Lag (1994:790) om dub­bel­be­skatt­nings­av­tal mel­lan Sve­rige och Vitryss­land

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1994:790
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S3
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2011:1365
Övrigt: Endast den­svenska tex­ten är med i bila­gan
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1994:790
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S3
Utfär­dad: 1994-​06-09
Änd­rad: t.o.m. SFS

2011:1365
Övrig text: Endast den­svenska tex­ten är med i bila­gan
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Det avtal för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning och för­hind­rande av skat­te­flykt beträf­fande skat­ter på inkomst som Sve­rige och Vitryss­land under­teck­nade den 10 mars 1994 skall gälla som lag här i lan­det.

Avta­lets inne­håll fram­går av bilaga till denna lag.

2 §   Avta­lets beskatt­nings­reg­ler skall tilläm­pas endast i den mån dessa med­för inskränk­ning av den skatt­skyl­dig­het i Sve­rige som annars skulle före­ligga.

3 §   Har upp­hävts genom lag (2011:1365).

4 §   Föl­jande för­fatt­ningar skall inte längre tilläm­pas såvitt avser för­hål­lan­det mel­lan Sve­rige och Vitryss­land, näm­li­gen
   -- lagen (1982:708) om dub­bel­be­skatt­nings­av­tal mel­lan Sve­rige och Sov­je­tu­ni­o­nen,
   -- kun­gö­rel­sen (1971:130) om tillämp­ning av pro­to­koll mel­lan Sve­rige och Sov­je­tu­ni­o­nen angå­ende ömse­si­dig skat­te­be­fri­else för luft­farts­fö­re­tag och deras anställda,
   -- kun­gö­rel­sen (1973:563) om tillämp­ning av pro­to­koll mel­lan Sve­rige och Sov­je­tu­ni­o­nen angå­ende ömse­si­dig skat­te­be­fri­else för sjö­farts­fö­re­tag.

Bilaga

AVTAL MEL­LAN KONUNG­A­RI­KET SVE­RIGE OCH REPU­BLI­KEN VITRYSS­LAND FÖR UND­VI­KANDE AV DUB­BEL­BE­SKATT­NING OCH FÖR­HIND­RANDE AV SKAT­TE­FLYKT BETRÄF­FANDE SKAT­TER PÅ INKOMST

Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring och Repu­bli­ken Vitryss­lands rege­ring, som öns­kar ingå ett avtal för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning och för­hind­rande av skat­te­flykt beträf­fande skat­ter på inkomst, har kom­mit över­ens om föl­jande:

Arti­kel 1

Per­so­ner på vilka avta­let tilläm­pas

Detta avtal tilläm­pas på per­so­ner som har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller i båda avtals­slu­tande sta­terna.

Arti­kel 2

Skat­ter som omfat­tas av avta­let
   1. De skat­ter på vilka detta avtal tilläm­pas är:
      a) i Repu­bli­ken Vitryss­land:
      1) skat­ten på inkomst och vinst som för­vär­vas av juri­diska per­so­ner,
      2) inkomst­skat­ten för fysiska per­so­ner, och
      3) skat­ten på fast egen­dom;

(i det föl­jande benämnda "vitrysk skatt");
      b) i Sve­rige:
      1) den stat­liga inkomst­skat­ten, sjö­mans­skat­ten och kupongs­kat­ten däri inbe­gripna,
      2) den sär­skilda inkomst­skat­ten för utom­lands bosatta,
      3) den sär­skilda inkomst­skat­ten för utom­lands bosatta artis­ter m.fl., och
      4) den kom­mu­nala inkomst­skat­ten;

(i det föl­jande benämnda "svensk skatt").
   2. Avta­let tilläm­pas även på skat­ter av samma eller i huvud­sak likar­tat slag, som efter under­teck­nan­det av detta avtal påförs vid sidan av eller i stäl­let för de skat­ter som anges i punkt 1. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna skall med­dela varandra de väsent­liga änd­ringar som vid­ta­gits i respek­tive skat­te­lag­stift­ning.
   3. Straffav­gif­ter som påförs en skatt­skyl­dig på grund av skat­te­be­drä­geri eller annan skat­te­flykt eller ränta som påförs på grund av för sent erlagda skat­ter anses vid tillämp­ningen av detta avtal inte som skat­ter.
   4. Vid tillämp­ningen av artik­larna 7 och 14 skall den vitryska skat­ten på fast egen­dom som anges i punkt 1 a) i denna arti­kel anses som en skatt på inkomst eller skatt på vinst bero­ende på sam­man­hanget.

Arti­kel 3

All­männa defi­ni­tio­ner
   1. Om inte sam­man­hanget för­an­le­der annat, har vid tillämp­ningen av detta avtal föl­jande uttryck nedan angi­ven bety­delse:
      a) "Repu­bli­ken VItryss­land" åsyf­tar det område som utgör Repu­bli­ken Vitryss­lands ter­ri­to­rium i enlig­het med folk­rät­ten och där Repu­bli­ken Vitryss­lands skat­te­lag­stift­ning tilläm­pas;
      b) "Sve­rige" åsyf­tar Konu­na­ri­ket Sve­rige och inne­fat­tar, när uttryc­ket används i geo­gra­fisk bety­delse, Sve­ri­ges ter­ri­to­rium, Sve­ri­ges ter­ri­to­ri­al­vat­ten och andra havs­om­rå­den över vilka Sve­rige, i över­ens­stäm­melse med folk­rät­tens reg­ler, utö­var suve­ränta rät­tig­he­ter eller juris­dik­tion;
      c) "en avtals­slu­tande stat" och "den andra avtals­slu­tande sta­ten" åsyf­tar Repu­bli­ken Vitryss­land och Sve­rige bero­ende på sam­man­hanget;
      d) "per­son" inbe­gri­per fysisk per­son, bolag och annan per­son­sam­man­slut­ning;
      e) "bolag" åsyf­tar aktie­bo­lag eller annan juri­disk per­son med obe­grän­sat eller begrän­sat ansvar för delä­garna, eller annan sam­man­slut­ning som vid inkomst­be­skatt­ningen behand­las som juri­disk per­son;
      f) "före­tag i en avtals­slu­tande stat" och "före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten" åsyf­tar före­tag som bedrivs av per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat respek­tive före­tag som bedrivs av per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten;
      g) "inter­na­tio­nell tra­fik" åsyf­tar trans­port med skepp eller luft­far­tyg som används av före­tag i en avtals­slu­tande stat utom då skep­pet eller luft­far­ty­get används ute­slu­tande mel­lan plat­ser i den andra avtals­slu­tande sta­ten;
      h) "med­bor­gare" åsyf­tar:
      1) fysisk per­son som har med­bor­ga­skap i en avtals­slu­tande stat,
      2) juri­disk per­son, han­dels­bo­lag och annan sam­man­slut­ning som bil­dats enligt den lag­stift­ning som gäl­ler i en avtals­slu­tande stat;
      i) "behö­rig myn­dig­het" åsyf­tar:
      1) i Repu­bli­ken Vitryss­land, finans­mi­ni­s­te­riet i Repu­bli­ken Vitryss­land eller dess befull­mäk­ti­gade ombud,
      2) i Sve­rige, finans­mi­nis­tern, den­nes befull­mäk­ti­gade ombud eller den myn­dig­het åt vil­ken upp­dras att vara behö­rig myn­dig­het vid tillämp­ningen av detta avtal.
   2. Då en avtals­slu­tande stat tilläm­par avta­let anses, såvida inte sam­man­hanget för­an­le­der annat, varje uttryck som inte defi­ni­e­rats i avta­let ha den bety­delse som uttryc­ket har enligt den sta­tens lag­stift­ning i fråga om sådana skat­ter på vilka avta­let tilläm­pas.

