SFS 1998:189 Lag om för­hands­be­sked i skat­te­frå­gor

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag om för­hands­be­sked i skat­te­frå­gor; utfär­dad den 29 april 1998. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs föl­jande. sfs 1998:189 utkom från tryc­ket den 12 maj 1998 lagens tillämp­nings­om­råde 1 § denna lag gäl­ler för­hands­be­sked om 1. skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket tax­e­rings­la­gen (1990:324), 2. skatt som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 1 lagen (1984:151) om punkt­skat­ter och pris­re­gle­rings­av­gif­ter, 3. skatt enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200), och 4. tax­e­ring enligt fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152). för­hands­be­sked läm­nas av skat­te­rätts­nämn­den efter ansö­kan av en en skild eller riks­skat­te­ver­ket. 1 prop. 1997/98:65, bet. 1997/98:skul9, rskr. 1997/98:194. 441 sfs 1998:189 skat­te­rätts­nämn­dens sam­man­sätt­ning m.m. 2 § skat­te­rätts­nämn­den består av högst fjor­ton leda­mö­ter och högst tio ersät­tare. leda­mö­ter och ersät­tare för­ord­nas av rege­ringen för högst fyra år i taget. skat­te­rätts­nämn­den sam­man­trä­der på två avdel­ningar, en för direkt skatt och en för indi­rekt skatt. rege­ringen bestäm­mer leda­mö­ter­nas och ersät­tar­nas för­del­ning på avdel­ning­arna och utser bland leda­mö­terna en ord­fö­rande och en vice ord­fö­rande på varje avdel­ning. 3 § skat­te­rätts­nämn­den är beslut­för när ord­fö­ran­den vid sam­man­trä­det samt fem andra leda­mö­ter är när­va­rande. nämn­den är dock beslut­för med färre leda­mö­ter, om tre av dem, bland dem ord­fö­ran­den, är ense om utgången i ären­det. fler än ord­fö­ran­den samt sex andra leda­mö­ter får inte delta i nämn­dens beslut. en ord­fö­rande eller en vice ord­fö­rande får ensam fatta andra beslut än att lämna för­hands­be­sked eller avvisa en ansö­kan om sådant besked. 4 § om det fram­kom­mer skilj­ak­tiga meningar vid över­lägg­ningen i skat­te­rätts­nämn­den tilläm­pas bestäm­mel­serna i 16 kap. rät­te­gångs­bal­ken om omröst­ning i tvis­te­mål. för­ut­sätt­ningar för för­hands­be­sked 5 § efter ansö­kan av en enskild får för­hands­be­sked läm­nas i en fråga som avser sökan­dens skatt­skyl­dig­het eller beskatt­ning om det är av vikt för sökan­den eller för en enhet­lig lag­tolk­ning eller rätts­tillämp­ning. första styc­ket gäl­ler även den som 1. avser att beställa en tryck­sak av en skatt­skyl­dig om frå­gan gäl­ler skat­te­plikt för tryck­sak enligt lagen (1972:266) om skatt på annon­ser och reklam eller 2. i större omfatt­ning för­bru­kar eller avser att för­bruka elekt­risk kraft eller bräns­len om frå­gan rör beskatt­ning enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi. 6 § efter ansö­kan av riks­skat­te­ver­ket får för­hands­be­sked läm­nas om 1. frå­gan angår en enskild och gäl­ler ett yrkande eller en ansö­kan som denne fram­ställt hos skatte­myn­dig­he­ten, 2. skatte­myn­dig­he­ten har fat­tat ett beslut i saken och beslu­tet gått den enskilde emot samt 3. det är av vikt för en enhet­lig lag­tolk­ning eller rätts­tillämp­ning att för­hands­be­sked läm­nas. hur ären­det inleds i skat­te­rätts­nämn­den, m.m. 7 § en ansö­kan om för­hands­be­sked skall vara skrift­lig. i ansö­kan skall sökan­den lämna de upp­gif­ter som behövs för att för­hands­be­sked skall kunna läm­nas. 442 8 § skat­te­rätts­nämn­den får anmoda sökan­den att inom viss tid komma in med de ytter­li­gare upp­lys­ningar som nämn­den anser sig behöva för att pröva ansö­kan om för­hands­be­sked. skat­te­rätts­nämn­den får i fråga som avses i 1 § första styc­ket 2 begära varu­prov av sökan­den. sfs 1998:189 tids­fris­ter 9 § en enskilds ansö­kan rörande en fråga som avses i 1 § första styc­ket 1 eller 4 skall ha kom­mit in till skat­te­rätts­nämn­den senast den dag då dekla­ra­tion senast skall läm­nas till led­ning för den tax­e­ring som frå­gan avser. en enskilds ansö­kan rörande en fråga som avses i 1 § första styc­ket 2 eller 3 skall ha kom­mit in till skat­te­rätts­nämn­den innan den första redo­vis­nings­pe­riod som berörs av den fråga som ansö­kan avser har bör­jat. om skat­te­re­do­vis­ningen inte avser redo­vis­nings­pe­ri­o­der skall ansö­kan ha kom­mit in senast den dag då dekla­ra­tion senast skall läm­nas. 10 § riks­skat­te­ver­kets ansö­kan rörande en fråga som avses i 1 § första styc­ket 1 eller 4 skall ha kom­mit in till skat­te­rätts­nämn­den före utgången av året efter tax­e­rings­å­ret. riks­skat­te­ver­kets ansö­kan rörande en fråga som avses i 1 § första styc­ket 2 eller 3 skall ha kom­mit in till skat­te­rätts­nämn­den före utgången av andra året