­nas räk­ning. kapi­tal­un­der­la­get för skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 5 utgörs av pen­sions­skul­dens belopp vid ingången av beskatt­nings­å­ret. vid bestäm­ning av pen­sions­skul­dens belopp skall beak­tas sådana pen­sions­å­ta­gan­den för vil­kas tryg­gande avdrags­rätt före­lig­ger enligt punkt 20 d jäm­fört med punkt 20 e av anvis­ning­arna till 23 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) och sådana pen­sions­å­ta­gan­den för vilka avdrags­rätt före­lig­ger enligt 8 § lagen (1975:1348) om ikraft­trä­dande av lagen (1975:1347) om änd­ring i kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928: 370). kapi­tal­un­der­la­get för skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 6 utgörs av vär­det av de till­gångar som vid ingången av kalen­derå­ret är hän­för­liga till pen­sions­spar­kon­tot. avdrag får ske för obe­tald skatt enligt denna lag som är hän­för­lig till kon­tot. 4 §4 som till­gång hos åter­för­säk­rings­ta­gare räk­nas inte vär­det av åter­för­säk­rings­gi­vares ansva­rig­het på grund av för­säk­ringar som denne har över­ta­git i form av åter­för­säk­ring. om åter­för­säk­ring skett hos en utländsk åter­för­säk­rings­gi­vare skall dock ett belopp mot­sva­rande den­nes ansva­rig­het räk­nas som till­gång, i den mån ansva­rig­he­ten över­sti­ger vär­det av reserv­de­po­si­tion som ställts av åter­för­säk­rings­gi­vå­ren hos åter­för­säk­rings­taga ren. åter­för­säk­rings­gi­vares ford­ran hos åter­för­säk­rings­ta­gare på grund av reserv­de­po­si­tio­nen upp­tas inte som till­gång. den skuld som redo­vi­sas av åter­för­säk­rings­ta­ga­ren på grund av depo­si­tio­nen är inte avdrags­gill för denne. 5 § om inte annat föl­jer av 6 —8 §§ tas till­gångar och skul­der upp till bok­fört värde. för skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 6 skall till­gång­arna dock tas upp till sitt mark­nads­värde om inte annat föl­jer av 7§. 6 § fas­tig­het tas upp till mark­nads­vär­det. 7 § vär­de­pap­per, som är note­rat vid en svensk eller utländsk börs eller note­rat vid en auk­to­ri­se­rad mark­nads­plats eller som annars är före­mål för regel­bun­den han­del vid någon annan regle­rad mark­nad som är öppen för all­män­he­ten, tas upp till det note­rade vär­det. finns i ett bolag skilda akti­e­slag av vilka ett eller flera är börsno­te­rade eller före­mål för sådan note­ring som avses i första styc­ket, skall de aktier i 2016 4 senaste lydelse 1990:661. bola­get som inte är note­rade tas upp till samma värde som de note­rade akti­erna. är flera akti­e­slag note­rade, skall de inte note­rade akti­erna tas upp till samma värde som de note­rade aktier som har den lägsta kur­sen. om det vid vär­de­ring enligt de före­gå­ende styc­kena finns syn­ner­liga skäl anta att det note­rade vär­det inte mot­sva­rar vad som skulle kunna påräk­nas vid en för­sälj­ning under nor­mala för­hål­lan­den, får i stäl­let det beräk­nade pri­set vid en sådan för­sälj­ning läg­gas till grund för vär­de­ringen. aktie eller andel i dot­ter­bo­lag, som direkt eller indi­rekt har till ända­mål att äga fas­tig­he­ter (fas­tig­hets­bo­lag) skall vär­de­ras med led­ning av mark­nads­vär­dena på fas­tig­he­terna. 8 § ford­ran som inte omfat­tas av 7 § skall tas upp till sitt anskaff­nings­värde jämte upp­lu­pen ränta. avdrag för skuld får göras med belopp som beräk­nas på mot­sva­rande sätt. osä­ker ford­ran får tas upp till det belopp som kan beräk­nas bli beta­lat. vär­de­lös ford­ran tas inte upp. skat­te­sats 9 §5 skat­ten upp­går till 9 pro­cent av skat­te­un­der­la­get enligt 3 § om inte annat föl­jer av andra och tredje styc­kena. för den del av skat­te­un­der­la­get som hos sådan skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 1 — 3 är hän­för­ligt till annan per­son­för­säk­ring än pen­sions­för­säk­ring upp­går skat­ten till 20 pro­cent av skat­te­un­der­la­get. i det fall beskatt­nings­å­ret är längre eller kor­tare än 12 måna­der skall skat­te­sat­sen jäm­kas i mot­sva­rande mån. sådan jämk­ning skall