Arti­kel 4

Hem­vist
   1. Vid tillämp­ningen av detta avtal uttryc­ket "per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat" per­son som enligt lag­stift­ningen i denna stat är skatt­skyl­dig där på grund av domi­cil, plats för bolags bildande, bosätt­ning, plats för före­tags­led­ning eller annan lik­nande omstän­dig­het, dock att
      a) uttryc­ket inte inbe­gri­per per­son som är skatt­skyl­dig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat, samt
      b) beträf­fande han­dels­boag och dödsbo, inbe­ri­per uttryc­ket sådan per­son endast i den mån dess inkomst är skat­te­plik­tig i denna stat på samma sätt som inkomst som för­vär­vas av per­son med hem­vist där, antingen hos han­dels­bo­la­get eller döds­boet, eller hos dess delä­gare.
   2. Då på grund av bestäm­mel­serna i punkt 1 fysisk per­son har hem­vist i båda avtals­slu­tande sta­terna, bestäms hans hem­vist på föl­jande sätt:
      a) han anses ha hem­vist i den stat där han har en bostad som sta­dig­va­rande står till hans för­fo­gande. Om han har en sådan bostad i båda sta­terna, anses han ha hem­vist i den stat med vil­ken hans per­son­liga och eko­no­miska för­bin­del­ser är star­kast (cent­rum för lev­nads­in­tres­sena);
      b) om det inte kan avgö­ras i vil­ken stat han har cent­rum för sina lev­nads­in­tres­sen eller om han inte i någon­dera sta­ten har en bostad som sta­dig­va­rande står till hans för­fo­gande, anses han ha hem­vist i den stat där han sta­dig­va­rande vis­tas;
      c) om han sta­dig­va­rande vis­tas i båda sta­terna eller om han inte vis­tas sta­dig­va­rande i någon av dem, anses han ha hem­vist i den stat där han är med­bor­gare;
      d) om han är med­bor­gare i båda sta­terna eller om han inte är med­bor­gare i någon av dem, skall de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna avgöra frå­gan genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse.
   3. Då på grund av bestäm­mel­serna i punkt 1 annan per­son är fysisk per­son har hem­vist i båda avtals­slu­tande sta­terna, skall de behö­riga myn­dig­he­terna söka avgöra frå­gan genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse.

Arti­kel 5

Fast drift­ställe
   1. Vid tillämp­ningen av detta avtal åsyf­tar uttryc­ket "fast drift­ställe" en sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het, från vil­ken ett före­tags verk­sam­het helt eller del­vis bedrivs.
   2. Uttryc­ket "fast drift­ställe" inne­fat­tar sär­skilt:
      a) plats för före­tags­led­ning,
      b) filial,
      c) kon­tor,
      d) fabrik,
      e) verk­stad,
      f) gruva, olje- eller gaskälla, sten­brott eller annan plats för utvin­ning av natur­till­gångar,
      g) bygg­nad som används för för­sälj­ning av varor, och
      h) plats för byggnads-​​, anläggnings-​​, monterings-​​ eller instal­la­tions­verk­sam­het men endast om verk­sam­he­ten pågår under en tidrymd som över­sti­ger tolv måna­der.
   3. Utan hin­der av före­gå­ende bestäm­mel­ser i denna arti­kel anses uttryc­ket "fast drift­ställe" inte inne­fatta:
      a) använd­ningen av anord­ningar ute­slu­tande för lag­ring, utställ­ning eller utläm­nande av före­ta­get till­hö­riga varor,
      b) inne­ha­vet av ett före­tagt till­hö­rigt varu­la­ger ute­slu­tande för lag­ring, utställ­ning eller utläm­nande,
      c) inne­ha­vet av ett före­ta­get till­hö­rigt varu­la­ger ute­slu­tande för bear­bet­ning eller för­änd­ring genom annat före­tags försorg,
      d) inne­ha­vet av sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het ute­slu­tande för inköp av varor eller inhäm­tande av upp­lys­ningar för före­ta­get,
      e) inne­ha­vet av sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het ute­slu­tande för att för före­ta­get bedriva annan verk­sam­het av för­be­re­dande eller biträ­dande art,
      f) inne­ha­vet av en sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het utslu­tande för att kom­bi­nera verk­sam­he­ter som anges i punk­terna a-e, under för­ut­sätt­ning att hela verk­sam­he­ten som bedrivs från en sta­dig­va­rande plat­sen för affärs­verk­sam­het på grund av denna kom­bi­na­tion är av för­be­re­dande eller biträ­dande art.
   4. Om en per­son - som inte är sådan obe­ro­ende repre­sen­tant på vil­ken punkt 5 tilläm­pas - är verk­sam i den andra avtals­slu­tande sta­ten samt i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten har och där regel­mäs­sigt använ­der full­makt att sluta avtal i före­ta­gets namn, anses detta före­tag - utan hin­der av bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 - ha fast drift­ställe i denna stat beträf­fande varje verk­sam­het som denna per­son bedri­ver är begrän­sad till sådan som anges i punkt 3 och som - om den bedrevs från en sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het till fast drift­ställe enligt bestäm­mel­serna i nämnda punkt.
   5. Före­tag i en avtals­slu­tande stat anses inte ha fast drift­ställe i den andra avtals­slu­tande sta­ten endast på den grund att före­ta­get bedri­ver affärs­verk­sam­het i denna stat genom för­med­ling av mäk­lare, kom­mis­sio­när eller annan obe­ro­ende repre­sen­tant, under för­ut­sätt­ning att sådan per­son där­vid bedri­ver sin sed­van­liga affärs­verk­sam­het.
   6. Den omstän­dig­he­ten att ett bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat kon­trol­le­rar eller kon­trol­le­ras av ett bolag med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller ett bolag som bedri­ver affärs­verk­sam­het i denna andra stat (antingen från fast drift­ställe eller på annat sätt), med­för inte i och för sig att något­dera bola­get utgör fast drift­ställe för det andra.

Arti­kel 6

Inkomst av fast egen­dom
   1. Inkomst, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var av fast egen­dom (däri inbe­gri­pen inkomst av lant­bruk eller skogs­bruk) belä­gen i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får bes­kat­tas i denna andra stat.
   2. Uttryc­ket "fast egen­dom" åsyf­tar mark och bygg­na­der.
Uttryc­ket inbe­gri­per också till­be­hör till fast egen­dom, levande och döda inven­ta­rier i lant­bruk och skogs­bruk, rät­tig­he­ter på vilka bestäm­mel­serna i pri­vaträt­ten om fast egen­dom tilläm­pas, nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom samt rätt till för­än­der­liga eller fasta ersätt­ningar för nytt­jan­det av eller rät­ten att nyttja mine­ral­fö­re­komst, källa eller annan natur­till­gång. Skepp, båtar och luft­far­tyg anses inte vara fast egen­dom.
   3. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas på inkomst som för­vär­vas genom ome­del­bart bru­kande, genom uthyr­ning eller annan använd­ning av fast egen­dom.
   4. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 3 tilläm­pas även på inkomst av fast egen­dom som tillör före­tag och på inkomst av fast egen­dom som används vid själv­stän­dig yrkes­ut­öv­ning.