efter utgången av det kalen­derår under vil­ket redo­vis­nings­pe­ri­o­den har gått ut eller, om skat­te­re­do­vis­ningen inte avser redo­vis­nings­pe­ri­o­der, den skat­te­plik­tiga hän­del­sen har inträf­fat. mot­part 11 § om en enskild ansö­ker om för­hands­be­sked är riks­skat­te­ver­ket mot­part i ären­det. om riks­skat­te­ver­ket ansö­ker om för­hands­be­sked är den enskilde som frå­gan angår mot­part i ären­det. hin­der mot att pröva ansö­kan 12 § fin­ner skat­te­rätts­nämn­den med hän­syn till ansö­kans inne­håll att för­hands­be­sked inte bör läm­nas skall ansö­kan avvi­sas. det­samma gäl­ler om ansö­kan kom­mit in för sent. riks­skat­te­ver­kets ansö­kan skall avvi­sas om den fråga som ansö­kan avser efter över­kla­gande har anhäng­ig­gjorts vid all­män för­valt­nings­dom­stol innan ansö­kan kom­mit in till skat­te­rätts­nämn­den. en ansö­kan får avvi­sas utan att den som är mot­part ges till­fälle att yttra sig i ären­det. 13 § om riks­skat­te­ver­kets mot­part inte längre vid­hål­ler det yrkande eller den ansö­kan som han fram­ställt hos skatte­myn­dig­he­ten för­fal­ler för­hands­be­skedsä­ren­det. 443 sfs 1998:189 hand­lägg­ning 14 § om ansö­kan inte ome­del­bart avvi­sas skall skat­te­rätts­nämn­den ge mot­par­ten till­fälle att yttra sig skrift­li­gen. skat­te­rätts­nämn­den kan bereda par­terna till­fälle att munt­li­gen lämna upp­lys­ningar inför nämn­den. för­hands­be­ske­det 15 § i för­hands­be­ske­det skall skat­te­rätts­nämn­den i den omfatt­ning som nämn­den anser lämp­lig ange hur den fråga som för­hands­be­ske­det avser skall bedö­mas. för­hands­be­ske­det skall del­ges par­terna. 16 § ett för­hands­be­sked som vun­nit laga kraft är bin­dande för skatte­myn­dig­he­ten och all­män för­valt­nings­dom­stol i för­hål­lande till den enskilde som beske­det angår, om denne yrkar det. för­hands­be­ske­det är dock inte bin­dande om en för­fatt­nings­änd­ring påver­kar den fråga som beske­det avser. avgift, kost­nad och ersätt­ning 17 § för ett för­hands­be­sked rörande en fråga som avses i 1 § första styc­ket 1 eller 4 får skat­te­rätts­nämn­den ta ut en avgift av en enskild sökande enligt före­skrif­ter som rege­ringen med­de­lar. om rege­rings­rät­ten undan­rö­jer ett för­hands­be­sked på grund av att det inte borde ha läm­nats, skall avgif­ten beta­las till­baka. 18 § om skat­te­rätts­nämn­den eller rege­rings­rät­ten gör en under­sök­ning eller anli­tar en sak­kun­nig för att utreda en varas beskaf­fen­het skall sökan­den betala för detta om inte nämn­den eller rege­rings­rät­ten med­ger undan­tag. 19 § avgift enligt 17 § och kost­nad enligt 18 § som inte beta­lats inom den tid skat­te­rätts­nämn­den angett får tas ut genom indriv­ning enligt lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken ske. 20 § bestäm­mel­ser om ersätt­ning av all­männa medel för en skatt­skyl­digs kost­na­der i ären­den om sådana för­hands­be­sked som riks­skat­te­ver­ket ansökt om finns i lagen (1989:479) om ersätt­ning för kost­na­der i ären­den och mål om skatt, m.m. vilan­de­för­kla­ring 21 § om en fråga i ett mål vid en all­män för­valt­nings­dom­stol har sam­band med en fråga om för­hands­be­sked som är anhängig i skat­te­rätts­nämn­den eller rege­rings­rät­ten, får dom­sto­len för­ordna att målet helt eller del­vis skall vila till dess att för­hands­be­ske­det vun­nit laga kraft. 444 över­kla­gande 22 § ett för­hands­be­sked får över­kla­gas hos rege­rings­rät­ten. ett över­kla­gande skall ha kom­mit in till skat­te­rätts­nämn­den inom tre vec­kor från den dag då kla­gan­den fick del av för­hands­be­ske­det. riks­skat­te­ver­ket får över­klaga ett för­hands­be­sked oav­sett utgången i skat­te­rätts­nämn­den och även om någon änd­ring inte yrkas. 23 § beslut om avvi­sande av ansö­kan enligt 12 §, avgift enligt 17 §, kost­nad enligt 18 § eller vilan­de­för­kla­ring enligt 21 § får inte över­kla­gas. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998, då lagen (1951:442) om för­hands­be­sked i tax­e­rings­frå­gor skall upp­höra att gälla. 2. den nya lagen gäl­ler, om inte annat sägs i 3 eller 4, även vid hand­lägg­ningen av ansök­ningar som kom­mit in till skat­te­rätts­nämn­den före ikraft­trä­dan­det men då ännu inte prö­vats. 3. bestäm­mel­sen i 19 § tilläm­pas, när det gäl­ler kost­nad enligt 18 §, endast på ansök­ningar som kom­mit in till skat­te­rätts­nämn­den efter ikraft­trä­dan­det. 4. om skat­te­rätts­nämn­den har läm­nat ett för­hands­be­sked före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser i fråga om tids­fris­ten för ett över­kla­gande. på rege­ring­ens väg­nar göran pers­son tho­mas östros (finans­de­par­te­men­tet) sfs 1998:189 445