också göras om hela behåll­ningen på ett pen­sions­spar­konto avskat­tas enligt 32 § 1 mom. första styc­ket j kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) eller pen­sions­skuld som avses i 3 § femte styc­ket helt upp­lö­ses under beskatt­nings­å­ret. beskatt­nings­för­fa­ran­det sfs 1993:947 10 §6 om inte annat föl­jer av andra styc­ket gäl­ler bestäm­mel­serna i tax­e­rings­la­gen (1990:324) vid tax­e­ring till avkast­nings­skatt och bestäm­mel­serna i upp­börds­la­gen (1953:272) i fråga om debi­te­ring och upp­börd av sådan skatt. avkast­nings­skatt som skall tas ut av sådan skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 6 skall för den skatt­skyl­di­ges räk­ning beta­las av det pen­sions­spa­rin­sti­tut med vil­ket den skatt­skyl­dige träf­fat avtal om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande. i fråga om för­fa­ran­det vid beskatt­ningen i fall som avses i andra styc­ket gäl­ler bestäm­mel­serna i lagen (1984: 151) om punkt­skat­ter och pris­re­gle­rings­av­gif­ter i tillämp­liga delar. med skatt­skyl­dig avses där­vid det pen­sions­spa­rin­sti­tut med vil­ket den skatt­skyl­dige träf­fat pen­sions­sparav­tal. pen­sions­spa­rin­sti­tu­tets beskatt­ningsår är redo­vis­nings­pe­riod. för­u­tom pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet får även skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 6 över­klaga beskatt­nings­myn­dig­he­tens beslut om skatt enligt bestäm­mel­serna i 8 kap. lagen om punkt­skat­ter och pris­re­gle­rings­av­gif­ter. åter­be­ta­las skatt hän­för­lig till ett pen­sions­spar­konto till ett pen­sions­spa­rin­sti­tut skall belop­pet till­sam­mans med rän­tan enligt 5 kap. 13 § lagen om 5 6 senaste lydelse av för­ut­va­rande 5 § 1991: 1847. senaste lydelse av för­ut­va­rande 8 § 1991: 1915. 2017 64-​sfs 1993 sfs 1993:947 punkt­skat­ter och pris­re­gle­rings­av­gif­ter till­go­do­fö­ras kon­tot. har kon­tot avslu­tats skall insti­tu­tet ombe­sörja att belop­pet i stäl­let över­förs till det pen­sions­spar­konto till vil­ket de till­gångar som var hän­för­liga till det avslu­tade kon­tot har över­förts. finns inte sådant konto skall insti­tu­tet betala ut belop­pet på det sätt som gäl­ler för utbe­tal­ningar enligt lagen (1993:931) om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande. övriga bestäm­mel­ser 11 §7 skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 5 får utan hin­der av bestäm­mel­serna i 20 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) i för­värvs­käl­lan göra avdrag för sådan avkast­nings­skatt som tas ut på i 3 § första och femte styc­kena angi­vet under­lag. avdrag skall där­vid med­ges för avkast­nings­skat­ten före even­tu­ell ned­sätt­ning genom avräk­ning av utländsk skatt. 12 § beteck­ningar i denna lag har samma bety­delse som i kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928: 370) och lagen (1947: 576) om stat­lig inkomst­skatt. 1. denna lag trä­der i kraft den l janu­ari 1994. i fråga om skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 1 —5 tilläm­pas lagen första gången vid 1995 års tax­e­ring, dock att äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för beskatt­ningsår som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det. 2. har upp­skovs­be­lopp fast­ställts enligt 2 § lagen (1990:655) om åter­fö­ring av obe­skat­tade reser­ver för skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 1 -3 gäl­ler föl­jande. åter­fö­ring av den del av upp­skovs­be­lop­pet som inte åter­förts senast vid 1994 års tax­e­ring till stat­lig inkomst­skatt skall ske vid 1995 års tax­e­ring till avkast­nings­skatt eller, om tax­e­ring inte sker år 1995, vid 1996 års tax­e­ring. där­vid skall det vid tax­e­ringen beräk­nade skat­te­un­der­la­get enligt 3 § som är hän­för­ligt till andra per­son­för­säk­ringar än pen­sions­för­säk­ring ökas med det åter­stå­ende upp­skovs­be­lop­pet. på rege­ring­ens väg­nar bo lund­gren peter kind­lund (finans­de­par­te­men­tet) 7 senaste lydelse av för­ut­va­rande 6 § 1990: 1448. 2018