Arti­kel 7

Inkomst av rörelse
   1. Inkomst av rörelse, som före­tag i en avtals­slu­tande stat för­vär­var, bes­kat­tas endast i denna stat, såvida inte före­ta­get bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten från där belä­get fast drift­ställe. Om före­ta­get­be­dri­ver rörelse på nyss angi­vet sätt, får före­ta­gets in bes­kat­tas i den andra sta­ten, men endast så stor del därav som är hän­för­lig till det fasta drift­stäl­let.
   2. Om före­tag i en avtals­slu­tande stat bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten från där belä­get fast drift­ställe hän­förs, om inte bestäm­mel­serna i punkt 3 för­an­le­der annat, i var­dera avtals­slu­tande sta­ten till det fasta drift­stäl­let den inkomst som det kan antas att drift­stäl­let skulle ha för­vär­vat om det varit ett fri­stå­ende före­tag som bedri­vit verk­sam­het av samma eller lik­nande slag under samma eller lik­nande vill­kor och själv­stän­digt avslu­tat affä­rer med det före­tag till vil­ket drift­stäl­let hör.
   3. Vid bestäm­man­det av fast drift­stäl­les inkomst med­ges avdrag för utgif­ter som upp­kom­mit för det fasta drift­stäl­let, härun­der inbe­gripna utgif­ter för före­ta­gets led­ning och all­männa för­valt­ning, oav­sett om utgif­tera upp­kom­mit i den stat där det fasta drift­stäl­let är belä­get eller annor­stä­des.
   4. I den mån inkomst hän­för­lig till fast drift­ställe bru­kar i en avtals­slu­tande stat bestäm­mas på grund­val av en för­del­ning av före­ta­gets hela inkomst på de olika delarna av före­ta­get, hind­rar bestäm­mel­serna i punkt 2 inte att i denna avtals­slu­tande stat den skat­te­plik­tiga inkoms­ten bestäms genom sådant för­fa­rande. Den för­del­nings­me­tod som används skall dock vara sådan att resul­ta­tet över­en­stäm­mer med prin­ci­perna i denna arti­kel.
   5. Inkomst hän­förs inte till fast drift­ställe endast av den anled­ningen att varor inköps genom det fasta drift­stäl­lets försorg för före­ta­get.
   6. Vid tillämp­ningen av före­gå­ende punk­ter bestäms inkomst som är hän­för­lig till det fasta drift­stäl­let genom samma för­fa­rande år från år, såvida inte goda och till­räck­liga skäl för­an­le­der annat.
   7. Ingår i inkomst av rörelse inkoms­ter som behand­las sär­skilt i andra artik­lar av detta avtal, berörs bestäm­mel­serna i dessa artik­lar inte av reg­lerna i denna arti­kel.

Ari­kel 8

Sjö­fart och luft­fart
   1. Inkomst, som för­vär­vas av ett före­tag i en avtals­slu­tande stat genom använd­ningen av skepp eller luft­far­tyg i inter­na­tio­nell tra­fik, bes­kat­tas endast i denna stat.
   2. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas beträf­fande inkomst som för­vär­vas av luft­fartskon­sor­tiet Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS) endast i fråga om den del av inkoms­ten som mot­sva­rar den andel i kon­sor­tiet som inne­has av AB Aero­trans­port (ABA), den svenske delä­ga­ren i Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS).
   3. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas även på inkomst som för­vär­vas genom del­ta­gande i ett gemen­samt före­tag eller inter­na­tio­nell drifts­or­ga­ni­sa­tion.

Arti­kel 9

Före­tag med intres­se­ge­men­skap
   1. I fall då
      a) ett före­tag i en avtals­slu­tande stat direkt eller indi­rekt del­tar i led­ningen eller kon­trol­len av ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller äger del i detta före­tags kapi­tal, eller
      b) samma per­so­ner direkt eller indi­rekt del­tar i led­ningen eller kon­trol­len av såväl ett före­tag i en avtals­slu­tande stat som ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller äger del i båda dessa före­tags kapi­tal, iakt­tas föl­jande.
Om mel­lan före­ta­gen i fråga om han­dels­för­bin­del­ser eller finan­si­ella för­bin­del­ser avta­las eller före­skrivs vill­kor, som avvi­ker från dem som skulle ha ava­lats mel­lan av varandra obe­ro­ende före­tag, får all inkomst, som utan sådana vill­kor skulle ha till­kom­mit det ena före­ta­get men som på grund av vill­ko­ren i fråga inte till­kom­mit detta före­tag, inräk­nas i detta före­tags inkomst och bes­kat­tas i över­ens­stäm­melse där­med.
   2. I fall då en avtals­slu­tande stat inräk­nar i inkoms­ten för ett före­tag i denna stat och i över­ens­stäm­melse där­med bes­kat­tar inkomst som ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten bes­kat­tats för i denna andra stat samt den sålunda inräk­nade inkoms­ten är sådan som skulle ha till­kom­mit före­ta­get i den först­nämnda sta­ten om de vill­kor som avta­lats mel­lan före­ta­gen hade varit sådana som skulle ha avta­lats mel­lan av varandra obe­ro­ende före­tag, skall denna andra stat genom­föra veder­bör­lig juste­ring av det skat­te­be­lopp som påförts för inkoms­ten i denna stat.
Vid sådan juste­ring iakt­tas övriga bestäm­mel­ser i detta avtal och de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna över­läg­ger vid behov med varandra.

Arti­kel 10

Utdel­ning
   1. Utdel­ning från bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten får bes­kat­tas i denna andra stat.
   2. Utdel­ningen får emel­ler­tid bes­kat­tas även i den avtals­slu­tande stat där bola­get som beta­lar utdel­ning har hem­vist, enligt lag­stift­ningen i denna stat, men om mot­ta­ga­ren har rätt till utdel­ningen får skat­ten inte över­stiga:
      a) 5 pro­cent av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp, om den som har rätt till utdel­ningen är ett bolag (med undan­tag för han­dels­bo­lag), som direkt inne­har minst 30 pro­cent av det utbe­ta­lande bola­gets kapi­tal,
      b) 10 pro­cent av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp i övriga fall.

Utan hin­der av bestäm­mel­serna i a) och b) skall sådan utdel­ning bes­kat­tas endast i den avtals­slu­tande stat där den som har rätt till utdel­ningen har hem­vist om den som har rätt till utdel­ningen är ett bolag (med undan­tag av han­dels­bo­lag) som direkt inne­har 100 pro­cent av det utbe­ta­lande bola­gets kapi­tal men endast till den del vins­ten av vil­ken utdel­ningen beta­las här­rör från indust­ri­ella akti­vi­te­ter eller till­verk­ning eller från jord­bruk, skogs­bruk, fiske eller turism (inbe­gri­pet restaurang-​​ och hotell­verk­sam­het). Bestäm­mel­sen i detta stycke skall emel­ler­tid inte tilläm­pas om vins­ten av vil­ken utdel­ningen beta­las har undan­ta­gits från beskatt­ning i den andra avtals­slu­ande sta­ten.

Bestäm­mel­serna i denna punkt berör inte bola­gets beskatt­ning för den vinst av vil­ken utdel­ningen beta­las.
   3. Med uttryc­ket "utdel­ning" för­stås i denna arti­kel inkomst av aktier eller andra rät­tig­he­ter som inte är ford­ringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra ande­lar i bolag, som enligt lag­stift­ningen i den stat där det utde­lande bola­get har hem­vist vid beskatt­ningen behand­las på samma sätt som inkomst av aktier.
   4. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 tilläm­pas inte, har den som har rätt till utdel­ningen har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten, där bola­get som beta­lar utdel­ningen har hem­vist, från där belä­get fast drift­ställe eller utö­var själv­stän­dig yrkes­verk­sam­het i denna andra stat från där belä­gen sta­dig­va­rande anord­ning, samt den andel på grund av vil­ken utdel­ningen beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7 respek­tive arti­kel 14.
   5. Om bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var inkomst från den andra avtals­slu­tande sta­ten, får denna andra stat inte beskatta utdel­ning som bola­get beta­lar, utom i den mån utdel­ningen beta­las till per­son med hem­vist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vil­ken utdel­ningen beta­las äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning i denna andra stat, och inte hel­ler beskatta bola­gets icke utde­lade vinst, även om utdel­ningen eller den icke utde­lade vins­ten helt eller del­vis utgö­ras av inkomst som upp­kom­mit i denna andra stat.

Arti­kel 11

Ränta
   1. Ränta, som här­rör från en avtals­slu­tande stat och som beta­las till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får bes­kat­tas i denna andra stat.
   2. Rän­tan får emel­ler­tid bes­kat­tas även i den avtals­slu­tande stat från vil­ken den här­rör, enligt lag­stift­ningen i denna stat, men om mot­ta­ga­ren har rätt till rän­tan får skat­ten inte över­stiga 5 pro­cent av rän­tans brut­to­be­lopp.
   3. Utan hin­der av bestäm­mel­ser i punkt 2 skall ränta bes­kat­tas endast i den avtals­slu­tande stat där mot­ta­ga­ren av rän­tan har hem­vist om någon av föl­jande för­ut­sätt­ningar är upp­fylld:
      a) utbe­ta­la­ren eller mot­ta­ga­ren av rän­tan i den avtals­slu­tande sta­ten själv, något av dess offent­li­grätts­liga organ, poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter eller cen­tral­ban­ken i en avtals­slu­tande stat;
      b) rän­tan beta­las på grund av lån som god­känts av rege­ringen i den avtal­slu­tande stat där utbe­ta­la­ren av rän­tan har hem­vist;
      c) rän­tan beta­las på grund av lån som bevil­jats eller garan­te­rats av en finan­si­ell insti­tu­tion av offent­li­grätts­lig natur med syfte att främja export eller utveck­ling under för­ut­sätt­ning av kre­di­ten är bevil­jad på sär­skilt för­mån­liga vill­kor;
      d) rän­tan beta­las på grund av lån som bevil­jats av en bank om syf­tet med lånet är att främja export eller utveck­ling i den andra avtals­slu­tande sta­ten;
      e) rän­tan beta­las av ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten med anled­ning av ränte­mot­ta­ga­rens kre­dit­för­sälj­ning av varor eller indust­ri­ell, kom­mer­si­ell eller veten­skap­lig utrust­ning.
   4. Med uttryc­ket "ränta" för­stås i denna arti­kel inkomst av varje slags ford­ran, antingen den säker­ställts genom inteck­ning i fast egen­dom eller inte och antingen den med­för rätt till andel i gäl­de­nä­rens vinst eller inte. Uttryc­ket åsyf­tar sär­skild inkomst av vär­de­pap­per, som utfär­dats av sta­ten, och inkomst av obli­ga­tio­ner eller deben­tu­res, däri inbe­gripna agi­o­be­lopp och vins­ter som hän­för sig till sådana vär­de­pap­per, obli­ga­tio­ner eller deben­tu­res.
Straffav­gift på grund av sen betal­ning anses inte som ränta vid tillämp­ningen av denna arti­kel.
   5. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 tilläm­pas inte, om den som har rätt till rän­tan har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten, från vil­ken rän­tan här­rör, från där belä­get fast drift­ställe eller utö­var själv­stän­dig yrkes­verk­sam­het i denna andra stat från där belä­gen sta­dig­va­rande anord­ning, samt den ford­ran för vil­ken rän­tan beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen.
I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7 respek­tive arti­kel 14.
   6. Ränta anses här­röra från en avtals­slu­tande stat om utbe­ta­la­ren är den sta­ten själv, poli­tisk underav­del­ning, lokal myn­dig­het eller per­son med hem­vist i denna stat.
Om emel­ler­tid den per­son som beta­lar rän­tan, antingen han har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller inte, i en avtals­slu­tande stat har fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning i sam­band med vil­ken den skuld upp­kom­mit för vil­ken rän­tan beta­las, och rän­tan belas­tar det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen, anses rän­tan här­röra från den stat där det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen finns.
   7. Då på grund av sär­skilda för­bin­del­ser mel­lan utbe­ta­la­ren och den som har rätt till rän­tan eller mel­lan dem båda och annan per­son rän­te­be­lop­pet, med hän­syn till den ford­ran för vil­ken rän­tan beta­las över­sti­ger det belopp som skulle ha avta­lats mel­lan utbe­ta­la­ren och den som har rätt till rän­tan om sådana för­bin­del­ser inte före­le­gat, tilläm­pas bestäm­mel­serna i denna arti­kel endast på sist­nämnda belopp. I sådant fall bes­kat­tas över­skju­tande belopp enligt lag­stift­ningen i var­dera avtals­slu­tande sta­ten med iakt­ta­gande av övriga bestäm­mel­ser i detta avtal.

Arti­kel 12

Roalty
   1. Royalty, som här­rör från en avtals­slu­tande stat och som beta­las till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får bes­kat­tas i denna andra stat.
   2. Royal­tyn får emel­ler­tid bes­kat­tas även i den avtals­slu­tande stat från vil­ken den här­rör, enligt lag­stift­ningen i denna stat, men om mot­ta­ga­ren har rätt till royal­tyn, får skat­ten inte över­stiga:
      a) 3 pro­cent av royal­tyns brut­to­be­lopp om royal­tyn avser ersätt­ning för nytt­jan­det av, eller rät­ten att nyttja, patent, hem­ligt recept eller hem­lig till­verk­nings­me­tod eller för upp­lys­ning om erfa­ren­hets­rön av indust­ri­ell, kom­mer­si­ell eller veten­skap­lig natur;
      b) 5 pro­cent av royal­tyns brut­to­be­lopp om royal­tyn avser ersätt­ning för nytt­jan­det av, eller rät­ten att nyttja, indust­ri­ell, kom­mer­si­ell eller veten­skap­lig utrust­ning; och
      c) 10 pro­cent av royal­tyns brut­to­be­lopp i övriga fall.
   3. Med uttryc­ket "royalty" för­stås i denna arti­kel varje slags betal­ning som tas emot såsom ersätt­ning för nytt­jan­det av, eller för rät­ten att nyttja, upp­hovs­rätt till lit­te­rärt, konst­när­ligt eller veten­skap­ligt verk, häri inbe­gri­pet bio­graf­film och film eller band för radio-​​ eller tele­vi­sions­ut­sänd­ning, patent, varu­märke, mös­ter eller modell, rit­ning, hem­ligt recept eller hem­lig till­verk­nings­me­tod samt för nytt­jan­det av, eller för rät­ten att nyttja, indust­ri­ell, kom­mer­si­ell eller veten­skap­lig utust­ning eller för upp­lys­ning om erfa­ren­hets­rön av indust­ri­ell, kom­mer­si­ell eller veten­skap­lig natur.
   4. Bestäm­mel­serna i punkt 1 och 2 tilläm­pas inte, om den som har rätt till royal­tyn har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande state, från vil­ken royal­tyn här­rör, från där belä­get fast drift­ställe eller utö­var själv­stän­dig yrkes­verk­sam­het i denna andra stat från där belä­gen sta­dig­va­rande anord­ning, samt den rät­tig­het eller egen­dom i fråg aom vil­ken royal­tyn beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7 respek­tive arti­kel 14.
   5. Royalty anses här­röra från en avtals­slu­tande stat om utbe­ta­la­ren är den sta­ten själv, poli­tisk underav­del­ning, lokal myn­dig­het eller en per­son med hem­vist i denna stat.
Om emel­ler­tid den per­son som beta­lar royal­tyn, antingen han har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller inte, i en avtals­slu­tande stat har fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning i sam­band var­med skyl­dig­het att betala royal­tyn upp­kom­mit, och royal­tyn belas­tar det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen, anses royal­tyn här­röra från den stat där det fasta drift­stäl­let eller den sta­tig­va­rande anord­ningen finns.
   6. Då på grund av sär­skilda för­bin­del­ser mel­lan utbe­ta­la­ren och den som har rätt till royal­tyn eller mel­lan dem båda och annan per­son royal­ty­be­lop­pet, med hän­syn till det nytt­jande, den rätt eller den upp­lys­ning för vil­ken royal­tyn beta­las, över­sti­ger det belopp som skulle ha avtalts mel­lan utbe­ta­la­ren och den som har rätt till royal­tyn om sådana för­bin­del­ser inte före­le­gat, tilläm­pas bestäm­mel­serna i denna arti­kel endast på sist­nämnda belopp. I sådant fall bes­kat­tas över­skju­tande belopp enligt lag­tift­ningen i var­dera avtals­slu­tande sta­ten med iakt­ta­gande av övriga bestäm­mel­ser i detta avtal.
   7. Om Repu­bli­ken Vitryss­land i ett avtal för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning med tredje stat, som den 1 juli 1993 var med­lem i Orga­ni­sa­tio­nen för eko­no­miskt sam­ar­bete och utveck­ling (OECD), över­s­kom­mel­ser att undanta sådan royalty som avses i punkt 2 a) och som här­rör från Repu­bli­ken Vitryss­land från vitrysk skatt eller att begränsa den skat­te­sats som anges i nämnda punkt skall denna skat­te­be­fri­else eller lägre skat­te­sats tilläm­pas auto­ma­tiskt som om detta hade före­skri­vits i punkt 2 a) i denna arti­kel.

Arti­kel 13

Rea­li­sa­tions­vinst
   1. Vinst, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var på grund av över­lå­telse av sådan fast egen­dom som avses i arti­kel 6 och som är belä­gen i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får bes­kat­tas i denna andra stat.
   2. Vinst på grund av över­lå­telse av lös egen­dom, som utgör del av rörel­se­till­gång­arna i fast drift­ställe, vil­ket ett före­tag i en avtals­slu­tande stat har i den andra avtals­slu­tande sta­ten, eller av lös egen­dom, hän­för­lig till sta­dig­va­rande anord­ning för att utöva själv­stän­dig yrkes­verk­sam­het, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat har i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får bes­kat­tas i denna andra stat. Det­samma gäl­ler vinst på grund av över­lå­telse av sådant fast drift­ställe (för sig eller till­sam­mans med hela före­ta­get) eller av sådan sta­dig­va­rande anord­ning.
   3. Vinst som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var på grund av över­lå­telse av skepp eller luft­far­tyg som används i inter­na­tio­nell tra­fik eller av lös egen­dom som är hän­för­lig till använd­ningen av sådana skepp eller luft­far­tyg, beskatt­tas endast i denna stat.

Bestäm­mel­serna i denna punkt tilläm­pas beträf­fande vinst som för­vär­vas av det svenska, danska och norska luft­fartskon­sor­tiet Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS) men endast i fråga om den del av vins­ten som mot­sva­rar den andel i kon­sor­tiet vil­ken inne­has av AB Aero­trans­port (ABA), den svenske delä­ga­ren i Scan­di­na­tian Air­li­nes Systenm (SAS).
   4. Vinst på grund av över­lå­telse av annan egen­dom än sådan som avses i punk­terna 1-3 bes­kat­tas endast i den avtals­slu­tande stat där över­lå­ta­ren har hem­vist.
   5. Vinst på grund av avytt­ring av ande­lar eller andra rät­tig­he­ter i ett bolag med hem­vist i en av de avtals­slu­tande sta­terna som för­vär­vas av en fysisk per­son som har haft hem­vist i denna stat och fått hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten får - utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 4 - bes­kat­tas i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten om avytt­ringen av ande­larna eller rät­tig­he­terna inträf­far vid något till­fälle under de tio år som föl­jer när­mast efter det att per­so­nen upp­hört att ha hem­vist i den först­nämnda sta­ten.

Arti­kel 14

Själv­stän­dig yrkes­ut­öv­ning
   1. Inkomst, som en fysisk per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var genom att utöva fritt yrke eller annan själv­stän­dig verk­sam­het, bes­kat­tas endast i denna stat om han inte i den andra avtals­slu­tande sta­ten har en sta­dig­va­rande anord­ning som regel­mäs­sigt står till hans för­fo­gande för att utöva verk­sam­he­ten. Om han har en sådan sta­dig­va­rande anord­ning, får inkoms­ten bes­kat­tas i denna andra stat men endast så stor del av den som är hän­för­lig till denna sta­dig­va­rande anord­ning.
   2. Uttryc­ket "fritt yrke" inbe­gri­per sär­skilt själv­stän­dig veten­skap­lig, lit­te­rär och konst­när­lig verks­ma­het, uppfostrings-​​ och under­vis­nings­verk­sam­het samt sådan själv­stän­dig verk­sam­het som läk­rare, advo­kat, ingen­jör, arki­tekt, tand­lä­kare och revi­sor utö­var.

Arti­kel 15

Enskild tjänst
   1. Om inte bestäm­mel­serna i artik­larna 16, 18 och 19 för­an­le­der annat, bes­kat­tas lön och annan lik­nande ersätt­ning som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär på grund av anställ­ning endast i denna stat, såvida inte arbe­tet utförs i den andra avtals­slu­tande sta­ten. Om arbe­tet utförs i denna andra stat, får ersätt­ning som upp­bärs för arbe­tet bes­kat­tas där.
   2. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 1 bes­kat­tas ersätt­ning, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär för arbete som utförs i den andra avtals­slu­tande sta­ten, endast i den först­nämnda sta­ten, om
      a) mot­ta­ga­ren vis­tas i den andra sta­ten under tidrymd eller tidrym­der som sam­man­lagt inte över­sti­ger 183 dagar under en tolv­må­na­ders­pe­riod, och
      b) ersätt­ningen beta­las av arbets­gi­vare som inte har hem­vist i den andra sta­ten eller på den­nes väg­nar, samt
      c) ersätt­ningen inte belas­tar fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning som arbets­gi­va­ren har i den andra sta­ten.
   3. Utan hin­der av före­gå­ende bestäm­mel­ser i denna arti­kel får ersätt­ning för arbete som utförs ombord på skepp eller luft­far­tyg, som används i inter­na­tio­nell tra­fik av ett före­tag i en avtals­slu­tande stat, bes­kat­tas i denna stat. Om per­son med hem­vist i Sve­rige upp­bär inkomst av arbete, vil­ket utförs ombord på ett luft­far­tyg som används i inter­na­tio­nell tra­fik av luft­fartskon­sor­tiet Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS), bes­kat­tas inkoms­ten endast i Sve­rige.

Arti­kel 16

Sty­rel­se­ar­vode

Sty­rel­se­ar­vode och annan lik­nande ersätt­ning, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär i egen­skap av med­lem i sty­relse i bolag med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får bes­kat­tas i denna andra stat.

Arti­kel 17

Artis­ter och idrotts­män
   1. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i artik­larna 14 och 15 får inkomst, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var genom sin per­son­liga verk­sam­het i den andra avtals­slu­tande sta­ten i egen­skap av artist, såsom teater-​​ eller film­skå­de­spe­lare, radio-​​ eller tele­vi­sions­ar­tist eller musi­ker, eller av idrotts­man, bes­kat­tas i denna andra stat.
   2. I fall då inkomst genom per­son­lig verk­sam­het, som artist eller idrotts­man utö­var i denna egen­skap, inte till­fal­ler artis­ten eller idrotts­man­nen själv utan annan per­son, får denna inkomst, utan hin­der av bestäm­mel­serna i artik­larna 7, 14 och 15, bes­kat­tas i den avtals­slu­tande stat där artis­ten eller idrotts­man­nen utö­var verk­sam­he­ten.

Arti­kel 18

Pen­sion, liv­ränta och lik­nande ersätt­ningar
   1. Om inte bestäm­mel­serna i arti­kel 19 punkt 2 för­an­le­der annat får pen­sion och annan lik­nande ersätt­ning, utbe­tal­ning enligt soci­al­för­säk­rings­lag­stift­ningen och liv­ränta, vilka här­rör från en avtals­slu­tande stat och beta­las till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, bes­kat­tas i den först­nämnda sta­ten.
   2. Med uttryc­ket "liv­ränta" för­stås i denna arti­kel ett fast­ställt belopp, som utbe­ta­las peri­o­diskt på fast­ställda tider under en per­sons livs­tid eller under angi­ven eller fast­ställ­bar tids­pe­riod och som utgår på grund av för­plik­telse att verk­ställa dessa utbe­tal­ningar som ersätt­ning för där­e­mot fullt sva­rande veder­lag i pen­ningar eller pen­ning­ars värde.

Arti­kel 19

Offent­lig tjänst
   1. a) Ersätt­ning (med undan­tag för pen­sion), som beta­las av en avtals­slu­tande stat, en av dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter till fysisk per­son på grund av arbete som utförs i denna stats, poli­tiska underav­del­ning­ars eller lokala myn­dig­he­ters tjänst, bes­kat­tas endast i denna stat.
      b) Sådan ersätt­ning bes­kat­tas emel­ler­tid endast i den avtals­slu­tande stat i vil­ken den fysiska per­so­nen har hem­vist, om arbe­tet utförs i denna stat och per­so­nen i fråga:
      1) är med­bor­gare i denna stat eller
      2) inte fick hem­vist i denna stat ute­slu­tande för att ufföra arbe­tet.
   2. a) Pen­sion, som beta­las av, eller från fon­der inrät­tade av, en avtals­slu­tande stat, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter till fysisk per­son på grund av arbete som utförts i denna stats, dess poli­tiska underav­del­ning­ars eller lokala myn­dig­he­ters tjänst, bes­kat­tas endast i denna stat.
      b) Sådan pen­sion (med undan­tag för pen­sion som utbe­ta­las enligt soci­al­för­säk­rings­lag­stift­ningen) bes­kat­tas emel­ler­tid endast i den andra avtals­slu­tande sta­ten om per­so­nen i fråga har hem­vist och är med­bor­gare i denna stat.
   3. Bestäm­mel­serna i artik­larna 15, 16 och 18 tilläm­pas på ersätt­ning och pen­sion som beta­las på grund av arbete som utförts i sam­band med rörelse som bedeivs av en avtals­slu­tande stat, en av dess ooli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter.

Arti­kel 20

Stu­de­rande

Stu­de­rande eller affärsprak­ti­kant, som har eller ome­del­bart före vis­tel­sen i en avtals­slu­tande stat hade hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten och som vis­tas i den först­nämnda sta­ten ute­slu­tande för sin under­vis­ning eller utbild­ning, beskatt­tas inte i denna stat för belopp som han erhål­ler för sitt uppe­hälle, sin under­vis­ning eller utbild­ning, under för­ut­sätt­ning att belop­pen här­rör från källa utan­för denna stat.

Arti­kel 21

Annan inkomst
   1. Inkomst som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var och som inte behand­las i före­gå­ende artik­lar av detta avtal, bes­kat­tas endast i denna stat oav­sett var­i­från inkoms­ten här­rör.
   2. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas inte på inkomst, med undan­tag för inkomst av fast egen­dom som avses i arti­kel 6 punkt 2, om mot­ta­ga­ren av inkoms­ten har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten från där belä­get fast drift­ställe eller utö­var själv­stän­dig yrkes­verk­sam­het i denna andra stat från där belä­gen sta­dig­va­rande anord­ning, samt den rät­tig­het eller egen­dom i fråga om vil­ken inkoms­ten beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7 respek­tive arti­kel 14.

Arti­kel 22

Undan­rö­jande av dub­bel­be­skatt­ning
   1. Beträf­fande Repu­bli­ken Vitryss­land skall dub­bel­be­skatt­ning und­vi­kas på föl­jande sätt:

Om per­son med hem­vist i Repu­bli­ken Vitryss­land för­vär­var inkomst som enligt bestäm­mel­serna i detta avtal får bes­kat­tas i Sve­rige, skall Repu­bli­ken Vitryss­land från vitrysk skatt på inkoms­ten avräkna ett belopp mot­sva­rande den inkomst­skatt som erlagts i Sve­rige på inkoms­ten.
   2. Beträf­fande Sve­rige skall dub­bel­be­skatt­ning und­vi­kas på föl­jande sätt:
      a) Om per­son med hem­vist i Sve­rige för­vär­var inkomst som enligt vitrysk lag­stift­ning och i enlig­het med bestäm­mel­serna i detta avtal får bes­kat­tas i Repu­bli­ken Vitryss­land, skall Sve­rige - med beak­tande av bestäm­mel­serna i svensk lag­stift­ning beträf­fande avräk­ning av utländsk skatt (även i den lydelse de fram­de­les kan få genom att änd­ras utan att den all­männa prin­cip som anges här änd­ras) - från den svenska skat­ten på inkoms­ten avräkna ett belopp mot­sva­rande den vitryska skatt som erlagts på inkoms­ten.
      b) Om en per­son med hem­vist i Sve­rige för­vär­var inkomst, som enligt bestäm­mel­serna i arti­kel 19 bes­kat­tas endast i Repu­bli­ken Vitryss­land, får Sve­rige - vid bestäm­man­det av svensk pro­gres­siv skatt - beakta sådan inkomst.
      c) Vid tillämp­ningen av a) ovan skall den vitryska skat­ten på fast egen­dom som anges i arti­kel 2 punkt 1 a) anses som en inkomst­skatt.
      d) Utan hin­der av bestäm­mel­serna i a) i denna punkt är utdel­ning från bolag med hem­vist i Repu­bli­ken Vitryss­land till bolag med hem­vist i Sve­rige undan­ta­gen från svensk skatt enligt bestäm­mel­serna i svensk lag om skat­te­be­fri­else för utdel­ning som erhål­les av svenska bolag från dot­ter­bo­lag utom­lands.
      e) Vid tillämp­ningen av a) i denna punkt anses "den vitryska skatt som erlagts" inne­fatta vitrysk skatt som skulle ha erlagts om inte tids­be­grän­sad befri­else från eller ned­sätt­ning av skatt med­gi­vits enligt bestäm­mel­ser om skat­te­lätt­na­der i vitrysk lag­stift­ning avsedd att främja eko­no­misk utveck­ling till den del sådan befri­else eller ned­sätt­ning med­gi­vits för vins­ter från indust­ri­ella akti­vi­te­ter eller till­verk­nings­verk­sam­het eller från jord­bruk, skogs­bruk, fiske eller turism (restaurang-​​ och hotell­verk­sam­het däri inbe­gripna) under för­ut­sätt­ning att verk­sam­he­ten har bedri­vits i Repu­bli­ken Vitryss­land. Vid tillämp­ningen av d) i denna punkt skall en skatt om 15 pro­cent beräk­nad på ett svenskt beskatt­nings­un­der­lag anses ha erlagts avse­ende nämnda akti­vi­te­ter - under för­ut­sätt­ning att de vill­kor som anges i före­gå­ende mening är upp­fyllda.
      f) Bestäm­mel­serna i punkt e) gäl­ler endast i fråga om de fem första åren under vilka detta avtal tilläm­pas. Denna period kan för­längas genom en ömse­si­dig över­ens­kom­melse mel­lan de behö­riga myn­dig­he­terna.
   3. Utan hin­der av övriga bestäm­mel­ser i detta avtal, om
      a) bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat huvud­sak­li­gen för­vär­var sina inkoms­ter från andra sta­ter
      1) från akti­vi­te­ter sådana som bank-, sjöfarts-​​, finans-​​ eller för­säk­rings­verk­sam­het, eller
      2) genom att vara huvud­kon­tor, coor­di­na­tion centre eller lik­nande enhet som till­han­da­hål­ler admi­nist­ra­tiva eller andra tjäns­ter till en grupp av golag som bedri­ver rörelse huvud­sak­li­gen i andra sta­ter, och
      b) sådan inkomst i andra fall än då tillämp­ning sker av den metod för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning som nor­malt tilläm­pas av denna stat, bes­kat­tas påtag­ligt lägre enligt den sta­tens lag­stift­ning än inkomst av lik­nande verk­sam­het som bedrivs inom denna stat eller inkomst från verk­sam­het som huvud­kon­tor, coor­di­na­tion centre eller lik­nande enhet som till­han­da­hål­ler admi­nist­ra­tiva eller andra tjäns­ter till en grupp av bolag som bedri­ver rörelse i denna stat, skall punkt 2 e) i denna arti­kel och övriga bestäm­mel­ser i detta avtal som med­ger undan­tag från beskatt­ning eller reduk­tion av skatt inte tilläm­pas på inkomst som sådant bolag för­vär­var och inte hel­ler på utdel­ning som beta­las av sådant bolag.

Arti­kel 23

För­bud mot dis­kri­mi­ne­ring
   1. Med­bor­gare i en avtals­slu­tande stat skall inte i den andra avtals­slu­tande sta­ten bli före­mål för beskatt­ning eller där­med sam­man­häng­ande krav som är av annat slag eller mer tyng­ande än den beskatt­ning och där­med sam­man­häng­ande krav som med­bor­gare i denna andra stat under samma för­hål­lan­den är eller kan bli under­kas­tad. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i arti­kel 1 tilläm­pas denna bestäm­melse även på per­son som inte har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller i båda avtals­slu­tande sta­terna.
   2. Beskatt­ningen av fast drift­ställe, som före­tag i en avtals­slu­tande stat har i den andra avtals­slu­tande sta­ten, skall i denna andra stat inte vara mindre för­del­ak­tig än beskatt­ningen av före­tag i denna andra stat, som bedri­ver verk­sam­het av samma slag. Denna betäm­melse anses inte med­föra skyl­dig­het för en avtals­slu­tande stat att medge per­son med­hem­vist i denna andra avtals­slu­tande stat att medge per­son som hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten sådant per­son­ligt avdrag vid beskatt­ningen, sådan skat­te­be­fri­else eller skat­tened­sätt­ning på grund av civil­stånd eller för­sörj­nings­plikt mot familj, som med­ges per­son med hem­vist i den egna sta­ten.
   3. Utom i de fall då bestäm­mel­serna i arti­kel 9 punkt 1, arti­kel 11 punkt 7 eller arti­kel 12 punkt 6 tilläm­pas är ränta, royalty och annan betalt­ning från före­tag i en avtals­slu­tande stat till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten avdrags­gilla vid bestäm­man­det av de beskatt­nings­bara inkoms­ten för sådant före­tag på samma vill­kor som betal­ning till per­son med hem­vist i denna först­nämnda sta­ten. På samma sätt är skuld som före­tag i en avtals­slu­tande stat har till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten avdrags­gill vid bestäm­man­det av sådant före­tags beskatt­nings­bara för­mö­gen­het på samma vill­kor som skuld till per­son med hem­vist i den först­nämnda sta­ten.
   4. Före­tag i en avtals­slu­tande stat, vars kapi­tal helt eller del­vis ägs eller kon­trol­le­ras, direkt eller indi­rekt, av en eller flera per­so­ner med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, skall inte i den först­nämnda sta­ten bli före­mål för beskatt­ning eller där­med sam­man­häng­ande krav som annat lik­nande före­tag i den först­nämnda sta­ten är eller kan bli under­kas­tat.
   5. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i arti­kel 2 tilläm­pas bestäm­mel­serna i denna arti­kel på skat­ter av varje slag och beskaf­fen­het.

Arti­kel 24

För­fa­ran­det vid ömse­si­dig över­ens­kom­melse
   1. Om en per­son anser att en avtals­slu­tande stat eller båda avtals­slu­tande sta­terna vid­ta­git åtgär­der som för honom med­för eller kom­mer att med­föra beskatt­ning som stri­der mot bestäm­mel­serna i detta avtal kan han, utan att detta påver­kar hans rätt att använda sig av de rätts­me­del som finns i dessa sta­ters interna rätts­ord­ning, fram­lägga saken för den behö­riga myn­dig­he­ten i den avtals­slu­tande stat där han har hem­vist eller, om fråga är om tillämp­ning av arti­kel 23 punkt 1, i den avtals­slu­tande stat där han är med­bor­gare.
Saken skall fram­läg­gas inom tre år från den tid­punkt då per­so­nen i fråga fick vet­skap om den åtgärd som givit upp­hov till beskatt­ning som stri­der mot bestäm­mel­serna i avta­let.
   2. Om den behö­riga myn­dig­he­ten fin­ner invänd­ningen grun­dad men inte själv kan få till stånd en till­fred­stäl­lande lös­ning, skall myn­dig­he­ten söka lösa frå­gan genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse med den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra avtals­slu­tande sta­ten i syfte att und­vika beskatt­ning som stri­der mot avta­let. Över­ens­kom­melse som träf­fats skall genom­fö­ras utan hin­der av tids­grän­ser i de avtals­slu­tande sta­ter­nas interna lag­stift­ning.
   3. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna skall genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse söka avgöra svå­rig­he­ter eller tvi­vels­mål som upp­kom­mer i fråga om tolk­ningen eller tillämp­ningen av avta­let. De kan även över­lägga i syfte att undan­röja dub­bel­be­skatt­ning i fall som inte omfat­tas av avta­let.
   4. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna kan träda i direkt för­bin­delse med varandra i syfte att träffa över­ens­kom­melse i de fall som angi­vits i före­gå­ende punk­ter.

Arti­kel 25

Utbyte av upp­lys­ningar
   1. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna skall utbyta sådana upp­lys­ningar som är nöd­vän­diga för att tillämpa bestäm­mel­serna i detta avtal eller i avtals­slu­tande sta­ter­nas interna lag­stift­ning beträf­fande skat­ter som omfat­tas av avta­let, i den mån beskatt­ningen enligt denna lag­stift­ning inte sri­der mot avta­let. Utby­tet av upp­lys­ningar begrän­sas inte av arti­kel 1. Upp­lys­ningar som en avtals­slu­tande stat mot­ta­git skall behand­las såsom hem­liga på samma sätt som upp­lys­ningar som erhål­lits enligt den interna lag­stift­ningen i denna stat och få yppas endast för per­so­ner eller myn­dig­he­ter (däri inbe­gri­pet dom­sto­lar som fast­stäl­ler, upp­bär eller indri­ver eller hand­läg­ger åtal eller besvär i fråga om skat­ter som omfat­tas av avta­let.
dessa per­so­ner eller myn­dig­he­ter skall använda upp­lys­ning­arna endast för sådana ända­mål. De får yppa upp­lys­ning­arna vid offent­liga rät­te­gångar eller i dom­stols­av­gä­ran­den. Utbyte av upp­lys­ningar skall verk­stäl­las efter begä­ran om detta i enskilda fall.
   2. Bestäm­mel­serna i punkt 1 anses inte med­föra skyl­dig­het för en avtals­slu­tande stat att
      a) vidta för­valt­nings­åt­gär­der som avvi­ker från lag­stift­ning och admi­nist­ra­tiv praxis i denna avtals­slu­tande stat eller i den andra avtals­slu­tande sta­ten,
      b) lämna upp­lys­ningar som inte är till­gäng­liga enligt lag­stift­ning eller sed­van­lig admi­nist­ra­tiv praxis i denna avtals­slu­tande stat eller i den andra avtals­slu­tande sta­ten,
      c) lämna upp­lys­ningar som skulle röja affärs­hem­lig­het, industri-​​, handels-​​ eller yrkes­hem­lig­het eller i närings­verk­sam­het nytt­jat för­fa­rings­sätt eller upp­lys­ningar, vil­kas över­läm­nande skulle strida mot all­männa hän­syn (ordre pub­lic).

Arti­kel 26

Diplo­ma­tiska före­trä­dare och kon­su­lära tjäns­te­män

Bestäm­mel­serna i detta avtal berör inte de pri­vi­le­gier vid beskatt­ningen som enligt folk­rät­tens all­männa reg­ler eller bestäm­mel­ser i sär­skilda över­ens­kom­mel­ser till­kom­mer diplo­ma­tiska före­trä­dare och kon­su­lära tjäns­te­män.

Arti­kel 27

Ikraft­trä­dande
   1. Detta avtal skall rati­fi­ce­ras och rati­fi­ka­tions­hand­ling­arna skall utväx­las sna­rast möj­ligt.
   2. Avta­let trä­der i kraft tret­tio dagar efter utväx­lingen av rati­fi­ka­tions­hand­ling­arna och dessa bestäm­mel­ser tilläm­pas på inkomst som för­vär­vas den 1 janu­ari det år som föl­jer när­mast efter det år då avta­let trä­der i kraft eller senare.

Arti­kel 28

Upp­hö­rande

Detta avtal för­blir i kraft till dess att det sägs upp i en avtals­slu­tande stat. Var­dera avtals­stu­lande sta­ten kan på diplo­ma­tisk väg, skrift­li­gen upp­säga avta­let genom under­rät­telse härom minst sex måna­der före utgången av varje kalen­derår. I hän­delse av sådan upp­säg­ning upp­hör avta­let att gälla beträf­fande inkomst som för­vär­vas den 1 janu­ari det år som föl­jer när­mast efter det år under vil­ket under­rät­tel­sen läm­nas eller senare.

Till bekräf­telse härav har under­teck­nade, där­till veder­bör­li­gen bemyn­di­gade, under­teck­nat detta avtal.

Som skedde i Minsk den 10 mars 1994 på vitryska, svenska och eng­elska språ­ken. För den hän­delse att tvist upp­kom­mer vid tolk­ningen skall den eng­elska tex­ten äga före­träde.

För Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring

Örjan Ber­ner

För Repu­bli­ken VItryss­lands rege­ring

Vas­sili F. Nekras­he­vich

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

Arbe­tar du med skat­te­rätt? JP Info­nets tjäns­ter ger dig ett utmärkt stöd i ditt arbete. Vi ger dig stän­digt till­gång till alla nya avgö­ran­den, lagänd­ringar och ställ­nings­ta­gan­den. Du kan också ta del av refe­rat och exper­ta­na­ly­ser, som kan hjälpa dig i ditt dag­liga arbete. Se allt inom skat­te­rätt.